Vad milo såg 140908_inlaga 2014-09-08 10:26 Sida 1
VAD MILO SÅG
Vad milo s책g 140908_inlaga 2014-09-08 10:26 Sida 2
Vad milo såg 140908_inlaga 2014-09-08 10:26 Sida 3
Virginia Macgregor
VAD MILO SÅG
Översättning
Kerstin Herrloff
Vad milo såg 140908_inlaga 2014-09-08 10:26 Sida 4
Förlag: Stimpla Publishing info@stimplapublishing.se www.stimplapublishing.se Copyright © Virginia Macregor 2014 Först publicerad i Storbritannien 2014 av Sphere; Little, Brown Book Group Originalets titel: What Milo saw Översättning: Kerstin Herrloff Omslag: Nils Olsson Sättning: Arne Öström Utgiven efter överenskommelse med Little, Brown Book Group Tryckt i Finland hos Bookwell, 2014 ISBN 978-91-981694-2-3
Vad milo s책g 140908_inlaga 2014-09-08 10:26 Sida 5
Till mamma och min 채lskade make Hugh
Vad milo s책g 140908_inlaga 2014-09-08 10:26 Sida 6
Vad milo såg 140908_inlaga 2014-09-08 10:26 Sida 7
1 Milo
Mil o sat t vid datorn på trappavsatsen och lyssnade på det svischande ljudet från brandslangen på uppfartsvägen. Brandmännen hade precis låtit dem gå tillbaka in i huset igen. ”Jag behöver en lista över vårdhem,” sa mamma. ”Kan inte Farmor stanna till jul?” Farmor var pappas farmor och Milos gammelfarmor men alla kallade henne bara Farmor. Milo vände på huvudet och tittade på ljusslingan han hade virat runt ledstången upp till Farmors rum. Han kom på idén när han såg henne kämpa med att hitta lysknappen. Mamma vred tillbaka Milos huvud så att han tittade på henne och sa ”Nej.” ”Men …” ”Var inte envis,” sa mamma och knep ihop munnen. Var inte envis var mammas favorituttryck. ”Men mamma – elden var mitt fel, jag borde ha gått ner och kollat.” Och det var sant. Varje morgon när Farmor tassade nerför trappan från sitt rum under takåsen ända ner till köket och gjorde sin kopp te med socker och mjölk var det Milos jobb att
Vad milo såg 140908_inlaga 2014-09-08 10:26 Sida 8
se till att hon var ok. Han brukade ligga i sängen och lyssna efter ledtrådarna: 1. Klirret från Farmors skotskrutiga mugg när hon tog den från muggställningen. 2. Det sugande ljudet och smällen från burken med tepåsar. 3. Skramlet från besticklådan när hon tog fram sin favoritsked, den som var gjord av riktigt silver med en ögla på handtaget. 4. Tekokaren som fylldes på (fastän Milo för det mesta försökte fylla på den kvällen innan därför att Farmors handleder var så svaga och hon fick kämpa för att orka hålla så mycket vatten). 5. Klicket när tekokaren sattes på. 6. En paus. 7. Och sedan vattnet som värmdes, ångan som puffade ut vid locket, bubblorna som rullade över varandra som ett varmt hav, och sedan ännu ett klick när det var klart. 8. Ibland, efter steg 3, glömde Farmor att de hade en tekokare och öppnade grytskåpet, fyllde en kastrull och satte på spisen. Det var signalen till Milo att svinga sig ur sängen och gå ner. De hade gasspis och Farmor hade inte lov att använda den. Milo visste inte varför han missade ljudet av grytskåpet den dagen. Han måste ha varit sömnig eller kanske Farmor varit extra tyst, men när han kände fladdret i bröstet som talade om för honom att Farmor behövde honom, och när Hamlet skrek i högan sky ute i garaget på grund av att han hade svalt för mycket rök, då var det för sent, köket stod i ljusan låga. ”Det är inte ditt ansvar att kontrollera din Farmor,” sa mamma. Hon böjde sig ner och kysste Milos hår. Hon gjorde alltid så; gav honom först en skrapa och kysste honom sedan. Hon luktade bränt och kladdig parfym och sömn. ”När allt det här är över, ska jag låta Hamlet bo i huset,” sa hon. ––
Vad milo såg 140908_inlaga 2014-09-08 10:26 Sida 9
Milo lutade sig ner under skrivbordet och gnuggade Hamlet bakom öronen. Den enda orsaken till att han fick lov att vara här uppe nu var att elden hade skrämt honom. Milo hatade att Hamlet var tvungen att bo i garaget alldeles ensam; det var kallt och fuktigt i garaget och det fanns inga fönster. Ingen skulle behöva bo på det sättet. Men om Milo var tvungen att välja mellan att Hamlet kom ut ur garaget eller att Farmor fick stanna hos dem, skulle han bli tvungen att välja Farmor. Hamlet skulle förstå. Mamma tittade över Milos axel på datorskärmen. ”Vi vill inte ha något tjusigt ställe, Farmor skulle inte gilla det.” Så Milo försökte skriva inga tjusiga vårdhem på Google, men Google fattade inte och skrev tillbaka; menade du tjusiga vårdhem? När Milo väl hade placerat Farmor utom fara på uppfarten och när han väl hade ryckt upp huvuddörren till garaget och fått ut Hamlet ur buren och gett honom till Farmor så att hon kunde se efter honom, hade han kommit tillbaka in och ropat; Det brinner! Det brinner! Mamma! Elden är lös! Mamma hade kommit rusande nedför trappan och ut ur huset osminkad, alldeles blek och lite svullen i ansiktet. När hon såg Farmor frågade hon inte hur hon mådde och hon sa inte att hon var lättad över att Hamlet var i säkerhet och hon sa inte att det var bra gjort av Milo att han räddat alla. Hon skrek bara samma sak om och om igen: Det här var droppen. Det här var jävlar i mig droppen. Milo och Farmor visste båda vad jävlar i mig droppen betydde; det betydde att Farmor skulle in på ett vårdhem. Mamma slog till datorskärmen med en flisad rosa nagel. ”De där rummen är alldeles för stora,” sa hon. ”Farmor kommer att känna sig vilse.” Så Milo googlade efter vårdhem med små rum. Men sedan tänkte han på allt Farmor hade uppe hos sig, som gammelfarfars ––
Vad milo såg 140908_inlaga 2014-09-08 10:26 Sida 10
säckpipa och hans uniform och lådorna med brev han hade skrivit till henne och hennes karta över Inverary och fotot med hennes fiskebåt och hennes lilla radio och hur hon skulle vilja ta med sig allt. ”Jag hittar inte något.” Om Milo kunde få mamma att känna att det var krångligt, kanske hon skulle backa ur. ”Åh, för Guds skull, Milo.” Mamma tittade uppför trappan mot Farmors rum och rev upp en röd skråma på halsen. Sedan lutade hon sig fram och viskade; ”Hitta bara något billigt.” Mamma skrev ordet BILLIGT på baksidan av kuvertet och placerade det framför Milo så att det inte försvann i den suddiga delen av hans syn. Han drog med fingrarna över ordet; hon hade tryckt så hårt med pennan att bokstäverna kändes ojämna. ”Jag måste göra lite te till brandmännen.” Mamma, som fortfarande gick i nattlinnet (det ryschiga som såg ut som köksgardinerna eller som de hade sett ut innan de fattade eld och förvandlades till svarta nattfjärilar på linoleumgolvet), rusade tillbaka till nedervåningen. Milo hörde skåpsdörren öppnas och prasslandet från paketet med Hobnobkex. Tekokaren av plast hade smält, så Milo visste inte hur mamma skulle koka vatten till teet. Milo tänkte inte låta mamma stoppa in Farmor på ett vårdhem. Han skulle låtsas gå med på det och då skulle mamma lugna ner sig och inse att Farmor hörde hemma precis här i det lilla rummet högst upp som pappa hade gjort om till henne, och att Milo var den person som bäst kunde se efter henne. Sedan skulle de ha en riktig jul alla fyra; Milo, Farmor, Hamlet och mamma. Milo ögnade igenom listan över vårdhem på skärmen. De hade alla namn som förde tanken till ett trädgårdscenter såsom Ekollonstugan och Fågellunden och Bokkullen och Fågelbajsutkiken. Han hittade på det sista. – –
Vad milo såg 140908_inlaga 2014-09-08 10:26 Sida 11
Milo skrev: inte billiga vårdhem på Google och väntade på att en ny sida skulle laddas upp. ”Har du hittat något ännu?” ropade mamma uppför trappan. Den brända lukten hade satt sig i mattan och gardinerna och väggarna och gjorde så att det kittlade i halsen på Milo. Han hostade och ropade tillbaka: ”Nästan!” ”Ok, när du har gjort det, kan du ge mig telefonnumren, så ska jag ordna några besök.” Milo svarade inte. Ovanför honom knarrade golvbrädorna och sedan vibrerade vatten genom rören. Han hoppades att Farmor skulle komma ihåg att stänga av kranen. Så snart han hade gjort klar den här dumma listan, skulle han gå upp och säga till Farmor att han inte på något sätt skulle låta mamma kasta ut henne. Han skulle göra upp en plan som garanterade att hon kunde stanna, och inte bara över jul.
– –
Vad milo såg 140908_inlaga 2014-09-08 10:26 Sida 12
2 Lou
l ou blun dad e . Hon kände att Milo höll andan, hörde hur hans tankar surrade, såg hur han kisade mot skärmen. Ända sedan han hade fått diagnosen hade hon själv tränat för att se världen som han såg den; genom ett litet hål. Det var lustigt hur det som Milo såg kom närmare och blev skarpare, när så mycket gled iväg i hennes eget sinne. Därefter hur hans små fingrar knappade på tangentbordet. Så det var allt som behövdes, lite knappande för att hitta ett nytt hem åt henne. Hon kände hur hans hjärta slog, riktigt bultade den här morgonen. Hon borde ha förberett honom bättre, borde ha hjälpt honom att förstå att det var dags för henne att ge sig av. Lou öppnade ögonen, reste sig och gick och tittade ut genom sovrumsfönstret. Hon tittade på Sandy som stod på uppfarten iförd nattlinne och med underbyxor som skar in i fettvalkarna där bak. Män i tunga kängor och gula hjälmar dunkade och drog och tittade oupphörligen på Sandys blå cellulitfyllda lår. Herr Overend tvärs över gatan ryckte i sovrumsgardinerna. Han sov alltid den mannen, sov eller spionerade eller visslade. Lou hade lyssnat på honom i fem år och hon kunde ändå inte bli klok på vilken låt det var. – –
Vad milo såg 140908_inlaga 2014-09-08 10:26 Sida 13
Och sedan Sandys sandaletter på klinkergolvet, klipp klopp, som om hon steppade. Hon skulle alltid göra sig till den flickan, och nu hojtade hon uppför trappan till Milo och fick den lilla pojken att göra saker som Andrew borde ha varit här och gjort. Lou tog ett djupt andetag. Det var förvånande hur långt upp lukten av fuktig rök, brända spånskivor och smält plast hade fått fäste. Hon tittade ner på sina händer och vände upp dem; strimmor av aska följde livslinjen. Hon gned händerna mot varandra och föreställde sig att Milo retade henne: Du skulle inte vara någon bra brottsling, Farmor. Du lämnar alltför mycket spår efter dig. Hon hoppades att Milo för en gångs skull inte hade lagt märke till vad hon hade gjort. Men det hade varit helt rätt att göra det hon gjorde. En definitiv handling, någonting stort, för att övertyga Sandy om att hon måste bort. Och det var rätt för Milo också – han tillbringade redan alltför mycket tid med att se efter henne. Det hade tagit en stund att hitta tändstickorna. Och det hade inte varit lätt att få rätt vinkel mot plånet. Hennes dumma, klumpiga fingrar. Men sedan hade lågan hoppat ur händerna som en fågel. Den hade fångat det lösa hörnet av hushållsrullen, en vit fågel, sedan en svart fågel med pappersvingar, sedan grå fjädrar av aska som föll runt henne. Och sedan Milos hand i hennes, mjuk som deg, som ledde henne ut ur huset. Det är ok, Farmor, allting är ok. Lou gick till badrummet och ställde sig vid tvättstället. Hon vred på kranen och tittade på när vattnet rann längs fingrarna och askan sköljdes ner i avloppet. Ögonen sved. En tår föll på handens baksida. Kära, kära Milo. Gråt inte, Farmor, hörde hon honom säga. – –
Vad milo såg 140908_inlaga 2014-09-08 10:26 Sida 14
Lou tittade sig i spegeln. Hon såg lågor som dansade runt huvudet. Hur hade det hänt nu igen? En olyckshändelse. Ja, det hade varit en olyckshändelse, det var vad hon hade sagt till brandmännen. Gasspisen. Just det. Jag glömde att vi hade en tekokare, hade hon skrivit i sitt anteckningsblock med rösten fortfarande vilsen. Dumma, dumma mig. Och sedan spisknappen som vreds om till bilden av den stora eldslågan, ett plötsligt svischande, en bit hushållspapper som var alldeles för nära. En olyckshändelse, ja. Jag ska säga till mamma att det var jag, sa Milo som visste hur Sandy skulle reagera. Och sedan hade han placerat det lilla vita pillret i hennes hand. Han glömde aldrig det, inte ens en sådan här morgon. Timmar av väntan på den kalla uppfarten. Brandbilens tjutande. Det dova ljudet av tunga kängor, en armé som dränkte huset. Och sedan insläppta igen, trettiotvå trappsteg till toppen, upp förbi Milos rum, förbi ljusslingan han hade satt upp för hennes skull och sedan upp, upp till hennes rum där under taket, precis som prinsessan Rapunzel i sagan.
– –