Astronaut Neil Armstrongs hjärta slår 156 slag i minuten när han sätter ner månlandaren med trettio sekunders bränsle kvar. Han öppnar luckan. Långsamt klättrar han ner för stegen. En femtedel av jordens befolkning sitter framför sina tv-apparater och håller andan, när Neil Armstrong försiktigt sätter ner sin vänstra fot i det grå dammet. Det första steget på månen.
Samtidigt, på andra sidan månen, glider en liten rymdkapsel genom mörkret. Där inne sitter Michael Collins. Han kommer aldrig att få kliva ner på månen. Han ska vänta kvar i rymdkapseln när Neil Armstrong och Buzz Aldrin landar med månlandaren. Han kan inte ens höra Neil och Buzz över radion. Han är längst bort ifrån jorden av alla. Allt som skiljer honom från rymden är lite isoleringsmaterial och ett tunt skal av metall. I 14 varv måste Michael Collins cirkla ensam runt månen. Vid varje varv är han i 48 minuter i radioskugga på månens baksida.
05
Det första Michael Collins tänker på när han glider in i skuggan på månens baksida är att han ser en ny färg. Det är så mörkt utanför kapselfönstren att det inte går att beskriva med något jordnamn. Det räcker inte med svart. Han kan inte se månen längre, den försvann i mörkret, men på en del av himlen syns inga stjärnor. Det är månen som täcker.
Michael Collins sitter i en silverfärgad rymdkapsel, varv efter varv runt månen, och väntar på att Neil och Buzz ska bli klara där nere. Det är imma på fönsterrutorna. Det knakar lite i rymdkapselns väggar. Han har kamera med sig. Han tar kort på sitt skäggstubbiga ansikte. Pratar in i en bandspelare. Han tänker på sin familj. Säger sina barns namn, tyst för sig själv. Kate. Ann. Michael.
07
Michael Collins
Innan Neil och Buzz kan lyfta från månen och ta sig tillbaka in i rymdkapseln har Michael Collins 850 datakommandon som måste utföras. Ovanför honom, i taket och på väggarna sitter 701 strömbrytare, spakar, alarmknappar, visare, varningslampor, datatangenter. Mätare som inte får gå upp på rött. Gulsvartrandiga knappar med så viktiga funktioner att de är täckta med plastlock för att inte tryckas på av misstag av en ensam, trött astronaut.
Presidenten ringer till Neil och Buzz på månen. Ingen ringer till Michael. Han är i radioskugga.
011
Tack för hjälpen till Allan Needell, Chairman, Department of Space History, National Air and Space Museum, Washington DC, Roger D Launius, Chief Historian, NASA Headquarters History Office, Washington DC och Mick Hyde, medarbetare på Apollo Lunar Surface Journal, Wilts. Tack till två supernovor: Lotta Kühlhorn och Martina Haag. Allra största tack till Michael Collins. Omslag och grafisk formgivning: Lotta Kühlhorn. Faktagranskning 1999: Karstein Lomundal. Faktagranskning 2014: Sven Grahn. Redaktör: Birgitta Westin. Citaten är Michael Collins egna ord ur »Carrying the fire«, Ballantine Books 1974, (sid 10, 16, 41), »The Home Planet«, Addison-Wesley 1988, (sid 44, 60) samt tidskriften »One giant leap for mankind«, 1994 (sid 73). Faktaillustrationer: Kari Modén (sid 15, 19, 20, 23, 24, 38, 63). Fotografier: TIME/LIFE (sid 8-9, 18, 21, 22, 72), NASA (sid 3, 6, 28, 33, 43, 45, 46-47, 52, 54, 55, 58-59, 61, 69), samlingarna vid National Air and Space Museum, Smithsonian Institution, Washington DC (sid 30-31). Till Janne och Limpan! Space is the place. Copyright © text och bild: Bea Uusma 1999 och 2014. Övriga bilder: © respektive upphovsman. Rabén & Sjögren, Box 2052, 103 12 Stockholm. rabensjogren.se Andra upplagan. Första tryckningen Tryckt i Polen 2014 ISBN 978-91-29-69424-6 Rabén & Sjögren ingår i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823
076
När Neil Armstrong och Buzz Aldrin sätter ner månlandaren vid Stillhetens hav sitter en femtedel av jordens befolkning framför sina tv-apparater och håller andan. Samtidigt, på andra sidan månen, glider en liten rymdkapsel genom mörkret. Där inne sitter Michael Collins. Han är längst bort från jorden av alla. Presidenten ringer till Neil och Buzz på månen. Ingen ringer till Michael Collins, för han är i radioskugga. Det här är boken om den tredje astronauten på Apollo 11, som reste hela vägen till månen men ändå inte fick hoppa ner. Det är också en bok om 701 strömbrytare, 9 kilo checklistor och vad man tänker på när man är ensam på månens baksida. Bea Uusma är författare, illustratör och läkare. Hon är exakt 1 1/2 centimeter för kort för att bli astronaut. Hennes bok Expeditionen. Min kärlekshistoria belönades med Augustpriset år 2013. Astronauten som inte fick landa är hennes debutbok från 1999, nu omarbetad i en ny utgåva.