9789144111933 by Smakprov Media AB

Utmanande beteende i fรถrskolan EMILIE KINGE

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 39188 ISBN 978-91-44-11193-3 Upplaga 1:1 © För den svenska utgåvan Studentlitteratur 2016 www.studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Översättning: Susanne Uhler Omslagslayout: Francisco Ortega Omslagsbild: Castoriano Film & Photo Printed by GraphyCems, Spain 2016

INNEHÅLL

Författarpresentation 7 Förord 9 Översättarens kommentar 11 1 Vilka är ”de utmanande barnen”? 15 2 Hur förstår vi barns beteende och hur agerar vi? 25

Fostran 31 Danande 32 3 Relationens betydelse 37 4 Självbilden 43 5 Påverkansfaktorer och värderingar 55

Föräldrar 58 I förskolan 62

Innehåll

6 Om att bli sedd 69 7 Vad gör vi? Om verkningsfulla åtgärder 75

Att lugna ner. Om den goda dialogen 76 8 Om dialogen som samtalsform 87 9 Vad betyder empati? 95

Om empati och sympati (medkänsla) 95 Det empatiska beteendet 97 10 Om dialogen med barn 103

Nivå 1: Den rationella nivån 104 Nivå 2: Den emotionella nivån. Känslo‑ och upplevelsenivån 106 Avslutning 107 Litteratur 109

2 Hur förstår vi barns beteende och hur agerar vi?

När barn uppträder utmanande betyder det mycket hur vi uppträder, hur vi reagerar och var vi har vårt uppmärksamhetsfokus. Våra inställningar och handlingar bidrar till att direkt påverka det som sker i barnet och det som sker mellan barnet och andra. Ofta kommer vi att med våra handlingar och uttryck förstärka barnets beteende. Andra gånger bidrar vi till att reducera känslotrycket i situationen. Det har emellertid ofta slagit mig hur ensidig uppmärksamhet på åtgärder som syftar till beteendeförändringar, det vill säga åtgärder som gränssättning, konsekvenser, belöning respektive ”straff”, korrige ring och så vidare som koncentrerar sig på att ändra barnets beteende och reaktionssätt, kan få rakt motsatt effekt till den önskade och bidra till att förstärka barnets uttryck så att be teendet paradoxalt nog eskalerar. Ofta upplever jag den effekten när vi inte klarar att samtidigt både lugna ner situationen och upprätthålla relationen till eller alliansen med barnet. Ensidig uppmärksamhet på åtgärder som syftar till beteendeförändringar kan också upplevas som ett starkt avvisande och ge signaler om att ”du är inte bra nog som du är”, vilket kan försätta barnet i en situation där det är helt ensamt om att ändra sig och sitt beteende. Känner sig barnet anklagat, avvisat och kritiserat kommer en inre känsla av hjälplöshet, vanmakt och ensamhet © Studentlitteratur

2 Hur förstår vi barns beteende och hur agerar vi?

att kunna leda till ytterligare försvarsreaktioner och förstärka barnets beteende. I sådana situationer är det lätt hänt att vi som befinner oss runt omkring upplever att vi ”har försökt allt”, och att vår egen utmattning och känsla av vanmakt ökar. Då kan situationen lätt eskalera. Bemöter vi istället barn som utmanar oss med en öppen nyfikenhet på och undrande över vad deras beteende är ett uttryck för och med en avsikt att förstå mer, på ett bredare och djupare plan, kan emellertid vägen till de goda verksamma, adekvata och utvecklingsstödjande åtgärderna väsentligt förkortas. Betyder detta att vi ska sluta med åtgärder som syftar till beteendeförändringar, såsom gränssättning, konsekvenser och liknande? Självfallet inte. Som så ofta gäller även här principen ”ja tack, bägge delar”. Gränser ger trygghet. Avsaknad av gränser ger inte någon trygghet. Eftergivenhet, otydlighet, negligering och bagatellisering ger diffusa budskap och leder till ökad förvirring och är därför inte nödvändigtvis till någon hjälp. Vår medkänsla kan ofta leda till sådana reaktioner hos oss själva och paradoxalt nog leda till större osäkerhet och några gånger kaos, trots att vår intention är att vilja avlasta och hjälpa (se vidare kapitel 9). Tydlighet i kommunikationen är därför ett nyckelord. Det är viktigt med tydliga ramar och kärleksfull, vänlig gränssättning. Väl så viktigt är dock att reflektera över och undersöka vad som driver barn till att vilja protestera, testa och utmana oss, och vilka behov hos dem som är de drivande. Om vi tror på att barnet kommunicerar med oss genom sina reaktioner och sitt beteende, vad kan då ett sådant gränstestande beteende vara ett uttryck för? Önskan om att vi vuxna är mer närvarande? Mer uppmärksamhet? Mer förståelse? Mer omsorg? Mer stöd och uppmuntran? 26

2 Hur förstår vi barns beteende och hur agerar vi?

Det är viktigt att fråga sig ”Vad gör vi när? Och i vilken ordning? Vad gör vi först, och vad gör vi därefter?” Vi måste såväl agera som reflektera. Vi måste ofta agera ögonblickligen, eftersom detta är nödvändigt för att skydda både barnet självt och andra, men samtidigt i efterhand analysera situationen och vår egen reaktion och bedöma huruvida vi agerade på rätt sätt och i rätt tid. Det är också betydelsefullt att vi i fredstid, det vill säga efter de konfliktfyllda svåra stressituationerna, skapar situationer för goda dialogiska samtalsstunder med barnet, där barnet upplever att det får komma med sina egna upplevelser, tankar, ord och känslor, och får hjälp med att hitta ord för att beskriva dem. Vad är nyckeln till vår förståelse och insikt? Nyckeln är vår empati. Med ett empatiskt tillvägagångssätt försöker vi sätta oss in i barnets känslor och logik och se världen med barnets ögon (läs mer om detta i kapitel 9). Barn med bristande social kompetens blir mycket ofta beskrivna som att de saknar empati. Men barn saknar sällan empati. Empati är inte något vi har eller inte har, eller något vi är eller inte är. Empati är en kvalitet som vi ”går in i och ut från”! När jag är rädd, bekymrad, arg, upprörd, generad – kort sagt när jag är emotionell och befinner mig i mina känslor – har jag mer än nog med att skydda och rädda mig själv och inte ork att tänka på andra. Min förmåga att uppträda empatiskt reduceras. När jag själv är trygg ökar mina förutsättningar för att utöva min empati och ”se” andra i deras behov och tillstånd. Barn som utmanar befinner sig ofta i ett emotionellt tillstånd och kan uppleva en känsla av nederlag, av otillräcklighet, av att inte längre bemästra, av förtvivlan, av vanmakt, av hjälplöshet och ensamhet. I den situationen har de dåliga © Studentlitteratur

2 Hur förstår vi barns beteende och hur agerar vi?

förutsättningar att kunna utveckla inlevelse i andra. Först och främst behöver de hjälp med att förstå sig själva eller utveckla inlevelse i sig själva. Många av de barn som utmanar oss saknar just empati för sig själva, vilket innebär att de saknar kontakt med och vetskap om sina egna känslor och förståelse av vad som sker i dem själva och i kontakt med andra. En förutsättning för att förstå andra är att förstå sig själv. Detta gäller barn och ungdomar, men det gäller också generellt för alla människor, även för dem av oss som möter barn och ungdomar i professionella sammanhang. För att kunna bidra till att barn utvecklar sin empati be höver vi alltså hjälpa dem att lära känna sina känslor och behov. Genom kontakt med och förståelse av de egna känslorna ökar förutsättningarna att förstå andras. I den processen, som barnets samspels‑ och samtalspartner, dess vägledare och modell, kommer vi sannolikt att upptäcka att detta också utmanar vår egen förmåga till empati och förhoppningsvis leder till att vi vidareutvecklar den genom den nära kontakten med barnet. Att uttrycka våra känslor, behov, reaktioner och önskningar är krävande – kanske något av det mest krävande vi ställs inför. Detta gäller oss alla, och det gäller under hela livet. Befinner vi oss i emotionella tillstånd med känslor av tillkortakommande, saknad, oro, upprördhet och frustration, ensamhet, hjälplöshet och vanmakt försvinner lätt de ord som vi kanske hade och som vi kan använda oss av i icke stressande situationer då vi befinner oss i ro med oss själva och omgivningen. Därför kommer de verkningsfulla åtgärderna gentemot barn som utmanar i stor utsträckning att handla om att lugna ner ett uppstressat inre system, ett kaotiskt känsloliv där oartikulerade känslor tar 28

2 Hur förstår vi barns beteende och hur agerar vi?

överhanden och leder barn in i ett beteende som inte gagnar dem. Det handlar om att lugna ner situationen, så att barn kan få tillgång till de tankar och ord som kanske finns där och som kan hjälpa oss och dem till ökad förståelse och insikt. Det handlar också om att vara nära barnet för att kunna uppfatta barnets ofta ordlösa budskap. Lisa var en utmaning för några av de vuxna i förskolan, eftersom hon var mycket stilla, tillbakadragen och svår att aktivera. Hon höll sig mycket runt de vuxna, nästan som en skugga. De vuxna upplevde att de hade ”försökt allt”, men de lyckades inte helt med att få med Lisa i lekar tillsammans med de andra barnen. De hade därför resignerat och överlät Lisa mer eller mindre till sig själv. Samtidigt gjorde det dem ont, eftersom Lisa inte verkade glad. De hade frågat och pratat med henne, men de nådde henne liksom inte. De lät henne vara i fred. En dag då Lisa satt i knät på en vuxen, ”slapp” det ur henne: ”Mamma har inga pengar.” Den vuxna hörde, tog in Lisas budskap och förstod plötsligt vad som förorsakat Lisas tillbakadragenhet. Lisa levde under stor press som hörde samman med en mamma som befann sig i obalans med det dagliga arbetet att ta hand om två små barn. Med bara ett litet socialt nätverk var mamman helt ensam om den krävande uppgiften. Dålig ekonomi gjorde situationen extra påfrestande för denna mamma, och Lisa tog till sig all mammans oro utan att förstå särskilt mycket. Hon var mycket rädd. Tänk om det hände mamma något? Var mamma sjuk? Vem skulle ta hand om henne om mamma kom på sjukhus? Det var många tankar som sannolikt rörde sig inuti i lilla Lisa, tankar som hon inte klarade att uttrycka i ord. Lyckligtvis hade den vuxna i förskolan tillräcklig närvaro för att uppfatta flickans budskap och förstod hur hennes oro och rädsla för vad som kunde hända mamman tog på hennes krafter. Den vuxna kunde därför sätta igång åtgärder som ”gav näring”, det vill säga hon pratade med Lisa om hur de vuxna skulle hjälpa mamman, och att det skulle

2 Hur förstår vi barns beteende och hur agerar vi?

Lisa slippa att behöva tänka på. Detta lyfte en stor och tung börda från Lisas axlar. Under hela tiden följde personalen också upp med mycket omsorg, uppmärksamhet och goda dialogiska samtalsstunder. Efter hand fick Lisa lite mer ork att leka och vara aktiv. Hon frigjorde krafter som tidigare hade varit uppbundna i oro och påfrestande tankar och kunde nu använda dem i lek, lärande och samspel med andra.

Eftersom barns beteende alltid har en orsak, och eftersom barns beteende har en logik för barnet självt, kan det vara av stor betydelse att vi tillsammans med barnet försöker komma fram till ”var skon klämmer”, vad dess behov är, innan vi sätter in åtgärder. I vissa fall kommer detta att betyda medverkan av barnet, reell medverkan. Vi låter barnet delta i dialogiska samtalsprocesser och involverar det därmed och låter det få prägla och påverka sin egen utvecklingsprocess med reflektioner och utforskande av egna känslor, reaktioner och behov. Barnet deltar i utarbetandet av åtgärderna som är till stöd och hjälp för det, och det får vara med och evaluera åtgärderna. Detta är ett viktigt inslag i medverkandeprocessen och ett viktigt element i danandeprocessen. Men vad betyder egentligen danandeprocessen? Och vad är skillnaden mellan fostran och danande?

2 Hur förstår vi barns beteende och hur agerar vi?

Fostran Fostran = ursprungligen ’förhållande(t) att frodas [eller] trivas’1, numera ’underhåll [och] vård (som ngn giver ett barn [eller] som detta åtnjuter)’2. Vi påverkar utifrån genom våra tillrätta visanden, korrigeringar, varningar, gränser och konsekvenser, våra sanktioner, belöningar och straff. Detta innebär att vi belönar och förstärker önskat beteende och använder olika åtgärder som att ignorera, dra uppmärksamheten från barnet, ta bort fördelar och så vidare för att förhindra, reducera och förebygga oönskat beteende. Vi verkställer ”time-out” eller andra åtgärder där barnet avlägsnas från gemenskapen och tas från samlingsstunder när till exempel situationen blir för svår att hantera. Allt detta är åtgärder styrda av yttre omständigheter, en utifrån-och-in‑modell, där vi ofta kan vara frestade att följa på förhand uppsatta och allmänna regler utan att nödvändigtvis undersöka om dessa är i enlighet med barnets individuella och speciella behov. Sådana regler tar sällan hänsyn till individuella skillnader, utan alla barn blir behandlade på samma sätt. Vi ”följer regelboken”! Vi slipper att tänka själva, och vi klarar oss bra utan att visa empati i den mening som empati beskrivs i den här boken (läs om empati i kapitel 9). Samma åtgärd har dock inte nödvändigtvis samma verkan på alla barn. Rätt åtgärd för rätt barn i rätt tid kräver hela vår närvaro och förmåga att ”läsa” barnets behov, så att danandeprocessen får de bästa tillväxtbetingelserna.

1 Svenska Akademiens ordbok på nätet, http://g3.spraakdata.gu.se/saob/. Övers. anm. 2 Svenska Akademiens ordbok på nätet, http://g3.spraakdata.gu.se/saob/. Övers. anm. © Studentlitteratur

2 Hur förstår vi barns beteende och hur agerar vi?

Danande Danande = att bjuda in barnet till en inifrån-och-ut-modell där barnet är subjekt och aktör i sitt eget liv. Dana = ’med [avseende] på [objekt] som tänkes successivt (under verkan [eller] medverkan [av] egna inneboende anlag [eller] krafter) utvecklas [eller] erhålla sin form [eller] beskaffenhet [genom] verbalhandlingen: utbilda, utveckla; fostra’.3 Danande är en livslång process som bland annat handlar om att utveckla förmåga att reflektera över egna handlingar och sätt att vara. Danande sker i samspel med omgivningen och med andra och är en förutsättning för meningsbildning, kritik och demokrati. Danande i förskolan ska förankras i ändamålets värden. Genom goda danandeprocesser sätts barn i stånd att hantera livet genom att de utvecklar förmågan att vara testande och nyfikna på omvärlden och se sig själv som en värdefull medlem av ett större sällskap (författarens kursivering). Kunnskapsdepartementet 2011 s. 15

Danande handlar om att lära barn det som redan finns inom dem, frigöra deras resurser att växa och utvecklas baserat på deras egna inneboende egenskaper och kvaliteter samt hjälpa dem att själva komma fram till saker. Det handlar om ”att bli sig själv”. Med hjälp av reflektion kring, utforskande av och undran över vad som sker inom oss själva respektive mellan mig och andra, kan vi utveckla den självinsikt och självförståelse som är så viktig för att vi ska kunna styra vårt eget liv, ta ansvar för våra handlingar, styra oss själva inifrån och ut istället för att 3 Svenska Akademiens ordbok på nätet, http://g3.spraakdata.gu.se/saob/. Övers. anm.

2 Hur förstår vi barns beteende och hur agerar vi?

bli styrda av andra utifrån. Vi får möjlighet att forma oss själva. Fra lydighet til ansvarlighet heter en av Jesper Juuls böcker, och med den titeln tydliggör han detta förhållande (Juul & Jensen 2003). Barn är inte ”tomma lådor” som ska fyllas och formas av oss som finns runt omkring, som vissa hävdar. Då gör vi barn till objekt. Barn är födda med kompetens att kunna forma sig själva och göra det bästa av sig själva i nära samspel med oss som finns runtomkring. De är subjekt i sina egna liv. Detta är ”danande”. För att bli en god samspelspartner och stödja barn i denna process behöver vi inte minst inlevelse, och vi behöver vår förmåga att vara med barnet. Vi behöver hela vår relationella kompetens. Empati är en viktig faktor i vår relationskompetens och kommer att behandlas i ett eget kapitel. Först dock lite om relationens betydelse.

Emilie Kinge är utbildad förskollärare med magisterexamen i specialpedagogik vid Oslo universitet. Hon arbetar som för fattare och kursledare på heltid och samarbetar bland annat med Unicef Norge och Barnehagestiftelsen Kanvas. Kinge har skrivit flera böcker om teman som empati, samtal med barn, föräldrasamarbete och relationskompetens.

Utmanande beteende i förskolan Barn utmanar oss på olika sätt genom sina handlingar, sina sätt att vara och reagera. Ofta riktar vi vår uppmärksamhet mot beteendet i stället för att reflektera över orsakerna till det och ställa oss frågan vad det är barnet indirekt kommunicerar till oss genom sina handlingar. Många gånger blir vi också mer åtgärds- och lösningsfokuserade i stället för att inrikta oss på barnets behov. Vi upplever gärna att vi ”har försökt allt”, när vi i själva verket lagt energi på sådant som inte har någon verkan. För att åtgärder ska bli meningsfulla måste de alltid kunna kopplas till barnets behov. Upplever sig barnet som sett? Hört? Förstått? Hjälpt? Barns beteenden har alltid en orsak. Den här boken hjälper dig att få syn på och förstå de bakomliggande orsakerna. Och att hela tiden komma ihåg att barn är så mycket mer än sina utmanande beteenden.

Art.nr 39188