Våld
BeGreppbart
David Wästerfors
Våld ISBN 978-91-47-11449-8 © 2016 David Wästerfors och Liber AB Förläggare: Emma Stockhaus Redaktör: Cecilia Björk Tengå Omslag och grafisk formgivning: Fredrik Elvander Sättning: LundaText AB Illustration s. 100: Steve Nyberg Repro: Exakta Print, Malmö Produktionsledare: Jürgen Borchert
Första upplagan 1 Typsnitt: Adobe Garamond Pro och Euphemia UCAS Tryck: People Printing, Kina, 2016
KOPIERINGSFÖRBUD Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och elevers begränsade rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt BONUS-avtal, är förbjuden. BONUS-avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningsanordnare, t.ex. kommuner och universitet. Intrång i upphovsmannens rättigheter enligt upphovsrättslagen kan medföra straff (böter eller fängelse), skadestånd och beslag/förstöring av olovligt framställt material. Såväl analog som digital kopiering regleras i BONUS-avtalet. Läs mer på www.bonuscopyright.se.
Liber AB, 113 98 Stockholm tfn 08-690 90 00 www.liber.se Kundservice tfn 08-690 93 30, fax 08-690 93 01 E-post: kundservice.liber@liber.se
BeGreppbart BeGreppbart är en serie introducerande böcker i samhällsvetenskap. Varje bok behandlar ett centralt begrepp och adderar en pusselbit till vår förståelse av samhället. Utforskande. Fokuserat. Dynamiskt. Greppbar kunskap i ett nötskal. Helt enkelt.
Aktuella titlar På www.liber.se/begreppbart kan du läsa mer om övriga redan utgivna titlar i BeGreppbart-serien.
Kontaktpersoner Serieredaktörer Mats Börjesson, professor vid barn- och ungdomsvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet mats.borjesson@buv.su.se Alf Rehn, professor i företagsekonomi, Åbo Akademi alfrehn@mac.com
Ansvarig på Liber Magnus Winkler magnus.winkler@liber.se
Innehåll Tänk dig … 1.
2.
6
Våld som situation
14
Den situationella uppmaningen 15 Våld är ansträngande 17 Våldsmyter 19 Att vidmakthålla våld 21 Framåtriktad panik 24 Bluster och konfrontationens skala 26 Gatans kod 29 Mäns våld mot kvinnor i nära relationer
Våld som specialitet
32
39
Brutalisering 41 Stridslystnad och våldsamma uppträdanden Hatfylld kraft 44 Våldsverkarens ord, person och kropp 46 Teknik, institution och kollektiv 50 Maskuliniteter och femininiteter 55
3.
Våld som politik
61
4.
Våld som berättelse
5.
Spill och stickspår
Bakom järnridån i Europa 63 Makt och våld 69 Våld i luften 73 Det befriande våldet? 75 83
Reducering, nödvändighet och licens Vem har talat om människor? 87 Singulära identiteter 91 ”Det ökande våldet” 94 Trygga lilla Sverige 99 103
Provokation och nostalgi 103 Lockande slagsmål 104 Negligerade varningssignaler 106 Berusning 107 Offerkonkurrens 108 Fridfullt men våldsupptaget 110 Fiktivt våld 111 Svartnande ögon 114
Tänk dig …
118
Referenser 119 Noter 123 Register 125
84
43
Det är så hjärtslitande att se, spåren av våld i ett hus – som anblicken av kläder i ett träd efter en explosion. Man är kanske beredd att se döden, men inte kläderna i trädet. Philip Roth i Konspirationen mot Amerika
Att straffa är att utöva makt. Men svärdet släcker inte elden. Hanns von Hofer i Brott och straff i Sverige
Tog soldaterna av sig skorna så blev det inga mord. Povel Ramel och Beppe Wolgers i Ta av dig skorna
Tänk dig … Tänk dig en dag på högstadiet. Du går mot lektionen med böckerna i famnen när du märker att passagen mellan skåpen och klädkrokarna blockeras av Nancy, hon som är mästare på att knuffa till dig när ingen märker det. Det är bara hon och du där. Utstuderat långsamt plockar hon med böckerna i sitt skåp. Du försöker gå förbi. Då backar hon plötsligt, nästan kastar sig bakåt och trycker upp dig mot klädkrokarna. De pressas in i din rygg. När du lommar iväg mot klassrummet känner du dig liten och svag och det värker mellan skulderbladen. Men Nancy vandrar leende genom korridoren, med huvudet högt. * Tänk dig en hamburgerrestaurang, strax efter midnatt. På väg hem från en nattklubb har du köpt läsk och pommes frites. Det är sommar och fullt med folk. Du äter och dricker stående på gatan när du inser att du befinner dig helt nära ett bråk. Några killar och tjejer har formerat sig i två falanger. De skriker och gestikulerar mot varandra. ”Din jävla idiot!”, ”Fan ta dig!” En kille från ena falangen störtar fram och möts av en kille från den andra. Först knuffar de till varandra och sedan träffas den ene av en spark så att han faller omkull mitt på gatan. Det går ett sus genom folkhopen. Alla backar mot husfasaderna. Killen som fallit reser sig och stapplar bort mot sina kompisar. Allt går blixtsnabbt, du hinner knappt förstå vad som hänt. När du går sista biten hem är du skärrad men samtidigt alert. Väl hemma tar det lång tid innan du somnar. * Tänk dig nu att du befinner dig i en demonstration. Du är hängiven och tror på din sak och det känns som om folksamlingen växer, trots att inga nya personer ansluter. Ni är på väg mot poliserna som står uppradade en bit bort. ”Vi är många, vi är starka, vi kan inte hejdas!” Så känns det när du iakttar ansiktena omkring dig. 6
Alla verkar öka takten. Du känner pressen att öka takten på egen hand – en outtalad uppmaning från ingen särskild, den kommer från alla och ingen. Er vandring på de regnvåta kullerstenarna blir till rask promenad och sedan nästan till löpning. Ni joggar tillsammans mot poliserna, tätt sammanpressade, tysta. Poliserna ser osäkra ut. * Och tänk dig något helt annat: en kväll i en lägenhet bland vänner. Bordet är fullt av tärningar, kartor och levande ljus. Ni dricker te och äter kakor, ni spelar rollspel. Du spelar en magiker som leder ett gäng äventyrare på jakt efter en helig bok i en klosterruin. Nu blir ni överfallna av rövare på stigen i en skog. Spelledaren försöker få ordning på striden. Första rundan, vad gör ni? Var och en får dra vapen, sikta och slå; var och en blir siktad på och ibland slagen av rövarna. Tärningarna rullar. Ja, du lyckas! Nej, du blir träffad! För varje träff ska kroppspoäng dras från karaktärsbladets rutor. Men hur långt kan den där rövaren i trädet skjuta med sin pilbåge? Och kan du ducka och parera i samma runda med en magisk stav? Tabeller konsulteras och regler läses högt. Varje moment tar flera minuter i anspråk. Ibland protesterar spelarna och spelledaren skruvar på sig. ”Jag vet inte”, säger han, ”vi kan väl säga att du hinner ducka också”. Efter drygt en timme är rövarna besegrade. Du är uttråkad och har nästan glömt vad äventyret går ut på. Överfallet som först verkade så spännande har blivit platt och träigt med alla sina minutiösa detaljer. * Tänk dig, till sist, en föreläsning i en politisk förening. Föreläsarens röst vibrerar av indignation. Hon talar om ett förtryckt folk vars motstånd mot majoritetsstyret yttrar sig i självmordsattacker, räder och gisslandramer. Vi kan inte moralisera över deras kamp, säger föreläsaren, vi måste förstå den i ljuset av det symboliska våld som deras folk har drabbats av: förtigandet, underordningen, diskrimineringen.
TÄ N K D I G …
7
En äldre man i publiken reser sig upp. ”Mahatma Gandhi gjorde annorlunda”, säger han, ”och han misslyckades inte”. En yngre man invänder också. ”Vad säger ni om gerillakrigarnas sexuella våld?” Du känner dig kluven. Senare samma kväll kan du äntligen släppa ämnet och koppla av framför teven. Först ser du nästan en hel superhjältefilm, fram till den förutsägbara slutstriden. Då byter du till en annan film. En vampyr får en påle i hjärtat, en annan överraskas av gryningens solljus och löses upp i ett förtvivlat skrik. * Nu kan det kanske låta som om jag valt dessa exempel1 för att visa att våld är vardagligt och allestädes närvarande, i stil med ”våld genomsyrar vårt samhälle”, ”våld drabbar oss oavbrutet”. Så är det inte. Tvärtom, fysiskt våld är i regel ovanligt. Vanligtvis blir det inget våld, trots att samhället rymmer gott om motsättningar och konflikter, spänningar och åtskillnader, ojämlikheter och vrede, tvång och maktutövning, våldsromantik och våldsargument. Mina exempel är valda för att illustrera andra saker än våldets utbredning. Våld kan bygga på intrikata interaktionsmönster mellan offer och gärningsman, såsom inom institutioner där ett offer har få eller inga chanser att dra sig undan. Fängelset är en sådan institution, skolan en annan. Även ett äktenskap, ett samboförhållande eller en syskonrelation kan fungera som en sådan sluten värld – eller (för att byta format) ett helt land, en politisk regim. Våld kan inträffa när ett bråk eskalerar, när människor med tal och gester försöker överträffa varandra i förolämpningar och när en publik stödjer en upptrappning, som i ett slagsmål i ett festgäng en fredagskväll på stan. De som engagerat iakttar en fysisk strid och känner någon av de inblandade kan ha större del i våldets förverkligande än man vid första anblicken kan tro. De som inte identifierar sig med de inblandade, däremot, tenderar att backa undan. Våld är emotionellt förtätat och drar till sig uppmärksamhet. Ett av de mest effektiva sätten att få folk att hejda sig och titta och lyssna är att gestalta eller visa upp våld – oavsett om det sker med nävar och sparkar, ord och gester eller bilder, berättelser och teorier. 8
TÄ N K D I G …
Våldets kollektiva karaktär syns kanske tydligast när den enskilde låter sig uppslukas av en folksamling och engageras i en våldsam sammandrabbning. I praktiken är våld ofta hastigt, svårskildrat och inte alls så utdraget som populärkulturen vill få det till. En våldsskildring i en film, en bok eller ett spel kan vara så teknisk och malande att våldet framstår som helt centralt i människors tankar och handlingar, varpå det kan mista sin spektakulära kvalitet. Men skenet bedrar. Eller rättare sagt: våld kan vara centralt i människors tankar och handlingar men i så fall sannolikt på ett implicit eller fiktivt plan. Underhållningsvåldet och det mytologiska våldet är stort och brett – det utövade våldet är litet och smalt. Bara ibland blir våld allmänt rådande; bara för ett fåtal är våld en specialitet. Å andra sidan: som språkligt, teoretiskt, historiskt och ideologiskt fenomen är våld knappast undanskymt. Våld är inte bara en beprövad metod för att ändra historiens gång – i krig, terror, revolutioner, utrensningar och tyranni – utan också ett starkt ord som kan användas för att analysera, kritisera eller anklaga en samhällsordning präglad av orättvisa, diskriminering, förtryck och vanstyre. Med ett adjektiv före detta ord kan en lång rad beklagliga eller fasansfulla företeelser namnges: sexuellt våld, psykiskt våld, rasistiskt våld, homofobiskt våld, emotionellt våld, ekonomiskt våld, indirekt våld, systemiskt våld, vardagsvåld (se Listerborn, Molina & Mulinari 2011: 12–13). Ordet våld stärker talarens agenda, spetsar till debatten, radikaliserar analyserna och provocerar motståndarna. Fenomenet våld bryter mot människors spontana sätt att samspela och tvingar fram andra samspel. Det finns gott om tankar och tankesystem som legitimerar våld och det pratas oavbrutet om våld. Under olyckliga omständigheter blir tankarna omsatta i handling. Våld som idé och betvingande besvärjelse är inget att leka med. Men vänta, det är precis vad människor gör, och förmodligen just därför. * Den här boken är en essä om hur begreppet våld har tolkats, använts, avgränsats och åskådliggjorts av några forskare och tänkare. TÄ N K D I G …
9
Den ger inga slutgiltiga svar på frågan vad våld är eller hur det ska förklaras (eller stoppas) men den försöker ge några hållpunkter i själva utforskningen. Boken är långt ifrån uttömmande. Den är skriven för att vidga vår teoretiska och analytiska fantasi, för att träna blicken och låta den söka sig fram över ett vidsträckt landskap, inte fixera den vid en särskild punkt. Därför är boken lite bångstyrig, personlig och experimenterande. Visserligen kretsar det mesta jag skriver kring fysiskt våld2 men jag uppmärksammar också andra varianter och förgreningar. Våld kan till exempel fungera som en bakgrundsförväntan3 under en politiskt auktoritär regim, som något självklart. Våld kan föreställas och symboliseras, bland annat med hot, skrik, gester och vandalism. I den så kallade gatans kod blir våld implicit, det vill säga det placeras under en bullrande och kaxig yta. Det kan mycket väl explicitgöras (förverkligas) men oftast förblir det latent. Våld kan organiseras och monopoliseras, systematiseras och flätas in i samhällets sociala förhållanden (Edling & Rostami 2016). Våld kan stärka mäns makt över kvinnor – och över andra män. Våld är ett maskulint kodat instrument i en mängd relationer: politiska och ekonomiska, intima och institutionella, direkta och medierade, lagliga och olagliga. Fiktivt våld – i böcker, teater, filmer och spel eller lekfull interaktion människor emellan – är ett särskilt fall av symboliserat våld som i regel inte gör anspråk på hotfullhet. Människor leker då med våld (eller bilden av det) och skapar sammanhållning och underhållning. Institutionaliserat våld finner vi hos militären och i kolonialismen, sexualiserat våld i patriarkala maktordningar, strukturellt våld i historiskt förankrat förtryck och ojämlikhet. Det Pierre Bourdieu (1999: 11, 47–48, 55–56) kallar symboliskt våld utövas via kommunikation och kunskap, via misskännande och erkännande i sociala relationer. Bourdieu menar att den manliga dominansen i samhället upprätthålls genom detta ”milda”, omärkliga våld ”som offren inte ser” och som reproducerar och naturaliserar samhällets könsordning, till exempel normerande föreställningar om manligt och kvinnligt i familjen, kyrkan, skolan och staten. 10
TÄ N K D I G …
”Våld” kan alltså i bourdieusk anda användas för att ange mekanismer i det ständiga återskapandet av en hel samhällsstruktur. Närmast kan det då översättas med tvång, herravälde, förtryck och ofrihet. Flera avsnitt i den här boken handlar mindre om våld som substantiv och mer om våld som adjektiv, det vill säga det våldsamma i samhället eller historiska skeenden: våldsam politik, våldsam samhällsomvandling och våldsamma instrument. Människors brutalitet, ursinne och mer eller mindre otyglade angrepp på varandra står i centrum, men också politiskt-indikativt våld, det vill säga det våld som – selektivt och implicit – anger regimers makt. Samtidigt som jag namnger våld på dessa sätt är definitionen av våld föremål för gränsdragningar och tvetydigheter. Vem anger vad som är våld? Den som drabbas, den som dömer eller den som iakttar? Vilket våld är värst? Som Joel Best (1999: 26–27) påpekar i sin konstruktionistiska analys av så kallat slumpmässigt våld förändras vokabulären ständigt. ”Slumpmässigt våld” har varit retoriskt effektivt för att väcka intensivt intresse för vissa synsätt och vissa händelser (till exempel vild skottlossning på motorvägen) medan det har dämpat intresset för andra. Att kalla våld ”slumpmässigt” drar uppmärksamheten från det faktum att våld snarare följer sociala mönster och egentligen inte alls är särskilt godtyckligt. Orden vi väljer har alltså konsekvenser. När de används om och om igen ter de sig till slut självklara och blir verklighetsproducerande. Så kommer en annan tid och vokabulären ändras. När kategorin våld vidgas eller krymper, omformuleras eller multipliceras kan vi iaktta social förändring (jfr Silverman 2010: 69, inspirerad av Harvey Sacks). Vi kategoriserar till exempel långt fler typer av händelser idag som ”olagligt våld” än vad människor gjorde på 1800talet (von Hofer 2008: 54–55). Denna kategori har alltså expanderat. Toleransen mot våld har minskat. Var det ens ”våld”, allt det som hände på 1800-talet och som idag – retrospektivt – klassificeras så? Så jag vädjar till läsaren att hålla (åtminstone) två tankar i huvudet samtidigt. Å ena sidan kan vi utforska samhället genom att identifiera former av våld – varianter, förlopp och rotsystem (sociala, TÄ N K D I G …
11
kulturella och historiska grunder). Å andra sidan kan vi uppmärksamma hur människor som samhällsmedlemmar på varierande sätt ringar in ”våld” och rekonstruerar dess innebörd, alltså hur de själva namnger, moraliserar och förklarar. Det sistnämnda ägnar sig även forskare och tänkare åt. I den bemärkelsen kommer vi aldrig undan den konstruktionistiska aspekten. Vår blick rör sig över definitionernas landskap och där står nästan ingenting helt stilla. * I följande fyra kapitel diskuterar jag våld som situation, våld som specialitet, våld som politik och våld som berättelse. Våld som situation tar avstamp i spänningen mellan kategoridrivna och situationella förklaringar och baseras till stora delar på Randall Collins forskning. Jag berättar om människors svårigheter att bli våldsamma och hur svårigheterna kan kringgås, om våldsmyter, om institutionella och organisatoriska sätt att upprätthålla våld och om så kallad framåtriktad panik. Mäns våld mot kvinnor i nära relationer tjänar som exempel men även ”gatans kod”, det vill säga våldsposering i (främst) amerikansk innerstadsmiljö. Collins teori återkommer på flera ställen i boken som referenspunkt. En distinkt bild av våld-som-situation kan klargöra kontrasterande bilder, som när våld sätts i system, svävar i luften eller mullrar i bakgrunden. I Våld som specialitet återger och diskuterar jag studiet av särskilt våldsamma aktörer, framför allt i Lonnie Athens version. Jag visar hur aktörerna kan förstås via sina uppväxthistorier men också via tekniker, institutioner och kollektiv samt maskuliniteter och femininiteter. Våld framstår många gånger (men inte enbart) som en maskulin specialitet. Våld som politik handlar om politiskt våld och våldsam politik. Här är Hannah Arendts analys av makt och våld en utgångspunkt, och situationen i Östeuropa efter andra världskriget det främsta exemplet. Jag uppehåller mig vid Anne Applebaums skildring av den sovjetstyrda omstöpningen av Östtyskland, Polen, Ungern och Tjeckoslovakien men hämtar också exempel från Nazityskland. 12
TÄ N K D I G …
Utifrån Frantz Fanon och Hannah Arendt diskuterar jag så kallat befriande våld, framför allt angående kampen mot kolonialism. Våld som berättelse kretsar kring gestaltningar av våld. Jag beskriver de narrativa logiker som Lois Presser hävdar gynnar våld och jag förklarar Amartya Sens teori om våldsgynnande identifikationer. Jag diskuterar mediala berättelser om ”det ökande våldet” i Sverige samt invändningar och motberättelser. Kontrasten blir tydlig om mediealarm ställs mot kriminologers studier av våldsutveckling över tid, såsom den framgår statistiskt. Gestaltningarna i det här kapitlet hör annars hemma i ett vitt spektrum, från köttätande och folkmord till serieteckningar och Ronja Rövardotter. I det sista kapitlet listar jag tänkbara och delvis nya undersökningsområden där några spår från föregående del löper samman. Jag börjar med Provokation och nostalgi och slutar med Svartnande ögon. På så sätt diskuterar jag bland annat våldsinitieringens metaforer och moral, fiktivt och roande våld, psykisk sjukdom och våld, berusning och våld samt våldets offerkonkurrens. Jag har växlat mellan att återge forskning och argumentera kring den. Det betyder att jag ömsom ”går in i” forskningens fynd och berättar om dem, ömsom tar ett steg tillbaka och resonerar, kritiserar eller jämför. Alltsammans är tänkt att stärka läsarens fantasi och nyfikenhet samt, förhoppningsvis, rucka på en eller annan förutfattad mening. Våld har de flesta en färdig synpunkt på. Där har vi ytterligare ett kännetecken. Yttra dig om våld och du får genast mothugg (om uttrycket tillåts). Den här boken rör sig i ett fält som knappast lämnar någon oberörd.4
TÄ N K D I G …
13
Våld kan vara lika påtagligt som en framrusande pansarvagn och lika flyktigt som ett ögonkast. Den här boken är en essä om hur framför allt fysiskt våld har uttolkats av forskare och tänkare. Fyra synvinklar begrundas: våld som situation, våld som specialitet, våld som politik och våld som berättelse.
BeGreppbart
BeGreppbart är en serie introducerande böcker i samhällsvetenskap. Varje bok behandlar ett centralt begrepp och adderar en pusselbit till vår förståelse av samhället. Utforskande. Fokuserat. Dynamiskt. Greppbar kunskap i ett nötskal. Helt enkelt.
Best.nr 47-11449-8 Tryck.nr 47-11449-8