9789127119994 by Smakprov Media AB

KINESISK VISDOM FRÅN HJÄRTAT

YU DAN

Yu Dan är professor i kommunikation, film- och tv-vetenskap vid Beijing Normal University och har även studerat klassisk kinesisk litteratur. Hon blev nationellt känd efter sina framträdanden i en populär tv-show hösten 2006 där hon föreläste om Konfucius. Dessa föreläsningar blev grunden för hennes bok.

Yu Dans bok om traditionell kinesisk visdom har gått rakt in i kinesernas hjärtan. Här återknyter hon till den livsfilosofi som har varit en del av folksjälen under tusentals år och som går tillbaka till Konfucius lära. Boken har blivit den största försäljningssuccén i Kina i modern tid. Under Mao Zedongs regim var det förbjudet att tala väl om filosofen Konfucius (551– 479 f.Kr.) som länge präglat den kinesiska identiteten och kulturen. Men i och med att de ekonomiska framgångarna förändrar det kinesiska samhället i grunden och öppnar det mot omvärlden, finns en nyväckt vilja att knyta an till traditionen för att få vägledning och livsvisdom. Med citat från Konfucius, berättelser, myter och exempel ur vardagen visar Yu Dan hur man kan söka sanningen, finna självförtroende, gemenskap och harmoni. Det här är en bok som både kan läsas av den som är nyfiken på nutida kinesers tankevärld och av den som vill gå vidare i sin personliga utveckling.

YU DAN

Kinesisk visdom från hjärtat KONFUCIUS TANKAR I DET MODERNA KINA

KINAS STÖRSTA BÄSTSÄLJARE UNDER 2000-TALET

I norra Kina finns en liten stad som är känd för sina varma källor. Det sägs att den som stiger ner i det behagligt varma vattnet genast kommer att förstå roten till sin sjukdom. För mig är Konfucius visdom just en sådan källa av varmt, levande vatten. Även om jag skulle ha velat göra en djupsinnig analys av Konfucius verk skulle jag aldrig ha vågat mig på det, eftersom min kunskap är alltför begränsad … Den enda tänkbara roll som jag kan spela är den av en människa som själv har stigit ner i källan och prövat den med sin egen kropp och sitt eget blod, på samma sätt som miljontals människor under de senaste två tusen åren har badat i den varma källan och erfarit dess gåvor.

INNEHÅLL

Introduktion Förord: Varför Konfucius? Himlens och jordens väg Hjärtats och själens väg Den yttre världens väg Vänskapens väg Idealens väg Livets väg

7 19 25 45 65 93 113 137

Förord Varför Konfucius?

För över tvåtusen femhundra år sedan nedtecknade elever till tänkaren och filosofen Konfucius vartenda fragment och brottstycke som de kände till om mästarens liv och lära. Detta material, som i huvudsak baserades på anteckningar från föreläsningar, sammanställdes och redigerades till en samling. I Sverige finns texterna sedan 1949 utgivna under titeln Samtalen med Konfucius. För drygt tvåtusen år sedan, under Handynastin, förkastade den berömde kejsaren Wu hundra andra filosofiska skolor till förmån för Konfucius lära. Därmed blev Kina i praktiken en konfuciansk stat. För tusen år sedan hävdade Zhao Pu, den förste premiärministern under Songdynastin, att han kunde styra hela den kända världen med hälften av texterna i Samtalen med Konfucius som enda hjälpmedel. Av detta förstår vi vilken kolossalt viktig roll Konfucius spelade i det politiska och sociala livet i det gamla Kina, och hur högt den tidens människor skattade hans lära. Men vilken praktisk betydelse har den för vårt samhälle och för våra liv idag? 19

När jag lämnade in det här manuskriptet till det kinesiska bokförlaget Zhonghua i slutet av 2006 var jag nöjd, men också lite orolig. Jag hade börjat studera med sikte på en mastersexamen i klassisk kinesisk litteratur när jag var tjugoett och jag växte upp omgiven av böcker från Zhonghua, men jag hade aldrig vågat drömma om att detta högtstående förlag en dag skulle ge ut en bok av mig, lika lite som jag hade kunnat föreställa mig att jag skulle våga stå i tv och berätta om Samtalen med Konfucius. Jag har alltid respekterat denna bok snarare än fruktat den, och mina känslor för den har alltid varit enkla, ärliga och varma. I norra Kina finns en liten stad som är känd för sina varma källor. Där besökte jag en gång något som kallas »Få veta din sjukdom-källan«. Det sägs att den som stiger ner i det behagligt varma vattnet genast kommer att förstå roten till sin sjukdom: den som lider av reumatism kommer att känna hur det börjar pirra i lederna, den vars problem sitter i magtarmsystemet kommer att bli alldeles varm i magen och den som har hudproblem kommer att känna hur huden hettar till på ett angenämt sätt, som om ett hudlager sköljdes bort likt ett ömsat cikadaskal. För mig är Konfucius visdom just en sådan källa av varmt, levande vatten. Även om jag skulle ha velat göra en djupsinnig analys av Konfucius verk skulle jag aldrig ha vågat mig på det, eftersom min kunskap är alltför begränsad. Det vore som att be mig göra en kemisk analys av vattnet i den varma källan, något som jag är fullkomligt okvalificerad för. Den enda tänk20

bara roll som jag kan spela är den av en människa som själv har stigit ner i källan och prövat den med sin egen kropp och sitt eget blod, på samma sätt som miljontals människor under de senaste tvåtusen åren har badat i den varma källan och erfarit dess gåvor. Den gode finner godhet i Samtalen med Konfucius, den vise finner visdom. Värdet av denna klassiska text ligger kanske inte i den sortens ritualer och vördnad som inger respekt och rädsla utan i dess inbjudande tonfall och ledighet, samt i den vishet som så många människor har fördjupat sig i genom åren – en vishet genom vilken alla människor kan nå fram till samma mål även om de uppfattar texten olika och följer olika vägar. »Sanningen är aldrig långt från den vanliga människan«, heter det i Kina och det stämmer verkligen i det här fallet. Forna tiders visa män verkar aldrig ha använt klassiska citat för att skrämma bort folk, och de fyllde inte sina skrifter med snåriga resonemang och fina ord som stängde ute vanliga människor. Konfucius sa: »Jag vill upphöra att tala.« Zigong invände då genast: »Om du mästare inte talar, vad ska då vi dina lärjungar förmedla?« På detta svarade Konfucius lugnt och sakligt: »Himlen talar ju inte. Ändå har de fyra årstiderna sin gång, och de hundra skapelserna får liv. Himlen talar ju inte.« Livets enkla sanningar uppfyller människors hjärtan eftersom de aldrig har syftat till indoktrinering. De utgör snarare en inre kallelse till varje hjärta och varje själ. Anledningen till att dessa enkla sanningar har överlevt genom årtusendena är att de har hjälpt generation efter gene21

ration av kineser att stå med fötterna på jorden, att förstå det land och den kultur som format dem och att inte tappa fattningen ens i tider av enorma samhällsförändringar och överväldigande valfrihet. Människor som har lärt känna Konfucius vishet upplever ibland ögonblick av omvälvande klarhet då insikterna plötsligt flödar genom dem. Andra kan få ägna hela livet åt Konfuciusstudier innan de når insikt. Jag måste verkligen tacka redaktionen för tv-programmet Föreläsningssalen för att den uppmuntrade mig att tala om Konfucius utifrån ett xinde-perspektiv, vilket innebär att förståelsen utgår lika mycket från hjärtat som från hjärnan. Tusen olika hjärtan kommer att få ut tusen olika saker av hans verk, tiotusen hjärtan kommer att få ut tiotusen olika saker, och mitt hjärtas tolkning ska bara ses som en bland många. När vi läser Samtalen med Konfucius idag och allt plötsligt står klart för oss, ler Konfucius helt visst stillsamt emot oss från andra sidan seklerna. Premiärminister Zhao Pus stora ord under Songdynastin kan ses som ett respektfullt erkännande av Konfucius som urkällan till den traditionella kinesiska kulturen och tankevärlden. Själv skulle jag hellre uttrycka saken så här: »Med hjälp av hälften av texterna i Samtalen med Konfucius kan jag berika mig själv.« Man bör se Samtalen med Konfucius som en varm och smeksam »Få veta din sjukdom-källa«. Det Konfucius kan ge oss idag är således inte den »konfucianska lärdom« som kejsar Wu talade om. Vi har heller ingen nytta av den högtidliga, förnäma, rituella »konfucianska religion« som i Kina är lika framträdande som daoismen och 22

buddhismen, eller av akademikernas konfucianism som kännetecknas av djupsinniga argument men som är hämmad av stränga krav på texttrohet. Det vi kan lära av Konfucius är de enkla sanningar som alla människor bär i sitt hjärta, även om de inte alltid uttalar dem. För mig är Konfucius lära varken brännhet eller iskall, utan den håller sig strax över kroppstemperatur. Den är en konstant som förblir sig lik genom årtusendena. Midnatt, 16 november 2006

Kapitel ett

Himlens och jordens väg »Tro inte att Konfucius visdom är upphöjd och ouppnåelig, eller att vi som lever idag endast kan betrakta den med vördnad.« »Den här världens sanningar förblir för evigt enkla och klara, precis som solen går upp i öster varje dag och precis som våren är tiden för sådd och hösten tiden för skörd.« »De sanningar som Konfucius skänker oss är alltid av enklast tänkbara slag.« »De talar om för oss hur vi kan leva ett lyckligt liv, just det liv som vår själ törstar efter.«

onfucius kan hjälpa oss att finna andlig lycka i vår moderna värld. Han kan också hjälpa oss att acceptera vår vardag och att finna en personlig hållning där vi förmår klargöra för oss själva var vi står. Ibland kan man tycka att Samtalen med Konfucius saknar stringens. Väldigt ofta betas ett ämne av i bara ett enda kort stycke och det är ont om längre resonemang. Nästan allt vi läser framstår som enkelt och korthugget. Vi kommer att få se hur även frånvaron av ord är ett slags undervisning. Konfucius sa: »Himlen talar ju inte. Ändå har de fyra årstiderna sin gång, och de hundra skapelserna får liv. Himlen talar ju inte.« Vad han menade var: Se på himlen högt där uppe, den är allvarsam och tyst, säger aldrig ett knyst, ändå upprepas de fyra årstidernas gång om och om igen och naturen växer och förgrenas ständigt omkring oss. Måste himlen dessutom tala? Det vi kommer att finna hos Konfucius är en tankevärld som är enkel, rättfram och varm. Det var tack vare detta som Konfucius kunde påverka sina elever. Konfucius hade tretusen elever, varav sjuttiotvå betraktades som ovanligt kloka och dygdiga. Var och en av dessa män var ett frö, och de spred hans lära och livssyn vida omkring. Det är därför som vi håller Konfucius för en vis man i Kina. Han tillhör den skara människor som under sin tid på jorden har visat sig vara de dugligaste och nyttigaste, och som har haft störst personlig utstrålning. Sådana människor skänker oss sin övertygelse och ger oss ett slags tro. De kan endast vara en produkt av naturlig mognad, och de har växt fram mitt ibland oss, inte fallit ner från himlen. 26

Denna känsla för en naturlig, balanserad tillväxt finner vi i den kinesiska skapelsemyt som handlar om hur Pan Gu skiljer himmel och jord åt. Uppdelningen sker inte hastigt som i västerländska skapelsemyter, där Pan Gu förmodligen skulle ha tagit en yxa och kluvit dem mitt itu med en smäll varefter ett gyllene ljus kanske skulle ha strålat ut och himlen, jorden och allt som hör därtill skulle ha skapats på en enda gång. Sådan är inte den kinesiska stilen. Kineserna är vana vid berättelser av en typ som man bland annat finner i verket San Wu Liji (Uppteckningar från de tre kungarnas och fem kejsarnas tid) som skrevs på 200-talet och som bland annat innehåller historier om hur världen blev till. Här kan vi läsa om skapelsen som en mycket utdragen process som dessutom är rofylld, stillsam och full av förväntan: Himmel och jord var sammanflätade i ett kosmiskt ägg under artontusen år, och mitt i ägget bodde Pan Gu. Himmel och jord sprack itu. Av den rena yang-essensen bildades himlen, av den tunga yin-essensen bildades jorden. Pan Gu fanns mittemellan, han förändrades nio gånger varje dag, han var en gud i himlen och en vis man på jorden. Varje dag blev himlen tio fot högre och jorden tio fot tjockare, och Pan Gu blev tio fot längre. När Pan Gu var artontusen år gammal hade himlen blivit oändligt hög, jorden oändligt djup och han själv oändligt lång. När himmel och jord delades skedde det inte som när ett solitt föremål går i två bitar med en smäll, utan som när två essenser gradvis skiljs åt: den lätta, rena yang-essensen steg uppåt och blev till himmel, den tunga yin-essensen sjönk och blev till jord. 27

Men därmed var inte separationen mellan himmel och jord fullbordad. Processen hade bara börjat. Lägg märke till det starka kinesiska intresset för förändringar. Se på Pan Gu, som »förändrades nio gånger varje dag«. Likt ett nyfött barn genomgick han hela tiden små, subtila skiftningar. I ett visst stadium sägs Pan Gu ha blivit »en gud i himlen och en vis man på jorden«. Han ses med andra ord som en vis och mäktig varelse i båda sfärerna. Att behärska både himmel och jord är ett kinesiskt ideal och något som vi alla bör sträva efter. Vi behöver en himmel där idealismen kan breda ut vingarna och få flyga fritt utan att behöva kompromissa med verklighetens alla regler och hinder; samtidigt bör vi kunna stå stadigt på jorden – det är nödvändigt för att vi ska klara oss i det verkliga livet. Folk som har stora ambitioner men saknar verklighetsförankring är drömmare, inte idealister; folk som bara är jord och inte har någon himmel alls i sig är trälar, inte realister. Idealismen och realismen är vår himmel och jord. Men Pan Gu fortsätter att förändras och det gör berättelsen också. När himmel och jord har skilts åt blir himlen varje dag tio fot högre och jorden tio fot tjockare. Pan Gu »blev tio fot längre« varje dag och växte alltså i samma takt som himlen. Så fortsätter det i artontusen år tills »himlen blivit oändligt hög, jorden oändligt djup och [Pan Gu] oändligt lång«. Med andra ord jämställs människan med himlen och jorden. Himmel, jord och människa kallas ofta för »de tre krafterna« – de ses som de tre beståndsdelar som världen är upp28

byggd av, och alla delarna är lika storslagna och viktiga. Det var så här som Konfucius såg på världen: människor är alltid värda respekt och bör alltid respektera sig själva. När vi läser Samtalen med Konfucius finner vi att Konfucius väldigt sällan talade strängt eller tillrättavisande till sina ele ver. Han diskuterade oftast med dem på ett avslappnat, ledigt sätt och gav dem ofta små nycklar och ledtrådar så att de själva kunde fundera ut olika saker. Vi har alla sett lärare som skäller på sina elever och säger åt dem att inte göra det ena eller det andra. Det beror på att läraren inte riktigt räcker till. En verkligt förstklassig lärare är som Konfucius: hon eller han utväxlar fridfullt åsikter med eleverna. Tillsammans närmar sig lärare och elever frågan om hur man ska få de tre krafterna – himmel, jord och människa – att blomstra och utvecklas tillsammans. Denna avslappnade, makliga och trygga anda och ödmjuka, respektfulla inställning bör vi alla sträva efter. I Samtalen med Konfucius förkroppsligas detta ideal. Ur Samtalen med Konfucius kan vi hämta en väldig styrka, samma styrka som strålade ut från Konfucius hjärta. Det är Vårt yttersta mål är att ge Konfucius grundprinciper en plats i vårt hjärta så att himmel, jord och mänsklighet förenas till en fulländad enhet och vi själva får oändlig styrka. I dagens Kina säger vi ofta att för att ett land ska kunna överleva och blomstra måste himlen le mot det, jorden vara god mot det och befolkningen leva i frid. Det är till denna harmoniska balans som Konfucius kan leda oss än idag.

denna styrka som Mencius – en annan av Kinas stora filosofer, som kom efter Konfucius och utvecklade dennes idéer ytterligare – kallade för »den obändiga energin«. Det är först när himlens och jordens energi (qi), tillsammans med allt som finns däremellan, möts och blandas i en människas hjärta som vi kan uppnå denna styrka. Vad menar vi då med att himlen och människan ska bli som ett? Jo, vi menar att människan ska leva i fullkomlig harmoni med naturen. Vi arbetar hårt för att bygga upp ett harmoniskt samhälle, men vad innebär egentligen verklig harmoni? Det är något mer än bara harmoni i ett enskilt bostadsområde eller hjärtliga relationer mellan människor. Harmonin måste också inkludera hela naturen – vi måste kunna leva och växa tillsammans på ett lyckligt och harmoniskt sätt här på jorden. Människor bör vörda naturen och sträva efter att följa dess rytm. Här finns ett slags kraft. Om vi lär oss att tygla den kraften och ta den i vår tjänst kan vi bli lika vidsynta som Konfucius. Konfucius var alltid extremt blid, men i sitt hjärta var han likväl mycket allvarlig. Det berodde på att han ägde en djup inre styrka som var fast rotad i hans övertygelser. Eleven Zigong frågade vid ett tillfälle vad som krävdes för att ett land skulle få leva i fred, med ett stabilt styre. Konfucius svar var mycket enkelt. Endast tre saker krävdes: tillräckligt med vapen, tillräckligt med mat och folkets förtroende. För det första måste alltså staten vara stark. En stat måste ha tillräcklig militär styrka för att kunna försvara sig. För det andra måste det finnas förnödenheter så att det 30

räcker åt alla: befolkningen måste få äta sig mätt och ha kläder på kroppen. För det tredje så måste människorna tro på sitt land. Zigong var emellertid en person som ofta ställde knepiga frågor. Om man var tvungen att klara sig utan en av dessa tre saker, frågade han, vilken skulle man då offra först? »Vapnen«, svarade Konfucius. Vi får alltså klara oss utan militärt skydd. Zigong frågade på nytt: »Om man måste klara sig utan ytterligare en, vilken bör man då offra?« Konfucius svarade allvarligt: »Maten.« Vi är villiga att avstå från att äta. Han utvecklade sin ståndpunkt: »Alla människor ska dö. Så har det alltid varit. Utan folkets förtroende kan staten inte bestå.« Att stå utan mat leder utan tvivel till döden, men från forntiden och fram till idag finns det väl ändå ingen som har lyckats lura döden? Att dö är med andra ord inte det värsta som kan hända oss. Det värsta som kan hända är om samhället bryts ner och kollapsar, vilket sker när medborgarna tappar tron på sitt land. Ur ett materiellt perspektiv utgörs ett lyckligt liv bara av ett antal mål som vi strävar efter att uppnå. Men verklig frid och stadga kommer inifrån, från vår förmåga att acceptera dem som styr över oss, och den förmågan kräver i sin tur til�lit. Det är så Konfucius ser på statskonsten. Han ansåg att trons kraft var tillräcklig för att hålla samman ett land. I det tjugoförsta århundradet säger vi att det inte längre 31

räcker att använda det förenklade måttet BNP (bruttonationalprodukten) för att bedöma livskvaliteten i olika länder. Man måste också titta på BNL (bruttonationallyckan). För att kunna bedöma huruvida ett land verkligen är rikt och mäktigt bör man alltså inte nöja sig med att titta på hur snabb och omfattande den ekonomiska tillväxten är. I stället bör man titta närmare på de vanliga medborgarnas innersta känslor. Känner jag mig trygg? Är jag lycklig? Trivs jag verkligen med det liv jag lever? I slutet av 1980-talet deltog Kina i en internationell undersökning där det visade sig att endast 64 procent av invånarna i vårt land ansåg sig vara lyckliga. År 1991 genomfördes samma undersökning på nytt. Andelen lyckliga människor hade nu stigit till 73 procent. Det berodde på att levnadsstandarden hade förbättrats och på de många reformer som genomfördes vid den tiden. Men när samma undersökning genomfördes en tredje gång 1996, hade siffran sjunkit till 68 procent. Detta är väldigt förbryllande. Det visar att även när ett samhälle blomstrar såväl materiellt som kulturellt, så kan de människor som njuter frukterna av detta uppleva en andlig förvirring av mycket komplext slag. Låt oss resa tvåtusen femhundra år tillbaka i tiden och se vad visa och ädla män ansåg under denna epok, då levnadsstandarden var betydligt lägre. Konfucius var väldigt fäst vid en elev som hette Yan Hui. Vid ett tillfälle berömde han honom: »I sanning beundransvärd var Hui. Med en korg ris och en flaska vatten bodde han 32

KINESISK VISDOM FRÅN HJÄRTAT

YU DAN

Kinesisk visdom från hjärtat KONFUCIUS TANKAR I DET MODERNA KINA

KINAS STÖRSTA BÄSTSÄLJARE UNDER 2000-TALET