Freeman’s Den nya litteraturens framtid Red. John Freeman
Freemans-Inlaga-Tryckoriginal-170821.indd 3
2017-08-21 14:31
© John Freeman, 2017 Bokförlaget Polaris, Stockholm Omslag av www.salu.io Första upplagan, första tryckningen Tryckt hos Nørhaven, Danmark 2017 ISBN : 978-91-88647-18-4
www.bokforlagetpolaris.se
Freemans-Inlaga-Tryckoriginal-170821.indd 4
2017-08-21 14:31
Inledning John Freeman
s.9
Sju korta D a v id S e a r c y
s.23
D in a w M e n g e s t u Pola Oloixarac
s.35
F i ona M c Fa r l an e Marius Chivu
s.27 s.39
s.45
C l a i r e V a y e W a t k ins
s.54
And r é s F e l ip e S o l a n o
s.57
Eldaren N a dif a M o h a m e d
s.62
Skönhet S o l m a z S h a r if
s .7 8
Amerika är inte mitt hjärta E l a in e C a s t i l l o
s.82
Kom och ät världens största räkcocktail där Mexikos värsta massakrer ägde rum D i e g o En r i q u e Os o r n o
s.96
Det olösta fallet A Yi
Freemans-Inlaga-Tryckoriginal-170821.indd 5
s.114
2017-08-21 14:31
Var är du, hjärtat? M a r i a n a En r í q u e z
s.126
Ett underbart material S aya ka M u r ata
s.138
Våldets historia Éd o u a r d L o u is
s.158
Befriaren T a ni a J a m e s
s.168
Tjugo minuter över midnatt D a ni e l G a l e r a
s.184
Medkänsla en klar dag I s h i o n H u t c h ins o n
s.216
Duktiga flickor S u nj e e v S a h o t a
s.220
(15) (16) (33) At h e n a Fa r r o k h z a d
s.252
En man med otur S a m a n t a S c h w e b l in
Freemans-Inlaga-Tryckoriginal-170821.indd 6
s.256
2017-08-21 14:31
Hunden skällde hela dagen Xu Zechen
s.270
Utan något att dölja Garnette Cadogan
s.286
Jag är en annan V a l e r i a L u is e l l i
s.296
Blomsterträdgården själv Mi e k o K a w a k a m i
s.306
Delvis sann dikt reflekterad i spegel Ocean Vuong
s.354
En sång för Robin H e at h e r O ’ N e i l l
s.358
Max, Mischa och Têtoffensiven J o h a n H a r s ta d
s.378
Skäggig R o ss R a isin
Freemans-Inlaga-Tryckoriginal-170821.indd 7
s.398
2017-08-21 14:31
John Freeman Ö v e r s ä t t nin g : L a r s A h l s t r ö m
D
en första boken jag fick i present var ett exemplar av Lille prinsen. Min mormor skickade den till mig när jag fyllde sex, den illustrerade utgåvan
med drömliknande akvareller av författaren Antoine de Saint-Exupéry. På den tiden var jag ingen läsare. Jag körde omkring på en gul cykel med limpsadel som jag låtsades var en chopper. Jag spelade baseboll och fotboll och hade inte många andra drömmar än att bli förstepitcher i Phillies. Min värld började och slutade i Emmaus Pennsylvania, staden där jag och min familj bodde. Vi hade ett jättelikt respektinjagande träd framför huset där snön drev in och skapade riktiga dalgångar när det var vinter. På helgerna när vi varit på basebollmatch sörplade jag och mina bröder i oss körsbärsslushies på Dinos, pizzerian bredvid WaWas mjölkaffär där pappa handlade ibland. Och sedan läste jag Lille prinsen. Berättelsen om hur en nerskjuten pilot möter en främmande prins med en lång halsduk öppnade upp min värld med ett brak. Alla träd såg inte ut som det framför vårt hus. Det fanns sånt som baobabträd. Det fanns öknar. Det fanns prinsar och flygplan 9
Freemans-Inlaga-Tryckoriginal-170821.indd 9
2017-08-21 14:31
freeman’s
och asteroider och utomjordingar som pratade som oss. Rävar som kunde vara vänner eller skojare. Jag var som hypnotiserad. Jag läste den boken om och om igen liggande på mage på den kliiga mattan i rummet ut mot gatan medan timmarna gled omärkbart förbi. Senare har jag insett att min upplevelse när jag bläddrade i de där sidorna var som att lyfta med ett flygplan. Om du har flugit en del vet du hur det fungerar, vingarna pressar undan luften runt dem och ger upphov till den kraft som lyfter planet, det har inget annat val än att lämna marken bakom sig. Ändå håller jag förundrat andan varenda gång marken krymper under mig. Vilken grej. Då hade jag inte en tanke på författaren som skrev Lille prinsen. Boken kom från mormor, det kunde lika gärna ha varit hon som hade skrivit den. Tanken Jag har läst en fransk bok for inte genom mitt huvud, inte heller gladde jag mig åt att jag utforskade översatt litteratur. Vid den åldern måste allt översättas. Någonting var ett föremål, en person eller en upplevelse, sedan blev det ett ord. Samtidigt med den begränsningen, expanderade världen bortom vår tomt dag för dag. Mina föräldrar gav mig en jordglob som jag snurrade som en basketboll på fingret, omedveten om att Saint-Exupéry skrev sin magiska bok efter att ha krasch landat i Wadi El Natrun-dalen i Egypten när han försökt sätta hastighetsrekord på sträckan Paris – Saigon tillsammans med sin vän André Prevot. De hade inte någon karta och bara tillräckligt med vätska – en termos med kaffe och lite vin (fransmän) – för att överleva en eller ett par dagar. Det var först senare som jag fick reda på att de gäckades av 10
Freemans-Inlaga-Tryckoriginal-170821.indd 10
2017-08-21 14:31
john freeman
hägringar, fascinerades av sina hallucinationer och nästan dog. En beduin dök upp och räddade livet på de båda männen genom att återuppliva dem med en inhemsk metod för vätsketillförsel. När jag läste det här i Stacey Shiffs praktfulla biografi över Saint-Exupéry, slets min värld upp igen. En bok skriven om att ha blivit strandsatt, en roman född ur plåga och förstörelse – nazisterna hade jagat iväg Saint-Exupéry från Frankrike, hans bror hade dött – berättelsen väckte min fantasi flera årtionden senare i en del av USA som Saint- Exupéry aldrig hade sett, en stad med hot rods, snurrande barberarstolpar och förfallande Veteranföreningslokaler. Det här var lika magiskt som att flyga. Världen sedd uppifrån avslöjar dess mönster. Genom att teoretisera tyranni och förlust i en berättelse om en främling fick Saint- Exupéry mig att förstå de koncepten som barn. Att urskilja dem på håll. Det var bara det att jag trodde att jag läste om vänskap, och äventyr * Som vuxna läser vi på ett annat sätt. Världen runt oss – och människorna i den – har sedan länge fått namn, etiketter och placerats i sina lådor. För vart år som går väger livet tyngre, en del av den tyngden kan vi, underligt nog, bara skaffa oss genom förluster. Så vi söker oss till olika typer av böcker. Vi måste – att flyga är, som vi har lärt oss, också farligt. Man ska leva sitt liv på marken. Därför presenteras böcker på ett annat sätt för oss. Omslagen ser så välbekanta 11
Freemans-Inlaga-Tryckoriginal-170821.indd 11
2017-08-21 14:31
freeman’s
ut att de avslöjar vad vi kan vänta oss, men samtidigt så mystiska att de antyder att vi nog inte kan förutsäga allt som kommer att hända i den. Välbekanta författarnamn bekräftar den här njutningen på baksidan av omslaget. Om du bor i USA kommer de flesta böcker du läser att vara skrivna på engelska. Om inte så hamnar de omedelbart i samma tradition som andra välkända författare från författarens del av världen. Hur många började väl inte läsa Gabriel García Márquez för att en annan colombiansk författare bekräftade hans storhet ? Och det är ju så de första böckerna från olika delar av världen marknadsförs för oss vuxna läsare. Det här är bara några hinder för att vara en kosmopolitisk läsare – vilket jag hävdar är vårt ursprungliga tillstånd. Då avser jag inte det som filosofen Paul Gilroy kallar jetset- kosmopolitism, utan snarare en expansiv förstorande kategori som Gilroy också antyder i sin bok, och som författaren Aminata Forna utvecklade vid en konferens i ämnet i George town. »En kosmopolit«, sa hon, »är en person som har eller anammar mer än ett sätt att se på saker, vars perspektiv inte begränsas av en enda nations kultur och dess värderingar. Man kan födas sådan, uppnå det eller bli påprackad det.« Beakta det här – migranten är en kosmopolit, flyktingen är en kosmopolit, den som lever på två platser och som kan föreställa sig deras belägenhet likaså. Vilken vacker tanke, i synnerhet i en tid när så mycket gräslig politik och institutionaliserad grymhet har presenterats av regimer runtom i världen, i synnerhet i USA, med utgångspunkt i den exakt motsatta synen. Att vissa människor i grunden är mer värda än andra. 12
Freemans-Inlaga-Tryckoriginal-170821.indd 12
2017-08-21 14:31
john freeman
Våra läsupplevelser är en politisk fråga, en etisk fråga, det
har de alltid varit, men mer så nu, när regeringar utövar våld mot dem som inte uppfyller den definierade renheten som medborgare. När själva den liberala demokratin är hotad vid det som var dess själva kärna, i Europa och USA. Det pågår i detta nu ett kulturkrig mot mångfalden, mot hybridtanken, mot global kultur – tro inte annat. Jag tänker inte hävda att vi i den här konflikten hela tiden måste läsa mot vår egen nationella kultur, men om vi sällan gör det, vad säger det då om våra värderingar ? Var säger det om vår fantasi ? Om vi återinför nationsgränser när vi talar om litteratur, hur ska vi då någonsin kunna föreställa oss en fri och öppen värld ? Om vi inte kan föreställa oss det, då kan vi inte omvandla den bilden till verklighet.
Kan vi motverka de här krafterna med hur vi själva läser ?
Jag hävdar att vi kan det, och vi kan göra det utan att det blir ansträngande. Vi behöver bara återvända till den vidare upplevelsen av att läsa, den som så många börjar med – med läsning som en nyckel till överraskningar, hänförelse, komplexitet och förundran, inte som en karta över sånt vi redan känner till. Det här numret av Freeman’s är ett försök att göra den processen lättare att genomföra. Hur många gånger har väl inte litteratursidorna pekat mot framtiden och gett oss en lista med författare av en viss nationalitet ? Eller en viss genre ? Jag tycker att det i allt högre grad känns dåraktigt. Inte minst för att författarna själva inte fungerar på det sättet. Utan Günter Grass hade Salman Rushdie inte kunnat nå in till kärnan av Salaam Sinais berättelse om Midnattsbarnen, och utan den hade Junot Diaz inte kunnat 13
Freemans-Inlaga-Tryckoriginal-170821.indd 13
2017-08-21 14:31
freeman’s
skapa Oscar Wao, hjälten i hans roman med samma namn om livet under åren med Trujillo och sedan som invandrare i USA. Författare föredrar av naturen det tvärkulturella och det tvärnationella, eftersom de skriver med den delen av hjärnan som vi läser med som barn. * Det du håller i din hand är en hyllning till mångfald i alla dess former. Skönhet har aldrig haft något pass. Den anländer utan att vara tillfrågad, utan inbjudan. Så när jag gjorde urvalet till det här numret – de författare som jag tror representerar framtiden för den nya litteraturen – satte jag inte ålder- eller genrebegränsningar för översättningar av namn och texter som skulle kunna vara med. Jag ville ha de författare vars liv och karriärer just har börjat ta fart, de f örfattare som ännu inte till fullo är uppskattade för sin storhet och på vars sidor potentialen glittrar som en gnista i mörkret. De har väldigt olika bakgrund, men är inte utvalda för något av dessa kännetecken : den äldsta är en 70-årig essäist som bor i Texas, den yngsta en 26 år gammal romanförfattare från Frankrike.
En kommentar till urvalet. I normalfallet förlitar sig litte
rära tidskrifter och tidningar som gör ett sådan här urval på en välrenommerad panel med domare som läser några dussin böcker för att göra sitt val. Jag har suttit i flera sådana juryer och det har varit en njutning varenda gång, och utan de erfarenheterna från Granta hade jag inte kunnat sätta ihop det här numret av Freeman’s. Men, med så vidsträckta 14
Freemans-Inlaga-Tryckoriginal-170821.indd 14
2017-08-21 14:31
john freeman
domäner tänkte jag att det skulle vara till större hjälp med ett stort antal tillfälliga rådgivare. Så under de senaste två åren har jag pratat med dussintals kritiker, översättare, författare, förläggare, agenter, bokscouter, universitetslärare, festivalarrangörer, aktivister och bokhandlare. Jag har frågat dem vem som är framtiden bland nya författare. Jag har läst flamländsk poesi och icke publicerade författare från hela Afrika söder om Sahara och Mellanöstern och mer än en gång under mitt sökande har jag besökt länder där språket är en verklig barriär – som Japan. Det skulle krävas fler sidor än dem jag har här för att tacka alla dem som har varit inblandade i detta sökande. Den främsta av dem har dock varit Allison Malecha, som är biträdande redaktör på Fre eman’s och har läst i stort sett allt som jag på allvar har övervägt, och hon har ofta kommit till snabbare och skarpare slutsatser än mig. Jag är så tacksam att jag har en andrepilot som packade kaffe och inte vin. Vilka är då de här författarna ? Eller kanske snarare, vad är de ? En författares sanna nationalitet ligger trots allt i hans eller hennes stil. Det är deras ansikte mot världen. Jag kunde med glädje konstatera att när man tar bort gränser som nationer och genrer så väller ett enormt utbud av toner, tics, fixa idéer och syntaktiska variationer fram bland världens bästa nya författare. Å ena sidan finns det författare som producerar överväldigande mängd och förunderliga konstruktioner, som Johan Harstad vars senaste 1 000 sidor långa roman Max, Mischa & Têtoffensiven det finns ett utdrag ur här, eller Ocean Vuong vars dikter kreverar med vindlande energi hela vägen nerför sidan. I sin än så länge 15
Freemans-Inlaga-Tryckoriginal-170821.indd 15
2017-08-21 14:31
freeman’s
icke publicerade debutroman America Isn’t the Heart, som vi har med en bit av här, krossar Elaine Castillo i kraft av sin rösts skärpa läsaren med sin 200 000 ord långa berättelse om en familj som lever under en repressiv regim.
Det är otroligt vad en röst kan åstadkomma på boksidan.
Vittnesmål, i de bästa författares händer, behöver aldrig försvara sig som konst. Édouard Louis återupplever dagarna efter ett fruktansvärt våldsamt överfall när nyheten om den upplevelsen längtade efter att få explodera fram ur hans lungor. Heather O’Neill knuffar ut oss djupt ner i en tonårs flickas liv medan det avtäcks runt henne. Pola Oloixarac beskriver pressen att växa upp som vacker ung kvinna och alla de varningsord, från hennes mor, mostrar och andra, som hela tiden omger henne. Mariana Enríquez huvudperson talar öppet och vackert om sin tvångsmässiga kärlek till skadade hjärtan i en berättelse som förmedlar känslan av att Jean Genets röst lever och frodas nu på 2000-talet. Realism är inte alls en särskilt dominerande stil när man letar efter bra böcker runtom i världen. I Mieko Kawakamis novell kommer en kvinna som precis förlorat sitt hus fram till en makaber lösning på hur hon ska undvika att skiljas från det igen. Sayata Murata som arbetar morgonskiftet varje dag i en närbutik för att hon ska ha råd att ta sig tid att skriva, beskriver en värld där kvinnor åtrår kläder gjorda av hår, ben eller andra kroppsdelar från människor. Ibland motsätter sig världen själv realismen. I David Searcys underbara text om att bli sjuttio, minns han hur en underlighet i kompressorn på en gammal VW-bubbla gjorde det lilla fordonet till en skramlande, osannolik supersportbil. 16
Freemans-Inlaga-Tryckoriginal-170821.indd 16
2017-08-21 14:31
john freeman
De bästa författarna som jag hittade under mitt sökande
har funnit ett sätt att se på och betrakta världen med ett nytt perspektiv. Andrés Felipe Solano flyttade till Korea för några år sedan och hans dagboksanteckningar om vardagsgöromål sprakar som spontan satori. Diego Enrique Osorno har vid otaliga tillfällen riskerat livet för att skildra de förödande effekterna som Nordamerikas gränskorsande beroende av droger har på Mexiko. I den text som valts här besöker han en stad som försöker tvätta av sig kopplingen till våld genom att hålla en festival för världens största räkcocktail. Samanta Schweblin är en av världens bästa novellförfattare, och i hennes korta bisarra text kommer en familj som rusar genom en stad på ett nytt sätt att uppmärksamma sitt nödläge.
Utsmyckning tycker jag i allt högre grad är en distraktion
från skönhet, i synnerhet när det gäller det skrivna ordet. I sin text om en lärare som har överlevt en milisräd i Uganda låter Dinaw Mengestu helt enkelt sin berättares historia ta över och tala för sig själv. Solmaz Sharifs dikt om oro balanserar på en ögonblickets knivsudd, där förtvivlan och av slöjande hotar från var sitt håll. I sitt korta reseminne från sin ungdom påminner Fiona McFarlane om hur vardagen kan ge upphov till ett avslöjande eller erbjuda en själv destruktiv möjlighet. Saker som man bara säger har ibland en effekt i sig själva. Det är verkliga berättare du finner på de här sidorna, och det är svårt att inte begrunda hur storslagna berättelser med tiden måste hantera rättvisa. Sunjeev Sahota, vars The Year of Runaways kan vara den bästa romanen som har publicerats de senaste fem åren, har bidragit med en 17
Freemans-Inlaga-Tryckoriginal-170821.indd 17
2017-08-21 14:31
freeman’s
text om hur generationsboende hotar ett äktenskap. I sin berättelse skriver Xu Zechen om en familj vars situation ekar av en evigt skällande misshandlad hunds öde. Nadifa Mohamed trollar fram en sjömans liv vid mitten av förra århundradet, när män av hans sort bad en bön att ett brott inte hade begåtts av någon som liknade dem. I Tania James novell lämnar en smitningsolycka efter sig en död ung man, en demolerad cykel – och ingen att skylla det på. A Yi, som tills nyligen arbetade som landsortspolis, berättar en dråplig historia om två detektiver som skickas till en fabrik på jakt efter en tjuv som stulit ett hjul. Emellanåt låter dessa författare oss se när de skapar sig själva, som en konstnär som målar ett självporträtt på en stor duk. I en gripande personlig essä visar Garnette Cadogan hur en barndom definierad av styvföräldrarnas övergrepp tvingade honom att se sig själv som en människa ämnad för misshandel eller hämnd. I en essä begrundar Valeria Luiselli med skam och självinsikt alla de sätt som hon har bestraffat kvinnliga författare på för bristande autenticitet, medan hon själv doktorerade med enbart manliga lärare. Marius Chivu, som främst är poet, berättar om den förlust som gjorde honom till poet och konstaterar att han gärna skulle bli av med den förmågan på studs om han hade sin älskade mor med sig i dag. Claire Vaye Watkins ryggar vid insikten att hon har blivit ett slags person som hennes mor aldrig skulle ha känt under sin livstid. Även bland de ovan nämnda författarna, vilka använder erfarenhet som en glipa att göra upptäckter genom, blev jag överraskad över att finna en förbluffande brist på 18
Freemans-Inlaga-Tryckoriginal-170821.indd 18
2017-08-21 14:31
john freeman
självkännedom, självmedvetenhet, den digitala erans blick mot s pegeln. Det känns som om det i den vackrast uttryckta stilen finns en djupare nivå av intim kontemplation, även i det egna verket, exempelvis hos Athena Farrokhzad. Det framträder i hennes dikter som ett slirande vid tankens stötesten, där avsaknaden av ett igenkännbart förflutet gör tvivlets klippa brantare. I Ishion Hutchinsons utsökt barocka dikt väver poeten samman traditioner för att skapa gångbroar över de gapande hålen i hans förflutna. * För inte så länge sedan letade jag efter mitt exemplar av Lille prinsen, och blev bestört över insikten att den hade försvunnit in i mitt bibliotek, kanske begravts, eller mer troligt sedan länge gått förlorad efter någon flytt. Min familj var kringflackande. Jag gav upp mitt sökande när jag insåg att jag, om jag tänkte efter ordentligt, kunde se för mig nästan alla bilderna i den, däribland titelplanschen med mormors snirkliga handstil och året jag fick den. Jag kan också frammana den sida varpå min mor skrev Dylan Thomas dikt till mig när jag fyllde sjutton, jag har inte heller några problem att se för mig kärleksorden på en City Lights poesiantologi i pocketutgåva som en gammal vän har gett mig.
Jag misstänker att du också har sådana böcker i din bok-
hylla, välbevarade eller slitna exemplar som är så gamla att de inte längre är böcker utan bara dörrkarmar som du en gång har klivit in genom. Jag hoppas att du kan ta till dig den här samlingen med nya texter i samma anda – inte så mycket 19
Freemans-Inlaga-Tryckoriginal-170821.indd 19
2017-08-21 14:31
freeman’s
ett storslaget uttalande som en inbjudan. Med få undantag har jag aldrig uppskattat eller blivit berörd av böcker som jag har blivit uppmanad att läsa. Det var bara tur att vissa författare nådde mig när jag behövde dem, vare sig de kom från Frankrike, Wales, Colombia eller Ghana, och vare sig de hade föreställt sig mig som läsare eller inte. Ett av de stora nöjena med att skicka ut det här numret i världen – det kommer att publiceras samtidigt på svenska, italienska, rumänska och engelska – är att dess författare gör sådana propåer onödiga. Deras ord gör detta i några få meningar – oavsett hur mycket vi väger så kan de bära lasten. Precis som dem kan inte jag föreställa mig vem du är som läser det här eller var du är, bara att vi sitter på samma flygplan tillsammans, och där försvinner marken, krymper undan.
20
Freemans-Inlaga-Tryckoriginal-170821.indd 20
2017-08-21 14:31