Maria parr Tonje och det hemliga brevet
O_Tonje glimmerdal4.indd 1
Maria Parr
Tonje och det hemliga brevet 2010-02-23 15.04
Maria Parr
Tonje och det hemliga brevet Översättning: Karin Nyman
I_Tonje och det hemliga brevet.indd 5
2010-06-21 10.57
Läs mer om Maria Parr på www.rabensjogren.se
Rabén & Sjögren Box 2052 103 12 Stockholm www.rabensjogren.se © Maria Parr 2009 Originalets titel: Tonje Glimmerdal Copyright © Det Norske Samlaget 2009 Norsk utgåve: Det Norske Samlaget, Oslo Utgiven efter avtal med Hagen Agency, Oslo Omslag och karta: Marit Törnqvist Översättning: Karin Nyman Tryckt hos ScandBook AB, Falun 2010 Isbn 978-91-29-67250-3 Rabén & Sjögren ingår i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823
I_Tonje och det hemliga brevet.indd 6
2010-06-18 14:44:46
Brevet
Om du stiger av båten nere vid kajen så känner du luften inifrån dalen med en gång. Till och med nu när det är kall vinter känner du den. Bara blunda. Tall luktar det. Och gran. Det är bara att börja gå. Följ den vägen som går rakt fram, förbi den nerlagda kiosken, affären och Theos frisersalong, och vidare fram längs älven. I början är det rätt så platt, och en del hus. Utanför ett av de sista husen står det en grävmaskin. Där bor Peter och hans mamma. Så blir det mer och mer snö och skog, och nästan inga hus. Vägen blir hälften så bred och dubbelt så brant. Det kan hända att du börjar undra lite då, ifall du aldrig har varit där förut, och funderar på om du har gått fel. Men det har du inte. För just när du har tänkt det så ser du en skylt. ”Glimmerdalen” står det. Och då vet du att du ändå har gått rätt. 7
I_Tonje och det hemliga brevet.indd 7
2010-06-18 14:44:46
Det första du kommer till efter skylten är en campingplats. Och hör vad jag säger nu: du ska för allt i världen akta dig för att gå in på den campingplatsen. Ifall du ändå gör det, så kom inte sen och säg att du inte blev varnad. Klaus Hagen, föreståndaren på Hagen Hälsocamping, är så sur att man borde hälla ut honom i vasken. Han har ingen humor, och han tycker inte om barn, särskilt inte om de låter mycket. Och om de har pangat fönsterrutan i en av hans campingstugor med slangbella en gång, fast det inte var med mening, då tycker han allra sämst om dem. (Det barn som pangade en av rutorna med slangbella är inte särskilt förtjust i Klaus Hagen heller, om sanningen ska fram. Det händer att hon ligger vaken om kvällarna och funderar på att panga en till.) Så gå förbi Hagen Hälsocamping, om du är klok. Och efter Hagen Hälsocamping kommer du in i en skog där snön böjer grenarna nästan ända ner i huvudet på dig. En del kallar det en sagoskog. På andra sidan skogen ligger Sallys gröna hus, fast det finns inget särskilt sagoaktigt med det. Du ser Sallys lilafärgade permanent sticka upp bakom en krukväxt i vardagsrumsfönstret. Sally ser dig också. Var så säker. Sally ser allt. Även om du smög förbi det gröna huset som en liten mus i vit vinterdräkt utan att göra ett enda ljud: Sally skulle ändå ha sett dig. Hon sover inte middag heller. Men när du har hunnit ordentligt förbi Sallys hus, då kommer du äntligen till bron över Glimmerdalsälven. Om du går 8
I_Tonje och det hemliga brevet.indd 8
2010-06-18 14:44:46
över bron och älven och går backen upp till höger kommer du till Gunnvalds gård. Men om du inte gör det utan går backen upp till vänster kommer du till gården där Tonje bor. Fler gårdar finns det inte här uppe under fjällen. Och nu är du alltså i Glimmerdalen. Var så välkommen.
9
I_Tonje och det hemliga brevet.indd 9
2010-06-18 14:44:46
Kapitel 1 Där Tonje nästan gör en volt på skidor
Det är väldigt tyst längst in i Glimmerdalen kalla eftermiddagar i februari. Älven brusar inte, för den är under isen. Fåglarna kvittrar inte, för de har dragit söderut. Man hör inte ens fåren, för de står inne i fårhusen. Allt är bara vit snö, mörka granar och stora, tysta fjäll. Men mitt i den tysta vintern är det en svart prick som snart kommer att ge ljud ifrån sig. Den svarta pricken står uppe vid foten av Vardetinnen, i slutet av ett långt och ganska ojämnt skidspår. Pricken är Tonje Glimmerdal. Hon har en pappa som är bonde i Glimmerdalen och en mamma som är havsforskare ute vid havet. Och hon har röda lejonlockar. I påsk blir hon tio år. Det har hon tänkt fira så det dundrar i fjällen. Klaus Hagen nere på campingplatsen, han som inte tycker om barn, han borde egentligen vara rätt nöjd med livet. Det finns nämligen bara ett enda barn i hela Glimmerdalen. Och 10
I_Tonje och det hemliga brevet.indd 10
2010-06-18 14:44:46
ett barn, det borde till och med Klaus Hagen kunna tåla. Men det gör han inte. Tonje Glimmerdal är just ett sånt barn som Klaus Hagen tål minst av allt. Det är något hos henne som gör att alla hans campinggäster begriper direkt när de träffar henne att det egentligen är Tonjes dal de har kommit till, hur mycket de än bor på Hagen Hälsocamping. Turligt nog är Glimmerdalens lillkejsarinna mer än normalt förtjust i besök. – Det borde stå ”välkommen” i pannan på dig, Tonje, sa faster Idun en gång. På vintrarna gör Tonjes skidspår och fotspår snirklar och streck över hela Glimmerdalen. – Jag släpper ut henne på morgonen och hoppas hon kommer hem till kvällen, säger pappa Sigurd när folk som hälsar på frågar var han har gjort av sin dotter, för det frågar folk i Glimmerdalen jämt om. – Glimmerdalens lilla dunder, kallar de henne. Och nu flyttar sig Tonje lite så att skidspetsarna pekar ner mot Lillhammaren. De har fått ledigt från skolan tidigt den här sista fredagen före sportlovet. Det är mitt på dagen fortfarande. – Sportlov, det är en bra sak, säger Tonje till sig själv. Sportlov och nerförsbackar. Det är brant ner till Lillhammaren. Så brant att Tonje måste spänna hela kroppen där hon står, men det är så här faster Eir 11
I_Tonje och det hemliga brevet.indd 11
2010-06-18 14:44:46
och faster Idun brukar göra när de är hemma om påskarna. De startar här uppe och så sätter de iväg i vild fart så yrsnön står som en brudslöja efter dem. De har kanten på Lillhammaren till gupp och flyger i himlens sky. Faster Eir gör till och med en volt. – Man behöver två saker här i livet, brukar faster Eir säga. Fart och självförtroende. Det tycker Tonje är klokt sagt av faster Eir. Hon övar sig på allt möjligt som har med fart och självförtroende att göra när fastrarna är i Oslo och studerar. Men en sak är säker, och det är att Tonje Glimmerdal inte gör så mycket som ett litet pytteskidhopp om inte Gunnvald sitter i sitt köksfönster och kikar. För det första är det inget roligt att hoppa om ingen tittar, och för det andra är det bra att ha någon som kan ringa efter ambulans om man inte reser sig igen efter landningen. Han bor ganska långt från foten av Vardetinnen, Gunnvald, men han har en väldigt bra kikare. Nu vevar Tonje med armarna och signalerar att hon är klar. Och därmed är det slut på tystnaden i Glimmerdalen. – Per Spelman han hade en endaste ko! gastar Tonje och kastar sig utför. Det är viktigt att sjunga när man åker skidor. Alla gånger Tonje hoppar utför Lillhammarkanten sjunger hon så högt att det går små laviner i halsgropen på Glimmerhornet. – Per Spelman han hade en endaste koooo! 12
I_Tonje och det hemliga brevet.indd 12
2010-06-18 14:44:46
Hon kröker ihop sig med händerna framför sig och böjer huvudet för att minska luftmotståndet. – Han bytte bort kon sin, fick felan igen! Kanten blir större och större. Tonje känner att nu måste hon sjunga högt om hon inte ska ångra sig gruvligt. – HAN BYTTE BORT KON SIN, FICK FELAN IGEN! sjunger hon skyhögt så det skallrar i Glimmerdalsfjällen. Å, fy fabian vilken fart! Å, himmel och pannkaka vad Lillhammarkanten växer framför henne. Att hon aldrig lär sig. Att hon aldrig, aldrig, aldrig lär sig. Nu är hon där snart. Nu börjar det snart gå uppför. Det går uppför. Tonje blundar. Där är kanten. Det killar i magen och sticker i benen. – Du gamla, goda fiooooooooooooooooooooooooooooooooo …! Tonje svävar. Aldrig förut har hon hunnit sjunga så mycket av Per Spelman medan hon är i luften. Det är minsann nästan hela refrängen. Hade hon kunnat göra volter, som faster Eir, då hade hon hunnit göra tre i rad. Men tråkigt nog kan jag inte göra någon volt än, tänker Tonje där uppe i luften. Eller det kanske jag kan i alla fall, tänker hon också, för hon märker att hon har huvudet där benen ska vara och benen där huvudet ska vara. Så, efter en helt imponerande svävning, kraschlandar Tonje som en uppochnervänd seg gubbe i en tårta med för mycket grädde. Det är vitt och kallt och hon vet inte om hon är levande eller död där hon ligger. Det undrar säkert Gunnvald också, 13
I_Tonje och det hemliga brevet.indd 13
2010-06-18 14:44:46
nere i köksfönstret. Tonje ligger stilla tills hon känner att hjärtat slår. Då ruskar hon lite på huvudet, för att liksom få allt på plats igen därinne. – Var det en sorts volt kanske? undrar hon.
14
I_Tonje och det hemliga brevet.indd 14
2010-06-18 14:44:46