fummel & drummelrekordet
JOHAN ROCKBÄCK
JOHANNA ARPIAINEN
JOHAN ROCKBÄCK JOHANNA ARPIAINEN
Tidigare böcker av Johan Rockbäck: Magister Tutnäsa, 2013 Magister Tutnäsa: Resan till Tjotahejti, 2013 Magister Tutnäsa: Rena rama cirkusen, 2014 Flax & Rekordfarfar, 2016
fummel & drummelrekordet Utgiven av Idus förlag www.idusforlag.se | info@idusforlag.se © Text: Johan Rockbäck © Illustratör: Johanna Arpiainen Grafisk form och sättning: Sandra Stridh, Idus förlag Första upplagan Tryckt i Tallinn, 2016 ISBN: 978-91-7577-435-0
Till alla som tycker om att fnissa sĂĽ det kittlar i magen
Kapitel 1 Det är en ovanligt fridfull dag hos farmor och farfar. Det enda som hörs i trädgården är surret från en fluga som ivrigt jagar smulor vid det runda fikabordet. Till och med solrosen verkar trivas i stillheten och sträcker extra mycket på sig mot solen. Plötsligt bryts lugnet av ett oväsen som hörs över nästan hela Flämtborg: BRAK! KRASH! SKRAMMEL! KLIRR! Sedan är det alldeles tyst på gården igen. Inte ens flugan hörs längre.
9
Farmor som hört oljudet inne i huset, tycker det blev lite för tyst för snabbt. Hon ropar efter Flax och farfar från dörröppningen: ”Vad gör ni?” ”Inget”, svarar farfar med ett pekfinger framför munnen. Flax vet vad det betyder. Han ska vara tyst och inte avslöja vad som hänt. Runt dem ligger glassplitter från växthuset. ”Du håller väl inte på med rekord igen?” undrar farmor. ”Jag är så trött på allt som går sönder och blir förstört när du är i gång.” ”Nej då”, ljuger farfar, för det är precis vad han håller på med. Han har ännu en gång försökt slå rekord. Allt han gör ska bli rekord. Det spelar ingen roll om det är när han borstar tänderna eller knyter skorna, äter godis eller är ute och cyklar. Allt ska göras mest, minst, högst eller lägst. Och ska det inte gå snabbast ska det gå långsammast. Den här gången har han försökt kasta tegelstenar så högt upp i luften som möjligt. En sten lyckades han kasta så högt att den nästan flög hela vägen över växthuset. Men bara 10
nästan. När den var rakt ovanför föll den ner genom glastaket och landade på en gurkplanta. Farfar betraktar förödelsen och drar med foten i glaskrosset. Med ena handen kliar han sig i pannan och med den andra drar han i öronhåret. Han brukar göra det när han tänker. Eftersom han inte har ett enda hårstrå på huvudet har han istället låtit håret växa fritt i öronen. Nu spretar det som små kvastar. En dag ska han ha världens längsta öronhår, har han bestämt. Flax kan inte sluta fnissa. När farfar undrar vad som är så roligt håller Flax upp sin nya telefon.
11
”Jag filmade alltihop med den här.” ”Va?” ”Ja, jag filmade när du förstörde växthuset.” ”Varför gjorde du det? Så onödigt! Nu kommer ju farmor få veta att det var jag som gjorde det.” Flax skrattar ännu mer och säger att det hade hon nog listat ut ändå. ”Vem annars får för sig att kasta tegelstenar omkring sig?” ”Jo, det är väl sant”, håller farfar med om. Han lägger huvudet på sned och tittar på Flax telefon. ”Du, om du filmar med den där mackapären när jag slår rekord, då blir det ju en rekordfilm.” Flax nickar. Det rycker till i farfars kropp. ”Tänk, en äkta rekordfilm. Vi gör en sån. Det kommer bli kanon. Men först måste vi snacka ihop oss lite, och snackar gör man bäst när man smaskar och smackar.” Flax håller med och följer efter farfar.
12
Snart sitter de inne i köket och mumsar på varsin korv med bröd. ”Jag har en idé”, utbrister Flax mellan tuggorna. ”Jag kan filma dig när du snurrar en basketboll på fingret. Världsrekordet är lite över fyra timmar. Det blir coolt.” ”Nja, jag blir så fort trött i mina armar. Orkar knappt lyfta koppen när jag dricker kaffe innan armen domnar på mig. Tänk då i fyra timmar. Det låter jobbigt, vi får fundera lite till.” Flax börjar fnissa igen. ”Varför fnissar du nu?” ”Du har spillt ketchup på skjortan.” ”Åh nej, var?” ”Där, precis över senapsfläcken.” Då fnissar farfar också. ”Ja, har man sett på maken. Fast jag tycker rött och gult passar bra ihop, så det gör inget.” När de ätit klart utmanar farfar sitt barnbarn på ett peta näsan-rekord. Det går ut på att hitta
13
den största snorkråkan. Det tycker Flax verkar roligt. De kör upp varsitt pekfinger och börjar gräva vilt. Efter några sekunder ploppar Flax ut sitt finger med en knappt synlig prick på fingertoppen. ”En kråka”, säger han stolt. ”Ha, den lilla plutten kan jag lätt slå”, lovar farfar och vevar ännu ivrigare runt inne i näsborren. När han drar ut fingret syns ingen snorkråka. Istället har det blivit alldeles rött. ”Hoppsan”, utbrister han medan det droppar från näsan så det nu både är senap, ketchup och blod på skjortan. ”Fast det märks inte”, flinar farfar. ”Det ser ändå bara ut som det kommit lite mer ketchup bredvid senapen.” Flax skrattar så han får ont i magen och letar fram en bomullstuss som farfar kan stoppa upp i näsan. Då kommer farmor in och ger ifrån sig ett skrik. ”Iiihh! Vad har hänt?”
14
15
Det
ska göras rekordfilm. Flax ska filma och farfar ska göra det han kan bäst: Vara Rekordfarfar. Det börjar bra. Allt går som planerat. Men så kan farfar inte hålla fingrarna i styr och gör den ena tokigheten efter den andra. Allt ställs på ända. Det blir galet. Helt hysteriskt. Knasigare än någonsin i jakten på den stora rekordfilmen. Flax är alltid redo att följa med Rekordfarfar på äventyr. Är du?
ISBN 978-91-7577-435-0
www.idusforlag.se
9 789175 774350