– en möjlighet för alla
Mimmi, valpen och kaninen
Men plötsligt är Olle borta. Hur ska de hitta honom igen?
Ann Gomér
Mimmi är hos Anna med valpen Bonita. Anna har en kanin som heter Olle. Bonita och Olle busar och hoppar över hinder.
Nypon förlag
Titel: Mimmi, valpen och kaninen Författare: Ann Gomér Illustratör: Carina Ståhlberg © 2016 Ann Gomér, Carina Ståhlberg och Nypon förlag AB Första upplagan 2016 Sidantal: 36 Lix: 10 Lättlästnivå: Från 9 år. Nypon förlag – en möjlighet för alla info@nyponforlag.se www.nyponforlag.se På vår hemsida finns gratis arbetsmaterial. ISBN 978-91-7567-448-3
Den här boken läser deltagarna i Linnéuniversitetets projekt Bokhunden. www.bokhunden.se
Ann Gomér
Mimmi, valpen och kaninen Illustratör: Carina Ståhlberg
Nypon förlag
De h채r personerna finns i boken: Mimmi Anna, Mimmis kusin Pia, Annas mamma Bonita, Mimmis hundvalp Olle, Annas kanin
4
Kapitel 1
Jag heter Mimmi. Jag bor i ett litet hus i stan. Här bor jag med min mamma och pappa. Och vår hund, Bonita. En dag skulle jag och Bonita gå hem till min kusin Anna. Hon har en kanin som heter Olle. Den är så söt, med långa, mjuka öron. Bonita och Olle leker ofta. De är vänner. – Hej då, mamma. Vi går nu, sa jag. – Ha så kul, sa mamma. 5
Anna satt på en filt i trädgården. Hon hade Olle i sitt knä. Jag satte mig hos Anna. Bonita och Olle nosade på varandra. Så hoppade Olle iväg på gräset. Bonita följde glatt efter. – De är så söta! sa jag. – Ja, sa Anna och log. Vi satt och fikade. Anna sa att hon går på kurs med Olle. – Vi går på kaninhoppning. Olle älskar att hoppa över hinder! sa hon. Anna hade byggt några hinder på gräset. Hon satte Olle vid ett hinder. 6
7
– Titta nu. Han är så duktig! sa Anna. Olle hoppade över hindret. Sedan tog han sig till nästa hinder. Han hoppade över det också. Bonita följde efter. Hon tyckte också om att hoppa. De hade riktigt kul. Då kom Annas mamma, Pia, ut. – Jag måste gå och handla. Kan ni vara ensamma? sa hon. – Ja, sa Anna och jag. Vi satte oss på filten och pratade. Då skällde Bonita. – Bonita, vad är det? sa jag. – Men ... Var är Olle? sa Anna. 8
Bonita skällde vid staketet. Då förstod vi vad som hade hänt. Olle hade hoppat över staketet! – Åh, nej. Olle har rymt! sa Anna.
9
Kapitel 2
– Olle kanske sprang in i skogen, sa jag. – Vi måste hitta honom, sa Anna. – Vi tar med Bonita. Hon kan nog hitta Olle, sa jag. Vi gick till skogen. Jag satte mig på knä framför Bonita. – Var är Olle? Hitta Olle! sa jag till henne. Bonita såg på mig. Hon nosade på marken, kände lukten av Olle. 10
Sedan gick hon vidare in i skogen. – Kom! Vi följer efter henne, sa jag. Bonita drog hårt i kopplet. Jag höll fast henne. – Jag tror att hon har ett spår, sa jag. – Hoppas det! Men när Olle är rädd hoppar han fort. Vi måste skynda oss, sa Anna. – Han kan inte ha kommit långt. Vi ska nog hitta honom, sa jag. En bit in i skogen lämnade Bonita stigen. Hon gick rakt in mellan träden. Vi följde efter. – Finns det rävar här? sa jag. – Ja, sa Anna. 11
Hon såg orolig ut. Rävar jagar kaniner, det visste jag. – Hoppas inte någon dödar Olle, sa Anna. – Nej, då! Olle är stark och snabb. Kom nu, sa jag. Plötsligt kom vi till en bäck. – Oj. Tänk om Olle har drunknat? sa Anna.
12