9789173874038

Göran gyllenswärd

EN BRO TILL FRAMTIDEN om förlust och bearbetning

göran gyllenswärd

en bro till framtiden libris förlag | örebro

li b r i s

o m f ö r l u s t, s o r g o c h b e a r b e t n i n g 1

Copyright © 2015 Göran Gyllenswärd och Libris förlag, Örebro Omslag: pcg Malmö Omslagsbild © Shutterstock Författarfoto: Christian Veltman Dikter utan annan källhängivelse: Författaren Sättning: Margareta Brisell Axelsson Tryck: Livonia Print, Lettland 2015 isbn 978-91-7387-403-8 www.libris.se

2

Innehåll Förord . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5

Del i • DET BLEV SÅ TOMT

En förlust . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Sorgens nu . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Sorgens då . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Andra kan bli till tröst . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Finns det faser? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Vi knyter an . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Sorgen som kärlekens baksida . . . . . . . . . . . . . . . . .

Sorg efter det vi inte fick . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Förlust av mening med livet . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Glädjen som försvann . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Först kan det bli värre . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Ett särskiljande . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Insikt på insikt på insikt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Vänner och stöd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Med tiden kommer annat . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

11 13 14 17 18 20 23 24 26 29 30 33 34 37 40

Del ii • ATT SÖRJA PÅ SITT SÄTT

Sorgens olika ansikten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Måste det komma reaktioner? . . . . . . . . . . . . . . . . .

Sorg och tårar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Kroppen reagerar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Tidigare svårigheter rivs upp . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Olika sätt att hantera känslor . . . . . . . . . . . . . . . . . .

45 46 48 51 52 55 3

Olika sätt att visa sin sorg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Familjen och sorg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Förväntad förlust eller … . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Förlust som blir till ett trauma . . . . . . . . . . . . . . . .

Tankar om ansvar och skuld . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Maktlöshet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Sorg och religion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Inne i sorgen, utanför sorgen . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Sorgens två universum . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

56 59 60 63 64 67 68 70 73

Del iii • VI MINNS OCH TAR MED OSS

Livsvägen som förändras . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 77 Sorg och försoning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 78 Fortsatta band . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 80 Olika vägar i sorgen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 83 Sorg i återvändsgränd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 84 En väg till en ny mening i livet . . . . . . . . . . . . . . . . 87 Sorgearbetet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 88 Sorgen har flera ärenden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 91 Att bearbeta . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 92 Att göra en berättelse . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 94 Att åter skapa mening . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 97 Nya värderingar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 99 Livet går – kring sorgen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 100 Plötsligt en dag … . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 102 Livet på andra sidan bron . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 104 Efterord . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 107 Referenser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 111 4

Förord när jag växte upp hade vi ett lantställe som jag älskade. Det var magiskt, beläget vid en liten småländsk insjö, som ibland på sommarmorgnarna låg helt spegelblank. I den speglade sig den småländska, trolska skogen. I vassen slog gäddorna och vi visste precis var vi skulle fånga dem. Jag kan än i dag, över 50 år senare, höra ljudet som uppstod när fören på den lilla träekan slog mot vattnet.

Här skulle jag alltid vara – trodde jag! Här skulle mina barn också få lära sig var grunden låg i sjön, hur man gör upp eld i den öppna spisen, var man plockar smultronen, hur man hjälper bonden med höskörden – trodde jag! Så blev det inte. Lantstället såldes och förvandlades till en förlust och en längtan.

När jag växte upp hade jag en syster som var sex år äldre och som jag tyckte mycket om. Och som jag minns det tyckte hon mycket om mig. När hon var bortrest kunde hon skicka vykort till mig och på dem stod det: ”Till fotbollsproffset!” Det gillade jag!

Vi skulle växa upp tillsammans och hon skulle finnas där som min trygghet resten av livet – trodde jag! En regnig julikväll omkom hon i en trafikolycka, sexton år gammal. Min syster Agneta blev ett minne och en längtan.

5

När jag växte upp bodde jag först i en förort till Stockholm, en trygg förort där jag hade mina allra bästa kamrater, där vi kände grannarna. Det kändes som att vi hörde hemma där. Där skulle vi fortsätta att bo, där skulle jag växa upp tills det var dags att flytta hemifrån – trodde jag.

Vi var tvungna att flytta till en helt annan förort där allt var otryggt, allt var annorlunda. Livet förvandlades till en anpassning, en anpassning till det nya och till allt det som man måste hantera efter en förlust, efter en stor förändring i livet.

När jag växte upp frågade jag min mamma några gånger varför hennes mamma hade dött så tidigt. Mamma var bara tretton år när det hände. Det var någon sjukdom, sa mamma, och så förstod jag att det inte var något bra samtalsämne. Vi pratade inte mer om det.

Men när jag var 36 år gammal och mamma hade dött i cancer, då fick jag höra sanningen. Mormor hade tagit sitt liv.

Plötsligt förstod jag så mycket som jag inte förstått tidigare. Förstod varför det inte gått att prata om mammas uppväxt och tonår. Jag hade gått miste om en livsberättelse och en del av min egen historia. För det fanns en bomb inbyggd i den berättelsen, så det gick inte att närma sig den av risk för att ”bomben” skulle explodera. Det hade aldrig byggts någon bro till framtiden.

Förluster och förändringar präglar våra liv. Det är 6

få som undkommer det. Förluster som orsakar smärta, längtan och sorg.

Den som inte har sorgen har aldrig förlorat någonting, aldrig ägt någonting Smärtan och försoningen finns inte hos den som aldrig haft sorgen Så skriver Claes Andersson i sin dikt ”Under”. Antingen kan vi försöka tränga undan denna sorg och göra allt för att inte tänka på våra förluster. Eller så kan vi stanna upp i vår sorg och möta smärtan. Det kan vara svårt. Det kan göra så ont. Det kan ibland till och med vara på gränsen till outhärdligt, men i längden brukar det ändå bli mer uthärdligt när vi vrider och vänder på det som vi varit med om, på den förlust vi gjort, på den sorg vi känner, på den längtan som drabb­at oss, på den anpassning till de nya omständigheterna i livet som vi tvingats till. ”Det känns bättre nu”, säger den tonåriga flickan i boken Sorg finns1. Hon hade några år tidigare mist sin mamma. ”Det är väl för att jag vänt och vridit på det, pratat med mig själv, pratat med andra.”

Det hon beskriver är en bearbetning, ett sorgearbete. Hon stannade kvar i sorgen, tänkte på sin mamma, mindes henne, mindes livet som det varit före förlusten.

På så sätt skapade hon också en bro till framtiden – en framtid i vilken mamman kunde finnas med. Hon tog 7

med sig det som mamman hade lärt henne och hon anpassade sig till ett liv utan mamman som fysiskt närvarande. Men närvarande på ett annat sätt. Förlust och bearbetning – och flickan fick tillgång till sin historia.

En bro till framtiden är titeln på denna bok. Men sorgearbete är också en bro till det förflutna, till vår historia. I det arbetet kan vi få möjlighet att knyta ihop våra liv trots förlusten. Det kan låta enkelt, som om det vore smärtfritt. Det vet vi att det inte är.

Kanske kan det låta som att all sorg går att hantera eller att den kan försvinna helt och hållet. Så är det inte heller. En del förluster är så stora och så omfattande att de blir svåra att ”vrida och vända på”. Det gör för ont, så det kan ta lång tid innan vi når dit. Och förlustens smärta försvinner aldrig helt. Kvar blir en saknad. Det är så det ska vara.

Jag har varit med om dig Jag kan aldrig förlora dig Jacques Werup Jag saknar det lantställe som jag fick ha när jag var liten. Jag saknar min syster. Jag saknar den uppväxtplats jag hade, där jag var trygg. Jag saknar och minns. Men det gör inte så ont längre. Det som en gång var kan få följa med in i framtiden.

Göran Gyllenswärd 8

DEL I Det blev s책 tomt

9

Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag och någonting alldeles oväntat sker Världen förändrar sig varje dag men ibland blir den aldrig detsamma mer Alf Henrikson

10

En förlust någon eller något saknas och världen har blivit tom. En sorg kan komma, efter så många olika förluster.

Kanske är det en person, en vän, en nära anhörig som inte längre finns intill dig. Kanske är det en plats, ett land, en tillhörighet som du inte längre kan återvända till. Kanske är det en idé som du omfattade så starkt men som nu inte längre är giltig. Kanske är det ett älskat husdjur.

Det som är avgörande är att det vi saknar var viktigt för oss, hade betydelse. Och att vi vill att det fortfarande ska finnas kvar. Fortsätta att finnas här och nu. Det ska vara nära, fortfarande finnas för oss. Vara tillgängligt.

I början av en förlust kan det vara så svårt att förstå den, omfatta den, ta in den, begripa den. Det är så det brukar bli för de flesta – men inte för alla. Reaktionerna som kommer efter en förlust varierar. Vi är olika. Det får vara så!

11

Men han fattas mig, skrek Mattis.

Han fattas mig sü det skär i brÜstet!

Astrid Lindgren2

12

Sorgens nu i sorgens intensiva nu är det som att ingen dåtid längre finns. Inte heller finns det någon framtid. Livet pågår bara i ett ihållande och smärtsamt, förtätat nu.

Förlusten tar över alla tankar och känslor. Den känns i kroppen.

Det är ingen idé att prata om att det var bra en gång i tiden, före förlusten. För det gör bara ont att tänka på det och då blir det inte till någon tröst. Det kan bli till tröst långt senare. Inte heller brukar det vara framgångsrikt att tänka på framtiden, att det ska bli bättre så småningom. För det finns så sällan någon framtid i sorgens omedelbara nu.

I sorgens nu vill vi bli sedda, bli lyssnade på och bli bekräftade, skriver prästen Lars Björklund. Det är det enda som gäller i denna tunga period. Det är det som blir till tröst – när någon annan ser oss, lyssnar på oss och bekräftar oss.

Låt någon annan få göra det.

13

Sorgens då många av våra förluster har inträffat för många år sedan men kan ändå ligga kvar som sår inom oss. Vissa av såren börjar blöda så fort vi minns något om den eller det vi förlorat, eller om våra associationer går till det vi inte längre har.

Tiden har inte läkt såret. Förlusten har förblivit obearbetad och det brukar finnas skäl till det. Det kan ha gjort för psykiskt ont att ta tag i den. Omständigheterna i samband med förlusten kan ha varit svåra och skrämmande, så det har känts bättre att inte tänka på den. Ibland har det varit omöjligt att acceptera händelsen och den livsförändring som den medfört. Så förlusten och sorgen har fått vara ifred och vi har helst bara velat glömma.

Men det tycks vara svårt att glömma en förlust, i alla fall en förlust av någon eller något som varit en väsentlig, kanske till och med en avgörande, del av vårt liv.

Sorgen ligger kvar i en inre psykisk gömma, mer eller mindre beredd att visa sig igen. Den oroar oss med sitt tysta, stilla väsen. Men den finns där!

Varsamt och i trygghet behöver också den sorgen få möta någon som kan lyssna och ta emot det som fortfarande blöder.

14

Sorg är kärlek som blivit hemlös.

Okänd

15

Ge sorgen ord.

En sm채rta utan tal v책rt hj채rta fj채ttrar och det brister snart.

William Shakespeare3

16

Andra kan bli till tröst att få möta någon som kan ta emot vår sorg och vår berättelse är till stor hjälp. Bäst är om vi möter någon som öppet kan ta emot sorgens alla tankar och känslor utan förutfattade meningar om hur sorgen ska vara. Ingen vet ju hur vi sörjer och vad vi tänker på förrän de frågat. Och det är ingen katastrof att få frågan – eller att fråga.

Det brukar vara befriande att få uttrycka det fruktansvärda som hänt. Att få berätta om förlusten, att få delge någon sin berättelse och sina tankar.

Men tröst kan vara svårt. Både för den som sörjer och den som vill trösta. Ord som sägs faller så platt till marken och blir liggandes där. Antagligen sagda av omsorg, men det är en annan omsorg som är bättre.

För det som kan ge tröst är när andra blir till tröst, genom att vara närvarande, finnas tillhands, ställa upp.

När andra i omgivningen stannar kvar hos oss. Bäst är när de ser hur vi har det, när de lyssnar, när de bekräftar.

Prästen Lars Björklund kallar det Modet att göra ingenting. Det handlar om modet att vara där med den sörjande.

På många av de frågor som uppstår finns inga svar och vi måste inte alltid ha svar. Det kan vara viktigare att bara få uttrycka frågorna för någon som lyssnar.

17

Livet fortsätter att gå – även efter en svår förlust. Det kan kännas konstigt, men det är nog vår räddning, trots allt. – u r b o k e n

Leg psykolog och leg psykoterapeut Göran Gyllenswärd driver i dag egen verksamhet, men har tidigare arbetat många år på Rädda Barnens Centrum för barn och ungdomar i kris. Han har också varit verksamhetschef på Mottagningen för sörjande i Stockholm och har skrivit ett flertal böcker om sorg och sorgebearbetning.

18

w w w. l i b r i s . s e

Sorgen är kärlekens baksida. Det är den bistra sanningen.

En bro till framtiden är en liten bok att hålla sig i när sorgen drabbar. En bok för dig som sörjer och för dig som vill veta mer om sorgens olika psykiska och fysiska uttryck och det viktiga sorgearbetets olika stadier.

Bokens författare Göran Gyllenswärd har mött sörjande människor i hela sitt yrkesverksamma liv som psykolog. Han har hjälpt dem igenom förlusten av en nära anhörig, av sin hälsa, av sitt arbete. För fastän man inte tror det då man är mitt i sorgen finns ett liv på andra sidan »bron«.