9789197891738

4

ISBN 9789197891738 © Malin Olofsson, Daniel Öhman och Reporto Reporto Förlag AB i samarbete med Bonnierförlagen Omslag: Lisa Zachrisson Omslagsbild: Louise Billgert Tryckt hos GGP Media GmbH, Tyskland 2011 Första tryckningen www.reporto.se

MATENS PRIS_134X213-NY-21.7.indd 4

2011-07-25 16.56

5

Innehåll

Förord

7

Vietnams värsting

9

En outnyttjad resurs

29

Bönan alla vill ha

45

Köttfesten

79

Kycklingbluffen

99

Vem vill få dig att äta mer kött?

109

Inavel i Bregottfabriken/Djuren går sönder

119

Danmark och grisarna

141

Gödselbomben

163

Energislukarna

171

Matens nyckfulla pris

189

Makten över maten

209

I mataffären

235

Daniels och Malins miljösmarta menyer

245

MATENS PRIS_134X213-NY-21.7.indd 5

2011-07-25 16.56

MATENS PRIS_134X213-NY-21.7.indd 6

2011-07-25 16.56

Förord De jobbade länge på samma arbetsplats, utan att känna varandra. Men av en slump började Malin Olofsson och Daniel Öhman att prata om mat och vad mat kostar.

Inte minst färsk fläskfilé från Danmark. Hur kunde den vara så billig? Det blev starten för reporterduons envisa granskning av livsmedelsindustrin i Sveriges Radio.

Som många andra engagerades och upprördes vi av reportagen. Fanns det mer att gräva fram? Hur mycket som helst, svarade Malin Olofsson och Daniel Öhman och gav sig ut på en ny jakt efter sanningen bakom lågpriserna. Resultatet håller du i dina händer.

Aldrig har vi svenskar ätit så mycket som nu – ändå lägger vi mindre och mindre pengar på mat. En av förklaringarna är att maten produceras allt längre bort.

I länder där inte bara lönerna är lägre utan även kraven på hållbarhet, miljöpåverkan och djuromsorg. För producenter som vill pressa priset är det perfekt.

Visserligen är fler och fler svenskar beredda att betala lite mer för mat som är ekologisk och närproducerad. Men lågpristrenden är fortfarande så mycket starkare.

2011 är nästan varannan vara i våra matkassar importerad, ofta från andra kontinenter.

I våra nya och internationaliserade matvanor finns inga årstider. Alla slags frukter och grönsaker är tillgängliga året runt. Härligt och nyttigt, men också ett problem. Många av de grödor vi äter vintertid skulle nämligen inte kunna växa utan förbränning av stora mängder olja och naturgas. Andra kräver energislukande flygtransporter.

Detta betyder inte att svenska intressen kan känna sig säkra från granskning, tvärtom – Malin Olofsson och Daniel Öhman riktar udden även mot dem. Varför fortsätter till exempel kött- och mjölkbönder att använda djur som är så sönderavlade att de rasar ihop redan efter några år? Är det verkligen omöjligt för skånska kalkonfarmare att släppa ut sina fåglar ur de djurfabriker där svaga riskerar att bli hackade till döds? Ska svenska pensionspengar växa tack vare bekämpningsmedel som dödar både natur och människor? Och varför är politiker och andra så dåliga på att värdesätta de inhemska resurser som mycket väl skulle kunna användas utan att belasta naturen?

Frågan om vad jordens befolkning ska äta är en av de allra viktigaste inför framtiden när klimatförändringar, energikriser och ekonomiska kollapser hotar. Malin Olofssons och Daniel Öhmans granskning av den globala matindustrin visar att du har mer att säga till om än vad du tror.

Samma dag som vi skriver detta lockar ICA Kvantum med ett kilo färsk fläskfilé från Danmark för rekordlåga 59:90 kronor. Frågan infinner sig naturligt: har vi verkligen råd att slå till?

Stockholm den 12 juli 2011 Matti Larsson och Lasse Wierup Förläggare

MATENS PRIS_134X213-NY-21.7.indd 7

2011-07-25 16.56

8

Pangasiusfiskar. Mekongdeltat, Vietnam.

MATENS PRIS_134X213-NY-21.7.indd 8

2011-07-25 16.56

VIETNAMS VÄRSTING

Det är stimmigt i lunchrestaurangen och nästan fullsatt. Vi har tur och hittar ett bord med fönsterplats. Lunchmenyn innehåller tre alternativ: hackebiff med bearnaisesås, stekt fläsk med löksås och panerad sjötunga med crabfishröra och kokt potatis.

Sjötunga för 80 kronor? Det låter för bra för att vara sant, men vi är sugna på fisk.

När tallrikarna kommer in stiger vår misstänksamhet. Filén som göms under paneringen ser inte alls ut att komma från en plattfisk.

Vi skär av varsin bit, smakar och blir ännu mer skeptiska. Äkta sjötunga är en smakupplevelse. Det vi nu tuggar på har sladdrig konsistens och påminner om en fiskbulle.

Servitriserna bakom kassaapparaten stirrar tomt på oss när vi frågar vad det är vi ätit. Är det verkligen tunga?

– Äh… hm… alltså den är ju från Vietnam, svarar en av tjejerna.

– Sjötunga från Vietnam, finns det? undrar vi.

Servitrisen blir tyst en stund. Sedan säger hon: – Eller ja, alltså sån där vad heter det… pangasius.

– Varför skriver ni inte det?

– Det blir så mycket frågor då. Det är enklare att skriva sjötunga.

– Det enklaste är väl att ni serverar sjötunga om det nu är det ni skriver på menyn?

– För 80 kronor?! säger servitrisen och brister ut i ett gapskratt.

Restaurangen, som ligger i centrala Stockholm, är långt ifrån ensam om den falska varudeklarationen. En snabb googlesökning visar att ett tiotal lunchställen runt om i landet för tillfället serverar ”sjötunga” för mellan 72 och 85 kronor. I Luleå var fusket för några år sedan så utbrett att kommunens miljökontor såg sig tvingat att gå ut med en varning: Eftersom sjötunga är så dyrt är det mer eller

MATENS PRIS_134X213-NY-21.7.indd 9

2011-07-25 16.56

10 matens pris

mindre uteslutet att en restaurang har råd att servera något sådant för 80 kr till lunch.1 Kilopriset för äkta sjötungafilé ligger på mellan 400 och 500 kronor i fiskdisken. Pangasius – eller vietnamesisk hajmal – som i färsk form påminner om tunga i färg och konsistens, kostar högst en tiondel. Det låga priset har på kort tid gjort pangasius till en av de mest sålda fiskarna i Sverige och på sju år har importen av fryst pangasius ökat från noll till 4 000 ton.2 Enligt en undersökning från maj 2011 hade pangasius klättrat till en sjätteplats på listan över Sveriges populäraste matfiskar.3 Ännu några år in på 2000-talet var den tropiska insjöfisken så gott som okänd i Sverige. Men när odlare i Vietnam hittade ett sätt att befrukta fisken artificiellt blev arten snabbt big business.

Småskaliga odlingar i Mekongfloden ersattes av industriella dammar, ägda av stora exportföretag. Idag produceras 1,2 miljoner ton fisk om året, vilket gör pangasiusindustrin större än de norska laxodlingarna.

Förklaringen till succén är inte bara det låga priset. Även utfiskningen av haven har spelat pangasiusodlarna i händerna. Tre fjärdedelar av planetens fiskbestånd är antingen utfiskade, överfiskade eller fiskade till sin biologiska maxgräns, enligt FN:s mat- och jordbruksorganisation FAO. Om inget görs beräknas näst intill all vild fisk i haven vara utrotad innan 2050.4 Konsumenternas växande medvetenhet om att bestånden av torsk, lax, plattfisk med mera, blivit allt glesare har ökat efterfrågan på odlad fisk. Mer än hälften av all matfisk i världen är idag odlad, enligt beräkningar av FAO. Just pangasius har, av bland annat svenska återförsäljare, framhållits som särskilt bra eftersom den påstås födas upp enbart på vegetabiliskt foder och därmed inte tär på den småfisk i havet som används för att producera fiskmjöl.

Men en miljon ton fisk utmed en enda flod, kan det verkligen vara bra? I slutet av 2010 bestämmer vi oss för att på plats undersöka hur fisken på lunchrestaurangen hade det i sitt hemland.

På redden utanför Long Xuyen Citys hamn, i den vietnamesiska provinsen An Giang, ligger träbåtarna på rad. De har just varit och hämtat ny fisk från dammarna längre ut i Mekongområdet och besättningarna väntar nu på att få gå i land och lossa de glimmande

MATENS PRIS_134X213-NY-21.7.indd 10

2011-07-25 16.56

vietnams värsting 11

fiskmassorna i båtarnas lastutrymmen.

Den båt som ligger först i tur styr in mot hamnen. När den är framme springer arbetare ombord och fyller stora plastkorgar med fisk. Två och två bär de sedan korgen mellan sig på en träpåle som vilar på deras axlar. Det går i rasande fart. En lastbilschaufför väntar med motorn på och männen hojtar till alla i närheten att inte stå i vägen.

När flaket är fyllt av korgar kör lastbilen iväg, men bara en kort bit. Vid en byggnad stannar chauffören och nya arbetare lyfter av korgarna och tippar ner innehållet i en ränna. Rännan leder in i en fabriksbyggnad.

– Bra, de lever fortfarande, säger en man som övervakar arbetet.

Det är ett kvalitetsbetyg; fisk som dött innan den kommer in i fabriken hamnar i soporna. All fisk måste vara riktigt färsk, förklarar mannen som är anställd på fabriken.

Vi har kommit hit med förhoppning om att få göra ett besök på företaget, som rensar och fryser in pangasiusfiléer. Med oss har vi en tjänsteman från vietnamesiska utrikesministeriet. Formellt är han vår tolk, men det är tydligt att han övervakar våra frågor. Att verka som utländsk journalist i landet kräver tillstånd och varken stat eller företag är intresserade av publicitet som inte ligger i linje med bilden av Vietnam som ett framtidsland.

Innan vi går in i fabriken lyckas vi ändå få en kort pratstund med en av arbetarna.

– Tidigare var jag risbonde och drev ett litet lantbruk. Nu jobbar jag istället här, säger han via vår tolk.

Precis som många andra invånare längs Mekongfloden hoppades han kunna tjäna mer pengar inom pangasiusbranschen. Så blev det också.

– Jag får ut två miljoner dong i månaden, berättar mannen.

Det motsvarar knappt 600 kronor, vilket är klart över landets minimilön.

Företagets representant upptäcker intervjuförsöket och skyndar fram i vår riktning. Mannen återgår omedelbart till sitt arbete. Något besök kan det inte bli fråga om, förklarar företagsrepresentanten.

Vill vi se hur pangasiusfiskarna processas får vi vända oss någon annanstans.

Tillsammans med vår ”överrock” hoppar vi in i bilen och ger oss

MATENS PRIS_134X213-NY-21.7.indd 11

2011-07-25 16.56

12 matens pris

av till en annan fabrik som vi varit i kontakt med i förväg. Här går det bättre. På villkor att vi inte filmar eller tar några bilder får vi besöka fabriken.

Innan vi släpps in måste vi ta på oss vita gummistövlar, vita långa rockar, hårnät och kepsar. Sedan visas vi in i en sluss med ett par decimeter vatten på golvet och klafsar fram till en lång vask, där kranarna startar genom att man trycker på en knapp med knäet.

Efter en noggrann handtvätt blir vi tillsagda att skölja händerna i en balja med ett starkt medel i och sedan torka dem med särskilt papper. Därefter sprejas händerna med en spritblandning och till sist får vi plasthandskar att trä på fingrarna.

Nu är vi redo att gå in.

I en enorm lokal står hundratals män längs ett löpande band. På bandet åker de nyfångade pangasiusfiskarna. Med några enkla rörelser snittar männen ut filéerna. Fiskrenset slängs på ett annat rullband som åker åt andra hållet.

På vardera sidan av lokalen står två män på pallar och spanar ut över arbetarna. Deras jobb är att öka takten så snart de ser en möjlighet, berättar företagsrepresentanten.

– Idag tar det ungefär sju sekunder att skära ut filéerna. En sekunds förbättring skulle motsvara 158 fler filéade fiskar i minuten, eller 75 000 fler på en dag, förklarar han.

Guidningen fortsätter i rask takt till en annan lokal som är ännu större. Här jobbar fabrikens kvinnor. Ungefär 700 stycken. Även de står packade längs löpande band, iklädda vita skyddskläder, munskydd och huvliknande kepsar. Det enda som syns är deras ögon. Med tunna, vassa knivar skär kvinnorna bort små bitar från de filéer som transporterats hit från det föregående rummet. I slutet av banden trillar fiskbitarna ner i ett reningsbad.

– Sen fryser vi ned dem, berättar den man som utsetts till vår guide.

Företaget vi besöker heter International Development & Investment Corporation, ofta förkortat till IDI. Ursprungligen var det ett fastighetsbolag. Men 2007 såg ledningen den ekonomiska potentialen i den snabbväxande pangasiusindustrin och redan året därpå stod fabriken klar.

Nu, drygt två år senare, kan företagets 1 600 anställda processa 300 ton fisk om dagen. Planen är att produktionen så fort som möjligt

MATENS PRIS_134X213-NY-21.7.indd 12

2011-07-25 16.56

vietnams värsting 13

ska öka till den dubbla för att möta den ökande efterfrågan från uppköpare i fyrtio länder, däribland Sverige. En stor svensk kund är familjeföretaget Lobster Seafood AB i Sollentuna, som i sin tur har Coop, Ica och Citygross på kundlistan.5 – Det har gått bra för oss. Vi har aldrig påstått att vi har den bästa fisken. Men kvalitetstest i amerikanska laboratorier visar att vår fisk inte är sämre än fisken som odlas där, säger trettiotreårige Trung Ving Thanh som är IDI:s vd.

Han tar emot oss i en nybyggd kontorsbyggnad, en bit från fiskfabriken. Ett pampigt hus med bred stentrappa, damm med guldfiskar i entrén och möbler i polerat, mörkt trä. Tre ensamma pärmar i den stora bokhyllan bakom honom vittnar om att företaget expanderat snabbare än han lyckats samla på sig papper.

– Genom goda företagsstrategier är vår ambition att utöka vinsten under det kommande året med 15 miljoner USA-dollar. Planen är att vi också ska bygga en egen fiskfoderfabrik, fortsätter den unge vd:n, som är välansad med nystruken skjorta, pressad kostym och välkammad lugg.

Enda orosmolnet för Trung Ving Tanh är att konkurrensen har hårdnat i takt med att fler och fler gett sig in i branschen.

– Det gör att importörerna kan pressa priserna till väldigt låga nivåer.

Nyetableringarna stimuleras av den vietnamesiska regeringen, vars mål är att pangasiusexporten ska fördubblas till år 2020.6 För att nå dit måste mer och mer mark göras om till fiskodlingar. Idag har drygt 10 000 hektar strandbäddar längs Mekongflodens delta grävts ut till dammar som fyllts med vatten och fisk.7 IDI:s egna fiskdammar upptar en yta av 600 000 kvadratmeter – motsvarande åttio fotbollsplaner – men detta räcker långt ifrån för att förse fabriken med så mycket pangasius som krävs. Resten köper företaget från oberoende odlare.

Det är fiskdammarna som vi egentligen har kommit för att se.

De producerar nämligen inte bara fisk – utan också enorma mängder fosfor och kväve. Ämnena finns i hög koncentration i den avföring, uppskattningsvis cirka en miljon ton, som den odlade fisken lämnar efter sig.8 Varje år pumpas över tio miljarder kubikmeter vatten från Mekongfloden in och ut i pangasiusodlingarna.9 Forskare och miljö-

MATENS PRIS_134X213-NY-21.7.indd 13

2011-07-25 16.56

14 matens pris

organisationer har varnat om att detta på många håll sker helt utan rening och med stora påfrestningar på vattenmiljön som följd.

Trung Ving Tanh försäkrar dock att detta inte är något som hans företag låter ske.

– Vi renar allt vatten från våra dammar, säger han och beskriver sen detaljerat en reningsprocess med särskilda reningsdammar och ett avancerat kanalsystem.

Vi har i förväg fått tillstånd att besöka en av IDI:s fiskodlingar.

Men den damm som företaget nu vill att vi ska åka till ligger två timmar härifrån, i en annan provins. När vi frågar varför får vi ingen riktig förklaring, vilket leder till en misstanke om att företaget valt ut en mönsteranläggning som brukar visas upp för kinkiga importörer från Europa.

Men vi har tur. Tolken gör klart att han inte är speciellt sugen på en lång och skumpig bilresa. Dessutom har vi inte tillstånd att åka till den andra provinsen, påminner han. Det hela slutar med att vi får besöka en fiskodling som ligger bara tio minuter bort.

Det är mitt på dagen och solen står högt när vi kommer fram. Bara någon meter från Mekongfloden är marken urgröpt i en rektangel om ungefär femtio gånger hundra meter. Det gulbruna vattnet är så grumligt att det är omöjligt att se ner i dammen. Fiskarna kan vi utan problem skymta ändå; i tusentals simmar de vid ytan och får vattnet att se ut som om det kokar.

En hel liten delegation av män och kvinnor från IDI har följt oss hit. Klädda i aprikosfärgade företagsskjortor småpratar de glatt med oss där vi går längs med kanten. I en damm av den här storleken kan över 300 000 fiskar på ett kilo styck samsas, får vi veta. När så många fiskar trängs i samma damm blir vattnet successivt allt mer syrefattigt, vilket får fiskarna att söka sig till ytan. Mycket fisk vid ytan, som här, kan alltså vara ett tecken på dålig vattenkvalitet.

Vi ser oss omkring för att upptäcka det reningssystem som Trung Ving Tanh beskrivit. Men hur vi än letar med blicken ser vi varken reningsdamm eller kanaler.

Under en liten bro upptäcker vi däremot en lucka. Den leder rakt ut i floden.

– Hur går det till när ni byter ut vattnet? frågar vi.

– Vattnet pumpas upp genom det här röret från floden och sedan

MATENS PRIS_134X213-NY-21.7.indd 14

2011-07-25 16.56

vietnams värsting 15

töms det ut i floden genom slussen här, säger en av företagets representanter och pekar på luckan under oss.

Till skillnad från inne i fabriken visar det sig att det går bra att vi filmar och fotograferar här. Medan vi tar bilder av dammluckan sätter sig våra följeslagare i skuggan under ett träd. De har uppenbarligen inte fått några direktiv om att upprätthålla bilden av en miljövänlig fiskproduktion.

Inför besöket har vi stoppat ner en liten plastflaska i vår väska.

Nu smyger vi ned på den smala markremsan som skiljer dammen från Mekongfloden, stoppar ner flaskan under ytan och låter vattnet sippra in. Men vi blir upptäckta och reaktionen låter inte vänta på sig.

– No no no! Vad gör ni? skriker en av de kvinnliga anställda och skyndar fram till oss.

– Det är till vår research, svarar vi.

– Ni måste omedelbart hälla ut vattnet! säger hon.

En man som hört ordväxlingen rusar fram.

– Nu häller ni ut vattnet! säger han.

Vi försöker säga att vd:n gått i god för att vattnet är renat, och då är det väl inga problem?

Mannen lyssnar inte.

– Häll ut det! säger han bestämt och tar ett steg mot oss för att försöka komma åt den lilla plastflaskan.

Motvilligt skruvar vi av korken och börjar hälla ut vattnet. Ett försök att behålla en liten skvätt på botten genomskådas av mannen.

– Allt ska ut!

– Vad är ni rädda för? Det är bara vatten, försöker vi igen.

– Vi är inte rädda. Det är bara företagets policy.

IDI är inte ensamt om att förorena Mekongflodens vatten. Undersökningar som vi tar del av efter vårt besök bekräftar att många pangasiusföretag struntar i att investera i reningsanläggningar när prispressen driver dem till att hålla nere alla kostnader.10 Trots att regeringen uppmanat fiskodlarna att investera i bättre reningsteknik saknar hälften av fiskdammarna helt reningssystem.11 En vanlig bild är att större företag har vattenreningssystem på sina egna dammar men ändå köper fisk från odlingar utan rening.12 Runt 2,5 miljoner kilo kväve och 200 000 kilo fosfor uppskattas flyta ut i Mekongfloden under ett år.13 Ett annat problem är att många odlare, i sin iver att få fiskarna

MATENS PRIS_134X213-NY-21.7.indd 15

2011-07-25 16.56

16 matens pris

att växa snabbare, häller ner för mycket foder i dammarna. Vid flera dammar som vi ska besöka under vår Vietnamresa ser vi hur överflödigt foder lagt sig som en gulbrun sörja vid dammkanten. Även detta överskott förs sedan ut i Mekongfloden och bidrar till övergödning som hotar djur och natur.

Mekongfloden är oerhört viktig för alla de invånare som bor i området. De tvättar sig i vattnet, fångar sin fisk, bevattnar sina risfält och fruktträd. Länge har människor också använt vattnet som dricksvatten efter att ha kokat det, men nu är det färre och färre som vågar det. De som har råd köper istället vatten på flaska, andra samlar regnvatten.

– Det kommer att sluta i katastrof om produktionen inte förändras.

I vissa områden är vattnet så förorenat att det kliar på huden när folk tvättar sig i det. Utsläppen gör också att vild fisk och växter dör.

Det säger Vo-Tong Anh, chef för fakulteten för jordbruk och naturresurser på An Giang University. Till skillnad från många andra forskare som vi träffar i Vietnam är Vo-Tong Anh inte rädd för att tala klarspråk. Han vill se strängare regler, som tvingar odlarna att ta ansvar för miljön. Men framför allt menar han att de europeiska köparna borde kunna betala det som krävs för en hållbar produktion.

– Priset som odlarna får för fisken är för lågt, säger Vo-Tong Anh. I jakt på bättre marginaler frestas odlarna att fylla sina dammar med allt mer fisk. 2004 uppgick det genomsnittliga antalet pangasiusfiskar per kvadratmeter ytvatten till tjugo.14 Ökad täthet betyder större risk för hälsoproblem bland fiskarna.15 Det har inte hindrat odlarna från att fylla dammarna ännu mer och idag ligger genomsnittet på 53 fiskar per kvadratmeter ytvatten. I extremfall kan tätheten närma sig 100 fiskar per kvadratmeter.16 När pangasiusfisken packas så tätt drabbas den av sjukdomar.

Fiskodlare har bittert fått erfara hur hela deras investering flutit upp till ytan i dammarna efter plötsliga sjukdomsutbrott. I en artikel från 2010, skriven av en av Vietnams främsta experter på fiskodling, beskrivs läget så här: ”Intensifieringen av fiskodlingen har resulterat i sjukdomsutbrott särskilt på senare år, svampsjukdomar, ento- och ectoparasiter och bakterier. Studier har visat att stressfaktorer som försämring av miljön, avfall från jordbruk, dålig omsorg och hög

MATENS PRIS_134X213-NY-21.7.indd 16

2011-07-25 16.56

vietnams värsting 17

fisktäthet gör fisken känslig för infektioner.” 17 Istället för att minska antalet fiskar och försöka förbättra vattenkvaliteten väljer många odlare en annan strategi: antibiotika. För att förhindra sjukdomsutbrott hälls medicin ner i dammarna i förebyggande syfte. Men redan finns tecken på att antibiotikan är på väg att tappa sin verkan. Enligt en doktorsavhandling har allt fler bakterier börjat bli resistenta, däribland den för pangasius mycket farliga Edwardsiella ictaluri.18 Effekterna kan bli långtgående, enligt avhandlingen: ”Överanvändningen av antibiotika bidrar till spridningen av resistenta bakterier inom fiskodlingen … De här resistenta bakterierna kan sedan sprida sig till landlevande djur och människor.”

Att antibiotika används i allt högre utsträckning får vi bekräftelse på när vi besöker företaget Agifish, som är Vietnams fjärde största pangasiusproducent. Under 2010 exporterade Agifish 25 miljoner ton fisk till ett värde av över 350 miljoner kronor.19 I Sverige är företagets största kund Ica-koncernen som säljer fisken under sitt eget varumärke.20 Agifishs kvalitetschef Dao Thanh Hung redogör utan omsvep för hur företaget använder medicin i produktionen.

– Fisken får röda prickar på njurarna och vita prickar på levern.

Då botar vi den med antibiotika. Men bara sådan antibiotika som är tillåten enligt reglerna, såklart, säger Dao Thanh Hung.

Då och då sker det bakslag och bakterierna visar tecken på resistens.

– Ibland fungerar inte den antibiotika vi ger fisken. Då brukar läkemedelsföretagen komma och rekommendera andra sorter som vi byter till, fortsätter kvalitetschefen.

Dao Thanh Hung ser inga problem med antibiotikaanvändningen. Inte så länge antibiotikan hinner försvinna ur fiskarnas kroppar innan de dödas och går på export. Om konsumenterna i Europa upptäcker att fisken är full av antibiotika vill ju ingen köpa den.

– Vi ger inga som helst behandlingar med antibiotika de sista en till två månaderna innan slakt, förklarar Dao Thanh Hung på Agifish.

Att våra matfiskar odlas med hjälp av antibiotika i dyiga dammar som skadar miljön hävdar en del är något som vi måste acceptera för att låta bestånden av vild fisk i haven återhämta sig. Men om det ska vara sant gäller det att den odlade fisken inte äter vild-

MATENS PRIS_134X213-NY-21.7.indd 17

2011-07-25 16.56

18 matens pris

fångad fisk och definitivt inte mer fisk än vad man får ut ur odlingen.

De importörer som säljer pangasius i Sverige har länge spridit bilden att fisken inte tär på havens resurser. Inför vår Vietnamresa hör vi följande från Johan Nilsson, Sverigechef för holländska Fiskano som är Europas största fiskimportör och som levererat pangasius till bland andra Coop: – Vad som är positivt med pangasius är att den får hundra procent vegetabiliskt foder. Den klarar sig ypperligt ändå eftersom den som mal är gräsätare.

Men stämmer detta med verkligheten?

Vid Agifishs dammar i Mekongdeltat har det blivit dags att utfodra fisken. Två arbetare lastar stora vita säckar med fiskmat ombord på en smal, liten träbåt och ror ut i dammen. När de häller ut fodret i vattnet blir de hundratusentals fiskarna som tokiga; de trängs vid ytan och sväljer glupskt de små foderkulorna.

När de första tio säckarna är tömda ror männen in och hämtar tio till. Varje dag matas fisken i den här dammen med 100 säckar foder. Varje säck innehåller 40 kilo mat. Pangasius växer också snabbt och når på bara sex månader färdig slaktvikt på mellan 1 och 1,5 kilo.21 Vid dammkanten ligger travar av fodersäckar från ett av landets största fiskfoderföretag. Vi går fram till säckarna och tar upp en av dem. Vår tolk granskar innehållsförteckningen, men ingenstans står det vad proteinet i säcken är tillverkat av. Vi vinkar till oss kvalitetschefen Dao Thanh Hung.

– Är det fisk i fodret?

Dao Thanh Hung tittar på oss med förvånad blick.

– Ja, det är klart. Tidigare tog vi fisk från floden här och de som skötte odlingen gjorde eget foder. Men nu är det inte mycket fisk kvar så istället använder vi industriellt framtaget foder med fiskmjöl.

Pangasiusfisken skulle, precis som Johan Nilsson på Fiskano hävdade, mycket väl kunna klara sig på vegetabiliskt foder. Problemet är bara att den då inte växer lika snabbt. Men med proteinrikt fiskmjöl får odlarna ut två omgångar fisk per år.

Nu ska det sägas att pangasiusfodret innehåller betydligt mer än bara fiskmjöl. I genomsnitt stannar andelen fiskmjöl på 16 procent.

MATENS PRIS_134X213-NY-21.7.indd 18

2011-07-25 16.56

vietnams värsting 19

Det låter kanske inte så mycket. Men då ska man veta att pangasius är en ganska dålig foderomvandlare. För att föda upp en pangasius till ett kilo går det åt nästan två kilo foder, varav ungefär tre hekto alltså är fiskmjöl.22 För att producera tre hekto fiskmjöl krävs fyra gånger så mycket fisk, det vill säga 1,2 kilo.23 Sammantaget visar ekvationen alltså att det går åt mer fisk för att föda upp en pangasius än vad odlarna får ut.

Varifrån kommer då all den fisk som blir till fiskmjöl?

– Från havet, säger kvalitetschefen Dao Thanh Hung på Agifish.

Vilken fisksort som används vet han inte.

– Det är bara skräpfisk.

Skräpfisk – det låter ju bra. Fisk som ingen vill ha, fisk som människor inte kan äta. Men är det verkligen så? För att få svar beger vi oss ut till den vietnamesiska kusten i Kien Giang-provinsen.

Färgglatt målade fiskebåtar ligger ankrade längs flodkanten. Ett par hundra meter bort skymtar havet. Till den här hamnen kommer båtarna in med sina fångster från vattnen utanför den vietnamesiska sydkusten.

Fisklukten är skarp och det är liv och rörelse runt båtarna. Kvinnor och barn sitter på små pallar strax intill båtarna och rensar den senaste fångsten. Vi får gå nära för att kunna se. Fisken de rensar är liten, bara fem–sex centimeter lång.

Vi frågar en kvinna i traditionell vietnamesisk rishatt om den senaste fångsten var bra.

– Jodå, svarar hon. Fast det fanns mer fisk förr.

– Vad gör ni med fisken?

– Säljer den på marknaden.

– Så folk äter den alltså?

– Javisst.

– Används den till fiskfoder också?

Kvinnan tittar på oss. Sedan sträcker hon ut armen och pekar rakt över floden. Där ligger en fiskebåt och ombord syns män i shorts lasta över sin fångst till en annan mindre båt.

– Den frågan är nog bättre att ställa till dem, säger hon.

Vi hittar en bro som tar oss över floden och fortsätter ner mellan husen. Framme vid den båt som kvinnan pekat på klättrar vi över relingen och går ombord. Besättningsmännen blir förvånade, men

MATENS PRIS_134X213-NY-21.7.indd 19

2011-07-25 16.56

20 matens pris

vår tolk förklarar att vi är journalister som skulle vilja prata med båtens ägare. Ägaren visar sig vara en kvinna vid namn Ngujen Hu Be Nam. Hon är mitt uppe i försäljningen av den senaste fångsten och har miniräknaren i högsta hugg. Vi tittar ner i båtens buk och ser miljontals små fiskar av samma typ som kvinnorna på andra sidan floden satt och rensade.

– Vad är det för fisk? undrar vi.

– Ca com, svarar Ngujen Hu Be Nam. – Vem säljer ni den till?

Hon pekar på den mindre båten intill, som fiskemännen håller på att lasta över fisken till.

– Till de där. Men de är bara mellanhänder. De transporterar fisken vidare upp längs med floden och säljer den till pangasiusodlare och fiskmjölstillverkare.

– Hur ser fångsten ut? Går det lätt att få tag i ca com? fortsätter vi.

– Det blir svårare och svårare. Vi har fiskat i tjugo år och det är inte lika mycket fisk i havet längre. Det är stor skillnad jämfört med förr, säger Ngujen Hu Be Nam och går över till att berätta hur det låga pris som importörerna betalar för pangasiusfisken indirekt påverkar hennes ekonomi.

– Ju lägre pris pangasiusodlarna får ut, desto mindre pengar får vi. Det innebär att vi måste fånga mer och mer ca com för att få det att gå ihop.

Ca com är en liten anchovisfisk som länge använts i fodret för pangasius. En studie från 2005 visade att ca com utgjorde nästan en femtedel av fisken som ingick i fodret till pangasius.24 Men att det fortfarande förekommer ca com i fodret är inte något som fiskodlingsföretagen vill skylta med, för myndigheter och forskare i Vietnam gör exakt samma analys som kvinnan vi talar med i Kien Giang: ca com har drabbats av ett kraftigt överfiske och beståndet av ca com utanför Kien Giang har halverats under de senaste åren.25 Pangasiusindustrins ökade efterfrågan på ca com har drabbat Vietnams fattiga på ett tydligt sätt. Sedan lång tid tillbaka har ca com nämligen använts för att tillverka fisksåsen Nuoc mam. För oss européer är den genomskinliga, salta såsen mest en exotisk smaksättare i asiatiska maträtter. Men i Vietnam spelar Nuoc mam en annan roll. Här äts den i princip vid varje måltid.

MATENS PRIS_134X213-NY-21.7.indd 20

2011-07-25 16.56

vietnams värsting 21

Fisksås är mycket billigare än färsk fisk och dessutom enklare att lagra och förvara. Det gör Nuoc mam till en av de viktigaste proteinkällorna för många vietnameser.26 I många fall äter de mer fisksås än fisk.27 – Tillverkningen av fisksåsen är oerhört effektiv. Hela fisken används. Att ge den här fisken till pangasius är ett oerhört slöseri med resurser, säger den världskände fiskexperten Daniel Pauly, professor vid University of British Columbia i USA, när vi senare ringer upp honom.

I takt med att en allt större del av ca com-beståndet går till fiskfoder har priset stigit även på fisksås, konstaterar han.

– Existensen av en stor exportmarknad slår sönder den traditionella produktionen för den inhemska marknaden. Det är inte bra. Även annan så kallad skräpfisk, som nu används för odling av pangasius, har traditionellt använts som föda av människor i regionen.

– Ordet skräpfisk är missvisande. Mycket av detta är i själva verket unga fiskar som inte hunnit växa sig stora, säger professor Daniel Pauly.

Ca com och andra små fiskar har också en viktig roll för havets ekosystem. Försvinner de blir det ont om mat åt rovfiskarna och balansen i havet riskerar att störas.

Fortfarande i slutet av 1990-talet låg det oreglerade fisket utanför Vietnams kust på en hållbar nivå. 400 000 ton fisk togs upp per år, vilket var 100 000 ton mindre än vad som anses vara smärtgränsen.

I takt med att pangasiusindustrin blivit allt hetare har den årliga fångsten nu ökat till 1,6 miljoner ton.28 Den vietnamesiska staten säger sig vilja spara de kustnära bestånden. Därför har subventioner införts till trålare med kapacitet att gå längre ut och fiska på djupare vatten. Men enligt Daniel Pauly är politiken missriktad.

– Det är helt fel väg att gå. Fisken finns kring kusten, inte längre ner än femtio meter. Så nu konkurrerar trålarna direkt med lokala småfiskare. Det sliter sönder den traditionella fiskeekonomin och ersätter den med en exportinriktad ekonomi.

Pangasiusindustrins negativa miljöeffekter fick den 29 oktober 2010 Världsnaturfonden WWF att föra upp fisken på sin ”röda lista”. Importörer och andra fiskhandlare uppmanades därmed

MATENS PRIS_134X213-NY-21.7.indd 21

2011-07-25 16.56

22 matens pris

sluta köpa pangasius och istället välja mer miljövänliga alternativ.

Vietnams regering gick i taket och anklagade WWF för att ha svikit landet. Bara några veckor senare, den 15 december, tillkännagav WWF att pangasius åter strukits från den röda listan. I ett pressmeddelande uppmuntrade organisationen konsumenter att fortsätta köpa pangasius för att stödja övergången till en mer hållbar produktion.29 Det visar sig att WWF har svarat på kritiken genom att skicka organisationens fiskansvarige, Mark Powell, till Vietnam. När vi ringer upp Mark Powell säger han att syftet med resan var att på plats försöka övertyga vietnameserna att ansluta sig till WWF:s certifiering om en hållbar fiskproduktion. Sådana diskussioner hade förts under en längre tid, utan att ha lett till några synbara förbättringar.

Inom WWF var det få som trodde att Mark Powell nu skulle lyckas.

– Folk skrattade åt mig och undrade om jag gick på droger, berättar han.

När Mark Powell landade i huvudstaden Hanoi i december 2010 möttes han av ett stort medieuppbåd.

– Det var helt otroligt, kameror och mikrofoner överallt. När jag slog på teven på kvällen var min ankomst toppnyhet och inslaget höll på i sju minuter! Och varje tidning hade mig på förstasidan med stor rubrik och bild.

När förhandlingarna inleddes nästa dag blev Mark Powell ännu mer överraskad. Till förhandlingsbordet, som var omringat av reportrar, kom inte bara fiskeindustrins företrädare utan också ministrar och andra representanter för Vietnams kommunistregering.

– Det här betydde uppenbarligen väldigt mycket för dem. I vanliga fall brukar regeringar inte delta när vi pratar om fiskodlingar, säger Mark Powell.

Han gjorde sitt bästa för att förklara att WWF förlitat sig på forskning som entydigt visade att det fanns stora problem i pangasiusproduktionen. Vietnams vice jordbruksminister ilsknade till.

– Han viftade med fingret och sa: ”du ska passa dig”, minns Mark Powell.

Han visste inte hur han skulle göra för att få motparten att lyssna.

Han hade gång på gång gått igenom det material som låg till grund

MATENS PRIS_134X213-NY-21.7.indd 22

2011-07-25 16.56

vietnams värsting 23

för WWF:s rödlistningsbeslut, utan att hitta något fel.

– Jag är verkligen helt övertygad om att utvärderingen var korrekt.

Diskussionerna gick i cirklar och en uppgörelse kändes avlägsen.

– De [vietnameserna] kände sig svikna eftersom vi sågs som vänner och ens vänner gör inte så här, fortsätter Mark Powell.

Sedan hände något oväntat. Myndighetspersoner dök upp på WWF:s lokala kontor och anklagade personalen för att ha tagit in utländska inspektörer i landet utan tillstånd.

– Regeringen informerade mig om att de undersökte tre olika olagligheter som WWF skulle ha gjort sig skyldig till. Vi förstod att hela vårt tillstånd att verka i landet stod på spel och våra lokalanställda blev förstås oroliga för att förlora sina jobb, berättar Mark Powell.

Han kände sig inträngd i ett hörn. För att inte riskera att bryta all kontakt med Vietnam och dess fiskindustri insåg Mark Powell att det krävdes en ny strategi. Lösningen blev att uppfinna en helt ny kategori för WWF:s klassificering av fisk. Denna kom att sakna färg och fick benämningen ”På väg mot certifiering”.

Draget löste upp alla knutar.

– Att vi föreslog en kompromiss som innebar att pangasiusfisken flyttades över till den nya kategorin gjorde att Vietnams regering kunde sluta se oss som en fiende, säger Mark Powell.

Nu var alla inne på samförståndslinjen och pangasiusindustrin, som ytterst lyder under ett statligt kontrollorgan, lovade att verka för ett förbättrat miljöarbete. Hur detta ska ske och i vilken takt är dock oklart.

I februari 2011 kan vi i Ekonyheterna i Sveriges Radio avslöja spelet bakom WWF:s ändrade beslut. Påtryckningarna från Vietnams kommunistregim blir en världsnyhet. Uppgifterna leder till skarp kritik mot WWF. – Beslutet är helt uppenbart ett misstag. Världsnaturfonden jobbar så nära regering och näring att de blir utsatta för utpressning, säger den amerikanske fiskexperten och professorn Daniel Pauly.

Mark Powell vill dock inte hålla med om att organisationen skulle ha gett efter för kommunistregimens maktspråk.

– Jag såg det som att vi tog oss ur en komplicerad situation och fick igång en process som leder till positiv förändring, säger han.

På Vietnams ambassad i Sverige tillbakavisar man först att

MATENS PRIS_134X213-NY-21.7.indd 23

2011-07-25 16.56

24 matens pris

regeringen skulle ha använt sig av otillbörliga påtryckningar. Men efter att nyheten spridit sig även till vietnamesiska medier initierar landets vice jordbruksminister en utredning om vad som egentligen hänt.30 Ännu i början av sommaren 2011 hade utredningen inte lett till något känt resultat.

WWF:s svängning har gjort att organisationens fiskguide har börjat ifrågasättas. Bengt Ingerstam på organisationen Sveriges konsumenter i samverkan anser att WWF:s agerande förvillar konsumenterna.

– Om vi ska lära oss att följa deras råd, vilket de har gjort oerhört mycket reklam för, så ska vi våga lita på dem och då ska vi inte komma på sådana här saker. Vi tappar förtroendet, säger han.

Sveriges största miljöorganisation, Naturskyddsföreningen, har gått så långt att man inte längre hänvisar till WWF:s råd i kontakterna med sina 190 000 medlemmar: – Handlare och konsumenter måste kunna lita på en guide fullt ut. I det här fallet ser vi att en produktion av pangasius som borde få en rödmärkning inte längre får det. Vi tycker att kommunikationen om fisk har blivit otydlig från Världsnaturfonden så vi kan inte längre ställa oss bakom den, säger Naturskyddsföreningens ordförande Mikael Karlsson.

I slutändan är det importörer och återförsäljare som bestämmer vilken fisk som ska säljas i Sverige. Alla de företag som vi har varit i kontakt med säger sig vara måna om att endast köpa in pangasiusfiléer från de vietnamesiska producenter som tar miljöfrågorna på allvar. Siffror från Livsmedelsverket visar dock att det är en väldig spridning på varifrån fisken kommer – totalt exporterar nära hundra företag i Vietnam pangasius till Sverige.31 Butikskedjan Coop tillhör dem som har satsat stort på pangasius.

Den egna tidningen Mersmak, som distribueras till 1,1 miljoner medlemmar i Sverige, innehåller i september 2010 en Vietnamspecial med recept på bland annat Mu Chien Voi Gung (het pangasiusfilé med ingefära) och reportage om hur fisken odlas.32 I tidningen beskrivs pangasius som en riktig läckerbit: ”Fiskens vita, milda och mjuka, men fasta kött, gör den till ett utmärkt alternativ till exempelvis torsk.”

För Coop är profilen som en miljömedveten och ansvarstagande butikskedja viktig. Företaget har utarbetat en policy som innebär

MATENS PRIS_134X213-NY-21.7.indd 24

2011-07-25 16.56

vietnams värsting 25

att man inte ska sälja fisk som bidrar till utfiskningen eller skapar miljöproblem. Enligt tidningen Mersmak köps all pangasius från Lobster Seafood i Sollentuna. Lobster samarbetar i sin tur med vad som beskrivs som en mönsterproducent: Binh Nan Seafood i Mekongdeltat. En känd matdebattör – Louise Ungerth på Konsumentföreningen i Stockholm – går i god för Coops leverantör. ”Jag har sett många livsmedelsindustrier under årens lopp och den här imponerar. Allt kontrolleras mycket noggrant och kvalitets- och miljötänkandet genomsyrar arbetet”, säger Louise Ungerth till Mersmak.

Coops butik på Swedenborgsgatan i centrala Stockholm är en av dem som förberett sig på en kundanstormning. Butiken har fyllt en hel frysdisk med pangasiusfiléer för 25 kronor kilot. Det är så billigt att kunderna kan köpa sex kilo fryst pangasius för samma pris som ett kilo fryst torsk.

Vi går fram till frysdisken och plockar upp en påse. Men varken Lobster Seafoods eller Binh Nan Seafoods namn syns på förpackningen. Istället säljs fisken under namnet ”Compass”. Men längst ner på påsen står någonting annat: ”Producerad av DL 126”.

Vi har tur. I dokumentationen över import av fisk från Vietnam som vi lyckas få ut från Livsmedelsverket finns koden med. ”DL 126” står för ett företag som inte nämns i artikeln i Mersmak – Hung Ca Co. ”Compass” finns överhuvudtaget inte med på Livsmedelsverkets listor. Men när vi ringer det telefonnummer som finns på förpackningen svarar Johan Nilsson, Skandinavienchef för Fiskano.

Han berättar att ”Compass” är ett namn som Fiskano använder sig av i samband med lågpriskampanjer för att skydda det egna varumärket.

– Det var en jätteorder, vi var tvungna att köpa från tre olika leverantörer, säger Johan Nilsson.

Hur kommer det sig då att Coop utåt talar om kvalitetssäkring och miljövänlig produktion – samtidigt som man säljer lågprisfisk från företag som inte kontrollerats? Coops miljöchef Mikael Robertsson har inget bra svar.

– Det kan hända att man köper fel, och det här kan ha varit ett sådant fall, men det vill vi inte ha, säger Mikael Robertsson.

– Men det kan väl inte vara en slump att ni samtidigt har en

MATENS PRIS_134X213-NY-21.7.indd 25

2011-07-25 16.56

26 matens pris

kampanj i er reklamtidning Mersmak och ett supererbjudande att köpa fisk samtidigt?

– Det tror jag kan vara en slump, just att det är ett erbjudande på pangasius från en leverantör som inte är godkänd, det kan jag nog säga att det är mer än en slump, säger Mikael Robertsson och lovar i nästa andetag att man ska införa hårdare kontroller i framtiden, så att företagets fiskpolicy respekteras.

Ju mer vi granskar marknaden för importerad fisk, desto tydligare blir det att få importörer och grossister verkligen har den kontroll som de säger sig ha. Ibland tar fisken slut hos den leverantör som butikskedjorna har avtal med och istället tvingas de tillfälligt vända sig till någon annan. Ibland erbjuder någon annan en bättre deal och det sker ett byte.

– Ofta går det inte att köpa från de företag man brukar köpa från för de har slut och då får man ju sätta sig och ringa runt till andra.

Andra leverantörer tar in den i Europa eller i Sverige och så köper vi den här i Sverige eller i Holland, säger Tobias Vidh på grossisten Kvalitetsfisk, som främst levererar fisk till restauranger och storkök i Storstockholmsregionen.

Att ställa hårda miljökrav i dessa förhandlingar är svårt, enligt Tobias Vidh.

– Det handlar i första hand om att få bra kvalitet så att folk får nåt vettigt att äta, säger han.

Konkurrerande Lobster Seafood, som alltså är den leverantör som Coop gärna framhåller, betonar däremot hållbarhet och ansvarstagande för miljön. ”Våra producenter och underleverantörer bedöms och utvärderas noga, t ex vad gäller förädlingsprocess och miljökonsekvenser”, heter det bland annat på företagets hemsida.33 Frågan är hur det då kommer sig att företaget samarbetar med vietnamesiska IDI, som vi med egna ögon konstaterat köper pangasius från odlingar helt utan rening? Vi vänder oss till Torbjörn Holm, som är Lobster Seafoods produkt- och kvalitetsansvarig.

– Jag har inte varit där själv, men vi har folk i Asien som varit och besökt ett flertal producenter och valt ut de som är de allra bästa, säger han som en generell beskrivning av företagets miljöarbete.

Enligt uppgift från IDI ska Lobster Seafoods representant bara

MATENS PRIS_134X213-NY-21.7.indd 26

2011-07-25 16.56

vietnams värsting 27

ha besökt fabriken och inte dammarna. Som kommentar till detta säger Torbjörn Holm: – Ja, man kan inte vara på alla ställen, men jag vet inte hur besöket där gick till.

– Men det här är ju ett särskilt utvalt företag, borde ni inte ha bättre koll då? undrar vi.

– Nej, jag kan inte svara på det, säger Torbjörn Holm.

Efter telefonintervjun återkommer Torbjörn Holm på mejl. Han skriver: ”Vi tillbakavisar helt det påstående att vår representant endast besökt fabriken. Vår representant för Lobster har besökt och inspekterat både odlingar, plats för lagring av fiskmjöl, laboratoriet, alla processlinjer involverade i förädlingen samt kvalitetskontrollen.”

Varför representanten inte såg det vi såg ska vi aldrig få något svar på.

MATENS PRIS_134X213-NY-21.7.indd 27

2011-07-25 16.56