Offshore StorySide AB Box 27323 102 54 Stockholm www.storyside.se © Aino Trosell 1991 Omslag av Jörgen Nordqvist Omslaget är en akvarell av Lars Lerin ISBN: 978-91-7036-747-2 E-boksproduktion Publit 2012 Tack för att du köpt den här boken! All kopiering, utöver för ditt privata bruk, och otillbörlig vidarespridning är förbjuden.
hore inlaga.indd 5
1. På femtusen meters höjd började han diktera. Den lilla apparaten spelade nästan ljudlöst in hans röst och varje andetag han tog. Han hade med sig tio tomma kassetter. Tio timmars opratat prat. Han visste ännu inte om någon annan än han själv någonsin skulle få del av detta. Planet var glest besatt, sommarturismen hade inte kommit igång än. Majsolen stack honom i ansiktet och han drog ner gardinen till hälften så att han kunde hålla ett öga på moder Jord därnere medan planet steg. Han skrattade för sig själv. Här. Han skulle börja sitt dyk här. När han nyss lättat från Fornebu hade han haft samma sorglösa känsla som när luckan stängdes och han befann sig inne i tryckkammaren för en ny tjugodagarsperiod. Farväl du räddhågsna landtillvaro, här susar en annan iväg på en kanonkula! 5
08-01-21 20.59
hore inlaga.indd 6
Fornebu, denna röra mer i snitt med en bua, en fäbod, än en internationell storflygplats. Cigarettröken hade legat tät, som om det fortfarande rådde kristid och ryggsäck var ett vanligt handbagage. Dessutom var det rörigt, service var ett begrepp utan innehåll i denna nordliga nödhamn. Slutligen hittade han planet mot Stavanger och kunde gå ombord. Grönskan och den uppodlade marken kring Oslo förbyttes snabbt mot ren vildhet. Telemark. De snöklädda topparna kändes nära. Landet randat som bearbetat av en gigantisk skogsmaskin. Vildmark och köld trots sommar i vardande. Nån gång ville han gå därnere till fots. De flesta norska dykare han jobbat med brukade gå på tur, sommar som vinter. Att befinna sig mitt i detta väldiga där människan knappt ännu var påtänkt! Själv blev han med jämna mellanrum utsläpad i klorofyllen av Ingrid och barnen men de skogarna stämde inte med hans psyke. Hellre då Telemark. Eller havsdjupen. Han mumlade tappert vidare i sin diktafon, han hade tio extrabatterier med sig, han kunde slösa, 6
08-01-21 20.59
hore inlaga.indd 7
kunde spola fram och tillbaka så mycket han ville. Han hade föresatt sig att genomföra systematiska rapporter genom hela dyket om så inte en människa skulle få veta det. Flygvärdinnans granskande blick lät han sig inte bekommas av. Okej för att han körde en ledig stil men även om hon såg till vilken bransch han hörde – dekalerna på portföljen – så kunde hon knappast sluta sig till att han tillhörde fotfolket. De som hade varit ute på de verkliga djupen förnekade aldrig faran och definitivt inte rädslan. Det var rädslan som bar honom – och de andra – genom livet. Men inte var han rädd. Inte nu. Inte för henne. Inte heller för att han skulle dimpa ner och dö. Just nu var han mest av allt störd över det skick han fruktade att de andra dykarna skulle vara i. De skulle komma direkt från Aberdeen ungefär samtidigt som honom. Frågan var om de skulle bli ombordsläppta på helikoptern eller om det skulle bli samma trassel som förra gången när den ene spydde på bagagebandet och den andre pissade i ankomsthallen. Stavangerfjordens ärggröna vatten blev plöts7
08-01-21 20.59
hore inlaga.indd 8
ligt synligt i väster. Vattnet var knallgrönt, som uthälld färg, så helt annorlunda än fjällsjöarnas svarta ögon. Han försökte formulera en känsla men det kom ingenting. Hon hade väl rätt. Han saknade väl känslor. En viss beredskap var allt han kände. Han längtade inte, varken framåt eller bakåt. Han bara var. Tandborsten var den som för ögonblicket stod honom närmast och detta flygplan var hans hem. Reflexer och rymd, himmel och vatten och han själv nästan tyngdlös, frikopplad. Ensam men omgärdad och skyddad av tryckkabinen, autopiloten, säkerhetsbestämmelserna och den av dykeribolaget betalade biljetten. Omtanken var falsk men faktiskt, han kände sig fri.
8
08-01-21 20.59
hore inlaga.indd 9
2. Ack
Stavanger med dina vackra träfasader och
dina lövsågsinramade fönster där husen ständigt vänder framsidan till. Ack Stavanger med din vackra strandpromenad där NATO-fartygen ligger tätt tätt tillsammans och där befälen besöker varandra som käringar på ett kafferep. Stor NATO-övning i vattnen utanför men på puben stojas det och alla är glada och alla är bäst. Ack Stavanger med ditt underbara ljus som kommer från överallt och ingenstans, Skagen är din syster och Lofoten din bror. Din Klondyketid är redan länge sedan, du är så ung och inglasad men inte dyr längre utan bara lite substanslös, din första generation har ej ännu hunnit gråna. Stavanger, staden vid havet, portarna står vidöppna västerut, vinden vänder sällan, havet ligger blankt ibland, vinden kommer ända från Key West där den laddat upp med manliga ärorika löften, den har följt de Nordatlantiska strömmarna, lad9
08-01-21 20.59
hore inlaga.indd 10
dad med kraft bjuder den sedan upp till en nigande offshoredans på Tromsöflaket eller Traenabanken. Plötsliga kastbyar ingår i spelet, spänningen stiger med fallande luftpelartryck. Därute svallar det svarta vattnet som vi har gjort till vårt genom våra borrhål, pipelines, miltals, hela jordens omkrets. Det är vårt, vi tömmer fyndigheterna så att själva botten sjunker, vi lindar våra rör kring jorden, tusentals mil och ingenting lämnas till slumpen, allting inspekteras, repareras, fotograferas och kasseras om det visar sig inte hålla måttet. Känslorna svallar endast på puben. Härute är vi en enda diamanthård borrkärna. Är botten för kuperad? Inte för oss. Är det för djupt? Inte för oss. Är vädret för hårt? Aldrig så länge vi kan hålla i en tusendollarsedel. Ge mej ett d, ge mej ett y, ge mej ett k. Just det. Gör det. Vem är du att tveka! Det är bara att stå på. Ingen tackar dej för att du låter bli. Ibland händer saker man inte rår över. Gud ska veta att säkerhetsföreskrifterna är rigorösare än vid något kärnkraftverk. Man kan inte sätta gummituta på verkligheten, då skulle man inte leva. Utveckling10
08-01-21 20.59
hore inlaga.indd 11
en måste framåt. En del risker finns. Kommer alltid att finnas. Kommer inte att kunna byggas bort. Alla vet detta. Det är inte mycket att orda om. Denna strålande majdag utföll en hundratusendelspromillesrisk med etthundra procents utdelning. Ingen blev lottlös där katastrofen inträffade. När Isaks plan gick in för landning fanns ingen helikopter där för att hämta honom. Ty en annan helikopter, som startat från Stavanger ett par timmar tidigare, hade ute till havs mött en svartnande horisont och kulingvarning. Föraren var erfaren och de bägge passagerarna – den ene metallurg och specialist på utmattning i gjutna legeringar, den andre dykledare – var vana vid intermezzon under helikopterturerna. Eftersom allting gått bra under flera år iddes de inte ens kommentera de ideliga kastvindar som med tilltagande styrka mötte dem ju närmare plattformen de kom. Att pricka den lilla knappnålshuvudstora plattformen långt därnere hade för länge sedan slutat fascinera dem. Det brukade som sagt alltid gå bra. Föraren sa ingenting till dem, han förde ett rutinmässigt samtal via radion med mottagande personal. 11
08-01-21 20.59
hore inlaga.indd 12
Plattformen blev allt större. Vinden ven och slet i rotorbladen. Några människor syntes redan vid helikopterplattan. De var väl påpälsade, de brandgula overallerna syntes tydligt mot den gröna plattans nätverk av tross. Föraren hade läget under kontroll, skickligt styrde han upp mot vinden. När endast ett tiotal meter återstår och passagerarna redan börjar treva efter säkerhetsbältena händer det. Ja det händer, en kastby. Sedan en till, mycket stark – orkanstyrka! Helikoptern gör en överhalning, slår i plattan som rister, det dånar i fundamenten. Helikoptern lyfter, den klarar det!? Nej, den studsar mot plattan i en grotesk äggskalstunn pingpong – hasar över kanten, trossen slits sönder som spindelnät och rotorbladen slår i plattans kant. Så – rutschar den baklänges ner och Försvinner. I havet. Som fortsätter röra sig, urhavets tuggrörelser. Tugg, tugg. Helikopter in för landning. Nyss, såg ni inte? Nu finns ingenting. Bara ett rasande blyertsgrått hav! Männen på plattformen chockas svårt. Djupet är 12
08-01-21 20.59
hore inlaga.indd 13
nära tvåhundra meter, botten oländig. Larmet går. Standbydykarna gör sig beredda att gå ner i den hårda sjön men Superintendent avbryter projektet. Även om de befunnit sig i mättnad i en tryckkammare och kunnat gå ner till det aktuella djupet hade de inte kunnat göra något. De tre männen i helikoptern är döda, deras lungor hoppressade likt tomma cigarettpaket, drunkningsdöden barmhärtigt påskyndad av trycket nedom ljusgränsen. Vattnets egen hydraulik gjorde processen kort. När Isak klev ur planet på Stavanger Airport var kontraorder för hans dyk redan utfärdad. Tveklöst, likt genetiska koder, telefonerades och faxades nya strukturer för de närmaste dygnens operationer. Omprioriteringar, kostnadskalkyler och informella sammanträden på strategiska nivåer skedde snabbt och kallt som i drömmen. Det inträffade var förvisso en katastrof men ingenting som man inte hade tänkt på. Åtgärdspaketens alternativa julafton var inne. Om all denna aktivitet visste Isak ännu ingenting där han oroligt vred sig runt på jakt efter fulla skotska djuphavsdykare. 13
08-01-21 20.59