Issuu on Google+

Tystnad, tagning är en oförglömlig berättelse av Michelle Magorian, författare till Godnatt Mister Tom och en av vår tids stora berättare.

O_Tystnad tagning.indd 1

Tystnad, Michelle tagning M agorian

Det har varit fred i fyra år, men för Henry är andra världskriget långt ifrån slut. Hans pappa dog som krigshjälte, och Henry saknar honom enormt. Han tar sin tillflykt till filmens värld. Där i den mörka biosalongen kan han drömma sig bort. Och det gör han varje ledig stund, tills han en dag får låna en gammal kamera. Henry börjar fotografera för ett skolprojekt, men när han framkallar filmen kommer han en hemlighet på spåren – en hemlighet som gör att hans eget liv alltmer börjar likna en filmthriller.

Tystnad, tagning

Michelle M agorian Av författaren till Godnatt Mister Tom

09-07-03 10.45.23


Michelle Magorian Tystnad, tagning Ă–versatt av Meta Ottosson

I_Tystnad tagning_mall.indd 5

09-06-30 16.38.38


Läs också: Godnatt Mister Tom Hemlängtan En liten kärlekssång På djupt vatten Plats på scen I rampljuset Förlåt! och andra noveller

Rabén & Sjögren Box 2052, 103 12 Stockholm www.rabensjogren.se Den engelska utgåvan publicerades första gången 2008, med titeln Just Henry, av Egmont UK Limited, 239 Kensington High Street, London W8 6SA. Text copyright © 2008 Michelle Magorian All rights reserved. The moral rights of the author have been asserted. Originalets titel: Just Henry Översättning: Meta Ottosson Omslagsformgivning: Sofia Liljander Omslagsfoto: Scanpix Tryckt hos ScandBook AB, Falun 2009 ISBN 978-91-29-67184-1 Rabén & Sjögren ingår i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823

I_Tystnad tagning_mall.indd 6

09-06-30 16.40.52


INNEHÅLL

Första delen – Nya tider 1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 8. 9. 10. 11. 12. 13. 14. 15. 16.

Ovälkomna nyheter Verklighetsflykt Mr Finch & Den tredje mannen En utväg Mrs Beaumont och den mystiska flickan Körprov Nästa bild En plötslig förändring Som ett annat land Oväntade vänner Och så var de fyra Hemlösa Liza I mörkret Oroande resultat Dags att redovisa

Andra delen – Fångad 1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 8.

Angivaren Räddade Eleanor Julklappsjakt Jul Så var det sagt! Bortsorterad Igenkänd

7

I_Tystnad tagning_mall.indd 7

09-06-29 19.17.21


Tredje delen – Krångel 1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 8. 9. 10. 11. 12. 13. 14.

I chock Utstött Första kontakten Mellanspel Möte med en främling London och en dröm inom synhåll Några beska sanningar Agentarbete Ingen dröm De 39 stegen och utpressning Överraskningar bland porslinet Nära ögat Ingen hemlighet längre Adjö till farmor

Fjärde delen – Jakten på diamanten 1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 8.

Ett nytt liv Hela sanningen Ömsa skinn Första träffen Ted och Percy Molly Ett löfte är ett löfte Sista rullen

Eftertext

I_Tystnad tagning_mall.indd 8

09-06-29 19.17.21


1. Ovälkomna nyheter ”Vill ni ta och lugna ner er nu!” Men platsanviserskans vädjanden hade föga effekt på den handfull ungar som satt grensle på biobänkarnas ryggstöd och red på dem som om de vore hästar. Bakom dem satt Henry och böjde sig än åt höger än åt vänster för att kunna se bioduken, där en ensam collie hoppade genom lågorna i ett brinnande barnhem för att försöka hitta en liten pojke som låg och sov i sin säng uppe på barnhemmets vind. Filmmusiken steg till ett crescendo och det gjorde oväsendet från publiken också. Till slut lyckades bragdhunden med det omöjliga och den lilla pojken var räddad, och det hördes ett tjut av bifall från tusen röster på balkong och parkett. Så fort eftertexten började rulla smällde det i bänkarna när alla fällde upp sina säten och försökte hinna ut så snabbt som möjligt. Den inledande trumvirveln till God Save the King fick dem som ännu inte hade hunnit ut genom dörrarna att stanna, och de ställde sig i givakt som alla andra. Där Henry stod, huvudet längre än alla de högljudda ungarna, tänkte han återigen att han verkligen var för gammal för att gå på matinéföreställningen på lördagarna. Han hade egentligen inte tänkt gå den morgonen, men när kuvertet med det officiella utseendet adresserat till hans styvfar ploppade in genom brevinkastet,

11

I_Tystnad tagning_mall.indd 11

09-06-29 19.17.22


stod han inte ut med att vara hemma längre. Hans mamma hade sett ut som om hon skulle svimma när hon fick syn på det på dörrmattan. Han hade haft lust att slita upp det så att hon där på fläcken skulle få se hur inbilsk och idiotisk hans styvfar var, men i stället hade han rusat hemifrån. När nationalsången var över satte han sig ner igen och tittade upp mot ridån. Varenda gång ljuset tändes efter lördagsmatinén blev han lika förvånad över hur sjabbig salongen såg ut. I mörkret, när röda, gröna och blå strålkastare snurrade i cirklar över den, märktes det inte hur gammal den var och det kändes som om man befann sig i Hollywood. Plötsligt blev han medveten om att en platsanviserska i sin snygga bruna och guldfärgade uniform stod och kikade på honom.”Och här sitter du och hoppas att ingen ska upptäcka dig innan nästa föreställning börjar?” sa hon. ”Sätt fart nu, lille vän.” Han trevade med fötterna över den röda mattan och drog till sig sina blöta gymnastikskor med tårna. Det var så varmt inne på biografen att när ljuset väl dämpades hade han sparkat av sig skorna, precis som alla andra, att döma av den stank av hundratals otvättade fötter och varma svettiga gummisulor som hade spritt sig i den nersläckta salongen. Han stack fötterna i skorna och gick med långa kliv mot utgången och undgick med knapp nöd att bli nersprejad med desinfektionsmedel av en av städarna. När han kom ut i den palatsliknande foajén var horden av småungar fortfarande på väg nerför den breda mattbelagda trappan för att förena sig med dem som höll på att strömma ut från parkett. Han gick lite åt sidan och böjde sig ner för att knyta skorna. Han svettades rejält

12

I_Tystnad tagning_mall.indd 12

09-06-29 19.17.22


och hans skjorta och säckiga shorts satt som klistrade mot kroppen. Det var lika kvävande hett i den rymliga entrén som inne i salongen. Ett par meter ifrån honom, vid filmklubbens anslagstavla, lade han märke till en välklädd man som höll på att städa bland anslagen om olika arrangemang för barn och ungdomar som var med i biografen Plazas filmklubb – cykelutflykter och slöjdgrupper. Det var han som ledde filmklubbens sångkör. En flicka med långa svarta flätor stod och småtrampade bredvid honom. ”Och så har vi ju julsångstävlingen i december”, sa mannen just över axeln till henne. ”Och ni menar att det finns en möjlighet för mig att ingå i kören?” undrade hon ivrigt. ”Ja, bara du inte är tondöv så”, sa han och skrattade. Så fint hon talade, tänkte Henry. Han hade aldrig hört någon av de andra som gick på matinéföreställningarna tala så fint. Han lade märke till hur väldigt rak hon stod iklädd sin blus och kjol, som om slapp hållning var ett helt okänt begrepp för henne. ”Så du tycker om att sjunga?” frågade mannen. ”Jag älskar att sjunga.” Henry vände sig snabbt om innan de fick syn på honom, och gick bort för att se vad det var för filmer på gång. ______________ HAN ÄR FAMILJEKÄR! Men förgiftar onkel Henry ... ser till att kusin Ascoyne drunknar ... att

13

I_Tystnad tagning_mall.indd 13

09-06-29 19.17.22


onkel Rufus sprängs i luften ... att lady Agathas luftballong genomborras ... skjuter dessutom morbror Ethelred ... och ordnar så att kusin Henry exploderar Ealing Studios presenterar DENNIS PRICE • VALERIE HOBSON JOANNE GREENWOOD • ALEC GUINNESS i en dråplig studie i den ädla konsten att mörda SJU HERTIGAR EN BRITTISK FILM

______________ ”Jäklar!” muttrade han. Det var en A-film, vilket innebar att han var tvungen att hitta någon vuxen i biljettkön som var villig att låta honom följa med in. När han vände sig om hade flickan försvunnit. Körledaren som höll på att rensa anslagstavlan fångade hans blick. ”Jag såg inte ditt namn på listan över dem som har anmält sig till att pröva in i kören”, sa han. ”Du måste väl vara i trettonårsåldern nu?” ”Fjorton, sir. Det beror på min röst, förstår ni. Den går lite upp och ner.” ”Aha. Men kom och provsjung så får vi se hur det går. Jag är säker på att vi kan klämma in dig igen om din röst håller måttet.” Henry tvekade. Han avskydde att uppträda inför publik,

14

I_Tystnad tagning_mall.indd 14

09-06-29 19.17.22


men hans farmor hade berättat för honom vilken underbar röst hans pappa hade haft, och hon skulle vilja att han förde familjetraditionen vidare. Henry hade slagit i henne att det inte fanns någon kör längre, men det här med tävlingen skulle hon säkert få reda på. ”Jag ska fundera på saken, sir.” ”Bra, min gosse.” Han skulle just gå när han fick syn på flickan igen. Det var svårt att missa henne. Hon var den enda som stod stilla mitt i foajén. Omedveten om alla barnen som skuffades och trängdes runt henne stod hon och tittade upp i taket. Det var någon annan som också iakttog henne, från foten av trappan. Det var Pip, den minste i hans klass, och den minste på hela skolan. Folk sa att han borde bli jockey och hade döpt honom till Pipmusen. Sedan hade de förkortat det till Pip och det namnet hade han fått behålla. En liten kvinna med trött utseende och iklädd en urblekt blommig städrock drog en industridammsugare efter sig åt hans håll. Pip log mot henne. Henry antog att det måste vara hans mamma. Han vände bort blicken av gammal vana. Det var inget fel på Pip egentligen, men som var och en visste så ignorerade man sådana som han. Foajén var nästan tom nu. Han tittade åt det håll där han hade sett flickan nyss men hon var borta. Han gick och ställde sig där hon hade stått och tittade upp mot taket. Tunga mörka bjälkar bildade ett korsmönster i det enormt stora välvda taket, som någonting ur en film om huset Tudor. Det var konstigt att han aldrig hade tittat upp i taket under alla de år han hade gått på bio på Plaza.

15

I_Tystnad tagning_mall.indd 15

09-06-29 19.17.22


”Sätt fart nu, gosse.” Vaktmästaren, en lång respektingivande man, väntade tålmodigt på att Henry skulle ge sig iväg. Han höll på att ta på sig sin långa stora svarta rock med guldgaloner och guldknappar och sin stiliga uniformsmössa. Henry gick med långsamma steg förbi de båda biljettkassorna och chokladförsäljerskan. Hon hade just knutit sin vita omlottrock och höll på att hänga på sig brickan med choklad. Han slängde ett öga på henne medan han försökte hitta på ytterligare någon ursäkt för att kunna stanna kvar och slippa gå hem, men efter en blick på vaktmästarens höjda ögonbryn knuffade han snabbt upp närmaste dörr och lämnade foajén. När han kom ut på trappan och möttes av augustihettan kändes det nästan som om han gick rakt in i en vägg. På trottoaren utanför hade det redan börjat bildas två olika köer till eftermiddagsföreställningen och de ringlade sig ner mot Victoria Road. Henry tänkte ofta på hur konstigt det var att två gator som korsade varandra kunde vara så olika. Victoria Road hade inte träffats av en enda bomb, medan allt som fanns kvar av gatan där Henry bodde var en länga med nio arbetarbostäder mittemot ett område som ödelagts av bomberna. Efter kriget hade man satt upp ett staket runt det området för att hindra barnen från att leka i ruinerna, men det hade varit trasigt i många år nu, och alla genade över området när de skulle till Hatton Road och järnvägsstationen. Han var på väg nerför trappan med snabba kliv när han fick syn på en välbekant figur som satt på ett av trappstegen och rökte. ”Charlie!” ropade han. Nittonåringen vände sig om och vinkade. Henry gapade

16

I_Tystnad tagning_mall.indd 16

09-06-30 16.45.33


förundrat, för Charlies rödblonda lockiga hårsvall var försvunnet. Det var bara en morotsfärgad hårstubb kvar. Charlie ställde sig snabbt upp, satte på sig sin svarta basker och snurrade långsamt runt i sin arméuniform som om han mannekängade. Henry noterade de stora blankpolerade svarta kängorna, damaskerna och det vita läderbältet. ”Snyggt, va?” ”Jajamen. Men det var inte särskilt mycket hår du fick behålla, eller vad säger du? Hur har du det?” ”Det kommer att bli bättre nu när jag är klar med grundutbildningen.” ”Har det varit så illa?” ”Jag överlevde.” Han skakade på huvudet och skrattade till. ”Nej, jag vet inte. Ena minuten säger farsan att militärtjänsten kommer att göra karl av mig. Nästa säger han att jag inte ska anmäla mig som frivillig till någonting.” Han plockade upp ett paket cigaretter ur fickan. ”Jag antar att det kommer att gå bättre för dig när det blir din tur, med tanke på att din pappa var en hjälte och så.” ”Det där var något som hände för nio år sedan.” ”Spelar ingen roll. Han offrade sitt liv för en annan man.” Han höll fram cigarettpaketet mot Henry. Henry skakade på huvudet. ”Tycker du fortfarande att man lika gärna kunde elda upp pengarna?” ”Elda upp biobiljetterna”, sa Henry. ”Jaha, och hur var det?” undrade Charlie och nickade mot biografen. ”Kör ni fortfarande med allsång till biograforgelns toner?”

17

I_Tystnad tagning_mall.indd 17

09-06-29 19.17.22


”Jo då, och vi har fortfarande kortfilm och nyheter och tecknad film och ett nytt avsnitt av seriefilmen varje gång och konsert med handklockor på scenen. Idag hade jag dessutom fem Hopalong Cassidy sittande framför mig.” ”Varför fortsätter du att gå?” ”Det är billigt och ibland visar de någon bra film.” ”Roy Rogers?” De flinade mot varandra. Henry tålde inte Roy Rogers, en sjungande cowboy som alltid var oklanderligt klädd, till och med efter en eldstrid. ”Ja, med honom också. Men förra veckan visade de en film som Errol Flynn är med i, Slaghöken. Den var bra.” ”Jag fattar inte hur du står ut med oväsendet.” ”Det gör jag inte”, sa Henry och log. ”Har du hittat någon annan som låter dig följa med in på A-filmerna nu?” Henry skakade på huvudet. Han hade saknat Charlies sällskap i biokön, för Charlie hade ingenting emot att han pratade om filmerna. Men det tänkte han inte tala om för honom. Det skulle bara låta blödigt. ”När kom du hem?” ”Igår kväll. Jag fick en sjuttiotvåa.” ”Vad är det?” ”Sjuttiotvå timmars permission. Men det mesta av den tiden har jag gjort av med på att ta mig hit”, sa han och tog ett bloss på cigaretten. ”Och vart ska du nu?” ”Hem”, sa Henry tyst. ”Det låter inte som om du tycker det ska bli särskilt roligt.”

18

I_Tystnad tagning_mall.indd 18

09-06-29 19.17.22


De stirrade ut över ruinerna bort mot järnvägsstationen på Hatton Road där Henrys styvfar arbetade. En rökring steg mot himlen ovanför Charlies huvud. ”När måste du åka tillbaka?” frågade Henry för att byta samtalsämne. Han berättade inte för någon om bråken där hemma, inte ens för Charlie. ”Imorgon. Antingen hoppar jag på tåget från London några minuter över midnatt eller också tar jag mjölktåget halv två.” ”Det var snabbt?” ”Ja. Får se till att göra det bästa av de timmar jag har kvar.” ”Ja”, instämde Henry tyst. ”Roligt att se dig, kompis.” Henry tog detta som en vink om att det var dags att gå. Han nickade lite nonchalant åt Charlie, gick runt hörnet in på sin gata förbi nummer 2 och satte kurs mot hålet i staketet. Sedan ägnade han sig ett bra tag åt att rota runt i ruinerna efter trasiga golvplankor eller tygbitar som hans mamma kunde tvätta och sy ihop till ett större tygstycke och använda till något, men han lade inte ner sin själ i det. Han visste att han bara gjorde det för att slippa gå hem till 6:an. Han gick över gatan igen, förbi ett gäng flickor som hoppade hage, och slängde ett öga in genom fönstret mot gatan. Där satt hans farmor tillbakalutad i sin fåtölj och fläktade sig med en tidning. När han öppnade ytterdörren hördes ett illvrål från köket åtföljt av ett gällt skratt. Han satte händerna för öronen. Han kunde inte förstå hur hans mamma stod ut med det en dag ens, för att inte tala om veckor. Dörren in till

19

I_Tystnad tagning_mall.indd 19

09-06-29 19.17.22


köket stod på vid gavel och där inne sprang hans halvsyster runt köksbordet i vida cirklar det fortaste hon kunde, medan hon skrek för allt vad hon var värd och hennes blonda lockar hoppade upp och ner. Han undrade hur en sådan liten unge kunde låta så mycket. Hans mamma stängde just spisluckan. Hon tittade på honom över axeln och hennes ansikte var högrött av värme. ”Hon behöver bara få gå ut lite”, sa hon leende. ”Jag har inte sagt någonting”, invände han. ”Det behöver du inte”, sa hon. ”Din min! Du ser ut som om du har klivit rakt in i en skräckfilm.” Han ville fråga henne om de inte skulle gå och se Sju hertigar tillsammans, men han kunde inte tänka när Molly förde ett sådant oväsen. Han önskade att han kunde få vara ensam med sin mamma, som på den tiden innan Molly fanns. Han sneglade upp mot hyllorna på väggen mittemot spisen. De var fullpackade med böcker. Mellan en nybörjarbok i latin och en geometrilära stack det oöppnade brevet fram. Hans mamma tittade snabbt bort. ”Tant arg!” skrek Molly i sin höga barnstol och pekade med skeden på Henrys farmor innan hon började banka med den i bordsskivan på stolen. ”Vad den ungen behöver är ett rejält kok stryk!” fräste Henrys farmor som satt hopsjunken mittemot henne med bister uppsyn. ”Hon är bara på gott humör!” sa Henrys mamma nervöst. ”Kom ihåg att hon inte är mer än två år.” ”För skrikig. För grisig. För bortskämd för sitt eget bästa.”

20

I_Tystnad tagning_mall.indd 20

09-06-29 19.17.22


Henrys mamma skrattade till. ”Men det kan ni väl ändå inte mena, mrs Dodge?” ”Jaså, kan jag inte?” muttrade hon. ”Låt oss njuta av maten nu, hör ni”, sa Henrys mamma glatt. Stämningen i köket var så spänd att Henry trodde att hans ryggrad skulle gå av. Det var bara Molly som inte verkade märka något. Så fort hans mamma hade börjat plocka ihop disken och ställt en kastrull med potatis redo på spisen tills hans styvfar skulle komma hem från morgonskiftet, släpade sig hans farmor ut i vardagsrummet igen. Klockan var ungefär halv tre när dörren på baksidan öppnades och Henry såg en lång gänglig figur i blå overall och svart skärmmössa utanför fönstret. Hans mamma hoppade bokstavligen till. Molly stod blickstilla ett ögonblick och sedan började hon hoppa upp och ner och skrika: ”Pappa! Pappa!” Han hade knappt hunnit öppna dörren mellan diskrummet och köket innan hon kastade sig mot honom. På ett ögonblick var hon i hans famn. Han kämpade för att kunna ställa ifrån sig sin teflaska på bordet. ”Hej, älskling”, sa han och vände sig mot Henrys mamma och kysste henne på kinden. Trots att hans mamma och farbror Bill hade varit gifta i tre år blev Henry fortfarande generad när de visade sin kärlek så öppet. ”Har du haft det bra?” frågade hon automatiskt. ”Ja. Jag fick köra ett ånglok. De behövde sätta in extratåg på grund av alla semesterfirare, och elloken räckte inte till.” Han hejdade sig och tittade på henne. ”Det har kommit, eller hur?”

21

I_Tystnad tagning_mall.indd 21

09-06-29 19.17.22


Hon nickade. Nu kommer han att få sitt straff, tänkte Henry. ”Men du har inte öppnat det?” frågade han och kämpade med Molly som energiskt hoppade i hans famn. ”Nej.” ”Ska jag gå ut på gården med Molly?” hörde Henry sig själv säga. ”Molly inte gå ut!” skrek hon. ”Molly STANNA!” Hans mamma sneglade på väggen in till hans farmors rum. ”Molly, du vill väl inte att tant ska komma ut här och säga till dig igen, eller hur?” ”Och få se när farbror Bill öppnar kuvertet”, mumlade Henry tyst för sig själv. Hans mamma tittade vädjande på honom som om hon ville säga: Börja inte du också nu. Hon tog snabbt Molly och gav henne en träslev. ”Kom och hjälp mig att röra i grytan, Molly.” Henry fick anstränga sig för att inte le. Han visste att brevet skulle göra hans mamma upprörd, men det kunde det vara värt bara för att få se styvfadern satt på plats. Farbror Bill tog ner kuvertet och stirrade på det som om det vore en odetonerad bomb. ”Vill du att jag ska …?” började Henrys mamma säga. Han skakade på huvudet och slet upp det. Han vek upp papperet och satte sig sakta ner. Slagen, tänkte Henry. ”Jag fattar inte”, mumlade farbror Bill med darrande röst. Men det gör jag, mister Inbilsk, tänkte Henry. Nu får mamma se hurdan du egentligen är.

22

I_Tystnad tagning_mall.indd 22

09-06-29 19.17.22


”Bill?” ”Jag klarade det. Jag blev godkänd. Jag har kvalificerat mig för högre studier i både franska, historia och engelska.” ”Åh, Bill!” utbrast hon och tog ett kliv över Molly och slog armarna om honom med ögonen fulla av tårar. Henry stod som fastfrusen. Det måste vara ett misstag. Hans styvfar var dum i huvudet. Han kunde inte ha klarat sig. Det var bara tomt prat från början till slut. Han hade griller som inte passade sig för en arbetare som han. Det sa i alla fall farmor. Någon bankade högljutt på ytterdörren. ”Jag öppnar”, sa Henry, som behövde en ursäkt för att komma därifrån, och snubblade ut i hallen. Genom de rektangulära rutorna i överdelen av dörren såg han ett flintskalligt huvud hoppa upp och ner. Han hann knappt öppna dörren innan en liten fetlagd man i trådsliten tweedkostym och fluga susade förbi honom rakt ut i köket. ”Mr Cuthbertson!” utbrast Henrys mamma. Farbror Bill ställde sig upp. ”Men håll mig inte på sträckbänken!” sa mr Cuthbertson. Farbror Bill räckte honom brevet utan ett ord. ”Ta mig katten, du klarade det!” utropade han. ”Jag visste väl det. Nu kommer alla dörrar att öppnas för dig.” Farbror Bill log trött. ”Börja inte med det där pratet om universitet nu igen”, sa han. ”Nej, nej, nej! Inte universitetet, gamle vän. Jag pratar om en lärarbana för dig. På grund av den rådande bristen på lärare har man startat en extra lärarutbildning. Den tar bara ett år, och du är mer än kvalificerad.”

23

I_Tystnad tagning_mall.indd 23

09-06-29 19.17.22


”Jag är järnvägare”, protesterade farbror Bill. ”Ryker! Ryker!” skrek Molly och pekade mot potatiskastrullen som hade börjat ge ifrån sig ett fräsande. ”Åh, nej!” flämtade Henrys mamma. I samma ögonblick som hon lyfte kastrullen från spisen rusade mr Cuthbertson ut ur köket samtidigt som han ropade ”Stanna här!” över axeln. Ett par minuter senare kom han tillbaka med en bleksiktig karl på var sida. En av dem hade en cigarett dinglande i mungipan och den andre var utrustad med en kamera. ”Vi är från Sternsea Evening News”, deklarerade fotografen. ”Är det brevet som ligger där?” frågade han med cigaretten och tittade på bordet. ”Alldeles riktigt”, sa mr Cuthbertson och räckte det till honom. ”Han har varit min elev, har studerat mellan skiften som lokförare.” ”Ni har rätt, mr Cuthbertson. Det här är verkligen ett scoop. Arbetarkillen som tar sig in bland läroverkspojkarna.” ”Jag vill ha en bild av honom utanför huset tillsammans med familjen”, sa fotografen. ”Men jag är ju fortfarande klädd i min overall”, protesterade farbror Bill. ”Det är bra. Nu går vi ut i ljuset. Och sätt på er skärmmössan igen.” När allihop var på väg genom hallen till ytterdörren drog Henry benen efter sig. ”Vad är det som pågår?” sa hans farmor när hon öppnade dörren från sitt rum. ”Nej, men se god dag, mr Cuthbertson. Så ni har kommit för att beklaga?” ”Inte för att beklaga”, sa mr Cuthbertson och torkade sig om

24

I_Tystnad tagning_mall.indd 24

09-06-29 19.17.23


sin blänkande flint med en näsduk. ”För att fira, mrs Dodge. För att fira!” Och så försvann han snabbt ut genom dörren. Hon tappade hakan. ”Han klarade det”, sa Henry uttryckslöst. ”Vad säger du? Det kan väl inte vara sant!” viskade hon. Henry nickade. I samma ögonblick dök Henrys mamma upp med Molly i famnen. ”Henry?” sa hon och sedan fick hon syn på hans farmor. ”Jag tänker inte komma ut om inte farmor också följer med”, sa Henry bestämt. ”Jag trodde ni tog er en middagslur, mrs Dodge. Jag ville inte störa er”, sa hans mamma och blev lite röd om kinderna. ”Jag antar att Henry har berättat nyheten”, tillade hon och försvann snabbt ut. Hans farmor tog honom i armen. ”Kom, så visar vi dem vad vi Dodges går för!” Henry log. Hans farmor fick honom alltid att må bättre. Utanför dörren stod hans mamma och farbror Bill med Molly mellan sig som tre pepparkaksgubbar. ”Vill ni vara så vänlig och bara stänga till dörren?” sa fotografen glatt. Nu hade grannarna i huset bredvid dykt upp, och Henry var så generad att han helst av allt ville sjunka genom jorden. ”Ta er lilla flicka i famnen”, sa fotografen till hans mamma och så placerade han Henrys farmor bredvid henne. ”Och om du vill vara så vänlig och ställa dig bredvid din pappa”, sa han och viftade med handen åt Henry. ”Han är inte min pappa!” sa Henry bistert.

25

I_Tystnad tagning_mall.indd 25

09-06-29 19.17.23


”Nej, hans pappa är en hjälte”, sa Henrys farmor. ”Offrade livet för att rädda en annan man. Knuffade undan honom vid ett bombanfall och tog emot smällen själv. Han borde ha fått medalj.” ”Henry är min styvson”, förklarade farbror Bill. ”Jag förstår”, sa fotografen, ”då får jag be att du ställer dig bredvid din styvfar.” En liten tjock kvinna som bodde inne i 8:an dök plötsligt upp med en rad klädnypor i munnen och en massa blöjor i famnen. ”Vad är det som pågår, Maureen?” sa hon utan att ta ut klädnyporna ur munnen. ”Det är Bill som har tagit en examen, mrs Henson.” ”Titta nu på mig allihop och säg omelett”, avbröt fotografen dem. ”Och stå lite närmare varandra.” De flyttade sig besvärat lite närmare varandra. ”Upp med hakan, mrs Carpenter”, sa fotografen och blinkade åt Henrys farmor. ”Jag är varken mr Carpenters eller mrs Carpenters mamma”, fräste hon. ”Mrs Dodge är min förre makes mamma”, sa Henrys mamma snabbt. ”Hon flyttade hem till oss när hon blev utbombad.” ”Och sedan flyttade han in med sina griller”, sa Henrys farmor. ”Herregud!” hörde Henry reportern mumla. ”Så säger vi omelett igen!” mässade fotografen, och i samma ögonblick sträckte Molly plötsligt ena armen i vädret och skrattade. ”Så ska det se ut, flicka lilla!” Efteråt försvann Henrys farmor in på sitt rum.

26

I_Tystnad tagning_mall.indd 26

09-06-29 19.17.23


”Han kommer att förpesta livet för oss ännu mer efter det här”, klagade hon. Farbror Bill kom in igen med ett stort leende i ansiktet. Henry fick lust att klippa till honom. ”Jag ser att det går en Dick Barton-film på Gaiety”, sa farbror Bill glatt. ”Jag vet”, sa Henry och vände bort blicken. Han blev irriterad när han fick se sin mamma ställa fram tre små glas med sherry på bordet. Hon brukade bara ta fram sherryn vid jul. Hon räckte det ena glaset till farbror Bill. ”Har den äran, älskling.” ”Jag hade aldrig klarat det utan dig”, sa han och strålade med hela ansiktet. Henry knöt nävarna när han tänkte på hur han och hans mamma hade varit tvungna att hålla Molly borta från honom så att han fick sitta och läsa i lugn och ro på övervåningen. Plötsligt gick dörren upp och där stod hans farmor med bister uppsyn. Henry tog det tredje glaset med sherry och räckte det till henne. ”Det var verkligen på tiden”, sa hon och snörpte på munnen. ”Jag undrade just om du kom ihåg, Maureen.” ”Det är klart att jag kom ihåg dig. Det var därför jag hällde upp ett glas till dig också.” ”Jag pratar inte om mig. Du vet väl vad det är för dag idag, antar jag?” Det blev pinsamt tyst. Hon hade glömt det, tänkte Henry bittert. Men han var inte förvånad. Det enda hon tänkte på nu för tiden var hans vekling till styvfar.

27

I_Tystnad tagning_mall.indd 27

09-06-29 19.17.23


”Det verkar inte som om du gör det”, sa hans farmor. Hon knyckte dramatiskt på nacken. ”Om Henrys pappa hade levat skulle han ha fyllt år idag.” Hon lyfte glaset. ”Skål för min älskade Alfred. Ifall någon skulle ha glömt honom”, tillade hon vasst.

28

I_Tystnad tagning_mall.indd 28

09-06-29 19.17.23


9789129671841