De hade lovat att skicka någon att möta henne. Hon hade ringt nerifrån Umeå och förvarnat om att det blev hon som kom. De hade förväntat sig den rutinerade Lars Robertson men skulle i stället få den relativa nybörjaren Katja Lyss. Hon hade bara arbetat i Umeå i drygt två och ett halvt år, under den tiden hade hon dessutom varit sjukskriven ett bra tag efter ett traumatiskt avslut på en urspårad mordjakt. En jakt som tippade stora delar av Katjas tillvaro på ända. Men eftersom Robertson låg sjuk i vinterkräksjukan och Katja var friskförklarad sedan augusti från den psykologiskt betingade sjukskrivningen så hade de skickat henne i stället. Katjas tjänst hade dessutom förvandlats till en placering inom den relativt nyinrättade Nationella Operativa Avdelningen (NOA), med inriktning mot internationella kontakter. Så även om Lars Robertson varit frisk, hade det rent formellt ändå varit Katja som skulle ha skickats, men hon var inte så säker på att man hade gjort det om Robertson varit igång. Han kände till Arjeplog väl och hade förstärkt vid tidigare tillfällen. Han var dessutom rosenrasande eftersom Katja hade befordrats inom NOA och inte han. Där satt Robertson med mängder av tjänsteår och i sina egna ögon väldigt fina meriter och blev omsprungen av en trettiofyraåring som till på köpet inte hade kuk. Katja, som hade varit etta på sin utbildning inom såväl bilkörning, skytte och fysik som i flera teoretiska ämnen, var förstås både riktigt motiverad och väl kvalificerad, men det sket givetvis Lars Robertson i. Han var inte bara tillfälligt magsjuk, han var dessutom jävligt illa sårad. Ledningen hade förstås också haft sina tvivel, men Katja hade försäkrat dem om att hon var tillbaka såväl psykiskt som fysiskt och kunde förstärka polisen i Arjeplog i deras utredning. Under den sex månader långa sjukskrivningen hade hon pratat och diskuterat oavbrutet med sin psykolog och bästa vän Esmeralda Koll. Hon hade också tränat som en galning, så den fina fysiska formen var verkligen ingen lögn. Katja var ett muskelpaket med kondition som en älg. Delvis berodde det säkert på att hon i sitt tidigare liv i Alperna hade gjort en säsong i friåkartävlingen Freeride World Tour som slutade med att hon rankades fyra i världen i galna åk utför sjukt branta berg. Den säsongen hade hon inte gjort annat än tränat och åkt skidor på heltid, vilket gjorde att det fanns en grundfysik i kroppen som hon ganska snabbt kunde hitta tillbaka till. Psyket spökade förstås fortfarande, men det tyckte Katja själv att hon var rätt bra på att mörka.
4