9789147111732 by Smakprov Media AB

Karin Furness

Formulera Bild och projekt i förskolan

Formulera

Det här är en bok om bild, vardag och projekt i förskolan. Boken Formulera bygger på ett utforskande arbetssätt där barnens tankar och intresse blir utgångspunkten i projekten som på ett organiskt sätt slingrar sig fram. Vi får följa med in i verkstaden och möta ett myller av idéer och uttrycksformer som samspelar med läroplanens kunskapsområden.

Bild och projekt i förskolan

Författaren beskriver arbetet med både yngre och äldre barn och deras gestaltande arbete med teckning, måleri och lera. Barnens bildarbete skildras i projektarbeten som kännetecknas av tvärvetenskaplighet och poetiskt tänkande. Boken innehåller också konkreta kunskaper om färg, olika tekniker, materialval och arbete med bild tillsammans med metodiska överväganden. Den här inspirerande och bildrika boken vänder sig både till yrkesverksamma i förskolan och till blivande förskollärare och fritidspedagoger. Karin Furness är bildlärare och konstnär och har arbetat med konstnärlig och pedagogisk handledning inom förskolan sedan 1986. Hon arbetar också med bildkurser för pedagoger. ”Formulera är att utmejsla, utforma och gestalta i bilder, ord och gester. För både barn och vuxna är arbetet med bild en omständig och utsökt mödosam process. Att mejsla ut är att som en skulptör hugga fram sin egen och högst personliga tolkning. Gestalta gör man när tanken och känslan blir till former, symboler och tecken. Gesten i bildarbete, teckning, måleri och lera har en stor betydelse som en dansant och kroppslig handling”.

Formulera Bild och projekt i förskolan

Karin Furness

Karin Furness Best.nr 47-11173-2 Tryck.nr 47-11173-2

Omslag_Formulera.indd 1

2016-09-09 10:13

Formulera Bild och projekt i förskolan Karin Furness

Ett barn har skrivit Leas namn med bokstäver som bygger med byggklotsar eftersom Lea tycker om att bygga. L:et har armar och E står spegelvänt. Barnen har hittat på olika sätt att skriva varandras namn på ett sätt som beskriver de olika barnens intressen och karaktär.

Liber

Formulera ny text.indd 1

2016-09-19 08:55

ISBN 978-91-47-11173-2 © 2017 Karin Furness och Liber AB Projektledare: Anna-Maria Thunman, Maria Granler Bildredaktör: Christina Dackeus, Karin Furness Formgivare: Christina Dackéus Produktionsledare: Lars Wallin Illustrationer: Karin Furness Foto: Christina Dackéus Omslag och baksida: Studie av en ärtväxt tecknad av fyra- och femåringar på förskolan Solbacken i Skarpnäcks stadsdel, Stockholm. Första upplagan 1 Repro: Repro 8 AB, Stockholm Tryck: People Printing, Kina 2017

KOPIERINGSFÖRBUD Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och elevers begränsade rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt BONUS-avtal, är förbjuden. BONUS-avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningsanordnare, t.ex. kommuner och universitet. Intrång i upphovsmannens rättigheter enligt upphovsrättslagen kan medföra straff (böter eller fängelse), skadestånd och beslag/förstöring av olovligt framställt material. Såväl analog som digital kopiering regleras i BONUS-avtalet. Läs mer på www.bonuscopyright.se. Liber AB, 113 98 Stockholm tfn 08-690 90 00 www.liber.se kundservice tfn 08-690 93 30, fax 08-690 93 01 e-post: kundservice.liber@liber.se

Formulera ny text.indd 264

2016-10-05 16:05

Formulera ny text.indd 2

2016-09-19 08:55

Formulera ny text.indd 3

2016-09-19 08:55

Innehållsförteckning Förord av Vea Vecchi

Teckningsstudier med äldre förskolebarn

Gunga och rulla

Eftertankar

Profilens betagande bryderi

Att lösa bildtekniska problem

Flera förslag i teckning, tre till fem år

Lövmonster med krokarmar

Känslobetonad och osaklig tolkning

Rita tillsammans och för sig själv

En värdefull kombination

Ouvertyr – en yrkesberättelse Om boken Formulera

Fotografisk flamenco

Verkstaden som kokande gryta Organisation av vardagen

Reflektionsprotokollet

Organisationen växer fram

Ämnesområden och tvärvetenskap

Förslag till innehåll i verkstaden

Teckning

Tecknandet som analys och improvisation

Teckning i förskolan, att bredda repertoaren 46 Teckningens grammatik och skönhet

Materialets motstånd och rymlighet

Teckning och yngre barn

Sätta spår

Presentera materialet i rummet

Trasselsuddar och sicksack

Teckningsinventering

Temperament, kropp och attack

Formulera ny text.indd 4

Teckning som möda och muntration

100

Läraren som observatör och aktör

104

Verbalisera och exponera

106

Material och rum för teckning

109

Teckningsmaterial

110

Samtida tecknare att inspireras av

111

Färg och måleri

113

Färg och måleri, yngre barn

119

Eftertankar

124

En fortsättning

125

Färgförvandlingar

127

Färg och måleri, äldre barn

130

Färgspråk

136

Målerimaterial

138

2016-10-05 16:03

Lera

149

Avokadokärnan och kosmos

206

Installera

151

Eftertankar

219

Lerans väsen och materialkaraktär

154

Lera och yngre barn

155

Förslag i lera för äldre barn

166

Köttätande rötter och osynliga sladdar

223

Lera – tekniska råd

172

Eftertankar

236

Bränna lera

174

Lerhörn

176

Degen och blåsmolnet

241

Tekniker i lera

178

Eftertankar

252

Tecknandets betydelse i bakningsarbetet

254

Pedagogisk dokumentation

256

Några experimentella keramiker, konstnärer att studera som inspiration 181

Textil

182

Dokumentaion som bränsle

256

Textilhörn

182

Olika dokumentationsformer

257

Utforskande projekt med de yngsta barnen ett- och tvååringar

Layout

260

186

Den lila tandborsten

188

Dokumentationsformer

189

Tre biologiska projekt

190

Vattenhålet och pumpamaskinen

193

Eftertankar

202

Formulera ny text.indd 5

Dokumentationsvägg eller skärmutställning 260 Bildspel

261

Litteraturlista

262

2016-10-05 16:03

Pricklarv Några femåringar har använt sig av papper med små kopierade delar av djur eller mönster. De prövar blyertspennans möjlighet till svärta och ritar sen vidare på bilderna.

Formulera ny text.indd 6

2016-09-19 08:56

Förord av

ea Vecchi En värdefull kombination

Jag upptäckte Karins konstnärliga arbete år 2010 när jag besökte hennes utställning i Stockholm på Galleri KG 52. Jag vill minnas att utställningen hade titeln ”Bedagade”. Vad jag däremot mycket väl minns är hennes verk och också hur jag slogs av känsligheten i dem och av hennes värde som konstnär. Vi lyckades sedan ta utställningen till Loris Malaguzzis internationella centrum i Reggio Emilia, där den fick stor framgång. Karins verk inspirerade till en ateljé som öppnades samtidigt som utställningen och som erbjöd barn och vuxna att omtolka några av de nyckelbegrepp som hon uttryckte i sina verk. Ateljén finns fortfarande kvar men har naturligtvis förändrats och utvecklats med tiden. Ämnet är livscykeln hos levande organismer, även de enklaste, och dessas omvandling över tid. I varje fas bevarar de en skönhet och möjliggör intressanta upptäckter.

Jag nämner denna episod eftersom en kultur och en konstnärlig känslighet som de Karin besitter knappast kan undgå att överföras i de förslag hon ger till barn och vuxna. Jag ville rikta mina reflektioner mot en av de aspekter som kännetecknar ateljékulturen och som ledsagar (eller borde ledsaga) ateljeristorna i de förslag de ger barnen: det är de begrepp och känslor som konsten och konstnärerna uttrycker i sina verk. Så har det också varit för Karin som lyckades inspirera till nya och originella idéer i vårt arbete med barn på ateljén i Centrumet. Om vi inte bara uppehåller oss vid den formella delen av konstnärers verk, om vi avlägsnar oss så

långt bort som möjligt från imitationer och i stället försöker förstå de val och begrepp som konstnärer vill uttrycka, är konsten en stor idéströvare för alla, en inspiratör till kreativitet och till intressanta didaktiska förslag. Karins långa erfarenhet har också gjort det möjligt för henne att lära känna barn, deras tankeprocesser och deras förmågor. Konstnärligt arbete och kunskap om barn: en värdefull kombination som finns närvarande i boken. Den digitala tekniken har fört med sig många nya möjligheter och vi befinner oss på ett övergångsställe, där det gäller att återuppfinna och föreställa oss förslag som kan blanda traditioner med något nytt som vi endast delvis anar. Det är situationer som stimulerar till reflektioner och föreställningar. Då vi passerar detta övergångsställe behöver vi känsligheten och intelligensen hos personer som Karin. Därför önskar jag henne och de barn som kommer att ta emot hennes idéer att fortsätta med glädje, intresse och kreativitet på den inslagna vägen och jag tänker på denna bok som ett led i ett arbete som kommer att fortsätta. Vea Vecchi Översättning: Anna Barsotti

Vea Vecchi arbetade som ateljerista på den kommunala förskolan Diana i Reggio Emilia i 30 år. Hon är nu ansvarig för Reggio Childrens utställningar, ateljéer och förlagsverksamhet.

Formulera ny text.indd 7

2016-09-19 08:56

uvertyr Boken börjar med en ouvertyr som en association till musik. Bildarbete har ibland både ett musikaliskt och dansant drag. Dessa klangvärldar är härliga att befinna sig i men för att ta sig dit krävs arbete och övning. Självaste musikaliteten föds i frihet. Musik och bild finns för oss att njuta av både som betraktare, lyssnare och utövare. I den inledande texten berättar jag min egen snirkliga yrkeshistioria och hur jag hamnade i förskolan.

Klippta kapsyler Där jag växte upp i Boxholm, en liten ort i södra Östergötland, fanns ingen förskola på 50-talet. Det var för det mesta inga större problem för mig som gillade att vara själv och hitta på egna projekt. Men det var frustrerande att aldrig ha tillgång till det material jag behövde. Jag bankade ut kapsyler av metall för att kunna klippa ut fiskar som jag hängde upp i björkris. När det inte fanns tillräckligt tjock kartong tillverkade jag den genom att limma flera lager papper på varandra. Jag var utsvulten på material och nya tekniker och när jag sen fick lära mig att vika en liten låda av papper eller göra en blåsippa av piprensare och kartong i skolan tyckte jag att jag kommit till himmelriket.

böka runt med tygbitar och broderier. Det tillhör livets gåtfullhet att jag kom att ägna mitt yrkesliv åt att förse barn och vuxna med bra material och kunskaper i bild.

Ett oroande möte Någon gång i slutet av 70-talet fick jag se några affischer från förskolorna i Reggio Emilia. Bilderna som förskolebarnen gjort retade upp mig på något sätt. Hur hade de små barnen kunnat göra teckningar som var så tekniskt avancerade och så fyllda av liv? Jag blev bekymrad och kände att det fanns något i de där bilderna som jag inte förstod och som därför lockade mig. Några år senare, 1981 såg jag den första stora utställningen från Reggio Emilia på Moderna Museet i Stockholm och påverkades intensivt av den. Men mest gripen blev jag av en föreläsning med dockmakaren Mariano Dolci från samma stad. Först då förstod jag att det man fått fatt i på förskolorna i Reggio Emilia inte bara handlade om att göra välgjorda bilder utan om en innerlig attityd till barn, vuxna, kunskap och fantasi. Det fanns ett stort allvar bakom allt det Mariano Dolci gjorde och talade om. Samma värdighet och förtjusning inför det mänskliga mötte jag sedan hos Loris Malaguzzi och Vea Vecchi. Malaguzzi var då barnomsorgschef i staden Reggio Emilia i Italien och Vea Vecchi var ateljerista på förskolan Diana. Det var den seriösa fantasin som grep mig intensivast. Föreläsningen och dockteatern skickade en pil in i en allvarlig barnslighet som jag bar på och som jag ville få utlopp för.

Hela min uppväxt satt jag ofta uppslukad av att rita, klistra, virka, sy och måla. Jag tycker fortfarande att det är makalöst härligt att gestalta, teckna eller

Formulera ny text.indd 8

2016-09-19 08:56

Pappkartonger och trähjul Jag arbetade under många år i skolan och förskolan som handledare i bild. Med hjälp av lärare i skolan började jag förstå något om ett laborativt arbetssätt där jag kunde lägga till mina kunskaper i bild. Jag insåg hur viktigt det var att arbeta praktiskt och konkret med det som fanns nära barnen för deras engagemang, förståelse och språk. Det blev klart för mig att ansträngningen som man själv initierar är släkt med glädjen och triumfen i allt pedagogiskt arbete. På en förskola gav vi de yngsta barnen rullar med toapapper i ett tomt rum att undersöka fritt. Andra gånger kunde de få trähjul eller pappkartonger. Lärarna började beskriva det barnen gjorde med materialet i termer av utforskande och möten. De talade om de yngre barnen som skickliga och med stor kapacitet till kommunikation bortom det verbala språket. Lärarna började anteckna det barnen gjorde med olika material, eller i teckning och målning och vi diskuterade det på regelbundna möten. Vi såg hur man kunde lära känna flera sidor av barnen på det här sättet. Deras personligheter framträdde tydligare när vi blev observanta på det de utforskade och hur de kommunicerade. De här samtalen gav energi och konkreta idéer till att förfina situationerna för undersökandet. Det här var många år innan pedagogisk dokumentation blev ett välkänt begrepp. Lärarna antecknade av nyfikenhet på barnen och det de gjorde, utan att vi visste exakt hur vi skulle kunna använda anteckningarna.

Pedagogik i en föränderlig omvärld Arbetet som handledare tog slut och jag började leta efter något nytt. Av en lycklig slump råkade projektet ”Pedagogik i en föränderlig omvärld” i Stockholm starta just det året. Det var Gunilla Dahlberg,

numera professor emerita, som tog initiativ till det som också kom att kallas ”Stockholmsprojektet”. Förändringsarbetet utgick från hur en svensk erfarenhet möter idéer från Reggio Emilia. Gunilla gjorde flera föreläsningar om barn- och kunskapssyn för alla lärare på förskolorna och deltog i nätverkstäffarna. Vi använde oss av idéer från Reggio Emilia men utifrån vårt eget sammanhang. Jag arbetade som handledare i bild tillsammans med de 7 förskolorna som deltog i projektet. Ett av mina bidrag blev att komma med förslag som lärarna på förskolorna kunde pröva direkt och som gjorde att de började uppmärksamma det utforskande i det barnen gjorde. Observationsarbetet var avgörande för att lyfta arbetet till en medveten och metodisk nivå.

En öppnare förskola När vi startade projektet i området som då hette Hammarby, fanns det ambitiösa temaarbeten på förskolorna men ofta inriktade mot ett redan uttänkt resultat. Nu öppnade sig en ny värld för både barn, familjer och lärare på förskolorna. Barnen fick bekanta sig med ett bredare ämnesinnehåll, de kunde utforma och pröva sina personliga hypoteser och förslag. De fick tillgång till flera nya material i en vackrare och bättre planerad innemiljö. När arbetet organiserades i mindre grupper blev barnen både självständiga och beroende av varandra. Lärarna fick stimulans av kunskaperna från förskolorna i Reggio Emilia och av de pedagogiska forskare vi samarbetade med. De deltog i nätverk där vi direkt började diskutera exempel från det barnen gjorde i det praktiska arbetet. Förskolorna blev inte längre isolerade världar utan öppna för dialog med varandra. När projektet tog slut efter 3 år ville så småningom alla förskolor i Skarpnäck delta i utvecklingsarbetet. Arbetet omfattade till slut alla 40 kommunala förskolor i Skarpnäck.

Formulera ny text.indd 9

2016-09-19 08:56

Rådjurets återfödelse till toner av mögelmusik En målad gobeläng som barnen satte ihop som en väv av teorier om varför ett rådjur dött och hur det bildades mögel på djuret.

Förändringsarbete mitt i praktiken

Längre projektarbeten

Mitt arbete de första åren bestod av att tillsammans med arbetslagen förändra miljöerna på förskolorna till verkstäder för utforskande, lek och bildarbete. Jag gjorde kontinuerliga fortbildningskurser i bild och deltog i det praktiska arbetet med barn och lärare. En stor del av min tid har jag ägnat åt att tvätta temperablock, skära lera och observera barnens aktiviteter, en del av kärnan i pedagogiskt arbete. I de nyaste arbetena som finns beskrivna i den här boken är barnen som vi möter idag mera kunniga, både praktiskt och teoretiskt, än för några år sen. Det beror kusligt nog på att vi, lärare och handledare, kan mera.

Efter att åren gick och jag fick mera erfarenhet blev jag mycket intresserad av att följa längre projektarbeten tillsammans med lärare på förskolorna och pedagogiska handledare. Det var anmärkningsvärt att det gick att hålla liv i ett projekt under flera år. I den här boken finns exempel från några längre projektarbeten som ”Avokadokärnan och kosmos”, vilket fortsatte i flera år.

Det pedagogiska utvecklingsarbetet tog fart när engagemanget växte till flera förskolor och när det anställdes pedagogiska handledare i de olika områdena. Mitt arbete blev en liten pusselbit i en större organisation tillsammans med chefer, pedagogiska handledare och specialpedagoger.

När vi, lärare och handledare, blev lyhörda inför barnens mer häpnadsväckande tankar blev projekten fantasifulla och tvärvetenskapliga. Vi lärde oss också att hålla fokus i projekten och att stanna upp och skapa en metodik som gav möjligheter till hängivet lärande.

Formulera ny text.indd 10

2016-09-19 08:56

Glada Melonia Studie av ärta som vuxit i ljus.

Ämneskunskaper och lerkorvar

Tilltrasslat och handfast

De arbeten som beskrivs i boken utgår från en övertygelse om att allas förmågor kan expandera med hjälp av frihet och ramar i ett vänskapligt klimat. Barn och vuxna blomstrar när de hamnar i oväntade sammanhang, med nya vänner, med hjälp av lite svängig musik eller inför en stor mängd lera utrullad i strängar. Intresset för ett ämnesinnehåll kan dra in oss i ett vederkvickande sökande tillsammans med andra. Pedagogisk utveckling liknar ett organiskt växande som inte sker av sig självt. Den består av intensivt arbete och livnär sig av noggrann planering som kan omfamna oväntade improvisationer.

Under alla år jag arbetade på förskolorna var jag också verksam som konstnär. Jag målade och tecknade frenetiskt i flera år och började sen även att arbeta med textila skulpturer. Mitt eget konstnärliga arbete har hela tiden gett mig erfarenheter av ett osystematiskt och tilltrasslat arbetssätt. Jag har så småningom begripit hur ett intuitivt trevande gynnas av ett bastant tekniskt kunnande. År 2012 fick jag möjlighet att ställa ut mina skulpturer på Malaguzzicentret i staden Reggio Emilia i Italien efter att Vea Vecchi, välkänd ateljerista i Reggio Emilia, sett min utställning i Stockholm. Det gjorde mig både glad och mallig.

En stor del av mitt arbete har bestått av att vara konstnärlig och pedagogisk handledare för lärarna i förskolan. Det arbetet har innehållit handfasta råd om material och teknik men också att vaska fram den bärande essensen ur observationer av barnens görande och utsagor. Jag har deltagit i praktiken men lärarna har själva drivit arbetet med barnen. Det har varit ett privilegium för mig att få pröva ut idéer tillsammans med kunniga lärare. Ledsna Kroken Studie av ärta som vuxit i mörker. 11

Formulera ny text.indd 11

2016-09-19 08:56

Jag är glad och sjunger.

Jag är superhjälte och är jättearg.

Porträtt av min bror. Min bror ler hela tiden även när han sover.

Fotografen

Pedagogiskt Centrum

Efter 10 års arbete i Skarpnäck dök bildläraren Christina Dackéus upp och började arbeta tillsammans med mig. Jag hade sett att hon var en fenomenal fotograf och praktisk fixare. Vi tog då ett stort kliv framåt i att presentera innehållet i arbetet. Fotona blev en del av den propaganda som är oumbärlig i ett utvecklingsarbete. Vi började peka på och underblåsa det som gick bra och lyfta upp exempel som andra kunde härma. Fotona berättade om och blev bevis för barnens inlevelse och skarpsinnighet. För att sprida bra idéer i Skarpnäck och hela landet började jag och Christina göra häften med råd om innemiljö och projekt med stöd från Reggio Emilia Institutet. Den här boken är en utveckling av och fortsättning på häftena.

Vi, bildlärare och några handledare skapade 2004 en plats för att kunna bevara och sprida kunskaper om miljö, material och projektarbeten i en liten lokal där vi började spara goda exempel. Det var barnens bildarbeten, sammanställningar av projekt, trycksaker och utställningar. Verksamheten växte och vi skaffade oss successivt större lokaler. Pedagogiskt centrum blev en plats för nätverksträffar, fortbildning och introduktion av nyanställda lärare i förskolan.

Formulera ny text.indd 12

2016-09-19 08:56

Bilder från Pedagogiskt Centrum i Skarpnäck. Frön, fröställningar och det som vissnar, skrumpnar och torkar.

Förslag till byggmaterial för förskolorna och exempel på spegelhörn för laborationer med blanka föremål, spegling och symmetri.

Arrangemang för att undersöka skuggor och ljusbord, byggmaterial.

Formulera ny text.indd 13

2016-09-19 08:56

Om boken Formulera Ett eftertänksamt arbetssätt Boken innehåller avsnitt om teckning, målning och lera med många praktiska exempel. I de kapitlen beskriver jag också något av essensen i varje uttrycksmedel eller språk. Teckning är ett angeläget och användbart redskap i förskolan och ett av mina favoritområden. Kapitlet om teckning handlar både om barn och vuxna. Det finns ett kapitel om att organisera vardagligt verkstadsarbete. I boken finns också tre projektarbeten inom biologi och vilken betydelse bildarbetet har i projekten. Boken ”Formulera” innehåller många exempel på ett eftertänksamt, seriöst och lite omständigt sätt att arbeta med bild och projekt i förskolan. En förskola kan erbjuda barnen väl genomtänkt och utmanande material som gör att barnen använder och expanderar den kapacitet de redan har. Därför är jag tveksam till alla former av färdiga mallar och schabloner som cementerar stereotyper. På en förskola bör man noga diskutera igenom det material, de bilder och förslag man ger barnen. En del av bokens innehåll kan även användas i förskoleklassen och i skolans lägre årskurser.

Utforskande I boken utgår jag från ett arbetssätt bortom färdiga metoder och recept. Det är extremt svårt och spännande. Varje barn och vuxen är unik och olika och läraren måste nosa sig fram till de intressen och specialiteter som passar i gruppen. Jag utgår från att alla barn och vuxna är intelligenta och vill lära. Det är lärarens delikata uppgift att skapa de situationer som möter alla olika personligheter. Med viss tvekan erbjuder jag i boken små råd och tekniker. Allt kan stelna till meningslöst tidsfördriv om man inte lyssnar noga till de barn man har

framför sig och ständigt ändrar sig efter det som händer. Pedagogiskt arbete måste slingra sig fram som en amöba i ständig förvandling. Så länge man lyssnar på och diskuterar det som händer finns inget misslyckande. Man gör om, byter material, kommer med en ny fråga eller håller sig undan och låter barnen själva lösa problemet. Allt arbete kräver metodik, alltså hur rummet ska se ut, vilket material man ska använda och vilken fråga som ska undersökas. Men metodiken får man hitta på, diskutera och ständigt förfina. Läsaren av boken kan träna sig genom att pröva idéer direkt i en barngrupp för att sen omvandla sättet att arbeta utifrån det som händer.

Faktakunskaper och påhittighet Min erfarenhet är att arbetslagens engagemang och påhittighet ökar när man arbetar med pedagogisk dokumentation och skaffar sig faktakunskaper i olika ämnesområden. Arbetet kan förfinas när lärarna både studerar vad och hur barnen i den aktuella gruppen gör och när de har djupare kunskaper i ett ämnesområde. Jag tycker mycket om och ser värdet av att fördjupa faktakunskaper i olika ämnen. Det finns beskrivet bland annat i projektet om rötter. Lärarna behöver skaffa sig stimulans för att bredda och förädla de olika projekten. Det gäller oavsett om man ska arbeta med lera, dockteater eller optik. I Skarpnäck har vi haft stor glädje av samarbete med biologer, koreografer och pedagogiska forskare i många arbeten. Flera av projekten i boken handlar om biologi och naturvetenskap. Det beror på mitt eget intresse av att följa den typen av innehåll och på att förskolorna i Skarpnäck i södra Stockholm ligger nära naturen. Naturvetenskapliga projekt passar också bra för att både initiera och underblåsa ett utforskande arbetssätt.

Formulera ny text.indd 14

2016-09-19 08:56

”Beprövad erfarenhet”

Tack

Ett bra komplement till den här boken är den avhandling som Ingela Elfström lagt fram på Stockholms Universitet: ”Uppföljning och utvärdering för förändring”. I den senare delen av avhandlingen använder hon ett projekt från Skarpnäck för en diskussion om möjligheterna med pedagogisk dokumentation.

Allt material i boken kommer från de kommunala förskolorna i Skarpnäck i Stockholm. Jag har skrivit texten i boken men innehållet kommer från samarbeten ute på många av förskolorna. Ett stort tack till alla barn, familjer, lärare, handledare och ledningsgrupper som bidragit till innehållet i boken.

Den här boken är en hyllning till en praktik med tjocklek. Jag ger många exempel på hur arbetet med de uttryckande och expressiva språken ger en livfull vardagsverksamhet i förskolan. I boken beskriver jag framför allt de erfarenheter av bild och projektarbete jag skaffat mig på många olika förskolor under 30 år och det jag lärt mig i mitt konstnärliga arbete. Jag använder titeln lärare för de som arbetar i förskolan. Det gör jag av respekt inför alla yrkeskategorier och för att jag tycker att det är märkvärdigt att vara en lärande lärare. När jag skriver ”vi” betyder det att jag själv deltagit i arbetet på något sätt. Jag och fotograf och bildläraren Christina har varit med i det praktiska arbetet ungefär var tredje vecka, deltagit i reflektionsmöten och ibland gjort fortbildning.

Tack till förskolorna Äventyret, Solbacken, Lodjuret, Ballongen, Små Vänner, Skogsgläntan, Såpbubblan och Långe Erik. Ett specialtack till Christina, Tinne, Marie-Louise, Annika och Alicia. Tack till lärare och förskolor i Reggio Emilia i Italien som gett mig värdefulla kunskaper och stor arbetsglädje. Tack till Loris Malaguzzis insamlingsstiftelse för bidrag till arbetet med boken.

Boken vänder sig både till yrkesverksamma och till dem som utbildar sig till lärare i förskolan. Jag hoppas att boken ska ge läsaren lust att pröva bokens förslag och idéer själv för att skaffa sig egna praktiska erfarenheter som alltid är grunden till arbetsglädje. Jag önskar också att barnen inte gör som de vuxna förväntar sig. Det ger möjligheten att njuta av ett arbete i ständig och dynamisk förändring.

Målning av mögel.

Formulera ny text.indd 15

2016-09-19 08:56

Foton tagna av barnen och Christina.

Formulera ny text.indd 16

2016-09-19 08:56

otografisk lamenco Den här dansanta historien innehåller några vitala ingredienser i bild- och projektarbete. Den fotografiska och digitala bilden ingår som en del av jobbet. Läraren dansar med i skeendet utan att veta ett exakt slutresultat. Barnen lär av egen lust att utforska och med kroppen som ett instrument. Dokumentationen och den som utför den ingår i en lidelsefull dans. Två flickor fotograferar varandra när de dansar. De byter roller hela tiden, en hittar på rörelser, den andra fotograferar. Plötsligt tar en av dem en bild av sina fötter, ovanifrån och underifrån. De fotograferar kjolens rörelse i dansen och fötterna som rör sig. En av dem ställer sig på en stol och fotograferar den andre i en raffinerad pose. Sen riktar de kameran rakt in i munnen. Christina fotograferar flickorna som fotograferar. Den här tangon har minst fem danspartner, två flickor med en kamera och Christina med en annan kamera. Under några dansanta ögonblick utforskar barnen kameran, bilderna som uppstår, rörelsen och sig själva på en och samma gång. Alla parter deltar i olika turer, där initiativet skiftar eller uppstår mitt emellan parterna. De två kamerorna, bildmediet och bilderna som uppstår är aktörer i dramat. Bilderna ger svar och kommer med överraskningar. Inte många ord växlas, men dialogen sker mellan kameran, bilderna och de tänkande kropparna. Det ena ger det andra, hur blir bilden av foten uppifrån eller underifrån, eller inne i munnen?

Barnen blir intresserade av den begränsade rutan, utsnittet av verkligheten. Kjolen blir oskarp, foten ser lite konstig ut. Fotobildens grammatik gör bilden fängslande, suddigheten som uppstår i rörelsen och utsnittet inom rutan som kännetecknar den fotografiska bilden. I den här bildsekvensen finns något av utforskandet och dokumentationens koncentrat förtätat förpackat. Flickorna bestämmer själva turerna, prövar sig fram av egen lust för att se hur bilderna blir. Att utforska, vilja veta och lära är en dans i stunden som man koreograferar själv eller tillsammans med andra. Den som dokumenterar dansar med men ser något mer, väljer ut och naglar fast en tolkning av skeendet. Dokumentatören, Christina här, skärper dokumentet med hjälp av fotobildens form, genom att förflytta sig i rummet, ändra sin blickpunkt, använda zoomen och skärpan på kameran. Inne i hennes kropp finns konsthistorien, fotohistorien, kunskapen om balansen, färgen och kompositionen lagrade. I stunden släpper hon allt, följer med i dansen och tjoff, där sitter bilden. Stunden fastnar och finns kvar som ett dokument som lyfter och säger: tänk att det kan vara så här! Dokumentationen är osann och osaklig, den vill peka på en möjlig blickpunkt. Den är bedräglig och utanför bildkanten kanske allt är kaos. Både i fotograferande och dokumenterande väljer man ut det man vill se och talar då samtidigt om att detta utsnitt är möjligt att betrakta. Att formulera kan börja i en liten gest med kamera, penna eller en lerbit. Allt arbete med bild innehåller lusten att pröva, en vinkning som slår upp dörren och arbetet med den egna formuleringen som visar att man finns till. Bilden finns kvar och ligger där och vibrerar av den inneslutna handlingen.

Formulera ny text.indd 17

2016-09-19 08:57

Formulera ny text.indd 18

2016-09-27 09:28

erkstaden som kokande gryta Organisation av vardagen I det här kapitlet får man kliva rakt in på en förskola under en förmiddag. Alla barn i gruppen arbetar samtidigt med olika mindre och större projekt. Lite längre fram i texten kan man läsa om tanken bakom att arbeta i en härligt kokande gryta.

Formulera ny text.indd 19

2016-09-19 08:57

Palmmossa

Formulera ny text.indd 20

StjĂ¤rnmossa

Takmossa

2016-09-19 08:57

Den grupp som valt att arbeta med mossa i lera känner på björnmossa, väggmossa, falsk vitmossa och renlav. De har tidigare ute i skogen pratat mycket om hur mossan känns.

Förberedelser Det är en morgon i september, och på en förskola har två av lärarna börjat förbereda verkstaden tillsammans med tre av barnen. Resten av barngruppen tas emot av en lärare och är ute på gården en stund. Gruppen består av 20 stycken tre- och fyraåringar på en förskola med åldersindelade grupper. Flera mindre grupper har under några förmiddagar arbetat med mossa som barnen hämtat in från skogen. Några barn har hittat smådjur i mossan som de vill teckna den här dagen, och två andra barn ska studera mossan i stereoluppen. Barnen har uppmärksammat och känt på hur mjuka vissa mossor är och de har hittat hårda lavar ute i skogen. Läraren och barnen förbereder lera till en grupp för att kunna göra känslan av mossans yta som en relief under förmiddagen. Det finns väggmossa och renlav som barnen hittade i skogen.

Gruppen har pratat mycket om mossan när de varit i skogen och tanken är att det skulle kunna bli ett längre projekt under året. Än så länge pejlar lärarna in vilket intresse som finns hos de olika barnen. Men det finns också flera andra arbeten och mindre projekt på gång, vilka inte handlar om mossorna. Tre barn har redan börjat på en stor bild om Gröna Lund som de vill fortsätta på. Några av barnen har varit där under sommaren. De behöver temperablock och tuschpennor. Lärarna har planerat utifrån olika områden som barnen visat intresse för. De förhåller sig mycket öppna i början för att kunna observera vad som sker och förfina erbjudandena utifrån detta.

Formulera ny text.indd 21

2016-09-19 08:58

Lärarna ser över planeringen inför förmiddagen.

Materialet är förberett tillsammans med en mindre grupp barn.

Planen är från en förmiddag vid ett senare tillfälle när även en grupp håller på med dans.

En uppsjö av erbjudanden Den här stora verkstaden är ordnad som en plats där barnen kan mötas och undersöka olika ämnesområden och gestaltande språk. Här finns det bland annat ett målarhörn, en lerverkstad, ett bord för teckning, ett ljusbord, ett byggrum och ett rum för dans. Tanken är att erbjuda barnen stor variation av platser för lekfullt lärande. Så här i början på terminen är alla barn ännu inte så vana att arbeta som en hel grupp med olika förslag under förmiddagen. Därför planerar lärarna extra många olika aktiviteter så att barnen kan jobba i små grupper eller i par. Flera barn behöver också pröva sig fram med olika bildmaterial. Mitt i rummet står ett litet ljusbord som lärarna täcker med papper och där de sätter fram temperablock. Där kan barnen testa att måla fritt med smala penslar. På ljusbordet blir vanliga temperafärger extra lysande och det blir en härlig upplevelse att måla där. I bygghörnet har några barn spontant börjat göra bokstäver, vilket blir ett förslag till flera barn. De behöver några utskrivna namn och ord att titta på. Materialet till bokstäverna kan de välja själva i byggrummet. Några barn i gruppen är tre år och tycker mycket om att experimentera med olika

material. Två barn kan välja att undersöka hur olika föremål reagerar i vatten. Läraren plockar fram saker i trä och metall. Där finns en låda med naturmaterial som också passar bra, och en större balja för vatten där barnen kan pröva materialen. Det finns 8 olika förslag den här förmiddagen. Förslagen kommer från områden som barnen visat intresse för eller pratat om. I början på hösten handlar erbjudandena om att bekanta sig med verkstaden och materialen eftersom rummen är nya för barnen. Genom att lärarna letar efter alla barnens intressen och egna arbetsstilar, kan alla barn gradvis komma till tals och hitta något de tycker om att göra. Lärarna tar fram en planskiss över aktiviteterna och antecknar ungefär hur många barn det är lagom att vara i de olika grupperna. Några grupper är redan klara eftersom de vill fortsätta med samma sak som dagen innan. En del barn har själva kommit med önskemål om vad de vill göra och andra barn har lärarna pratat med om de skulle kunna tänka sig att delta i en viss grupp. Det är barn som har specialkunskaper i lera eller om naturen och som kan dela med sig till de andra. Lärarna diskuterar lite

Formulera ny text.indd 22

2016-09-19 08:58

Morgonmöte tillsammans med alla barn som tttar på en solros som vuxit på förskolans gård och som några av dem har valt att arbeta med.

Morgonmötet med de barn som behöver hjälp att välja aktivitet och andra som man vill uppmuntra att pröva något nytt. De ser också till att barnen på sikt hamnar i många olika konstellationer, så att de lär känna flera i gruppen. De tre lärarna kommer överens om vilka grupper de själva ska ha ansvar för. Vid bordet med solrosen bestämmer lärarna att en av dem ska sitta med hela tiden och samtala och anteckna. I flera av de andra aktiviteterna kan lärarna ha uppsikt över två eller flera grupper. De bestämmer också vilka aktiviteter barnen lätt kan byta mellan om de vill göra flera saker. När förberedelserna är klara börjar barnen komma in och gå runt och titta efter vad det finns att göra.

Morgonmötet är kort och lärarna presenterar dagens erbjudanden och projekt. De barn som inte redan har valt, bestämmer sig för vad de vill göra den här förmiddagen. Mötet är till för att alla barn ska få höra om vad som finns att göra under förmiddagen. Ibland visar barn eller vuxna upp någon bild eller föremål som något barn gjort. Andra gånger kan man exempelvis diskutera en fråga om mossors liv eller ett matematiskt problem. Gruppen pratar om solrosen från gården, sen går barnen iväg till de olika ställena där de ska arbeta. I det största rummet erbjuds fem olika aktiviteter. En grupp är i byggrummet intill stora rummet, en annan grupp tecknar i rithörnet i entrén. Barnen som håller på med vattenexperiment håller till i ett rum med vatten i anslutning till rithörnet.

23 23

Formulera ny text.indd 23

2016-09-19 08:58

Formulera ny text.indd 24

2016-09-19 08:58

Barnen har tillsammans diskuterat hur de ska berätta om sina besök på Gröna Lund. De tecknar upp bilden och målar med temperablocken.

Några barn studerar och tecknar solrosens rötter.

Arbetet sätter igång I en del grupper väntar barnen med att börja tills en lärare samtalat med dem om det de ska göra. I några grupper sätter barnen igång direkt. Barnen arbetar ungefär i 40 minuter, sen vill flera av dem hitta på något annat. Något av barnen vill gärna pröva allt. Det är en intensiv stämning i rummet. Gruppen som håller på med leran skrattar högt, de som tittar i mikroskopet ropar ut när de upptäcker djuren i mossan. Barnen som skriver ord med byggmaterial stänger dörren om sig och vill vara för sig själva. De flesta barnen är koncentrerade på det de håller på med, men går ibland runt och tittar på vad de andra grupperna gör. En av lärarna sitter still i en grupp, de andra rör sig mellan flera grupper.

De första veckorna har barnen lärt sig hur de ska städa och vad de ska plocka undan efter sig när de är klara. En av grupperna behöver inte plocka bort allt eftersom denna grupp äter i en matsal. Därför kan en del material stå kvar till eftermiddagen. Barnen samlas i byggrummet, rithörnet eller i entrén innan det är dags för lunchen. Arbetet pågår på liknande sätt oftast tre dagar i veckan. Om någon lärare är borta en dag kan de ändra antalet erbjudanden.

25 5

Formulera ny text.indd 25

2016-09-19 08:58

Karin Furness

Formulera Bild och projekt i förskolan

Formulera

Bild och projekt i förskolan

Formulera Bild och projekt i förskolan

Karin Furness

Karin Furness Best.nr 47-11173-2 Tryck.nr 47-11173-2

Omslag_Formulera.indd 1

2016-09-09 10:13