Författarna riktar sig främst till studerande inom socialt arbete, medicin och vård samt till kuratorer och andra yrkesverksamma inom hälso- och sjukvård, socialtjänst och social omsorg. Björn Blom och Stefan Morén är båda socionomer och professorer i socialt arbete vid Institutionen för socialt arbete, Umeå universitet. Ann Lalos är socionom och professor i folkhälsovetenskap vid Institutionen för klinisk vetenskap, Enheten för obstetrik och gynekologi, Umeå universitet. Mariann Olsson är auktoriserad socionom och docent i hälso- och sjukvårdsforskning. Hon är lektor vid Institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, Sektionen för socialt arbete, Karolinska Institutet. Övriga författare är socionomer, psykologer och psykoterapeuter med lång erfarenhet av såväl forskning inom området som kliniskt kuratorsarbete.
Socialt arbete i hälso- och sjukvård
Boken består av tre delar där den första belyser fältet ur historiskt, organisatoriskt, teoretiskt, juridiskt och professionellt perspektiv. I den andra delen tas kuratorns konkreta verksamhetsområde upp. Här beskrivs arbetet med särskilda patientkategorier som till exempel sjuka barn och äldre, beroendeproblematik, psykisk ohälsa, cancer, kris och sorg. Slutligen berörs specifika utmaningar, så som nya patient kategorier, etiska dilemman, krav på evidens och andra förändringar av kuratorsrollen i en telemedicinsk och globaliserad värld.
Lalos Blom Morén Olsson (red.)
I
sverige bedrivs socialt arbete på flera arenor, inte minst inom hälso- och sjukvård där kuratorn har en central roll. Socialt arbete i hälso- och sjukvård är den första svenska läroboken som tar ett brett grepp om ämnet utifrån ett kritiskt förhållningssätt.
Socialt arbete i hälso- och sjukvård Villkor, innehåll och utmaningar
Under redaktion av Ann Lalos Björn Blom Stefan Morén
ISBN 978-91-27-13407-2
Mariann Olsson
9 789127 134072
Socialt arb vård 140121.indd 1-3
2014-01-21 14:24
socialt-arbete.indd 2
2014-01-21 11:11
Innehåll
Författarpresentationer. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9 Förord . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13 Del I Villkor. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15 1. Hälso- och sjukvården – en central arena för socialt arbete . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17 Vad är speciellt med socialt arbete i hälso- och sjukvård? . . . . . . . . . . . 18 Socialt eller psykosocialt arbete – en problematisering. . . . . . . . . . . . . . 20 Socialt arbete i hälso- och sjukvård – en kort historik. . . . . . . . . . . . . . . 21 Några centrala drag i svensk och internationell utveckling . . . . . . . . . 28 Det svenska nätverket Forskande socionomer i hälsooch sjukvården . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 30 Boken om socialt arbete i hälso- och sjukvård – en källa till kunskap och inspiration . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 31
2. Teorier och metoder i kuratorsarbetet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 32 Hälsobegreppet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 34 Samtal – kuratorns främsta arbetsverktyg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 37 Att förändra sociala sammanhang – systemteoretisk grund . . . . . . . . . 40 Sociala åtgärder och social information . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 46 Konsultation och koordination . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 47 Avslutningsvis. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 48
3. Socialt arbete i en medicinsk kontext. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 50 Kuratorns uppdrag. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 53 Organisatoriska former. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 56 Lagstiftning och värdegrund som reglerar kuratorsarbetet . . . . . . . . . 57
socialt-arbete.indd 5
2014-01-21 11:11
Utmaningar i kuratorns uppdrag. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 61 Legitimationsfrågan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 64 Forskning som möjlighet för professionell utveckling. . . . . . . . . . . . . . . 64 Avslutningsvis. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 67
Del II Innehåll. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 69 Innehåll i socialt arbete i hälso- och sjukvården. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 71 4. Socialt arbete vid kris och sorg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 74 Kännetecken för kris och sorg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 75 Psykosociala insatser i samband med kris och sorg . . . . . . . . . . . . . . . . . 79 Om att bygga bärande relationer – terapeutisk hållning . . . . . . . . . . . . 82 Avslutningsvis. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 90
5. Socialt arbete och psykisk ohälsa. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 91 Begreppet psykisk ohälsa . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 92 Sociala orsaks- och stressfaktorer vid psykisk ohälsa . . . . . . . . . . . . . . . 92 Sociala konsekvenser av psykisk ohälsa. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 93 Det sociala arbetets innehåll vid psykisk ohälsa . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 94 Centrala begrepp och teoretiska grunder vid arbete med psykisk ohälsa . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 97 Olika verksamhetsfält . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 105 Lagstiftning av särskild relevans vid psykisk ohälsa . . . . . . . . . . . . . . . 108 Utmaningar och möjligheter i socialt arbete vid psykisk ohälsa. . . . . 109 Avslutningsvis. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 111
6. Socialt arbete och beroende av alkohol och narkotika. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 112 Orsaker och sociala konsekvenser. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Beroende – behandling inom sjukvården. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Centrala begrepp och teoretisk grund vid arbete med beroende . . . . Lagstiftning av särskild relevans vid beroende. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Problem, utmaningar och möjligheter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Avslutningsvis. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
socialt-arbete.indd 6
114 117 119 125 126 128
2014-01-21 11:11
7. Socialt arbete och reproduktiv hälsa. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 129 Det som kännetecknar socialt arbete vid reproduktiv ohälsa . . . . . . . Samverkande faktorer styr villkor och val. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Spiralmodell . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Fjädrande spiraler kräver professionell kompetens . . . . . . . . . . . . . . . . Avslutningsvis. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
130 133 134 144 145
8. Socialt arbete med sjuka barn. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 147 Barnperspektiv i sjukvården . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Samtal med föräldrar och barn. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Utvecklingspsykologi. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Psykosomatik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Påverkan på föräldrar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Påverkan på syskon . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Påverkan på det sjuka barnet. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Konsekvenser för övergången till vuxenlivet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Barn och trauma . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Misstankar om misshandel och vanvård. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Förebyggande arbete – ett exempel. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Avslutningsvis. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
147 150 152 153 154 156 158 160 162 162 163 164
9. Socialt arbete och kroniska sjukdomar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 165 Ett socialt perspektiv på kronisk sjukdom. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Livsomställning vid kronisk sjukdom. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Livsomställningsförloppet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Socialt arbete vid kronisk sjukdom. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Avslutningsvis. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
166 168 171 176 181
10. Socialt arbete och cancersjukdom . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 183 Vad behöver kuratorn veta om cancersjukdomar? . . . . . . . . . . . . . . . . Känslomässiga reaktioner vid en cancerdiagnos. . . . . . . . . . . . . . . . . . . Socialt stöd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Närstående till en patient med cancer. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Sociala aspekter på cancersjukdom . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Socialt arbete vid kronisk cancersjukdom. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Socialt arbete vid livets slutskede . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Avslutningsvis. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
socialt-arbete.indd 7
184 186 188 192 194 197 198 200
2014-01-21 11:11
11. Socialt arbete och sjuka äldre. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 201 Forskningsfält och vardagspraktik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Arbetsledning, biståndsbedömning och vårdplanering. . . . . . . . . . . . . Sjukhuskuratorn och sjuka äldre. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Avslutningsvis. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
203 205 213 215
12. Socialt arbete i hälso- och sjukvården – ett internationellt perspektiv. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 216 Globaliseringen och socialt arbete. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Överensstämmelse mellan hälsa och sociala villkor . . . . . . . . . . . . . . . Globala fallstudier . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Socialt arbetes respons. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Avslutningsvis. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
216 217 220 224 233
Del III Utmaningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 235 13. Socialt arbete i hälso- och sjukvård – villkor och utmaningar. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 237 Nya grupper – både patienter och personal . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Tekniska framsteg, ny diagnostik och nya roller. . . . . . . . . . . . . . . . . . . Förändringar i sjukvårdens organisation. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Krav på utvärdering och evidens . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Medikalisering av sociala problem . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Utbildning, specialisering, forskningsanknytning. . . . . . . . . . . . . . . . . . Utveckling av teorier och metoder. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Kuratorers professionsutövning. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . När framtiden är här . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
238 239 240 243 244 246 248 249 251
Referenser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 255
socialt-arbete.indd 8
2014-01-21 11:11
Författarpresentationer
Liz Beddoe är docent i socialt arbete och verksam vid universitetet i Auckland, Nya Zeeland, där hon är ansvarig för masterprogram i socialt arbete i hälso- och sjukvård samt handledning av yrkesverksamma. Hennes forskning utgår från kritisk teori och berör främst pedagogiska och professionssociologiska frågor. Björn Blom är socionom och professor i socialt arbete vid Institutionen för socialt arbete, Umeå universitet. Han forskar framför allt om utvärdering, det sociala arbetets organisering, professionsutövning samt om kunskap i socialt arbete. Ulla Forinder är socionom, legitimerad psykoterapeut och docent i socialt arbete vid Stockholms universitet samt lektor vid Nordic School of Public Health. Hon arbetar med och forskar om familjer där ett barn har en allvarlig sjukdom. Ann-Christine Gullacksen är docent i socialt arbete vid Malmö högskola, Hälsa och samhälle samt vid FoU Välfärd, Kommunförbundet Skåne. Hon har forskat om hur livssituationen påverkas och om livsomställning i samband med långvarig sjukdom och funktionsnedsättning. Särskilt fokus har varit rehabilitering och arbetsliv i samband med kronisk smärta och vid hörselnedsättning samt patienters och brukares delaktighet och inflytande vid rehabilitering och habilitering. Catharina Gåfvels är socionom och docent i allmänmedicin. Hon är verksam vid Centrum för allmänmedicin (Stockholms läns landsting och Karolinska Institutet) samt Kuratorskliniken vid Karolinska Universitetssjukhuset i Stockholm. Hennes forskningsfokus är 9
socialt-arbete.indd 9
2014-01-21 11:11
livssituation, sjukdomsupplevelse och sociala konsekvenser för personer som drabbats av kronisk sjukdom (framför allt diabetes och reumatoid artrit). Aina Johnsson är medicine doktor och socionom. Hon tillhör onkologkliniken och Kuratorskliniken vid Karolinska Universitetssjukhuset och är även knuten till Sektionen för socialt arbete vid Karolinska Institutet. Doktorsavhandlingen handlade om rehabiliteringsprocessen efter en bröstcancerdiagnos och aktuell forskning rör följsamhet till ordinerade hormonella bröstcancerbehandlingar. Anneli Kero är socionom och medicine doktor, universitetslektor vid Institutionen för socialt arbete, Umeå universitet. Hennes forskningsområden är psykosocial obstetrik och gynekologi med fokus på kvinnors och mäns erfarenheter och upplevelser av abort. Ann Lalos är socionom och professor i folkhälsovetenskap och verksam vid Institutionen för klinisk vetenskap, Enheten för obstetrik och gynekologi vid Umeå universitet. Hennes forskning har bland annat fokuserat på infertilitet, abort, graviditet, urininkontinens och gynekologisk cancer. Ulla Melin Emilsson är socionom, psykolog och professor i socialt arbete vid Lunds universitet och vid Linnéuniversitetet, liksom gästprofessor vid Derby University i England. Hennes forskning är huvudsakligen inriktad mot vård och omsorg om äldre utifrån olika perspektiv och inrymmer såväl tvärvetenskapliga som internationella komparativa studier. Stefan Morén är socionom och professor i socialt arbete vid Institutionen för socialt arbete, Umeå universitet. Han forskar främst om organisation och utvärdering samt om hur socialarbetares professionsutövning formas av politik, förvaltning och brukare.
10 socialt arbete i hälso- och sjukvård
socialt-arbete.indd 10
2014-01-21 11:11
Mariann Olsson är auktoriserad socionom och docent i hälso- och sjukvårdsforskning. Hon är lektor vid Sektionen för socialt arbete, Institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, Sektionen för socialt arbete, Karolinska Institutet. Hennes forskning berör dels patienters och närståendes psykologiska, sociala och existentiella villkor i samband med olyckor och akut eller livs hotande sjukdom, dels systemperspektiv på hälso- och sjukvård och rehabilitering. Rosalie Pockett är lektor i socialt arbete vid universitetet i Sidney, Australien. Hon bedriver interprofessionell undervisning och forskning som utgår från praktikens frågor inom till exempel intensivvård. Andra huvudområden är hälsans ojämna fördelning och hur social- och hälsopolitisk kunskap kan byggas in i olika undervisningsprogram. Agneta Öjehagen är socionom, legitimerad psykoterapeut och professor i psykosocial forskning vid medicinska fakulteten vid Lunds universitet. Hon har huvudsakligen ägnat sig åt behandlingsforskning vid alkoholproblem, suicid, suicidförsök och psykiatrisk samsjuklighet med missbruk och beroende.
Förfat tarpresentationer 11
socialt-arbete.indd 11
2014-01-21 11:11
socialt-arbete.indd 12
2014-01-21 11:11
Förord
En tillfällighet som kan verka som en planerad händelse är att den här boken ges ut nästan exakt 100 år efter att den första kuratorn anställdes på ett sjukhus i Sverige. Detta avspeglar i sig något centralt om hur socialt arbete i hälso- och sjukvården utvecklats. Kuratorer som inledningsvis inte ens hade en gemensam utbildning tillhör nu en profession med en kunskapsbas som är så utvecklad att den kan utgöra grund för en forskningsbaserad bok. En målsättning med boken är att förmedla att hälso- och sjukvården är en av det sociala arbetets centrala arenor. Boken syftar till att ge kunskap om och fördjupad insikt i hur socialt arbete i detta sammanhang gestaltar sig, hur det inramas av olika villkor samt vilka utmaningar de verksamma socionomerna/kuratorerna står inför. Därigenom hoppas vi bidra till att socialt arbete i hälso- och sjukvården får en ökad uppmärksamhet inom sitt ämnesområde socialt arbete, men även inom näraliggande discipliner. Boken består av tre avdelningar. I del 1 beskrivs och diskuteras villkor för socialt arbete inom hälso- och sjukvård. Vi vill sätta in kuratorns arbete i ett vidare sammanhang genom att ta med bland annat historiska, organisatoriska, juridiska och professionella infallsvinklar. I bokens del 2, som är den mest omfångsrika, beskrivs och analyseras kuratorsarbetet utifrån hur det formas för olika patientkategorier och problemområden. I en särskild inledning till del 2 ges en översikt över kuratorers arbetsområden, målgrupper och organisationsformer. Avslutningsvis diskuteras i del 3 olika utmaningar inför framtiden, såsom nya patientkategorier, etiska dilemman, krav på evidensbaserat arbete och förändringar av kuratorsrollen i en telemedicinsk och globaliserad värld. Genomgående är ambitionen att diskutera det sociala arbetet i hälso- och
13
socialt-arbete.indd 13
2014-01-21 11:11
sjukvården på ett problematiserande sätt, så att både utvecklingsmöjligheter och begränsningar kommer fram. I boken medverkar författare från flera svenska lärosäten och/ eller universitetssjukhus. Samtliga är disputerade socionomer och de flesta är eller har arbetat som kuratorer. Dessutom medverkar ett par internationella författare som har gedigen kunskap inom området. Vi vill rikta ett varmt tack till alla författare, vars engagemang och arbete har gjort boken möjlig. Vi vill också tacka textredaktören Lena Öhrström samt förlagsredaktörerna Johan Ekelund och Susanne Amsberg som under olika delar av processen bistått med viktigt redaktionellt stöd. Boken riktar sig främst till studerande vid socionomprogrammen, masterutbildningar och fristående kurser i socialt arbete. Den är även relevant för studenter vid andra utbildningar inom medicinoch vårdområdet som till exempel läkar- och omvårdnadsprogram (utbildning till sjuksköterska, barnmorska etc.). Boken vänder sig i hög grad även till kuratorer och andra yrkesverksamma inom hälso- och sjukvård, socialtjänst och social omsorg, men också till tjänstemän och politiker inom området. Umeå och Stockholm januari 2014 Ann Lalos Björn Blom Stefan Morén Mariann Olsson
socialt-arbete.indd 14
2014-01-21 11:11
Del I Villkor
socialt-arbete.indd 15
2014-01-21 11:11
socialt-arbete.indd 16
2014-01-21 11:11
1. Hälso- och sjukvården – en central arena för socialt arbete Björn Blom, Ann Lalos, Stefan Morén & Mariann Olsson
I Sverige bedrivs socialt arbete på flera arenor, varav den kommunala socialtjänsten är den största och den allmänt mest kända. Här ingår äldreomsorg, handikappomsorg samt individ- och familjeomsorg. Socionomer bedriver även socialt arbete inom fält som skolan, kriminalvården, samt hälso- och sjukvården. Inte minst är det sociala arbete som bedrivs inom hälso- och sjukvården av betydande omfattning. I skrivande stund finns det drygt 4 000 kuratorer i landstingsorganiserad hälso- och sjukvård i Sverige, vilket är cirka 10 procent av alla anställda socionomer i kommuner och landsting (SKL , 2012, tabell 4–5). Därtill kommer kuratorer i privata och kommunala sjukvårdsorganisationer. Med tanke på hur många kuratorer det finns, och hur många patienter som kommer i kontakt med dem, är det förvånande att denna arena hitintills ägnats så pass liten uppmärksamhet i utbildnings- och forskningssammanhang. Kapitlet är strukturerat på följande sätt: först diskuteras vad som är speciellt med socialt arbete i hälso- och sjukvården och en problematisering görs av de olika begrepp som associeras med kuratorsarbetet. Därefter följer en historik rörande kuratorsarbetets framväxt, nationellt såväl som internationellt. Avslutningsvis ges en presentation av det svenska nätverket för forskande socionomer i hälso- och sjukvården.
17
socialt-arbete.indd 17
2014-01-21 11:11
Vad är speciellt med socialt arbete i hälso- och sjukvård? Eftersom socialt arbete bedrivs på så många olika arenor kan det vara befogat att fundera över om det är något särskilt med det sociala arbete som bedrivs i hälso- och sjukvården. Socialt arbete i hälso- och sjukvården delar självfallet vissa fundamentala drag med socialt arbete som bedrivs på andra arenor. Som exempel kan nämnas att socialarbetare nästan oavsett var de arbetar möter människor i kris, kvinnor och män som har problem med relationer till sina närmaste, och som har ett underskott på materiella resurser. Dessutom är det mycket vanligt att socialarbetare möter människor med olika typer av missbruksproblem. Men det finns också viktiga skillnader, vilket motiverar en bok som specifikt sätter ljuset på socialt arbete i hälso- och sjukvården. Socialarbetare i hälso- och sjukvården, det vill säga kuratorer, har att ta hänsyn till en komplex kombination av aspekter på ett sätt som knappast finns i andra tjänsteproducerande verksamheter. Presenterat i nyckelordsform arbetar kuratorer med sociala, kroppsliga, psykologiska, existentiella och relationella dimensioner av människors liv. Dessa dimensioner är sammanflätade i enskilda kvinnors, mäns och barns liv, dessutom går de in i varandra då människor lever i nära relationer (se kapitel 7). Specifikt för socialt arbete i hälso- och sjukvården är den medicinska kontexten (och yrkesprofessionella gränser som en aspekt av denna), samt det existentiella hot (och därmed mänsklig kris) som sjukdom och död kan innebära. Det förstnämnda handlar om att kuratorn arbetar i en miljö med professioner som huvudsakligen har medicinskt fokus. Specifikt är också att kuratorsarbetet villkoras av hälso- och sjukvårdslagen (och inte socialtjänstlagen), samt av den särskilda organisation som råder inom hälso- och sjukvård.
18 socialt arbete i hälso- och sjukvård
socialt-arbete.indd 18
2014-01-21 11:11
En ensamprofession Jämfört med socionomer i socialtjänsten – som i stor utsträckning samarbetar med andra socionomer på den egna arbetsplatsen – kan socionomer i hälso- och sjukvården sägas tillhöra en ”ensamprofession”. Det innebär att de yrkesgrupper kuratorn oftast samarbetar med vanligtvis har en egen grupptillhörighet, framför allt läkare, sjuksköterskor, arbetsterapeuter och sjukgymnaster. Situationen för kuratorer inom hälso- och sjukvården har på så vis likheter med socionomers situation inom bland annat skolan, kriminalvården och kyrkan. Även i dessa organisationer arbetar socionomer primärt i team med andra yrkesgrupper än sin egen (t.ex. lärare, kriminalvårdare och präster). Att tillhöra en ensamprofession i hälso- och sjukvården som till skillnad från de andra professionerna (fram till skrivande stund) inte haft en yrkeslegitimation, kan även innebära särskilda utmaningar. Olika professioner har olikartade utbildningar, det innebär att de använder teoretiska språk som skiljer sig från varandra och tenderar att betrakta patienters problem på olikartade sätt. Å ena sidan är det positivt att ha samverkande professioner, å andra sidan kan det innebära maktkamper och revirstrider. Vem har exempelvis rätt att definiera en patients problematik och avgöra vilka insatser som är lämpliga? Ska problematiken (som nästan aldrig innebär enbart en typ av problem) ses som i huvudsak biomedicinsk, social eller psykologisk? Vilken profession ska göra insatser för patienten? Den här typen av frågor kan förefalla märkliga om man utgår från att alla inblandade vanligtvis vill patientens bästa. Icke desto mindre existerar parallellt med ambitionen att hjälpa även frågor om makt, legitimitet och resurser. Detta är inget unikt för hälso- och sjukvården: sådana professionella revirstrider förekommer även inom socialtjänsten mellan socionomer som arbetar med olika arbetsuppgifter (se t.ex. Danermark & Kullberg, 1999; Grape, 2001; Liljegren, 2008). Kanske blir detta ännu mer accentuerat i en miljö där det finns stora statusskillnader mellan de olika professionerna. Hälso- och sjukvården – en centr al arena 19
socialt-arbete.indd 19
2014-01-21 11:11
Socialt eller psykosocialt arbete – en problematisering Generellt sett betecknas det arbete som socionomer utför som socialt arbete. Samma benämning används både för den vetenskapliga disciplinen och socionomutbildningarnas huvudsakliga undervisningsämne. Det gäller både i Sverige (sedan slutet av 1970-talet) och de flesta andra länder i den så kallade västvärlden. Även med mer specifikt fokus på hälso- och sjukvården framgår att socionomers verksamhet internationellt sett i de flesta fall betecknas som socialt arbete (Auslander, 2001; Gehlert & Browne, 2006). I samma anda heter denna bok Socialt arbete i hälso- och sjukvård. I flera av bokens kapitel används emellertid även begreppen psykosocialt arbete, psykosocialt behandlingsarbete och psykosociala insatser. Det finns därför skäl att kommentera denna varierande begreppsanvändning. Varför placeras ibland prefixet psyko- framför ordet social? Vi ser flera möjliga och kanske samtidiga skäl till detta. • Att det finns ett semantiskt eller teoretiskt bristtillstånd som innebär att ordet social fångar för lite av det man behöver tala om. Det innebär i så fall att det finns ett substantiellt behov av andra begrepp för att beskriva kuratorsarbetet. • Att det finns ett behov hos gruppen kuratorer att tydliggöra och avgränsa sin yrkesdomän med kombinationen av det mentala och det sociala. Det kan gälla gentemot andra yrkesgrupper inom hälso- och sjukvården, men också gentemot socionomer inom andra områden i samhället (t.ex. socialtjänsten eller Försäkringskassan). • Att det finns ett särskilt stort behov hos kuratorer i hälso- och sjukvården – som en följd av att man är i minoritet bland andra stora yrkesgrupper inom vården – att avgränsa och markera sitt särskilda uppdrag och sitt mandat. För socialarbetare i socialtjänsten, som i många avseenden arbetar med likartad mänsklig problematik, finns förmodligen inte samma behov av att begreppsligt markera sin särställning eftersom de är i majoritet i sin organisation. 20 socialt arbete i hälso- och sjukvård
socialt-arbete.indd 20
2014-01-21 11:11
• Att det är ett att sätt stärka legitimiteten och höja statusen i kuratorns arbete. Begreppet psykosocial har en språklig likhet med psykoterapi, psykologi eller psykiatri – begrepp som redan är etablerade och erkända inom hälso- och sjukvården. • Att det finns behov av ett slags meta-begrepp, det vill säga att det markerar att socialt arbete generellt sett bedrivs i spänningsfältet mellan det individuella och det samhälleliga. Det gäller då oberoende av arena eller organisation. Det kan i så fall innebära en möjlighet för socialarbetare från olika arenor att mötas när det gäller användningen av ordet psykosocial. Men frågan kvarstår: Varför placeras ibland prefixet psyko- framför ordet social och ibland inte? Redaktörerna överlåter till läsaren att ha denna fråga med sig i läsningen av boken.
Socialt arbete i hälso- och sjukvård – en kort historik I det här avsnittet beskrivs introduktionen och framväxten av socialt arbete i hälso- och sjukvården. Beskrivningen inleds med en redogörelse för situationen i England och USA , samt i ytterligare några länder. Därefter presenteras kuratorsarbetets uppkomst och utveckling i Sverige. De huvudsakliga källorna till detta avsnitt är Auslander (2001); Gehlert (2006); Lundin, Benkel, de Neergard, Johansson och Öhrling (2009); Olsson (1999) samt Esbjörnsson och Johansson (2006).
Socialarbetare inom hälso- och sjukvården i England och USA Ursprunget till professionellt socialt arbete i hälsosektorn spåras vanligtvis till det arbete som bedrevs av Charity Organization Societies (COS ) i England och senare i USA . År 1891 gav Charles Loch vid COS i London som förslag till överhuset att utbildade socialarbetare, så kallade hospital almoners, framöver skulle anställas Hälso- och sjukvården – en centr al arena 21
socialt-arbete.indd 21
2014-01-21 11:11
vid sjukhus.1 Ett av syftena var att de skulle kontrollera att de patienter som kunde betala sin vård, eller var berättigade till hjälp inom fattigvården, inte utnyttjade sjukhuset. Ett annat syfte var att arbeta med de sociala problem som stod i vägen för patienternas medicinska behandling. Den första almonern, Mary Stewart, distriktssekreterare i Charity Organization Society började 1895 arbeta inom öppenvården vid Londons Royal Free Hospital. Tio år senare, 1905, hade även sju andra sjukhus i England anställt almoners. Uppgifterna för en almoner var att undersöka patienternas ekonomiska situation, göra en social bedömning samt att ge hjälp och stöd i samarbete med institutioner utanför sjukhuset. På så sätt skulle sjukhusets arbete effektiviseras. Därtill var det förebyggande arbetet viktigt. I USA anställdes först frivilligarbetare och sedan professionella socialarbetare under liknande omständigheter under det följande decenniet. Den första ”medicinska socialarbetaren”, Garnet Pelton, som hade både medicin- och sjuksköterskestudier bakom sig, anställdes 1905 på Massachusetts General Hospital i Boston av läkaren Richard Cabot. Tanken bakom det initiativet var hans övertygelse om dels att socialarbetare behövde förklara medicinsk information för patienterna, dels att läkare behövde vara medvetna om att den sociala situationen och miljön påverkade patienternas medicinska status och behandling. Han såg socialarbetaren som en nyckel till att erhålla den typen av information. Det ledde till att socialarbetare antog rollen som ”vänliga besökare” (friendly visitors) som gav sig ut från sjukhuset för att göra hembesök och arbeta i samhället. Syftet med socialarbetarnas insatser var både att komplettera (och därigenom effektivisera läkarens arbete) och att arbeta preventivt. Två amerikanska socialarbetare har fått särskild betydelse för det svenska kuratorsarbetet. Jane Addams var involverad i prevention 1 Almoner är besläktat med ordet allmosa som härrör från latinets eleemosyna och grekiskans elee¯mosune¯ som betyder ’medkänsla’ och ’nåd’. En svensk översättning av almoner skulle kunna vara ’välgörenhetsarbetare’.
22 socialt arbete i hälso- och sjukvård
socialt-arbete.indd 22
2014-01-21 11:11
och samhällsarbete. Hon etablerade Hull House 1893 och bidrog till arbetet med att förhindra tuberkulos och andra infektionssjukdomar förknippade med fattigdom som bedrevs av Edward Devine vid COS i New York. Den andra socialarbetaren, Mary Richmond, var anställd inom en välgörenhetsorganisation i Baltimore och nära knuten till Johns Hopkins University där. Hon kom att utveckla metodiken Social Casework bland annat genom den tongivande boken Social Diagnosis som gavs ut 1917. Väsentligt i caseworkmetodiken var att i varje enskilt ärende göra en bedömning av individen och dennes sociala omgivning (social diagnosis) som grund för sociala åtgärder. Kuratorsverksamheten vid Massachusetts General Hospital i Boston byggdes från och med 1906 systematiskt upp av Ida Cannon, som var utbildad sjuksköterska och socialarbetare. Uppbyggnaden av kuratorsverksamheten inom den psykiatriska vården skedde något senare. Boston Psychopatic Hospital fick 1912 en social avdelning. Samma år inrättades en utbildning i medicinskt socialt arbete, kort därefter även den första utbildningen för psykiatriska socialarbetare. Under denna period skedde även de första försöken till en professionell organisering av socialt arbete i hälsooch sjukvården genom etablerandet av American Association of Medical Social Workers i USA och Hospital Almoners Association and Training Institute i England. Efter den inledande etableringen av socialt arbete i hälso- och sjukvården i början av 1900-talet följde en period av expansion. 1912, när den första konferensen inom området, New York Conference on Hospital Social Work, organiserades fanns socialarbetare vid 200 sjukhus i USA . Under den här perioden infördes även ”standards” (motsvarar ungefär riktlinjer) för kuratorsarbete genom American Hospital Association och National Health Service i Storbritannien. Socialt arbete i hälso- och sjukvården utvecklades på liknande sätt i andra länder även om processen startade något senare. Några exempel: i Berlin startade 1913 ett frivilligt socialt arbete vid de Hälso- och sjukvården – en centr al arena 23
socialt-arbete.indd 23
2014-01-21 11:11
somatiska sjukhusens avdelningar som 1920 övertogs av staden Berlin. Samma år började socialarbetare även att anställas på stadens sinnessjukhus. I Hongkong började hälsorelaterat socialt arbete som välgörenhetsarbete och utfördes efter 1939 av almoners. Även Australien följde den brittiska modellen och anställde den första almonern vid Melbourne Hospital 1929. Det professionella sociala arbetet i Mellanöstern startade i Egypten 1936 och i Norge anställdes den första sjukhuskuratorn 1947.
Framväxten av kuratorer i hälso- och sjukvården i Sverige Även i Sverige var det förändringar i samhället och inom sjukvården som tydliggjorde behovet av en socialt kunnig person i sjukvården som kunde bistå patienten, och här startade kuratorsverksamheten inom den psykiatriska vården. En viktig organisation i sammanhanget var Centralförbundet för socialt arbete (CSA ) som bildades i Sverige 1903. Organisationen verkade för en social utveckling i landet genom att väcka debatt i sociala frågor. CSA :s arbete bidrog till reformer och lagstiftning inom det socialpolitiska området. En drivande kraft inom CSA var riksdagsmannen G. H. von Koch som även var Sveriges första fattigvårdsinspektör. Bland annat översatte han boken Läkaren och det sociala arbetet. Den skrevs av läkaren Richard Cabot som hade anställt den första socialarbetaren i USA . Dessutom skrev von Koch egna artiklar om socialt arbete som kom att få betydelse för framväxten av kuratorsverksamheten i Sverige. År 1914 anställdes slöjdlärarinnan Gertrud Rodhe vid Långbro sjukhus i Stockholm som Sveriges första kurator. Överläkaren Olof Kindberg anses vara initiativtagare till denna kuratorstjänst. Rodhes arbetsområde omfattade de så kallade ”sinnessjuka” i Stockholm, både de som vårdades på sjukhusen och de som skrivits ut därifrån. Hennes arbetsuppgifter innebar att på remiss från läkare utreda patienternas sociala och ekonomiska situation för att på så vis kunna bevaka och skydda deras rättigheter och intressen 24 socialt arbete i hälso- och sjukvård
socialt-arbete.indd 24
2014-01-21 11:11
under sjukhusvistelsen. Centrala arbetsuppgifter var att försvara patienternas rättigheter och att förvalta deras medel och ägodelar, hon förordnades ofta som förmyndare. I Gertrud Rodhes arbete ingick dessutom att förbereda patienternas utskrivning genom att vid behov ordna arbete och bostad. Hon medverkade även vid patienternas rehabilitering samt följde upp patienternas situation efter utskrivningen. Rodhes praktiska insatser kombinerades med råd och stöd till patienter och anhöriga. Eftersom verksamheten expanderade och behövde en fastare form, bildades Hjälpföreningen för psykiskt sjuka år 1916. Året efter inrättades i Stockholm Hjälpbyrån för psykiskt sjuka, som var en psykiatrisk poliklinik. Inrättandet av kuratorer i den så kallade sinnessjukvården i Stockholm följdes av liknande anställningar i Göteborg 1923 och Norrköping 1929. 1931 antog riksdagen en ny stadga för sinnessjukvården som innebar att social hjälpverksamhet skulle knytas till de statliga sinnessjukhusen. Det bidrog till att kuratorer anställdes på sinnessjukhus runt om i landet och att det sociala arbetet kom att integreras i mentalvården. Den första kuratorn i den somatiska vården, sjuksköterskan Jane Norén, anställdes 1920. Även denna anställning gjordes på initiativ av CSA . Norén hade en mottagning vid Hälso- och sjukvårdsnämnden i Stockholm, men gjorde även regelbundna besök på Stockholms stads samtliga somatiska sjukhus. Ett av syftena med denna kurator var att hon skulle effektivisera sjukhusvården genom samarbete med offentlig och privat hjälpverksamhet. Till en början arbetade Jane Norén i stor utsträckning med att förmedla och koordinera olika former av hjälp sedan hon utrett patienternas behov. Problemen gällde ofta ekonomi och behov av eftervård. Parallellt med praktiska insatser gav hon råd och stöd och följde upp hur det gick för patienterna efter utskrivning från sjukhuset. Vid de allmänna sjukhusen gick den fortsatta utbyggnaden av kuratorsverksamheten förhållandevis långsamt. Däremot anställde olika specialkliniker och specialsjukhus kuratorer relativt tidigt. Några exempel är cancervården (Göteborg 1928 och Stockholm Hälso- och sjukvården – en centr al arena 25
socialt-arbete.indd 25
2014-01-21 11:11
1929) och vanförevården (Stockholm 1927, Göteborg 1928 och Helsingborg 1929). Som redan nämnts låg CSA bakom inrättandet av såväl den första svenska sjukhuskuratorn i psykiatrisk vård som den första kuratorn i somatisk vård samt tog initiativet till att en kommitté tillsattes med uppdrag att utreda behovet av socialt arbete i sjukvården. Utredningen, som blev klar 1935, markerade att kuratorsverksamheten låg i både patientens och samhällets intresse. Det betydde att kuratorsarbetet dels skulle stödja patienterna, dels skulle bidra till en effektivare sjukvård med kortare vårdtider. På kort sikt medförde utredningen dock ingen större utbyggnad av kuratorsverksamheten. Knappt tio år senare, när Svensk Kuratorsförening bildades (1944), fanns det endast 70 sjukhuskuratorer i Sverige. Föreningen markerade behovet av såväl kuratorstjänster som särskild kompetens för arbetet. Man hävdade att en examen från Socialinstitutet borde vara kravet för att få arbeta som kurator och för att erhålla medlemskap (benämningen ”socionom” kom först 1950). Efter andra världskriget inträffade ett trendbrott. Utbyggnaden av kuratorsverksamheten i landet började ta fart och antalet kuratorstjänster uppgick 1962 till 470 (Inghe & Wilhelmsson, 1964). Primärvården byggdes ut och kuratorer började anställas även där. Kuratorsarbetet kom successivt att anpassas efter sjukvårdens differentiering och efterhand fick kuratorerna en särskild administrativ organisation. Till följd av att den svenska välfärden under denna period byggdes ut, minskade patienternas materiella problem och kuratorerna kunde lägga ett ökat fokus på patienternas personliga (sociala, psykologiska och existentiella) problem. Kuratorernas arbetsuppgifter samt kontakter och samarbeten med andra professionella grupper utvidgades. Ett tecken på att kuratorer hade blivit etablerade inom hälso- och sjukvården var den ”Normalinstruktion för kuratorsverksamhet” som utarbetades och antogs av Svensk Kuratorsförening 1965. Den föreslogs 1968 som ”Normalinstruktion för kuratorer inom hälso- och sjukvården” av Socialstyrelsen och antogs av de flesta landstingen. 26 socialt arbete i hälso- och sjukvård
socialt-arbete.indd 26
2014-01-21 11:11
Kuratorernas utbildningsnivå ökade under hela efterkrigstiden (Esbjörnsson & Johansson, 2006). De hade ofta ett nära samarbete med läkare inom den kliniska socialmedicinen och kunde hämta kunskap om samband mellan sociala villkor och hälsa därifrån. Inom socialmedicinen började kuratorer att anlitas för undervisning av läkare och annan vårdpersonal i sociala frågor och rättigheter. Emellertid försvann klinisk socialmedicin och dess individuella patientkontakter i Sverige på 1980-talet och kuratorernas anknytning till socialmedicin upphörde i stort sett. Under samma period togs ämnet socialmedicin bort från socionomutbildningarna. Utbildningar som anpassats till kuratorers behov har vid institutionerna för socialt arbete endast förekommit i begränsad omfattning (Olsson, 2008). Andra typer av vidareutbildningar, till exempel steg 1-utbildning i psykoterapi, samordning eller ledarskap gav kuratorer specialiseringsmöjligheter. Många ökade också sin kunskap om olika sjukdomar för att bättre kunna relatera patienternas medicinska problematik till den sociala situationen. Exempelvis läste kuratorer som arbetade med patienter med njursjukdomar kurser i nefrologi, och kuratorer inom kvinnosjukvården fördjupade sig i preventivmedelsrådgivning. Specialiseringen underlättades av att yrkesföreningar bildades, till exempel bildades Yrkesföreningen Socionomer för Döva och Hörselskadade ( YSDH ) 1971. Antalet landstingsanställda kuratorer räknades 1987 till 3 239 personer (Olsson, 1999). Ett viktigt steg när det gäller kuratorers fortsatta professionalisering togs då den första socionomen inom hälso- och sjukvården genomgick forskarutbildning och därefter kunde disputera. Den första avhandlingen (Larsson, 1980) lades fram 1980 inom medicinsk vetenskap av Gunilla Larsson. Detta var bara tre år efter att socialt arbete etablerats som akademisk disciplin, och det kom att dröja till 1985 innan den första avhandlingen som berörde socialt arbete i hälso- och sjukvård (Lindquist, 1985) försvarades inom disciplinen socialt arbete av Anna-Lena Lindquist (Flink, Öjehagen & Olsson, 2008). Hälso- och sjukvården – en centr al arena 27
socialt-arbete.indd 27
2014-01-21 11:11
Författarna riktar sig främst till studerande inom socialt arbete, medicin och vård samt till kuratorer och andra yrkesverksamma inom hälso- och sjukvård, socialtjänst och social omsorg. Björn Blom och Stefan Morén är båda socionomer och professorer i socialt arbete vid Institutionen för socialt arbete, Umeå universitet. Ann Lalos är socionom och professor i folkhälsovetenskap vid Institutionen för klinisk vetenskap, Enheten för obstetrik och gynekologi, Umeå universitet. Mariann Olsson är auktoriserad socionom och docent i hälso- och sjukvårdsforskning. Hon är lektor vid Institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, Sektionen för socialt arbete, Karolinska Institutet. Övriga författare är socionomer, psykologer och psykoterapeuter med lång erfarenhet av såväl forskning inom området som kliniskt kuratorsarbete.
Socialt arbete i hälso- och sjukvård
Boken består av tre delar där den första belyser fältet ur historiskt, organisatoriskt, teoretiskt, juridiskt och professionellt perspektiv. I den andra delen tas kuratorns konkreta verksamhetsområde upp. Här beskrivs arbetet med särskilda patientkategorier som till exempel sjuka barn och äldre, beroendeproblematik, psykisk ohälsa, cancer, kris och sorg. Slutligen berörs specifika utmaningar, så som nya patient kategorier, etiska dilemman, krav på evidens och andra förändringar av kuratorsrollen i en telemedicinsk och globaliserad värld.
Lalos Blom Morén Olsson (red.)
I
sverige bedrivs socialt arbete på flera arenor, inte minst inom hälso- och sjukvård där kuratorn har en central roll. Socialt arbete i hälso- och sjukvård är den första svenska läroboken som tar ett brett grepp om ämnet utifrån ett kritiskt förhållningssätt.
Socialt arbete i hälso- och sjukvård Villkor, innehåll och utmaningar
Under redaktion av Ann Lalos Björn Blom Stefan Morén
ISBN 978-91-27-13407-2
Mariann Olsson
9 789127 134072
Socialt arb vård 140121.indd 1-3
2014-01-21 14:24