Whiskyrebellerna historien om mackmyra och hur sverige blev ett whiskyland
Rikard Lundborg
den här boken tillägnas alla de engagerade, kompetenta och nytänkande människor som jag hade förmånen att få arbeta med när vi tog vår idé och gjorde till verklighet. Tack vare mina sju medgrundare, alla kollegorna och de många ambassadörerna blev det till en unik resa. Jag kunde inte ha haft ett bättre sällskap.
Vill du gå snabbt, gå ensam. Vill du gå långt, gå tillsammans. afrikanskt ordspråk
innehåll
Förord
13
År 16
15
År 0
Idén som överlevde söndagen
17
År 1
Vänner & Partner
59
År 2–3
Jakten på den svenska smaken
97
År 4–7
Att sälja en dröm … och leverera
129
År 8–10
Fyrahundrafem köer
169
År 11–12
En ny plats i en ny värld
205
År 14
Ett tu tre
237
Förord Redan för många år sedan märkte jag att det fanns något med vår affärsidé som handlade om mer än whiskyn. Intresset vi mötte och frågorna vi fick rörde ofta områden som låg utanför själva kärnan: ”Hur fick ni idén?”, ”Hur startade ni?”, ”Hur hanterade ni det vägvalet?”. Efter ett tag förstod jag att det var grundläggande frågeställningar som många människor intresserade sig för eftersom de bar på liknande tankar. De hade också en idé och en önskan att förverkliga den. Men det hade ännu inte inträffat. Kanske hade vi lärdomar som kunde vara till hjälp? Det har varit min utgångspunkt för Whiskyrebellerna. Det är alltså inte i första hand en bok om whisky. Sådana finns det många utmärkta av. Däremot är det berättelsen om en idé och hur vi gick till väga för att realisera den. Att det var en nyskapande, engagerande och enligt många angenäm produkt hjälpte givetvis till. Men i grund och botten handlade det om att steg för steg arbeta mot ett tydligt mål och med jämna mellanrum välja att se glaset som halvfullt snarare än halvtomt. Inte minst viktigt när vi nu valde att ge oss in i en så traditionsrik bransch som maltwhisky. Mackmyra och företeelsen svensk whisky har en spännande framtid med många ännu oskrivna kapitel. Men det var så här det började – det som egentligen inte skulle gå. Rikard Lundborg i juni 2015
13
År 16 Mackmyra Svensk Whisky utses till World Distiller of The Year med hela fyra guldmedaljer och utmärkelsen World’s best single malt för Mackmyra Midnattssol. Motiveringen lyder: ”Sverige har förnyat sitt yrkande till titeln som världens ledande, icke traditionella, whiskytillverkande land, med en fantastisk prestation från det etablerade destilleriet Mackmyra.”
År 0 Idén som överlevde söndagen
Logiken kan ta dig fr책n A till B. Fantasin tar dig vart som helst. albert einstein
Lördagen den 6 mars, Östra Gusjösätern, Sälen – I år tog jag med mig en maltwhisky att bjuda på, sa Jonas och visade upp flaskan efter att ha befriat den från den färgglada taxfree-påsen och det obligatoriska vita plastnätet. – Mmmm, det gjorde jag med, sa Magnus och drog upp en skotsk klassiker ur ryggsäcken. En mindre mängd hade redan provsmakats vid ett tidigare tillfälle. – Vad lustigt, vi verkar tänka likadant, sa jag och ställde upp mitt bidrag på bordet – en whisky från Isle of Skye med en markant men ändå balanserad rökighet. – Jajemän, ekade det runt om i fjällstugan när Jennie, Calle, Astrid, Annika och Malin visade upp de resterande bidragen till den gemensamma baren. Det lyste gyllengult från samtliga buteljer på det låga soffbordet. Samlingen framför oss hade tillkommit av en slump, det var inget vi hade kommit överens om i förväg. Av någon anledning ville ödet att kvällen skulle gå i whiskyns tecken. En kväll som skulle bli startskottet på en mångårig resa som skulle ta oss till platser och upplevelser vi aldrig hade kunnat föreställa oss. Huvudingrediensen den här kvällen var dock inte whisky. Det var kreativitet. En hel del av den varan materialiserades och resulterade i idén att göra vår egen svenska maltwhisky. Kreativitet frodas när det finns både kaos och ordning, och en balans mellan de två. Som till exempel när åtta civilingenjörer samlas i en fjällstuga med ett antal olika sorters maltwhisky. När ingenjörshjärnor kombinerades med oförlösta entreprenörsdrömmar och utmärkt, men utländsk, maltwhisky tog det nämligen inte alltför lång tid för den kreativa processen att komma igång. 19
Den kreativa processen leder till idéer. Bra, dåliga, nya, förfinade, kopierade, revolutionerande. Idéer är ingen bristvara. De dyker ofta upp oväntat, mer sällan på beställning. Kanske är det just därför de gärna stannar på idéstadiet. Oförlösta. Orealiserade. En idé som verkar väldigt bra när den kläcks överlever sällan de efterföljande dagarnas mer kritiska och utdragna granskning. Vi valde att gå vidare med vår idé. Vi kunde inte släppa den, trots de uppenbarligen usla oddsen för framgång och – när vi tänkte efter ett tag – de tusentals frågorna som saknade svar. Men för oss blev det idén som överlevde söndagen. Kanske var en anledning att vi var ett gäng som kände varandra sedan flera år. Vi hade pluggat samtidigt på KTH i Stockholm och gjort en hel del vid sidan av själva studierna. Ett par år tidigare hade vi tagit klivet ut i arbetslivet och för att hålla kontakten hade en skidhelg i Calles stuga i Sälen blivit till en årlig tradition. En annan anledning var troligen att vi hade ett tämligen enkelt livspussel vid tillfället. Vi hade pluggat klart men ännu inte bildat familjer. Den dagliga försörjningen var på plats och övriga förpliktelser få och hanterbara. Vi hade jobb, men det hindrade inte att tanken på att starta något eget kändes både spännande och lockande. Kanske just därför. Men hittills hade vi inte kommit på någon riktigt bra idé. Någon som kändes klockren. Men när mörkret sänkte sig över Sälenfjällen den där lördags eftermiddagen var det inte läge att filosofera över möjliga entreprenörsdrömmar eller framtida livsval. Nu skulle det provas whisky! Beväpnade med ett rikt utbud av bättre maltwhisky, en brokig skara mer eller mindre lämpade glas och stor entusiasm skred vi till verket. Vi tittade, sniffade, smakade och utvärderade. Varje variant presenterades av den som tagit med den. Det blev personligt och förhöjde upplevelsen. Gamla whiskyfavoriter fick nya vänner. Allteftersom vi provade de olika sorterna slogs vi, nästan bokstavligt, av den breda, rika och djupa värld av dofter och smaker som framträdde. Torkade frukter, honung, vanilj, toffee i de eleganta 20
varianterna. Från de rökiga märktes tjära, läder, örter, rostat bröd och tång. Nyfikenheten ökade och frågorna blev både fler och alltmer detaljerade. Hur får en whisky sin karaktär? Hur kan de skilja sig så mycket åt? Vilka råvaror används? Hur gör man whisky egentligen? Vi hjälptes åt att fylla i kunskapsluckorna efter bästa förmåga, men det var långt ifrån allt vi hade svar på där och då. Lagringen, varför är den så viktig? Tunnorna, är de nya eller begagnade? Kan whisky bli för gammal? Vad är skillnaden mellan skotsk och irländsk? Av naturliga skäl steg stämningen och engagemanget. Inte helt ovanligt under en whiskyprovning. Gradvis och omärkligt drevs diskussionen i riktning mot den ännu outtalade frågan, som nu bara låg några minuter bort. När den till slut ställdes var det som en saknad pusselbit som dök upp. Svaret var inte det viktiga − det var frågan. För den innehöll själva idén. Den klockrena. Varför finns det inte någon svensk whisky? För första gången på flera timmar blev det tyst under en längre stund. Ingen av oss hade ett bra svar. Men alla tyckte det var en bra fråga. När samtalet kom igång igen var det till en början försiktigt och trevande. Fler frågor, gissningar och spekulationer. Ja, varför finns det ingen svensk whisky? Hur kan det komma sig att all whisky kommer från Skottland? Riktigt så är det ju inte, men utifrån vad vi hade framför oss på bordet var det lätt att få den känslan. Eftermiddagen övergick i kväll och själva provningen var avklarad. Men samtalsämnet levde vidare eftersom den obesvarade frågan hängde kvar och visade inga tecken på att dra sig tillbaka. Fast det förstår ju alla att man kan ju inte göra whisky i Sverige. Men varför inte, mer exakt? Som ingenjör vill man ha svar. Ta råvarorna till exempel. För att göra maltwhisky behövs korn, vatten och jäst. Det är allt. Var jästen kom ifrån kändes inte som att det spelade någon roll. Om nu jäst kommer någonstans ifrån över21
huvudtaget. Återstår vatten och korn. Skotskt vatten och skotskt korn. Ja, det funkar uppenbarligen. Svenskt vatten och svenskt korn? Varför inte? Vi hade svårt att tro att skotskt vatten i sin renhet, sammansättning och kvalitet var överlägset svenskt. Någonstans i Sverige finns det nog ett vatten som borde passa alldeles utmärkt. Kornet så. Är det rimligt att tro att det finns ett svenskodlat korn som skulle duga för att göra whisky på? Behövde undersökas, men det duger bevisligen både för svenskt öl och brännvin och mycket annat för den delen. Senare skulle vi lära oss att det var länge sedan skotsk whisky gjordes på uteslutande skotskt korn. Landet är för litet i förhållande till behovet, och bland annat Sverige exporterar därför korn till skotsk whiskytillverkning. Men det visste vi inte då. Vi hade däremot en grundläggande positiv tilltro till de svenska böndernas förmåga att leverera kvalitetskorn. Jonas, som hade tillbringat en hel del tid på en bondgård under sin uppväxt, kunde bekräfta det svenska kornets förträfflighet. Sedan tänkte vi att det kanske inte handlar om råvarorna. Det kanske är en tillståndsfråga. Att skottarna har mutat in rätten att få göra whisky eller att få kalla det för just whisky. Som att champagne enbart får göras i Champagne. Men det finns ju faktiskt irländs ka varianter. Amerikanska och kanadensiska också. Visst hade jag sett en japansk whisky i tax-free-butiken på Arlanda? Nej, det gick uppenbarligen utmärkt att göra whisky i andra länder och kalla det för whisky. Men klimatet då, det måste ju vara viktigt. Vin gör man bara i länder där rankorna trivs och druvorna får rätt sötma. För att kunna göra whisky behövs nog det skotska klimatet med regniga, blöta höstar följt av kalla vintrar. En efterlängtad och upptinande vår och därefter soliga högsommardagar. Fyra tydliga årstider i ett land med en vindpinad västkust och ett stilla inland. Ett mildare lågland i söder och mer bergigt i norr. Skottland, visst. Eller Sverige, när man tänker efter. Diskussionen gick vidare. 22
– Så varför finns det inte någon svensk whisky? – Därför att det går inte. Det är omöjligt. – Omöjligt och omöjligt. Det är ingen som gör det. Men varför inte? – Jo, för att whisky görs i Skottland. Det är råvarorna, och klimatet och alla destillerierna och så. Det är därför som de gör det i Skottland. Allt finns ju där. – Jag förstår det. Skottarna gör massor med bra whisky. Jag tänker mer att vi har väldigt bra vatten i Sverige. Och korn – tror vi i alla fall. Vårt klimat är variationsrikt och miljön utmärkt jämfört med många andra länder. Så varför skulle man inte kunna göra en svensk whisky? Utifrån våra förutsättningar, som kanske inte är de sämsta när man tänker efter. – Jaha, du tänker så. – Ja. – Jaa, alltså det kanske skulle gå rent praktiskt. Men då blir det ju inte en skotsk whisky. – Nej, det är sant. Men det kanske inte är det som är meningen? – Hur menar du då? – Jo, jag menar att om maltwhisky är så populärt att vi av en slump tar med oss ett antal olika sorter till den här helgen – då finns det många fler som vi. Whiskyälskare, whiskydrickare, whiskysamlare. – Jaa? – Tänk dig då om det fanns en svensk maltwhisky. Som görs på lokala råvaror, utifrån de förutsättningar och det klimat som vi har i Sverige. – Jamen den lär ju skilja sig från de skotska. – Precis, det blir inte en kopia. Det blir något nytt. – Ja, jag vet inte. Kan man verkligen göra så? – Varför inte? Den fjällkvällen gick vi igenom just den processen. Varför inte – det blev svaret på våra egna argument om idéns omöjlighet. De kommande åren skulle många andra gå igenom samma process 23
och landa i samma slutsats. I olika former och takt givetvis, men med samma resultat. Därför skulle de bli kollegor, medlemmar, fatägare, delägare, flaskköpare och besökare. Varför inte göra en maltwhisky i Sverige! En bra, välsmakande, högkvalitativ. Av lokala råvaror och lagrad i vårt klimat. Inte en kopia, eller försök till kopia. Utan med en egen identitet och karaktär. Det handlade om att göra något nytt. Gör vi bara rätt så kan det bli bra. Kommer det bli bra. Kvällen blev till natt och efter att ha vänt och vridit på den ständigt närvarande frågan i närmare åtta timmar var det dags att knyta ihop säcken. Kaoset balanserades med ordning och vi kunde mentalt notera följande kreativa resultat: • maltwhisky är fantastiskt • det finns ingen svensk • det borde det göra • vi ska göra den Utifrån sett kan framför allt den sista punkten uppfattas som både utmanande och ett flagrant brott mot Jantelagens huvudtes. Bara för att vi ansåg att whisky inte uteslutande behöver göras i den norra delen av det brittiska öriket, betyder ju inte det att just vi har förutsättningarna för att utveckla, tillverka och leverera en välsmakande svensk variant. Men stämningen och engagemanget var i topp. Vi hade hittat vår saknade pusselbit. Nu hade vi knäckt idén, så då fick vi ta hand om den också. Det kändes naturligt. Ansvarstagande. Och väldigt lockande. Lördagen tog slut och i normalfallet borde som sagt även idén ha stannat där. Över en något sen söndagsfrukost kunde vi slagit fast att det hade varit en väldigt trevlig kväll som resulterat i en väldigt spännande idé. ”Vi skulle göra svensk whisky.” Spridda skratt och sedan skulle någon sagt det förlösande ”men det går ju inte” och så skulle alla ha nickat lite klokt eftertänksamt och därefter kunde saker och ting återgå till det normala. 24
Men idén överlevde söndagens mer klarsynta analys. Den kändes minst lika lockande och spännande när solen lyste in genom fjällstugans rimfrostade fönster. Kanske berodde det på vad som väntade. Det var nämligen enkelt att se vad som var nästa steg. Vi hade vår fråga – varför inte en svensk whisky. Nu var det dags att hitta svaren. Dags att åka till Skottland.
25