Page 1


Flora Bella

Pi m

Kajsa

Saga

Elin

Mariella

GV6 Hemska hyss.indd 2

Laila

12-05-10 13.52.44


Bok sex

Hemska hyss Titania Woods

Illustrerad av Smiljana Coh Översättning Carina Jansson

GV6 Hemska hyss.indd 3

12-05-10 13.52.45


Till Susan och Chuck

GV6 Hemska hyss.indd 5

12-05-10 13.52.46


Kapitel ett

Dropp! Dropp!   Flora Fladderblom stönade för sig själv där hon flög bakom sina föräldrar. Regnet hade öst ner hela dagen och visade inga tecken på att sluta. Vilken hemsk början på den nya terminen!   ”Håll paraplyet högre!” ropade Floras mamma. ”Dina vingar blir blöta!”   ”Allt blir blött”, muttrade Flora och rättade till sitt rosenbladsparaply. Droppar av silverskimrande regn bildades på kanten och trillade ner som pärlor. Flora ruskade irriterat på para7

GV6 Hemska hyss.indd 7

12-05-10 13.52.46


plyet. ”Jag slår vad om att Glitterving har flutit bort vid det här laget.”   Hennes pappa skrattade. ”Åh, skolan står nog kvar. Den har varit med om värre regn än det här i sina dagar!”   Flora blev på bättre humör när Glittervings­ akademin kom inom synhåll. Den stora eken stod lugnt på sin kulle, med gröna blad som blänkte av vatten. Hundratals små gyllene fönster ringlade uppför stammen, och längst ner fanns en stor, ljus dubbeldörr som såg väldigt välkomnande ut, trots regnrusket.   Men för omväxlings skull susade inga grupper av unga feer omkring runt trädet – det var alldeles för blött för dem! I stället hade en ekbladspaviljong rests på gräsmattan för de återvändande eleverna. Flora och hennes föräldrar susade in i den och landade tacksamt på det torra gräset. Vart Flora än vände blicken såg hon genomblöta feer!   ”Ska du inte tala om hur vackert Glitterving är på sommaren?” retade Floras pappa hennes mamma medan regnet smattrade mot taket. Floras mamma hade själv gått på Glitterving när 8

GV6 Hemska hyss.indd 8

12-05-10 13.52.46


hon var ung, och hon brukade alltid bli nostalgisk när hon återsåg skolan.   Floras mamma skrattade. ”Det är vackert – men jag föredrar det i solsken!” erkände hon.   Flora såg sig omkring och fick syn på en smal fe med ljusblå vingar som hette Laila, och som stod tillsammans med sin mamma. Laila gick i tvåan precis som Flora, och de hade bott i samma gren sedan första terminen.   Ändå tvekade Flora när hon såg Laila. Ingen tyckte särskilt bra om den bleka lilla fen – hon var den enda som var vän med en förfärligt obehaglig fe som hette Mariella, och ingen vettig fe kunde tycka om Mariella!   ”Är inte den där flickan från din gren?” frågade Floras mamma, som också hade sett Laila.   Flora nickade motvilligt. ”Jo, men …”   ”Stackare, hon ser så ledsen ut!” sa Floras mamma. ”Ska du inte gå och hälsa på henne medan vi bockar av ditt namn hos fröken Gnista?”   Laila, ledsen? Tanken hade aldrig slagit Flora, men när hon tittade på Laila nu förstod hon vad hennes mamma menade. Lailas blonda hår 9

GV6 Hemska hyss.indd 9

12-05-10 13.52.47


var fuktigt och stripigt, och hennes mungipor pekade neråt i en olycklig grimas.   ”Okej”, sa Flora osäkert.   ”Duktig flicka”, sa hennes pappa. Det syntes att han förstod att hon tvekade, och var stolt över att hon gjorde det rätta.   Den tanken gjorde Flora varmare inombords, och hon strök tillbaka sitt rosa hår och fladdrade genom paviljongen mot Laila. När hon närmade sig saktade hon farten, eftersom hon blev illa till mods när hon upptäckte att Laila grälade med sin mamma.   ”Nu är du orättvis, mamma!” Laila slog missnöjt med vingarna. ”Jag har ju sagt flera gånger att …”   ”Du gör som jag säger”, avbröt Lailas mamma, en storvuxen fe med kraftfulla vingar och sträng mun. ”Jag tänker inte diskutera det här en gång till!”   ”Men du lyssnar ju inte!” Det såg ut som om Laila skulle börja gråta. ”Förstår du inte att jag hatar det? Jag gav det en chans som du sa, men …”   ”Struntprat!” röt Lailas mamma. ”Du hatar 10

GV6 Hemska hyss.indd 10

12-05-10 13.52.47


GV6 Hemska hyss.indd 11

12-05-10 13.52.48


det inte alls. Ha en fin termin nu, och skriv varje vecka. Och jag förväntar mig mycket bättre omdömen från dina lärare den här terminen!”   Laila stirrade ner i marken. ”Ja, mamma”, mumlade hon.   Flora följde Lailas mamma med blicken när hon flög iväg och undrade vad de hade grälat om. Stackars Laila! Så hemskt att ha en mamma som skällde på henne så där!   Hon gled närmare. ”Hej, Laila.”   Laila ryckte till och tittade upp. Hon torkade sig snabbt i ögonen. ”Åh. Hej.”   Flora svalde och visste inte alls vad hon skulle säga. Hon och Laila brukade ju aldrig prata med varandra! ”Har du, hm … haft det bra på lovet?”   ”Ja, glimrande”, svarade Laila surt. ”Du, då?”   ”Jättebra.” Floras röst lät svag, också i hennes egna öron. Hon hade haft ett toppenlov, men det här verkade inte vara rätt tillfälle att gå in på detaljer. Hon försökte komma på något annat att säga.   ”Där är du, Laila – jag har letat efter dig 12

GV6 Hemska hyss.indd 12

12-05-10 13.52.48


överallt!” En fe med silvergrönt hår och ljusgröna vingar landade bredvid dem och stack sin arm under Lailas. Hon såg på Flora med smala ögon. ”Hej.”   ”Hej, Mariella”, sa Flora osäkert. Hon och Mariella hade slutit en sorts fred förra terminen, eftersom båda var med i skolans flygflaxlag. Ändå kunde hon inte precis påstå att hon tyckte särskilt bra om den snorkiga fen.   Det märktes att känslan var ömsesidig. Mariella satte näsan i vädret och drog i Lailas arm. ”Kom, Laila, vi måste prata. Jag har knappt hört av dig på hela lovet!” 13

GV6 Hemska hyss.indd 13

12-05-10 13.52.48


Laila tvekade. ”Jag vet, men jag har just kommit. Jag måste flyga till Piongrenen och …”   ”Jag har redan paxat våra gamla sängar åt oss”, sa Mariella otåligt. ”Kom nu!”   Hon släpade med sig Laila genom trängseln. När Flora följde dem med blicken slog det henne att Laila inte hade verkat särskilt glad över att se Mariella.   Konstigt – de ska ju föreställa bästa vänner! tänkte hon förvånat. De kanske hade bråkat.   Sedan glömde hon helt bort Laila, när en välbekant röst ropade hennes namn. Flora snurrade runt och såg sin egen bästa vän, Bella Blåklocka, komma flygande. De båda feerna kramade om varandra med små glädjetjut.   ”Det är så roligt att se dig igen!” pep Flora.   ”Jag vet!” Bellas söta ansikte lyste av förtjusning.   Om Bella inte hade varit så snäll, hade Flora nog aldrig vågat prata med henne – för Bella var den sötaste fen på hela skolan med sitt mörkblå hår och sina skimrande guld- och silvervingar. Men Bella var världens bästa vän och inte det minsta snorkig. 14

GV6 Hemska hyss.indd 14

12-05-10 13.52.49


”Gissa vad?” Bella fladdrade så ivrigt med vingarna att hon nästan lyfte från marken. ”Mamma pratade med fröken Glimma, och det är klart nu – vi kommer att få lektioner i glitterkonst den här terminen!”   ”Åh, hurra!” ropade Flora. Hon hade hoppats länge på att skolan skulle hitta en lärare i glitter­ konst. Feer älskade allt som glittrade, och att skapa konstverk som glittrade måste vara jätte­ roligt!   Just då såg Flora att hennes mamma vinkade till henne från andra änden av paviljongen. Hon drog i Bellas hand. ”Kom, vi säger hej då till mina föräldrar innan de ger sig av.”   De två vännerna flög genom paviljongen arm i arm och fnittrade medan de försökte undvika att stöta ihop med andra feer. Flora suckade lyckligt. Regn eller inte, så kände hon på sig att det här skulle bli en alldeles glimrande termin! När Floras föräldrar hade gett sig av tog Flora och Bella sina väskor, flög ut i regnet med små tjut och susade kvickt in genom den öppna dubbeldörren längst ner på ekstammen. 15

GV6 Hemska hyss.indd 15

12-05-10 13.52.49


Insidan av Glittervingsakademin var ett högt, gyllene torn som sträckte sig så högt ögat kunde nå, med ihåliga grenar som sköt ut åt alla håll. Feer flög in och ut ur grenarna, skrattade och ropade till varandra. Flora log. Åh, det var glimrande att vara tillbaka! Hur många terminer hon än hade gått på Glitterving, var skolan fortfarande magisk i hennes ögon.   ”Vilken slö snigel du är!” skrattade Bella och petade till henne med vingen. ”Kom, vi skyndar oss till Piongrenen – vi vill väl ha samma sängar som förra terminen, eller hur?”   De två feerna flög upp i luften. De susade snabbt upp genom stammen och passerade dussintals sovgrenar och tomma klassrum med rödvitprickiga svampstolar. Till slut, nära toppen av trädet, kom de till en gren med en uppochnervänd pion utanför dörren.   ”Kära gamla Piongrenen”, sa Flora och tryckte upp dörren.   Hon kom in i en böjd gren med mjuka mosssängar. Över varje säng hängde en väldoftande pion, och här och där stod små söta barkskåp. Vanligtvis strömmade solskenet in i grenen, 16

GV6 Hemska hyss.indd 16

12-05-10 13.52.49


i fa Feer rte n

men i dag syntes bara grå, strimmiga skuggor och regnet piskade mot de välvda fönstren.   Flora fick en klump i magen. Någon hade redan tagit sängen hon hade haft förra terminen! En okänd fe med spretigt grönt hår satt på den och läste en blombladstidning.   ”Vem är det?” viskade Bella.   ”Jag vet inte”, mumlade Flora tillbaka. Klassen hade sett likadan ut sedan de började skolan – hade det kommit en ny fe nu?   En smart, rödhårig fe som hette Pim fladdrade fram till dem. ”Vi försökte paxa era gamla sängar

GV6 Hemska hyss.indd 17

12-05-10 13.52.50


åt er”, sa hon, ”men hon vägrade flytta sig!” Pim blängde på fen med det gröna håret. Fen vände blad i sin tidning utan att ens titta upp.   Flora och Bella tittade besviket på varandra. De hade älskat sängarna längst bort i grenen förra terminen – de stod lugnt och avskilt, och där fanns ett extra skåp.   Till slut ryckte Flora på axlarna. ”Ja, ja – hon var väl här först, antar jag.”   Bella nickade och suckade tungt. ”Vi kan ta de där två sängarna i mitten.”   ”Lustigt att hon vägrade flytta sig, eller hur?” viskade Flora när de började packa upp. Hon visste att om hon skulle börja på en ny skola, skulle hon vilja bli omtyckt av de andra feerna. Att vägra släppa ifrån sig en säng till en flicka som hade gått på skolan i evigheter var ingen bra metod.   En gulhårig fe som hette Elin hörde vad Flora sa och kom flaxande mot dem. ”Hon heter Iris och hon är förfärlig”, väste hon och slog med sina orangeskimrande vingar. ”Jag vet inte vad vi har gjort för ont som måste bo ihop med henne. När vi redan har Mariella och Laila!” 18

GV6 Hemska hyss.indd 18

12-05-10 13.52.50


”Vad är det som är så hemskt med henne?” viskade Bella och spärrade upp ögonen.   Elin gjorde en grimas. ”Försök prata med henne, bara. Allt med Glitterving är bara skräp, enligt henne!”   Flora sneglade på Iris över axeln. Den grönhåriga fen satt och läste i sin tidning med bistert rynkad panna. Allt hos henne sa: Lämna mig i fred – jag är inte intresserad!   Borde Flora säga någonting till henne? Hon bet sig i läppen och undrade om det var värt besväret, om hon ändå skulle bli avspisad. Innan hon hann bestämma sig kom en fe med lila hår och rosa vingar inflygande.   ”Hej, allihop!” ropade hon och släppte sin ekbladsväska på golvet. Hon kastade sitt långa hår bakåt med båda händerna och vred vattnet ur det. ”Usch! Det här hemska regnet!”   Kajsa! Flora tittade upp med ett förväntansfullt leende medan de andra feerna hälsade på Kajsa. Saga, en livlig fe med silverhår, gav Kajsa en stor kram.   ”Åh, jag är så glad att du är här!” utbrast hon. ”Det har varit så tråkigt utan dig!” 19

GV6 Hemska hyss.indd 19

12-05-10 13.52.51


Kajsa skrattade. ”Redan? Den nya terminen har ju inte ens börjat!” Hon slängde sig på den sista lediga sängen och studsade upp och ner. ”Hej, Motsats!” ropade hon till Flora.   Flora log åt smeknamnet. Hon hade rosa hår och lila vingar – raka motsatsen till Kajsa. ”Hej, Kajsa!” ropade hon tillbaka. ”Har du haft kul på lovet?”   Kajsa nickade. ”Glimrande. Och gissa vad?” Hon såg sig omkring med busig blick. ”Jag har redan en strålande idé om hur vi kan liva upp saker och ting här!”   Saga pep till och slog ihop händerna. ”Åh, har du? Berätta!”   Kajsa slutade studsa och sänkte rösten. ”Ni vet väl vem Rosita är, den där lilahåriga fen i Jasmingrenen?”   De andra nickade. Jasmingrenen var för tredjeklassare, och Rosita var en fe som tyckte att hon var lite bättre än alla andra.   ”Jag råkade krocka med henne när jag var på väg in, och hon blev alldeles tokig – dumma loppa, jag gjorde det ju inte med flit! Sedan började hon och några av hennes vänner från 20

GV6 Hemska hyss.indd 20

12-05-10 13.52.51


Jasmingrenen tjata om att Piongrenen är den sämsta grenen i hela skolan, och att vi bara är en flock klumpiga getinghjärnor!”   Feerna tittade upprört på varandra. Hur vågade de! tänkte Flora. Piongrenen var alldeles glimrande, det visste alla!   ”Då talade jag förstås om för dem vad jag tyckte om Jasmingrenen!” Kajsa flinade. ”Men vi måste nog ändå ge igen ordentligt. Och jag vet precis hur vi ska göra det!”   ”Ett hyss, menar du?” frågade Saga ivrigt medan alla drog sig lite närmare Kajsa.

GV6 Hemska hyss.indd 21

12-05-10 13.52.51


”Precis!” Kajsa tittade på Flora med glittrande ögon. ”Hjälper du mig, Motsats? Jag klarar det inte utan dig!”   Det pirrade till i kroppen på Flora. Hon visste att hennes bästa vän inte skulle tycka om det – Bella tyckte att Kajsa var opålitlig, och innerst inne visste Flora att hon hade rätt. Men hur skulle hon kunna säga nej? Det lät ju glimrande!   ”Ja, jag hjälper till!” svarade hon utan att titta på Bella.   ”Hurra!” Kajsa flög upp i luften. ”Vi börjar planera med en gång – vänta lite, vem är muntergöken där borta?” frågade hon plötsligt när hon fick syn på Iris.   Iris slängde ifrån sig blombladstidningen. ”Jag antar att du menar mig”, snäste hon. ”Jag heter Iris – inte för att du har med det att göra!”   Pim skakade på huvudet och stönade. ”Ja, och hon verkar alltid vara lika trevlig. Bryr man sig inte om artighet där du kommer ifrån, Iris?”   ”Varför skulle jag vara artig?” frågade Iris ilsket. ”Jag har inte bett om att få gå på den här skräpskolan! Den är precis som alla 22

GV6 Hemska hyss.indd 22

12-05-10 13.52.51


andra – värde­lös! Så om ni inte gillar hur jag uppför mig – prata inte med mig!” Hon tog upp tidningen igen och fortsatte läsa.   ”Vilken tur vi har”, sa Kajsa. ”Vi borde nog göra som Iris säger, och lämna henne i fred!”   Storgrenen var skolans största gren. Dussintals mossiga bord stod utplacerade på det blanka trägolvet, och över varje bord hängde en stor, färgglad blomma som visade vilken gren det tillhörde.   Flora och hennes vänner satt vid Pion­ grenens bord och tittade på när resten av eleverna kom inflygande. Kajsa fångade Floras blick när flickorna från Jasmingrenen dök upp. ”Ha!” viskade hon. ”Titta på dem – så belåtna de ser ut!”   Flora måste hålla med om att Jasmingrenens feer såg ganska nöjda ut. Rosita och hennes vänner hade tydligen berättat vad som hänt. En av dem flinade när hon fick syn på Kajsa, och låtsades flyga klumpigt. De andra fnissade.   ”Se upp!” ropade Rosita för att överrösta sorlet i Storgrenen. ”Vi sitter bara fyra bord bort 23

GV6 Hemska hyss.indd 23

12-05-10 13.52.52


från Piongrenen – de kanske kraschar rakt in i oss när de ska ut. De har ju inte lärt sig flyga riktigt än!”   Åh! Flora gjorde en grimas när feerna från Jasmingrenen frustade av skratt. Kajsa himlade med ögonen. ”Snart skrattar de inte längre”, viskade hon till resten av bordet. ”Vänta bara!”   Sagas ögon blev stora. ”Vad tänker du göra med dem, Kajsa?”   Kajsa skakade på huvudet. ”Ledsen, men det är topphemligt – bara mellan mig och min Motsats.” Hon blinkade åt Flora.   Flora försökte se lika cool ut som Kajsa, men inombords bubblade hon av upphetsning. Det var så spännande att vara vän med Kajsa! Bella, som satt bredvid Flora, sa ingenting, och Flora fick dåligt samvete. Hon kramade sin bästa väns hand och Bella log lite mot henne.   Det blev tyst i Storgrenen när rektorn, fröken Glimma, lyfte från plattformen längst fram med skimrande, regnbågsfärgade vingar. Eleverna vände sig förväntansfullt mot henne.   ”Välkomna, allihop, till en ny sommartermin på Glittervingsakademin”, sa fröken Glimma 24

GV6 Hemska hyss.indd 24

12-05-10 13.52.53


med sin låga, starka röst. ”Även om det är en ganska blöt termin hittills, är jag rädd!”   Alla skrattade.   Flora satte sig till rätta på sin svamp medan rektorn tog på sig sina glitterglasögon och gick igenom den vanliga informationen – att snabbflygning inomhus var förbjudet, att alla skulle bära skoluniformer från och med i morgon och att de nya flickorna skulle känna sig särskilt välkomna.

GV6 Hemska hyss.indd 25

12-05-10 13.52.53


Fröken Glimmas vita hår lyste som ett moln när hon log mot Piongrenens bord. ”Välkommen till Glittervingsakademin, Iris. Jag vet att dina grenkamrater kommer att göra sitt bästa för att du ska känna dig som hemma!”   Iris sjönk ihop på sin svamp och såg surare ut än någonsin. Flora suckade. Det skulle inte bli lätt att få henne att känna sig som hemma – om inte Iris brukade vara lika otrevlig mot sin familj som mot alla andra!   ”En sista punkt, bara.” Fröken Glimma titta­ de ut över eleverna och rättade till sina glitterglasögon. ”Jag behöver knappast påminna er om att jag väntar mig att mina elever alltid ska uppföra sig väl. Vi kommer att se väldigt allvarligt på alla regelbrott den här terminen – så snälla, spara er energi till skolarbetet.”   Hon tittade först på Jasmingrenens bord och sedan på Piongrenens, innan hon svepte med blicken över resten av borden. Flora svalde hårt. Det var som om fröken Glimma hade läst deras tankar!   ”Då så, dags för en välförtjänt måltid.” Fröken Glimma slog ihop händerna och landa26

GV6 Hemska hyss.indd 26

12-05-10 13.52.53


de elegant på golvet. ”Varsågoda, fjärilar!”   En flod av färggranna fjärilar svävade in i grenen med ekbladsbrickor fullastade med frökakor och nektar. En fjäril med gula vingar svängde mjukt med sina antenner och serverade Piongrenen.   Kajsa tog en frökaka och lutade sig mot Flora. ”Ska jag berätta om min plan? Jag tycker att vi ska …”   ”Vi borde kanske låta bli, Kajsa”, avbröt Flora ängsligt. ”Du hörde väl vad fröken Glimma sa.”   Kajsa tappade hakan. ”Men vi kan inte bara låta Jasmingrenen komma undan med det här. Du såg ju hur de höll på! Vi måste göra någonting.”   Flora skruvade på sig. ”Jag vet, men …” Hon tystnade och sneglade på Saga, som satt på andra sidan bordet. Den silverhåriga fen började snabbt prata med Elin, men Flora visste att hon hade hört vartenda ord – och att hon gärna skulle hjälpa Kajsa om inte Flora gjorde det.   ”Jag tror inte att det är en bra idé, Flora”, inflikade Bella. ”Fröken Glimma menade nog vad hon sa.” 27

GV6 Hemska hyss.indd 27

12-05-10 13.52.54


”Åh, var inte ett sådant blötlöv!” snäste Kajsa. ”Kom igen, Flora, bara ett enda litet hyss. Det kan väl inte skada?”   Bella pressade ihop läpparna. ”Men du kommer inte att nöja dig med ett hyss, eller hur?” påpekade hon. ”För då kommer de också att hitta på ett hyss, och då gör ni ett till, och så …”   Flora blev plötsligt irriterad på Bella. Hon lät som Floras mamma! Och när hela bordet hörde henne, dessutom. ”Okej”, sa hon innan hon hann ångra sig. ”Ett litet hyss kan väl inte skada.” Hon hörde Bella sucka, och tillade snabbt: ”Men sedan räcker det, Kajsa! Vi vill inte hamna i knipa.”   ”Ett enda hyss, det är allt”, sa Kajsa allvarligt. ”Jag lovar.”

28

GV6 Hemska hyss.indd 28

12-05-10 13.52.54

9789132160547  
Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you