9789140674463

Page 1

Socialhistoria

Perspektiv på historien – Socialhistoria vänder sig i första hand till elever som studerar på de studieförberedande pro­grammen. Boken tar upp en rad intressanta socialhistoriska teman som alla bidrar till att bredda och fördjupa studierna i historia på gymnasieskolan.

Boken kan med fördel kombineras med Perspektiv-seriens kronologiska grundböcker, samt med huvudboken till kurs 2 och 3 – Perspektiv på historien – Historiebruk och historievetenskap. Men boken passar även utmärkt tillsammans med andra läromedel i historia. Boken är som övriga böcker i Perspektivserien försedd med övningar och uppgifter vilket ger eleverna goda tillfällen till färdighetsträning i att arbeta med och bedöma historiskt material av olika slag. De tidigare utgivna grundböckerna i serien är Perspektiv på historien 50p, främst avsedd för kurs 1a, Perspektiv på historien 1b, som är tänkt för denna kurs, samt Perspektiv på historien Plus, som är den fylligaste av dessa grundböcker. De representerar tre nivåer vad gäller omfång och svårighetsgrad.

Socialhistoria

Bokens författare är forskare eller på annat sätt experter inom sina respektive ämnes­ områden. Perspektiv på historien – Socialhistoria är tänkt att användas i arbetet med olika historiska epoker. Tonvikten ligger på de senaste århundradena och Sverige.

Perspektiv på historien

Perspektiv på historien

Perspektiv på historien Socialhistoria


PPH Socialhistoria.indb 3

2013-11-13 17:45


Innehåll 7

Vad är socialhistoria? Örjan Nyström

15 32

Årstafrun – en adelsdam bland pigor och drängar Kristina Ekero Eriksson

35 54

Ståndssamhället i ideal och verklighet Lars Nyström

61 75

Adeln – godsets herre och statens tjänare Torbjörn Nilsson

81 94

Lantprästen Carin Bergström

Uppgifter och litteratur Uppgifter och litteratur Uppgifter och litteratur Uppgifter och litteratur

97 113

Borgare – ett ord med historia Torbjörn Nilsson

117 136

Bönder Lars Nyström

143

Arbetets villkor under tre industriella revolutioner

160

Staffan Stranne och Jonas Sjölander Uppgifter och litteratur

163 176

Uppgifter och litteratur Uppgifter och litteratur

Perspektiv på befolkningshistorien Daniel Larsson Uppgifter och litteratur

179 194

Migrationshistoria – människor i rörelse Johan Svanberg

197 212

De utsatta barnen – barn och utanförskap under  år Mats Hayen

217 233

Från hemmafruideal till jämställdhetskontrakt Helena Hill

Uppgifter och litteratur Uppgifter och litteratur Uppgifter och litteratur

237 253

Sexualitet – lagar, regler och normer under  år Helena Hill

256

Register

PPH Socialhistoria.indb 3

Uppgifter och litteratur

2013-11-13 17:45


Det enda porträttet som finns kvar på Årstafrun är målat när hon var  år gammal. I oktober  beskriver hon hur det gick till när hon besökte konstnären: Morgon mot klockan  for jag till staden och lät hos hårfrisörskan Gran coefera mig med bouclerat [lockigt] hår och en girlang av fleurs eternelles, vir gies mir nicht [förgätmigej] och gröna blader. Jag klädde mig sedan i blå taftklänning med spetshalsremsa och en törnrosbukett och for klockan  till kaptenen Rönngren, som nu fullbordade mitt porträtt, sedan jag tillförne i  omgångar suttit för honom  timmar, och nu denna gången , inalles  timmar.

14

PPH Socialhistoria.indb 14

2013-11-13 17:45


Årstafrun – en adelsdam bland pigor och drängar Det är fredagen den tredje april . På Årsta gård, bara ett stenkast söder om Stockholm, sätter sig Märta Helena Reenstierna ned vid sitt skrivbord. Hon är så upprörd att hon knappt klarar av att skriva i sin dagbok, men hon doppar ändå gåspennan i bläck och antecknar: Ännu mindre roande var det, att den högst infama skökan [horan] Stina, från Västerhaninge, kom hit och fick penningar samt kläder. Hela min blodmassa kommer uti de sorgligaste häftiga skakningar då jag får se denna detestabla [avskyvärda] varelse. Stina, som får Märta Helenas blod att svalla, hette egentligen Christina Lindberg. Åtta år tidigare hade hon tjänat som piga på gården, och förväntades då lyda sin matmors alla order. Men nu är situationen den omvända. Pigan kommer till sin gamla arbetsplats och begär ersättning, för något chockerande som har inträffat flera år tidigare. Som vi snart ska se, skulle hela Märta Helenas värld vändas upp och ned på grund av detta förfärliga – trots att det förmodligen hänt i många andra familjer förut. Att vi över huvud taget känner till händelsen, är tack vare Märta Helenas dagbok som numera finns på Nordiska museets arkiv i Stockholm. Här kan man följa vad som hände på gården under nästan 47 år. I januari 1793, samma år som hon skulle fylla 40 år, bestämde hon sig för att börja anteckna det viktigaste som hänt under dagen. Och det skulle hon fortsätta att göra fram till och med november 1839, då synen blivit så svag att hon varken kunde läsa eller skriva.

15

PPH Socialhistoria.indb 15

2013-11-13 17:45


Namn: Märta Helena Reenstierna, mest känd som Årstafrun Livstid: 1753–1841 Familj: Gift med ryttmästaren Christian Henrik von Schnell (1733–1811) som hon fick åtta barn med. Bara ett barn blev äldre än åtta år – sonen Hans Abraham (1780–1812) Bostad: Årsta gård strax söder om Stockholm Intressen: Skriva dagbok (vilket hon gjorde dagligen mellan åren 1793–1839), besöka slott, läsa romaner, trädgårdsodling, föda upp påfåglar, fester och dans samt att studera historia och geografi.

Dagboken avslöjar allt Att läsa hennes långa dagbok är som att öppna en port till en värld som varit glömd i två hundra år. Märta Helena, eller Årstafrun som hon ofta kallas, skrev om stort och smått; att Frankrikes drottning Marie Antoinette blivit barbariskt giljotinerad, hur familjen plockar äpplen eller att hon fått syn på någon kunglighet på Djurgården. Hon skriver om fulla drängar och ondgör sig över pigorna, som hon tycker är lata. Världsnyheter når Årsta gård genom tidningar, hon följde noga kriget mellan Frankrike och England kring sekelskiftet 1800. Den franske kejsaren Napoleon Bonaparte beundrade hon kolossalt. När han vunnit något slag, korkade man upp franskt vin och skålade till hans ära. Gustav III, som blivit mördad året innan Årstafrun började skriva dagbok, tyckte hon mycket illa om. Förmodligen för att han tagit ifrån adeln många av dess gamla privilegier. Men det är sällan Märta Helena skriver om politik, oftare handlar det om vardagshändelser. Roligast är kanske att lära känna folket på Årsta gård och hur de betedde sig mot varandra. Utifrån denna källa kan man se både hur man arbetade och roade sig.

Adelsflickan som flyttade till Stockholm Historien om Märta Helena Reenstierna börjar 1753, då hon föddes i Västergötland. Båda hennes föräldrar tillhörde adeln, så hennes uppväxt liknade inte de flesta andras. Det är möjligt att hon fick undervisning i hemmet av en så kallad informator, tillsammans med sin bror och syster. Märta Helena var en nyfiken person, som vuxen gillade hon att både läsa romaner och studera historia och geografi. Hon gick gärna på konserter och teaterföreställningar. Kanske grundlades dessa intressen redan när hon var en liten flicka?

16

Å –      

PPH Socialhistoria.indb 16

2013-11-13 17:45


Förutom att lära sig räkna och skriva var det också viktigt för en adelsdam att kunna sköta ett hushåll. Märta Helena förväntades kunna spinna, brodera, sy och väva. Hon skulle också kunna göra god korvsmet, sätta delikata degar, styra över tjänstefolk och vara en god värdinna på fester. Att kunna franska var också nödvändigt, det var tidens modespråk. För kvinnor fanns en instruktion som hette ”Unga fruntimmers hushållsspegel”, där får man en inblick i vad en blivande husmor förväntades kunna vid mitten av 1700-talet: Lära brygga, baka, bränna mälta, färga, tvätta väl, veta sig i spisen vända, intet göra utan skäl. Sylta, salta, sjuda, steka spinna, nysta, häckla, sy och istället för att leka, sig med nya sysslor bry. Stoppa, väva, sticka, laga, räkna, skriva goder hand, husbesväret nöjder taga, se om kar och tunnors band; täta det som börjar gistna, det som rostar, göra rent; vattna det som börjar vissna, allt i tid, och ej försent. När Märta Helena var 19 år gammal bestämde hon sig för att flytta från Småland, dit familjen flyttat, till Stockholm. Säkert ville hon som många unga få uppleva något nytt och bo centralt, men huvudskälet var nog att hitta en lämplig man att gifta sig med. Ju snarare desto bättre, det var hög tid att gifta sig när man var runt 25 år – åtminstone om man var kvinna. Ett tag bodde hon hemma hos en ”madame” för att lära sig franska, men hon fick också tid att roa sig. Bland annat blev hon medlem av Amaranterorden, ett sällskap där borgare och adelsmän kunde träffas över klassgränserna. Tillsammans lyssnade man på musik, dansade, åt gott och roade sig. Kanske var det där som hon lärde känna poeten Carl Michael Bellman som senare blev en kär vän.

Årstafrun var god vän med poeten Carl Michael Bellman. När hon hörde att han satt bakom lås och bom på grund av en obetalad skuld, sände hon honom en butelj med rött brännvin. Som tack fick Årstafrun och hennes man ett brev från Bellman daterat den  april . Det inleds med orden ”Mina nådiga vänner…” Bellman har undertecknat brevet med ”Movitz”, en av figurerna som han ofta sjöng och diktade om.

Å –      

PPH Socialhistoria.indb 17

17

2013-11-13 17:45


Giftermål och barn Sin blivande man Christian Henrik von Schnell träffade den 20-åriga Märta Helena på en bjudning hos en juvelerare. Han var dubbelt så gammal som hon och utbildad jurist. Efter att ha tjänstgjort som officer i Ryssland under flera år, flyttade han hem till Sverige på 1770-talet, tog ett banklån och köpte Årsta. Årsta var ett så kallat säteri, en gård som enligt ståndsprivilegierna bara fick ägas av adelsmän och som var nästan helt befriad från skatt. På ägorna fanns ett stort vackert stenhus, med åtta rum och kök. Runt om herrgården fanns stall, svinstia, hönsgård, ladugård och timrade byggnader där tjänstefolket bodde. Till egendomen hörde också en annan större gård, som brukades av en arrendator, samt flera torp, vars invånare gjorde dagsverken på säteriet eller hos arrendatorn. Ett myller av människor vistades på och kring gården. Bara några hundra meter från gården låg Årstaviken, där man kunde fiska och ha sina båtar. I juni 1775, drygt ett år efter parets första möte, ägde vigseln rum. På den här tiden hade föräldrarna makt över sina barns giftermålsplaner. Ekonomin spelade stor roll, man ville inte att ens dotter eller son skulle ”gifta ned sig”. Christian Henrik betraktades nog som ett gott parti och allt tyder på att de gifte sig av kärlek. Man skulle således kunna säga att det var ett äktenskap som utifrån tidens synsätt byggde både på ”förnuft” och ”känsla”. Många år efter deras första möte 1774 skrev Årstafrun om den ”förunderliga dagen då jag och min evigt lycksaliga man sågo varandra första gången, och han önskade få mig till maka, som och skedde, enligt försynens beslut”. Man kan förmoda att Märta Helena gärna flyttade in på Årsta. Det låg lantligt och vackert, samtidigt som man snabbt kunde ta sig in till butiker i Stockholm. Dit kom man med häst och vagn över en bro, eller med båt över vattnet. Nio månader efter bröllopet föddes parets första barn, en flicka som hette Fredrika Maria. Årstafrun ammade själv sitt barn, något som inte var alldeles vanligt bland ”fint folk”. I stället anlitades ”ammor”, det vill säga mödrar som hade gott om bröstmjölk att dela med sig av. Snart kom ytterligare en dotter som fick namnet Christiana Helena. Men då inträffade den första av många katastrofer i Märta Helenas liv. Bara tre månader gammal dog den yngsta flickan. Hon hade drabbats av difteri eller ”strypsjukan”. I hennes hals hade det bildats en beläggning, så att hon kvävdes till döds. Sjukdomen var

18

Å –      

PPH Socialhistoria.indb 18

2013-11-13 17:45


vanlig och man kunde bli smittad genom att dricka ur samma glas som en sjuk. Efter bara några månader dog även äldsta dottern av samma sjukdom. När hon avled tog Märta Helena sin brudkrona och fäste på den lilla tvååringens huvud, innan hon bäddades ned med kudde och täcke i en liten ekkista. Märta Helena var utom sig av sorg, men som kvinna var det inte brukligt att vara med på begravningen i kyrkan. Där var oftast bara manliga familjemedlemmar och vänner med. Däremot var kvinnor välkomna på begravningsmåltid i hemmet efteråt. Tyvärr var det här inte de sista dödsfallen inom familjen. Sammanlagt födde Märta Helena åtta barn. Men det var bara ett enda som blev äldre än åtta år. Vid den här tiden var barnadödligheten enormt hög och familjen på Årsta drabbades hårt. Föräldrar i Stockholm – både från rika och fattiga familjer – fick räkna med att vart tredje barn dog innan det fyllt ett år. Och det var inte bara strypsjukan som härjade. Jämfört med i dag levde människorna i Stockholm tätt sammanträngda på minimala ytor, samtidigt som de hygieniska förhållandena med livsmedel, vattenförsörjning och avföring lämnade mycket i övrigt att önska. Dödligheten i staden

På denna målning från  ser vi Märta Helena som hälsar sin make Christian Henrik von Schnell välkommen hem till Årstaviken, precis intill Årsta gård. Han står ombord på ett gyllene skepp tillsammans med en man som möjligen kan vara hertig Fredrik Adolf, som var Gustav III:s lillebror.

Å –      

PPH Socialhistoria.indb 19

19

2013-11-13 17:45


Till detta vackra stenhus kom Årstafrun som nygift  och här bodde hon tills hon avled . Rummen i huset hade namn som ”Röda förmaket”, ”Stora salen” och ”Gula kammaren”. Kring gården fanns en parkanläggning med ringlande sandgångar, exotiska träd och lustplatser där man kunde dricka kaffe. Idag är det skola i huset.

20

var därför skyhög och ofta spred sig de smittsamma sjukdomarna också ut på den omgivande landsbygden. Sommaren 1789, samma år som franska revolutionen bröt ut, var tre av Märta Helenas barn fortfarande i livet; Hans Abraham som var nio, åttaårige Adolf Fredrik och lilla Fredrika Christiana som var fem. Plötsligt drabbades de två yngsta barnen av rödsot (dysenteri), som orsakas av att man dricker orent vatten eller äter mat som blivit dålig. Flickan och pojken plågades av magkramper och blodiga diarréer och kort därpå dog båda två. Då var Märta Helena 36 år gammal och hade redan förlorat sju barn. I januari 1793, drygt tre år efter denna fruktansvärda förlust, började Årstafrun skriva sin dagbok. Då bestod familjen av Märta Helena som var 39 år, hennes 59-årige man och sonen Hans Abraham som precis skulle fylla 13. Vi vet inte hur Årstafrun hanterade sin stora sorg efter de sju döda barnen, men i dagboken ser man hur hon minns dem i samband med deras födelsedagar, namnsdagar och dödsdagar. Det verkar som att Märta Helena bet ihop och försökte glömma sina bekymmer genom att hela tiden vara sysselsatt – både med arbete och nöjen. Och det fanns mycket att göra.

Å –      

Kap 01 Årstafrun.indd 20

2013-11-18 09:51


Årsta gård var praktiskt taget självförsörjande. Ville man ha kött på bordet slaktades en ko, gris, får eller kalkon, skulle bröd bakas användes råg och vete som odlats på åkrarna. Dessutom fanns stora odlingar med äppelträd. Här växte också potatis, rädisor, rödbetor, bönor, sockerärter, vitkål, spenat och sparris. Maten kryddades med hemodlad kummin, vitlök, gräslök, dill, persilja och mejram. Till efterätt åt man gärna rabarber, krusbär, vinbär, hallon och melon. Det enda i matväg som egentligen behövdes köpa hem var socker och extra smör när det egna gått åt.

Arbete på gården För att klara av att sköta den stora gården krävdes tjänstefolk, både drängar och pigor. Märta Helena var ofta missnöjd med dem och de gick ofta under beteckningen ”packet”. Det var stora klasskillnader på den här tiden. Visst kunde man, som på Årsta gård, både bo och arbeta sida vid sida. Men det var otänkbart för Årstafrun att umgås privat med sin piga efter arbetstid, som om de vore vänner. Precis som samhället var strikt uppdelat i olika klasser, var det också stor skillnad mellan manliga och kvinnliga sysslor. Det var viktigt att dessa hölls isär. En dräng kunde inte ställa sig och diska medan en piga inte förväntades arbeta som kusk. Av den anledningen hade Christian Henrik hand om drängarna medan hans fru såg efter pigorna. Det är lätt att tro att adelsfruar på den här tiden mest satt och drömde bort hela dagarna vid någon bok eller vid klaveret – men det stämmer inte. Sysslolös var Årstafrun aldrig – hon spann, nystade garn, vävde, broderade och sydde. Hon var ofta ute i köket och hjälpte till och ägnade stor tid åt att sköta växter i trädgården. Dessutom fanns det alltid ärenden att uträtta inne i stan, som att köpa tyg eller hårprydnader. Som husmor ansvarade Märta Helena för hemmet och var chef över de tre pigorna, som skötte sysslorna inomhus. Dessa skulle vara ogifta och delade rum i husets pigkammare. Tidigt på morgnarna steg kvinnorna upp och eldade i kakelugnarna så att huset skulle vara varmt när herrskapet steg upp. De matade grisar och höns, får, kalkoner och kor. De lagade mat och dukade bord, skurade golv och dammade. Ett par gånger om året bar de ner kläder till Årstaviken och tvättade dem i vattnet där. I huset fanns dessutom gott om silver och koppar som skulle putsas. Att leda de tre drängarnas arbete hörde till Christian Henriks uppgifter. Som dräng fick man bo i ett separat hus på gården, de som hade familj fick leva med den. De hade möjlighet att ha en gris

Å –      

PPH Socialhistoria.indb 21

21

2013-11-13 17:45


Så här kanske det såg ut när Årstafrun tittade in i köket för att se hur pigorna skötte sig. Det var inte alltid hon var nöjd med deras arbete. Märta Helena utförde många sysslor själv, bland annat spann, sydde och broderade hon, stöpte ljus och gjorde god korvsmet. Målning av Pehr Hilleström.

och en liten bit jord där de kunde odla. En av drängarna tjänstgjorde som trädgårdsmästare, en annan som kusk och en tredje som allmänt behjälplig på gården. Fast alla skulle vara beredda att hjälpa till med allt, som att snickra nya grindar, se över gärdesgårdar, tillverka enklare möbler, göra ärenden i stan, skotta snö, gräva diken eller att fånga råttor. De ägnade stor tid åt jordbruksarbete, som att så och skörda. En inte så trevlig uppgift var att hämta avföring från Stockholms dass, som sedan skulle användas som gödsel. Mot bakgrund av detta är det inte konstigt att många sjukdomar spreds till Årsta. Fast vissa uppgifter skötte pigor och drängar gemensamt, som till exempel slåttern i juli, när man slog gräset som skulle bli till hö. Även tobaksodling, eller att kånka ved från någon skuta som lagt till vid bryggan, hörde till sysslorna som man delade på.

22

Å –      

PPH Socialhistoria.indb 22

2013-11-13 17:45


Bråk med tjänstefolket Många tror att tjänstefolk förr i tiden hade sådan respekt för sin arbetsgivare att de lydde minsta vink. Men så var det inte på Årsta. Där hade man ganska mycket sjå för att få pigorna att göra det de skulle. Ville Märta Helena att de skulle bre ut de nytvättade lakanen på ängen för att de skulle torka, hängde pigorna upp dem på krusbärsbuskarna i stället. Det hände mer än en gång att de ville skjuta upp saker till någon annan dag. Käbbel hörde till vardagen och ibland stal de till och med kläder från sin matmor. Ibland gjorde Märta Helena ”razzia” i pigkammaren. Då öppnade hon locket på deras kistor och kunde hitta stulen sås, deg, äpplen – ja till och med fjädrar från de påfåglar som hon födde upp. Ibland när Märta Helena varit ute i ärenden i stan, kunde hon känna på matoset att de stekt pannkakor i smyg medan hon varit borta. Kanske stal pigorna för att de var hungriga? Märta Helena skriver själv i sin dagbok att de klagade på att de fick för få frukostströmmingar. I lönen ingick mjöl, som de kunde baka sitt eget bröd av. Men vid ett tillfälle menade pigorna att Märta Helena manipulerat med måtten, så att de fick mindre mjöl än de skulle. Det visade sig inte stämma, men det säger en hel del om vilken stämning som rådde på gården. Tjänstefolket fick inte samma mat som resten av familjen, de kunde få nöja sig med en enkel soppa (kallad ”folkets soppa”) medan familjen åt en festmåltid på revbenspjäll eller rentav ostron. Samarbetet med drängarna var inte heller problemfritt. En dag antecknade Årstafrun i sin dagbok att I dag voro våra drängar ovanligt nyktra. Att de drack mycket brännvin gjorde att de misskötte sitt arbete. Så här skrev hon den 13 oktober 1805: Begge våra drängar voro i dag välplägade och på hela dagen aldeles osynlige, om afton voro de så fulla att de glömde ge Hästarne nattfoder hvilket Hans Abr: måste göra klockan 10, då Hägerströmskan [en dränghustru] afklädde sin man och han damp ikull på soffan som ett kreatur. Bergman [en dräng] var borta med 2 andra fyllhundar och dess Hustru höll till luckorna [fönsterluckorna] som Hans Abr: skrufvade” Ofta kunde hon hitta drängarna i källaren, med ett brännvinskrus mellan sig. Andra gånger låg de och sov ruset av sig på höskullen. Det hände att den dräng som tjänstgjorde som kusk, var så full att de råkade ut för trafikolyckor. Ja, en var så drucken att han trillade

Å –      

PPH Socialhistoria.indb 23

23

2013-11-13 17:45


Sonen Hans Abraham var en tid soldat vid Livregementet i Stockholm. Men han misskötte sig och fick inte längre vara kvar. Kanske tillbringade han för mycket tid på krogen? Han drog på sig stora skulder som hans pappa fick lov att betala tillbaka.  år gammal drunknade Hans Abraham i Årstaviken. Målning av Pehr Hilleström.

ner mellan hästen och kuskbocken. Under en tur till stan föredrog Christian Henrik att gå hem, eftersom han inte vågade åka med den berusade kusken.

Anställningsvillkor Trots att herrskapet var missnöjda med tjänstefolket, så kunde man inte avskeda dem hur som helst. Alla var anställda, eller ”städslade” på ett år. Första veckan i oktober var den enda längre lediga tiden på året, då passade många på att byta jobb. När man slutade fick man en ”orlovssedel” som var ett betyg på hur man skött sig. Här kunde arbetsgivaren ange om pigan eller drängen varit nykter och gjort sina tjänster med villighet. Det antecknades också om man skött sig anständigt och inte varit ovarsam och förstört någon av sin husbondes ägodelar. Kontraktet mellan arbetsgivare och tjänstefolk kunde bara sägas upp i förtid om det fanns grava samarbetsproblem. Allt vara noga reglerat i ”Sveriges rikes lag” och i ”tjänstehjonsstadgan”. I tjänstehjonsstadgan från 1833 ser man vad som förväntades av tjänstefolket: 10 §. Tjenstehjon skall i sitt förhållande vara gudfruktigt, troget, flitigt, lydigt, nyktert och sedligt samt icke undandraga sig det arbete och de sysslor, husbonde skäligen föresätter.

24

Å –      

PPH Socialhistoria.indb 24

2013-11-13 17:45


Lagarna innebar inte bara skyldigheter för pigorna och drängarna, de hade också rättigheter. När man blev gammal och trött kunde man få bo kvar på gården. Så här står det i tjänstehjonsstadgan: 7 §. Husbonde må ej förskjuta det tjenstehjon, som oafbrutet hos honom troget och väl tjent ifrån sitt trettionde år och till dess det för ålderdom kommit i den belägenhet, att ingen med dess tjenst kan vara belåten, utan drage husbonde försorg, att sådant berömvärdt tjenstehjon till sin död har skälig utkomst och skötsel, mot den betjening, det kan uträtta. Förmår husbonde ej tjenstehjonet försörja, njute det af församlingen det underhåll och den vård, hvaraf det finnes vara i behof. Årstafrun lät till exempel mamman till en dräng få bo kvar, fast hon inte längre kunde göra någon nytta. En piga eller dräng fick enligt tjänstehjonsstadgan inte lämna gården utan tillstånd. Vid ett tillfälle sa en dräng till Årstafrun att han kände sig som en fånge, hon besvarade bara hans prat med tyst förakt. I ”Sveriges rikes lag” från 1734 finns en paragraf som gällde när någon ur tjänstefolket drabbades av sjukdom: 9. §. Kan legohion siukt warda; tå äger husbonden thet wårda och skiöta. Hwad å läkare och läkedom kostas, må han å lönen afräkna, om han wil.

I ”Röda flygelbyggnaden” bodde drängarna på gården. De kunde vara gifta och bo med sina familjer på gården – så det var liv och rörelse överallt.

Å –      

PPH Socialhistoria.indb 25

25

2013-11-13 17:45


När någon mådde dåligt skickade Årstafrun alltid efter en läkare, och såg till att patienten fick vård och medicin. Gick det så illa att den sjuke dog betalade Årstafrun och hennes man kista, svepning och begravning. Å andra sidan, skulle någon ur tjänstefolket gifta sig bekostade herrskapet bröllopet, och fick en dräng ett barn kunde de nästan räkna med att få herrskapet som faddrar. Märta Helena var sammanlagt gudmor åt 76 barn!

Olydigt tjänstefolk agades Eftersom man inte kunde säga upp anställningsavtalet hur som helst, fick man vidta andra åtgärder om pigan eller drängen missskötte sig. Enligt tjänstehjonsstadgan skulle husbonden i första hand försöka tala pigan eller drängen till rätta. Men om ingen bättring skedde var det aga som gällde. Så här står det i ”Sveriges rikes lag” från 1734: 5. §. Nu hafwer legohion i tiensten gått; giöre tå med flit och trohet the syslor, som husbonde thy skiäliga föresätter. Är någor försummelig och gensträfwig; then skal först rättas med godo, och sedan med måttelig husaga. Wil han äntå ej bättra sig; warde ur tiensten wräkter utan pass och afsked, och miste lön sin. Ej må dräng eller piga hafwa sin kista annorstädes, än ther the tiena. Ofta var det Christian Henrik som agade sina drängar, Märta Helena delade på sin höjd ut örfilar till sina pigor. Ibland tog han fram en läderpiska eller så slog han med sin promenadkäpp. Juldagen 1796 blev han rasande på drängarna Nils och Anders, som inte ville springa ärenden på sin lediga dag. Efter en ganska lugn julafton och en stilla förmiddag, inföll åter en storm uti huset på det sättet, att Nils som skulle fara till stan med min mans peruk och tillika hämta fönstren till vagnen hem från glasmästaren, vägrade härtill och med otidighet svarade Hans Abraham att han ej brydde sig om vad husbonden befallde utom stallets skötsel. Anders Kihlberg fick då bud, att spänna för en släde men denne styrkt av den andres exempel vägrade och varpå hände att Anders blev inkallad och fick hiskeliga örfila samt skrev min man genast orlovssedel åt Nils på påsken, då han varit i vår tjänst sedan 1784 men på den tiden ett år i tjänst i stan hos bryggaren Hardtman. Anders

26

Å –      

PPH Socialhistoria.indb 26

2013-11-13 17:45


följde Hans Abraham till perukmakaren. Orlovssedeln innehöll sanning om supa och sturskhet och fick han den daterad på själva juldagen. Dagboken är full av exempel på hur drängarna bara försvann på dagarna, och kom hem fulla. En dag satt Christian Henrik och väntade otåligt på att drängen Bergman skulle komma hem med tidningar som familjen prenumererade på. Dessa levererades inte till gården, utan man var tvungen att hämta ut dem i en handelsbod inne i stan. Bergman reste från Årsta halv fem på eftermiddagen och kom hem fem timmar senare utan tidning. Straffet blev ett dussin örfilar av min Gubbe. En annan gång fick en skräddare som tillfälligt arbetade på gården stryk för att han var uppkäftig och berusad. Samma sak gällde pigan Greta Stina när hon i smyg ställde sig på en stol, för att ta ned brännvin från ett skåp. Inte ens barnen skonades. En gång när Christian Henrik blev arg på en drängson, bad han pappan ge sitt barn hasselsmörj, det vill säga pisk med kvistar. Och när den lille vallgossen Jan inte lyckades rädda en kalkon från räven, blev han slagen.

Nöjen Även om det arbetades mycket på Årsta, hade både herrskapsfolk och tjänstefolk tid att roa sig. Ett av Märta Helenas stora nöjen var att läsa böcker, gärna tyska äventyrsromaner. Ibland satt hon med fötterna i en badbalja medan hon skrattade högt åt handlingen, andra gånger tog hon med sig boken ut i friska luften. Hon ägnade stor tid åt att vistas i sin park, som var full av ringlande sandgångar och hemliga små lustplatser. Men roligaste för Märta Helena var nog att festa. Det spelade ingen roll om det var tisdag eller lördag – man kunde ställa till kalas vilken dag som helst i veckan. Till skillnad från i dag träffades man gärna tidigt på dagen och åt lunch tillsammans, som på den här tiden kallades middag. Det som vi idag kallar middag hette då att man ”spisade afton”. Efter middagen fortsatte festen till gryningen. Nyårsdagen 1797 var Märta Helena och hennes man bjudna på fest hos juristen Carl Estenberg som bodde på Kungsholmen. Så här skriver hon om denna tillställning: ”Voro vi, efter föregången invitation, Söta far, min Son och jag hos Assessor Estenberg på Kongsholmen, hvarest till middagen

Å –      

PPH Socialhistoria.indb 27

27

2013-11-13 17:45


Årstafrun älskade att festa, ofta kom hon inte hem förrän i gryningen. Det var populärt att spela kort på bjudningarna, men man dansade också till spelmännens musik. Då bytte Märta Helena ut sina läderskor mot nätta sidenskor och noterade noga i dagboken vilka hon dansat med. Målning av Pehr Hilleström.

sällskapet bestod af cirka 18 à 20 personer, hvilka vid Thétimman ansenligen tillöktes af ett stort antal, då Spelmänner efven kommo, och öppnades Balen af Pehr Estenberg och mig, samt flere utgörande en quadrillle; hvarefter dansen fortsattes till klockan 3, då vi och några flera hemfuro, och voro vi precis klockan 4 här vid porten. De dansande voro ännu vid vår afresa uti full dans, hvilken säkert räckt tills efter klock: 4. Mörker och elakt väder förorsakade att hemresan icke var särdeles agréable och hade jag en terrible hosta, hesa och snufva, som dock medelst 8 à 9 contradanser, caffe, Pounch och thée märkeligen förbättrades, innan jag for hem”. Det var inte ovanligt att det serverades ett tiotal rätter till middagen, sedan dukades det ofta upp en supé vid midnatt. Det ansågs inte passande att servera matrester efter det som blivit över tidigare på dagen. Allt skulle vara nylagat. De som tröttnade på att dansa kunde sätta sig ner och spela ett parti kort eller röka kritpipa. Vid större fester satt gästerna vid flera bord och spelade under ljuskronor med levande ljus. Eftersom vaxljus var så dyrbart, var det vanligt att man inte tände alla ljusen i kronan. Någon kunde plocka fram en luta och sjunga för de andra. När Årstafrun med make och son lämnade festen, väntade kusken utanför med vagnen. För värdparet var det alltid viktigt att se till att även kuskarna fick i sig en smörgås och en sup, men det var säkert inte så roligt att vänta på att få åka hem och lägga sig. Vägen hem till Årsta skedde på mörka grusvägar, och ibland tvingades en dräng gå upp i ottan för att möta dem med lykta.

28

Å –      

PPH Socialhistoria.indb 28

2013-11-13 17:45


Ett annat nöje, som både tjänstefolk och herrskap tyckte var en av årets höjdpunkter, var att fira första maj. Denna dag åkte kungligheterna ut på Djurgården med häst och vagn, och då passade stockholmarna på att ta sig ut i den vackra naturen med matsäck. I dagboken skrev Årstafrun vid ett tillfälle att hon sett en oräknelig mängd människor av alla möjliga klasser, åkande i alla slags åkdon, ridande, gående, haltande, släpande, sittande, stående och flera repriser, fram och återtågande varelser. Ett något märkligare sätt att roa sig var att titta på när brottslingar avrättades. Det ansågs så speciellt att Årstafruns pigor brukade få ledigt för att gå och titta. Den dömde gick i procession till avrättningsplatsen, med en svans av nyfikna bakom sig. Att många var intresserade märks av en anteckning i dagboken: Åskådarnas antal var otroligt, dock såg jag ej själva avrättningen emedan så många skymde framför. Även tjänstefolket anordnade fester, där det dansades hela natten. Eftersom Årstafrun menade att pigorna var lösaktiga på dessa tillställningar, kallade hon kalasen för ”horbaler”. Den 23 januari 1804 kan man läsa i dagboken: Gårdags oset av Balen, marquerade sig [märktes] starkt idag, på Hägerströms mine och tal, men sedan han varit till Staden efter ärterna hade han supit så grufveligen att han hela eftermiddagen eij kunde gå eller tala, och då Pappa [Christian Henrik] kl: mot 7. lät honom komma inn samt frågade hvar han idag varit började han gråta, lipa och svärja, samt sade det han begärdte sin orlofssedel till onsdagen. Eftersom tjänstefolket bodde trångt, besökte de gärna krogar. En dränghustru var så djärv att hon öppnade en lönnkrog i sin bostad på Årsta, något som var förbjudet. Om pigorna inte fick lov att gå ut på kvällen, hände det att de smet ut genom fönstergluggarna i källaren.

Årstafruns stora chock Som vi sett levde adelsfamiljen och tjänstefolket sida vid sida på Årsta gård, ändå såg deras tillvaro helt olika ut. Men en dag inträffade det otänkbara, som gjorde att de två världarna ändå blandades samman. Det var det som Årstafrun satte sig ned för att skriva om, då när hon kallade pigan Stina för ”sköka”. Allt var hennes ende överlevande sons fel. Hans Abraham var ett riktigt olycksbarn. Redan när han var liten umgicks han med drängarnas barn,

Å –      

PPH Socialhistoria.indb 29

29

2013-11-13 17:45


något som inte uppskattades av hans föräldrar. Märta Helena menade att sonen oroade sina föräldrar svåra med sitt vistande ibland tjänstefolket där intet anständigt läres. Till deras stora sorg upphörde han inte med detta umgänge. Efter en kort karriär som officer, blev han uppsagd eftersom han söp för mycket och misskötte sig. Tillbaka hos föräldrarna umgicks han återigen helst med tjänstefolket – han hängde med dem på krogar och söp tillsammans med drängarna i källaren. Dessutom inledde han förhållanden med gårdens pigor, det hade han gjort ända sedan han var tonåring. I själva verket hörde det nog inte till ovanligheterna att det manliga herrskapet hade sexuella relationer med tjänstefolket, vare sig det skedde i form av rena övergrepp, som en mer eller mindre maskerad prostitution eller kanske till och med utifrån ett ömsesidigt samtycke. Men detta var ändå så otänkbart i Märta Helenas värld, att det knappt går att föreställa sig. Det allra värsta var att en av relationerna, den med pigan Christina Lindberg, slutade med ett barn. På den här tiden kallades barn som inte föddes inom äktenskapet för ”oäkta”. När sonen, som fick namnet Johan Abraham, föddes var Hans Abraham 19 år, pigan tio år äldre.

Vid den här skrivbyrån satt Märta Helena och skrev när dagen var slut. Den  augusti  noterade hon att dagboken i framtiden skulle kunna säljas efter vikt i kryddbodar till strutar för kaffe, socker, såpa.

30

Å –      

PPH Socialhistoria.indb 30

2013-11-13 17:45


Christina sades upp, men två gånger om året kom hon till Årsta för att få lite pengar till sitt barn. Det var Christian Henrik som fick ta fram sin plånbok och betala. Man förnekade alltså inte att barnbarnet var deras, men något större ansvar tog man inte. Det finns inget i dagboken som tyder på att de någonsin träffade den lille pojken. När sonen var 12 år kallades Hans Abraham till domstol för att tvingas hjälpa sitt barn ekonomiskt. Han såg till att bekosta en utbildning så att pojken så småningom kunde jobba som vagnshjulmakare. Men något umgänge med sonen tycks han aldrig ha haft, och han fick inte heller ärva sin pappa, som drunknade 1812, 32 år gammal. Året innan Hans Abraham dog, hade även Christian Henrik avlidit. Det innebar att Märta Helena levde ensam på sin gård i nästan 30 år innan hon dog. Hon tyckte ensamheten var förfärlig, och menade att hon var som ensam i en öken. Hennes ord Ack vad jag ägt och förlorat. Allt! sammanfattar hennes känslor de här tunga åren. Kanske hade allt varit lättare med en sonson vid sin sida? Men tiderna tillät inte att hon tog sitt barnbarn till sig – det var en skam att en piga fött hennes sons barn. Då föredrog hon hellre att leva ensam och olycklig ända fram till sin död.

Å –      

PPH Socialhistoria.indb 31

31

2013-11-13 17:45


Uppgifter och litteratur F   1. Förklara följande begrepp: säteri, orlovssedel, tjänstehjonsstadgan, husaga, oäkta barn.

4. Vad hade tjänstefolket för skyldigheter respektive rättigheter som anställda?

2. Årsta låg på landsbygden – men med Stockholm alldeles runt knuten. Diskutera på vilka olika sätt närheten till huvudstaden påverkade livet på gården.

5. På Årstafruns tid var alla medvetna om hierarkin i samhället. Finns det klasskillnader i dag? Hur märker man av dem i så fall?

3. Kan man med dagbokens hjälp uttala sig generellt om hur livet på andra gårdar såg ut för  år sedan?

6. Hur tror du omgivningen hade reagerat om Märta Helena tagit sin sonson till sig, och låtit honom växa upp på gården?

L Reenstierna, Märta Helena, Årstadagboken, finns både i original och renskriven på maskin (av Gunnar Broman) – i Nordiska museets arkiv. Årstafruns handstil är lättläst, men när hon blev äldre blev hon nästan blind och de sista dagboksbladen som skrevs 1839, när hon var 86 år, är svårtydda. Dagboken är mycket omfattande, den maskinskrivna versionen är på ungefär 5000 A4-sidor. Erixon, Sigurd och Broman, Gunnar (red.), Årstadagboken: journaler från åren 1793–1839,

I–III. Under 1940- och 1950-talet bestämde man sig för att publicera delar av dagboken, eftersom den är så lång ville man inte ge ut allt. De tre böckerna täcker 20 procent av det hon skrev. Eriksson, Kristina Ekero, Årstafruns dolda dagböcker, 2010. En biografi om Märta Helena Reenstierna som baseras på hela dagboken, inte bara urvalet. Widding, Lars, Epilog till en herrgårdssaga, 1964 och Skuggan av en herrgårdsfröken, 1966. Kåserande böcker om Årstafrun, trevliga och lättlästa.

Ö En fiktiv dagbok från Årsta gård Föreställ dig att du var piga eller dräng hos Årstafrun och själv skrev dagbok. Hur skulle du då ha beskrivit en dag där? Hur hade du framställt Årstafrun? Skriv en sida ur en sådan fiktiv dagbok!

Citat ur dagboken om Årstafrun och hennes pigor Läs följande utdrag ur dagboken och gör sedan uppgifterna.

Om fulla pigor 16 april 1794 Catharina och Lena skurade golf och var den förstnämnda placat full, galen och grälsam.

32

Om tjuvaktiga pigor 27 mars 1797 Mig hände ock en artig atrape [fångst], ty jag fick idée derom, att Huspigan Anna hade ett par af mina bomulsstrumpor på sig, jag

Å –      

Kap 01 Årstafrun.indd 32

2013-11-18 10:01


undersökte saken, och viste henne mitt namn och nummer [strumporna var märkta]. Ehuru hon länge krånglade och ville påstå neij, och att hon fått för längre tid sedan ett par gamla strumpor af Mamsell, det hon påstod det vara, men sedan öfvertygad, ärkjände, det hon tagit dem i lördags, emedan de voro smutsiga och kom för hennes åsyn. 1 augusti 1807 Jag förmådde för hettan intet arbete göra, men vad dock nog odygdig, att, under det Anna Greta för första gången såg efter Kyklingarne som voro ute, ombytte i Pigornas matskåp, den Sauce [sås], de i går stulit, af stufvade rudorna [en fisksort], och fylde burken med veritable [verkligt], färsk urin. Om okunniga pigor 22 december 1804 Jag steg tidigt upp för att tillaga degarne till Julbrödet, fick och så väl hålla uti med arbetet till klock: 8, om aftonen att jag då eij orkade stort mer. Våra usla okunnoga Pigor särdeles Lena kunde omöjeligen göra ett Paltbröds ämne ännu mindre något annatt. Sophia skulle väl litet bjuda till, men lotten blef min att göra degar, ämnen, baka, sätta bort, picka och sätta brödet på brädet, så att jag sedan om natten eij kunde somna för verk och vedermöda öfver armar och rygg, förrän klockan slagit 3. om morgonen. Om olydiga pigor 25 juni 1807 Johanna hin onde, förargade mig svåra,

därigenom, att jag ville, det hon skulle koka Enlag i Drikstunnan i dag, och hon ville göra det i morgon. Oagtadt alla hennes medhållare måste det ske i dag. 1. Pigorna utmålas ofta som lata och uppkäftiga. Kan man lita på att det som står i dagboken är sant? På vilket sätt kan dagbokens bild skilja sig från verkligheten tror du? 2. Hur vill du beskriva relationen mellan Årstafrun och hennes pigor? Vad finns det för olika förklaringar till att relationerna är som de är? 3. Vilka personlighetsdrag hos Årstafrun tycker du framträder i citaten?

Å –      

PPH Socialhistoria.indb 33

33

2013-11-13 17:46


Bilden ”Hetsigt kärlekspar” av målaren, skulptören med mera Johan Tobias Sergel (–).

236

PPH Socialhistoria.indb 236

2013-11-13 17:48


Sexualitet – lagar, regler och normer under 150 år Ibland beskrivs vår tid som sexualfixerad. På film, i böcker och i reklam är sex ett vanligt förekommande inslag. Samtidigt upplever många människor sexualitet som något privat och personligt som det är svårt att tala öppet om. Så länge vi känner till har sexualiteten varit omgärdad av lagar, regler och normer. Staten och kyrkan har på olika sätt försökt få kontroll över människors levnadssätt och barnafödande genom lagar och regler kring sexualitet, äktenskap och familj. Brott mot sådana lagar har stundtals lett till både fängelsedomar och dödsstraff. Men under historiens gång förändras lagar och regler. Det som uppfattades som normalt eller onormalt för hundra år sedan, ses idag i annat ljus. Men att sexualiteten alltid varit omgärdad av nyfikenhet, intresse eller fördömanden kan vi vara ganska säkra på. Liksom att lagar och normer kring sexualitet har haft stor betydelse för människors möjlighet att leva och organisera sina liv, vem som kan gifta sig med vem, vem som haft möjlighet att skaffa barn och så vidare. Sexualitet har eggat, kittlat, utmanat och hotat. Det här kapitlet handlar om lagar, regler och normer kring sexualitet och hur dessa har förändrats under cirka 150 år. Huvudfokus ligger på hur det har sett ut i Sverige, i många andra länder finns helt andra regler och normer kring sexualitet.

Sexualitet i historien Historiskt har det inte varit lika vanligt som idag att skildra sex i ord eller på bild. Det kan därför vara svårt för forskare att veta hur människor tyckte och tänkte om sexualitet och hur sexlivet såg ut i praktiken. De dagböcker och brev som finns bevarade återspeglar i huvuvdsak de övre klassernas föreställningar och vanor. Hur ”van-

237

PPH Socialhistoria.indb 237

2013-11-13 17:48


ligt folk” levde finns sällan skildrat i källorna. På 1800-talet var man i princip hänvisad till att läsa medicinsk facklitteratur eller rådgivningslitteratur om man ville läsa om sexualitet. Det är från sådan litteratur som mycket av vår kunskap om 1800-talets syn på sexualitet är hämtad. Men det är viktigt att fundera över om råden och synen på sexualitet i litteraturen speglar hur det såg ut i samhället eller om de är tecken på författarnas vilja att förändra en utbredd praxis. Ofta är det både och. De flesta idéer är inte helt tagna ur luften, men exempelvis rådgivningsböcker skrivs ofta med syfte att påverka och förändra vanor. En annan källa är domstolsprotokoll som ofta är rika källor till hur människor tyckte och tänkte. Här kan vi se hur domstolarna har resonerat kring sexualbrott och vilka straff som utdömts. De skildrar dock endast de fall som hamnade i rätten och de speglar främst den sexualitet som uppfattades som brottslig. Men genom att läsa om vad som betraktades som ”onormalt”, kan vi få en bild av hur dess motsats, det vill säga ”normal” sexualitet, uppfattades. Normer är idéer och föreställningar om vad som är ett ”normalt” sätt att leva som delas av människor i ett samhälle. Men normer förändras och är hela tiden under omförhandling. De officiellt dominerande normerna behöver inte heller stämma överens med hur det ser ut i verkligheten. Även om sex utom äktenskapet officiellt fördömdes har det troligen alltid förekommit mer eller mindre. Människor har känt passion, lidelse och längtan som har lett till att de utmanat både lagar och normer utan hänsyn till vad det skulle leda till. Det vittnar bland annat kärleksbrev och dagböcker om.

-talets sexualmoral Vi börjar med att hoppa cirka 150 år bakåt i tiden för att titta på hur 1800-talets sexualsyn och sexuallagstiftning såg ut. 1800-talet beskrivs ibland som ett prytt sekel, då sexualitet sällan omtalades offentligt och sedlighet var viktigt. Kvinnor skulle exempelvis bära långa kjolar och ha höghalsade blusar för att inte väcka någons sexuella lust. Den officiella sexualmoralen var sträng: sex utom äktenskapet fördömdes, samkönade sexuella handlingar var förbjudna enligt lag och ensamstående mödrar fördömdes. Fram till 1864 kunde abort dömas med dödstraff, sedan med fängelse. Den som utsattes för incest kunde själv bli dömd. Det var endast sex mellan gifta heterosexuella makar som var officiellt tillåtet. Men under ytan efterföljdes inte alltid denna norm. Fenomenet ”Stockholmsäktenskap”, som innebar att personer av motsatt kön

238

S – ,      

PPH Socialhistoria.indb 238

2013-11-13 17:48


levde och även skaffade barn tillsammans fast de inte var gifta, ökade under 1800talet, främst i just Stockholm. Hos bondeklassen hade alltid ett visst mått av föräktenskapligt sexuellt umgänge varit accepterat, så länge det inte ledde till oäkta barn förstås. Prostitution fördömdes offentligt, men ökade trots det kraftigt under 1800talet. Kvinnor sades ofta ha svagare sexualdrift än män och ha lättare för att kontrollera den. Samtidigt fanns synen på kvinnlig sexualitet som hotfull och som om den släpptes fram riskerade att ta över och bli ”omättlig”. I bakgrunden fanns förstås rädslan för vad som skulle hända om den ogifta kvinnan blev med barn. Därför var det extra viktigt att just kvinnors sexualitet kontrollerades. Det var särskilt en sexuell handling som skapade stor oro. Det var onani eller ”självbefläckelse” som det också kallades. Onani ansågs mycket skadligt och kunde leda till en mängd sjukdomar som depression, hysteri, kroppslig svaghet, ja, den var direkt dödlig, hävdade en del läkare. Rädslan levde kvar långt in på 1900-talet. Men från och med 1930-talet började läkarvetenskapen ändra inställning och onani betraktades inte längre som fysiskt farligt utan började ses som tecken på ”vanart” eller ett psykologiskt sjukdomstillstånd. Ända fram till i mitten av 1900talet hände det att flickor och pojkar lades in på psykiatrisk klinik på grund av onani. Det dröjde ytterligare några årtionden innan onani inte längre framställdes som skamligt eller som tecken på psykisk ohälsa. I slutet av 1800-talet började grupper i samhället ifrågasätta den stränga sexualmoralen och kräva en friare sexualitet. 1880 höll nationalekonomen Knut Wicksell ett skandalomsusat föredrag i Uppsala där han kritiserade prostitution och förespråkade preventivmedel för att undvika social misär. Föredraget väckte en ”storm” men satte igång en långvarig debatt om dubbelmoral, fri kärlek och kvinnors rätt till sexuellt självbestämmande. Runt om i Europa utvecklades ”sexreformrörelser”, där frågor om preventivmedel, aborträtt och sexualupplysning stod på dagordningen.

Förlovningsbild från . Sexualmoralen var under -talet sträng och det var viktigt för både män och kvinnor att upprätthålla ett sedesamt yttre.

S – ,      

PPH Socialhistoria.indb 239

239

2013-11-13 17:48


Sexualreformer under -talet

Elise Ottesen Jensen åkte på -talet, trots förbudet mot att sprida information om preventivmedel, runt i landet och höll föredrag om preventivmedel och provade ut pessar på kvinnor.

Under 1900-talet genomfördes en rad sexualreformer som ett led i statens välfärdsbyggande. Många reformer föregicks av långvariga diskussioner. En av de mest omstridda sexualfrågorna var preventivmedelsfrågan. 1910 höll socialisten Hinke Bergegren föredrag under parollen ”Det är bättre med kärlek utan barn än barn utan kärlek”. Han propagerade, liksom författaren och feministen Frida Stéenhoff under tidigt 1900-tal, för barnbegränsning med utgångspunkt i kvinnors situation. Kvinnor tvingades ofta göra illegala aborter med risk för sin hälsa. Detta skulle preventivmedel kunna hindra. Resultatet av Bergegrens föredrag blev dock rakt motsatt. Samma år förbjöds all upplysning och information om preventivmedel. Trots detta började Elise Ottesen Jensen resa runt och propagera för preventivmedel på 1920-talet. Hon provade ut pessar och föreläste om sexualhygien. 1931 startade hon Riksförbundet för sexualupplysning (RFSU) som fortfarande arbetar med dessa frågor. Så småningom ändrades lagstiftningen. 1937 blev det tillåtet att importera kondomer och 1938 att informera om preventivmedel. Från och med 1938 kunde kvinnor också få rätt att göra abort mot vissa skäl, såsom fara för kvinnans liv, allvarlig ärftlig sjukdom eller våldtäkt. Med möjligheterna till abort ville staten hindra att utslitna och fattiga mödrar födde alltför många barn eller att kvinnor genom de illegala aborterna blev sterila och i värsta fall dog.

Steriliseringar och rasbiologiska institutet Under 1900-talets första decennier föddes allt färre barn. Det var en tid då många i Sverige fortfarande var fattiga, bostäderna trånga och smutsiga och utan bekvämligheter. Många menade att det var fel grupper som födde barn. De ”övre skikten” i samhället födde för få, medan de ”lägre skikten” födde för många barn. De lägre skikten ansågs enligt en utbredd föreställning vara av ”sämre kvalitet” och ha sämre förmåga att kontrollera sin sexualitet. Därav det stora antalet barn. Det fanns en rädsla för att dessa personer skulle komma att bli i majoritet och att befolkningen skulle bli degenere-

240

S – ,      

PPH Socialhistoria.indb 240

2013-11-13 17:48


rad och ”undermålig”. Därför förespråkade många sterilisering av dem man inte önskade skulle föda barn. Rasbiologi eller rashygien diskuterades i hela Europa vid den här tiden och degeneration framställdes som en fara för civilisationen. Rasbiologi betyder ”läran om ärftlighetsförhållanden” medan rasygien innebär att denna lära används på människor. Eugenik och arvshygien är andra ord för rashygien. Dessa ord används ofta synonymt. 1921 öppnades det Rasbiologiska institutet i Sverige. Institutet var det första i världen och sysslade till en början med att varna för faran med degenerering, senare med forskning kring rasbiologi. 1934 infördes en lag som möjliggjorde steriliseringar. Grundtanken var att det skulle ske frivilligt. I flera andra länder tilllämpades tvångssteriliseringar. Genom att använda sterilisering skulle man kunna förhindra fattigdom, psykisk sjukdom och alkoholism resonerade förespråkarna. Att minska fattigvårdskostnaderna var ytterligare ett skäl. Att tala om olika raser var inte särskilt kontroversiellt fram till 1945, då upptäckten av de fasansfulla brott som begåtts under andra världskriget ledde till att talet om ”ras” fick en ny innebörd. Flera då ledande offentliga personer förespråkade sterilisering. Bland dem fanns alltifrån de som hade idéer om olika rasers överlägsenhet (även nazistiska idéer) till dem som inte gjorde skillnad mellan raser, utan ville hindra så kallade ”degenererade individer” från att fortplanta sig. För exempelvis Frida Stéenhoff och makarna Myrdal kunde det finnas skäl att hindra brottslingar, alkoholister eller personer med svåra ärftliga sjukdomar från att fortplanta sig. Men så som steriliseringslagarna kom att tillämpas i praktiken råkade hela grupper inom befolkningen illa ut: samer, romer, tattare, homosexuella och personer med funktionsnedsättning till exempel. Drygt 60 000 personer steriliserades mellan 1934 och 1975. Trots att ingreppet var mer komplicerat på kvinnor utfördes över 90  av ingreppen på just kvinnor. Forskare har kunnat visa att långt ifrån alla steriliseringar var frivilliga. Ofta var det kvinnor som var intagna på sinnessjukhus som råkade illa ut. De kunde ha diagnoser som

Boken Svensk raskunskap från  fanns i många svenska hem. Boken beskrev och delade in svenska folket i olika ”rastyper”.

S – ,      

PPH Socialhistoria.indb 241

241

2013-11-13 17:48


”sinnesslöhet”, ”vanvårdad” eller anklagas för att vara ”sexuellt lössläppta”. Många övertalades att sterilisera sig och andra utsattes för olika former av tvång. Till exempel hotades de med att inte skrivas ut från sjukhusen eller omyndigförklaras om de inte steriliserade sig. Det som vi idag tycker låter avskyvärt och förkastligt ansågs på denna tid av många – men långt ifrån av alla, det fanns de som protesterade – snarare som humant och som att man tog ansvar för samhället och dess befolkning. Idag finns det en gemensam syn på att många övergrepp har begåtts mot människor på grund av steriliseringslagen.

Hetero- och homosexualitet Gränsen för den sexualitet som varit laglig eller accepterad har under långa perioder gått mellan heterosexuellt samlag inom äktenskapet och andra sexuella handlingar såsom samkönat eller utomäktenskapligt sex och tidelag. Även om samkönad sexualitet under långa perioder varit brottsligt, och i många länder fortfarande är det, har det alltid existerat. Det vittnar brev, dagböcker och domstolsprotokoll om. Redan 600 år före Kristus diktade Sapfo om kärlek mellan kvinnor. Under antiken var det både vanligt och accepterat att män hade yngre män som älskare fram till att de i 30-årsåldern gifte sig med en kvinna. Under 14- och 1500-talen började alltfler länder i Europa införa särskilda lagar mot samkönade sexuella handlingar mellan män. I de flesta länder rådde dödstraff för dessa handlingar, vanligast var dock fängelse eller straffarbete. 1608 infördes en sådan lag första gången i Sverige. Ytterst få samkönade sexuella handlingar togs dock upp i domstolarna. Istället var det tidelag som ledde till en strid ström av dödsdomar. Under perioden 1734–1864 fanns återigen inte någon separat lagstiftning mot samkönat sex, bland annat med motiveringen att om samkönat sex nämndes kanske man uppmuntrade till det. Men fortfarande kunde människor dömas, även till döden, för detta ”brott”. 1864 infördes återigen en separat lag som kriminaliserade samkönad sex för både män och kvinnor vilket var ovanligt. Straffet ändrades nu till straffarbete i upp till två år. Under 1800-talet började personer som hade samkönad sex benämnas ”homosexuella”. I slutet av 1870-talet lanserade tyska sexologer begreppen ”homosexualitet” och ”heterosexualitet”, som slog igenom en bit in på 1900-talet. Begreppen kom att på ett nytt sätt definiera människor. Tidigare var det framförallt den sexuella samkönade handlingen som fördömdes, nu identifierades personer

242

S – ,      

Kap 12 Sexualitet.indd 242

2013-11-18 10:15


som att de ”var” homo- eller heterosexuella. Gränsdragningen mellan dessa tydliggjordes. Eftersom samkönade sexuella handlingar var förbjudna tvingades människor träffas i smyg. Exempelvis har fången Knut Stålhand har i sina memoarer berättat om hur ”bögisar” träffades på hemliga ställen i Stockholm.

Homosexualitet avkriminaliseras 1944 ändrades lagstiftningen och homosexualitet blev betraktat som en sjukdomskategori. Många hoppades nu på ökad tolerans, men trots att det inte längre var brottsligt med homosexuella handlingar, tvingades de som levde tillsammans med personer av samma kön fortfarande att smyga med sina relationer. Homofobin snarare ökade. Man uttryckte rädsla för att homosexuella skulle ”förleda” unga pojkar och homosexuella beskrevs i tidningar som opålitliga, del i mäktiga ekonomiska nätverk och rent av som hot mot demokratin. Vid flera tillfällen ”avslöjade” polisen olika homosexuella relationer. I början av 1900-talet gick det ett rykte om att kung Gustav V hade en relation med restaurangägaren Kurt Hajby. Detta utvecklades till den så kallade ”Hajbyaffären” som väckte stor skandal. Hajby hotade med att avslöja hela affären och pressade hovet på pengar. Hovet betalade, men ställde kravet att Hajby skulle lämna landet. Det klarlades aldrig huruvida Hajby hade en relation med kungen eller inte. Ytterligare en omtalad ”affär” seglade upp på 1950-talet, ”Kejneaffären”. 1950 framförde pastor Karl-Erik Kejne, efter att först själv blivit anklagad för homosexuella förbindelser, anklagelser mot en ”homosexliga” i Stockholm. Keijne hävdade att det ingick högt uppsatta personer i ligan som sysslade med manlig homosexuell prostitution. I pressen slogs affären upp stort och det bedrevs en häxjakt mot homosexuella som sades syssla med pedofili, upressning och korruption. Flera personer hann dömas, innan det året därpå stod klart att inga anklagelser hade kunnat bevisas. Hajby- och Kejneaffärerna brukar ses som ett tecken på den moralpanik som kan uppstå när starka normer kring sexualitet existerar. 1950, några år efter att homosexualitet hade avkriminaliserats startade Riksförbundet för sexuellt likaberättigande (RFSL) som arbetade för att likställa homo- och heterosexualitet i lagstiftningen. Mot bakgrund av den homofobi som rådde i landet satsade RFSL hårt på att förändra bilden av homosexualitet och homosexuella.

S – ,      

PPH Socialhistoria.indb 243

243

2013-11-13 17:48


Kvinnlig samkönad sexualitet i historien Det är sällsynt med skildringar av samkönad sexualitet i historien och särskilt kvinnlig sådan. Även i brottmålsstatistiken är kvinnor underrepresenterade. Under perioden 1880 till 1944 åtalades drygt 1400 män, men endast 10 kvinnor, för homosexuella handlingar. En anledning kan vara att kvinnor inte har sammankopplats med sexualitet på samma sätt som män, därför har kärlek mellan kvinnor sällan antagits handla om sex. Eftersom samkönad kärlek var så tabubelagt talade inte människor om det, även om de kanske anade eller misstänkte att ett par var mer än vänner. Det ledde till att många samkönade par passerade som ”väninnor”. Sexualitet förknippades framförallt med penetration och därför hade kvinnors sexuella handlingar inte heller samma laddning. Författaren Selma Lagerlöf levde i omgångar tillsammans med kvinnor som beskrevs vara hennes sekreterare eller väninnor. Men när Lagerlöfs brev och dagböcker blev tillgängliga för forskare 1999 avslöjade de ett passionerat kärleksförhållande mellan Selma Lagerlöf och två kvinnor. Andra exempel är de rykten som omgav Drottning Kristina men som aldrig uttalades officiellt.

”Kärlek för vänskaps skull” Om 1950-talet var homofobins decennium har 1960-talet beskrivits som sexliberalismens. Det ansågs fortfarande som en skam att som ensam och ogift kvinna föda barn och idealet var att vänta med sex tills du var gift. Samtidigt började alltfler ha sexuellt umgänge utan att vara gifta. Preventivmedelslagarna hade förstås stor del i denna förändring. Inte minst p-pillret som infördes i mitten av 1960-talet bidrog till att öka framförallt kvinnors valfrihet. Äktenskapet sågs inte längre som så heligt, allt fler skilde sig eller levde tillsammans som sambos. De förändringar som skedde under 1960-talet och framåt benämns ibland ”den sexuella revolutionen” eller ”den sexuella frigörelsen”. Att det var en sexuell revolution menar forskare idag är en överdrift. Men klart är att normer och regler kring sexualitet livligt diskuterades och att det ledde till nya vanor och en förändrad syn på sexualitet. Den sexuella frigörelsen drevs av den allt större undomsgenerationen som tyckte att samhället var konservativt och omodernt och krävde en ny moral. De ville ha fri abort, rätt till sex före äktenskapet och en reformerad sexualundervisning. Det som satte igång debatten var Kristina Almark-Michaneks bok ”Kärlek för vänskaps skull”, från 1962. Almark-Michanek propagerade för rätten till sex

244

S – ,      

PPH Socialhistoria.indb 244

2013-11-13 17:48


före äktenskapet och för att kärlek och sex skulle separeras. Boken blev en succé och såldes i stora upplagor, men fick också mycket kritik för att vara omoralisk – inte minst för att författaren var en ung kvinna som krävde andra unga kvinnors rätt till sexuellt självbestämmande. Under 1960-talet spelades det in filmer och gavs ut böcker där sexualitet skildrades på ett nytt och öppnare sätt. Det gjordes även försök av etablerade författare att skriva kvalitativ pornografi. Resultatet blev böckerna Kärlek 1, Kärlek 2 och Kärlek 3. Ytterligare en uppmärksammad bok var Lars Ullerstams bok De erotiska minoriteterna. Ullerstam ville att nekrofili, pedofili, incest, skoptofili (”fönstertittande)” med mera borde accepteras som normala sexuella läggningar. Boken gjorde succé och översattes till många språk. I efterhand har Ullerstam tagit avstånd från bland annat uppmaningen att acceptera sex med minderåriga. Filmerna och debatterna gav upphov till ryktet om Sverige som ett sexualliberalt land. Utländska tidningar skrev om ”den svenska synden”, journalister beskrev sina besök i Sverige som ”chockerande” och framställde Sverige som fullständigt omoraliskt och utan några restriktioner vad gällde sexualitet. Forskaren Lena Lennerhed påpekar att denna bild av Sverige var överdriven och sensationslysten. Den sexuella frigörelsen var betydligt mer försiktig än så. Några förändringar ledde dock den sexuella frigörelsen till. Till exempel blev det vanligare och mer accepterat att ungdomar hade samlag utom äktenskapet. Fri abort (abort var fri fram till 12:e veckan, på medicinsk grund fram till 18:e veckan) infördes 1975. 1972 blev Sverige det första landet i världen som tillät könskorrigering av transsexuella. Kravet var att personen var myndig, ogift och steriliserad. På 1970-talet började flera grupper uppmärksamma vad de menade var baksidan av den sexuella frigörelsen, såsom våldtäkt, incest och pornografi. Den nya kvinnorörelsen kritiserade den ”fria

Filmen Hon dansade en sommar hjälpte till att sprida ryktet om det sexualliberala Sverige, trots att filmen, mätt med dagens mått, är ovanligt sedesam.

S – ,      

PPH Socialhistoria.indb 245

245

2013-11-13 17:48


sexualiteten” för att ha skett på mäns villkor. Kvinnor var fortfarande mer utsatta, menade de, bland annat genom risken för våldtäkt eller att bli gravid. När staten 1976 lade fram en ny sexualbrottsutredning fanns ett förslag som gick ut på att kvinnans klädsel eller uppförande skulle kunna ses som en förmildrande omständighet vid våldtäkt. Vidare föreslog man att incest skulle avkriminaliseras och att alla åldersgränser kring sexualitet skulle avskaffas. Detta gav upphov till ett ramaskri och en massiv kritik som ledde till att förändringarna aldrig infördes. I efterhand har forskare förklarat förslaget som ett utslag för tidens vilja att införa en ”fullständigt fri sexualitet”, men också som ett tecken på att synen på sexualitet var långt ifrån könsneutral.

Homosexuell frigörelse Det var på 1970-talet som den homosexuella frigörelsen slog igenom i Sverige, i USA och i flera länder i Europa. Den amerikanska gayrörelsen hade startat på allvar 1969 då en grupp personer utförde en aktion i syfte att kräva samma rättigheter för homosexuella som för heterosexuella. Aktionen ägde rum på en bar för homosexuella, Stonewall in i New York. Polisen hade tidigare besökt baren dagligen och trakasserat gästerna, men en dag vägrade gästerna att finna sig i detta. De slog tillbaka och i tre dagar var det bråk och kravaller runt baren. Runt om i världen inspirerades föreningar för homosexuellas rättigheter av motståndet. 1971 hölls den första svenska demonstrationen för homosexuellas rättigheter i Örebro. Även RFSL radikaliserades under decenniet och menade att om bara de som var homosexuella ”kom ut ur garderoben” och visade sig, skulle de komma att accepteras av majoriteten. Trots det kom personer, till exempel transvestiter, att uppfattas som udda och avvikande även inom RFSL. Många kvinnor menade att RFSL var för manligt dominerat och under 1970-talet bildades flera separata kvinnogrupper som arbetade för de lesbiska rättigheter, som Lesbisk front och Grupp Viktoria till exempel. De kände sig inte hemma i den nya kvinnorörelsen och inte i gayrörelsen. Lesbisk front menade att de var utsatta för ett trippelt förtryckt: från det kapitalistiska, det patriarkala och det heterosexuella samhället. Åldersgränsen för homosexuella samlag var länge 18 år, medan den var 15 år för heterosexuella samlag. Efter kritik från RFSL ändrades åldersgränsen 1978 så att den blev densamma som för heterosexuella samlag. Året därpå bestämde sig några personer för att det var dags för ytterligare en lagändring. Homosexualitet klassificera-

246

S – ,      

PPH Socialhistoria.indb 246

2013-11-13 17:48


RFSL i Örebro genomförde en av de första demonstrationerna för homosexuellas rättigheter i Sverige, inspirerade av händelserna vid Stonewall Inn i USA.

des fortfarande som en sjukdom. I USA hade sjukdomskategoriseringen avskaffats 1973 och RFSL hade länge arbetat med denna fråga utan att få gehör. 1979 bestämde man sig för att det var dags att gå från ord till handling. För att ge eftertryck åt sina krav beslutade en grupp aktivister att ockupera socialstyrelsen i Stockholm, som ansvarade för sjukdomsklassificeringar. För att kunna delta i aktionen bestämde sig några aktivister för att ringa till Försäkringskassan och sjukskriva sig för homosexualitet. På morgonen den 29 augusti intog ca 30 – 40 ockupanter trapphuset i socialstyrelsen entré. Man höll upp en banderoll med texten: ”Vi är arga inte snälla, vi är homosexuella, nu ska sjukdomsstämpeln bort, annars blir processen kort”. Det visade sig snart att socialstyrelsens nytillträdde generaldirektör Barbro Westerholm tyckte att det var lika upprörande som ockupanterna och genast lovade att detta skulle ändras, vilket det också gjordes senare samma år.

-tal: HIV och Aids Under 1960- och 70-talen spred sig den friare synen på sexualitet. Den kom dock att avstanna under decenniet då en ny sjukdom upptäcktes som visade sig spridas genom bland annat samlag. Det var

S – ,      

PPH Socialhistoria.indb 247

247

2013-11-13 17:48


Designern Sighsten Herrgård blev på -talet första kända svensk att öppet gå ut och berätta att han fått sjukdomen aids.

248

sjukdomen HIV/Aids. Rädslan för HIV/Aids kom som en chock och ledde till en restriktivare syn på fri sexualitet som kom att påverka inställning och praktiker kring sexualitet för lång tid framöver. Sjukdomen spred sig snabbt. Från början visste man inte något om den, hur den spreds eller hur man skulle förhindra eller bota den. Snabbt inleddes forskningen och 1983 stod det klart att det var ett dödligt virus som spreds genom blodet, bland annat vid samlag. Viruset angrep människans immunförsvar så att man blev sjuk och till en början ledde det ofelbart till döden. HIV/aids gav under de år då sjukdomen härjade upphov till både panik, rädsla och en hel del missuppfattningar: bland annat trodde många att den smittade genom vanlig kroppskontakt. Eftersom de första som fick sjukdomen var män och homosexuella var en annan vanlig föreställning att det var en sjukdom för bögar, en särskild ”bögpest”. Andra missuppfattningar var att den bara drabbade narkomaner. Detta visade sig helt felaktigt, Därför följde mycket skuld och skam med sjukdomen och människor som drabbats blev rädda för att berätta. Till och med begravningsentreprenörer vägrade ibland att begrava dem som dött i aids. 1988 tillkom en smittsskyddslag som innebar en möjlighet till tvångsisolering utan tidsbegränsning för HIV-positiva personer. Enligt lagen var smittade personer tvingade att informera sexpart-

S – ,      

PPH Socialhistoria.indb 248

2013-11-13 17:48


Queer och HBTQ 1970-talets gayrörelse bidrog till en tolerantare syn på homosexualitet. Under 1990-talet var det dags för en ny rörelse: Queerrörelsen. ”Queer” betyder från början ungefär ”konstig” och användes tidigare som ett skällsord för att beteckna homosexuella. Men en grupp aktivister i USA bestämde sig för att ta ordet och vända det till något positivt. Under slagord som ”We’re here, we’re queer, get used to it” utmanade gruppen Queer Nation tidigare försök att visa att homosexuella är “normala” eller ”vanliga”. Istället ifrågasatte de normaliteten och vad som betraktas som normalt ”. Från denna och liknande grupper utvecklades det som har kallats queerrörelsen eller queerteori. Queerteori handlar om att visa på samhällets heteronormativitet. Trots att vi vet att människor identifierar sig som homo-, bi-, trans-, inter-, eller heterosexuella, är det heterosexualitet som framställs som det normala i samhället. Varför måste till exempel HBTQ-personer ”komma ut ur garderoben”, undrar queerforskare? Det behöver ju aldrig heterosexuella personer göra? Att ”komma ut” som homo- bi- eller transsexuell kan bara göras för att det finns en garderob att komma ut ur. Eftersom normen är heterosexualitet så behandlas de som inte uppfyller normen som annorlunda och avvikande vilket är diskriminerande. Queerforskare menar att vi bör utgå från ett samhälle där personer har olika sexuella identiteter utan att på förhand anta att alla är heterosexuella. Queerforskare ifrågasätter att vi klassifierar personer som homo-, bi-, trans- eller heterosexuella överhuvudtaget. De pekar på det faktum att det inte var förrän under 1800-talet som vi började klassificera människor i sådana kategorier. Idag används ofta

beteckningen HBTQ (homo- bi- trans- och queer) för personer som inte vill beteckna sig som heterosexuella.

Thomas Beatie från Honolulu är i egenskap av man lagligt gift med en kvinna. När han bytte kön  behöll han de kvinnliga reproduktiva organen och har sedan dess fött två barn, och väntar här sitt tredje. Hustrun Nancy är oförmögen att få barn.

ners om sin sjukdom och läkare blev skyldiga att rapportera alla HIV-smittade patienter till smittskyddsläkaren. Lagen var en av de hårdaste lagarna som stiftades kring HIV/aids, även internationellt, och har i efterhand setts som ett uttryck för den moralpanik som uppstod under decenniet. Även om HIV/aids inte längre sprids som det gjorde tidigare, så finns sjukdomen kvar. Enligt UNAIDS hemsida smittades runt 2,5

S – ,      

PPH Socialhistoria.indb 249

249

2013-11-13 17:48


miljoner människor över hela världen 2010. På 1990-talet började effektiva bromsmediciner att tillverkas och dödsfallen sjönk omedelbart. Forfarande finns inget bot mot sjukdomen och bromsmedicinerna ger ibland biverkningar, men med åren har medicinen utvecklats så att den som är smittad idag kan leva ett till synes normalt liv. Men i fattigare länder, utan samma möjlighet till information som i Sverige är sjukdomen fortfarande en stor källa till lidande. Här finns inte heller tillgång till de effektiva bromsmedicinerna, eftersom de är mycket dyra. HIV/aids bidrog på 1980-talet till att synen på sexualitet återigen blev striktare. Rädslan för sjukdomen gjorde det svårare att som tidigare förespråka en ”fri” sexualitet. Även andra könssjukdomar, till exempel klamydia, ökade. Flera kampanjer för att använda kondom genomfördes under decenniet och det blev allt vanligare att hävda att sexdebuten gärna kunde vänta.

Sambolag, partnerskapslag och könsneutrala äktenskap

Idag kan familjer se ut på många olika sätt. Här två homosexuella par som hjälpts åt med att skaffa barn.

250

Under de senaste decennierna har lagstiftning kring sexualitet och familjebildning blivit alltmer könsneutral. 1987 inrättades en sambolag som endast gällde heterosexuella par, men året därefter kom den att omfatta även samkönade par. Inte förrän 1998 kom dock homosexuella att omfattas av samma möjligheter till bostadsbidrag som ett heterosexuellt par. En av de mest omstridda reformerna har

S – ,      

PPH Socialhistoria.indb 250

2013-11-13 17:48


varit homosexuella pars rätt att gifta sig i kyrkan. Det debatterades länge och reformen har mött mycket motstånd. 1995 trädde partnerskapslagen i kraft, vilket innebar att samkönade par kunde registera partnerskap som då blev juridiskt bekräftat. Kritiken mot partnerskapslagen var att den innebar en avvikande lagstiftning gentemot heterosexuella par. Varför skulle olika lagstiftning gälla beroende på kön? Kritik har också riktats mot viljan att göra äktenskapet könsneutralt. Dels från dem som hävdar att äktenskapet gäller man och kvinna, bland annat med stöd i Bibeln. Men också från dem som menar att äktenskapet återskapar en heterosexuell tvåsamhetsnorm. Äktenskapet i sig är normativt och utestänger alla dem som vill leva i andra relationer, menar då kritiker. 2009 upphörde partnerskapslagen att gälla och lagen om könsneutralt äktenskap infördes, vilket innebar att äktenskap mellan hetero- och homosexuella par likställdes. Ytterligare en omstridd fråga har varit rätten för samkönade par att adoptera eller få rätt till assisterad befruktning. Motståndare har menat att barn har rätt till en mamma och en pappa och att detta är det naturliga. Förespråkare hävdar istället att den som verkligen vill ha barn är den bästa föräldern, att inget barn kan garanteras både en mamma och en pappa (föräldrar skiljs eller dör) eller att även barn till samkönade par kan och bör garanteras kontakt med båda sina biologiska föräldrar. Även här har lagstiftningen gått i riktning mot att likställa samkönade och olikkönade pars rättigheter. 2003 kom en lag som innebar att samkönade par har rätt att prövas för adoption och sedan 2005 har lesbiska par rätt till assisterad befruktning (insemination och IVF). Sedan 2010 kan föräldrar överföra tillfällig föräldrapenning till en annan person, vilket kan innebära en person av samma kön. Våren 2012 beslutade riksdagen att kravet på sterilisering vid könskorrigering ska tas bort. Dessa reformer har varit viktiga för samkönade pars möjligheter till familjebildning.

Sexualitet idag Mycket har hänt i Sverige sedan en ogift moder blev kallad hora och fick stå till svars i kyrkan. Många tidigare förbud och tabun kring sexualitet har tagits bort eller förändrats. Idag kan en familj se ut på många olika sätt. Vi har kärnfamiljer, bonusfamiljer, regnbågsfamiljer och enföräldersfamiljer. Några av dessa har en lång historia, medan andra är ganska nya. Ofta uppfattas kärnfamiljen vara den äldsta och mest traditionella familjeformen, men då ska vi komma ihåg att för några hundra år sedan var det vanligt att barn skickades

S – ,      

PPH Socialhistoria.indb 251

251

2013-11-13 17:48


bort för att arbeta som pigor eller drängar, skickades till rikare släktingar eller så var fadern tvungen att ge sig iväg och arbeta och kunde bara komma hem ett par gånger per år. Eftersom medellivslängden var lägre än idag dog människor mycket tidigare och det var ingen självklarhet att växa upp med båda sina föräldrar. Idag beskrivs ofta vår syn på och inställning till sexualitet som ”fri”. Jämfört med 1800-talets sexualsyn och förbud mot äktenskapsbrott, samkönad sexualitet med mera så kan vi nog säga att sexualiteten idag är mer fri. Samtidigt finns idag tydliga lagar kring brott som historiskt var mer diffusa eller inte ens uppfattades som brott. Incest eller våldtäkt inom äktenskapet till exempel. Den franska teoretikern Michel Foucault menar att sexualiteten bara skenbart har blivit friare. Istället för uttalade förbud har vi gått mot att styra och disciplinera sexualiteten med hjälp av normer. Foucault menar att regleringen är effektivare när det till synes är våra egna önskningar och inre vilja som styr istället för statens lagar och regler. Forskning kring sexualitet idag stöder Foucault i så måtto att den hävdar att starka sexualitetsnormer fortfarande råder i samhället. Många av dessa normer, och lagar, är nog de flesta överens om är bra och viktiga, till exempel när det gäller just incest och våldtäkt. Andra normer kan vara mer diffusa och svårare att upptäcka. I Maria Bäckmans forskning från 2005 om ungdomar och sexualitet framkommer att normer kring tjejers och killars sexualitet ofta ser olika ut och ger olika villkor. Sedan 2009 finns en ny diskrimineringslag som bland annat ska skydda mot diskriminering på grund av sexuell läggning, kön eller könsöverskridande uttryck. Men fortfarande kan en kille som får rykte om sig att ha haft många tjejer få hög status och anses som manlig, medan en tjej som får rykte om sig att ha haft många killar sjunker i status och betraktas som ”hora” eller ”slampa”. Det finns också forskning som visar att ”bög” är ett vanligt skällsord om killar som anses vara för feminina. Ibland anses tjejer vara mer intresserade av kärlek medan killar mest tänker på sex. Detta står dock i skarp kontrast till andra undersökningar som visar att tjejer och killar idag i ungefär lika stor utsträckning är intresserade av såväl sex som kärlek.

252

S – ,      

PPH Socialhistoria.indb 252

2013-11-13 17:48


Uppgifter och litteratur F   1. Vad finns det för källor att tillgå för den som vill veta mer om människors sexualitet under talet? Vad finns det för problem kopplade till dessa källor? 2. Vad menade man med ”Stockholmsäktenskap”? 3. Vem startade RFSU? När och i vilket sammanhang skedde det? 4. Vad var bakgrunden till grundandet av Rashygieniska institutet i Sverige ?

5. Vad innebar  års steriliseringslag? 6. Vad innebar myntandet av begreppen ”heterooch homosexualitet” i slutet av -talet? 7. Vad var ”Hajby-affären” respektive ”Kejneaffären”? 8. Vad menas med uttrycket den svenska synden? 9. Vilken effekt hade HIV/aids-epidemin på synen på människors sexualitet?

L Lena Lennerhed har skrivit om sexualitetens historia, till exempel Frihet att njuta. Sexualdebatten i Sverige på 1960-talet (1996), Historier om ett brott. Illegala aborter i Sverige på 1900-talet (2008) och Sex i folkhemmet. RFSU:s tidiga historia (2002). För HBTQ-historia rekommenderas Svante Norrhem, Jens Rydström och Hanna Winqvist Undantagsmänniskor. En svensk HBT historia (2008) och Homo i folkhemmet. Homo- och bisexuella i Sverige 1950 – 2000 (2000),

redaktör Martin Andreasson. Maria Bäckman har i boken Kön och känsla. Samlevnadsundervisning och ungdomars tankar om sexualitet (2006) följt sexualundervisningen i en gymnasieskola. Om samlevnadsundervisning kan man också läsa i Helena Hill, ”Sex för kärlek skull” i Sekelslut. Idéhistoriska perspektiv på 1980- och 1990-talen (2011) redaktör Anders Burman och Lena Lennerhed. Fanny Ambjörnsson bok Vad är queer (2006) handlar om queerteori.

Ö Sexualitetsnormer i andra länder Huvudfokus i detta kapitel ligger på hur det har sett ut i Sverige, i många andra länder finns helt andra regler och normer kring sexualitet. Ta reda på och diskutera hur det ser ut och har sett ut i andra länder och världsdelar än Sverige och Europa och fundera över likheter och skillnader.

Skilda villkor för pojkar och flickor Kapitlet har bland annat handlat om sexualitetsnormer och hur de har skiljt sig åt beroende på om du är tjej eller kille. Diskutera hur det ser ut idag i din skola. Vilka normer kring sexualitet finns det? Finns det olika sexualitetsnormer för tjejer och killar? Vad har förändrats? Vad har inte förändrats?

S – ,      

PPH Socialhistoria.indb 253

253

2013-11-13 17:48


Queer Ta reda på fakta om rörelsen Queer Nation och läs texten Queer Nation Manifesto (finns på Internet). Diskutera rörelsens budskap och hur rörelsen och dess aktivism har förändrat tankegångar inom och attityder till HBTQ-rörelsen.

Kampen för preventivmedel 1910 höll Hinke Bergegren föredraget Kärlek utan barn. Det ledde till att han fick två månaders fängelse och att det blev förbjudet att sprida information om preventivmedel. Läs utdraget ur hans broschyr och fundera över följande: – Vilka problem med barnafödande ser han i samhället? – Hur skiljer sig situationen för kvinnor och män åt i Bergegrens beskrivning? – Vilka är hans argument för preventivmedel eller ”försiktighetsmått”?

Kärlek utan barn Mina damer! Att frågan om försiktighetsmått för att under vissa förhållanden motverka barns sättande i världen, att denna fråga är av den allra största vikt och betydelse, därom erinras man, tycker jag, snart sagt dagligen. Gång efter annan läser vi bland tidningsnotiserna rubriken: Barnamord. Än har det skett här i ”det osedliga” Stockholm, än ute på ”det oskyldiga landet”, än i en stilla, fridfull småstad. De sista tre dagarna har jag läst om tre unga mödrar som dödat sina barn, det blir ett fall om dagen. Dock bli vi så förhärdade, så vi kanske inte reflektera vidare däröver. Men tänka vad hon måste ha lidit! I många tunga månader har det stått så klart för henne, att övergiven, ensam som hon är, finns inga utsikter för att hon skall kunna skaffa den väntade mat och vård och allt som en mänsklig liten varelse kräver, ingenting har hon att bjuda, sorgen kväver hennes känslor, fruktan tvingar till det dåd, hon själv inte fattar. (…) Tänk vidare på alla fattiga, utslitna hustrur, som med fasa erfara, att ännu en liten skall till världen, trötta henne med slitande nattvak, hon som förut närapå faller ihop av trötthet efter dagens slit. En ny liten, som skall leva på hennes svaga kropp, och sedan göra det förut knappa brödet så mycket knappare, dela med syskonen av smulorna i nöden och fattigdomen! (…)

254

S – ,      

PPH Socialhistoria.indb 254

2013-11-13 17:48


Jag betonar åter en gång för all tydlighets skull: att jag är viss, att kärleken till barnet kan vara något stort och ljuvt och allsmäktigt för föräldrarna – jag säger ej för modern ensamt såsom annars är så rasande modärnt; att kärlen till barnet kompletterar så ofta, ofta föräldrarnas kärlek till varann; vidare att ogifta mödrar böra naturligtvis äga allt en moders skydd; att lagen mot t. ex. forsterfördrivning (om den skall finnas) bör vara förstående och mild; Men jag betonar än kraftigare: att bättre än fosterfördrivningen hade användandet av försiktighetsmedel varit; att under nuvarande förhållanden den ogifta kvinna, som ej har bröd och ej heller mod att trotsa, gör bättre och riktigare i att söka skydda sig för följden, än i gråt och jämmer sätta ett barn i det hårda, obarmhärtiga livet; att det följaktligen är nödvändigt, trängande nödvändigt att det talas högt om dessa medel att förebygga, ja, att den viktigaste av alla bifrågor i det stora könsproblemet är: försiktighetsmått…försiktighetsmått…försiktighetsmått… (…) De som invända, att s. k. gud har sagt: föröken eder, – med dem resonerar jag inte. De som påstå, att det är osedligt att använda sådan försiktighet, dem vill jag svara: att om de ha rätt, så måste de dock medge att det är vida osedligare och mer ansvarslöst att låta barnen, de oskyldiga, lida; och av två onda ting väljer man det minst onda. (…)

S – ,      

PPH Socialhistoria.indb 255

255

2013-11-13 17:48


185 Carl Christersson/Landskrona museum/ IBL Bildbyrå 187 Sydsvenskan Bild/IBL Bildbyrå 189 TT 191 Åsa Sjöström/Sydsvenskan/TT 192 Johan Wingborg/TT 193 Heritage Images/IBL Bildbyrå 196 Stockholms stadsarkiv 199 Stockholms Stadsmuseum 201 IBL Bildbyrå 203 Johan Fredrik Martin/SKM/Nationalmuseum 205 Bridgeman/IBL Bildbyrå 207 Ragnar Küller/Malmö Muséer/IBL Bildbyrå 208 Stockholms stadsarkiv 211 Amelie Herbertsson/Sydsvenskan/TT 216 ur KÖP! Folkhemmets reklam/Bokförlaget Max Ström

260

221 222 224 225 228 229 231 236 239 240 241 245 247 248 249 250

Ann Christine Eek Fred W. McDarrah/Getty Images Tommy Pedersen/TT Jeppe Wikström/Johnér Sören Svendsen/NordicPhotos Dan Hansson/TT Freddy Lindström/TT Johan Tobias Sergel Hetsigt kärlekspar SKM/Nationalmuseum Otto Ohms samling/IBL Bildbyrå TT Johan Engman/TT IBL Bildbyrå Håkan Risberg/Nerikes Allehanda Charles Hammarsten/IBL Bildbyrå David McNew/TB/Getty Images Jenny Hostetter

B

Kap 13 Register mm.indd 260

2013-11-18 10:35


Issuu converts static files into: digital portfolios, online yearbooks, online catalogs, digital photo albums and more. Sign up and create your flipbook.