»Mot det förgångna: tack, till det kommande: ja!« Dag H a m m a r sk jöl d
Till Leslie Andersson
LevNu är en utgivningslinje inom Wahlström & Widstrand för böcker om hälsa, psykologi och livsstil. www.levnu.wwd.se Citatet på sid. 51 © Petter Bergman (den svenska översättningen), sid. 93–94 och 129 © Karin Boye, sid. 146 © Göran Palm och sid. 206–207 samt sid. 208 © Ingemar och Mikaela Leckius (den svenska översättningen), alla förmedlade genom a l is. Copyright © Patricia Tudor-Sandahl 2007 Andra tryckningen Tryck: ScandBook AB , Falun 2007 ISBN 978-91-46-21730-5
In n eh å ll
Tack 7
I tacksamhetens tecken Se med tacksamhetens ögon 9 Vad betyder tacksamhet? 19 Mellan lycka och glädje 26 Tacksamhet är ett val 39 Förmågan att förundras 46 Det friska i fokus 54
När det hakar upp sig Släpp taget! 63 I skuggan av tacksamhet 74 Fångad i resentment 84
Förlåtelse: en väg till frihet Om förlåtelse 97 Att lära sig förlåta 106 Förlåtelseprocessen 109
I_tacksamhetens_7juli.indd 5
07-07-30 19.15.54
Skygga inte för mörkret 115 Mötet med Lukas 125
Var går gränsen? Tacksam för allt? 129 Barn av sin tid 137 Min egen väg 151
Tacksamhet: ett sätt att leva Det stora lilla ordet tack 175 Skönja livets hemlighet 180 Tolv steg mot tacksamhet 184
Något fattas oss På tal om det mest förbjudna 197 Måste jag bli religiös? 213 Personligt bokslut 221
I_tacksamhetens_7juli.indd 6
07-07-30 19.15.55
I tacksamhetens tecken Ingen lycka utan tacksamhet. A r a bisk t or dspr å k
Se med tacksamhetens ögon Allt var klappat och klart. Väskorna stod i hallen, passen och den utländska valutan låg på byrån tillsammans med en lapp till den som skulle vattna våra blommor medan vi var borta. Vi skulle till Afrika, min man och jag, en resa som vi länge sett fram emot. Han var ute en stund för att uträtta ett sista ärende på stan. Varför dröjde han? Frågan malde i mig medan jag snyggade till i köket och plockade ihop det som skulle med i handbagaget. Då ringde telefonen. »Det är från hjärtintensiven, kan du komma?« Så snabbt och skoningslöst kan planer gå i kras. Livet tog en ny, oväntad vändning denna dag. Trots att han är hemma nu och det mesta har blivit som vanligt, är ändå inget helt sig likt. Och istället för att vandra på främmande stränder sitter jag nu i Skåne vid ett välkänt hav och skriver dessa rader. Mitt i eländet kom skrivlusten åter, den som jag trodde var borta för gott. Det blir sällan som man tänkt sig, denna slitna sanning blev med ens som ny. När livet slår till manas vi till ödmjuk eftertanke. I dödens närhet vaknar vi ibland till liv. En personlig 9
I_tacksamhetens_7juli.indd 9
07-07-30 19.15.55
kris, en storskalig katastrof, ett möte som berör: vi kan aldrig veta vad som ska föra oss i närkontakt med det väsentliga. För somliga hände detta mitt i julfi randet för några år sedan, då vi lärde oss ett nytt ord: tsunami. Inför flodvågskatastrofen gick det inte att värja sig mot insikten om vår skörhet. I semesterparadiset på andra sidan jordklotet hände det otänkbara som för alltid förändrade mångas liv. Ett par dagar senare, då katastrofens omfattning hade börjat gå upp för oss ringde en bekant. Hon skulle bjuda sin man på middag, sade hon, ett obetydligt stycke information, sett i relation till den stora händelsen i världen. Men jag förstod att det stora och det lilla hängde samman. I två års tid hade hon och hennes man legat i en nedbrytande skilsmässa. De förmådde inte tala med varandra och situationen blev bara sämre. Båda var fast övertygade om att de hade rätten på sin sida, låsningen var total då alla försök till samtal hade slutat i gräl. Dessa annars trevliga och kloka personer hade förvanskats till bittra fiender. Tsunamin hjälpte henne att ta sig samman – hon blev djupt skakad och med ens förstod hon hur hon höll på att schabbla bort sitt liv. Nu ville hon sträcka ut en hand i försoningens tecken. Mannen tog emot den. För första gången på länge förde de ett vettigt samtal. Min vän fick kraft att bryta det destruktiva mönstret som höll på att fördärva deras liv. Och med detta följde tacksamhet och hjärtats frid: tacksamhet för de tidiga, goda åren som de hade delat, för deras barn, för att hon inte var för gammal för att starta om, för chansen att 10
I_tacksamhetens_7juli.indd 10
07-07-30 19.15.55
skiljas på ett värdigt vis. Allt detta blev klart för henne och hon drog lärdom av sin insikt. Inlevelse med andras lidande gav den draghjälp som hon behövde för att lyfta sig över bitterhet och hämnd och fatta att vi bara har ett enda liv, och att det är upp till oss att bestämma hur vi vill leva det. Med tacksamheten kom även livslusten åter. Att ställa sig på en ny plats gör det möjligt att se livet i en annan dager. Ända in i benmärgen kunde hon känna vilken ofattbar gåva livet är. Det som bereder oss för en sådan insikt är sällan särskilt stort. Det ska inte behövas några katastrofer eller under för att få oss att begripa livets värde. Det kan räcka med att gå barfota på stranden i morgonsol, få ett uppskattande brev, möta sitt nyfödda barnbarns blick, tända en brasa en kall vinterkväll, bli anförtrodd en hemlighet, ha råd att bjuda vänner på kalas, känna det klara vattnet som forsar ur kranen, lyssna på vacker musik, njuta doften av en nyskalad apelsin eller få förtroendet att klara en ny uppgift. Listan blir lång om man bemödar sig att känna efter och inte glömmer att lägga märke till det lilla. Insikt om nåden kan slå till när och var som helst. Under senare tid har tankar om tacksamhet allt oftare dykt upp hos mig. Tacksamheten tar sig många former, såväl i livets stora ögonblick som i de små. Tänk dig exempelvis en mild och stjärnklar natt. Du står högst uppe på fjället och blickar upp mot himlen. För första gången ser du Vintergatan. Hur tror du att det känns? I den amerikanske dramatikern Eugene O’Neills pjäs Lång dags 11
I_tacksamhetens_7juli.indd 11
07-07-30 19.15.55
färd mot natt berättar en av rollfigurerna om en stark upplevelse en månskensnatt på havet (i Sven Barthels översättning): »Jag blev berusad av skönheten och den sjungande rytmen i det, och för några ögonblick var jag – upplöst! Jag bokstavligen förlorade mitt jag! Jag var förlossad, fri! Jag uppgick i havet, i vita segel och flygande skum, i skönheten och rytmen, i fartyget och månskenet och den höga, disiga stjärnrymden! Utan förflutet eller framtid uppgick jag i friden och enheten och en vild glädje, i någonting större än mitt eget liv, än människolivet, i Livet själv! I Gud, om du vill uttrycka det så.« Han fortsätter: »För ett ögonblick blir man seende, vetande – och att veta hemligheten är att bli ett med den! För ett ögonblick finns det mening!«. Han fick en glimt av något allomfattande, något oändligt mycket större än våra begränsade sinnen vanligtvis kan uppfatta och han kände sig som en evighetsvarelse, inbegripen i denna storhet där allt hörde samman. Gränser suddades ut och tänkandet upphörde. I hela sitt väsen anade han mening och han gav sig hän till ett sammanhang som han kunde känna, men inte förstå. Det var bara att låta sig fyllas. Om du har haft en sådan upplevelse vet du att ord är överflödiga, inte ens de största räcker till för att förmedla det outsägliga. Alla har förstås inte upplevt något så mäktigt. Ändå tror jag att det finns episoder i de flestas liv som gör att man inte står helt främmande inför O’Neills beskrivning. Ögonblick av sällhet och förundran, känslan av uppgående i något gränslöst samtidigt som man helt och fullt är sig 12
I_tacksamhetens_7juli.indd 12
07-07-30 19.15.56
själv. Förtrollande stunder då »inuti« är i samklang med »utanför«. Sinnena skärps, medvetandet höjs. Ett kort tag står en dörr på glänt mot evigheten, man känner sig mer levande än vanligt och själen fylls av frid. Då står man skyddslös inför livet. »Människan utgör en del av en helhet som vi kallar Universum, en del som är begränsad i tid och rum. Hon upplever sig själv, sina tankar och sina känslor som någonting avskiljt från resten – ett slags synvilla i medvetandet. Denna synvilla skapar ett fängelse i det att den begränsar oss till personliga begär och tillgivenhet till bara några få människor i vår närmaste omgivning. Vår uppgift måste vara att befria oss från detta fängelse genom att vidga vårt medvetande till att omfatta alla levande väsen och hela naturen i all dess skönhet«, skrev vetenskapsmannen Albert Einstein. Vad finns i ditt liv som du känner dig tacksam för? Det måste inte vara något speciellt, en vanlig dag rymmer oftast mycket gott: samtalet hos läkaren som gjorde klart för mig att min man skulle bli frisk, då smärtan släpper efter en utdragen tandvärk, att efter mer än fyrtio år förnya kontakten med en ungdomskamrat, soluppgångar på Österlen. Att komma hem efter en lång och besvärlig resa och sjunka ner i min egen, sköna säng. Att få veta att en vän klarat sig ur en bilolycka, ringsignalen på dörren en kväll, när en trevlig ung man räckte fram min plånbok som jag tappat på stan. Det gamla paret som körde flera mil en iskall kväll för att lyssna på mitt föredrag, busschauffören som bromsade in då jag kom springande, 13
I_tacksamhetens_7juli.indd 13
07-07-30 19.15.56
ett barnbarns strålande ansikte då han lyckades släcka alla tårtljus med en enda blåsning. Sådant fi nns bevarat bland de minnen som fyller mig med värme. Tänk på egna exempel. Snart märker du att tacksamhet är en mångbottnad känsla. Den kan uppstå i ett helt spektrum av situationer och vara allt från en stark, allomfattande upplevelse till en förnimmelse av milt behag. Tacksamhet är högst personligt. Något som får den ena att känna sig tacksam, kan lämna den andra oberörd. I sin forskning om tacksamhetens fenomenologi lyfter forskarna och psykologerna McCollough och Emmons fram fyra dimensioner i upplevelsen av tacksamhet: 1) intensitet (hur stark och genomgripande är vår upplevelse?) 2) frekvens (hur ofta känner man sig tacksam?) 3) omfång (vad är det som väcker tacksamhet?) 4) densitet (hur långt sträcker sig ens tacksamhet och var går gränsen för den? Anta att någon får ett bra arbete, till exempel. Känner han sig då tacksam inför chefen som valde ut honom, inför hustrun som uppmuntrade honom att pröva något nytt, inför en högre makt som han tror har gripit in i hans liv, och så vidare?) Trots skillnader i upplevelser av tacksamhet finns många likheter i hur vi skildrar denna känsla. Öppen, ödmjuk, varm, välvillig, lättad, berörd är exempel på ord som ofta används och ett återkommande inslag i dessa beskrivningar är en stark upplevelse av att ha fått något utan att ha gjort något för att förtjäna det. Tacksamhet kan röra sig om något konkret (en gåva eller en tjänst till 14
I_tacksamhetens_7juli.indd 14
07-07-30 19.15.56
exempel) eller om något abstrakt (exempelvis uppskattning, skönhet, vänlighet, själsfrid, att ha övervunnit en kris). Det finns en personlig tacksamhet som vi känner inför varandra, antingen för något specifi kt eller bara för att man är glad att den andra finns till – »tack för att du finns« är ett vanligt uttryck. Därtill finns det en transcendental tacksamhet som upplevs i relation till »något större« som är överordnat människan och som vi kallar Gud, Livet, Naturen, den Högre Makten, Kosmos, Turen, Ödet och så vidare, beroende på hur vi föreställer oss det som är bortom vår fattningsförmåga. Ett inslag i de amerikanska indianernas andlighet är att när någon står inför att ta livet av något – skjuta ett rådjur till exempel, eller hugga ner ett träd – ber han ödmjukt dess Ande om tillstånd att få göra detta och tackar för naturens offer. Ibland lämnas det något symboliskt på platsen för att visa att båda människan och jorden har fått ge och ta emot. I tacksamhet uttrycker vi vår tillhörighet till naturen och allt levande. Vi känner att vi står i samband med varandra på sätt som vi bara kan ana, att det svåra som drabbar den andre också drabbar mig, liksom hans glädje kan ge mig styrka. När jag gör något för en annan människa växer båda två. Tacksamhetens motpol är alienation, att avskärma sig från gemenskap och klippa de trådar som håller oss människor samman. Människor nämner ofta sina älsklingsdjur då tacksamhet är på tal. Följande är skrivet av vår dotter Rebecka om ett älskat marsvin som dog när hon var i tioårs15
I_tacksamhetens_7juli.indd 15
07-07-30 19.15.56
åldern. »Mitt marsvin Nutte dog när jag var liten. Hans död har påverkat mitt andliga liv. Självklart kan jag idag se kopplingen mellan min mammas dåvarande sjukdom och Nuttes sjukdom, min rädsla för att mamma skulle dö. Men jag vill ändå berätta hur Nuttes död förde mig till ett dagligt samtal med Gud. I skolan hade jag snickrat ihop ett kors och hemma fi xade mamma en ’kista’ i form av en skokartong med blommor och blad. Vi hade en fin begravning för mitt lilla marsvin på djurkyrkogården på Gärdet, det var en vacker ceremoni. Sen åkte jag, mamma och pappa hem. Vi satt tysta i bilen. Den kvällen började det. Innan jag gick och la mig, tittade jag ut genom fönstret, upp på stjärnhimlen, såg en stjärna som lyste starkare än alla andra. Jag var tvärsäker på att Gud hade tänt en stjärna och blinkat till mig för att visa var Nutte var nu. Varje kväll innan jag somnade letade jag upp stjärnan och pratade med Nutte, jag pratade om allt med honom. Jag byggde upp en hel fantasivärld om Nuttes liv i himlen. Nutte blev som Guds länk till mig, Nutte var min stöttare, min tröstande hand och mitt sällskap när jag kände mig ensam. Jag minns även hur jag kunde be om förlåtelse när jag hade gjort nåt dumt mot någon annan. Jag visste att jag alltid var älskad av Nutte. Det är lustigt, men jag kan än idag titta upp mot stjärnhimlen och känna en enorm tacksamhet för Nutte och allt som jag fick genom honom.« Tacksamhet växer ju mer den visas. Att få något som man är tacksam för väcker ofta impulsen att ge. Vänlig16
I_tacksamhetens_7juli.indd 16
07-07-30 19.15.57
het föder vänlighet, tacksamhet manar oss att göra något för någon annan. Jag kom att tänka på det nyligen då jag fick ett brev från en radiolyssnare som hade fastnat för något jag hade sagt i P1:s »Tankar för dagen«. Mina ord hade hjälpt henne ett steg på vägen, skrev hon, och ville nu tacka mig för detta. Jag blev förstås glad. Strax därpå kom jag att tänka på någon som hade gjort mig en tjänst och som jag ännu inte hört av mig till. Inspirerad av lyssnarbrevet ringde jag till honom. Det blev ett fint samtal. Om mitt tack i sin tur ledde till att han gjorde något liknande vet jag inget om, men det skulle inte förvåna mig. Det som görs uppriktigt och från hjärtat brukar bära frukt. Det lilla kan räcka långt. Om man inbillar sig att man är för liten för att ha betydelse har man aldrig haft en mygga i sitt sovrum! Förtätade ögonblick av den intensitet som O’Neill lyckades beskriva i sin pjäs är ingenting att räkna med eller vänta på. De kommer när de kommer. Däremot finns det gott om anledningar till tacksamhet under en vanlig dag. Förmågan att uppskatta det vanliga livet, att med glädje och förundran se det som de flesta av oss går förbi, är några av de drag som utmärker de så kallade självförverkligande personer som den humanistiska psykologen Abraham Maslow beskrev redan för femtio år sedan. Det finns tusen skäl att tacka om man ställer in sig på att se dem. När detta blir uppenbart får livet en ny lyster. Tacksamhet är påtaglig och konkret. Det är svårt att känna sig tacksam för något som man tror ska hända. 17
I_tacksamhetens_7juli.indd 17
07-07-30 19.15.57