DESIGN BY NATURE Staffan Bengtsson Medförfattare: Jelena Zetterström
Kollision mellan natur och design /arkitektur i Norge
Arvinius Förlag
Design by Nature Författare: Staffan Bengtsson Medförfattare: Jelena Zetterström Redaktör: Stina Sjöwall Grafisk form: Sebastian Wadsted Översättning: Angela Barnett-Lindberg Omslag: fotograf Damian Heinisch
INNEHÅLL Design by nature
6
Tryck och bokbinderi: Livonia Print SIA, 2011, Latvia Typsnitt: Replica Bold & Univers 55 Roman Papper: Munken Lynx Rough 150g
Formens ytspänning
16
Konsten att kommunicera sitt budskap
20
Tidens naturliga gång är långsam
28
ISBN 978-91-85689-46-0
Kloka djur och moderna mytologier
34
Skogens lysande väsen
38
Design kan tydligen börja som skräp på stranden
42
En fjällgård av modernt snitt
52
Big Five i Gudbrandsjuvet
60
Utgiven 2011 av Arvinius Förlag AB Box 6040, 102 31 Stockholm, sweden Tel +46 8 32 00 15 fax + 46 8 32 00 95 E-mail: info@arvinius.se, www.arvinius.se © Arvinius Förlag AB This book is protected by copyright law and international treaties. All rights are reserved by the copyright owners. No part of the book may be reproduced in any form by any electronic or mechanical means (including photocopying, recordning, or information storage and retrieval) without the prior written permission of Arvinius Förlag AB.
En workshop i Trysil som förändrade delar av världen Svävande som en örn Arkitektens kunskapskälla
80 98 102
Mitt i den unika fjällvärlden ligger de norska möbelfabrikerna
110
Formgivare av rent vatten
116
Elementär norsk form
120
Kläder som tål att ta stryk
124
Den erotiska naturen är kanske inte en rosa sexleksak i silikon
130
Träfiltar från Røros
136
Slitage, spill
140
Norges vackraste väg
149
Drottning Sonja invigde i juni 2011 ett nytt minnesmärke över de kvinnor som på 1600-talet brändes på bål som häxor i nordnorge. Minnesmärket hade skapats av konstikonen Louise Bourgeoise tillsammans med arkitekten Peter Zumthor, här steget bakom drottningen.
DESIGN BY NATURE Kan design rädda världen undan sotdöden? Kan arkitektur bygga nya hållbara livsformer? Kan formgivare och arkitekter göra vårt liv godare och rikare och härligare att leva, i samklang med naturen? När samtida filosofer diskuterar människan och människans förhållande till naturen, brukar det utvecklas till samtal över hur vi moderna människor på olika sätt svikit naturen och satt oss över dess oskrivna lagar. I sin bok Den mänskliga naturen, sammanfattar den svenske filosofen Thomas Anderberg situationen: »Den (naturen, min anm.) har svikits av alla – av bönder och företagare, som sett den som ett varulager; av naturvetare, som sett dess mekanik men inte dess känslighet; av humanister och sociologer, som sett den som en grogrund för fascistoida idéer och som ett hinder för utveckling; av konstesteter, som föraktat alla former som inte är människogjorda och inte förstått att skönheten varit naturens främsta skydd …« Att naturen är storslagen och vacker, har inte räckt för att garantera dess fortbestånd. Skönhet är inte ett vaccin i sig mot svikarnas framfart. En annan filosof, norrmannen Arne Naess (1912–2009), en gigant inom sitt område och en hängiven friluftsmänniska av gammalt klassiskt norskt slag, var inne på samma linje som Anderberg och konstaterade att »De flesta människor som är förtjusta i naturen, de är inte intresserade av politik …« och därmed förblir deras engagemang en privat historia. Naess poängterade gång på gång i artiklar och böcker hur viktig vår emotionella koppling till naturen är, för att vi som människor på djupet ska kunna förstå något av naturens verkliga väsen och därmed upprätta någon form av hållbar, moralisk och
6
7
biologisk, umgängesform med landskapet och dess rikedom.
I Ålesunds unika byggnadskonst speglas naturens former, här har
Siffror och hårdfakta är inte tillräckligt.
växtlighetens eget formspråk varit stilbildande. Men det var då.
Naess tvivlade in i det sista på att en utveckling mot en
Nu ser agendan annorlunda ut. Norsk design och norsk
»grönare« och mer ekologiskt medveten politik för naturen skulle
arkitektur närmar sig naturen på ett nytt och inte mindre komplext
vara möjlig utan känslomässiga förbindelser mellan Människa
sätt. För unga aktörer förslår naturen inte längre som kuliss, det vi
och Natur. Vi måste, mitt i den urbana samtiden, helt enkelt vistas
möter idag är formgivning med mycket starkare attityd och med
flitigare i våra landskap; vandra i skogarna, simma i sjöar och
tydligare kopplingar också till den internationella designkontexten.
hav, ta jägarexamen och gå på jakt, lära oss odla och förädla
Att resa ut i landskap som det norska, som i huvudsak fortfar-
växter, regelbundet ägna timmar åt att bara sitta på klippor och
ande präglas av sin bondekultur och sin agrara historia, är något
fjällbranter och se ut över den ogripbara skönhet som naturlands-
ganska nytt. Det var först under upplysningstidens 1700-tal som
kapet producerar …
motsatsparet Stad och Land blev verklighet och som människor,
Vad har detta med design och arkitektur att göra? Svar: allt.
nästan uteslutande i de högre sociala klasserna, aristokratin,
Dels förstås för att vi lever i en konsumtionsvärld som i sin
började nyttja landsbygden för sitt höga nöjes skull. Men helst
mest muskulösa framfart suger i sig allt som går ur naturens
åkte man som nordbo söderut, till de garanterat kulturella lands-
skafferi av råvaror. Och som vi därför måste hålla ögonen på och
kapen, till Italien och Toscana där poeter och målare liksom banat
ställa krav på. Och dels självklart för att form och design historiskt
väg för aristokratiska kulturresor. Det dröjde ytterligare hundra år,
i alla tider hämtat inspiration ur naturens kraftfält. De största
med industrialismens utbredning i städerna, innan vanligt folk,
mästarna inom konst och musik, litteratur och byggnadskonst, har
också landskapets egna bönder och odlare, kostar på sig friluftsliv
alla på något vis speglat en mänsklig relation till det omgivande
och söndagsutflykter. Det är också då som turistföreningar och
landskapet. Vem kan tänka sig nationalromantikern Edvard Griegs
naturvårdsföreningar bildas i hela Skandinavien och börjar organ-
musik utan den norska naturen och den i landskapet djupt rotade
isera umgänget och sprida kännedom om naturens rikedomar på
folkmusiken? Och Edvard Munchs expressionistiska måleri, vem
ett mer populärt och folkbildande vis.
kan tänka sig människorna där utan sina dunkla skymningslands-
Norska Statens Vegvesens fantastiska satsningen på arki-
kap, som liksom draperar de lidande och älskande figurerna inpå
tekturprojekt i praktiskt taget hela Norge, innebär att vår syn på
bara kroppen. Munchs måleri är natur. Är det inte naturens eget
landskapet som rekreationsmål uppdateras på nytt. Utsiktsplatser
plågade Skri som ekar ur svärtan och glöden?
och utsiktstorn har byggts under historiens gång lite varstans i
Mer explicit form: Ålesund. När den lilla trästaden Ålesund
Norge, men att så här programmatiskt låta hela landet få vara
på västkusten över en natt 1904 brann ned till grunden, ersattes
med, inte bara de mest rafflande spektakulära platserna, och
den av en ny modern stad byggd i sten och betong och helt enligt
bli en del av upplevelsekulturen, innebär att enorma naturup-
jugendarkitekturens anvisningar. Som sagoberättelser, slingrande
plevelser frigörs för konsumtion. Och det är upplysningstidens
och mystiska, växte byggnader upp i denna naturinspirerade stil
spänningsfält mellan Stad och Land, mellan urbanitet och
som redan slagit igenom på den europeiska kontinenten, inte
provinsialism, som liksom gör det häftigt och otroligt när vi står
minst i Wien. Ålesund ligger vid Geirangerfjorden, som av tid-
där på betongplatåerna och blickar ut över världen. Den platta
skriften National Geographic korats till världens vackraste resmål
lättåtkomliga staden å ena sidan, och den branta svårforcerade
och som numera också finns med på UNESCO:s världsarvslista.
landskapsterrängen å den andra.
8
9
10
11
Här har skickliga arkitekter, formgivare, konstnärer, ingenjörer och
jämförelse med designobjekten slapp vara anonym, tjänande
andra tillsammans skapat något fritt efter naturen, ett förtydli-
och underställd. Nu ter sig i stället förbindelserna dem emellan,
gande om man så vill av landskapets egna ansatser.
de från båda håll överskridande kontakterna, som självklara,
– När jag var barn brukade vi åka ut och sätta oss i en solig backe och fika, hela familjen, berättar formgivaren Kristin Bjaadal
belysande och befriande, för båda parter …« I Norge har detta på senare år gång på gång illustrerats med
för mig när jag ber henne säga något om sina egna privata käns
osviklig tydlighet. När drottning Sonja i början av sommaren 2011
lor för naturen. Hennes gulnade fotografier ur familjealbumet är
invigde ett minnesmärke över alla de kvinnor som på 1600-talet
precis så där oskuldsfullt vänliga som de brukar vara: mamma och
brändes på bål som häxor i Nordnorge, kunde vi njuta av en
pappa och barnen och en utflyktskorg med smörgåsar, kaffe, saft,
gestaltning där arkitekter, konstnärer och formgivare tillsammans
kanske frukt och chokladkakor. Och så naturen som skulle insupas.
skapat ett verk med stor integritet och skönhet. I nära samarbete
Som en kontrast till det vanliga livet.
med arkitekten Peter Zumthor har konstlegenden Louise
En bild av ett slags demokratiskt landskap, en natur för vem
Bourgeoise (1912–2010) på höjden i Steilneset, där galgbacken
som helst; bilen ut i skogen, inte konstigare än så. Men det räcker
låg, formligen vräkt ut sitt 125 meter långa minnesmärke. Som
– det visar ju exemplet med Kristin Bjaadal – för att skapa de
skelettet av ett urtidsdjur, mitt i landskapet och med en intillig-
känslomässiga band till naturen som Arne Naess efterlyste för att
gande byggnad där elden brinner bland speglar. Det är vackert
vi ska kunna bli ansvarsfulla och framåtblickande medborgare.
och det är storslaget och det har kostat 80 miljoner kronor. De
Landskap förresten. Ordet betydde förr en grupp människor,
bägge konstkuratorerna Svein Rønning och Knut Wold är mycket
ungefär som »manskap«. Och ännu intressantare: i gammelnor-
stolta. Hit kommer världen att vallfärda, detta är ett säkert sätt att
skan betecknade ordet både gruppen människor och gruppens
få besökare till Vardø.
relation till sin omgivning. Samhörighet alltså. Ligger det inte ett ansvarstagande också här? Kan arkitektur och design vara ett redskap för en ny förståelse
Nu är inte allt som händer i den norska designvärlden lika
gigantiskt och sensationellt. När Permafrost släpar in björnfällar och gör till soffbord eller när Vibeke Skar och Jens Praet lyfter
av de här sambanden mellan människan och hennes gamla nag-
in trädstubbar i huset eller när Snøhetta vandrar runt i gamla
gade natur? Kan arkitekter och formgivare erbjuda oss lösningar
äppelodlingar efter material till ny arkitektur, då är det inte mindre
som samhället i allmänhet inte riktigt förmått?
engagerat; ibland får jag för mig att formgivare idag verkligen
Jag har sedan tidigt 1990-tal följt händelser inom norsk
släpar hem naturen in i våra boningar för att rädda den undan en
arkitektur, design och konst. Under arbetet med denna bok, och i
hotande Syndaflod! Som om formgivningen och arkitekturen tagit
samband med tv-produktioner inom samma sfär, har utvecklingen
på sig hjälparbetarnas kläder för att rädda den sjunkande världen
inom de tillämpade konstformerna kommit att accelerera i en
ur mörkret. Design by nature, form för livet. Om detta berättar
gemensam riktning – det som förr brukade betonas som skillnader
vi i denna bok som på sätt och vis tar vid där Norway Calling
mellan till exempel design och konst, har idag istället hittat fler
(Arvinius Förlag, 2008) satte punkt.
och fler likheter. Den svenske konstvetaren professor Torsten Weimarck har formulerat det så här: »Designföremålen tycktes […] kunna undslippa en del av konstvärldens pretentioner, medan bildkonsten för sin del i 12
Särskilt tack för entusiasmerande stöd under arbetet vill jag framföra till Erik Förner, ministerråd på norska ambassaden i Stockholm, till alla medverkande formgivare och arkitekter och till
•
min medskribent Jelena Zetterström.
13
Arkitektkontoret Snøhetta fångade på bild vintern 2011 när de undersökte möjligheterna att skapa ny arkitektur med hjälp av gamla odlingsmarker.
14
15
StokkeAustad
KONSTEN ATT KOMMUNICERA SITT BUDSKAP Emballaget är viktigt. Hur paketerar man sitt budskap på bästa vis? Vilket språk ska man tala? Det är många som slåss om utrymmet i press och annan media, det gäller att kommunicera sitt budskap med övertygelse. Norska designerduon StokkeAustad har liksom till exempel landsmännen hos Permafrost bokstavligen släpat in utomhusvärlden i det möblerade rummets centrum. Deras enorma monterkonstruktion åt 100 % Norway, först skapad med adress London Design Festival, reser sig majestätiskt men också tämligen blygsamt i all sin enkelhet. Träbyggets luftiga arkitektur är en direkt spegelbild av en sorts torkställningar (»hjeller«) som norska fiskare använt sig av i århundraden när de torkar fisk utomhus. Men i London 2009 och i Stockholm 2010 (Stockholm Furniture Fair) blev det enkla omålade virket supertrendig utställningshall åt den norska designrevolutionen. – Torkställningen är ju en form som använts och utvecklats säkert under flera århundraden, berättar Jonas Stokke, ena halvan av designerduon StokkeAustad.
20
21
– I själva verket handlar det ju om produktdesign, precis det som vi arbetar med på kontoret dagligen. Jonas Stokke driver kontoret tillsammans med Öystein Austad med säte i Oslo. Tillsammans med ett par affärsansvariga har de skapat ett designkontor där kvalitet handlar om funktion och hållbarhet och sparsamhet med resurserna. 2010 fick man en utmärkelse i engelska Wallpaper för sina nyenkla köksredskap Basic. Stolen R4, inspirerad av franska Renault med samma namn, är en lika enkel och rättfram möbel.
När det gäller uställningsmontern: hur kom det sig att ni fastnade för just denna förebild? Fisktorkning och designutställ ningar kräver ju kanske inte precis samma slags lösningar …? – Vi ville från början ha något typiskt norskt. Och Norge är en typisk råvarunation. Olja och aluminium och fisk är välkända exportvaror. Den norska fiskeindustrin, oavsett om det är i liten eller stor skala, har också sett till så att folk kunnat bo kvar och leva ute i hela kustlandet. Då tyckte vi att den där ställningen från fiskekusten blev väldigt typiskt för vad människor annars förknippar med Norge. StokkeAustads träpaviljong väckte uppmärksamhet i London och i Stockholm, en stad som norska formgivare gärna framhåller som en särskilt viktig plats att hävda sig på. Väcker kanske den starka norska framfarten avundsjuka också? Svenska tv-programmet Kobra på Sveriges Television roade sig före julen 2010 med att avundsjukt försöka såga sönder »det norska designundret«.
22
23
Traditionell torkställning för fisk i Nord norge. Arkitekterna StokkeAustad förvandlade den till uställningsrum åt 100% Norway.
24
25
Bland annat genom att jämföra landets norska granne med andra rika oljestater som för att manifestera sin potenta samtid som lägger stora pengar på att skapa spektakulära skyskrapor och andra skrytbyggen.
Men fisktorken från Nordnorge handlar om något helt
annat. Dels handlar det förstås om rötter och historia, dels handlar det nog om ett nytt sätt att se på en vanligtvis ganska konventionell och rätt monoton utställningsvärld. Virket som använts är dessutom resultatet av en ny norsk materialutveckling av träribbornas livslängd och som gjorts av företaget Kebony. – Ställningen håller garanterat för att stå utomhus långa tider. En festival utanför Bodø vill ha den till sommaren men det är också tal om att ta den tillbaka London Design Festival. Vi får se vad som händer, berättar Jonas Stokke. Som konstruktion är den förvisso stor, men den ger också ett smart intryck. Ungefär som en monteringsbar IKEA-produkt?
– Det är helt sant. Den riggas upp på en enda dag och trävirket ryms på två pallar. Då blir den också lätt och billig att frakta.
26
27
Manthey Kula, Beate Hølmebakk
NORGES VACKRASTE VÄG Atlanten. Bara ordet väcker drömmar till liv. Europa tar slut här. På andra sidan ligger Amerika. 1927 blev svenskättlingen Charles Lindbergh den förste att ensam och non stop flyga över Atlanten och seglarlegender som Joshua Slocum och Sir Francis Chichester har skrivit in sig i historieböckerna som ensamseglare som tidigt korsade den stora blå utmaningen. Världen är till för att upptäckas, och fortfarande finns nya landvinningar att göra.
Som här, längs kustlandet mellan Kristiansund och Bud
där Nasjonale turistvegar ringlar sig fram och som av norrmännen själva 2009 röstades fram som landets vackraste väg.
Vi färdas genom regn. Det är vatten från alla håll. Havs-
vågorna slår mot klippor, regn vräker ned över landskapet, det är så långt från traditionella charterresor man kan komma.
Men livet pågår för fullt. Biltrafiken tuffar på och gång på
gång möter vi faktiskt representanter från Statens vegvesen som är mitt uppe i byggandet av nya rastplatser och nya utsiktspunkter och som stolta berättar om exploateringen. Vid Kjeksa har 3RW:s arkitekter skapat en lågmäld förbindelse mellan väg och vatten och vid Askvågen har kontoret med raffinerad enkelhet skapande en svävande hylla över Atlantens sugande sjö. Sommaren 2010 var allt färdigt att tas i bruk.
Visuellt mest påtaglig spänner sig bron vid Myrberg
holmen. Den spänstiga krumbuktande betongbågen ritades av Manthey Kula och Beate Hølmebakk.
148
149
Atlanterhavsvegen. Sträcker sig 36 kilo meter mellan Kjeksa/Bud och Utheim.
150
151
Tunga långtradare och snabba sportbilar susar förbi med filmisk skönhet när fotografen försöker fånga det blå eftermiddagsljuset genom regnet.
En kvinna som vi pratar med berättar att bron blivit
Flera utsiktspunkter har nu öppnats, som i Molo och Kjeksa. Båda har arkitektkontoret 3RW ansvarat för.
hennes nya dagliga resmål. Varje dag står hon på samma plats med sina fiskedon för att dra hem middagsmat.
Plötsligt dyker en tung majestätisk havsörn upp över våra
huvuden och fotografen lyckas få den på bild, emblematiskt.
Detta är ett levande norskt landskap som med arkitek-
turens och formgivningens hjälp gör människor nyfikna och äventyrslystna på nytt. Alla kanske inte måste korsa Atlanten som ensamseglare i små träbåtar, men alla har anledning att stanna till; här uppstår förbindelselänkar som biter sig fast inte bara på
•
näthinnan.
152
153
154
155