Karl Grunewald född 1921, är leg. läkare och specialist i barn- och ungdomspsykiatri. Han har varit medicinalråd och chef för Social styrelsens byrå för funktionshindrade. Under 1960-talet var Karl Grunewald över inspektör för vården av utvecklingsstörda. Han avslöjade vanvård och övergrepp på anstalterna och var en av de starkast drivande krafterna bakom övergången från anstaltsvård till familjestöd, daglig verksamhet och gruppbostäder. Karl Grunewald har varit sakkunnig i en rad statliga utredningar och inom WHO. Han är fil. och med. hedersdoktor samt av regeringen utnämnd till professor. Han har publicerat ett tiotal läroböcker och juridiska handböcker om utvecklingsstörning.
Författaren Karl Grunewald, tidigare medicinalråd och chef för Socialstyrelsens byrå för funktionshindrade, var en drivande kraft i omvandlingen från anstaltsvård till social service under andra hälften av 1900-talet.
Karl Grunewald
Foto: Erja Lempinen
Från idiot till medborgare skildrar historiken kring barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning från antiken till nutid. Boken speglar betydelsen av sociala, ekonomiska och politiska attityder i samhället – en del av vårt lands kulturarv som ytterst visar hur vi ser på människovärdet. Aldrig tidigare har historiken kring människor med utvecklingsstörning blivit belyst på detta ingående och heltäckande sätt.
Från idiot till medborgare
Det är på många sätt en förfärande historia som skildras i denna bok. Människor med utvecklingsstörning har i det förflutna blivit utnyttjade, utstötta och sedda som icke mänskliga. I dag är situationen en annan: personer med utvecklingsstörning är fullvärdiga medborgare med lagstadgad rätt till goda levnadsvillkor. Ingen annan grupp i vårt samhälle har fått uppleva en så total förändring i attityder och delaktighet.
De utvecklingsstördas historia Karl Grunewald
Boken Från idiot till medborgare. De utvecklingsstördas historia kommer att bli ett värdefullt verk för alla aktiva företrädare för personer med utvecklingsstörning och för studerande och forskare inom området. Man får en samlad bild av idétraditioner som fortplantats under århundraden fram till vår tid. olov andersson, förälder och fil.mag. i handikappvetenskap, halmstad
Från idiot till medborgare
Karl Grunewalds bok är ett unikt historisk dokument, om en internationellt unik reformperiod, författad av den mest centrale aktören i denna reform. När han nu beskrivit denna period i svensk social- och handikappolitik, och satt in den i ett historiskt sammanhang, har han bidragit med ett viktigt historiskt dokument. Texten är väldokumenterad och lättillgänglig. Den bör användas som lärobok i utbildningar. För forskare och studerande ger texten nytt historiskt material. anders gustavsson, professor i pedagogik, särskilt socialpedagogik och handikapp forskning, stockholms universitet Denna bok ger en mycket värdefull bild av ett område av den offentliga verksamheten som präglats av stora sociala och ideologiska förändringar. Genom Grunewalds långa yrkesverksamhet inom området kan han presentera ny kunskap som kompletterar den historiska litteraturen på ett intressant och perspektiv givande sätt. roger qvarsell, professor vid tema kultur och samhälle, linköpings universitet Boken utgör en rik dokumentation av en viktig period i svensk social- och handikappolitik av en författare med unika kunskaper och insikter i denna process. Det mångfacetterade och heterogena materialet hålls samman och ges konsistens och systematik av de grundläggande värderingar som går som en röd tråd genom texten. mårten söder, professor i sociologi med inriktning mot handikapp, uppsala universitet
De utvecklingsstรถrdas historia Karl Grunewald
”Ingen vet säger jag. Allt kan hända. Det vet ju du. Ett perfekt foster blir mördare. En skadad bebis kommer med lyckan. Någon dör på väg ut i livet. En annan lever i rullstol med knapp talförmåga och ändrar hela världens sätt att se universum. Skit händer hela tiden. Och mirakel.” Pernilla Glaser, förälder och författare
Innehåll Förord
11
Kapitel 3
Personligt
13
Sinnesslövården etableras
Några begrepp
15
Vanartade prioriteras
64
Introduktion
19
Kommunerna och de sinnesslöa
68
Del 1: Dåtid
25
Kapitel 1 Funktionshindrade i tidig kultur, religion och folktro
27
Antiken
28
Medeltiden
29
Upplysningstiden
33
Religion och funktionshinder i vår tid 35 I folktron
39
63
Små och enskilt ägda
71
Föreskrifter
72
Tidskrifter och föreningar
74
Kapitel 4 Rashygien och dess följdverkningar
77
Rashygien och sinnesslöhet
77
I vårt land
79
Konsekvenser för personer med sinnesslöhet
83
Epilog
85
Kapitel 2 De första insatserna
43
Kapitel 5 Intelligenstestning
Frankrike – specialpedagogikens
87
föregångsland
44
De första intelligenstesten
87
De första anstalterna
46
Testning i vårt land
89
Begåvningsökningen
91
Den sociala utvecklingen i vårt land 48 Den tidiga kategoriseringen
50
”Dessa de ofullkomne” och psykiatrin
51
Läkarna och vården
93
Att bli erkänd
54
Den nya uppfostran
93
Sinnesslöundervisningen
54
”Missriktad moderskärlek”
95
Skolhemmen
57
Inte ens generaldirektören förstod
96
Övriga barn med funktionshinder
61
Barnläkarnas dubbla svek
97
Kapitel 6
d åt i d
5
DEL 2: LAGSTIFTNING
Kapitel 10 1954 års lag – ett genombrott
145
1951 års utredning
146
En välkommen proposition
151
101
Lokal tillsyn en framgångssaga
153
Den ideologiska förutsättningen
101
Brister i centrala nervsystemet
154
Äktenskapshinder
103
Samordning, planering och reglering 155
Äktenskapshindret tas bort
105
Frågan om antalet aktualiseras
Sterilisering introduceras
107
Generösa statsbidrag
157
Befolkningskrisen
110
En interiör 1958
158
1941 års lag
113
Öppen debatt
117
Kapitel 11
Ny steriliseringslag
119
Sex och samlevnad
120
1967 års lag – mot öppna omsorger
99
Kapitel 7 Äktenskapshinder och sterilisering
Kapitel 8 1941- och 1946 års utredningar 123 1941 års utredning
124
Remissvaren
126
Lagen
128
1946 års utredning
130
Betänkandet
131
Remissvaren
132
Äntligen något positivt
133
Exkurs: Vem var Alfred Petrén?
134
Kapitel 9
156
159
Handikappklimatet på 1960-talet 160 Varför en ny lag?
161
Lagens inriktning
161
En unik volymökning
163
Landstingsförbundet klagar hos regeringen
164
Debatt i riksdagen
165
Pockettidningen R
166
Rexed inspekterar
168
Socialstyrelsen granskas
169
Kapitel 12 1985 års lag – besvikelse och framgång
171
Turbulens kring 1950
137
Direktiven
172
Den pressade situationen
137
Betänkandet
173
Skandaler
139
Remissvaren
175
Felinskrivna
141
Begränsningsdirektiv
176
De statliga skolhemmen
143
Krav på godkännanden tas bort
177
Tillsynskommittén
144
Socialstyrelsen får en handikappbyrå
178
Omsorgsberedningen
179
Propositionen och riksdagen
181
6
fr ån idiot till medborgare
Debatten utanför riksdagen
182
Kapitel 16
En ny arbetsgrupp
184
Bo borta eller hemma?
Överklaganden
185
227
En tung fråga
227
Hur gick det för dem som flyttade? 186
Debatt redan 1961
230
Lag om avveckling
En kollega klagar
231
En JO-anmälan
232
189
Kapitel 13
Oro inom FUB-rörelsen
235
1993 års lag – det stora steget 191
Debatt i Läkartidningen
236
1989 års handikapputredning
192
LSS och assistanslagen
193
Kapitel 17
Brister i LSS
194
Uppföljningar
196
Skrifter och internationella kontakter
239
Läroböcker
239
Medicinal-/Socialstyrelsens skrifter 243
Kapitel 14 Några rättsliga domäner
199
Internationella kontakter
244
Rättslig handlingsförmåga
199
Internationella skrifter
246
Rättspsykiatri
201
Kongresser och konferenser
247
Tvång och straff
203
Svenskar i utlandet
248
Körkort: ett JO-ärende
204
De två ämbetsverken
206
Exkurs: Några betydelsefulla personer
250
DEL 3: KUNSKAPER OCH INRIKTNING
Kapitel 18 209
Kapitel 15 Ideologi och principer
211
FN-deklarationer och andra
211
Föräldraföreningar
215
Normaliseringsprincipen och integrering
217
Den lilla gruppens princip
221
När utvecklingsstörda blev handikappade
223
Forskning
224
Personalen – en utsatt grupp
253
Utgångsläget
254
Brytningstiden
257
Konferenser över hela landet
259
Tvång och våld – ett ständigt problem
261
Våldets dynamik
262
Kapitel 19 Antalet – den ständiga frågan
265
Förr i tiden
265
De första inventeringarna
266
Senare inventeringar
268
Befrias från undervisning
269
En sammanvägning
270
d åt i d
7
De med hjärnskador
270
Undervisningen
321
Grad av utvecklingsstörning
271
Barnen
324
Antalet på 1950-talet
273
Tillkommande funktionshinder
326
Fanns det felplacerade?
274
Föräldrarna
327
Barnanstaltsutredningen
276
Skolplikt
328
Äntligen alla barn
277
Hur gick det för eleverna?
329
Antal vuxna
279
Skolhemmens problem
331
Ytterligare statistik
282
Internat eller externat?
332
Hjälpklasser
334
Kapitel 20 Orsaker och diagnoser
283
Tidiga uppfattningar
283
Kulturella orsaker
288
Ärftliga orsaker
290
En första kartläggning
291
Ytterligare funktionshinder
292
Några senare kartläggningar
293
Psykiatri
295
Medicinsk forskning
296
Exkurs: Några framstående personer vid denna tid 336 Kapitel 23 Särskolans första decennier
339
Förändringen
340
Externatundervisningen
341
Integrering
342
Förskolan
343
Träningsskolan
345
Yrkessärskolan
346
Kapitel 21
Var bodde eleverna?
347
Epilepsi och andra funktionshinder
Vuxenstudier
348
299
Epilepsins historik
300
Kapitel 24
Epileptikervården efter 1945
303
Arbetshem
351
Synskadade
307
Resurser
351
Hörselskadade
309
Verksamhet
354
Vanföra
309
Övergrepp
354
Cerebral pares
311
Tuberkulos
312
DEL 4: OMSORGS FORMERNA
313
Kapitel 22 Skolhemsepoken
315
En början med optimism och kritik 315 Uppfostran var huvuduppgiften
8
fr ån idiot till medborgare
319
Kapitel 25 Familjevård
357
En ringa verksamhet
357
Regler och avtal
359
Familjehem för barn
360
Familjehem för vuxna
361
Kapitel 26
De sju grupperna
430
Asyler och vårdhem
363
Dödligheten
433
Framväxten
364
Vetenskapliga försök
434
Vården och de vårdade
366
”Skräckvälde på Vipeholm”
438
Några interiörer
371
Vipeholm efter 1955
439
Försök med intensivvård
441
Ett specialsjukhus som gjorde gott 443
Kapitel 27 Vårdhem för barn
375
Barnen
375
Kapitel 31
Byggnationen
377
Vården
379
Regionvård – en ambitiös planering
445
Övergrepp
383
De anhöriga
385
Nerläggningen
387
Kapitel 28
Ett första förslag
445
Landstingsförbundet tar över
446
Regionala särskolor
448
Konflikt på Källshagen
448
Avslutningen
449
Vårdhem för vuxna
389
Situationen på 1960- och 1970-talen
389
Öppna omsorger
451
Dikter som berörde
400
Individen träder fram
451
Förnyelse
402
Expertstöd och avlastning i hemmet
454
Downs syndrom och cellterapi
455
Kapitel 29 Sinnessjukhus/specialsjukhus för asociala 407 Behovet av särskilda anstalter
408
Vårdarna och de vårdade
410
Landstingen tar över
411
Källshagens sjukhus
412
Kapitel 32
Sysselsättningshem och dagcentra 456 Gruppbostäder
462
Omsorgslagen en dröm i Stockholm
467
Epilog
471
Västra Mark – det enda för kvinnor 413 Salberga – det största
418
Bilagor 1: Anvisningar och cirkulär
Kapitel 30 Sinnessjukhus/specialsjukhus för svårskötta 427
476
2: Skrifter utgivna av Socialstyrelsen och andra 1968–2000 479
Sjukhuset
428
Referenser
483
Vården
430
Register
492
d åt i d
9
Förord Detta var tänkt som en kortfattad bok om hur barn och vuxna med en utvecklings störning hade det förr i vårt land, vilka de var och hur de behandlades. Kortfattad för att hinna läsas av föräldrar, personal och andra engagerade och för att inte bli hin dersamt dyr. Men det visade sig vara omöjligt! Äm net bredde ut sig över flera vetenskaper, i praktiken alla som har med människors livsvillkor att göra, och det var nödvändigt att gå tillbaka till antiken och medeltiden. Det blev mer än planerat. Jag har varit angelägen om att fånga den hållning som människor har intagit till personer med funktionshinder under olika tidsperioder. För att visa detta har jag ofta använt mig av citat, väl medve ten om att de inte alltid är representa tiva. I de ofta så populära läkarböckerna har jag funnit uttalanden som styrde all mänhetens syn på ”de sinnesslöa”. Där till kommer debatterna kring olika lagar, från lagar inriktade på tvång av olika slag till servicelagarna. I alla perioder finner man en blandning av goda avsikter och grova försyndelser. För att förstå dem och vad de uttrycker måste de sättas i relation till det samhälle och de värderingar som rådde. Det är inte lätt! Det kräver i grunden en kunskaps massa som ligger bortom min. Dessutom
är det svårt att veta vad som ansågs vara onda handlingar i gången tid utan att ge intryck av ofelbarhet i vår tid. Thorborg Rappe skrev redan 1903 i sin bok 1 : Från barbariets tider, då det inte endast var tillåtet, utan rent af en plikt för hvarje husfa der, att till de vilda djuren utsätta det barn, som var vanskapadt eller vanlottadt i något afseende … hafva vi lyckligtvis kommit. Thorborg Rappe om någon var medveten om nöden och misären även i sin tid. Och så har det varit i varje tidsperiod – även vår tid bär på underlåtenheter och fördomar. Benämningen på dem med begåv ningshandikapp har växlat över tid, kan ske mer än för någon annan grupp med borgare. Jag har i huvudsak använt den beteckning som var gällande vid den tid som beskrivningen avser. Därmed för stärks karaktären av respektive tidsålder. Idioti var den första samlingsbeteckning en men sinnesslö blev den officiella be nämningen ända till 1955. Denna ersattes av psykiskt efterbliven 1955 och av psy kisk utvecklingsstörning 1968, numera bara utvecklingsstörning. Den beteck ningen använder även de ideella orga nisationerna. Alternativt används begåv ningshandikappade och personer med intellektuella funktionshinder.
1 Thorborg Rappe: Några råd och anvisningar vid sinnesslöa barns (idioters) vård, uppfostran och undervisning. Stockholm 1903.
d åt i d
11
Några föregångare till denna bok bör nämnas: Inga Blombergs Sinnesslöhet ens historia i korta drag som utkom 1934, Mårten Söders Anstalter för Utvecklings störda från 1978 som omfattar tiden fram till andra världskriget slut, amerikanen Leo Kanners Den psykiska utvecklingsstör ningen. Vårdens och forskningens historia 1968, Stig G Nordströms Hjälpskolan och särskolan i Sverige t o m 1921 och Anders Åmans Om den offentliga vården. En arki tekturhistorisk undersökning 1976. Detta är den första boken i vårt land som försöker täcka hela historiken kring utvecklingsstörda barn, ungdomar och vuxna, inklusive föräldrarnas och perso nalens situation. Historiken visar på en av samhället förträngd och isolerad grupp medborgare. Deras livsvillkor utgör en vä sentlig del av vårt kulturarv. Boken vänder sig till elever i olika ut bildningar, personal, anhöriga, förtroende valda, administratörer och andra som
12
fr ån idiot till medborgare
kommer i kontakt med personer med ut vecklingsstörning. Tre stiftelser, Allmänna Barnhuset, Stiftelsen Sunnerdahls handikappfond och Stiftelsen Sävstaholm har var och en med lika och stora anslag möjliggjort en betydande sänkning av priset på boken. Därigenom kan dessa kunskaper nå ett större antal engagerade. Ett antal vänner och kunskapsbärare har hjälpt mig. Jag tackar särskilt Olov Andersson, Thomas Barrow, Lars Bolan der, Peter Brusén, Ann-Charlotte Carl berg, Kent Ericsson, Ninni Ericsson, Göran Graninger, Gottfried Grunewald, Hans Hallerfors och Sara Hansson. Thomas Olsson, Bredbyn, och Sture Ryman, Norrköping, har välvilligt ställt fotografier till mitt förfogande.
Saltsjö-Duvnäs i november 2008 Karl Grunewald
Personligt Som färdig läkare i Lund 1949 ville jag bli barnläkare och lära mig allt om barn. Men jag upptäckte snart att var det fråga om ett barn med hjärnskada var det inte mycket hjälp vi på barnkliniken kunde er bjuda. Vi hade en lista på anstalter som vi rekommenderade. Jag växlade över till barnpsykiatri, där jag lärde mig lyssna på föräldrar och iaktta, förstå och beskriva barnen. Det lockade mig till vidare studier i psykologi och pedagogik. Inte anade jag då vilken nytta jag skulle ha av det! När jag lämnade Lund för att introdu cera barn- och ungdomspsykiatri i Krist ianstads län hade just 1954 års lag om undervisning och vård av psykiskt efter blivna trätt i kraft. Jag ombads att även bli ”centralstyrelsens läkare”. Som sådan fick jag uppleva samspelet mellan politiker och administratörer och vara med om att lägga grunden för den första planeringen enligt den nya lagen. Det gav mig viktiga erfa renheter. Snart förstod jag hur försummad vår den av psykiskt efterblivna var, liksom hur isolerade både personal och föräldrar kände sig. Och inte var det bättre för de föräldrar som vårdade sitt svårt funktions hindrade barn hemma. Från ”min” klinik gjorde vi hembesök och såg hur övergivna de var både socialt och medicinskt. Det fanns inte en enda bok i ämnet. Jag köpte några ”textbooks” från USA, som jag läste både ivrigt och nyfiket.
1961 erbjöds jag, 40 år gammal, an ställning som överinspektör för sinnesslö vården vid Medicinalstyrelsen. Jag kände mig trygg med mina kunskaper och åsikt er i mitt nya arbete och mina medarbetare på den lilla enheten blev mina mentorer i administration. Tillsynen över sinnesslö vården hade gått på sparlåga då min företrädare varit sjuk under långa perio der och det var svårt att finna vikarier. En överläkare från ett av sinnessjukhusen för utvecklingsstörda vikarierade på tjänsten när jag tog över. Han introducerade mig i arbetet genom att peka på skrivbordet utan ett enda papper. ”Det här är det bästa jobb du kunde få”, sa han. Min första upptäckt var att landstingen – med något undantag – inte hade tagit 1954 års lag på allvar. Det saknades infor mation, anvisningar och normeringar. Jag började därför resa runt till landstingen med lagen i handen och kräva en plane ring för ny- och ombyggnation. I inspek tionsrapporter beskrev jag och mina med arbetare så objektivt vi kunde vad vi såg på anstalterna, utan att bortse från detal jer – nonchalerade av ägaren, men viktiga för den enskilde. Det var nu som jag upptäckte sam hällets svek mot dem utan talan och makt, och dubbelmoralen hos politiker och be slutsfattare. I USA, som jag beundrade så, såg jag under en längre studieresa hur lite den människa var värd som inte kun
d åt i d
13
de hjälpa sig själv. Det var en chock för mig som ändrade mig personlighetsmäs sigt. Från att ha varit relativt omogen och socialt godtrogen, lättsam och känslosam, fick jag nya drag av allvar och bestämd het. Jag lärde mig att säga ifrån, höja rös ten och ställa krav. Jag lärde mig att ta det som är allvarligt på allvar. Allvarligt är det om barn med funk tionshinder inte får sina föräldrars kärlek som andra barn. Allvarligt är det när en vuxen person med begåvningshandikapp inte anses ha samma människovärde som andra. Och allvarligt är det när den kollek tiva solidariteten sviker. Detta att alla ser och vet, men ingen reagerar. Men jag tog säkert i för hårt många gånger. Om det skrev Ulla Tideström:3 Vara ute och cykla Jag heter Lena Har en säng att sova i Och en stol att sitta på. Jag har hört om en farbror som sitter på en byrå och är ute och cyklar i blåsväder. Han vill att allt skall normaliseras. Som om det vore normalt att sitta på en byrå. Och cykla i blåsväder.
nu tillbaka på otaliga möten med föräldrar och personal över hela landet, som gett mig förtroenden och delat mina förhopp ningar. Jag ser tillbaka på möten med tu sen och åter tusen utvecklingsstörda på mina inspektioner. Alla dessa sökande och bedjande ögon. Inte kunde jag ge så mycket, ofta bara en hand, en smekning över kinden. Men ingen har lämnats utan min tro, mitt hopp. För det är tron på alla likas värde som är avgörande för dem med utvecklings störning. Föräldrars tro, personalens tro och politikernas. Tron på den inneboende kraft som finns hos även den mest multi handikappade om hon eller han bara ges de rätta förutsättningarna. Tron på det goda hos varje människa. Det är bara den na tro som kan spränga ramar och rutin er och verklighetens låsta positioner. Det är bara lidelsen och engagemanget som kan ge livet ett innehåll, även för den svårt funktionshindrade. Tryggheten och solidariteten i min familj har burit mig genom 25 års ansvar på Socialstyrelsen.
1968 omvandlades tjänsten som överin spektör till medicinalråd och chef för Socialstyrelsens Byrån för omsorger om utvecklingsstörda, från 1981 Byrån för handikappade. Under alla åren var jag även ledamot av Allmänna Barnhuset, vilket gav mig möjligheter att vidga mina insatser. 1986 gick jag i pension. Jag ser 2 Ulla Tideström: Omsorgsfullt. Författares Bokmaskin. Stockholm 1985.
14
fr ån idiot till medborgare
Karl Grunewald född 1921, är leg. läkare och specialist i barn- och ungdomspsykiatri. Han har varit medicinalråd och chef för Social styrelsens byrå för funktionshindrade. Under 1960-talet var Karl Grunewald över inspektör för vården av utvecklingsstörda. Han avslöjade vanvård och övergrepp på anstalterna och var en av de starkast drivande krafterna bakom övergången från anstaltsvård till familjestöd, daglig verksamhet och gruppbostäder. Karl Grunewald har varit sakkunnig i en rad statliga utredningar och inom WHO. Han är fil. och med. hedersdoktor samt av regeringen utnämnd till professor. Han har publicerat ett tiotal läroböcker och juridiska handböcker om utvecklingsstörning.
Författaren Karl Grunewald, tidigare medicinalråd och chef för Socialstyrelsens byrå för funktionshindrade, var en drivande kraft i omvandlingen från anstaltsvård till social service under andra hälften av 1900-talet.
Karl Grunewald
Foto: Erja Lempinen
Från idiot till medborgare skildrar historiken kring barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning från antiken till nutid. Boken speglar betydelsen av sociala, ekonomiska och politiska attityder i samhället – en del av vårt lands kulturarv som ytterst visar hur vi ser på människovärdet. Aldrig tidigare har historiken kring människor med utvecklingsstörning blivit belyst på detta ingående och heltäckande sätt.
Från idiot till medborgare
Det är på många sätt en förfärande historia som skildras i denna bok. Människor med utvecklingsstörning har i det förflutna blivit utnyttjade, utstötta och sedda som icke mänskliga. I dag är situationen en annan: personer med utvecklingsstörning är fullvärdiga medborgare med lagstadgad rätt till goda levnadsvillkor. Ingen annan grupp i vårt samhälle har fått uppleva en så total förändring i attityder och delaktighet.
De utvecklingsstördas historia Karl Grunewald
Boken Från idiot till medborgare. De utvecklingsstördas historia kommer att bli ett värdefullt verk för alla aktiva företrädare för personer med utvecklingsstörning och för studerande och forskare inom området. Man får en samlad bild av idétraditioner som fortplantats under århundraden fram till vår tid. olov andersson, förälder och fil.mag. i handikappvetenskap, halmstad
Från idiot till medborgare
Karl Grunewalds bok är ett unikt historisk dokument, om en internationellt unik reformperiod, författad av den mest centrale aktören i denna reform. När han nu beskrivit denna period i svensk social- och handikappolitik, och satt in den i ett historiskt sammanhang, har han bidragit med ett viktigt historiskt dokument. Texten är väldokumenterad och lättillgänglig. Den bör användas som lärobok i utbildningar. För forskare och studerande ger texten nytt historiskt material. anders gustavsson, professor i pedagogik, särskilt socialpedagogik och handikapp forskning, stockholms universitet Denna bok ger en mycket värdefull bild av ett område av den offentliga verksamheten som präglats av stora sociala och ideologiska förändringar. Genom Grunewalds långa yrkesverksamhet inom området kan han presentera ny kunskap som kompletterar den historiska litteraturen på ett intressant och perspektiv givande sätt. roger qvarsell, professor vid tema kultur och samhälle, linköpings universitet Boken utgör en rik dokumentation av en viktig period i svensk social- och handikappolitik av en författare med unika kunskaper och insikter i denna process. Det mångfacetterade och heterogena materialet hålls samman och ges konsistens och systematik av de grundläggande värderingar som går som en röd tråd genom texten. mårten söder, professor i sociologi med inriktning mot handikapp, uppsala universitet