9789144104966 by Smakprov Media AB

det svenska samhället 1720–2014

böndernas

1720–2014

och arbetarnas tid

Det svenska samhället Böndernas och arbetarnas tid

Susanna Hedenborg & Lars Kvarnström

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 31278 ISBN 978-91-44-10496-6 Upplaga 5:1 © Författarna och Studentlitteratur 2004, 2015 www.studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Omslag: Werner Schmidt Sakgranskning: Lars Edgren (del 3) och Bo Persson (del 4) Printed by Interak, Poland 2015

Innehåll

11 Inledning 13 Det moderna samhällets framväxt – böndernas och arbetarnas tid 14 Böndernas tid – enhetssamhällets upplösning 16 Arbetarnas tid – den moderna kapitalismen skapas 17 Könsrelationernas betydelse 18 Källmaterialet

D el 3 B Ö ND ER N A S T ID 1720 –1866 23 K APITEL 9

Ideologier och mentaliteter 24 Upplysning och nya politiska ideologier 29 Kultur 30 Kyrkans roll och sekulariseringen 35 Lagstiftning och förordningar 39 Skolan 39 Kyrkskolan 40 Utbildningsfrågor 42 Folkskolan 43 Några linjer – läskunnighet 49 K APITEL 10

Befolkningsomvandlingen 52 Minoriteterna 54 Befolkningsteori 57 Dödsorsaker 61 Befolkningsstatistik 65 Sjunkande giftermålsfrekvens 69 Maktrelationer inom familjen 72 Några linjer – en sexuell revolution?

Innehåll 77 K APITEL 11

Människorna och deras näringar 77 Ekonomisk tillväxt och prisförändringar 81 Infrastruktur 86 Handel, distribution och konsumtion 89 Städerna 90 Jordbrukets omvandling – den agrara revolutionen 95 Jordbrukets regionala skillnader 101 Nya grödor, odlingssystem och redskap 104 Skiftesreformer 108 Arbete och försörjning 109 Arbete på landsbygden 111 Arbete i städerna 125 Levnadsstandard 126 De som blev över 133 Några linjer – ekonomiskt tänkande och ekonomisk politik 139 K APITEL 12

Från ståndsriksdag till tvåkammarriksdag 139 141 144 151 153 157 159 162 165 169 173

En oklar tronföljd Maktens fördelning under frihetstiden Frihetstiden i politiken Den gustavianska tiden fram till 1780-talet Maktens fördelning under den gustavianska tiden Början till slutet – Gustav III:s sista år Från Gustav IV Adolf till Jean Baptiste Bernadotte Bernadotte till makten Maktens fördelning i 1809 års regeringsform Ståndssamhället avvecklas Några linjer – kvinnofrågan D el 4 A R BE TA R N A S T ID 1866 –2014

181 K APITEL 13

Vägen till demokrati 182 182 183 184 186

Det begränsade medborgarskapet Rösträtt och valbarhet Det tidiga partiväsendet Försvars- och tullfrågorna Stat och samhälle © Författarna och Studentlitteratur

Innehåll 186 Den moderna staden 189 Socialhjälpsstat och filantropi 191 Infrastrukturbygge 193 Folkrörelserna 194 Väckelserörelsen 196 Nykterhetsrörelsen 197 Arbetarrörelsen 202 Idrottsrörelsen 204 Kvinnorörelsen 205 Folkrörelserna i 1800-talets samhälle 207 Arbetsmarknadsrelationerna 207 Industrisamhällets genusordnade arbetsmarknad 208 Statarna 210 De patriarkala bruksmiljöerna 211 Modern industri mellan patriarkalism och byråkrati 213 1909 års storstrejk 214 Staten som arbetsgivare 216 Unionsupplösning och författningsrevision 216 Unionsupplösande tendenser 217 Unionsupplösningens mekanismer 218 Ett första steg mot parlamentarism 218 Nya partibildningar 219 Kampen för rösträtt 220 Karl Staaff och rösträtten 221 Rösträttsreform med konservativa förtecken 222 Världskrig och demokratiskt genombrott 222 Försvarsfrågan 223 Bondetåg och regeringskris 224 Regeringen ”Hungerskjöld” och krigstidsproblemen 225 1919 års författningsrevision 227 Nationalism och demokrati 228 Nationalismens problem 229 En svensk nationalism 231 Nationalism, politik och rasbiologi 232 Nationalismens genus 233 Några linjer

Innehåll 237 K APITEL 14

Människorna och deras näringar 237 Befolkningsutvecklingen 240 Den demografiska transitionen 241 Befolkningsutvecklingens orsaker 242 Familjens förändrade roll 243 Från utvandrar- till invandrarland 244 Emigrationen 246 Emigrationens orsaker 248 Immigrationen 248 Immigrationens orsaker och följder 250 Urbaniseringen 250 Stadsutvecklingen 1850–1920 251 Stadsexpansionen 1920–1970 252 Det moderna Sveriges kommuner 253 Näringarna 253 Näringsstrukturens förändring 255 Jordbrukets omvandling 258 Rennäringens speciella villkor 259 Industrialismens tid 264 Några linjer 267 K APITEL 15

Det svenska folkhemmet 269 En demokrati med problem – minoritetsparlamentarismens

decennium 270 Försvars- och säkerhetspolitik 271 Förbudsfrågan 272 1920-talets arbetsmarknadsfrågor – mellan Åkarp och

Saltsjöbaden 274 Kosackval och skott i Ådalen 276 Folkhemsbygget 278 1933 års krisuppgörelse 279 Befolkningsfrågan 281 Bostadsfrågan 283 Saltsjöbadsavtalet och arbetsmarknadens förändring 285 Arbetsmarknadens genus 287 Den svenska modellen – 1930-talet 288 Sverige under andra världskriget 289 Ålandsfrågan och krigsutbrottet

Innehåll 290 Nationell samling och neutralitetskriser 291 Svensk flyktingpolitik 292 Världskrigets vardag 293 Världskrig och demokrati 294 Efterkrigstidens högkonjunktur – en socialdemokratisk skördetid 297 Den lokala demokratin 298 En förändrad arbetsmarknad 300 Sverige i världen – atombomb och neutralitet 301 Pensionsstriden 1957 303 Ett medborgarskap med problem 305 Miljonprogrammet 306 Nya politiska krafter – svenskt 1960-tal 308 Efter folkhemmet? – 1900-talets epilog 309 1970-talets författningsreformer 310 Regimskifte och kärnkraftsomröstning (1971–1982) 312 Kampen om regeringsmakten 1982–2014 316 Nya frågor och nya folkrörelser 317 Nya partier och nya politiska former 319 Arbetsmarknadens förändring 320 ”Varannan damernas” 321 Sverige i världen 322 Några linjer 325 K APITEL 16

Tänkande, minne och kulturarv 325 Skola och bildning 326 Från folkskola till bottenskola 327 Läroverk för pojkar och flickskolor 328 1927 års skolpolitiska beslut 329 Det frivilliga bildningsarbetet 330 Grundskola och friskolor 331 Den högre utbildningen 332 Den massmediala revolutionen 332 Dagspressen 334 Filmen 335 Radio och TV 337 Teknik, media och samhällsutveckling 337 Minne och kulturarv 339 Industrisamhällets kulturarv 340 Kulturarv och turism 341 Historieämnets förändring

Innehåll 342 344 345 346 348 350 351

Historieskrivningen som popularisering och utbildning Den kommersialiserade fritiden Den nya fritiden Ungdomen som hot eller löfte Musikens makt – från jazz till hiphop Kommersialisering och globalisering Några linjer

355 Bibliografi 357 Referenser i urval 357 Översiktsarbeten 359 Landsbygdens ekonomiska och sociala historia 360 Städernas utveckling 361 Demografi och hälsa 363 Politiska förlopp och lagstiftning 363 Stånds-, köns- och klassfrågor 364 Levnadsförhållanden och social förändring 367 Kyrkan, religionen, förändrade tankar, upplysningen, läskunnighet 368 Politisk och social utveckling i den kapitalistiska eran 371 Arbetsliv och arbetsmarknadsrelationer i industrisamhället 372 Könsrelationerna 373 Tänkande, minne och kulturarv 377 Person- och sakregister

kapitel

Människorna och deras näringar Kapitel 11

Sverige dominerades under 1700- och 1800-talen av jordbruket. De allra flesta bodde på landsbygden och försörjde sig inom den agrara sektorn. Men samhället var inte oföränderligt. Under perioden lades grunden för det som kommit att kallas den industriella revolutionen i Sverige. Jordbruket förändrades, liksom människors sätt att försörja sig och även om majoriteten av den svenska befolkningen fortfarande bodde på landsbygden i slutet av 1800-talet, brukar man tala om att Sverige då genomgick sin industriella revolution – nästan hundra år senare än länder som England och Belgien. Det var där den industriella revolutionen hade börjat. Frågan om huruvida omvandlingen från jordbrukssamhälle till industrisamhälle kan kallas en revolution har diskuterats. Förändringen gick inte över en natt utan var ryckig och ojämn. Sveriges omvandling var inte särskild från den europeiska utan gick tämligen parallellt med den i länder som Tyskland och Frankrike.

Ekonomisk tillväxt och prisförändringar Under första hälften av 1800-talet visar den svenska ekonomin en helt ny utveckling – varaktig ekonomisk tillväxt. Relationen mellan produktionens utveckling och befolkningens tillväxt hade brutits till produktionens fördel. Den ökade nu snabbare än befolkningen. Visserligen långsamt, med ungefär 0,3 till 0,4 procent om året, men i tillräckligt tempo för att ekonomin på ett genomgripande sätt skulle förändras. Jordbrukets tillväxttakt var inte så hög, men den räckte för att föda den snabbt växande befolkningen. Dessutom skapades ett överskott för export. Tillväxten inom jordbrukssektorn möjliggjordes inte minst genom stora institutionella förändringar såsom skatteköp och skifte samt genom att ny mark lades under plogen och att jorden brukades mer effektivt.

Mer på webben ILLUSTRATION

Ekonomisk och demografisk utveckling

DEL 3 Böndernas tid 1720–1866

Den högsta tillväxttakten fanns inom industrin, men industrisektorn (industri och hantverk inklusive byggnadssektorn) var relativt liten under den här perioden – ungefär en fjärdedel av det totala produktionsvärdet kom från industrin. Transportnäringen ökade också. Denna ökning pekar på en växande marknad. Nu behövde fler varor fraktas längre sträckor och det kunde ske till fallande kostnader. Tjänstesektorn utgjorde en stor del av den totala samhällsekonomin. Om bara det avlönade arbetet räknas, utgjorde det cirka en tredjedel av totala BNP. Om däremot även det oavlönade hushållsarbetet räknas in, utgjorde denna sektor den absolut största i samhällsekonomin. Det oavlönade hushållsarbetet sysselsatte framför allt kvinnor och barn. Tabell 11.1 Årlig procentuell förändring av produktionen i fasta priser och av befolkningen 1800–1850 samt sektorns andelar av produktionsvolymen 1800/1804 och 1846/1850 i 1825 års prisnivå. Källa: Schön, Lennart, En modern svensk ekonomisk historia. Tillväxt och omvandling under två sekel, Stockholm 2000, s. 58.

Mer på webben ILLUSTRATION

Folkmängden i Sverige 1750–1870

Sektor

Jordbruk med binäringar Industri och hantverk inklusive byggnads verksamhet Transporter och kommunikation Övriga tjänster (exklusive oavlönat husligt arbete) BNP Befolkning

Årlig procentuell förändring 1800–1850

Andel av BNP 1800/1804 i prisnivå 1825

Andel av BNP 1846/1850 i prisnivå 1825

1,2 1,5

38 23

38 26

1,3

1,0

1,2 0,8

100

Under 1800-talets första hälft steg spannmålspriserna, vilket gjorde det lönsamt, för dem som kunde, att investera i en sådan produktion. Under århundradet växte dessutom en vidare kreditmarknad fram, som kunde finansiera dessa investeringar. En annan viktig förändring vad gäller priserna var att marknaden allt mer integrerades, vilket framgår av att priserna visar på en allt större samstämmighet i olika delar av landet. Vad var det då som orsakade den stora förändringen i människors möjligheter att försörja sig? Ja, det är inte lätt att säga. Flera faktorer samverkade och forskningen har pekat ut flera orsaker till den industriella revolutionen: det reformerade jordbruket, befolkningsökningen och införandet av en obligatorisk folkskola, en stark centralmakt, järnhantering som effektiviserades, det nyare skogsbruket, en satsning relativt tidigt på utbyggnaden av ett järnvägsnät i både statlig och privat regi. Andra orsaker till att Sverige genomgick en

11 Människorna och deras näringar

förändring har ansetts vara goda tillgångar på råvaror, teknisk och kommersiell bearbetning av dem, enstaka uppfinningar, organisering samt utbildning. Alla de här faktorerna var inte viktiga under första hälften av den period som beskrivs här. Flera kan snarare ses som viktiga krafter bakom den snabba industrialisering som Sverige genomgick under slutet av 1800-talet. Under perioden 1720 till 1866 var jordbrukets förändringar de mest centrala – jordbrukssektorn var den största sektorn under perioden (se tabell 11.1). Många som verkade i tjänstesektorn gjorde det i sysslor som var kopplade till jordbruket och jordbrukshushållen. Samtidigt hade jordbrukssektorns förändring knappast varit möjlig om människors läskunnighet inte hade utvecklats parallellt. Genom texter om jordbruksförbättringar och information om priser från olika håll i landet kunde människor påverka sin ekonomiska situation. De kunde till exempel förändra odlingsmönster och få råd om nya verktyg. Att det reformerade jordbruket är en viktig grund för ekonomins omvandling är många forskare ense om. Jordbruksproduktionen förändrades i hela Västeuropa. Den stora omvandlingen, som innebar att det inom jordbruket skapades stora produktionsökningar, brukar kallas den agrara revolutionen. Produktionsökningen gjordes möjlig genom att åkrar slogs samman till större sammanhängande arealer, att gamla betesmarker förvandlades till åker och att nyodlingar togs upp. Dessutom minskade den del av jorden som inte användes och tåliga grödor som havre och potatis, som gav många kalorier per hektar, expanderade. Produktionen ökade även genom effektiviseringar. De senare brukar kopplas till skiftesreformerna som ledde till bättre mark utnyttjande. Mot slutet av 1800-talet började jordbruket mekaniseras. Samtidigt ökade andelen personer som inte ägde jord. Trots att de obesuttnas andel av befolkningen växte starkt under 1800-talet verkar det som om en majoritet av befolkningen ändå hade fått det bättre mot slutet av århundradet än de hade haft i slutet av 1700-talet. Det berodde på att många av de jordlösa fick arbete inom landsbygdsindustrin. Andra sökte sig till städerna och arbetade där med hantverk, samt inom industriell verksamhet. Den stora ekonomiska och sociala omvandlingen av det svenska samhället, från jordbruks- till industrisamhälle var märkbar för alla de som gång på gång fick flytta för att finna försörjning. Bostadsfrågan var ett problem för de allra flesta som flyttade till städerna. Många sökte sig över havet till landet i väster, Amerika, för att kunna försörja sig. Förutsättningarna för andra grupper förändrades också. Under © Författarna och Studentlitteratur

Mer på webben ILLUSTRATION

Laga Skifte

DEL 3 Böndernas tid 1720–1866

Mer på webben ILLUSTRATION

Allmogemålning

perioden växte nya starka grupper fram. Inom samhällets övre skikt var det inte längre nödvändigtvis adelsmännen som var den stark aste gruppen. Här handlade det istället om de rika grosshandlarna i Stockholm eller Göteborg och om brukspatronerna. Bönderna var en annan grupp som ekonomiskt kom att bli starkare under perioden. Inte minst eftersom några grupper bland bönderna fick ökad besittningsrätt till jorden de brukade. Böndernas ökade möjligheter märktes även i politiken. Forskare brukar tala om att grunderna för ståndssamhället förändrades. Nya grupper bildades som gick på tvärs med stånden och på sikt kom klassamhället att växa fram ur dessa förändrade förhållanden. Även om människor bodde på landsbygden och försörjde sig inom den agrara sektorn skilde sig brukandet av jorden åt. Det var inte heller alla som hade sin största utkomst från jordbruksprodukter. Här fanns även avsaluslöjd och hemindustriellt arbete. Tillverkningen skedde på lite olika villkor beroende på hur stor del av produktionsmedlen som ägdes av hushållet. Betydelsen av denna produktion växte parallellt med samhällets förändringar. Levnadsförhållandena i städerna var dåliga och dödligheten var hög under perioden. Särskilt hög var dödligheten i landets huvudstad, Stockholm. Men städerna lockade trots det till sig många nya invånare. Troligen lockades människor, precis som i dag, av att där utlovades arbeten. Kanske lockades de även av att det i städerna fanns en frihet från bygemenskapens starka sociala kontroll. Även om omvandlingen påverkade alla betydde den olika saker för män, kvinnor och barn samt rika och fattiga. I städerna och på landsbygden arbetade män, kvinnor och barn med produktion, handel och olika typer av servicefunktioner. Vad barn, kvinnor och män arbetade med påverkades av ekonomisk och teknisk utveckling, liksom av idéer och uppfattningar om vad vuxna respektive barn, kvinnor respektive män, skulle arbeta med. Männen hade makten över kvinnors och barns möjligheter att försörja sig genom lagstiftningen som hindrade kvinnor och yngre från att självständigt bedriva hantverks- samt handelsrörelse. Kvinnor kunde, trots att de var vuxna, inte kontrollera sin ekonomi eftersom de var omyndiga. Deras inkomster och kapital underställdes manliga förmyndare. Under 1800-talet kom kvinnors möjligheter till försörjning att förändras och utökas på många sätt. För att förhindra att myndigheterna fick alltför stora utgifter för fattiga, tvingades en ny lagstiftning fram som gjorde ogifta kvinnor myndiga i slutet av 1800-talet. Förändringarna var säkert även påverkade av de

11 Människorna och deras näringar

diskussioner som fördes i Sverige och Europa om kvinnans rättigheter. Barn fortsatte att underställas de vuxna i hushållet.

Infrastruktur Vid 1700-talets början var resandet och transporterna starkt begränsade av den dåliga framkomligheten på vägarna. Det var svårt att komma fram med vagn och därför fick människor färdas till fots eller till häst i inlandet. Ofta var transporterna beroende av klimatet. I norra Sverige var det enklast att utföra långväga resor och transporter när det låg is på vattnet eller snö på marken, medan transporter och resor i södra Sverige var mer beroende av öppet vatten. Under de två nästföljande århundradena förbättrades kommunikationerna. Denna utveckling påverkade den ekonomiska utvecklingen positivt. En stor förändring var de kanalbyggen som genomfördes under perioden 1780 till 1830. De största byggprojekten var Trollhätte kanal och Göta kanal. Genom Trollhätte kanal som mynnar ut i Göteborg nådde Värmlands järn- och skogsprodukter en världsmarknad. På Göta kanal transporterades spannmål, salt, sill och brännvin under den första hälften av 1800-talet. Senare kom trä, papper och trämassa att bli viktiga handelsvaror som forslades på kanalen. Göta kanal som går tvärs över hela Sverige är ett fantastiskt byggnadsverk. Baltzar von Platen, som studerat kanalbygge utomlands drev projektet framåt. Kanalen innehåller 58 slussar, eftersom det är stora höjdskillnader där vattnet skulle ledas fram. Slussarna var från början handmanövrerade. Bygget genomfördes med hjälp av nästan 60 000 indelta soldater eller cirka sju miljoner dagsverken à tolv timmar och tog mer än 20 år att genomföra. Byggandet av kanalen fick stor betydelse för verkstads industrin, eftersom von Platen lät uppföra en mekanisk verkstad i Motala som brukar ses som den ”svenska verkstadsindustrins vagga”. Under 1800-talet växte det fram en stor ångbåtsflotta i Sverige. Näst efter Storbritanniens var den störst i Europa vid 1800-talets mitt. Ångbåtarna transporterade människor och gods från och till Stockholm på Mälaren och söderut längs Östersjökusten. Att ångbåtstrafiken ökade från 1820-talet och framåt hängde naturligtvis samman med att transporter i första hand gick på vatten – på sjöar, åar, längs kusterna eller på de nybyggda kanalerna. Landtrafiken var långsam i jämförelse med ångbåtarna, och allteftersom fraktpriserna sjönk ökade ångbåtstrafiken i popularitet. Ångbåtarna stod för det moderna. De färdades snabbt och var relativt oberoende av väder och vind, till skill© Författarna och Studentlitteratur

Mer på webben ILLUSTRATIONER

Göta kanal Göta kanal och Baltzar von Platen

DEL 3 Böndernas tid 1720–1866

Mer på webben ILLUSTRATION

Järnvägen

nad från segelfartygen. Först på 1920-talet, när lastbilar och bussar slog igenom, avtog ångbåtstrafiken i betydelse. Kanalerna var statliga investeringar som syftade till att underlätta handeln. Även vägnätet blev föremål för en del statliga investeringar under perioden, men den riktigt stora förändringen av kommunikationsmöjligheterna i Sverige kom först med järnvägsbyggandet. Finansminister Johan August Gripenstedt var en stark förespråkare för att staten skulle ta på sig ansvaret för utbyggnaden av det svenska järnvägsnätet. En sådan satsning skulle ge ekonomisk tillväxt, sysselsättning och stärka exporten. Tidigare hade det obetydliga järnvägsnätet framför allt finansierats genom privata intressen. Statens investeringar kom igång vid mitten av 1800-talet (1854). Då satsade man på stambanor, det vill säga huvudjärnvägar. År 1856 var sträckan mellan Stockholm och Göteborg färdig. Gripenstedts propagerande för det statliga ansvaret ledde till att ytterligare stambanor byggdes mellan den första stambanan och Malmö, samt till Norge via Karlstad. I samband med utbyggnaden av järnvägen och i syfte att samordna byggandet bildades ett statligt verk 1856. Det kom senare att anta namnet Statens Järnvägar, det vill säga SJ. Det är inte bara kommunikationerna som tillhör ett lands infrastruktur. Även möjligheten att få och ge kredit brukar räknas dit. Under 1700-talet var den formella kreditgivningen svagt utvecklad. På den informella kreditmarknaden fanns många aktörer. Penningekonomin var dåligt utvecklad och människor lånade mot till exempel reverser och panter. Det var inte ovanligt att de stora handelshusen och bruken även fungerade som kreditgivare. Från mitten av 1700-talet till första hälften av 1800-talet blev sockenmagasinen allt viktigare som kreditgivare. Visserligen hade Sveriges riksbank (Riksbanken) bildats redan 1668 – då kallad Riksens ständers bank. Förutom kontoret i Stockholm fanns det lånekontor i Malmö och Göteborg. Dessa hade inrättats 1824 för att ersätta de så kallade privata diskonterna. Riksbanken hade flera något motstridiga funktioner. Dels fungerade banken som en vanlig affärsbank som skötte in- och utlåning, dels fungerade den som ett politiskt instrument som användes som organ för subventioner till näringslivet och krigen. Riksbanken skulle även genom sin verksamhet hålla valutan stabil. Att riksbanken kontrollerades av riksdagen möjliggjorde ett stort politiskt inflytande. Och med tiden blev Riksbanken ett allt viktigare politiskt instrument när det gällde penning-, valuta- och kreditpolitiken. Till en början omgavs Riksbankens arbete av ett visst hemlighets-

11 Människorna och deras näringar

Johan August Gripenstedts tal på Riddarhuset den 4 juni 1857

Högvälborne Herr Grefve och Landtmarskalk, Högloflige Rikets Ständer! […] I afseende på nyttan af jernvägar för ett land i allmänhet, tror jag mig kunna antaga, att meningarna derom numera äro temligen enhälliga. Röster hafva visserligen låtit höra sig, synnerligen förr, hvilka påstått, att hvarken jernvägar eller andra den nyare tidens inrättningar, hvilka afse att underlätta menniskans materiela bestyr, bidragit till folkens sanna välfärd eller till den högre odlingens framsteg; men dessa röster hafva småningom tystnat, och få eller ingen torde finnas här närvarande, som ej erkänner, att mensklig odling i allmänhet följer spåret af materiel förkofran och att, då jernvägar otvifvelaktigt utgöra ett af nutidens mäktigaste medel till framsteg i detta hänseende, de äfven för oss måste betraktas såsom en sak af yttersta vigt, hvilken kraftigt skall bidraga till utveckling af landets tillgångar i alla riktningar. Huruvida staten för tillvägabringandet af jernbanor i ett land behöfver eller bör medverka och göra någon uppoffring, anser jag vara en fråga, som måste bedömas med hänseende till hvarje lands särskilda förhållanden. […] Jag har derför kommit till följande slutsatser: att jernvägar, i anseende till deras stora nytta och nödvändighet för utvecklingen af våra hjelpkällor, böra här i landet byggas; att staten dervid kraftigt måste medverka; och att den lämpligaste formen för en sådan medverkan är, att staten omedelbart öfvertager hufvudbanornas utförande och förvaltning. […] Och äfven åt oss Svenskar är en sådan glädje beskärd. Äfven vi kunna med visshet förutse en utveckling, hvartill måhända intet annat land i Europa kan uppvisa ett motstycke. Härtill fordras dock, att de hjelpkällor, vi ega, men som ännu till största delen, såsom slumrande krafter, ligga obegagnade, skola blifva behörigen tillvaratagna. Och då anskaffandet af nödiga jernvägar, i min tanke, utgör ett oundgängligt villkor för uppnåendet af detta ändamål, så kan jag också, med handen på hjertat, utan tvekan tillstyrka bifall till hvad Kongl. Maj:t i detta hänseende föreslagit – förvissad, som jag är, att om detta stora företag nu af Sveriges förenade ombud med manligt mod beslutes, och sedan med fasthet och kraft genomföres, så skall detsamma också blifva det vigtigaste steg, som kanske någonsin tagits till det kära, af oss alla så högt älskade fäderneslandets framtida lycka och förkofran. (Citerat ur Johan August Gripenstedt, Tal: anföranden och uppsatser. 1871, s. 209, 211–212, 219, 243.)

DEL 3 Böndernas tid 1720–1866

makeri. Trots att banken lydde under riksdagen var det bara de tre övre stånden som hade något inflytande i dess arbete. Bönderna ansågs, precis som i fallet med utrikespolitiken, alltför okunniga. Det politiska arbete som rörde Riksbankens verksamhet bedrevs under Frihetstiden inom sekreta utskottet (i vilket bönderna inte ingick) i dess banko deputation. Under Gustav III var det bankoutskottet och hemliga utskottet som bestämde riksbankens politik; därefter riksdagens ständiga bankoutskott. Riksbankens verksamhet granskades under Frihetstiden kontinuerligt vid riksdagarna. När Gustav III 1772 tog makten genom en statskupp och enväldigt bestämde att det var hans uppgift att kalla in riksdagen uppstod ett problem. Hur skulle nu verksamheten inspekteras med jämna mellanrum? För att förebygga att granskningen uteblev inrättades bankorevisionen 1778. Med tiden blev Riksbankens statsrättsliga ställning allt klarare. Till en början var Riksbankens verksamhet mer lik en affärsbanks än en centralbanks, eftersom man lånade ut pengar till allmänheten. Men det dagliga arbetet på banken var långt ifrån det på dagens bank. Att hämta ut en insättning eller ett lån kunde ta en dag och krävde minst två besök på banken. Dessutom skulle kunden besöka olika expeditioner och kassor. Att ärenden kunde ta lång tid gjorde att många av bankens kunder inte gick dit själva utan istället skickade så kallade kommissionärer. Den statliga pantbanken grundades 1772 och kallades General assistanskontoret. Det var många som lånade mot pant på General assistanskontoret – i jämförelse med befolkningssiffror var andelen som lånade där långt högre än i dag. Framför allt anlitades kontoret under perioden november till maj när många av kunderna tjänade som minst. Pantbanken lönade sig inte, men fick fortsätta sin verksamhet i syfte att lugna de fattiga. Till och med kläder kunde belånas, vilket gjorde det möjligt för dem som inga andra medel hade än det de hade

En motivering till att behålla den olönsamma pantbanken var att de fattiga skulle ha möjlighet att låna pengar för att klara sitt uppehälle:

… den fattige skulle därigenom betagas en utväg. Den vanan för honom gjort nödvändig, att i nödens stund kunna på sine paltor, som sammantagne ofta ej utgöra mer än 40 sk(illingar)s värde, erhålla en penning till sin och de sinas nödtorftigaste livsbäring. (Citerat ur Sven Fritz, Generalassistanskontoret med efterföljare, på CD-rom It all began in Old Town. A Swedish banking history, SDC Sweden AB, 2002.)

11 Människorna och deras näringar

på sig att låna pengar. Den statliga pantbankens verksamhet fortsatte ändå fram till slutet av 1800-talet. Riksbanken bedrev på 1750-talet en omfattande låneverksamhet med låga räntor och långfristiga lån där man krävde realsäkerhet; ofta handlade det om inteckningar av fastigheter. Banken lånade även ut pengar på kortare tid mot olika panter, såsom guld, silver eller andra varor. Det gick inte att låna mot så kallad namnsäkerhet, ett slags borgensförbindelse, i Riksbanken. Namnsäkerheten var däremot grunden för utlåning i de så kallade diskonterna. Dessa grundades på 1770-talet och kan ses som föregångarna till de privatägda affärsbankerna. Detta system havererade 1817 (och diskonterna upphörde 1818) i den ekonomiska krisen efter Napoleonkrigens slut, och sedan dröjde det till 1830-talet innan det åter bildades privatägda affärsbanker vid sidan av Riksbanken. Dessa var solidariska bankbolag, det vill säga bolag där delägarnas ekonomiska ansvarighet inte, såsom i ett modernt aktie bolag, var begränsad till det kapital de satsat. Till skillnad från diskonterna hade de sedelutgivningsrätt. De kom senare att kallas enskilda banker. Från och med 1897 förlorade de enskilda bankerna sin sedelutgivningsrätt, men deras sedlar gällde fram till 1904. Riksbanken fick då monopol på att ge ut sedlar, ett led i omvandlingen av den till en efter tidens förhållanden modern centralbank. De första sparbankerna som bedrev in- och utlåningsverksamhet bildades på 1820-talet. Dessa var till en början inte enbart finansiella aktörer utan hade en filantropisk funktion. Tanken var att långsiktigt sparande bland fattigare grupper skulle uppmuntras. Sparandet skulle bli en hjälp till självhjälp och på det viset skulle behovet av den offentliga fattigvården minska. Först runt 1860 kom det stora genombrottet för bankernas verksamhet. Det hade dels att göra med att bankverksamheten hade reglerats med hjälp av etableringskontroll, Riksbanken ville begränsa konkurrensen för bankverksamheten, dels att inlåningen inte kunde bli särskilt stor förrän en stor grupp människor fick sina löner i pengar och inkomster stora nog att kunna spara. En intressant iakttagelse om den tidiga bankverksamheten är att det många gånger var kvinnor som sparade i de första sparbankerna; detta trots att kvinnor i allmänhet tjänade mindre än män och trots att de, genom att de var omyndiga, rent formellt inte själva kunde bestämma över sina inkomster. Så många som hälften av dem som satte in pengar i sparbankerna var kvinnor – framför allt yngre ogifta pigor. Dessutom hade de, trots rådande lagstiftning, full förfoganderätt över sina sparade pengar. © Författarna och Studentlitteratur

DEL 3 Böndernas tid 1720–1866

Handel, distribution och konsumtion Handel, distribution och i förlängningen konsumtion är beroende av en god infrastruktur och att människors inkomster är tillräckligt stora för att de ska kunna köpa saker som de inte själva kan tillverka. Handel och konsumtion har dessutom påverkat ekonomisk utveckling. Forskare har till exempel diskuterat vilken roll konsumtionen haft för tillväxten. En fråga har varit om nya konsumtionsmöjligheter drivit människor att arbeta mer intensivt för att kunna köpa nya saker. Kan man i så fall se konsumtionen som en motor i den framväxande industrialismen? Fram till mitten av 1800-talet utgjorde utrikeshandeln endast en liten del av den svenska ekonomin. Dessutom var Sverige framför allt ett land som importerade varor. Spannmål och salt var viktiga importvaror och förutom dessa varor utgjordes importen under 1700-talet och det tidiga 1800-talet av en del lyxvaror, såsom finare textilier, kryddor och viner. Allt vanligare blev det dock med import till mer alldaglig konsumtion av bomull, ull och tobak. Med tiden blev import av teknisk utrustning betydande – den industriella omvandlingen krävde nya maskiner. Runt 1850 uppgick exporten till mindre än tio procent av landets samlade produktion. Det var stångjärnet som stod för de största exportinkomsterna – två tredjedelar av inkomsterna kom från denna produktion. Den resterande tredjedelen svarade sjöfarten för. Strukturen på Sveriges utrikeshandel förändrades vid mitten av 1800talet. Landet gick från att vara ett importland till att bli ett exportland. Dessutom förändrades exportsektorns varor under loppet av 1800-talet. Produkter från skogsbruket och sågverksindustrin, såsom timmer och bräder, samt jordbrukets produkter, framför allt havre, blev allt viktigare som exportvaror. Mot slutet av 1800-talet exporterade Sverige allt mer förädlade produkter. Om handeln inom landet studeras är det markant att många hushåll under 1700-talet producerade mycket av det som skulle konsumeras om man jämför med dagens hushåll. Redskap och textilier tillverkades hemma och brödet bakades av det egna mjölet. Samtidigt var en viss handel nödvändig, eftersom produktionen skilde sig mellan olika regioner i landet. Salt behövdes överallt eftersom det användes för att konservera mat. Till områden som saknade spannmål måste detta införas, och där det saknades kött och smör måste dessa varor köpas in. Vissa regioner hade, genom hemslöjden, dessutom specialiserat sig på att tillverka redskap och tyger som efterfrågades på andra håll.

11 Människorna och deras näringar

Handeln var genom lagstiftningen framför allt koncentrerad till städerna. Så kallat yrkesmässigt landsköp (handel på landsbygden) var förbjudet fram till 1846. Men i praktiken ägde handel på landsbygden rum på flera sätt: dels fanns det handel som hade fått speciella tillstånd, dels fanns det illegal handel. Distribution av varor på landsbygden skedde framför allt på två sätt: genom gårdfarihandel och genom marknader. Gårdfarihandel betydde att handelsmannen besökte kunden i hemmet och visade upp sina varor. Till en början var sådan handel knuten till de områden där hemslöjden var särskilt utvecklad. Gårdfarihandlaren besökte sina kunder flera gånger under ett år och varje handelsman hade sitt område. Marknaderna var i första hand kopplade till städerna och man skilde mellan frimarknader och enskilda marknader. Vid de förstnämnda kunde borgare sälja sina varor i vilken stad som helst, medan de enskilda marknaderna var begränsade till borgare i en viss stad. Det fanns även lantmarknader. Dessa hölls vanligen i områden där det var långt mellan städerna. År 1802 blev alla marknader frimarknader (beslutet fattades visserligen 1766, men trädde inte i kraft förrän detta år), vilket var en uppluckring av det äldre systemet. Även andra bestämmelser blev mindre rigida. Bondeseglation, det vill säga den handel och sjöfart som skärgårds- och kustbönder bedrev på egna båtar med sina egna produkter, tilläts 1766. Därefter kom lättnader för spannmålshandeln (1775 och 1780). År 1810 togs ”lilla tullen” bort. Det var den tull som bönderna betalade för att föra in sina varor till städerna. Redan från slutet av 1600-talet hade bonden rätt att sälja sina jordbruksprodukter i städerna, men från 1834 fick även avsaluslöjden säljas där. Från slutet av 1700-talet förändrades vanliga människors konsumtionsmönster i Sverige, trots flera regleringar. Tanken att olika gruppers konsumtion borde styras så att inte grupperna blandades socialt var gammal. Redan under Gustav Vasas tid återfanns sådana argument. Senare byggde regleringarna även på argument som var kopplade till önskemålen om att myndigheterna ville minska importen. Under 1700-talet utfärdades fyra överflödsförordningar (1720, 1731, 1766 och 1794) som hade dessa syften. Med tiden minskade regleringarna. Istället försökte myndigheterna påverka människor att handla förnuftigt. Jordbrukets förändringar ledde på sikt fram till att fler grupper kunde ägna sig åt annan konsumtion än den som var direkt nödvändig för överlevnaden. Det var bönderna som drev på konsumtionsökningen under 1700-talet, medan lönearbetarna påverkade utveck© Författarna och Studentlitteratur

Mer på webben ILLUSTRATIONER

Två marknadsbilder

DEL 3 Böndernas tid 1720–1866

lingen under 1800-talet. De snabba förändringarna av människors konsumtionsmönster har kallats konsumtionsrevolutionen. Livsmedelskonsumtionen utgjorde en ungefär lika stor andel av den totala konsumtionen under hela perioden. Men om man lämnar källmaterialet där missar man att det inte handlade om samma varugrupper hela tiden. Allt fler åt till exempel potatis istället för bröd, gröt och rovor. Grönsaker, fisk, kött, mjölk och smör blev dessutom allt vanligare på människors matbord. Det var inte bara de mer vanliga livsmedlen som förändrade hur människor åt och drack. Under 1700-talet nådde olika typer av koloniala varor det svenska samhället: te, kaffe och socker. I Sverige slog kaffet igenom stort, liksom förbrukningen av kaffekoppar, skedar och kvarnar för att mala bönorna. Ett citat ur byskomakare Jonas Stolts memoarer från 1800-talet vittnar om att kaffet kanske inte övertygade som god dryck omedelbart. Men på sikt ökade kaffedrickandet och kom till och med att påverka umgängesmönster, eftersom man kunde träffas på särskilda offentliga kaffehus. Det är till och med troligt att kaffedrickandet kom att minska brännvinsdrickandet. Byskomakare Jonas Stolt berättade i sina memoarer följande historia om hur han tyckte att kaffet smakade första gången han prövade.

(Kaffet) … brukades hos herrskaperna, men jag såg aldrig något förr än hos herrskapet Freidnefelt på Granhult. Där såg jag en kaffepanna och kaffekoppar av porslin, men detta sträckte sig inte längre än till fröknarna och nådig frun. Men på Mönsterås marknad 1826 var kaffe till salu i en matbod. Jag blev frestad att smaka på det och köpte mig en kopp därav för 8 styver. Det var inte serverat med socker och grädde, utan sådant, som det hälldes ur pannan. Det var beskt och smakade i mitt tycke illa och var därtill så försmädligt varmt. I ångesten över mina förlorade pengar och den missräknade smaken, måste jag likväl förtära det, men på botten var en smula sirap, så jag hade ändå något för mina pengar. Jag gjorde mig likväl den föresatsen att aldrig mera kosta pengar på detta förnäma förargerliga. (Citerat ur Christer Ahlberger, Konsumtionsrevolutionen. I. Om det moderna konsumtionssamhällets framväxt 1750–1900, 1996, s. 92.)

Konsumtionsförändringarna gällde även kläder och de fat maten serverades på. Bomullstygerna blev allt vanligare från 1800-talets första årtionden. Fram till dess hade vanliga människor kläder av vadmal, det vill säga ylletyg, och lin. Under andra hälften av 1800-talet ökade försäljningen av de mekaniskt vävda bomullstygerna. Nu var inte längre bomullsvaror den lyx de hade varit hundra år tidigare. Inte heller kunde bomullskläder bäras som en symbol för rikedom. Detsamma gällde porslinet vars statusvärde till en början var högt. Det var genom

11 Människorna och deras näringar

svenska Ostindiska kompaniets (1731–1813) porslinsimport från Asien som varan kom till den svenska marknaden. Först under andra hälften av 1700-talet började tillverkning av svenskt porslin i större skala. Med tiden ökade konsumtionen och användningen av porslinsföremål. Som ovan påpekats förändrades även konsumtionen av böcker från den religiösa litteraturen till en bredare skönlitteratur.

Städerna Ur ett internationellt perspektiv var de svenska städerna få och små i 1700- och 1800-talens Sverige. Fram till 1850 ökade stadsbefolkningen inte i jämförelse med landsbygdsbefolkningen. Istället kännetecknades många städer av stagnation, och mest utmärkande var stagnationen i Stockholm. Först därefter skedde en expansion. Stockholm var under perioden 1750–1850 en liten huvudstad i jämförelse med många andra i Europa. År 1800 var antalet invånare 959 000 i London, 600 000 i Paris, 220 000 i S:t Petersburg och 101 000 i Köpenhamn. I Stockholm uppgick antalet invånare till 70 000 personer i slutet av 1750-talet. Befolkningsökningen var långsam och 1820 hade staden bara 75 000 invånare. Därefter ökade antalet invånare något snabbare och 1850 uppgick befolkningen till 93 000 personer. Samtidigt var staden den största i Sverige. Staden var centrum för administration, handel, sjöfart och manufakturproduktion. I Stockholm fanns hovet, ämbetsverken och de stora köpmanshusen, varför staden hade ett stort inslag av ståndspersoner. Dessa gav i sin tur arbete åt andra genom att de behövde till exempel städning, mat, kläder och hantverkstillverkade varor. Dessutom fanns det i Stockholm ett stort antal krogar, källare och kaffehus. Staden var osund, vilket inte minst visas av den höga dödligheten. Bostäderna var trånga och gatorna smutsiga. Stockholmarna hämtade sitt vatten från Mälaren eller från någon av de brunnar som fanns. Eftersom något avloppssystem inte existerade ö versvämmades brunnarna ofta med avloppsvatten. Den viktigaste dödsorsaken i Stockholm var tuberkulos. Först runt 1850 gjordes mer målmedvetna satsningar på en sanering av staden. Stadens invånare drabbades på olika sätt beroende på var man bodde. De rikaste delarna låg i den centrala staden, medan de fattigare kvarteren låg perifert. Men till de centrala delarna lockades även de fattigare delarna av befolkningen för sin försörjning. Under Stockholms stagnationsperiod, 1750–1850, kom andra städer att bli viktigare områden för utveckling. Malmös och Göteborgs © Författarna och Studentlitteratur

Mer på webben ILLUSTRATION

Storkyrkan

DEL 3 Böndernas tid 1720–1866

befolkningar ökade till exempel snabbare än Stockholms. I den förra staden nästan tredubblades befolkningen mellan 1800 och 1850. I Göteborg dubblerades antalet invånare. Vid början av 1800-talet levde ungefär 13 000 personer där och femtio år senare var befolkningen 26 000. Staden utvecklades som handelsstad, inte minst genom inrättandet av Ostindiska kompaniet. Härifrån exporterades dessutom järnet, som kom från de västra bergslagsområdena, och en del av de hemindustriellt tillverkade varorna. En annan stad som växte i betydelse var Norrköping. Det förklaras av att staden i slutet av 1700-talet började sin omvandling till fabriksstad. Här var textilproduktionen central och kom att bli större än den i Stockholm. Under första hälften av 1800-talet expanderade produktionen kraftigt. Men antalet städer ökade mycket långsamt. I Sverige tillkom endast en ny stad under 1700-talet (Östersund 1786), medan fem nya städer fick rättigheter i Finland (Heinda 1785, Kaskö 1785, Kuopio 1782, Lovisa 1765, Tammerfors 1779). Första hälften av 1800-talet innebar inte heller någon större stadsexpansion. Då tillkom endast tre nya städer. Tabell 11.2 De tio största städerna i Sverige 1800 och 1850. Källa: Nilsson, Lars, Svensk tätortsstatistik. Del I. Folkmängden i administrativa tätorter 1800–1970, 1992.

Stad Stockholm Göteborg Karlskrona Norrköping Gävle Malmö Uppsala Falun Uddevalla Landskrona

År 1800 75 517 12 804 10 166 9 089 5 410 5 393 5 105 4 791 4 081 3 827

Stad

År 1850

Stockholm Göteborg Norrköping Karlskrona Malmö Gävle Uppsala Lund Kalmar Jönköping

93 070 26 084 16 916 14 097 13 087 9 261 6 952 6 709 6 634 6 008

Jordbrukets omvandling – den agrara revolutionen

Mer på webben ILLUSTRATIONER

Ostindiska kompaniet Jönköping med omnejd

I början av 1700-talet liksom i slutet av 1800-talet dominerades den svenska produktionen av jordbruket. De allra flesta var bönder av olika slag och levde på det jorden gav och man bodde på landsbygden. Alla hade inte samma möjligheter att bruka jorden och försörja sig på vad den gav, eftersom rättigheterna till jorden skilde sig åt. Jorden var precis som tidigare uppdelad på olika ”jordnaturer”, det vill säga olika typer av skatterättsligt slag. Det fanns tre olika typer: skattejord, kronojord och frälsejord. Den sistnämnda kunde i början av 1700talet bara ägas av adelsmän och var befriad från grundskatt. Det var

11 Människorna och deras näringar

givetvis inte adelsmannen själv som brukade jorden. Den brukades av frälsebönder, som betalade ett slags arrende, avrad, till adelsmannen som ägde jorden. Det fanns även andra bönder som betalade arrende. Kronojorden ägdes av kronan, det vill säga staten, och brukades av kronobönder som betalade avrad till kronan. Kronans jord brukades inte bara av bönder utan användes även för att ge försörjning till präster, officerare och civila ämbetsmän, genom att de fick boställen där. Den sista gruppen bönder var skattebönderna som ägde och brukade sin jord, men betalade skatt till kronan. Skatten och kronoavraden brukar med ett gemensamt begrepp kallas grundskatt och bokfördes i kronans jordeböcker. Genom att studera dessa kan forskare komma åt hur mycket var och en betalade och om skatterna respektive avraden förändrades över tid. Grundskatten var kopplad till de fastigheter som var bokförda i jordeböckerna. Vid 1700-talets början var jorden ganska jämnt fördelad mellan de tre jordnaturerna. Fördelningen förändrades kraftigt under 1700och 1800-talen genom de så kallade skatteköpen. Genom dessa kunde enskilda personer, oftast bönder, köpa kronojord, och då omvandlades jordnaturen från kronojord till skattejord. Kronobönderna blev själv ägande skattebönder. I ett kungligt brev bjöds redan 1701 en stor del av kronojorden ut till försäljning. Kronan behövde inkomsterna för att stärka sina finanser under det stora nordiska kriget (1700–1721). Mot slutet av 1700-talet blev det dessutom möjligt för bönderna att köpa frälsejord. Med tiden ökade försäljningen av frälsejord så att ungefär en fjärdedel av frälsejorden ägdes av bönder kring 1850. Jordnatur

Andel i procent 1700

Andel i procent 1878

Skattejord Kronojord Frälsejord

32 36 33

60 8 33

Ett annat skäl till att kronan bjöd ut jord till försäljning var att man tänkte sig att ett privat ägande skulle leda till att bönderna förbättrade och effektiviserade jordbruket och att skatterna på detta sätt skulle säkras. Skatterna förändrades nämligen inte. Samma summa som tidigare betalats i avrad skulle nu betalas i skatt. Om bonden inte betalade skatten under tre år kunde han mista jorden. Detta ändrades 1789 då denna ”skattevraksregel” togs bort. Skatteböndernas äganderätt stärktes. Till en början var kronobönderna inte särskilt villiga att köpa jorden eftersom priserna var höga. Försäljningen skedde ofta genom auktion © Författarna och Studentlitteratur

Tabell 11.3 Jordens fördelning och jordnaturer 1700 och 1878. Källa: Gadd, Carl-Johan, Det svenska jordbrukets historia. Bd 3, Den agrara revolutionen 1700–1870. 2000, Stockholm, s. 199.

Susanna Hedenborg är docent i ekonomisk historia och professor i idrotts vetenskap vid Malmö högskola. Lars Kvarnström är universitetslektor vid enheten för historia, Institutionen för studier av samhällsutveckling och kultur, Linköpings universitet.

Det svenska samhället 1720–2014 Böndernas och arbetarnas tid Den här boken är en direkt fortsättning på Thomas Lindkvists och Maria Sjöbergs Det svenska samhället 800–1720 och behandlar framväxten av det moderna Sverige. Denna skildras i två större tidsavsnitt, benämnda Böndernas tid (1720–1866) och Arbetarnas tid (1866–2014). Beteckningarna är valda för att poängtera de grupper som socialt, politiskt, ekonomiskt och kulturellt var betydande för samhällsutvecklingen under dessa perioder. Författarna skildrar utvecklingen från både klass- och könsperspektiv. Denna femte upplaga av boken är reviderad och uppdaterad. Det svenska samhället 1720–2014 är främst avsedd för studenter i historia på universitet och högskolor. Till den här boken finns ett omfattande webbmaterial med miniföreläsningar, kartor, illustrationer, källtexter och diskussionsfrågor. Tillgång till detta får du genom en kod på omslagets insida. femte upplagan

Art.nr 31278