hamlet
Centrum för lättläst är: LL-förlaget – lättlästa böcker 8 SIDOR – den lättlästa nyhetstidningen Lättläst-tjänsten – bearbetningar och kurser Läsombud – inspirerar till högläsning Mer information om oss finns på www.lattlast.se
LL-förlaget Box 9145 102 72 Stockholm www.ll-forlaget.se © Pamela Jaskoviak och LL-förlaget 2014
Omslag & illustration: Clara Johansson Formgivning: Susanne Viborg, www.bokochform.se Typsnitt: Festivo & Indigo Papper: Munken Premium Cream, 100 g Tryckeri: Bulls Graphics AB, Halmstad, 2014 isbn 978-91-7053-500-0
William Shakespeare
Återberättad av
Pamela Jaskoviak
LL-förlaget
Innehåll AKT 1
Spöket 9 Livet går vidare 12 I Polonius hus 16 Ett grymt mord 19
AKT 2
Galen av kärlek 25
AKT 3
Kärleksbrev 29 Skådespelarna kommer 33 Att vara eller inte vara 36 Pjäsen 41 Polonius död 48
AKT 4
AKT 5
Till England 61 Ofelias sång 65 Ofelias död 70 Hemliga planer 72 På kyrkogården 79 Utmaningen 85 Slutet 89
PERSONER i berättelsen claudius – kung av Danmark hamlet – prins, den gamle kungens son och Claudius brorson spöket – Hamlets far, den gamle kungen gertrud – drottning av Danmark, Hamlets mor, omgift med Claudius polonius – kungens rådgivare laertes – Polonius son ofelia – Polonius dotter och Hamlets älskade horatio – Hamlets vän rosenstjärna – hovman några skådespelare en dödgrävare
AKT 1
SPÖKET Det är midnatt i Helsingör i Danmark och dimma i luften. På en udde i havet ligger ett stort slott. Slottet är gammalt och byggt av mörk sten. Vid porten till slottet står en rödhårig ung man, Horatio, på vakt. Han är bäste vän med prinsen som bor i slottet, Hamlet. Horatio håller en lykta i handen och spanar ut i mörkret. – Ett spöke, muttrar han för sig själv. Det var det dummaste jag hört. Det finns inga spöken, det vet väl alla. Vilka fega kräk de där nattvakterna är. De vägrar göra sitt jobb för att de är rädda för ett spöke. Och jag får stå här mitt i natten och vakta slottet. Jag borde ligga i min säng och sova. Ett spöke! Vilka fantasier! Just då stiger en gammal man fram ur skuggorna. Mannen har långt grått hår och är klädd i rustning. Ett svärd hänger vid hans sida. Horatio blir blek.
9
–V-v-vem är ni? stammar han. Ni ser ut precis som den gamle kungen. Och ni bär rustning och svärd som han. Men den gamle kungen är död. Är ni ett spöke? Har nattvakterna rätt? Den gamle mannen stirrar på Horatio med tom blick. Hans ansikte är vitt och det grå håret är yvigt. – Vem är ni? ropar Horatio med darrande röst. Vem är ni som stör oss i natten och ser ut som vår gamle kung? Spöket breder ut armarna men säger ingenting. – Tala till mig, spöke. Vad vill ni oss? frågar Horatio. Vet ni någon fara som hotar Danmark? Har ni grävt ner en skatt medan ni levde som ni vill att vi ska hitta? Kuckelikuuu! En tupp gal.
10
Spöket försvinner i mörkret och dimman, lika ljudlöst som det kom. – Stanna! Säg någonting! Horatio tittar länge efter spöket. Hans panna är fuktig av svett. Han tittar ner i marken och viskar: – Jag såg det med egna ögon. Ett spöke! Han vill säkert varna oss för någonting hemskt. Men när tuppen gal är natten slut. Då försvinner alla spöken. Det här måste jag berätta för prins Hamlet. Han blir nog förvånad att höra att hans fars spöke vandrar runt slottet på nätterna.
11
LIVET GÅR VIDARE Kung Claudius, den nye kungen av Danmark, sitter på sin tron. Bredvid honom sitter drottning Gertrud. En brasa brinner i en stor eldstad men ändå är det kallt i salen. I ett hörn sitter prins Hamlet, en blek ung man klädd i svart. Några hovmän är också där. De är medhjälpare och rådgivare till kungen. – Vi är alla ledsna att min bror är död, säger kungen med hög röst. Men livet går vidare. Visst sörjer vi, men vi är också glada. Vi har haft begravning, men också bröllopsfest. Drottningen och jag har gift oss. Därför är jag er nye kung. Kungen vänder sig till Hamlet. – Min käre son … – Jag är inte din son. Jag är din brors son.
12
– Vad är det med dig? frågar kungen. Varför är du så dyster? Din blick är alldeles mörk. – Är det konstigt om jag är dyster? Jag har förlorat min far. Frågan är hur du och drottningen kan vara glada. Din bror vilar i graven, Claudius. Och mor: Din riktiga man är död. – Sluta nu, Hamlet, säger drottningen. Tänk inte på din döde far hela tiden. Det tjänar ingenting till. Människor dör. Det är naturligt. Släpp det. – Jag ska försöka, mor. – Så bra! Kom, låt oss gå, säger drottningen. Alla utom Hamlet går ut. Han står kvar och pratar för sig själv: – Jag vill inte leva längre! Allt känns trist och meningslöst. Världen är som en trädgård full av ogräs. Det är bara två månader sedan min far dog. Redan efter en månad kysste min mor min farbror. Å, jag kan inte tänka på det. En månad. Så bråttom hade hon.
13
Svaghet, ditt namn är kvinna! Det här kommer att sluta illa. Mitt hjärta går sönder. Men jag måste tiga. Horatio kommer in i salen. Han är röd om kinderna och hans blick är ivrig. – God dag, min prins, säger han. – God dag, käre vän, säger Hamlet. Hur står det till med dig? – Jag tror att jag såg din far i natt. – Vad pratar du för dumheter? Min far är död! – Nattvakterna såg hans spöke. Jag trodde dem inte först. Men nu har jag själv sett det. Hamlet stirrar på Horatio en lång stund. Så lägger han en hand på hans axel. – Horatio, min käre vän, säger han. Det här är ingenting att skämta om. Svara mig ärligt. Såg du verkligen min far?
14
– Ja, Hamlet. Jag är din bäste vän. Tror du att jag skulle ljuga om någonting sådant? Hamlets ögon fylls av tårar. – Min far. Du såg honom. Pratade du med honom? – Ja, men han svarade inte, säger Horatio. – I natt kommer jag dit och vaktar, säger Hamlet. Jag vill ställa några frågor till honom.
15
I POLONIUS HUS Ofelia och hennes bror Laertes är hemma hos sin far, Polonius. Ofelia har en lång grön klänning på sig. Hennes guldbruna hår hänger i en fläta ner över ryggen. Laertes ögon glittrar i ljuset från fönstret. Han är klädd i en kort blå mantel och smala svarta byxor. Laertes har bott i Frankrike en tid. Han kom hem till Danmark för att se när Claudius blev kung. Men nu är han på väg tillbaka till Paris. – Du skriver väl brev till mig, kära syster? säger han till Ofelia, och klappar henne på kinden. – Jag lovar! säger Ofelia. – Och lova mig en till sak: Lyssna inte på Hamlets prat om kärlek. Hans löften kan du inte lita på. – Är du säker? frågar Ofelia.
16
– Han är kunglig! Vår familj är inte tillräckligt fin för honom. Han leker bara med dig. Polonius kommer in i rummet med klampande steg. Han arbetar som rådgivare åt kungen. – Skynda dig, min son, säger han. Båten har hissat segel. Snart seglar den. – Glöm inte vad jag sa, säger Laertes till Ofelia. Han kysser hennes kinder och skyndar ut. Polonius och Ofelia står kvar och vinkar efter honom. – Vad pratade du och din bror om? frågar Polonius. – Å, det var bara någonting om prins Hamlet. – Jaså minsann, prins Hamlet? Är det sant att du och han har träffats mycket på sista tiden? – Han säger att han är kär i mig. – Kär? Tror du på sådant struntprat? – Jag vet inte vad jag ska tro, far.
17
– Om du tror på hans ord är du en dum gås! säger Polonius. – Men han säger så vackra saker i sina brev och ger mig presenter. Han lovar att hans kärlek till mig är äkta! – Det var det dummaste jag hört! Det är en fälla bara, för att få dig i säng. Jag förbjuder dig att träffa honom mer! Och du ska genast skicka tillbaka alla brev han skrivit till dig och ge tillbaka alla presenter. – Ja, jag lyder dig far, säger Ofelia och tittar ner i golvet.
18
Ett grymt mord Det är natt. En uggla hoar. Hamlet och Horatio vaktar slottet i ljuset från en ensam fackla. Deras kroppar kastar långa skuggor på marken. – Hu, så kallt det är! säger Hamlet och gnider sina händer. Vad är klockan? – Tolv, säger Horatio. Spöktimmen har börjat. Just då står spöket framför dem. Hamlet blir kritvit i ansiktet. Med darrande röst ropar han: – Vem är ni, spöke? Är ni ond eller god? Ni är så lik min far att jag vill kalla er pappa! Varför har ni stigit upp ur er grav? Spöket vinkar åt Hamlet att komma med honom. – Gå inte, min prins! säger Horatio. Det kan vara farligt. – Jag måste, säger Hamlet.
19
Han ger Horatio en allvarlig blick. Sedan går han med långa steg efter spöket, in genom slottets port. Horatio går fram och tillbaka framför den stora porten. Hans panna är rynkad. – Jag följer efter honom! säger han för sig själv. Eller? Ska jag låta honom gå? Han är vuxen nog att klara sig själv. Eller är han det? Ibland är han ganska barnslig. Å, jag vet inte vad jag ska göra. Hur ska detta sluta? Någonting är ruttet här i Danmark. Jag måste skydda min prins. Jag följer honom! Horatio springer efter Hamlet och spöket in genom den stora porten.
*** Hamlet går vid spökets sida i en mörk korridor i slottet. En råtta springer över golvet. Det är fuktigt och kallt.
20
Spöket vänder sitt vita ansikte mot Hamlet och säger med hes röst: – Du måste hämnas, min son. – Hämnas vadå? – Ett grymt mord. – Ett mord? – Ett vidrigt mord. – Vad menar ni? frågar Hamlet. Berätta! Och spöket berättar: – Du har väl hört att jag blev biten av en orm när jag sov middag i äppelträdgården. Det sägs att det var så jag dog. Men det är inte sant! Den orm som bet mig bär nu kungens krona. – Claudius! mumlar Hamlet. Det var han som mördade min far! Hamlets blick blir mörk och han knyter handen hårt.
21
Spöket fortsätter: – Ja, när jag låg och vilade smög min bror fram. Han hällde gift i mitt öra. Efter min död stal han min älskade hustru från mig. Om du är man så hämnas mig. Farväl, farväl, och glöm mig inte. Spöket försvinner och Hamlet står ensam kvar. – Hur skulle jag kunna glömma dig? mumlar han. Vilken falsk kvinna min mor är! Och vilken rutten skurk min farbror är! Jag lovar att jag ska hämnas! Horatio springer fram till Hamlet. Han flämtar och pustar. – Min prins, vad har hänt? ropar han. – Jag har fått underbara nyheter, käre vän. – Vadå för nyheter? – Allt jag kan säga är att det var ett riktigt spöke. Vad han sa till mig kan jag tyvärr inte berätta. Kan du lova mig en sak? – Ja visst, min prins, vadå? frågar Horatio. – Berätta aldrig för någon vad du har sett i natt!
22
– Jag lovar. – Kan du svära på det? – Jag svär vid mitt liv. Jag är din vän, Hamlet. Mig kan du alltid lita på. – Jag vet, Horatio, säger Hamlet. Du är min käraste vän och jag litar på dig. Men jag vill ändå fråga dig en sak. – Vadå? – Jo … Det kan hända att jag måste låtsas att jag är galen. Så om jag verkar konstig och gör underliga saker … Lovar du att inte berätta om spöket ändå? – Jag lovar. – Då går vi, säger Hamlet. Ur led är tiden. Och det är jag som ska vrida den rätt igen!
23