9789176999851

Margareta Brandby-Cöster

Att uppfatta allt mänskligt Underströmmar av luthersk livsförståelse i Selma Lagerlöfs författarskap

Mit einer deutschen Zusammenfassung

1

Nytryck 2018 av Margareta Brandby-Cöster. Att uppfatta allt mänskligt – underströmmar av luthersk livsförståelse i Selma Lagerlöfs författarskap.

Doktorsavhandling i religionsvetenskap vid Karlstads universitet.

Utkom första gången i serien Karlstad University Studies 2001:23 Omslagsbild: Nils och tranorna ur Västanå teaters Nils Holgersson-föreställning Fotografi: Joakim Strömholm © Margareta Brandby-Cöster Förlag: BoD – Books on Demand, Stockholm, Sverige Tryck: BoD – Books on Demand, Norderstedt, Tyskland ISBN: 9789176999851

2

”Vesst kan di tänke sej in i hur förskräckligt dä va te å leve på trettonhundratalet.

Och hur människer var beträngde av nöd och våld.

Och när di mäktige, som inte behövde lyda lag kunde fare fram som vilda djur. Å vad dä då ville säga te å ha en Gud, som inte var en hög och sträng herre.

Utan en, som kom gående mä tiggerpåsen från by te by.

Te å ha en Gud, som kunne komme in i e stuga å sette mä ve elden å bryte brö mä den fattige.

Te å ha en Gud, som inte kom ridande på höga hästar och inte bar svärd och pansar av stål utan var de lidandes vän och gav de blinda deras syn och de fångna deras frihet.

Te å ha fått en Gud, som inte begärde blodigt offer, utan i ställe kom för å offre sig själv.”

Selma Lagerlöf Men Gud av sin barmhärtighet sin ögon till mig vände.

Han såg i nåd min uselhet och hjälp av höjden sände. Ändock jag var av synder full var han för mig en Fader huld och lät sig om mig vårda.

Martin Luther

3

4

Innehållsförteckning FÖRORD FÖRUTSÄTTNINGAR PROBLEMET Uppgift

Teologi och litteraturvetenskap

Metod Tes Material

FORSKNINGSLÄGET Lutherforskning Teologisk berättelseforskning Lagerlöf-forskning KRISTEN TRO – MOTSATTA RÖRELSER LUTHER OCH GRUNDTVIG KYRKOGEOGRAFI I SLUTET AV 1800-TALET Sverige Värmland Danmark SEKULARISERING OCH KRISTEN TRO Kristen tro som förvärldsligande LUTHERSK LIVSSYN OCH BERÄTTELSENS VERKLIGHET Det mytiska språket Det episkas auktoritet

Berättelsen som tilltal och sammanhang

Ordets gåva: Kunskap eller relation?

Reformatorisk och pietistisk syn på ord och sakrament

Berättelsen och läran i skola och kyrka Sammanfattning

LUTHERSKA UNDERSTRÖMMAR I SELMA LAGERLÖFS FÖRFATTARSKAP 1. LÖFTET SOM HAR BLIVIT OSS GIVET Ordet och tron Tro som tillit till Guds löfte

Ordet och tron i Selma Lagerlöfs författarskap

9 11 14 14 18 20 24 25 30 30 31 33 38 42 45 45 46 48 51 54 57 58 59 64 64 69 71 79 83 85 85 86 90

5

Löftet som har blivit oss givet Livets vatten Löftet som tecken och handling Det mottagna livet Namnet som uttryck för sammanhang

Exkurs: Selma Lagerlöf och Jakob Knudsen Sammanfattning 2. UNDRET - EN VÄG TILL VERKLIGHETEN. Skaparen, försynen och skapelsen Skaparen, försynen och skapelsen i Selma Lagerlöfs författarskap Försynen - löfte eller bedrägeri?

Det underbara i livets tjänst Det mottagna livet tvingar till omsorg Finns Gud i allt eller styr Gud allt?

Sammanfattning

3. DJUPT I DET JORDISKA Kallelse och arbete

Moral som livsnödvändighet

Kallelse och arbete i Selma Lagerlöfs författarskap Nöden tvingar till barmhärtighet Liv kontra ansträngning Att vandra Guds vägar Kallelsens olika riktningar Gud styr Arbetets mening När fromheten dödar

Exkurs: Selma Lagerlöf och Henrik Pontoppidan Två bröder i tron – teologiska likheter

Sammanfattning

4. RESAN TILL DET MÄNSKLIGA Eländets och korsets teologi Frågan om Gud Kristi efterföljelse

Eländets och korsets teologi i Selma Lagerlöfs författarskap Människans obeständighet tilltalas av Kristi mänsklighet Gud i fångenskapens land … … är en Gud som liknar oss Sagan gestaltar verklighetens kamp Resan till det mänskliga

Sammanfattning

6

90 96 100 106 114 122 128 130 130 137 138 141 149 153 161 163 163 167 168 168 176 178 180 182 186 189 195 201 203 205 205 207 209 210 210 215 220 224 230 236

ATT UPPFATTA ALLT MÄNSKLIGT

237

Människan i dubbelhetens liv

242 244 247

Livet mellan manifestation och proklamation

Så till sist

ZUSAMMENFASSUNG LITTERATURFÖRTECKNING BÖCKER AV SELMA LAGERLÖF - TILLKOMSTÅR PERSONREGISTER

256 265 282 275

7

8

Förord

F

ör drygt ett år sedan lade jag fram en licentiatuppsats med titeln Vägen mellan himmel och jord. Underströmmar av luthersk livsförståelse i Selma Lagerlöfs författarskap. När boken var färdig blev det möjligt för mig att få ytterligare tjänstledighet och jag kunde arbeta vidare med material som jag fick lägga åt sidan i första omgången. Den bok som här föreligger är alltså utvidgad och omarbetad och har därför fått en ny titel, men kan mycket väl kännas igen av den som läste licentiatuppsatsen. Livets oförutsägbarhet har bidragit till att skrivandet har pågått i etapper.

När jag nu under några år återigen har inordnat mitt teologiska arbete i ett formellt akademiskt sammanhang, har jag fått god hjälp från flera håll och för detta vill jag tacka: Björn Skogar har varit min handledare och har med beundransvärd snabbhet och stort engagemang reagerat på allt jag skrivit, varit kritiskt samtalande och konstruktivt korrigerande, och han har drivit på mig som om det var något viktigt jag sysslade med.

Kjell Härenstam har som examinator varit uppmuntrande på ett så energiskt sätt, att jag inte haft en chans att släppa taget.

Min kollega i Mangskog, Andrea Schleeh, har översatt den tyska sammanfattningen och det är jag mycket tacksam för.

Annicka Hafström Skogar och Annika Wahlström har räddat mig från mig själv och aktivt bidragit till att min ovana isolering inte blivit total. De har delat med sig av sin klokhet, gett mig goda lunchsamtal, skratt och vänskapens alla fröjder.

Ett varmt tack till Föreningen för Värmlandslitteratur som gav mig stipendium ur Bengt Axelssons fond för värmländsk kultur, vilket var till stor uppmuntran, och ett stort tack till Helge Ax:son Johnsons stiftelse, ur vilken jag fått ett generöst bidrag som varit till god hjälp under dessa sista nio månader, då jag visserligen fick ledigt men ingen lön.

9

Så ett tack till Västanå teater, vars arbete och berättande jag fått ta del av.

Deras stora Selma Lagerlöf-projekt har varit oerhört stimulerande, gett mig nya infallsvinklar, har fördjupat min känsla för Selma Lagerlöfs verk och har därigenom stärkt mig till uthållighet i arbetet.

Att här tacka Henry vore att överskatta detta arbete och att underskatta hela det liv som jag har att tacka honom för. Jämfört med vad han betytt för mig i familjeliv, kyrkokamp, prästgärning och kärlekens delade glädje och sorg, är denna avhandling endast en bagatell. Mitt tack till Henry fyller ständigt mitt hjärta, men skulle, för att få plats här, utesluta annat innehåll i boken. Och så var det ju inte tänkt!

Det finns även andra män i mitt liv. De är nu alla döda, men från dem har jag tagit emot mycket av det som teologiskt burit och upptagit mig, och några av dem fick jag en djup vänskap med. Jag förundras ständigt över hur de, som var födda i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet, har möjliggjort för mig att in i 2000-talet få leva hoppfullt i mitt kvinnoliv som präst och teolog, mitt i den evangelieförkunnelse och kvinnokamp som ständigt måste till såväl i kyrka som i samhälle. Trots att de bar patriarkatets prägel fanns hos dem alla ett starkt emancipatoriskt drag, som gjorde att de kunde få befrielsens möjlighet att bana sig nya vägar genom samtidens förtryck. Med tacksamhet tänker jag därför på Gustaf Wingren, K.E. Løgstrup, Knud Hansen, Kaj Thaning, Albin Renström och Sven Hector!

Margareta Brandby-Cöster Karlstad den 8 november 2001 ~ den dag då Nils Holgersson en gång för länge sedan återvände hem till Västra Vemmenhög och blev människa! Åtminstone om man får tro Selma Lagerlöf!

10

Förutsättningar

D

et tar tid innan man upptäcker vilka frågor som är fruktbara och vilka frågor som leder in i återvändsgränder eller väcker nya frågor. Tidigt i mitt läsande av och om Selma Lagerlöf stötte jag på frågan om hon var kristen eller ej. Den frågan visade sig dels vara mer komplicerad än den verkade, dels leda vidare längs vägar som blev intressanta för mig att gå som teolog i Martin Luthers sällskap. Jag tar därför min utgångspunkt i denna fråga.

Var Selma Lagerlöf kristen? Ja, hon var kristen, säger en del och lyfter t.ex. fram hennes Kristuslegender.1 Nej, hon var inte kristen, säger andra och menar att hon trots mycket kristligt tal inte uttrycker tron på Kristus som frälsaren.2 Var Selma Lagerlöf kristen? Det intressanta med en sådan fråga är inte bara att den skulle kunna ge anledning att syssla med den eventuella religiositeten hos Selma Lagerlöf. Det intressanta är också, och kanske i ännu högre grad, att frågan kan ge anledning att bearbeta problematiken kring vad som överhuvudtaget menas med att något är kristet eller religiöst, och hur man får syn på vad som är uttryck för kristen tro eller religiositet. Frågan om en människas religiositet visar sig därför snabbt vara en fråga som, om den ställs till eller av en teolog, leder till ett antal helt andra frågor, som bland annat har att göra med vad religion och kristen tro är, vad teologi är och vilka frågor en teolog kan svara på eller ställa.

Se Jacob Kulling, Huvudgestalten i Selma Lagerlöfs författarskap (Stockholm: SKDB, 1959), 123, där han betonar hur kristusgestalten finns med i hela Selma Lagerlöfs författarskap och även påpekar att det är ”kärlekens restlösa utblottelse, dess självutgivande villighet att ta tjänaregestalt” som är en väsentlig del av hennes kristusbild.

2 Se t.ex. Sven Stolpe, Selma Lagerlöf (Stockholm: Legenda, 1984), 255, eller Lars Ulvenstam, Den åldrade Selma Lagerlöf (Stockholm: Bonniers, 1955).

1

11

Den amerikanske romersk-katolske teologen David Tracy (f. 1939), som analyserat teologens uppgifter i dagens samhälle, talar om teologi som ett samtal som alltid äger rum i ett offentligt sammanhang. Detta sammanhang är dock inte enhetligt utan består framför allt av tre områden, akademin, samhället och kyrkan. Så länge det teologiska samtalet förs i öppenhet gentemot dessa tre områden behåller teologin sin karaktär av offentlig angelägenhet, om inte förvandlas teologin till något privat, där teologen enbart talar in i en viss grupp eller ett visst sammanhang.3 För att teologin skall kunna fungera inom denna helhet krävs två storheter, dels en tolkning av traditionen, dels en tolkning av den samtida situationen.4 En liknande beskrivning av teologins uppgift gav här i Sverige på 50-talet Gustaf Wingren (1910-2000), när han talade om ”teologins dubbla fenomenologiska ansats”.5 För Tracys del innebär detta bl.a. att den process som formar teologi och annat offentligt samtal kan betecknas som en ”analogical imagination”. Det förutsätts en analogi mellan tradition och samhälle och det som fantasin åstadkommer, nämligen det aktuella teologiska bidraget. Varje nytt teologiskt bidrag kan bara vara ”nytt” om det har ett samband med den tradition som det framgår ur, något som t.ex. Gustaf Wingren betecknar som ”växling och kontinuitet”.6 I Selma Lagerlöfs författarskap menar jag att man kan se hennes berättelser som uttryck för en sådan ”analog fantasi”. Det tycks föreligga en överensstämmelse mellan bärande drag i den lutherska livsförståelse, som ingår i hennes tradition och kultur, och hennes berättelser, och detta alldeles oavsett om hennes fantasi varit medvetet luthersk eller ej.

Denna positionsbestämning för teologins uppgift använder jag mig av för att inte fastna i frågan om Selma Lagerlöfs religiositet utan för att kunna sätta in denna fråga i en teologisk tolkningstradition.

3 David Tracy, The Analogical Imagination, Christian Theology and the Culture of Pluralism (London: SCM Press LTD, 1981), 3ff.

4 Ibid., 79: ”Where, then, has this proposal of three distinct disciplins within theology led us? This much, at least, seems clear: the presence of the two constants in any theological position (an interpretation of the tradition and an interpretation of the contemporary situation) is always present.”

5 Gustaf Wingren, Teologiens metodfråga (Lund: Gleerups, 1954).

6 Gustaf Wingren, Växling och kontinuitet: teologiska kriterier (Lund: Gleerups, 1972).

12

Men - tillbaka till själva frågan ännu en gång: Var Selma Lagerlöf kristen?

Jag har en stark känsla av att många tankar kring detta i vår kulturella miljö får den utformning de har på grund av att pietismen - speciellt 1800-talspietismen - under lång tid fått bestämma villkoren för vad som betraktas som kristen tro. Dock - inom enhetskulturen, när Selma Lagerlöf växte upp, frågade man inte så - dvs. om någon var kristen, religiös eller troende - i ett land där alla enligt lag skulle döpas inom åtta dagar, och där religionsfrihet inte fanns. I många olika sammanhang, kristliga och kulturella såväl som vetenskapliga, uttrycker man sig emellertid gärna som om kristendom är en enhetlig företeelse, sådan den framställs i pietismens gestalt och med pietismens språkbruk.

Kristen tro kan dock betyda många olika saker. Den kan yttra sig som den pietism och de väckelserörelser som växte fram under 1800-talet eller som dagens frikyrklighet som försöker återerövra begrepp som folklighet och öppenhet. Kristen tro kan vidare yttra sig som den lutherska kyrka som var en del av Selma Lagerlöfs barndom i Östra Ämtervik eller som dagens svenska kyrka i ett mångkulturellt samhälle. Selma Lagerlöf var själv under hela livet intresserad av de olika former av religiositet och andlighet som var aktuella i tiden, såsom t.ex. spiritism, teosofi och liberal teologi i anslutning till Viktor Rydberg och Theodore .7 Utifrån tidens frågor gav hon även uttryck för såväl präst- som kyrkokritik.

Selma Lagerlöf gav, i mycket av vad hon skrivit, uttryck för ett ord som skapar tillit, en tro som ser livet som givet och som låter livet tvinga människorna till goda gärningar samt ett synliggörande av eländets människor. I allt detta kan man känna igen starka drag av den lutherska tro som var Selma Lagerlöfs självklara bakgrund och som hon därför var en del av. Men också luthersk tro kan se ut på olika sätt, idag såväl som på Selma Lagerlöfs tid.

Där fanns en luthersk ortodoxi, men där fanns också en frihetligare luthersk tro ur vilken t.ex. liberalteologin växte. Ser man nu till Selma Lagerlöfs religiösa rötter så beskrivs de innehållsligt sett ofta som ingenting - en traditionell bakgrund, en vänlig odogmatisk fromhet, en gammal folklig fromhet osv.8 Ja, Selma Lagerlöfs berättarjag talar t.ex. själv i Jerusalem om ”den gamla tron”, vilket, även om det inte är menat att vara nedsättande, ändå är ett oprecist 7 8

Gunnel Weidel, Helgon och gengångare (Lund: CWK Gleerup, 1964), 37ff.

Gunnel Weidel, Helgon och gengångare, 56.

13

begrepp, som antyder något självklart, sant och riktigt, något som är värt att försvara men som inte blir specificerat.9 Den bakgrund som är Selma Lagerlöfs i teologiskt avseende är dock inte enbart präglad av ålderdom och ointressant traditionalism i största allmänhet.10 Den har ett teologiskt innehåll, är någonting, även om detta någonting är så självklart att man måste anstränga sig för att kunna blottlägga det och särskilja det från vad som tycks vara kulturklimatet i tiden. Först när man har tagit reda på vad detta någonting är och kan se vari det består, kan man förstå Selma Lagerlöfs förankring och kan uppfatta de uttryck som denna förankring tagit sig i hennes författarskap, medvetet eller omedvetet.

Problemet UPPGIFT

Vad gäller Selma Lagerlöf och hennes författarskap kan man nog hävda att frågan om hon är kristen eller ej och de olika svaren på den frågan riskerar att förminska såväl hennes tankevärld som hennes författarskap.11 Därför är det förmodligen klokast att röra sig bort från denna fråga, samtidigt som man kan undra: Hur kan man komma till så olika ståndpunkter vad gäller detta?

Selma Lagerlöf, Jerusalem I (Stockholm: Bonniers, 1959), 41.

Lisbeth Stenberg arbetar i sin avhandling med Selma Lagerlöfs tidiga författarskap och tar upp problemet med de ”berättelser” som florerar kring henne och som kan ha en tendens att okritiskt anammas. Det gäller t.ex. föreställningar som att Selma Lagerlöf inte kunde bli gift därför att hon var halt, att hon bara var en förmedlare av en folklig berättarkonst etc.

Sådana tendenser problematiseras av Lisbeth Stenberg, vilket är spännande utifrån min infallsvinkel att också uttalanden kring Selma Lagerlöfs religiositet kan behöva problematiseras. Se Lisbeth Stenberg, En genialisk lek. Kritik och gränsöverskridande i Selma Lagerlöfs författarskap (Göteborg: Skrifter utgivna av Litteraturvetenskapliga institutionen vid Göteborgs universitet nr 40, 2001).

11 Se Nils Afzelius, Selma Lagerlöf den förargelseväckande (Lund: Gleerups, 1969), 9, samt Lars Ulvenstam, Den åldrade Selma Lagerlöf, 42, där han skriver att ”alla försök att renodla hennes inställning till enbart kristen, eller enbart socialt utåtriktad, eller enbart vad som helst, måste därför vara ett misstag, det blir en systematik, som gör våld på den levande verkligheten, det förutsätter och lämnar som resultat en betydligt ringare diktargåva än den Selma Lagerlöf ägde och fick betala för i personlig vånda”.

9

10

14

Borde man inte av ett så stort författarskap och så många personliga vittnesbörd i form av brevmaterial etc., kunna utröna om Selma Lagerlöf verkligen var kristen? Ja, kanske är det inte så enkelt. För det handlar naturligtvis inte bara om vad hon själv säger, utan också om vem som bedömer hennes utsagor. Frågan om vem som har en tro eller ej och hur man skall se på denna tro eller brist på tro, har i hög grad att göra med sambandet mellan läsare och text och mellan det inre och yttre hos en människa, samtidigt som det också har att göra med hur det som kallas kristen tro eller religiositet, bedöms och värderas.

Det finns naturligtvis djupare skikt hos en författare än vad hans eller hennes medvetna utsagor kan uttrycka. Därför kan man ur ett författarskap utläsa sådant som inte ens författaren har gjort sig medveten om eller har skapat klarhet kring. Det genetiska sättet att utforska ett författarskap är därför inte alltid tillräckligt, ja, kanske i vissa fall inte ens nödvändigt. Däremot kan man som medskapande läsare få tag i skikt som inte alltid varit uppenbara för den skrivande författaren, men som finns i vederbörandes miljö eller livssammanhang och som därför också kommer till uttryck i en litterär produktion.12 Vidare - och framför allt: Det finns, som jag redan nämnt, stora skillnader i sättet att beskriva kristen tro. Det som för en framstår som kristen tro uppfattas av en annan som brist på tro, och det som av den ene uppfattas som varm religiositet uppfattas av den andre som egenrättfärdighet. Genom hela teologins historia kämpar uppfattningar med varandra om vad som är kristen tro, och tyngdpunkten ligger på olika ställen i olika tider. Trots detta talar man ofta om kristen tro och religiositet som om det var samma sak. På samma sätt talar man om kristen tro och kyrklighet som om även detta var samma sak. Teologiskt kan det dock finnas avgörande skillnader t.ex. mellan religiositet och kristen tro, liksom mellan kristen tro och kyrklighet.13 Därför måste man fastställa vad man menar när man talar om kristen tro, innan man definierar någon som kristen eller ej. Vidare måste man vara bekant med de Dessa frågor har med den hermeneutiska problematiken att göra. Se t.ex. Kurt Aspelin, Textens dimensioner. Problem och perspektiv i litteraturstudiet (Stockholm: Kontrakurs Bokförlaget Pan/Norstedts, 1975), 249ff.

13 Sven Stolpe gör t.ex. i sin bok Selma Lagerlöf, 251-266, ett försök att problematisera Selma Lagerlöfs tro eller brist på tro och har därvid sin egen romersk katolska tro som utgångspunkt.

12

15

olika betydelser som olika former för kristen tro eller religiositet kan ha, för att man skall kunna känna igen var och hur de uttrycks.14 Här föreligger en viktig uppgift för varje teolog i mötet med texter, strömningar i tiden och människor.

En författare kan mycket väl åsiktsmässigt vara upptagen av sin tids frågor kring t.ex. kristen tro, men samtidigt på ett djupgående och självklart sätt ge uttryck för något som aldrig kommer fram på resonemangsplanet därför att det ingår i arv, fostran och kultur på ett sådant sätt att det inte enkelt kan särskiljas som ett fenomen för sig.15 Varje författarskap, text eller förmedling av tankar bärs alltså av ”fördomar”, som är givna och nödvändiga men inte alltid möjliga att gräva fram utan därför avsedda redskap. För att kunna ringa in och ge ett innehåll åt de ”fördomar” eller den ”förförståelse” som ligger i en självklar delaktighet i en trosuppfattning eller livsförståelse som man bär med sig, krävs en teologisk medvetenhet och bearbetning.16 Vad gäller Selma Lagerlöf menar jag att hon på ett genomgripande sätt, medvetet eller omedvetet, ger uttryck för bärande drag i en klassisk lutherdom som man teologiskt kan blottlägga i hennes författarskap. Detta är min huvudtes. Det får den dubbla följden att detta arbete egentligen mer kommer att handla om luthersk livsförståelse än om Selma Lagerlöfs författarskap, Det finns t.ex. en spänning mellan den levande kristna tron och dess uttrycksformer, och det som varit föremål för akademisk bearbetning. Denna spänning under början av 1900talet i Sverige behandlas överskådligt av Björn Skogar i hans avhandling Viva vox och den akademiska religionen. Ett bidrag till tidiga 1900-talets teologihistoria (Stockholm/Stehag: Symposion graduale, 1993).

15 Problemet med att få syn på det som är självklart och därför ofta osynligt, förekommer naturligtvis inte bara vad gäller kristendomen utan kan kanske med ännu större tydlighet påvisas när vi betraktar för oss främmande religioner, vilket kan studeras t.ex. i Kjell Härenstams avhandling Skolboks-islam. Analys av bilden av islam i läroböcker i religionskunskap (Göteborg: Göteborg Studies in educational sciences 93, 1993), samt i hans bok Kan du höra vindhästen. Religionsdidaktik - om konsten att välja kunskap (Lund: Studentlitteratur, 2000).

16 Se Hans Georg Gadamer, Wahrheit und Methode - Grundzüge einer philosophischen Hermeneutik (Tübingen: J.C.B. Mohr (Paul Siebeck), 2 Aufl. 1965), 254: ”Es handelt sich also ganz und gar nicht darum, sich gegen die Überlieferung, die aus dem Text ihre Stimme erhebt, zu sichern, sondern im Gegenteil fernzuhalten, was einen hindern kann, sie von der Sache her zu verstehen. Es sind die undurchschauten Vorurteile, deren Herrschaft uns gegen die in der Überlieferung sprechende Sache taub macht.”

14

16