9789144108872 by Smakprov Media AB

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 1435 ISBN 978-91-44-10887-2 Upplaga 7:1 © Författarna och Studentlitteratur 1977, 2016 studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Omslagslayout: Jens Marin/Signalera Printed by Interak, Poland 2016

INNEHÅLL

Förord till sjunde upplagan 9

1 Inledning 11 Rättsregler 11 Definition 11 Innehållet 12 2 Något om juridisk metod 15 Vad är juridik? 15 Kunskap i och kunskap om rätten, en fråga om olika perspektiv 15 Konfliktslösningsteknik 16 Löses på annan nivå 19 Juridisk problemlösning 20 Allmänt 20 Exempel 21 Tillämplig regel 22 Rekvisit 23 Inlärning 25 Kompletteringar 25 Ramlagar och generalklausuler 25 Ett användarperspektiv på rätten 28 Icke-juridiska konflikter 29

Innehåll

3 Grundlagarna 33 Regeringsformen 34 Lagens uppställning 34 Successionsordningen 37 Tryckfrihetsförordningen 37 Lagens syfte 37 Inskränkningar 37 Offentlighetsprincipen 38 Yttrandefrihetsgrundlagen 40 Riksdagsordningen 41 4 Lagar och andra föreskrifter 43 Olika lagområden 43 Terminologi 44 Lagområdet 44 Regeringens kompetens direkt 45 Administrativa lagstiftningen 45 Tillämpningsföreskrifter 45 Kommunala frågor 46 Regeringens kompetens efter delegering 46 Olika typer av föreskrifter 46 Straff 47 Ikraftträdande 47 Underställd riksdagen 47 Förvaltningsmyndigheternas normbildning 48 Bindande föreskrifter 48 Råd och anvisningar 48 5 Lagstiftningsproceduren m.m. 51 Författningars tillkomst 51 Tre typer av författningar 51 Gången för ett lagstiftningsärende 52

Innehåll

Publicering av lagar 54 SFS 54 Kungörande av författningar 55 Lagböcker 55 Socialförsäkringsbalken – en modern balk 60 Ikraftträdande av lag 61 Två alternativ 61 Den formella lagkraftens princip 61 6 Rättssystemets indelning 63 Civilrätt 64 Personrätt 65 Förmögenhetsrätt 66 Familjerätt 71 Successionsrätt 72 Straffrätt 73 Allmänt 73 Brott 74 Påföljder 76 Rättsreglernas koppling till det sociala systemet 78 Rättsreglernas koppling till det ekonomiska systemet 81 Offentlig rätt 86 Statsrätt 86 Förvaltningsrätt 86 Finansrätt 88 Rättens förhållande till det politisk–administrativa systemet 89 Processrätt 92 Civilprocess 94 Förvaltningsprocess 94 Straffprocess 95 Utsöknings- och konkursrätt 95 Rättslig konfliktlösning i par och i trekant 96 IT-rätt 102 Rättssystematiska utmaningar 102

Innehåll

IT-rätt i en direkt bemärkelse 105 IT:s horisontella konsekvenser 108 IT:s konsekvenser för rättskulturen 110 7 Lagtolkning och rättskällor 113 Rättsregelns uppbyggnad 113 Rättsfaktum och rättsföljd 113 Rättigheter och skyldigheter 113 Lagtolkning 114 Olika metoder 114 Rättskällor 115 Förarbeten 115 Rättspraxis 116 Rättsliga informationssystem 117 När lag saknas 119 Rättsregel 121 8 Rättskipning, förvaltning och kontroll 123 Rättskipning 123 Olika domstolar 123 Överklagande 124 Kompetens 124 Förvaltning 124 Olika förvaltningsmyndigheter 124 Förvaltningsmyndighet agerar självständigt 126 Kontroll 126 Politiska organ 126 Tillämpande organ 128 9 Internationell rätt 129 Folkrätt 130 Folkrättens rättskällor 132 Förhållandet mellan nationell rätt och folkrätt 133 6

Innehåll

Folkrättens rättssubjekt 133 Aktörerna på den internationella scenen 134 Förenta nationerna 134 FN på 2010-talet 139 FN:s fackorgan 139 Folkrättens rättsområden 140 Skyddet för de mänskliga rättigheterna 140 Humanitär rätt 143 Internationell straffrätt 144 Andra folkrättsligt reglerade områden 147 EU-rätt 148 EU-rätt – bakgrund och förklaringar 148 EU – bakgrund och förklaringar 148 Sverige och den europeiska integrationen 150 EU:s institutioner 152 Rådet 152 Europeiska rådet 153 Kommissionen 153 Europaparlamentet 154 Domstolen 155 Revisionsrätten 156 Lagstiftning och beslutsfattande inom EU 156 EU:s verksamhetsområden 157 EU:s regelverk (primär- och sekundärrätt) 159 Principer 161 EU och skyddet för de mänskliga rättigheterna 163 Unionsrättens utveckling 164 Europarådet 165 Internationell privaträtt 169 Folkrätten i dag och i framtiden 171 Sakregister 173

FÖRORD TILL SJUNDE UPPLAGAN

Denna bok är tänkt som en introduktion till juridiska studier. Den bör läsas före behandlingen av gällande rätt inom olika rättsområden eller läsas fristående av intresserade. Framställningen är sådan att självstudier bör vara möjliga. Genom denna bok får du som läsare en överblick över rättens innehåll och uppbyggnad. Den främsta styrkan i boken är dess lättfattliga förklaringar kring juridisk metod och beslutsfattande. En del textavsnitt har under åren tillkommit vilka syftar till att sätta in rättsreglerna i sitt samhälleliga sammanhang. Detta är den sjunde upplagan sedan boken gavs ut första gången 1977. I denna upplaga har liksom i tidigare en uppdatering ägt rum. Nya lagar har förts in medan andra som försvunnit har lyfts ur texten, nya exempel har införts och tillägg har gjorts betingade av tidens utveckling. Därutöver har en ganska omfattande bearbetning genomförts bl.a. i form av en omredigering av avsnitten. Den internationella rätten har sedan bokens första upp lagor vuxit i takt med den tilltagande globaliseringen av allt större betydelse för tillämpningen av svensk rätt. För den texten svarar jur. kand. Therese Hydén. Hon har en mastersexamen från Raoul Wallenberginstitutet i Lund. Därutöver har hon en omfattande praktisk erfarenhet från internationell rätt och internationella organisationers arbete. Hon har varit verksam vid Sveriges delegation vid Europarådet i Strasbourg, och vid Internationella Migrationsorganisationens (IOM) kontor vid FN i New York. Therese har vidare varit ambassadråd vid Sveriges delegation vid EU i Bryssel och varit chef för folk- och traktaträttsgruppen vid Utrikesdepartementets enhet för folkrätt och mänskliga rättigheter i Stockholm. Hon arbetar för närvarande som departementsråd och biträdande enhetschef vid UD:s enhet för Östeuropa och Centralasien. © F ö rfattarna oc h S tudentlitteratur

Förord till sjunde upplagan

I övrigt ansvarar Håkan Hydén för bokens innehåll. Han är seniorprofessor i rättssociologi vid samhällsvetenskapliga fakulteten, Lunds universitet. Han är även docent i civilrätt vid juridiska fakulteten i Lund. Håkan har ägnat sig åt arbetslivsfrågor, miljö och hållbar utveckling samt mänskliga rättigheter. Hans främsta insats är utvecklingen av ett normperspektiv på rättsliga och andra normer. Han var under åren 2008–2012 innehavare av Samuel Pufendorf-professuren och är medlem av World Academy of Arts and Sciences samt vice-president för Research committee on Sociology of Law. Håkan har skrivit ett flertal läroböcker, bland annat Rättssociologi som rättsvetenskap (2002). Lund i juni 2016 Håkan Hydén Therese Hydén

KAPITEL 1

Inledning

Rättsregler Vårt beteende styrs i stor utsträckning av normer av olika slag. Normerna har olika ursprung och karaktär. De berör olika delar av våra liv. Vissa regler intar en särställning genom att de erkänns som rättsregler.

Definition En rättsregel skiljer sig från andra normer genom att den är antagen och påbjuden i viss auktoritativ ordning. I detta ligger ett krav på att människorna slutit sig samman i någon form av gemenskap, d.v.s. att en samhällsbildning föreligger. Inom denna måste det finnas en överhöghet som de i gemenskapen ingående individerna erkänner som legitimerad att utfärda för samhällsmedlemmarna gemensamma regler. Vad som skiljer rättsreglerna från andra normer i samhället är emellertid inte enbart att de antagits i viss ordning. Det gemensamma för rättsregler är, att ett åsidosättande av normen leder till en i förväg beslutad sanktion, som utgör en del av normen. Alla normer kan medföra sanktion vid överträdelse. Det säregna med rättsreglerna är emellertid att sanktionen är beslutad och verkställs av organ som företräder samhällsbildningen. Denna utgörs i vår typ av samhälle av suveräna stater, av vilka Sverige med sitt territorium utgör en. Även sammanslutningar av stater kan komma överens om införande av rättsregler. Ett lands rättsregler bildar formellt ett sammanhållet system, som vilar på vissa konstituerande regler. Alla organisationer och samhällsbildningar kräver någon form av grundläggande regler, varigenom man kan definiera den överhöghet som representerar samhället.

1 Inledning

Innehållet Denna bok behandlar främst olika formella aspekter som berör rättsreglerna. Den är i detta hänseende en bok i juridik. Vad som driver fram lagstiftning, vilka konsekvenser denna har och en värdering av när rättsregler kommer till användning lämnas utanför denna framställning. Denna typ av rättsvetenskapliga frågor behandlas i stället inom ämnet rättssociologi. Inledningsvis kommenteras under kapitel 2 den juridiska metoden. Den tidigare indelningen av rättsreglerna på materiella grunder följs i de två följande kapitlen av en annan indelning, som är av formellt slag. I kapitel 3 tas grundlagarna upp, och i kapitel 4 lagar och andra föreskrifter, varvid även lagstiftningsmakten genomgås ur formell synvinkel. Den auktoritativa ordning i vilken de skrivna rättsreglerna antas, således själva lagstiftningsproceduren, behandlas i kapitel 5. Här talas även om en lags ikraftträdande och om publicering av lagar. Vidare kommenteras de viktigaste lagböckernas uppbyggnad, varvid deras systematik gås igenom. Under kapitel 6 redovisas en relativt detaljerad indelning av rättssystemet, där hänsyn tagits till rättsreglernas materiella innehåll. Rättsreglerna omfattar emellertid mer än den skrivna rätten. Lagar och andra författningar utfärdas i regel som abstrakt utformade föreskrifter för domstolars, myndigheters och enskildas handlande. Domstolar och myndigheter skänker genom sin dömande verksamhet ett konkret innehåll åt de skrivna rättsreglerna – lagreglerna. Ett centralt hjälpmedel som utvecklats i detta sammanhang är olika metoder för lagtolkning. Dessa redovisas i kapitel 7. De kompletterande rättskällor som används för att fastställa rättsreglernas innehåll och för att skapa nya rättsregler där så behövs, genomgås i samma kapitel. Här finns också ett avsnitt om rättsliga informationssystem. Sanktioner mot överträdelser av rättsregler handhas av olika organ som företräder staten. Sådana behandlas, liksom domstolars och myndigheters verksamhet i övrigt, i kapitel 8. Det sker med utgångspunkt från grundlagens stadganden i ämnet. På samma sätt berörs kontrollmakten. Den internationella rätten, som blir alltmer omfattande och betydelsefull, behandlas i kapitel 9, vilket dels är bokens mest omfattande, dels utgör avslutning på sammanställningen.

1 Inledning

Som utgångspunkt för den fortsatta framställningen kan sägas att vårt beteende i hög utsträckning styrs av normer. En del av dessa intar en särställning genom sin koppling till och beroende av staten. Dessa sistnämnda normer kallar vi för rättsregler. De utgör ett sammanhängande system av normer som vi kallar rättssystemet. Man kan kortfattat säga att juridiken handlar om innehållet i detta. Det är juristens uppgift att identifiera rättssystemet bland övriga företeelser i samhället, att beskriva detta samt att tolka och förstå innehållet av rättsreglerna i det särskilda fallet. De handlings dirigerande normer som kallas rättsregler bildar rättsordningen, vilken är en del av samhällsordningen i stort.

KAPITEL 3

Grundlagarna

Den tidigare genomgången av rättssystemet delade in detta i en dimension med utgångspunkt från rättsreglernas funktion i samhället. En annan indelning består av att man ser till rättsreglernas dignitet i förhållande till varandra. Denna skiftar med hänvisning till rättsreglernas formella bakgrund (mer härom under kapitel 5). Med utgångspunkt härifrån får man huvudsakligen tre typer av skrivna rättsregler, nämligen • grundlagar • lagar • förordningar.

Under detta kapitel skall de fyra grundlagarna behandlas och i nästa kapitel lagar, förordningar och föreskrifter. Alla länder har en skriven författning. I länder med en skriven författning som är sammanhållen, innehåller denna regler om hur de högsta statsorganen (folkrepresentationen, statschefen och regeringen) utses och om deras inbördes kompetens och deras beslutsfattande. Författningen fastställer alltså spelreglerna för politiken, åstadkommer ordning och reda i det politiska systemet och skänker legitimitet åt de enligt spelreglerna fattade besluten och lagarna. Detta är jämte den informativa funktionen en författnings främsta uppgift. I Sverige utgörs författningen av grundlagarna: • • • •

Regeringsformen, RF Successionsordningen, SO Tryckfrihetsförordningen, TF Yttrandefrihetsgrundlagen, YGL.

3 Grundlagarna

Den senaste RF trädde i kraft år 1975. SO, som är från år 1810, undergick 1975 och 1980 vissa förändringar. TF har vi haft i detta land sedan 1766. Den nuvarande är från 1950. YGL är helt ny: den trädde i kraft först 1992. Slutligen skall jag kort kommentera innehållet i riksdagsordningen, RO, som i sin nya version trädde i kraft år 2014. Den intar en mellanställning mellan grundlag och vanlig lag.

Regeringsformen Lagens uppställning Av våra grundlagar är RF den viktigaste. De förändringar som trädde i kraft år 2011 var de mest omfattande sedan den nuvarande RF år 1975 trädde i kraft. RF är upptagen i inledningen av de vanligaste lagböckerna. Den är uppställd som en modern större lag och uppdelad i femton kapitel med rubrik och särskild paragrafnumrering för varje kapitel. De två första kapitlen i RF är av mer allmän karaktär. 1 kap. handlar om statsskickets grunder. Där sägs bl.a. att den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt, och att den förverkligas genom ett representativt och parlamentariskt statsskick samt genom kommunal självstyrelse. Riksdagen är folkets främsta företrädare. Riksdagen stiftar lag, beslutar om skatt till staten och bestämmer hur statens medel skall användas. Regeringen styr riket och är ansvarig inför riksdagen. Vidare fastslås att konungen eller drottningen är rikets statschef. Här anges även huvuduppgifterna för riksdag, regering, domstolarna och förvaltningsmyndigheterna. 2 kap. behandlar vissa grundläggande fri- och rättigheter som har särskild betydelse för politisk verksamhet, såsom yttrandefrihet, informationsfrihet, mötesfrihet, demonstrationsfrihet samt förenings- och religionsfrihet. Avseende tryckfrihet samt den s.k. offentlighetsprincipen, rätten att ta del av allmänna handlingar, hänvisar RF till TF. Rätten att vidta fackliga stridsåtgärder, om ej annat följer av lag eller avtal, är också upptagen bland de grundläggande rättigheterna. Det närmare innehållet i uppräknade fri- och rättigheter är i övrigt tänkt att preciseras i vanlig lag. Dessa kan således förändras genom lagstiftning. Fri- och rättigheterna får begränsas, dock endast för att tillgodose ända-

3 Grundlagarna

mål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. Detta ändamål anges i RF 2:20–25. De får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänvisning till det ändamål som har föranlett dem. Det finns dock även vissa orubbliga rättighetsbestämmelser, i den meningen att de är bindande även för lagstiftaren. Hit hör den nämnda religionsfriheten. Bland de orubbliga fri- och rättigheterna märks i övrigt följande: 1. Skydd mot politisk åsiktsregistrering och skydd mot att gentemot det allmänna under tvång ge till känna sin åskådning i politiskt, religiöst, kulturellt eller annat sådant hänseende. 2. Förbud mot landsförvisning av svensk medborgare och förlust av medborgarskap. 3. Förbud mot dödsstraff och skydd mot kroppsstraff, tortyr m.m. 4. Förbud mot retroaktiv strafflag samt mot retroaktiv skattelag. 5. Förbud att inrätta domstol för redan begången gärning eller i övrigt för visst mål. 6. Rätt till domstolsprövning eller prövning av domstolsliknande nämnd vid frihetsberövande. Sedan 1 januari 1995 gäller i Sverige såsom svensk lag den av Europarådet utarbetade konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. RF:s 2 kap. överensstämmer i stort med de rättigheter och friheter som konventionen stadgar, men faktum är att konventionstexten såsom svensk lag äger starkare ställning i svensk rätt än rättighetskatalogen i grundlagen, i det att den skall tillämpas av domstolar och myndigheter. Detta gäller för den svenska grundlagen endast i de delar dess principer upptagits i någon lag. Regeringen ämnar också göra Barnkonventionen, som ratificerades 1989 (se om denna term i kapitel 9), till svensk lag. Härigenom får denna en överordnad ställning i förhållande till speciallagar som berör de frågor som regleras i Barnkonventionen. De fem följande kapitlen handlar om statsorganen. I 3 och 4 kap. finns bestämmelser om riksdagen och dess arbete, vilka kompletteras av RO. RF stadgar direkta val och enkammarriksdag om 349 ledamöter samt fastställer rösträttsåldern till 18 år. I 5 kap. behandlas statschefen. Denne skall vara

3 Grundlagarna

symbol för riket samt fullgöra representativa uppgifter. Bestämmelser om regeringen och regeringsarbetet finns i 6 och 7 kap. Regeringsbildningen sker genom att talmannen överlägger med parti ledarna. Riksdagen väljer på förslag av talmannen statsminister, som i sin tur utser regeringsledamöterna, ministrarna. 8 kap. handlar om lagar och andra föreskrifter. Huvudprincipen är att riksdagen beslutar om tillkomsten av en lag. Riksdagen skall kunna fatta beslut i vilket ämne som helst inom den ram som grundlagarna anvisar. Därvid skall viss form behöva iakttas endast i de fall då grundlag anger det. Riksdagen får dock inte fullgöra rättskipnings- eller förvaltningsuppgift i vidare mån än vad som följer av grundlag eller RO. Domstolar och förvaltningsmyndigheter står således fria och självständiga gentemot den lagstiftande församlingen. 9 kap. handlar om finansmakten. Grundsatsen är här att anslag och inkomster ej får användas på annat sätt än vad riksdagen har bestämt. Detta sker genom budgetreglering. Regeringen får ej utan riksdagens bemyndigande uppta lån, men förvaltar och förfogar i övrigt över statens tillgångar enligt riksdagens anvisningar. Internationella förhållanden tas upp i 10 kap. Här stadgas att överenskommelse med andra stater eller med mellanfolkliga organisationer ingås av regeringen. Se angående denna problematik i övrigt ovan om internationella rättsregler under avsnittet om folkrätt i kapitel 6. 11 kap. behandlar rättskipningen och 12 kap. förvaltningen. Domstolarna och förvaltningsmyndigheterna har till uppgift att tillämpa lag och i allt övrigt omsätta de politiska organens beslut i praktiken. Den närmare fördelningen av domstolars och förvaltningsmyndigheters uppgifter behandlas i bokens kapitel 8. 13 kap. handlar om kontrollmakten och regeringens juridiska ansvar. (Uppbyggnaden av den konstitutionella kontrollen redovisas i bokens kapitel 8.) 14 kap. behandlar kommunernas beslutanderätt, uppgifter, självstyrelse, beskattningsrätt och skyldighet att ekonomiskt bidra till kostnaden för andra kommuner. Ett avslutande 15 kap. innehåller bestämmelser om krig och krigsfara, och vad som då skall gälla.

3 Grundlagarna

Successionsordningen RF framhåller redan i inledningskapitlet att konungen eller drottningen är rikets statschef. Dennes uppgifter i övrigt framgår av andra bestämmelser i RF. Successionsordningen (SO), som också är grundlag, behandlar frågan om hur monarken utses. SO bygger fr.o.m. den 1 januari 1980 på såväl manlig som kvinnlig tronföljd inom den Bernadotteska ätten. SO finns omtryckt i SFS 1979:935.

Tryckfrihetsförordningen Lagens syfte Yttrande- och tryckfriheten är grundlagsfäst redan genom RF:s bestämmelser om grundläggande rättigheter i 2 kap. Tryckfriheten har emellertid ytterligare förstärkts genom att tryckfrihetsförordningen har ställning som grundlag. TF finns upptagen i inledningen av lagboken. Den är omtryckt i SFS 2015:151. Tryckfrihetens syfte anges i TF 1:1 vara ”säkerställande av ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning”. Genom tryckfriheten skall alltså spridningen av åsikter och informationer säkras. Vad TF vill skydda är alltså i främsta rummet meningsutbyte och upplysning i samhällsfrågor. Men även den religiösa, vetenskapliga och skönlitterära yttrandefriheten skyddas av TF. I TF 1:1 anges tryckfriheten bestå i frihet att ”i tryckt skrift yttra sina tankar och åsikter, offentliggöra allmänna handlingar samt meddela uppgifter och underrättelser i vad ämne som helst”. Vidare fastslås rätten att meddela uppgifter och underrättelser för offentliggörande i tryckt skrift, den s.k. informationsfriheten. Av vikt för tryckfrihetens realiserande är emellertid även den frihet som tillkommer övriga medverkande, t.ex. boktryckare och utspridare, och som regleras i andra bestämmelser i TF.

Inskränkningar Tryckfriheten är inte oinskränkt. Enligt TF 1:1 skall vid dess utövande iakttagas ”de bestämmelser som äro i denna förordning meddelade till skydd för enskild rätt och allmän säkerhet”, och informationsfrihetens princip gäller enbart då annat ej är i denna förordning föreskrivet. TF stadgar sålunda själv © F ö rfattarna oc h S tudentlitteratur

3 Grundlagarna

vissa inskränkningar i tryckfriheten. Men samtidigt slår den fast gränserna för att inskränka tryckfriheten. För utgivningen av skrifter får inte finnas några av det allmänna uppställda hinder. Häri ligger ett förbud mot bl.a. censur. Tryckfrihetens gränser anges genom stadganden om tryckfrihetsbrott. I TF anges de handlingar som kan bestraffas antingen såsom otillåtet yttrande i tryckt skrift eller som otillåtet offentliggörande genom sådan skrift. Missbruk av tryckfriheten får sålunda inte bestraffas i andra fall eller i annan ordning än vad som anges i TF. Dessutom gäller för tryckfrihetsbrotten ett särskilt komplex av straff- och processrättsregler som i många avseenden skiljer sig från i övrigt gällande rättsregler. För missbruk av tryckfriheten får straff eller andra påföljder ådömas endast om gärningen är straffbar som tryckfrihetsbrott i TF 7 kap. Justitiekanslern är ensam åklagare. Regeringen kan dock anmäla skrift för åtal. Det förekommer även enskilt åtal från personer som anser sig blivit föremål för någon form av ärekränkning. Endast vissa domstolar är behöriga. Dessutom skall en skrifts brottslighet bedömas av en jury bestående enbart av lekmän, om inte båda parter förklarar sig avstå från jury. Det krävs att sex av nio jurymän anser skriften brottslig för att resultatet skall bli en fällande dom. Rätten bestämmer alltid påföljden.

Offentlighetsprincipen TF stadgar även i syfte att främja ett fritt meningsutbyte och allsidig upplysning, att allmänna handlingar skall vara offentliga. Allmänna handlingar är de som förvaras hos statlig eller kommunal myndighet antingen genom att de inkommit till myndigheten eller genom att de upprättats där i ett ärende som slutbehandlats. Denna princip kallas för offentlighetsprincipen och är av stor betydelse när det gäller allmänhetens (oftast genom massmedia) möjligheter till kontroll av domstolar och förvaltning. Offentlighetsprincipen är emellertid inte oinskränkt. Allmänna handlingar kan också vara hemliga, sekretessbelagda. TF anger de intressen som får föranleda sekretessbeläggning.

3 Grundlagarna

TF 2:2 stadgar: Rätten att taga del av allmänna handlingar får begränsas endast om det är påkallat med hänsyn till 1. rikets säkerhet eller dess förhållande till annan stat eller mellanfolklig organisation, 2. rikets centrala finanspolitik, penningpolitik eller valutapolitik, 3. myndighets verksamhet för inspektion, kontroll eller annan tillsyn, 4. intresset att förebygga eller beivra brott, 5. det allmännas ekonomiska intresse, 6. skyddet för enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, 7. intresset att bevara djur- eller växtart.

TF stadgar även att de fall då allmänna handlingar skall hållas hemliga noggrant skall anges i en särskild lag. Så har skett genom offentlighets- och sekretesslagen (OSL). Genom OSL har regler om tystnadsplikt sammanförts med reglerna om handlingssekretess. En grundläggande tanke har därvid varit att sekretessbehovet i princip är detsamma, vare sig en uppgift är dokumenterad i en allmän handling eller inte. OSL utgör en omarbetning av den tidigare sekretesslagen i syfte att göra regleringen mer lättförståelig och lättillämpad. Lagen har delats in i sju avdelningar. Den första avdelningen innehåller en innehållsförteckning i syfte att göra lagen mer användarvänlig. Varje kapitel innehåller underrubriker som gör att det snabbt går att få en överblick över dess innehåll. Den första avdelningen innehåller även bestämmelser om lagens til�lämpningsområde och en bestämmelse med definitioner av begrepp som används i lagen. Bestämmelserna i 15 kap. i den äldre sekretesslagen om registrering och utlämnande av allmänna handlingar m.m. har gjorts teknikneutrala och samlats i OSL:s andra avdelning. De har placerats före bestämmelserna om sekretess för att betona att offentlighet är huvudregel och att sekretess är undantag. Lagens tredje avdelning innehåller allmänna bestämmelser om sekretess. I denna avdelning finns grundläggande bestämmelser som styr tillämpningen av sekretessbestämmelserna. I lagens fjärde avdelning har sekretessbestämmelser till skydd för allmänna intressen samlats. Sekretessbestämmelser till skydd för uppgifter om enskildas personliga och ekonomiska förhållanden har samlats i lagens femte avdelning. Den © F ö rfattarna oc h S tudentlitteratur

3 Grundlagarna

sjätte avdelningen innehåller särskilda bestämmelser om sekretess hos vissa organ, bl.a. riksdagen, regeringen, Riksdagens ombudsmän, Justitiekanslern och domstolarna. I lagens fjärde–sjätte avdelningar anges sist i respektive kapitel i vilken mån de tystnadsplikter som följer av sekretessbestämmelser i kapitlet inskränker den rätt att meddela och offentliggöra uppgifter som följer av TF och YGL. Bestämmelser om i vilken mån tystnadsplikter som följer av bestämmelser i annan författning än OSL inskränker rätten att meddela och offentliggöra uppgifter har samlats i lagens sjunde och sista avdelning. Som motiv för att tryckfrihetslagstiftningen har fått grundlagsform har anförts tryckfrihetens grundläggande betydelse för ett fritt samhällsskick. Avgörande har sålunda varit de tryckta skrifternas dominerande betydelse för upplysning och åsiktsbildning i samhällsfrågor. TF skall emellertid inte tillämpas bara på tryckta skrifter, utan även på skrifter som har mångfaldigats genom stencilering, fotokopiering eller liknande förfarande. Det krävs dock att det framgår vem som har mångfaldigat en skrift, liksom vilket år och på vilken ort det har skett. Enligt TF 3 kap. står det var och en fritt att lämna meddelande till bl.a. en tidningsredaktion för offentliggörande i tryckt skrift. Denna meddelarfrihet får vika endast för tystnadsplikt föreskriven genom lag. Skyddet gäller även för anskaffande av uppgifter, förutsatt att själva tillvägagångssättet inte är straffbelagt, såsom vid t.ex. inbrott. Den som lämnat uppgift har vidare rätt att vara anonym. Det har införts ett straffsanktionerat förbud för myndigheter att forska efter anonym författare eller meddelare utom när TF tillåter ingripande mot denne, såsom vid åtal för brottslig gärning i vissa fall.

Yttrandefrihetsgrundlagen Det har länge funnits ett behov av en förstärkning av det rättsliga skyddet för yttrandefriheten, särskilt som radio och television i dag jämte tryckt skrift utgör viktiga medel för information och opinionsbildning. Redan år 1975 lade den s.k. massmediautredningen fram ett förslag till en massmedia grundlag, något som dock inte genomfördes. Yttrandefrihetsgrundlagen, som trädde i kraft den 1 januari 1992, gäller vid sidan av TF. I RF finns ett generellt skydd för yttrandefriheten, men i och

3 Grundlagarna

med YGL finns det nu ett detaljerat skydd för friheten att yttra sig i andra media än skrifter. YGL finns omtryckt i SFS 2015:150. YGL följer i möjligaste mån TF, till både sitt innehåll och sin uppläggning. Grundlagens avsikt är således att uppnå ett yttrandefrihetsrättsligt skydd som i huvudsak överensstämmer med det skydd som finns för tryckta skrifter. Yttrandefrihetsgrundlagen gäller för radio, tv, film, ljud- och bildupptagningar, video och cd-skivor samt webbplatser och bloggar som har ett journalistiskt syfte. Utanför grundlagen faller exempelvis sceniska framställningar och utställningar. För de förstnämnda medierna gäller nu principerna om censurförbud, etableringsfrihet, ensamansvar, källskydd, begränsning av möjligheterna till kriminalisering samt särskild rättegångsordning med användande av jury. Inskränkningar finns dock. Etableringsfriheten för radiosändningar är begränsad och biografcensuren har upphävts från och med den 1 januari 2011. Angående kommersiell reklam i radio och television har YGL gjorts flexibel på så vis att grundlagen inte hindrar att det i vanlig lag meddelas förbud mot eller villkor för sådan reklam.

Riksdagsordningen Med ovanstående presentation har grundlagarna gåtts igenom. Under detta kapitel skall dock även RO nämnas. RO har en mellanställning mellan grundlag och vanlig lag. RO innehåller regler om riksdagens arbetsformer och inre organisation. Reglerna är uppdelade på huvudbestämmelser och tilläggsbestämmelser. För de förstnämnda gäller särskilda ändringsbestämmelser (se kapitel 5). En ny RO (2014:801) trädde i kraft den 1 september 2014.