gungade. Jorge garvade. Snubben med samma humor som förr. Jorge svarade: ”Det händer brushan, det händer.” Han uttalade ordet brorsan på samma sätt som Peppe. Sedan sa han: ”Och du har skaffat väst, ser jag.” ”Du fattar inte hur mycket jag får rulla med den här, alltså. Helt sjukt.” ”Har du västen på då?” Peppe körde stenansikte. Jorge skulle säga något. Stannade upp. Spanade Peppe. Snubben blängde. Till slut: ”Skoja inte om den.” Jorge sket i grejen. Vissa snubbar tog sina färger för allvarligt. Men efter tio sekunder flinade Peppe igen. ”Läder i bingen är inte min grej. Men har du testat handbojor? Riktigt fint, alltså.” De flabbade tillsammans. Bandidospolarn bytte ämne, snackade vidare. Smarta upplägg i byggbranschen. Momsbedrägerier, fakturabluffar, svarta löner. Jorge nickade med. Det var intressant. Det var viktigt. Han funderade till och med på att fråga Peppe om hjälp med juggarna. Samtidigt visste han regeln: alla sköter sin skit själva. Och hela tiden: han kunde inte sluta tänka på i morgon. I morgon. Jorge svepte sitt glas med bubbel. Dagen efter. Påsfeeling under ögonen. Bakfyllevärk i pallet. Andedräkt som en bajskorv doppad i T-röd. Ändå: ett slags avslappning. Med sin bäste vän, Mahmud. På väg mot Södertälje. På väg mot kanske det viktigaste mötet i J-boys liv. Klockan var halv tre. Han och araben i deras bil. Eller egentligen: bilen ägdes av kafébolaget. En av de få fördelarna: så mycket grejer som gick att köpa på företaget. Mobiler, datorer, dvd-filmer, 3D WiFi Full LED-tevear. Typ allt – så tyckte de i alla fall. Men så tyckte inte Skatteverket, hade det visat sig. Det de skulle till: något stort. Den stora grejen i banditernas toppskikt. Framgångssagorna i betongen kryllade: Hallunda kuppen, Arlandastöten, helikopterrånet. Och alla visste att verkli12
Lapidus__Livet deluxe_20299_CS3.indd 12
11-04-18 15.34.31