Förord
Av LeNNArt hAgerForS
Åren kring 1960 blev många länder i Afrika självständiga. Samtidigt debuterade en rad afrikanska författare. Med kraft och övertygelse gestaltade de övergången från ett traditionellt samhälle under kolonialt styre till ett modernare liv under egna ledare. Från de västra och centrala delarna av kontinenten skildrade poeter och romanförfattare som Léopold Sédar Senghor, Wole Soyinka, Chinua Achebe, Camara Lay och Okot p’Bitek den nya tiden och hoppet om en framtid i frihet och välstånd – men också vemodet över en förlorad värld. I Östafrika började den moderna litteraturen med kenyanen Ngũgĩ wa Thiong’o. Han debuterade 1964 med romanen Upp genom mörkret (på svenska 1981) året efter att Kenya blivit självständigt. Romanen var den första som någonsin skrivits av en afrikan från Östafrika. Men Ngũgĩ var inte bara först, i sin generation är han också den som med hetast ideologiskt engagemang och djupast moralisk vrede skildrat förtrycket först från kolonialherrarna och sedan från de inhemska korrumperade ledarna. Ngũgĩ wa Thiong’o hette under skoltiden James Ngugi innan han tog tillbaka sitt ursprungliga namn. Han föddes 1938 i trakten av Limuru, inte långt från huvudstaden Nairobi, och tillhör kikuyufolket, den dominerande folkgruppen i Kenya. Hans far födde upp boskap, hade fyra hustrur och tjugofyra barn, och Ngũgĩ var det femte barnet i sin moders hushåll. Under många år levde de som storfamilj med faderns hus i mitten och hustrurnas runt omkring. Men när boskapen dog i en sjukdom och fadern kom på obestånd flyttade modern hem till sina föräldrar. Ngũgĩ själv blev bortdriven av sin far. En dag, den kanske viktigaste dagen i Ngũgĩs liv, kallade modern honom till sig och sa att hon sparat tillräckligt med pengar 5