9789176995884

Johans Ekivoka Eskapader i Sydostasien

JOHANS EKIVOKA ESKAPADER I SYDOSTASIEN Gรถran B. Johansson

1

Göran B. Johansson

Göran B. Johansson Förlag: BoD – Books on Demand, Stockholm, Sverige Tryck: BoD – Books on Demand, Norderstedt, Tyskland

ISBN 9789176995884

Alla bilder - Författaren Omslag - Författaren Tredje upplagan Tidigare utgåvor samt titlar 1 En Svensk Pensionärs Erotiska Äventyr i Tropikerna - 2012 2 En Svensk Pensionärs Fantastiska Äventyr i Tropikerna - 2016

R N

R ATTAREN

Detta r iktion. A a event e a ikheter ed verk i a personer evande e er döda r en ren ti i het. Bi derna r arran erade o h a a event e a ikheter ed verk i a personer r en ti i het ven h r. Event e a akta e r ina e na e

Johans Ekivoka Eskapader i Sydostasien

Inneh I Sveri e Dora e Ett r senare Sa Da

onita

ekanta i e Nya

รถten arites are i

รถr ovnin en Varda i e Resan Bart e er i An e es ity ady oys y ene

Gรถran B. Johansson B and o k herrie Ti O an o e anie Vio inerotik ie e o h Ja kie Dyknin i Thai and Den e e er ari a O st O

รถr attaren

Johans Ekivoka Eskapader i Sydostasien

Pro o . I Sveri e Postbilen dök upp bakom björkarna och stannade bredvid en rad av upphängda postlådor, så nära att kvinnan bakom ratten kunde sträcka ut armen och mata dem med diverse försändelser utan att lämna bilen. Det gick fort. Några sekunder senare var bilen borta.

Då var det dags att hämta posten. Snart skulle gamle Evert kliva ut ur sin lilla röda stuga, en ombyggd före detta järnvägsstuga från tiden då det fanns en tågstation i byn och tågen var berättigade att stanna där. Nu har byn krympt och stationen var riven. Tågbanan fanns förvisso kvar och blev även upprustad med åren, men tågen stannade inte här längre, utan dundrade förbi i hög fart på väg bort in i Norrland.

Göran B. Johansson

Så Evert på sina krokiga ben var först. Sedan kom Karin. Rak i ryggen, fortfarande slät i ansiktet trots sina 83 år, vänlig och pratsam. De stod där på riksvägen och pratade en stund. Två gamla, sedan länge ensamma människor som har varit grannar i över 40 år. Det fanns inte mycket att prata om idag som det såg ut, så snart var även de borta.

Jag gick ut och hämtade posten. Några färgglada reklamblad som skulle åka in i soporna med detsamma och ett brev.

Brevet var från Arbetsförmedlingen. Jag uppmanades att söka tjänsten som dataadministratör på E-kontakt. Detta var för mig en ny utmaning, en

Johans Ekivoka Eskapader i Sydostasien ny möjlighet för en åldrande arbetslös PC-tekniker.

Tackar för det. Det kom att förändra mitt liv helt.

Jag kollade de internationella datingsajterna som arbetsgivaren rekommenderade mig. De såg spännande ut. Jag sökte anställningen på E-kontakt och i väntan på svar började jag även söka kontakt med kvinnorna på vissa av datingsajterna. Det fanns många snygga utländska kvinnor som inte var främmande alls för att umgås med äldre män.

Så fort jag klev upp ur sängen på morgonen startade jag datorn och kaffebryggaren. Men kaffet fick vänta. Jag var så spänd på att höra från mina dambekanta och byta några ord med dem. Jag slukade febrilt varenda textrad från dessa skönheter.

Svarade på direkten. Tiden gick fort framför skärmen. Jag fick inte jobbet, men desto bättre flera kontakter med attraktiva kvinnor. Även sedan jag senare fått en anställning på ett datasupportföretag, fortsatte jag med mina kontakter på nätet. Det blev liksom till en vana och ett nöje att träffa dessa snyggingar i den virtuella världen, tills tiden var mogen för mer jordnära kontakter.

Gรถran B. Johansson

Johans Ekivoka Eskapader i Sydostasien

Dora e Jag anlände till Manila i Filippinerna en septemberdag för att sondera terrängen och för att träffa Doralel, 29 år.

På planet, en Airbus 330, vilken skulle föra mig till Kuala Lumpur i Malaysia i första etappen, blev jag väldigt väl omhändertagen av den eleganta kabinpersonalen. Flygvärdinnorna på Malaysia Airlines gav god service med mjuk trolsk spansk bakgrundsgitarrmusik, vilken ljöd ur planets högtalarsystem. Det var Asturias Leyenda av Isaac Albeniz från Suite Española, framförd av Andrés Segovia. Den inspelningen kände jag till sedan tidigare, hans speciella stil gick det inte att ta miste på. Stycket spelar jag för övrigt själv på gitarr, vilket gjorde att jag kände mig riktigt hemmastadd ombord.

Då jag klev ut ur nästa plan, en Boeing som landat på Ninoy Aquino International Airport i Manila, så slog den ljumma tropiska sommarhettan emot mig och det kändes som att gå in i en avsvalnande bastu. Själv hade jag för tillfället på mig min favoritklädsel vid alla resor, en dubbelfodrad ljusblå elegant sportdress som jag tidigare inhandlat vid en visit i Estland. Den var på tok för varm här utomhus, men på planet var den bekväm och trivsam att ha på sig. Nu stod jag länge i köer och svettades igenom passagen vid passkontrollen innan jag kom fram till taxistationen. Jag hade inte mycket bagage,

Göran B. Johansson endast en trunk och laptopryggsäck, men fick hjälp ändå och gav bäraren en slant.

Då jag väl satte mig bekvämt tillrätta i taxin, gick så färden in emot centrala Manila. Metro Manila är en metropol som ligger på 23:e plats i världsstorleksordningen med omkring 12 miljoner invånare. Staden består av fyra distrikt och sexton städer, varav de största är Quezon City, City of Manila samt Kalookan City. Trafiken var otroligt intensiv och fyra körfiler i vardera riktningen räckte inte långt. Bilströmmen kröp fram i några sekunder för att sedan stå still i fem minuter vid trafikljusen.

Så det tog en bra stund att ta sig till City of Manila och till hotellet där jag förbokat mitt rum via internet.

Under färden i den luftkonditionerade toppmoderna taxin, tittade jag så nyfiket på stadsbebyggelsen som oftast bestod av stål- och betongbyggnader med neonskyltarna i framträdande position vart jag än vände blicken. Och så många Western Union bankkontor samt allehanda kontorsföretag för att skicka pengar. Där fanns Palawan Pawnshop, Cebuana Lhuillier, M Lhuillier, Kwarta Padala och LBC för att nämna några.

Taxiföraren förklarade att det beror på att många filippinare jobbar utomlands och skickar pengar till sina släktingar här hemma. Men man skickar även pengar inom landet med hjälp av dessa skicka-pengar kontor.

Själv använder jag Western Union när jag skickar pengar till Doralel. Det blev åtskilliga 1

Johans Ekivoka Eskapader i Sydostasien hundralappar varje månad. Familjen behövde en egen elmätare för bostaden, en nära släkting skulle begravas och Doralel ville gå en kurs i massage. Men vilka lovande mejl jag fick från henne vid sidan av tjatet om ekonomisk hjälp. Hon skulle ge mig massage på det rätta stället med båda händerna.

Sådant satte igång min fantasi och nu blir det en verklighet.

Taxiföraren svängde in på en tvärgata i ett försök att slippa de värsta köerna och staden avslöjade sin baksida. Där fanns små skjul, där folk satt tätt inpå varann och åt, eller endast satt ute på gatan på trottoarkanten och så fort taxin stannade vid ett trafikljus, så kom de fram runtomkring bilen och tiggde pengar eller ville sälja någonting. Men föraren hade låst alla dörrar via centrallåset annars, förklarade denne, kunde någon slita upp dörren och ta bagage eller hota med kniv och råna såväl föraren som passagerarna.

Hotellet var magnifikt med marmorgolv och väggarna täckta av stilleben av olika slag med reproduktioner av Goya och Rembrandt. Här fanns porträtt av Manuel Luis Quezón y Molina, landets president under 1930 - 40 talet och av Ferdinand Marcos som varit president på Filippinerna i 21 år under 1960 - 80 talet.

Av de mjuka fåtöljerna i vestibulen valde jag då att slå mig ned i den som såg mest plumsig och tilltagande ut, inte minst tack vare sin fina gröna färg som är min favorit. Den fåtöljen blev min 11

Göran B. Johansson följeslagare under tiden jag väntade på att Doralel skulle anlända. Under incheckningen blev jag väl omhändertagen av den unge mannen bakom den tunga mahognydisken i receptionen. Men det slog mig att han mönstrade mig lite väl noggrant och jag undrade varför, men det skulle jag förstå först senare under kvällens lopp.

Jag var mycket förväntansfull då jag satt där och väntade på Doralel. Jag hade i minnet tiden i Yahoochatten och hennes underbart vackra ansikte och läppar. Just då jag tänkte och drömde mig bort i fantasin, så dök hon plötsligt upp mitt framför mig.

Oj, så liten hon var och så förvånad hon såg ut, där hon gled in i vestibulen i en ljusblå kappa och med en rosa huvudduk runt sitt lilla vackra huvud.

Under kappan skymtade en ärggrön klänning av genomskinligt snitt

1

Johans Ekivoka Eskapader i Sydostasien

Hon bar högklackade skor av vingelmodell, så jag var nödd och tvungen att stödja henne när hon kom fram till mig och vi kramades lätt och en flyktig kyss nuddade våra läppar.

Det första jag fick höra var att jag såg handsome och betydligt yngre ut än på alla foton hon tidigare hade fått.

Jo, jag ser förvisso mycket äldre ut på foton än i verkligheten, men det där med handsome, det har på 1

Göran B. Johansson Filippinerna en annan betydelse än enbart stilig eller snygg.

För filippinskorna är det i första hand frågan om en trygghetskänsla i form av att man är solvent.

Och solventa är vi allihopa i Sverige, enligt filippinska mått.

Doralel och jag tog oss så upp på rummet som var väldigt luxuöst för de 400 kronor per natt som det kostade. Maffiga fåtöljer, en bamsesoffa och kabel TV samt internet, barskåp och hela köret.

1

Johans Ekivoka Eskapader i Sydostasien

Sängen, den såg synnerligen tilltalande ut redan nu, detta vill jag kraftigt understryka. Den var av Kingsize modell, mycket bred med andra ord, och täckt med ett ljusgult överkast, i vars tyg var insytt ett slags blomintarsia med olika färganpassade rosor.

Smakfullt, tyckte jag, och färgen gick också perfekt ihop med Doralels mörka hy och svarta hår.

Stommen var av massivt mahognyliknande trämaterial och sänggaveln var i varsin ända 1

Göran B. Johansson utsmyckad med en erotiskt liknande tingest. Sängen gav helt enkelt ett solitt erotiskt intryck.

Jag såg tydligt framför mig hur vi skulle komma att lägga oss ned på denna underbara säng tillsammans snart och jag kände mig redan orolig för att jag inte skulle kunna prestera det som en man måste i en sådan situation.

Då vi väl hade förflyttat oss dit, så kysstes vi länge och väl, för det kan jag också säga redan nu att filippinskorna gillar just att kyssas, med undantag för dem som endast är ute efter en tillfällig förbindelse och dessutom är gifta eller sambo.

Sedan vi avverkat det som automatiskt kan komma att ske i en sådan erotiskt hettande stund, vilken uppstod här tämligen hastigt, det vill säga det erotiska förspelet och skulle till att inleda slutfasen i den första etappen av nattens äventyr, den så väl beprövade missionärsställningen, eller basic på engelska, ja, då gick det fortare än snabbt, det vill jag sannerligen slå fast med skärpa.

Men att inträngandet skulle medföra ett sådant bångel och krångel, det hade jag väl ändå inte väntat mig. Hon var så åtsmitande och trångt omslutande, så jag trodde jag aldrig skulle kunna penetrera hennes hemliga ställe och hon gnydde och stönade vilt, men efter diverse manövrer och med hjälp av tungliga redskap så gick det bra till sist. Men vilken känsla var det inte att komma till med en sådan ung charmerande kvinna som hon, jag med mina 62 år på 1