9789174633351 by Smakprov Media AB

frågat mig ”hur fan tänker du?”, så hade jag varit en förmögen man. För tre år sedan ställde jag mig själv samma fråga. Vid tillfället satt jag i en fenomenalt ostädad studentlägenhet i Karlstad. Jag var 31 år, nybliven singel,

hade precis ätit en kebabpizza direkt ur kartongen och försökte ogenerat flirta med växeltelefonisten på andra sidan luren. Det måste varit atmosfäriska störningar i luften den kvällen. Samtalet bröts nämligen abrupt och istället för den planerade dejten började jag, i rent terapisyfte, skriva dagboksanteckningar om hur det är att vara en medelålders man. Dagboken växte och resulterade så småningom i Mänscykeln. Boken ni håller i handen är mitt ödmjuka sätt att hylla/försvara alla snubbar runt om i landet. Vi gör faktiskt så gott vi kan. Och ni älskar oss.

Magnus Skoglund – Mänscykeln – Från samboskap till ungkarlslya

m jag hade fått en krona vid varje tillfälle då en kvinna

Mänscykeln – Från samboskap till ungkarlslya –

Magnus Skoglund är 34 år och bor i Karlstad. När han inte skriver trams jobbar han med ungdomsidrott och drömmer om att Propecian skall börja verka. Mänscykeln är hans debutbok.

Magnus Skoglund

Författarens tack Jag vill först och främst tacka Gud som de senaste åren gett mig insikt i teodicéproblematiken genom att ta hår från min hjässa och istället låta det växa frodigt i öron, näsborrar samt rövhål. Stort tack till Staffan för hjälpen med omslaget. Jag vill även nämna några som bevisat att man kan förvandla den slentrianfyllda vardagen till någonting underhållande; komikern Jon Lajoie, författaren Tucker Max samt tv-serien Seinfeld har varit starka influenser längs vägen. Även låtar som Skaffa hund (Sverige) och Business Time (Flight of the Conchords) har ständigt funnits med i tankarna under processens gång. Som en vördnadsfull hyllning innehåller boken du håller i handen inslag av samtliga ovan nämnda titlar eller personer. Till mina ex-flickvänner, arbetskamrater, one-night stands, släkt och vänner: Utan Er hade det inte blivit någonting av varken det här projektet, eller av tillvaron i stort. Vi skapade dessa historier tillsammans. Tack för att ni låter mig återberätta dem.

Innehåll Förord…………………………………………………..1 Bakgrund………………………………………………3 Fredag på Hööksgatan………………………………12 Tankar om nattens sambosex…………………..…...18 Älskling, jag funderar på att klippa lugg……….....27 Vita lögner……………………………………………31 Parmiddagar………………………………………....44 Att ta saken i egna händer…………………………..48 Sociala exkrement…………………………….……...53 Paus…………………………………………….…......60 Det är över…………………………………………....67 Myten om peniskomplex…………………………...72 Receptet på kärlek……………….…………………..81 Att be om flytthjälp……………………………….....87

Dejting i vuxen ålder………………………………...94 Hemsläp……………………………………………..100 Problemet med grooming………………………….109 Att dricka sprit i Finland……...…………………...118 Försvarstal gällande perversa saker män gör........129 Konsten att etablera kontakt…..………………......141 Korvfest……………………………………………...148 Känslor och stressmoment i medelåldern………..157 Brasklapp…………………………………………....176

Förord Mitt namn är Magnus Skoglund. Jag är 34 år och bor i Karlstad. Jag har i skrivande stund inte haft samlag på fem månader. Denna torrperiod har fått till följd att min pung numera påfallande mycket liknar ett par haremsbyxor. Jag har helt enkelt gått in i den ljuva medelåldern. Det är måhända svårt att skriva någonting upplyftande och läsvärt om en generation män som inte längre skäms för att vi sittkissar på morgnarna. Min kärlek till det skrivna ordet har dock gjort att jag är beredd att prova och boken du håller i handen är mitt ödmjuka försök att förklara hur personer som jag ofta resonerar och fungerar i sociala (och icke-sociala) situationer. Precis som boktiteln antyder kommer ni bjudas på en kronologisk resa från mitt eget liv där berättelser blandas med lösryckta observationer och tvångstankar som dyker upp när man är en medelålders man. En varning till känsliga läsare bör utfärdas då den här boken i mångt och mycket bjuder på grava generaliseringar, burdust språk och skämt om 1

fördomar. Jag och alla mina likasinnade bröder där ute kommer framställas som kåta reptilhjärnor i ständig jakt på stimuli och direkta belöningar. Må så vara, men en slags kognitiv förklaring/ursäkt gällande mäns beteende vore helt värdelös om man skulle börja försköna och förvränga verkligheten som den så ofta ter sig. Mänscykeln är skriven med det bästa av uppsåt och i rent underhållningssyfte. Jag vill istället att ni ser denna bok som en hyllning till alla snubbar i vårt land. Vi gör ju faktiskt så gott vi kan. Och ni älskar oss.

Bakgrund Hon kom in i mitt liv en eftermiddag i augusti. Ett flyttlass anlände plötsligen och i samband med det även kvinnan som skulle bli en del av mig de kommande tusen dagarna. Vid tillfället befann jag mig i det gemensamma köket på Duettgatan 5 i Karlstad. I det dolda följde jag hennes minsta rörelse från den stund hon lämnade bilen till det ögonblick då hon öppnade ytterdörren och klev in i studentkorridorens sterila tambur. Då hon nådde köket tog hon några försiktiga steg in och tittade sig omkring. Hon var bedårande i all sin enkelhet. Jag stod världsvant med en falukorv i ena handen och ett paket matlagningsgrädde i den andra. Hon hälsade artigt genom ett ömtåligt handslag, tittade till synes nyfiket på falukorven och gick därefter med beslutsamma steg mot rum 009. Innan hennes ankomst bestod korridoren endast av killar och kanske just därför reagerade vi i köket som män ofta gör inför en attraktiv kvinna; infantilt och något forcerat. När hon och hennes flyttsällskap hade lämnat vårt synfält bet vi killar oss närmast unisont i knogarna för att visa vår uppskattning inför denna nypa friskluft som precis hade nått våra lungor . 3

Efter några dagar fyllda med artighetsfraser och haltande konversationer knackade det på min dörr. Jag tittade ut genom titthålet. Det enda jag kunde skymta var en tofs med rågblont hår, men jag förstod genast att det var grannflickan som nu obevekligen befann sig endast någon decimeter bort. Pulsen skenade och jag harklade mig tröstlöst i ett försök att återfå besinningen. Jag öppnade dörren. Utanför dörren stod mycket riktigt Sofia. Hon var nyss hemkommen från skolan och sprudlade av energi. Jag smälte inombords när hon böjde sin späda nacke bakåt för att få ögonkontakt och därefter utan vidare omsvep frågade om jag ville gå en skogspromenad med henne. Med illa dold entusiasm accepterade jag hennes förfrågan på stående fot. Det var där och då som äventyret i Karlstad tog vid.

Hässleholm Jag kommer ursprungligen från Hässleholm. Hässleholm ligger i nordöstra Skåne och är mest känt för sina regementen, snapphanarna, sina goda järnvägsförbindelser, samt att det förmodligen finns fler pizzerior per capita än på något annat ställe i hela världen.

Att växa upp i Hässleholm var underbart. Det var ordning i skolkorridorerna, arbetslösheten var låg, folk förstod vad jag sade, man slapp reklam på tv-n och min ryggrad av trygghet och kärlek fanns villkorslöst att hämta i ett gult trähus på Väster. Mitt enda bekymmer var det motsatta könet. När jag var ung hade tjejerna spretlugg och gick omkring i bylsiga tröjor som det stod ”Ball” på. En burka framstår som sensuellt i jämförelse och åsynen av kvinnohud var på den tiden lika sällsynt som att hitta en nikotinfri handläggare på Försäkringskassan. I rättvisans namn var inte killarna ett dugg bättre. Vi bar oblygt spräckliga jeans och tvekade inte att kombinera detta med ett par läckra seglarskor och en t-shirt som skiftade färg i takt med kroppstemperaturen. Detta mode borde varit ett effektivt preventivmedel i sig och det är därför en gåta att Hässleholmstjejerna påtagligt ofta blev på smällen redan innan prövotiden på körkortet hade löpt ut. Då jag varken var motorburen eller innehavare av en tribaltatuering hade jag vid tidpunkten större chans att fiska upp en kvastfening i Finjasjön, än att få en ängel på kroken i min kära hemstad. Låt oss dock inte lägga all skuld på tjejerna. Står man ensam i Västerskolans idrottshall och skjuter 5

straffkast på sin skolavslutning – istället för att dricka hembränt vid Ignaberga kalkbrott som de andra barnen – ökar det inte direkt chanserna till att hitta en flickvän.

Första dejten En flytt 45 mil norrut förändrade läget. Sofia var nämligen annorlunda. Hon hade ett varmt leende, intensivt bruna ögon och ett arsle som man kunde knäcka valnötter med. I min iver och upphetsning över hennes förfrågan genomförde jag närmast en spansk skritt när jag vände på klacken för att hämta mina skor inför den stundande skogspromenaden. Vi vandrade iväg. Hela tiden var jag påtagligt medveten om att tystnaden nu var min största fiende. Det får inte bli tyst. Det får absolut inte bli tyst. Samtidigt som jag lyssnade på henne bunkrade jag därför metodiskt ideligen upp med material att kunna ta fram ifall orden skulle rinna ut. Samtidigt gjorde jag bästa för att framstå som en intressant och mystisk kille. Jag berättade att jag ”gärna klinkar lite på gitarr ibland”, och insinuerade kort därefter kärnfullt att jag var något av en ensamvarg som absolut inte var intresserad

av att träffa någon partner i den här perioden av mitt liv. [Jag kan i ärlighetens namn inte mycket om kvinnor, men jag vet att seriemördare på Kumlabunkern får mer uppmärksamhet, smicker och kärleksbrev från kvinnor än vad vi snubbar, som med ett fånigt leende försöker bjuda på en drink ute på krogen, någonsin kommer få. Att spela svår verkade helt enkelt vara den rätta medicinen där och då.] Min taktik verkade fungera. Sofia lade vid flera tillfällen huvudet på sned och lyssnade – till synes genuint intresserat – på mitt dravel. Hon berättade i sin tur att det var skönt att komma till Karlstad och få en nystart, speciellt efter uppbrottet med hennes förra kille. Hon ville inte heller träffa någon, det är ju så skönt att bara rå om sig själv ibland. ”Ja, visst är det så”, sade jag där vi båda vandrade längs asfaltslingan som ovillkorligen ledde oss hemåt igen. Vardagen tog snart vid och vår kontakt intensifierades alltmer. Vi sågs förvisso på dagarna, men det var genom till synes ändlösa samtal nattetid på ICQ som vi vågade blotta våra strupar och erkänna att vi mer än uppskattade varandras sällskap.

[ICQ är ett klassiskt chattprogram som gör att killar

som jag vågar kommunicera med attraktiva kvinnor, även i nyktert tillstånd.]

När jag började inse att hon fann mig intressant låste jag in mig på kammaren för att förbereda operationen som skulle ta mig till nästa nivå. Jag beslöt mig för att utan skrupler använda det enda ässet jag hade i rockärmen, nämligen gitarren. Jag spelade in Winnerbäck-låten Det vackraste världen har sett och tillförde till detta ett bildspel på henne. Det blev succé. Hon kastade sig om halsen på mig nästa gång vi sågs. [Jag ber härmed om ursäkt till alla män som precis läst raderna ovan. Jag förstår och respekterar om ni kräker er själva i munnen just nu. Hoppas ni inte är alltför arga på mig. Jag var tvungen att göra någonting för att imponera och många kvinnor uppskattar onekligen killar som kan spela gitarr.] Fyra dagar senare vankades det dejt. Mitt största problem nu gällde transport av potentiell flickvän. Studentbostäderna på Campus Futurum ligger mitt ute i skogen, i Värmland bör tilläggas. För att kunna uppföra sig någorlunda civiliserat måste man givetvis lämna området. Det går visserligen bussar därifrån, men alla som någon gång åkt busslinje 32 mellan studentområdet och Stora Torget vet att dessa turer inte direkt fungerar som afrodisiakum. 8

Det krävs närmast att man heter Don Juan för att få ligga efter en 28 minuter skumpig busstur där den enda underhållningen är en kvinnlig dataröst som på bredaste värmländska basunerar ut: ”Nästa, RUUUUDS CENTRUM.” Denna kvinnas dataröst är så gäll och obehaglig att det egentligen bara är fladdermöss som kan lyssna på det utan att märkbart lida. Vi kom överens om att det var bowling som stod på programmet och eftersom jag inte hade något körkort vid tillfället imponerade jag på min dam genom att eskortera henne till bowlinghallen i en svarttaxi. Det låter kanske som ett konstigt val av transportmedel, men alternativen var få, tiden knapp och jag var kärlekslysten. Jag ringde därför till min kompis Hassan – Karlstads bästa svarttaxichaufför vid den här tidpunkten. Tio minuter senare var Hassan på plats utanför porten. Han styrde sin vita, och fenomenalt rostiga Nissan Sunny av -93 års modell (den enda rätta bilen om du är en seriös svarttaxichaufför) med säker hand. Vi småpratade och jag kände hur nervositeten avtog i takt med varje burnout och idiotinbromsning som skedde under resans gång. Vid ett stoppljus nära Nobelplan ställde Hassan mig plötsligt mot väggen:

Hassan: ”Mycket vacker. Är detta din flicka, Magnus?” Magnus: ”Ehh, jag vet inte det jag”, sade jag och kände hur pulsen steg kraftigt. Sofia: ”Vi får väl se, vi testar lite nu!”, sade hon glatt och vände sig leende om och tittade på mig med de där totalt avväpnande ögonen. Hassan: ”Du fixar kompis, inga problem. Magnus: ”Hehe, jag ska försöka.” Jag svalde tungt av lättnad över att ha klarat mig relativt oskadd ur konversationen. Vår ytterst illegala färd fortskred och det låg förväntan i luften då vi kort därefter anlände till bowlinghallen. Jag gav Hassan hundra kronor och en blick som bara kan tolkas som ”vi kör utan kvitton i dag, det är ju trots allt för kärlekens skull”. Han log och verkade hålla med om att Skatteverket och kärlek inte nödvändigtvis alltid behöver korsa varandras vägar. Vi kom överens om att han skulle återkomma om exakt en timme. ”Det går bra kompis, det går bra”, sade Hassan och puttrade snart iväg längs Drottning Kristinas Väg.

Dejten med Sofia gick bra, vi blev inom kort tillsammans. Jag hade i och för sig inget val. Hon var vacker och verkade gilla mig – större krav ställer vi män oftast inte. Jag började dessutom bli tunnhårig och det här kunde vara min sista chans att träffa en kvinna som inte såg ut som Kapten Haddock i ansiktet. Uppskattningsvis hade jag vid den här tidpunkten två år kvar med tillräckligt mycket hår för att kunna skapa en frisyr som inte enbart såg pervers och löjeväckande ut. Matematiken var därmed enkel: En kvinna är gravid i nio månader, en bergsget är dräktig i endast sju månader. En get hade alltså köpt mig ytterligare några veckor för att hitta min framtida partner, men jag valde ändå att chansa på den söta flickan. Två år senare blev vi sambos. Det här är min historia.