© Tanja Matila och Emma Ganslandt Utgiven i samarbete med Whip Media www.whipmedia.se Grafisk form och produktion: Whip Media Illustrationer: Emma Ganslandt Redaktör: Joanna Björkqvist Tryck: Bulls Graphics, Halmstad, 2017 ISBN 978-91-88579-10-2
MAGISKT LEXIKON FÅR NY ÄGARE På en helt vanlig gata i ett rött gammalt hus satt en mycket speciell pojke på golvet i köket. Vilhelm Vims hette pojken, men han kallades bara för Ville och var tio år. I huset bodde också en pappa som var konstnär och en panter som hette Katten Carlos. Den kolsvarte vännen hade Ville fått i present av sin mamma. En gång i tiden för inte alls så länge sedan bodde även Villes mamma i det där huset, åtminstone ibland, men allt som oftast var hon på resande fot. Villes mamma hade varit en världsberömd veterinär. Med sitt magiska veterinärlexikon och under yrkestiteln veterinär Vims for hon kors och tvärs över jorden och räddade djur, ända tills den dagen då hon själv blev biten av en mygga och dog. När en sådan viktig och omtyckt person dog blev förstås många människor ledsna. Inte minst
3
för djurens skull. Kungen utlyste genast landssorg, den längsta i landet någonsin, innan man kom på en tröst och sa: ”Men tack och lov – hon har ju för tusan en son!” Där hade de rätt och på så vis fanns det någon – någon som kunde ärva det magiska lexikonet och fortsätta i veterinär Vims spår. Därför bestämde kungen och nästan alla andra stora människor, att den mycket speciella pojken som hette Ville och satt i köket, genast skulle fara ut i den stora världen som den nye veterinären Vims och det hade pojken ingenting emot!
4
VILLE FÅR DRAMATISKA NÖDROP FRÅN HELA VÄRLDEN Nyheten om att Ville skulle ta över sin mors viktiga arbete gick förstås stup i ett på varenda kanal och brev från hela världen, med vädjan om den nye veterinärens hjälp, började omedelbart strömma in. Ville hade dock ett rysligt besvär att bestämma vilket uppdrag han först skulle ta sig an. Han satt villrådig med benen uppdragna under sig i köket, framför en brevhög som hade både formen och storleken av en gigantisk myrstack och läste brev efter brev. Katten Carlos satt bredvid. ”Burmas björnar plågas av soleksem”, mumlade Ville på engelska och svischade iväg ett brev. Alla brev som kom från utlandet var skrivna på engelska och man kan ju undra hur en tioårig liten pojke kunde ett sådant globalt världsspråk alldeles flytande och utantill, men det kunde Ville. Hans mamma hade sett till att han kunde engelska mäs-
5
6
terligt, trots att han bara var tio år gammal. Han plockade upp nästa brev. ”Pingviner med långvarig hosta på Antarktis. Behöver genast veterinärvård.” Ville slängde iväg brevet i skyn precis som det första, men han bestämde sig för att posta lite mild kortisonsalva till björnarna och slemlösande hostmedicin till pingvinerna, eftersom de här patienterna inte krävde hembesök. ”Nej, nu får de ge mig ett uppdrag av värdigt virke”, sa Ville och sträckte in handen i högen på nytt. Det tredje brevet stack verkligen ut, för det hade många lustiga frimärken på, men innan Ville hann ta tag i det, nöp Katten Carlos brevet med sin kvicka tass. ”Dumma Katten Carlos”, sa Ville. ”Ge tillbaka mitt brev.” Utan att bry sig om Katten Carlos förtvivlan över att han inte fick leka med brevet, fick Ville tag i det och läste högt: ”Lyssna noga nu, Katten Carlos”, sa Ville. Och Katten Carlos lyssnade.
7
Tusen strandsatta valar i Mexiko. Valarna behöver omedelbart hjälp, annars riskerar de en mycket utdragen och plågsam död. Vi ber varje dag böner över det vida blå havet att den nye världsomspännande Veterinär Vims ska komma till vår hjälp. Valarna är för tunga för att lyftas. Med hjärtliga hälsningar Mexikos president Pikku Papini.
”Mexiko!” utbrast Ville och höjde handen i triumf. Han ställde sig upp med ett ryck och förstod genast att valarna var ett uppdrag som krävde en veterinärs vårdande hand. ”Där har vi det”, sa han och log så mungiporna möttes i nacken. ”Mexiko med strålande sol och stränder, med kokospalmer och koraller, med sällsamma dofter och festliga drycker och ja, valarna, förstås.” Ville tystnade en stund och han kände hur spänningen steg inombords. Ju mer han tänkte på allt det här desto varmare blev han.
8
”Det var på tiden, min son”, sa pappan som just steg in i köket och bryggde sin första kopp kaffe för dagen. ”När bär det av?” ”Nu. Vi ger oss av direkt!” utbrast Ville, och den andra som skulle följa med till Mexiko var givetvis Katten Carlos, Villes trogne följeslagare. ”Nu?” frågade Villes pappa och ryckte till av förvåning till den grad att kaffet hamnade i vrångstrupen. ”Öhrm, öhrm … ” ”Nu!” upprepade Ville. ”Den rätta stunden är alltid nu”, fortsatte Ville förståndigt och rusade upp på sitt rum.
9
V
ille Vims är bara tio år när han tar över sin mammas jobb som veterinär. Människor runt hela jorden vill att han ska hjälpa just deras djur. Till slut bestämmer han sig för att åka till Mexiko för att rädda strandade valar. Han tar med sig sitt magiska lexikon. Och självklart Katten Carlos – pantern med de frusna tassarna.
Men äventyret blir dramatiskt. Rektor Reidar vägrar ge ledigt. Bananplockare visar sig vara tjuvar. Och varför vill Ville så gärna hitta en ullpungråtta? Valarnas hjälte är den första boken i serien om den ovanlige Veterinär Vims och hans ännu ovanligare husdjur Katten Carlos.