9789147051991 by Smakprov Media AB

BARN MED FLERA SPRÅK

Gunilla Ladberg är fil dr i pedagogik, författare till ett flertal böcker inom området och en flitigt anlitad föreläsare.

Gunilla Ladberg

verige är idag ett mångkulturellt land. Ändå råder enspråkigheten som norm. Föreställningen att språk konkurrerar med varandra är stark, trots att forskning visar att kunskaper i olika språk tvärtom stödjer varandra. Författaren till denna bok hävdar att flerspråkighet i sig inte är en pedagogisk fråga utan en politisk. Det är helt enkelt en mänsklig rättighet att få använda sitt modersmål. Det är också en mänsklig rättighet att få lära sig språket i det samhälle man lever i. Då behövs kunskaper om språkinlärning, både hos föräldrar och hos dem som arbetar inom förskola och skola. Den här boken handlar om barn med flera språk, men också om vuxna – vuxna som förebilder, vuxna som förmedlare av värderingar. Det är alltför lätt att helt oavsiktligt lära barn att något språk inte är önskvärt. Kunskaper är viktiga för att motarbeta fördomar som hämmar barnen. Hur går det till när barn lär sig språk – ett eller flera? Vad kan underlätta och vad kan försvåra barns språkinlärning? Hur skall vi hjälpa barnen till en god språklig utveckling? Hur stödjer vi inlärningen av svenska samtidigt som vi hjälper barnen att bevara familjens språk? Hur kan föräldrar och anställda i förskola och skola hjälpas åt för att ge barn den rikedom som det innebär att ha flera språk?

Tvåspråkighet och flerspråkighet i familj, förskola, skola och samhälle

BARN MED FLERA SPRÅK

Best.nr. 47-05199-1 Tryck.nr. 47-05199-1-05

Gunilla Ladberg

05199 ladberg omslag_ny.indd 1

LIBER

2014-11-17 13.03

05199-x ladberg.qxp :05199-x ladberg

14-11-17

13.01

Sida 2

ISBN 978-91-47-05199-1

@ 2003 Gunilla Ladberg och Liber AB

Omslag och typografi

Anna Hild

Förlagsredaktör

Emma Stockhaus

Bildredaktör

Staffan Johansson

Illustrationer

Sonja Härdin

Omslagsbild

Svenne Nordlöv/Tiofoto Tredje upplagan 6

Tryck

Kopieringsförbud

People Printing, Kina 2015

Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och elevers begränsade rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt BONUS-avtal, är förbjuden. BONUS-avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningsanordnare, t.ex. kommuner och universitet. Intrång i upphovsmannens rättigheter enligt upphovsrättslagen kan medföra straff (böter eller fängelse), skadestånd och beslag/ förstöring av olovligt framställt material. Såväl analog som digital kopiering regleras i BONUS-avtalet. Läs mer på www.bonuscopyright.se.

Liber AB, 113 98 Stockholm tfn 08-690 90 00 www.liber.se kundservice tfn 08-690 93 30, fax 08-690 93 01 e-post: kundservice.liber@liber.se

05199-x ladberg :05199-x ladberg

09-02-24

22.55

Sida 3

Innehåll

1. Enspråkiga vuxna möter flerspråkiga barn 7 Enspråkiga fördomar och flerspråkig verklighet 8 • Enspråkig världsbild 9 Språk är en fråga om behov 9 • Feltolka normala fenomen 11 Oro och låga förväntningar 12 • Flerspråkigheten är inte problemet 13 Modersmål eller svenska – fel ställd fråga 13 • Flerspråkig verklighet 15

2. I flerspråkiga samhällen 15 Ett land – flera språk 16 • Förföljda språk 19 Flerspråkighet som tillgång eller problem 19 • Språkens status 20 En ny tids flerspråkiga familjer 23

3. Att vara flerspråkig 24 Att använda språken rätt 25 • Språket måste vara viktigt 25 Språken används olika… 25 • …och utvecklas olika 26 Att blanda språk är naturligt 26 • Att få vila i sitt språk 30 Uppmuntras flerspråkighet? 31 • Det är inte språken som skapar problem 32

4. Att lära sig språk – ett eller flera 33 Språkets beståndsdelar 33 • Uttal 33 • Grammatik 34 Automatiserat språk 36 • Ordförråd: receptivt och aktivt 38 Pragmatisk kompetens 39 • Läsa och skriva 43 Språklig bas och språklig utbyggnad 43 • Ett språk eller flera 44 Personlighet och språkinlärning 46 • Hur kommer det nya språket in? 48 Funktionshinder och språkinlärning 50 Språk och sociala normer 53 • Språk hjälper fram språk 53

5. Språkinlärning och ålder 55 Lyssnandet är grunden 56 • Börja tidigt 56 • I moderlivet 56 I begynnelsen var rytmen 57 • Det första året 58 • Andra och tredje året 59 Förskoleåldern 64 • Skolåren 70 • Ungdomstiden 72 Att lära språk som vuxen 74 • Språk i olika livsskeden 75 Att mista språk 76 • Olika inlärningssituation 78 Betydelsen av att behärska basen 79

6. Kommunikation och språk 81 Kommunikation är mer än språk 81 Att överbrygga hinder 87 • Att höra till 91

05199-x ladberg :05199-x ladberg

09-02-24

22.55

Sida 4

7. Språk och tänkande 92 Språket hjälper oss att tänka 92 • Skillnader mellan ”samtalsspråk” och ”tankespråk” 93 • Att få tillgång till språket 94 • Att lära sig begrepp 95 Språk stöder varandra 99 • Att organisera för språk och tänkande 101

8. Känslor, identitet och språk 102 Språk och tillhörighet 102 • Språk och identitet 105 Språk och självförtroende 108 • Språk och politik 109 Språket och modersmjölken 110

9. Språk som kulturellt uttryck 112 Kroppsspråk och röstläge 113 • Hur använder vi orden? 113 Artighet och respekt 118 Hur samtalar vi med barn? 120 Variationen är en del av kulturen 123 Kulturer inom kulturen 124

10. Flera språk i familjen 126 Familjens språk kan inte ersättas 127 • Barnen för in landets språk 127 Syskon och språk 128 • Att stödja det svagare språket 128 Att välja språk 129 • Föräldrar med olika minoritetsspråk 137 Förhållandet till det nya landet 139 Omgivningen och familjens språk 143

11. Flera språk i förskolan 145 Tre pedagogiska hörnstenar 145 • De yngsta barnen i förskolan 150 Att arbeta medvetet med språk 152 • Barn över treårsåldern 155 Språkbefrämjande arbetssätt 157 • Språklekar 164 Att bejaka barnens språk 164 • Modersmålspersonalen och identiteten 167 Personal och föräldrar 169 • Att kartlägga barnens språk 173 Barngruppen och omgivningen 175

12. Flerspråkiga barn i skolan 177 Att studera på ett nytt språk 177 • Språkliga missbedömningar 179 Kulturkunskaper 180 • Läsning är grunden 181 Svenska som andraspråk 183 • Lära främmande språk via svenska 185 Arbetsformer som stimulerar språk 185 Att bygga på det som eleverna är förtrogna med 188 Modersmålet i skolan 189 • Föräldrarna är nyckeln 191

13. Samhället och flerspråkigheten 193 Bilden av barnets ursprung 193 Historiska erfarenheter 195 Modersmål som rättighet eller stöd 197

14. Vilken rikedom! 200 Litteratur 201 Register 205

05199-x ladberg :05199-x ladberg

09-02-24

22.55

Sida 5

Förord till tredje upplagan

arns utveckling och lärande har varit mitt stora intresse

under hela mitt yrkesliv. Förskolan har varit mitt huvudsakliga arbetsområde. Jag har arbetat i olika verksamheter inom förskola och flyktingförskola. Senast arbetade jag år 2002 en tid som språkpedagog i ett projekt inom regeringens storstadssatsning. Jag har utbildat personal på kurser och studiedagar och har skrivit en rad böcker och rapporter. Så snart jag lärt mig något nytt skriver jag om det – jag vill att alla ska få veta! Barn med andra modersmål än svenska har naturligtvis alltid funnits i förskolan. Men i mitten av 1980-talet började de bli mer synliga, i samband med det kommunala flyktingmottagandet, som innebar att vi fick barn med andra modersmål i de flesta av landets förskolor. Barn med flera språk blev en angelägenhet för alla. Själv blev jag snart helt fascinerad av ämnet. Det har också givit mig en stor rikedom: vänner från hela världen. Genom dem har jag fått många av de exempel jag berättar om i boken. Den här boken handlar om flerspråkighet och är skriven av en pedagog. Men flerspråkighet är i sig inte en pedagogisk fråga utan en politisk, nämligen en fråga om mänskliga rättigheter. Det är helt enkelt en mänsklig rättighet att få använda sitt modersmål. Det är också en mänsklig rättighet att få lära sig språket i det samhälle man lever i. Därför är det nödvändigt att lägga grunden till en aktiv flerspråkighet hos de barn som har ett annat modersmål – eller fadersmål – än det som är samhällets officiella språk. Som vuxna kan de sedan bli flerspråkiga eller enspråkiga. Det är inte pedagogernas sak att säga vilket de borde bli. Men det är pedagogernas sak att bistå föräldrar och skol- och förskolepersonal med kunskaper, så att de kan lägga grunden till flerspråkighet hos barnen. Den här boken är mitt bidrag. Detta är den tredje upplagan. Fjorton år har gått sedan jag först skrev boken. Under den tiden har en hel del förändrats. Det som under tjugo år

05199-x ladberg :05199-x ladberg

09-02-24

22.55

Sida 6

kallades ”hemspråk” har fått sin mer korrekta beteckning modersmål. I förskolan har barnens möjlighet till modersmålsstöd dock i praktiken försvunnit utom i krissituationer. Modersmål för yngre barn har förvandlats från en rättighet till en fråga om ”särskilda” behov. Svenskan betonas mer nu. Delvis beror det på att många har upptäckt att det inte går automatiskt för barn att lära sig svenska bara för att de lever i Sverige. Men samtidigt riskerar vi en återgång till ett gammalt tänkande: antingen svenska eller modersmålet, i stället för både–och. Det är viktigare än någonsin att betona både–och: varje barns behov av, rätt till, och möjlighet till både familjens språk, ett eller flera, och till svenska språket. Har du frågor eller kommentarer till bokens innehåll, så hör gärna av dig till mig. Dialog med läsarna är ovärderligt för en författare. Jag finns på www.ladberg.pp.se, e-post gunilla.ladberg@swipnet.se. Gunilla Ladberg MAJ 2003

05199-x ladberg :05199-x ladberg

09-02-24

22.55

Sida 7

1. Enspråkiga vuxna möter flerspråkiga barn

pråk är liv. Språk är bron mellan människor. Vi människor behöver språk för att möta varandra, för att förstå och bli förstådda. Kan jag uttrycka mig så kan jag nå fram till andra människor. Fråntas jag den möjligheten så blir jag ensam. Fasansfullt ensam. För oss som lever med ett språk är språket ofta så självklart att vi inte tänker på det. Så snart det handlar om flera språk blir det mindre självklart. I en enspråkig miljö behöver jag ett språk som jag kan använda i alla tänkbara sammanhang. Om jag lever flerspråkigt så behöver jag utveckla varje språk så att det kan användas där det behövs. Jag behöver ha något språk för varje situation. Men inte nödvändigtvis samma språk. Den här boken är skriven av en person som i likhet med de flesta infödda svenskar har vuxit upp med bara ett språk. Jag började arbeta med dessa frågor i mitten på 1980-talet, när det började bli mer vanligt i svenska förskolor att ta emot barn med andra modersmål. Innan dess visste jag ingenting om hur ett flerspråkigt liv kan te sig. Jag hade aldrig reflekterat över vad språket – språken – på djupet betyder för en människas personlighet och identitet. Men Per som är same växte upp med samiska i familjen, och finska som han lärde sig av lekkamrater, och norska eftersom man flyttade med renarna och renarna brydde sig inte om ifall man var i Sverige eller Norge. I skolan var det svenska som gällde. Bara svenska. Likaså på alla hans arbetsplatser. Så nu skämtar han på finska och diskuterar politik på svenska. Men när han blir riktigt förbaskad så duger bara samiskan. Han vet gott att språk och identitet hör ihop. Faride är tio år och talar arabiska, kurdiska och lite engelska och svenska. Kurdiska är hennes starkaste språk – än så länge. Hemma hos henne talas det vanligen minst tre språk kring middagsbordet och det händer att en person frågar på ett språk och någon svarar på ett annat.

05199-x ladberg :05199-x ladberg

09-02-24

22.55

Sida 8

Paola är fyra år och talar bara svenska. Hennes mamma, mormor och moster talar alltid spanska med henne. Eftersom hon själv aldrig säger ett ord på spanska kunde man ju tro att hon inte ”kan” spanska. Men hon svarar ju rätt när mamma talar med henne! Alltså förstår hon. När Paola talar i telefon med mormor händer följande: Mormor ber Paola, på spanska, att säga en sak till mamma som är upptagen med lillebror. Paola går till mamma, säger det som mormor sagt översatt till svenska och mamma svarar på spanska. Paola går tillbaka till telefonen och säger på svenska det som mamma sade på spanska. Jag blev förvånad när jag först hörde talas om sådana här saker. Jag trodde att flerspråkighet var något märkligt och annorlunda. Och så visade det sig att det är fullkomligt naturligt – minst lika naturligt som enspråkighet!

Enspråkiga fördomar och flerspråkig verklighet Jag växte upp i ett bostadsområde strax utanför Stockholm där det bara talades svenska. Jo, en finsktalande familj fanns det, men dem umgicks jag inte med. Jag hörde aldrig människor kasta sig mellan flera olika språk, hade aldrig hört en vuxen fråga på ett språk och ett barn svara på ett annat, aldrig hört någon börja en mening på ett språk och avsluta den på ett annat. Inte förrän jag blev vuxen. För några år sedan fick jag en ny väninna. Hon berättade för mig att hon talade fem språk innan hon började skolan. Numera talar hon sex eller sju. I hennes familj var det självklart att tala många språk. Familjen flyttade från hemlandet till USA när hon var i sjuårsåldern. När hon var tolv år valde hon att läsa franska ”för det är så roligt med språk”. Hon upptäckte att hon gick framåt mycket fortare än sina enspråkiga amerikanska kamrater. Hon kunde nämligen använda de språkkunskaper hon redan hade. ”Vissa saker kände jag igen från ungerska. Ja just det, på rumänska heter det ju så… Det där påminner om hur man säger på jiddisch…” Av alla mina utländska vänner är hon den som snabbast lärt sig svenska till en hög nivå. När jag uttryckte min beundran och förvåning över hennes språkkunskaper svarade hon: ”Det är väl ingenting. Min far talade elva språk.” ”Elva!? Men då kunde han väl inte alla lika bra?” ”Nej”, sa hon och log, ”han kunde bara läsa och skriva åtta av dem.” ”Är det möjligt??” ”Men”, inföll en annan vän som lyssnade, ”då var väl föräldrarna konsekventa och höll sig till ett språk var?” Hennes svar var: ”I så fall skulle jag bara ha lärt mig två språk i stället för fem.”

05199-x ladberg :05199-x ladberg

09-02-24

22.55

Sida 9

Enspråkig världsbild Jag blev förvånad, både över min väninna och hennes far, fast jag vet att jag inte det borde ha blivit det. Inte nu längre. Jag har studerat språkfrågor med inriktning på flerspråkighet så länge. Men den enspråkiga världsbild jag växte upp med sitter djupt. I likhet med de flesta svenskar växte jag upp i en helt enspråkig omgivning. Att använda ett enda språk i alla sammanhang är alltså det naturliga och normala, det var den bild jag fick. Jag trodde, eller snarare tog för givet, att det är svårt att lära sig flera språk. Jag utgick från att det är ett problem, en komplikation att behöva använda fler än ett språk i sitt vardagsliv. Enligt min erfarenhet är detta den vanliga föreställningen hos majoritetssvenskar. Jag har också stött på samma tänkesätt hos enspråkiga människor från olika europeiska länder, från Latinamerika, från USA … Då kommer man att misstolka det man hör, när flerspråkiga människor använder sina språk på det sätt som är naturligt för dem. Jag blev oerhört förvånad första gången jag fann mig sittande vid ett middagsbord där familjemedlemmarna kastade repliker på tre–fyra språk till varandra, där en kunde ställa en fråga på ett språk och en annan svara på ett annat. Det går väl inte?! Och när man blandar flera språk i samma mening är det väl för att man inte kan hålla reda på dem? Jag hade någon grumlig föreställning om att det inte får plats hur många språk som helst i hjärnan. Att ett nytt språk konkurrerar ut ett gammalt, att språken strider om platsen i hjärnan eller att de blandas ihop till en ”rotvälska” eller ett ”mischmasch”. När jag lärde mig fakta insåg jag att det mesta jag trott om flerspråkighet var fel. I en miljö där de flesta är enspråkiga blir deras föreställningar om språk förhärskande. Därför är det viktigt att bli klar över sina vanföreställningar så att dessa inte kommer att hindra barnen från att utveckla sina språk. När vi möter barn som lever med mer än ett språk så är kanske det viktigaste av allt att se att barnet behöver alla sina språk – och att förstå att det är möjligt eftersom hjärnans kapacitet att hantera språk är oerhört stor.

Språk är en fråga om behov När enspråkiga hör talas som människor som kan många språk är den första kommentaren ofta: ”Hon måste vara väldigt språkbegåvad.” Man tror att den som lärt sig många språk är mer begåvad än den som bara lärt sig ett. Men antalet språk en människa lär sig har ingenting att göra med begåvning. Det har att göra med behov.

05199-x ladberg :05199-x ladberg

09-02-24

22.55

Sida 10

täti iloinen = tanten glad

Om ett barn har behov av flera språk så lär det sig flera språk. Om det är ett enda språk, så som det råkar vara för mig och majoriteten svenskar så blir det ett. Men när man lever i en miljö där alla talar flera språk hela tiden så ter det sig annorlunda. Kan den flerspråkige sina olika språk lika bra? Detta är en vanlig, typiskt enspråkig fråga, som inte är relevant i en flerspråkig verklighet. De flesta flerspråkiga använder sina språk på delvis olika livsområden och utvecklar därför språken olika. Ordförrådet utvecklas efter var och hur respektive språk används. För en person som lever i ett samhälle där alla talar många språk är det viktiga inte att hon kan säga samma sak på olika språk. Det viktiga är att hon kan använda varje språk i sitt sammanhang. Det är ytterst ovanligt att kunna flera språk ”lika bra” eftersom språken vanligen används på lite olika sätt. Därför kan man aldrig veta vad ett barn kan språkligt förrän man undersökt förmågan på alla barnets språk. Framför allt modersmålet är viktigt. Om man bedömer språkförmågan enbart efter kunskaperna i svenska så har man ingen aning om vad barnet egentligen kan.

05199-x ladberg :05199-x ladberg

09-02-24

22.55

Sida 11

täti surullinen = tanten ledsen

Feltolka normala fenomen Den som tror att flera språk i sig innebär problem kommer att feltolka flerspråkigas sätt att använda sina språk. När en person blandar språk tror man att de inte kan hålla isär språken. Lärarna i en klass för flyktingbarn frågade mig: ”Barnen här använder ord från tre språk i samma mening, det är väl inte önskvärt?” Jo, det är precis vad det är när de inte har alla orden på ett språk. När ett barn vägrar att tala ett språk eller svarar sin mamma på svenska i stället för på hennes språk tror den enspråkige att det beror på att barnet inte klarar att tala flera språk. I själva verket handlar det vanligen om en anpassning till enspråkighet som norm. I flerspråkiga miljöer där alla andra talar många språk börjar barnen också göra det. De lär sig att det är detta som är det naturliga. I en enspråkig omgivning däremot ser barnen enspråkighet som det naturliga och börjar göra likadant: talar ett språk, inte flera. Om man tror att språk stör eller konkurrerar med varandra blir följden att man tror att människor måste överge ett språk för att kunna ta till sig ett annat. Föräldrar vill t.ex. inte att deras barn ska ha modersmålsstöd i förskolan eller undervisning i skolan, för att de tror att det hindrar barnen från att lära sig svenska. Svenska föräldrar kan bli oroliga när deras barn kommer hem från

05199-x ladberg :05199-x ladberg

09-02-24

22.55

Sida 12

skolan och har lärt sig ord på något av kamraternas språk. De tror att det sker på bekostnad av svenskan. Samma sorts tänkande, fast med omvänt resultat, visar sig när föräldrar märker att deras barn ligger efter sina jämnåriga i modersmålet. Många tar då för givet att barnet utvecklar svenskan desto bättre ”i stället”. Som om det fanns ett omvänt förhållande mellan utveckling av språken. I själva verket är det tvärtom: ju mer barnet går framåt på modersmålet, desto lättare har det att gå fram på det nya språket. De begrepp som barnet har ord för på modersmålet kan det lätt tillägna sig ord för på ett nytt språk. Andra tror tvärtom att det går av sig själv för barn att lära sig nya språk. ”Barn lär sig så lätt”, säger många. Man tror kanske att det är tillräckligt att barnet har språket i rummet. Om det tar lång tid och barnet inte kommer igång med det nya språket så tror man kanske att det bara är att avvakta, när man i själva verket behöver hjälpa barnet in i en språklig gemenskap.

Oro och låga förväntningar Många frågor som enspråkiga ställer speglar en oro för att den flerspråkige ska få problem med sina språk om inte språken serveras på vissa bestämda sätt. Måste man inte ha ett känslospråk? Måste man inte tänka på ett språk? Måste man inte lära sig ett språk först och andra sedan? Dessa frågor får jag ofta när jag föreläser om språkfrågor. Svaret på alla tre frågorna är nej. Frågorna speglar alla den enspråkigt begränsande synen på språk. Den synen behöver vi göra oss av med, för den riskerar att begränsa barnens möjligheter. Man kan alltså se problem där inga finns och förbise de som faktiskt finns. Man kan börja hindra barnen från att kommunicera, eller skapa olust eller dåligt samvete kring språkanvändningen, och allt detta i bästa välmening för att man tror att det är det bästa för barnen. Man ser det som ett problem att inte kunna språken ”lika bra” i stället för att se det dynamiska i en människas språkliga användning och utveckling. Om man tror att språk hindrar varandra, att barn lär sig ett språk på bekostnad av ett annat, blir slutsatsen att man kan hjälpa ett barn att utveckla ett språk bättre genom att hålla ett annat borta. Man tror att det krävs speciella åtgärder i den språkliga kommunikationen, för att barn ska kunna lära sig fler språk och inte blanda ihop dem. Man tror att man måste vara noga med hur man använder språken. Man tror den vuxne måste vara konsekvent genom att hålla sig till ett språk, alltid eller till ett språk i taget. Att man ska medvetet, logiskt tänka ut sin språkanvändning. Men då skapar man en mängd problem, eftersom man försvårar kommunikationen. För kommunikation fungerar inte på det sättet. När vi kommunicerar tar vi

05199-x ladberg :05199-x ladberg

09-02-24

22.55

Sida 13

vad vi har. Hjärnan letar i sin språkliga skattkammare och tar ut vad den finner lämpligt just då. Detta sker till största delen helt omedvetet. Kanske det farligaste av allt är många enspråkigas låga förväntningar på de flerspråkiga barnen. Låga förväntningar begränsar barns möjligheter. Om de vuxna omkring barnen tror att det är problematiskt och att flerspråkigheten kommer att hindra deras utveckling och deras lärande så är det stor risk att det också blir så – eftersom vuxnas förväntningar på barn är en viktig faktor för deras framgång eller svårigheter.

Flerspråkigheten är inte problemet Om vi utgår från att flerspråkighet i sig är ett problem, kommer vi att leta på fel ställe efter orsaker till barns svårigheter. En förskollärare gav ett exempel på detta. På hennes förskola gick en pojke som pratade så otydligt att ingen, inte ens hans föräldrar, förstod vad han sade. Länge trodde alla i förskolan att detta berodde på att det talades flera olika språk i pojkens hem. Men när pojken var fem år började någon ana oråd: ”Vi borde nog utreda detta.” Det visade sig vid utredningen att pojken hade en allvarlig hörselnedsättning. Otydligt tal kan ibland bero på att barnet har svårt att motoriskt styra sitt tal. Men vanligen beror det faktiskt på hörseln. I hjärnan går det direkta förbindelser från hörselcentrum till talcentrum (Kjellin, 2002). De ljud som ett barn inte hör rätt kan det heller inte uttala rätt. Otydligt tal bör få varningsklockan att ringa: Undersök hörseln! Antalet språk är inte problemet.

Modersmål eller svenska – fel ställd fråga En risk är alltså att man förbiser de verkliga problemen. En annan risk är att man försvårar barnets språkutveckling för att man tror att det är bättre att begränsa antalet språk, t.ex. genom att familjen håller sig till ett enda språk eller genom att barnets modersmål inte används i skolarbetet. Under årens lopp har många föräldrar fått rådet att inte tala sitt eget språk med sina barn, av auktoriteter som bvc-personal, talpedagoger och barnläkare, som i all välmening men av okunnighet gett detta råd. Många är också de föräldrar världen över som av omsorg om sina barn lämnat sitt språk och övergått till samhällets, för att ge barnen en bättre start i livet. Detta kan leda till familjetragedier, då medlemmar i samma familj inte kan tala med varandra. Helt i onödan eftersom alla barn kan lära sig flera språk. Henning Johansson, professor i pedagogik och mångårig forskare om flerspråkighet har uttryckt det så här:

05199-x ladberg :05199-x ladberg

09-02-24

22.55

Sida 14

Det fanns, enligt forskningens ståndpunkt, ett visst utrymme för språk. Detta utrymme kunde man fylla med t.ex. svenska. – Om man ville få in ett annat språk hade man fortfarande, enligt forskningens ståndpunkt, kvar samma utrymme att handskas med. Grovt förenklat kan man säga att det ena språket ansågs inkräkta på det utrymme som i annat fall kunnat utnyttjas av det andra språket. – Utgångspunkten för den praktiska pedagogiken blev att barnen skulle lära sig svenska så bra som möjligt. För att göra det måste man reservera största delen av utrymmet för svenska och hindra barnen från att prata finska. Om barnen ändock pratade finska skulle detta icke önskvärda beteende bestraffas. När forskarna idag har ny kunskap om tingens ordning skulle de, i stället för att kritisera lärarna, säga att utifrån forskningens dåvarande ståndpunkt agerade lärarna alldeles riktigt, men sett i dagens ljus var det tyvärr fel. (Johansson, 1980)

Föreställningen att språk skulle hindra varandra har tagit sig många uttryck genom historien. Ett är det som Johansson pekar på, att minoritetsbarn förbjudits att tala sitt språk. Av samma skäl har hörselskadade barn hindrats från att använda tecken. Fortfarande hör jag ofta sådana repliker som: ”Modersmål, ja men är det inte bättre att de lär sig svenska ordentligt?” Som om de två sakerna stod i motsatsförhållande till varandra. Men de språkforskare som är insatta i frågor som rör flerspråkighet är helt överens om att det inte förhåller sig så. Det visade sig bland annat år 1991 när myndigheterna skar ner på resurserna för modersmålsundervisningen i skolan (som då kallades hemspråksundervisning). Då protesterade 50 språkforskare gemensamt, hela den forskarkår som kan dessa frågor. Numera ger kunniga språkforskare föräldrar rådet att hålla fast vid sina språk med sina barn. Det gör man bland annat i en broschyr med titeln Två språk eller flera? som Skolverket gav ut år 2002 till stöd för föräldrar. Tvåspråkigheten för med sig så mycket positivt att de flesta familjer som har två eller flera språk aldrig skulle kunna tänka sig att vara utan dem. […] Också i familjer där föräldrarna har olika modersmål brukar man rekommendera att var och en använder sitt modersmål tillsammans med barnet, framför allt under de första 2–3 åren. […] Det finns till och med forskning som visar att det går bättre att lära sig ett andraspråk om man samtidigt får en god grund i sitt förstaspråk. De båda språken behöver inte konkurrera, utan kan fungera som stöd för varandra.

05199-x ladberg :05199-x ladberg

09-02-24

22.55

Sida 15

I broschyren förklaras också att det är till fördel, både för modersmålet och svenska språket, att barnen får modersmålsundervisning i skolan. Och Skolverkets rapport från 2002 har den talande titeln Flera språk – fler möjligheter. Både familjens språk och samhällets språk – detta är alltså okontroversiellt bland dem som kan frågorna – men okänt för många andra människor.

Flerspråkig verklighet Svaren på många enspråkigas frågor finns i den flerspråkiga verkligheten. Den verklighet som, enligt ledande språkforskares bedömning, de flesta barn i världen växer upp i (Salameh, 2003). Flerspråkighet i sig är alltså inte något speciellt eller besvärligt, inget undantag i mänskligt liv utan högst normalt – minst lika normalt som enspråkighet.

05199-x ladberg :05199-x ladberg

09-02-24

22.55

Sida 16

2. I flerspråkiga samhällen

land de många jag har mött som är förbryllade över svenskars

syn på flerspråkighet är en man från Kongo: ”I vår stad bodde det folk som talade olika språk, som vi umgicks med. Alla talade fyra–fem språk. Det är självklart hos oss att man pratar många språk. Svenskarna verkar tycka att det är konstigt. Men det är normalt.” Och det är de flerspråkiga som har rätt! De flesta människor på jorden lever flerspråkigt (Grosjean, 1982; Salameh, 2003).

Ett land – flera språk I Sverige talar vi svenska … Ja, men i Tornedalen har de flesta haft meänkieli, som tidigare kallades tornedalsfinska, som modersmål. Och samerna? Gränser mellan språk sammanfaller sällan eller aldrig med gränser mellan länder. Om vi betänker att det finns ungefär 150 länder på jorden men uppemot 5 000 olika språk så inser vi kanske att det inte är så konstigt. På många håll i världen har olika språkgrupper alltid levt sida vid sida, t.ex. i Nord- och Sydamerika och i många afrikanska och asiatiska områden. På Filippinerna talas det över hundra språk, i Nigeria 400 och i Nya Guinea 700 olika språk. När olika språkgrupper lever nära varandra kommer människor med olika språk i kontakt med varandra på många sätt. De vuxna lär sig så mycket av varandras språk som de behöver för att kunna göra affärer, arbeta på varandras företag osv. Människor blir så att säga så flerspråkiga som de behöver. I Sverige har det varit vanligt bland samerna att tala två, tre eller flera språk. I Karesuando talar ännu många äldre förutom samiska och svenska även finska och norska. Finska brukade man på vintern med byarnas bondebefolkning, norska lärde man sig under sommarens renskötselarbete på norsk sida. I de byar där Gällivare, Överkalix och Korpilombolo kommuner gränsar till varandra fanns det fram till den senaste generation en befolkning som förutom rikssvenska även talade överklixmål, finska och lulsesamiska. (Korhonen, 1997)

05199-x ladberg :05199-x ladberg

09-02-24

22.55

Sida 17

Barnen leker tillsammans, går i skolan tillsammans och lär sig språk av varandra. När människor blir vänner eller gifter sig över språkgränserna kommer flerspråkigheten in i hemmen. En samisk kvinna från en renskötarfamilj berättar att hon fortfarande kallar finska sitt lekspråk, för hon lärde sig det när hon lekte med finsktalande barn och de hade så roligt tillsammans. I ett område med många språk kan något av språken få större spridning och fungera som det områdets gemensamma språk, s.k. lingua franca. Swahili är t.ex. lingua franca i Tanzania, Kenya och Uganda. Länder med ett officiellt språk

Länder med många språkgrupper har vanligen ett officiellt språk som fungerar som gemensamt kommunikationsspråk i landet. Det språket används i högre utbildning, i radio, tv och tidningar, hos myndigheter osv. Några länder har två (Belgien, Kanada) eller flera. Rekordet innehas av Sydafrika med elva officiella språk. Det officiella språket är inte alltid den inhemska majoritetens modersmål. I en del länder är det ett gammalt kolonialspråk, som engelska i Zambia och franska i Kongo. Det kan också vara ett inhemskt språk, som swahili i Tanzania eller hindi i Indien. I sådana länder blir många människor minst tvåspråkiga. De talar sitt modersmål och det officiella språket. I Tanzania är minst 90 procent av invånarna två- eller flerspråkiga (Grosjean, 1982). Flerspråkiga människor använder då sina språk på olika sätt. Man talar t.ex. sitt modersmål med familjen och släkt och vänner. Det officiella språket talar man på sitt arbete och med myndigheter, man hör det på radio osv. Länder som officiellt är flerspråkiga, som Belgien eller Schweiz, behöver inte ha fler flerspråkiga invånare än andra. Snarare tvärtom: den officiella flerspråkigheten innebär att var och en ska kunna klara sig i samhället på sitt eget språk. Då behöver man inte lära sig fler. Länder med en stor språklig majoritet

I andra länder är det officiella språket också den stora majoritetens modersmål. Detta är vanligt i Europa: i de nordiska länderna, i England, Frankrike, Tyskland osv. USA och Australien har gått från en stor språkrikedom till att engelskan mer och mer dominerar. Latinamerika har utvecklats i samma riktning: spanskan har blivit modersmål för majoriteten i nästan alla länder. I sådana länder är det mer ovanligt att människor som tillhör majoriteten blir flerspråkiga. De har inte så ofta behov av att bli det, eftersom

05199-x ladberg :05199-x ladberg

09-02-24

22.55

Sida 18

deras modersmål är det officiella språket. Det är minoriteterna som har anledning att lära sig majoritetens språk för att klara sig i samhället. I Sverige är svensktalande sällan flerspråkiga, men samer och tornedalingar är det ofta. Flerspråkighet vid emigration

När människor emigrerar hamnar de i en ny flerspråklig situation: de har sitt eller sina språk med sig och möter ett nytt majoritetsspråk. För många grupper har flerspråkigheten historiskt sett blivit ganska kortvarig, som en övergång till en ny enspråkighet. Språkbyte

De flesta immigrantgrupper i länder som USA och Australien har på två eller tre generationer övergått till engelska. Ett språkbyte på två generationer innebär att farföräldrar och barnbarn i stort sett är enspråkiga på olika språk. De kan alltså knappt kommunicera med varandra. Vilka familjetragedier kan vi tänka oss ligger bakom ett sådant torrt konstaterande? Vi kanske kan ana när vi hör hur en mormor reagerade när hennes dotter beslöt att börja tala modersmålet i stället för svenska med sin ettåring. Mormor brast i gråt och sade: ”Nu får jag äntligen ett barnbarn.” Det är ovanligt att en grupp som utvandrar till ett annat land behåller sitt modersmål under många generationer. Undantag finns: romerna har behållit sitt språk under många hundra år i många olika länder. Men det är som sagt undantag. Erövringar och språk

Krig och erövringar har förändrat språksituationen totalt i många länder. Erövrarnas språk har brett ut sig på andra språks bekostnad. När europeiska länder koloniserade områden i Afrika, Asien och Amerika spreds kolonialmakternas språk över världen. Spanskan blev det officiella språket i alla latinamerikanska länder utom i Brasilien där det blev portugisiska, ett annat kolonialspråk. I många länder i Afrika och Asien har engelska, franska och andra erövrarspråk fått fäste. Folkmord och förföljelser har helt utrotat många språk. Andra språk har trängts tillbaka eller sjunkit i status, efterhand slutat användas och ”dött ut”. Världen har förlorat större delen av de språk som talades för några hundra år sedan.

05199-x ladberg :05199-x ladberg

09-02-24

22.55

Sida 19

Dessvärre medför de stora språkens dominans ett förtryck i så motto att hundratals språk, framför allt i Amerika och Australien, för en tynande tillvaro. Uppskattningsvis dör ett språk varannan vecka. […] Majoriteten av jordens språk talas av en mycket liten del, kanske fem procent, av jordens befolkning. Av de språk som nu finns kvar talas fem – kinesiska, engelska, spanska, ryska och hindi – av mer än hälften av alla människor. (Svartvik, 2000).

Nu är det framför allt engelskan som breder ut sig över världen i takt med USA:s ekonomiska, militära, tekniska och kulturella dominans.

Förföljda språk Om ett folk är förföljt och dess språk förbjudet får språket en särskild laddning för folket. Så är det t.ex. för det kurdiska folket. I Turkiet är kurderna inte erkända som ett folk. De kallas ”bergsturkar” av myndigheterna och deras språk påstås helt enkelt inte existera, trots att det talas av många miljoner människor. Många kurder deltar i en befrielsekamp där de måste gömma sig eller dölja sin identitet. Många har fängslats, torterats och dödats. Det kurdiska språket får då en väldig laddning: Det är tecknet på att man tillhör gruppen och att man arbetar för ett fritt Kurdistan – men kan också vara livsfarligt att använda. För de flesta svenskar har språket aldrig varit hotat, farligt eller symboliserat befrielse. Då kan det vara svårt att sätta sig in i vad språket kan betyda för andra folk.

Flerspråkighet som tillgång eller problem I flerspråkiga samhällen är det självklart för de flesta människor att det är bra att kunna flera språk. En trespråkig person från Ghana säger: Folk är stolta över att vara tvåspråkiga, för de betraktas allmänt med respekt. Några av språken är dominanta, och att kunna tala dem är en stor fördel. Ghana uppmuntrar verkligen flerspråkighet. Det syns tydligt på att de lokala språken finns med på schemat både i primary school och high school. (Grosjean, 1982)

05199-x ladberg :05199-x ladberg

09-02-24

22.55

Sida 20

En vän till mig som vuxit upp med många språk är förvånad över många svenskars oro och bekymrade frågor kring eventuella ”nackdelar” med flerspråkighet. Han säger: ”Det finns inga nackdelar. Det är väl bra med kunskaper?” I länder med ett officiellt språk måste man ha goda kunskaper i det språket för att få hög utbildning och välbetalda arbeten. I länder som Indien med många språk är många av de välbärgade och högutbildade människorna flerspråkiga. Då förknippas flerspråkighet med hög status och ett gott liv och uppfattas som värdefullt. En indisk språkforskare sade till mig: ”Man anser allmänt att ju fler språk man kan desto bättre.” I länder som Sverige, USA och andra med en stor språklig majoritet är förutsättningarna för flerspråkighet annorlunda. Det är majoritetens språk som behövs för att ta sig fram i samhället. Det är inte de välbärgade eller högt utbildade människorna som är flerspråkiga. Tvärtom är det ofta fattiga människor från minoritetsgrupper med låg status. Det gäller t.ex. indianer och mexikanska och mellanamerikanska immigranter i USA och samer, finsktalande, romer och många av de invandrade grupperna i Sverige. Då kommer flerspråkighet sällan att uppfattas som värdefullt utan förknippas i stället med fattigdom och socialt underläge. Det är också då man börjar se flerspråkighet som ett språkligt problem: Det anses svårt att lära sig nya språk och besvärligt eller skadligt att leva flerspråkigt. Problem som har att göra med fattigdom, utanförskap, socialt underläge eller flyktingtrauman tolkas då lätt som en fråga om språk. I Sverige är de flesta fortfarande enspråkigt inställda och ovana att se flerspråkighet som något värdefullt. På arbetsplatser och i skola och förskola förutsätter man ofta att det ska bli problem och man har siktet inställt mer på vad de flerspråkiga inte kan än vad de kan.

Språkens status Ett språk som man behöver kunna för att få en hög ställning i ett samhälle är ju rent faktiskt värdefullt att kunna. Då får det också hög prestige och status. Världsspråk som spanska och framför allt engelska har hög prestige internationellt. Ett litet språk som svenska har hög prestige inom landet, men utanför våra gränser har det inget större värde. Människor som kommer hit som flyktingar eller för att arbeta en begränsad tid kan tänka att det är bättre att satsa på att barnen lär sig ett världsspråk som engelska än svenska, som de inte kommer att ha nytta av om de flyttar från landet. Andra språk blir ofta påverkade av de språk som har hög status: de ”lå-

05199-x ladberg :05199-x ladberg

09-02-24

22.55

Sida 21

nar” ord och uttryck från det. En del av dessa lån blir så småningom inlemmade som en del av de andra språken. De språkliga minoriteternas språk lånar in ord från svenskan. Svenska språket har i sin tur påverkats av språk som haft hög status under olika tidsepoker, t.ex. latin, tyska och franska. Nu lånar svenskan framför allt från amerikansk engelska. Vi har mängder av äldre och nyare låneord: stress, mixa, jogga, display, maila osv. Lån från lågstatusspråk förekommer också men är betydligt ovanligare. ”Bättre och sämre språk”

Ett språks status brukar föra med sig andra värderingar som inte har det minsta med själva språket att göra. Det är t.ex. ganska vanligt att tro att vissa språk är bättre och mer användbara än andra rent språkligt: mer logiska, mer utvecklade, mer lämpade för att uttrycka abstrakta tankar, mer kulturellt högtstående osv. Ibland påstås en del språk vara ”bara dialekter”, eller ”primitiva” eller ”ofullständiga” språk. Men det finns inga språk som är mer logiska eller mer användbara än andra. Alla mänskliga språk är lika komplext uppbyggda, även om komplexiteten kan ta sig olika uttryck (Hyltenstam, 1991) . ”Det finns”, framhåller Svartvik (2001), "[…]inga primitiva språk”. (Däremot kan en människa ha ett ”primitivt” eller ”ofullständigt” språk, men det är en annan sak.) Språk förändras ständigt; framför allt ordförrådet förändras efter behov. När gamla företeelser försvinner försvinner så småningom också orden som betecknar dem. Grammatik och uttal i språk förändras också under historiens gång, men det tar mycket längre tid. Jordbrukarsamhället hade sina ord, äldre tiders fiske och säljakt hade sina. När det sker snabba förändringar i ett samhälle med nya yrken, ny teknik, nya media osv., sker det också snabba förändringar av ordförrådet – det måste ju finnas ord för att tala om det nya. Det tydligaste exemplet på senare år är IT-teknikens alla nya ord. Vissa språk kan sakna ord för olika företeelser, men om orden behövs i samhället så kommer det att skapas nya ord på språket. Undantaget till detta är språk som blivit så undanträngda att de är på väg att dö ut. Då används språket inte i nya sammanhang och nya ord kommer inte till. I stället har något annat språk allt mer tagit dess plats. Värderingar av dialekter

Precis som språk kan värderas olika så kan olika varianter av samma språk värderas som bättre eller sämre. Tidigare var det vanligt i Sverige att betrakta de flesta dialekter som sämre varianter av svenska. Barn skulle vänja

05199-x ladberg :05199-x ladberg

09-02-24

22.55

Sida 22

sig av med sin dialekt i skolan och tala ”rikssvenska”. Människor i Tornedalen har fått lära sig att deras språk var en sämre variant av finska osv. Ett äldre par med ”tornedalsfinska” (meänkieli) som modersmål berättade för sina vänner att de har börjat gå på kurs och läsa ”riktig finska”. Riktig? ”Ja, inte bara tornedalsfinska.” Numera har det svängt och geografiska dialekter betraktas inte längre negativt. Snarare ses nog dialekter ofta som positivt. I stället sker nu en liknande nedvärdering av varianter som talas i områden där det bor många språkgrupper men få svenskättlingar, varianter som kallas ”rinkebysvenska”, ”gårdstenska” osv. allt efter förortens namn. Ungdomars språk har, kanske i alla tider, betraktats som sämre av många i den äldre generationen. Man säger att ungdomarna uttrycker sig slappt och slarvigt, att det sker en utarmning av språket osv. De flesta forskare som studerat detta är överens om att det handlar om annorlunda språkbruk, men inte språkligt sett sämre (se t.ex. Kotsinas, 1994). Tvärtom visar det sig ofta att ungdomar har ett brett språkligt register, med många ord och synonymer för det som intresserar dem och med många varianter att uttrycka sig på. När de blir vuxna överger de tonårsjargongen och övergår till ett språkbruk som är gällande bland vuxna människor. Värderingarna har, återigen, inte att göra med språkliga uttrycksmöjligheter, utan med helt andra saker. Språkfrågor speglar maktförhållanden

Värderingarna av språk och dialekter har alltså ingenting med språkens uppbyggnad eller uttryckssätt att göra. De visar i stället maktförhållandena mellan språken, eller snarare mellan de grupper som talar språken: Det är alltid högstatusgruppernas språk som sägs vara de bästa. Vad som kallas ”språkfrågor” eller ”språkproblem” är i själva verket ofta frågor om makt och ekonomiskt och kulturellt inflytande. Till Finland har Sverige t.ex. ett gammalt ”överhetsförhållande”. Finlandssvenskan har varit överklassens språk. Många finnar har lärt sig svenska, men mycket få svenskar kan finska. De finnar som under olika perioder utvandrat till Sverige har till största delen tillhört fattiga folkgrupper ur lantarbetar- och arbetarklass. Under flera århundraden kom många finnar för att kunna överleva och försörja sig, inte minst under de år efter andra världskriget då Sverige hade högkonjunktur och brist på arbetskraft medan arbetslösheten i Finland var stor. Många finnar kom att tillhöra de fattigare grupperna också i sitt nya hemland. Därför har många svenskar automatiskt gjort en koppling mellan finska och underklass, och därför kan många finnar berätta om

05199-x ladberg :05199-x ladberg

09-02-24

22.55

Sida 23

barn som inte ville tala finska högt på bussen, som hyssjade på sina föräldrar och inte ville låtsas om att de hade finskt ursprung. De nyare immigrantspråken får efter hand olika status gentemot majoritetsspråket. Spanska har t.ex. kommit att få relativt hög prestige i Sverige och har blivit ett ganska vanligt tillval som B-språk i skolan. De flesta andra immigrantspråk, som turkiska, arabiska och somaliska, har däremot låg prestige i vårt land. Ett språk kan också förändra sin status i förhållande till andra språk på grund av förändringar i samhället. En finsk vän anmärkte på tal om detta med sorgsen ironi att hans landsmän i Sverige är glada att det har kommit så många andra folkgrupper till Sverige på senare år, för nu är inte finnarna lägst på stegen längre… Värderingar av språk avspeglar alltså vad som är ekonomiskt användbart och vad som ger status och inflytande i ett samhälle. Dessa värderingar påverkar alla som talar ett språk. Är det ett språk att vara stolt över eller ett språk att skämmas för?

En ny tids flerspråkiga familjer I vår tid har det har blivit vanligt med en ny global rörlighet. Människor från Sverige och andra rika länder reser över hela världen och studerar eller arbetar i andra länder. Med det följer kontakter, vänskap, äktenskap och familjebildning över många språkgränser. Många familjer flyttar mellan länder på grund av arbete eller släktband och bor en tid i ett land, sedan några år i ett annat. På grund av denna nya rörlighet kommer många barn att leva i nya språkliga konstellationer. Detta kan leda till ny språkinlärning, men också till avbrott i människors språkutveckling och till byten av språk.

05199-x ladberg :05199-x ladberg

09-02-24

22.55

Sida 201

Litteratur

Alleklev B. & Lindvall L. Listiga räven. Läsinlärning genom skönlitteratur: Ett läsprojekt i Kvarnbyskolan, Rinkeby i samarbete med Rinkeby bibliotek. Stockholm: En bok för alla, 2000 Andersson A.-B. & Nauclér K. Språkmiljö och språkinlärning. Slutrapport från projektet Hemspråket i förskolan. SPRINS-projektet. Göteborg: Göteborgs universitet, 1987 Arnberg L. Så blir barn tvåspråkiga. Vägledning och råd under förskoleåldern. Stockholm: Wahlstöm & Widstrand, 1988 Axelsson M. ”Framgång för alla, från att inte kunna – till att inte kunna låta bli att läsa”. I Åhl H. (red.) Svenskan i tiden – verklighet pch visioner. Stockholm: HLS förlag, 2000 Bergman P. m.fl. Två flugor i en smäll. Att lära på sitt andraspråk. Stockholm: Liber, 2001 Bozarslan A. Möte med mångfald. Förskolan som arena för integration. Stockholm: Runa, 2001 Cummins, J. Negotiating Identities: Education for Empowerment in a Diverse Society. California Association for Bilingual Education 1996 Dysthe, O. Det flerstämmiga klassrummet. Att skriva och samtala för att lära. Lund: Studentlitteratur, 1998 Doverborg E. & Pramling I. Mångfaldens pedagogiska möjligheter. Stockholm: Liber, 1995 Ellneby Y. När kriget kom till dagis. Stockholm: Utbildningsradion, 1996 Gonzales D. Föreläsning på konferens: Parental Concerns Regarding Biligualism and Autism, Atlanta, USA (inspelning), 2000 Goodman M.E. Barnkulturen. Samhälle och kultur sedda med barns ögon. Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1974 Grosjean F. Life with Two Languages. An Introduction to Bilingualism. Harvard University Press, 1982 Hannaford C. Lär med hela kroppen – inlärning sker inte bara i huvudet. Jönköping: Brain Books, 1997 Harding E. & Riley P. Den tvåspråkiga familjen. En handbok i tvåspråkighet. Uppsala: Förlaget Påfågeln, 1994 Hansegård N.-E. ”En återblick på begreppet halvspråkighet”. I Westergren E. & Åhl H. (red.) Mer än ett språk. Om två- och trespråkigheten i norra Sverige. Stockholm: Norstedts, 1997 Heath S.B . Ways With Words. Cambridge University Press, 1983 Heiling K. ”Döva barns språkliga situation”. I: Söderbergh, R. (red.) Från joller till läsning och skrivning. Malmö: Gleerups, 1997 Hill M. Invandrarbarns möjligheter. Om hemspråksundervisning och språkutveckling. Göteborg: Göteborgs universitet, Institutionen för pedagogik och didaktik,1996 Hultinger E.-S. & Wallentin C. (red.) Den mångkulturella skolan. Lund: Studentlitteratur, 1996 Hyltenstam K. & Stroud C. Språkbyte och språkbevarande. Om samiskan och andra minoritetsspråk. Lund: Studentlitteratur, 1991 Hyltenstam, K. (red.) Tvåspråkighet med förhinder? Invandrar- och minoritetsundervisning i Sverige. Lund: Studentlitteratur, 1996 Hyltenstam K. (red.) Sveriges sju inhemska språk – ett minoritetsperspektiv. Lund: Studentlitteratur, 1999

201

05199-x ladberg :05199-x ladberg

202

09-02-24

22.55

Sida 202

Hyltenstam K. & Tuomela V. ”Hemspråksundervisningen.” I Hyltenstam K. (red.) Tvåspråkighet med förhinder? Invandrar- och minoritetsundervisning i Sverige. Studentlitteratur 1996 Jernström E. & Johansson H. Kulturen som språngbräda: Lärande i ett flerkulturellt samhälle. Lund: Studentlitteratur, 1997 Johansson H. ”Tvåspråkighet och pedagogik.” I Ejerhed E. & Henrysson I. (red.) Tvåspråkighet. Umeå: Umeå Universitet, 1980 Johansson H. Elevernas eller skolans kultur och samhälle? Sammanfattning av ett projekt i Norrbotten. Umeå Universitet, 1990. Kjellin O. Uttalet, språket och hjärnan. Uppsala: Hallgren & Fallgren, 2002 Korhonen O. ”Hur samiskan blev samiska”. I: Westergren E. & Åhl H. (red.) Mer än ett språk. Om två- och trespråkigheten i norra Sverige. Stockholm: Norstedts, 1997 Kotsinas U.-B. Ungdomsspråk. Uppsala: Hallgren&Fallgren, 1994 Ladberg G. Alla barns skola? Att undervisa utsatta barn – och alla andra. Stockholm: Rädda Barnen, 1994a Ladberg G. Flera språk på äldre dagar. Stockholm: Kommunförbundet, 1994b Ladberg G. Barnen och språken. Tvåspråkighet och flerspråkighet i familj och förskola. Lund: Studentlitteratur, 1996 Ladberg G. Tvåspråkig, flerspråkig eller bara enspråkig? Liten språklära för föräldrar. Stockholm: Gunilla Ladberg Pedagogik & Språk, 1999 Ladberg G. Skolans språk och barnets. Lund: Studentlitteratur, 2000a Ladberg G. Tala många språk. 2:a uppl. Stockholm: Carlssons, 2000b Lundgren G. & Gidfors K. Mitt första hus: Att växa genom skapande. Stockholm: Alfabeta förlag 1988 Luria A. & Yudovich F. Speech and the Development of Mental Processes in the Child. London: Penguin Books, 1959. Marainen, J. ”Jag – en same i det svenska samhället”. I Westergren E. & Åhl H. (red.) Mer än ett språk. Om två- och trespråkigheten i norra Sverige. Stockholm: Norstedts, 1997 Municio I. Från lag till bruk. Hemspråksreformens genomförande. Stockholm: Centrum för invandringsforskning, Stockholms Universitet, 1987. Natchev I. & Sirén U. Goddag Hassan Heinonen. Förskolebarn i Stockholm med dubbelt minoritetsursprung. Stockholm: Socialförvaltningen, FoU-byrån, 1988 Nauclér K. m.fl. Kultur- och språkmöten. Om tvåspråkigt arbetssätt i förskolan. Stockholm: Liber, 1988. Nauclér K. Byta blöjor på persiska. Stockholm: Socialstyrelsen, 1989 Nauclér K. (red.) Symposium 2000. Ett andraspråksperspektiv på lärande. Stockholm: Nationellt Centrum för sfi och svenska som andraspråk, 2000 Nauclér K. & Boyd, S. ”Telling a Story. Norms for interaction in Turkish and Swedish children at home and in pre-school.” I Sjögren A. (red.) Language and Environment. A Cultural Approach to Education for Minority and Migrant Students. Botkyrka: Tumba Multicultural Centre, 1997 Niemi M. Med rötter häruppe: En rapportbok om Tornedalen. Stockholm: Författares bokmaskin, 1989 Niklasson J. Lyssna, handla, lär. En metodbok i svenska som andraspråk. Stockholm: Almqvist & Wiksell, 1990 Nordheden I. Jag kan namnet på elva farfar. Om vardag och läraroll i en mångkulturell klass. Tumba: Mångkulturellt centrum/Sveriges invandrarinstitut, 1998 Nordheden I. ”Barn från olika kulturer berikar varandra”. I Hultinger E.-S. & Wallentin C. (red.) Den mångkulturella skolan. Lund: Studentlitteratur, 1996

05199-x ladberg :05199-x ladberg

09-02-24

22.55

Sida 203

Obondo M. From trilinguals to bilinguals? : a study of the social and linguistic consequences of language shift on a group of urban Luo children in Kenya Stockholm: Centrum för tvåspråkighetsforskning. Stockholms Universitet, 1996 Obondo M. ”Olika kulturer, olika språksocialisation – konsekvenser för utbildning och social integrering av invandrarbarn.” I: Axelsson M. (red.) Tvåspråkiga barn och skolframgång – mångfalden som resurs. Stockholm: Rinkeby språkforskningsinstitut, 1999 Obondo M. & Benckert S. ”Flerspåkiga barns läs- och kunskapsutveckling i förskolan – ett socialisationsperspektiv”. I Nauclér K. (red.) Symposium 2000 Ett andraspråksperspektiv på lärande. Stockholm: Nationellt centrum för sfi och svenska som andraspråk, 2000 Parszyk I.-M. En skola för andra. Minoritetselevers upplevelser av arbets- och livsvillkor i grundskolan. Stockholm: HLS förlag, 1999 Robertson I. Hjärnskulptur. Hur erfarenhet förändrar hjärnan. Malmö: Richters, 1999 Romaine S. Bilingualism. Oxford:Blackwell Publishers, 1995 Rädda Barnen. Skolans roll för barns språk, kultur och identitet. (Sammanställd av Ladberg G.) Stockholm: Rädda Barnen, 1992 Sacks O. Att se röster. En resa in i de dövas värld. Stockholm: Bromberg, 1998 Salameh E.-K. Language impairment in Swedish bilingual children – epidemiological and linguistic studies. Lund: Lunds universitet, 2003 Saunders G. Bilingual Children: Guidance för the Family. Clevedon: Multilingual Matters LTD, 1982 Schiefflein B. & Ochs E. (red.) Language Socialization Across Cultures. New York: Cambridge University Press, 1986 Sjödén S. Hjärnan människan och kulturen. Jönköping: Brain Books, 1998 Sjöqvist L. & Lindbergh I. ”Svenska som andraspråk – varför det?” I Hultinger E.-S. & Wallentin C. (red.) Den mångkulturella skolan. Lund: Studentlitteratur, 1996 Skolverket Flera språk – fler möjligheter – utveckling av modersmålsstödet och modersmålsundervisningen, rapport till regeringen 15 maj 2002, Stockholm: Skolverket, 2002a Skolverket Två språk eller flera? Råd till flerspråkiga familjer. Stockholm: Skolverket, 2002b Skutnabb-Kangas T. Tvåspråkighet. Stockholm: Liber, 1981 Skutnabb-Kangas T. Minoritet, språk och rasism. Stockholm: Liber, 1986 Strandberg M. & Lundgren G. Fjorton språk i klassen. Mångkulturella utmaningar. Stockholm: ARBIK, Författares bokmaskin, 1993 Svartvik J. Engelska – öspråk, världsspråk, trendspråk. Stockholm: Norstedts Ordbok, 2000 Svensson A.-K. Språkglädje. Språklekar i förskola och skola. Lund: Studentlitteratur, 1995 Söderbergh R. Barnets tidiga språkutveckling. Malmö: Liber, 1988 Söderberg R. (red.) Från joller till läsning och skrivning. Malmö: Gleerups, 1997 Uvnäs Moberg K. Lugn och beröring. Oxytocinets läkande verkan i kroppen. Stockholm: Natur & Kultur i samarbete med Axelssons gymnastiska institut, 2000 Wellros S. Ny i klassen. Om invandrarbarn i svenska skolan. Malmö: Gleerups, 1992 Westergren E. & Åhl H. (red.) Mer än ett språk. Om två- och trespråkigheten i norra Sverige. Stockholm: Norstedts, 1997 Viberg Å. Vägen till ett nytt språk. Andraspråksinlärning i ett utvecklingsperspektiv. Stockholm: Natur & Kultur, 1987 Viberg Å. I Hyltenstam, K. (red.) Tvåspråkighet med förhinder? Invandrar- och minoritetsundervisning i Sverige. Lund: Studentlitteratur, 1996 Widén, L. (red.) En bok om hjärnan. Stockholm: Tiden Rabén Prisma 1995 Wiklund I. Social Networks and Proficiency in Swedish. Stockholm: Centrum för tvåspråkighetsforskning, 2002 Wikström I. Att läsa för skolan och för livet. Skönlitteratur och ämnesundervisning i samhällsorienterande ämnen – ett integrerat arbetssätt i andraspråksundervisningen. Stockholm: Almqvis & Wiksell/Skriptor,1991

203

05199-x ladberg :05199-x ladberg

204

09-02-24

22.55

Sida 204

Wikström I. ”Samhällsorienterande ämnen är språk och kultur”. I: Hultinger E.-S. & Wallentin C. (red.) Den mångkulturella skolan. Lund: Studentlitteratur, 1996 Åstedt I.-B. (red.) Bakom bergen lämnade vi allt. Antologi om flyktingbarn och deras föräldrar. Stockholm: Liber, 1994

05199-x ladberg :05199-x ladberg

09-02-24

22.55

Sida 205

205

Register A adoption 142 f. aktivt ordförråd 38 Aspergers syndrom 51 autism 51 automatiserad förståelse 38 automatiserat språk 36 f.f. automatiserat tal 37 B begrepp 95 f.f. beröring 82 Brocas centrum 82 brytning 103, 198

L limbiska systemet 81 lingua franca 17 lukter 81 f.f. M makt 22 meänkieli 16 modersmål 57, 100, 142 O officiellt språk 17 ordförråd 38 f. oxytocin 82

D dialekt 21, 198 döva 51, 53, 95

P politik 109 f. pragmatisk kompetetens 39 f.f. prosodi 33

F familjen 126 f.f. feromoner 81 fosterstadiet 56 funktionshinder 50 f.f. förskoleåldern 64 f.f.

R receptivt ordförråd 38 receptivt tvåspråkig 128 rollek 155 rytm 57, 153, 187

G grammatik 34 f.f. H halvspråkighet 196 hemspråksundervisning 14, 196 f. humor 114 höger hjärnhalva 83 hörsel 13 I imitation 68 inlärningssituationer 78 f. K kartläggning 173 f.f. kommunikation 81 f. kroppsspråk 42 kulturkunskaper 180 f.

S sagor 157 f. samling 159 samtalsspråk 93 f. simultan tvåspråkighet 62 Skolverket 14, 15, 199 skolåren 70 f.f. språklekar 164 språklig bas 43 f., 79 f.f. språklig kartläggning 173 f.f. språklig medvetenhet 164 språklig utbyggnad 43 f. språkmelodi 33 språkväxling 26 f.f., 63 status 20 ff svenska som andraspråk 183 f.f. syntax 34

05199-x ladberg :05199-x ladberg

206

T tankespråk 93 f. teckenspråk 53 tema 158 TPR 47 turtagning 85 U ungdomstiden 72 f.f. uttal 33 W Wernickes centrum 82 vänster hjärnhalva 83 växla språk 26 f.f., 63 Å ålder 55 f.f.

09-02-24

22.55

Sida 206

BARN MED FLERA SPRÅK

Gunilla Ladberg är fil dr i pedagogik, författare till ett flertal böcker inom området och en flitigt anlitad föreläsare.

Gunilla Ladberg

Tvåspråkighet och flerspråkighet i familj, förskola, skola och samhälle

BARN MED FLERA SPRÅK

Best.nr. 47-05199-1 Tryck.nr. 47-05199-1-05

Gunilla Ladberg

05199 ladberg omslag_ny.indd 1

LIBER

2014-11-17 13.03