beatrix potter
*
Sagan om skräddaren, katten & mÜssen
SAGA N OM
S K R Ä DD A R E N , KA T T E N & MÖ S S E N BEATRIX POTTER Översättning av Ylva Stålmarck
E
n gång i tiden, på svärdens och perukernas och de långa vida kjolarnas och de blommiga hättornas tid – när herrarna hade kråsskjortor och guldbroderade västar av pudesai och taft – så bodde det en skräddare i Gloucester. Från morgon till kväll satt han på skräddarbordet med korslagda ben, vid fönstret i sitt lilla skrädderi på Westgate Street. Hela dagen lång, så länge det var ljust, mätte han upp och klippte till och sydde av satäng och pompadour och glanstaft. På den här tiden hade tygerna konstiga namn och var hemskt dyra. Men trots att han sydde i vackert siden åt sina grannar, var han själv väldigt, väldigt fattig. Han var som vilken liten gubbe som helst, med glasögon, snipigt ansikte, gamla krokiga fingrar och slitna kläder.
5
Han var inte slösaktig, det syntes på hur lite som blev kvar när han hade klippt till det broderade tyget. Det enda som återstod var små kantstycken och remsor – »så smala att de bara räcker till västar åt möss«, sa skräddaren. En bitande kall dag strax före jul började skräddaren klippa tyget till en rock och en väst – rocken skulle vara av körsbärsrött siden broderat med penséer och rosor, västen av krämgul satäng kantad med flor och grönt sniljegarn. De var till Gloucesters borgmästare. Skräddaren arbetade flitigt, medan han pratade för sig själv. Han mätte sidentyget, vände på det gång på gång och klippte till det med saxen. Bordet var översållat av små körsbärsröda tygstumpar.
6
7
8
»Ingen bredd att tala om och klippt på tvären. Räcker ingenting till. Bara till mussjalar och nattmösseband! Åt möss!« sa skräddaren i Gloucester. När snöflingorna singlade ner på de små blyinfattade fönsterkarmarna och stängde ljuset ute, var skräddaren klar med dagens arbete. Allt siden- och satängtyg låg klippt och skuret på bordet. Där fanns tolv tygstycken till rocken och fyra till västen och där fanns ficklock och manschetter och knappar, allt i prydlig ordning. Till rockfodret fanns det fin gul taft och till västens knapphål fanns det körsbärsröd tråd av riktigt knapphålssilke. Allt var klart att sys nästa morgon, alltsammans uppmätt i de rätta längderna – det enda som fattades var en rulle körsbärsrött knapphålssilke.
9
Skräddaren gick ut från skrädderiet framåt kvällen, för han sov inte där på nätterna. Han stängde fönsterluckorna, låste dörren och tog med sig nyckeln. De enda som vistades där nattetid var några små bruna möss, och de sprang in och ut utan nycklar! Det är nämligen så, att det finns små mustrappor och hemliga luckor bakom brädväggarna i alla gamla hus i Gloucester, och i de här långa, smala gångarna springer mössen från hus till hus. De kan ta sig genom hela staden utan att gå ut på gatan.
10
11
12
Men skräddaren gick ut från skrädderiet och traskade hemåt genom snön. Han bodde alldeles i närheten, på College Court, vid grindarna till College Green. Och även om det var ett litet hus, var skräddaren så fattig att han bara hyrde köket.
13