Sång, tal och tanke
Lena Björk-Franzén Madeleine Uggla
Innehåll
Förord . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .6 Rösten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8 Jakten på den rena tonen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20 Att sjunga i kör . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 28 Att utstå prov . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 36 Ord och rytm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 42 Memorera mera . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 48 Kultur och tradition . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 54 Notskatt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 60 Tack . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 80
4
notskatt
Alla ljud är musik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 61 Denna sång . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 61 Intervallvisa . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 61 Den vänaste flickan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 62 Vattenkanon . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .63 Ord . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 64 En morgon var röken arg. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .65 Mangwene m’pulele + Quod libet-förslag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .66 Slangrapp . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 67 Jag ligger på en äng . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .68 Idag ska Martin i jorden (Glädsorg) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 69 En irländsk ballad. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .70 Tiden. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 71 Utan dina andetag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 72 En kort visa . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 73 Kanske kärlek är allt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 74 Du får inte gå . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 76 Jag diggar dig. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 78
5
Förord
Vilken nyckel passar till denna bok? Vi har strävat efter att samla våra mänskliga och musikaliska intryck och erfarenheter från många aktiva år. I intensiva samtal om människor och musik har vi vänt och vridit på aktuella frågor om vad som rört och rör sig i vårt samhälle och hur musiklivet i en framtid kan komma att formas. Utgångspunkten har alltid varit det mänskliga. Det har känts underbart inspirerande och lockat oss att vilja berätta för var och en som vill höra på. Vi – det är alltså Lena, pedagogen med spetsen mot framtiden och med lång erfarenhet av verksamhet såväl i Sverige som internationellt, och Madeleine som varit med i den nutida körmusikens utveckling i Eric Ericssons Kammarkör på 40-talet, och med start av pedagogiskt alternativa och framgångsrika SMI, och som alltjämt är aktiv i svenskt musikliv.
6
Som sångpedagog är det förstås härligt att möta de stora begåvningarna; hos dem kan alla musikälskare finna lust och inspiration. Men vi hyllar också musikalisk mångfald. Det mest utmanande i pedagogiska situationer är att möta och övervinna svårigheter. Glädjen över att få dela andras utveckling både musikaliskt och mänskligt är det största man som pedagog kan uppleva. Till alla pedagoger vill vi därför ropa: Gläd er åt era elevers framgångar, små och stora, långsamma och snabba! Och till alla andra: Låt inget hindra dig från att sjunga – inte ens du själv! Vi vill med den här boken visa att det alltid är möjligt att utveckla sig själv och den egna rösten. Den sociala sidan i nära samråd med den musikaliska är livets salt och socker. Lusten till livet, att lära och att leka! Nyckeln är din nyfikenhet och ett rörligt, ständigt utvecklingsbart sinne!
stockholm, februari 2013 Lena och Madeleine
7
Rösten
”Men vem ska trösta knyttet och förklara att en sång – är bättre än en kappsäck ifall vägen är för lång.” TOVe JanssOn 8
Rösten – vårt instrument När våra barn eller någon annan vi känner väl ringer, kan man på första stavelsen höra hur han eller hon mår. Rösten avslöjar direkt om vi är glada, trötta, exalterade eller irriterade. Att kunna urskilja dessa nyanser i rösten förutsätter naturligtvis att vi känner den som talar ganska väl. Men även för någon man inte känner alls är det nästan omöjligt att helt kamoflera sitt inre. Rösten avslöjar känsloläget och det är möjligt att höra om den som talar exempelvis försöker dölja sorg genom spelad glättighet. Hos den blyga och osäkra kryper rösten gärna ihop och avslöjar brist på självförtroende, medan den med starkt ego kan tendera att låta kall och gäll. När du mår bra talar du oftast med mera kraft och klang än när du är missmodig. Varje röst är unik Rösten speglar också vår personlighet. Varje röst har sin egen karaktär. Ett röstavtryck kan jämföras med ett dna där varje enskild röst är unik. Rösten kan vara ett maktmedel; en person som talar distinkt, klangfullt och välartikulerat bemöts med större aktning än en mumlande, odistinkt, sluddrande talare, även om de säger exakt samma sak. Vi dömer ofta personer utifrån hur rösten låter: militärisk, gnällig, blyg, stressad och så vidare. Rösten hos personer i vår omgivning påverkar oss med sina vanor och ovanor, genom dialekt, sätt att andas, röstens kraft och tonhöjd – intonationen. Rösten har formats från tidig ålder. Den har påverkats av dialekt och sättet att tala i den omgivning där vi växte upp. Vårt språk är vår kultur och rösten är dess bärare i språkmelodi och tonfall. Lär känna din röst! Genom att bli bekant med röstens egenskaper kan man själv bestämma över kraften i rösten. Att lära känna sin röst är att lära känna sig själv och bli tydligare i vad man vill förmedla. Alla röster är utvecklingsbara – alla har en egen röst, en egen personlighet som är lika utvecklingsbar som bäraren själv. 9
Du som anser att du vill förbättra ditt sätt att tala, vad är det som du inte tycker fungerar? Får du kritik av dina vänner? Hör de inte vad du säger? Kan det vara så att du talar för fort? Överlag kan man säga att talhastigheten är för hög – vi har för bråttom när vi pratar. Ibland hinner vi inte ens uttala ordens alla stavelser. Att ge sig tid att artikulera – uttala tydligt, sänka talhastigheten och våga göra pauser i ordflödet ger snabbt ett gott resultat. Det är också viktigt att tänka på att tempot måste anpassas efter lyssnarens kunskaper. Vi roade oss med att analysera en talares svårbegripliga föredrag och upptäckte att talaren utelämnade stavelser i så gott som alla tre- eller fyrstaviga ord. Detta fick tråkiga konsekvenser, eftersom talarens erfarenheter och kunskap som han ville förmedla blev obegripliga för lyssnaren. Talaren som kunde varje ord av sitt föredrag var inte medveten om att hans otydliga och alltför snabba sätt att tala gjorde det svårt för lyssnarna att hänga med! Diktion och tempo Om vi blickar tillbaka 40–50 år i tiden kan vi notera att talhastigheten och tydligheten har förändrats väsentligt. Skådespelare, radiopratare och programledare fick tidigare lära sig att tala långsamt och med överdriven tydlighet. Det berodde delvis på de tekniska möjligheterna, mikrofonerna hade begränsat upptagningsområde och ljudtekniken var inte i närheten av vad den är idag, men också därför att tiden präglades av ett långsammare tempo. Många minns säker Farbror Svens brevlåda, där barn fick medverka med sång. Sven Jerrings röst och diktion blev en förebild för alla som hörde honom.
10
madeleine minns
Kan mormor trolla? Mormor sitter hukad över en liten låda som hon har i sitt knä. Jag är en nyfiken sexåring som står bredvid henne och tittar. Lådan är omgiven av ett trassel av trådar, där somliga hänger ända ner till golvet. Så ser jag hur hon plockar reda på två av trådarna som hon tar tag i, en med vänster hand och en med sin högra. Hon böjer sig framåt och granskar noga de två trådändarna, först den ena och sedan den andra. Så för hon de båda ändarna långsamt närmare varandra, för att till slut låta dem mötas – Och då… Plötsligt uppstår ljud ur lådan. Vi tittar överraskat på varandra! Så trixar hon och låter trådändarna slingra om varandra och… ur lådan hör jag en röst… en farbror som talar och säger: Goddag alla barn – och jag lyssnar för första gången på Farbror Svens brevlåda och året är 1926.
Språkljud Tala kan man förstås göra utan att känna till något om de språkljud som talet består av. Men om man vill utveckla sitt tal är det bra att känna till de olika ljuden och vad som händer när man förändrar dessa. Vokaler Vokalerna är de så kallade självljud som man kan njuta av med munnen mer eller mindre öppen. Man kan säga dem – färga dem – ljusare eller mörkare och därigenom förändra talröstens klang. A med smak av å får en mörkare klang: säg ka-ka och dra ljudet mot å så blir a:et mörkare. A med smak av e får bredare och ljusare klang: säg ka-ka och färga mot e så blir klangen bredare. 11
Konsonanter Konsonanterna kallas medljud. De behöver vokalerna som kompisar och håller ordning på dessa. Konsonanterna kan delas in i fyra grupper: nasaler, explosiva konsonanter, väskonsonanter och tungrullande konsonanter. Nasaler – m, n och ng (ng-ljudet är så vanligt i svenskan att vi valt att behandla det som en konsonant) behöver framför allt näsan för att få ljud, men även hela kraniet fungerar som klangrum. Sångare använder gärna nasalerna för att mjuka upp rösten. Explosiva konsonanter – p, t, k, d, g, b. De explosiva konsonanterna får ljud först när man släpper dem. De behöver en ansats från diafragman, vilket gör dem särskilt användbara för att känna stödet, hur det fungerar och hur det kan utvecklas. Mer om stödet på sidan 14. Väskonsonanter – s, f, h behöver luft för att ljuda och är utmärkta bokstäver för att öva och kontrollera luftflödet och andningen. Tungrullande konsonanter – R kräver en attack från diafragman och är en mycket bra bokstav för att hitta stödet. Utan stöd blir r:et inte tungrullande utan låter mer som ett tjockt L eller schzzz. lena minns
Treåriga Unn kunde inte säga tungrullande R utan använde L istället. En dag när hon satt och gungade och lekte med olika ljud fick hon plötsligt fram ett långt tungrullande rrrr, som en motor ungefär. Lycklig över att kunna säga rrrr ramlade hon av gungan, sprang gråtskrattande in och ropade: Mamma, mamma, det brrrröder, kan jag få ett prrrråsterrrr... Då hon var medveten om att hon sagt bokstaven L istället för R tidigare, frågade hon lite försiktigt: Heter du egentligen Rena?
12
Vokalkonsonanter Eftersom vi är roade av ord, både gamla och nya, presenterar vi här ett nyskapat ord: vokalkonsonanter. Dessa behöver en vokal för att bli klingande: b-e, p-e, d-e, t-e, c-e, v-e, j-i, k-å, h-å, e-s och e-f. B-e, p-e behöver läpparna för att ljuda. D-e, t-e är tungspetsljud och tungan behöver vara bakom främre tandraden för bästa tydlighet. C-e och e-s behöver sägas bakom främre tandraden för att inte bli läspljud. Prova att säga dessa med tungan mellan tänderna och sedan bakom tandraden så känner du skillnaden.
Sångrösten Det är intressant att tänka sig att rösten är själens spegel och att vi alla genom vår röst står i samklang med vårt inre. Kanske är det just det som gör det så livgivande att sjunga – och att sjunga tillsammans med andra – att vi faktiskt delar vårt inre med varandra och når en djupare kontakt, både med varandra och med oss själva. Rent fysiskt händer också mängder av processer i kroppen då vi sjunger: vi frigör andningen, syresätter blodet, hjärnan utsöndrar dopaminer och endorfiner och vi upplever ett allmänt välbefinnande. För att utveckla sin röst och sig själv måste man inte börja sjunga, men det är ett enkelt och roligt sätt. Kanske kärlek är allt är en fantastisk sång att sjunga tillsammans med andra. Öva dynamik, att sjunga starkare och svagare, mjukare och kraftfullare i en härlig kollektiv kärleksyttring.
Se sid 74
13
Stöd – röstskarv – text För att du ska nå toner utanför talröstens omfång och kunna använda sångrösten med mera kraft, har stödet, röstskarven och texten stor betydelse. Stödet kommer från bukmuskulaturen – diafragman – och utgörs av kraftkällan för det motstånd man kan känna när man säger R, T, P. Genom att använda stödet får du mera kraft i rösten och kan nå toner du tidigare inte kunde ta. Röstskarven är mer eller mindre påtaglig hos olika människor, men alla har en brytpunkt mellan det som kallas bröstregister eller fullröst och det som kallas huvudregister eller falsett. Många är omedvetna om dessa olika röster och slutar sjunga när bröströsten tar stopp. Texten spelar en viktig roll för tonbildning och artikulation. När man vill sjunga ovanför talläget på stavelser som innehåller bokstäverna I eller E möter man ofta svårigheter som man kan hantera med hjälp av egalisering, utjämning av ljudet. Detta innebär att man uttalar bokstaven I mer som Y, och E mer som Ö. Vilket är mitt rätta röstläge? Många undrar vilket som är deras rätta röstläge. Svaret är att alla toner som nås med lätthet utan att behöva pressas eller kämpas fram, ligger i rätt röstläge. I allmänhet kan man säga att vi trivs bäst i ett mellanläge som är lättlyssnat för åhöraren. Den som deltar i allsång sjunger helst i sitt talläge. Där känner man sig hemma! När melodin sträcker sig utanför det bekväma talläget vill man inte vara med längre. – Usch, det ligger så högt! är en vanlig kommentar. Mellan talets läge och sången finns gemensamma drag, men variationerna är stora – från minsta lilla gny till ett våldsamt vrål. I musikens värld delar man in röstfärgerna i fyra olika lägen: sopran, alt, tenor och bas, där sopranen är den högre damstämman och alten den lägre, tenoren den högre mansstämman och basen den lägre. Dessa indelningar överensstämmer inte alltid med talläget; det finns sopraner och tenorer som trivs i mörka tallägen och altar och basar som har ljusa tallägen. 14
Barnrösten Allt eftersom barnets kropp växer utvecklas också stämbanden. Små barn som ju har kortare stämband än vuxna, har svårt att sjunga låga, mörka toner. Tänk dig att du spelar på ett långt gummiband, det ger mörka toner. Ju mer du kortar av bandet, desto ljusare blir tonen. Detta kan vara ett problem när vuxna skall sjunga tillsammans med barn eftersom vuxna i regel sjunger i ett djupare röstläge. Barn däremot både talar och sjunger i ljusare lägen. Det är bekvämast att lära ut sången i sitt eget läge så att tonerna är nåbara och blir rena och melodin tydligt framgår. Låt därför barnen lyssna på melodin några gånger när du sjunger och ge sedan en ny, ljusare startton och låt barnen sjunga i sitt läge. Om barn sjunger med i vuxnas alltför låga läge riskerar man att de inte kan nå alla toner och det blir ett ”brummande” resultat, där var och en sjunger efter ”egen pipa”. lena minns
Jag minns en pojke i en barngrupp jag hade. Med stort engagemang, stark röst och fantastiskt textminne sjöng han alla sånger på en eller två toner. Jag provade att göra en övning jag kallar ”biet”. Jag gav honom ett ”luftbi” att hålla mellan tumme och pekfinger och bad honom följa drottningbiet, som var i min hand och samtidigt låta som ett bi: bzzzz och följa drottningbiets rörelser och ljud. Jag ljudade bzzzz och vi ”stämde in oss” på samma startton, sedan följde han mig uppåt och nedåt med en fantastisk träffsäkerhet. Men…sa jag, du följer ju fantastiskt bra, varför gör du inte så här när vi sjunger? Aha!!? svarade han, ska man ”röra” på rösten när man sjunger? Hädanefter sjöng han alla melodier med stor, säker tonträff.
15
Målbrott Pojkar har fram till målbrottet samma röstläge som flickor. Flickors röst förändras också i puberteten då stämbanden växer, dock i mindre omfattning och inte lika kraftigt som hos pojkar. Stämbanden hos pojkar växer mellan 4–12 mm i puberteten och flickors stämband växer mellan 1,5–4 mm. Men både pojkar och flickor väljer oftast att sjunga i låga lägen som känns bekväma eftersom de inte vet hur de ska hantera rösten i högre lägen. Att hitta ett större röstomfång kräver vägledning och träning. Genom att ta hand om sin talröst kan man också förbättra sin sångröst. Inledningsvis måste man bli medveten om hur den egna rösten låter. Det är vanligt att kvinnors vardagstal ligger i ett alltför högt läge vilket gör rösten pipig och gnällig medan män tenderar att pressa ner talrösten vilket ger ett knarrigt tal.
”Coola killar sjunger gärna!”
16
Hur man talar är en vana som är svår att bryta; att ändra sin talröst kan upplevas som ett intrång i personligheten. Man skulle kunna säga att vanan är röstutvecklingens motståndare.
Andningen För att sjunga eller tala är det nödvändigt med ett intimt samarbete mellan andnings- och röstorganen. Det ena kan inte vara utan det andra. När man sjunger eller talar kan man likna rösten vid ett klanginstrument och luften som instrumentets stråke. För att utveckla klangen är det nödvändigt att behärska stråken. Bli medveten om din andning! Vår andning är en automatisk process som följer våra tankar, våra känslor och vår kropp. Andningen är en perfekt mätare på hur vi mår; den speglar vad som pågår i kroppen – våra tankar, känslor och vår reaktion på inre och yttre påverkan. Det omvända gäller också – genom att medvetet ta kontroll över vår andning och förändra den kan vi påverka tankar, känslor och kropp. När du är stressad eller upprörd andas du vanligen högt upp i bröstkorgen. Detta ger dig korta, nästan lite flåsande andetag som är ineffektiva och du aktiverar stressrelaterade hormoner såsom kortison, adrenalin och noredadrenalin. Genom att lära dig djupandas effektiviserar du andningen så att du använder stödet – diafragman – optimalt. madeleine minns
Händels Messias – på skånska En körledare i Förslöv i Skåne, Erland Skagerberg, ville genomföra delar ur Händels Messias. En försommar under 40-talet samlade han ett trettiotal av traktens ungdomar för att förstärka sin kyrkokör. Till den första repetitionen kom de flesta direkt från arbetet på åker och äng eller någon av traktens handelsbodar eller handelsträdgårdar. 17
Den här boken handlar om rösten. Rösten är själens spegel; den avslöjar känsloläge, hälsa och personlighet. Varje röst är unik och har sin karaktär. Att lära känna sin röst är att lära känna sig själv. Författarna vill med den här boken dela med sig av sina långa erfarenheter och inspirera oss att utveckla våra röster i såväl tal som sång. De berättar om vad som påverkar rösten och ger många tänkvärda tips, bland annat om hur man kan hantera nervositet. Genom att utveckla sin röst kan man själv bestämma kraften i den och bli tydligare i det man vill förmedla. Rösten är gränslöst utvecklingsbar och vi kan alla lära oss att använda rösten på rätt sätt!
Lena Björk Franzén är utbildad sång- och körpedagog. Hon har undervisat på Skandinaviska Skolan i Bryssel samt lett ett stort antal körer genom åren. Madeleine Uggla är musikpedagog och sångerska. Hon grundade Stockholms Musikpedagogiska Institut (SMI) 1960 samt var intiativtagare och ordförande i Svenska Röstpedagogers Förbund.
ISBN 978-91-86825-46-1
9 789186 825461