9789198368956

Page 1

‫‪Anna-Karin Olofsson‬‬

‫آننا ـ كارين أولوفسون‬

‫زهــــرة‬

‫القط�‬ ‫ف ي� بالد الشفق‬ ‫يب‬ ‫رواية للشباب‬

‫‪zahra‬‬ ‫‪I NORRSKENSLANDET‬‬ ‫‪– en ungdomsroman‬‬

‫‪S‬‬


© Anna-Karin Olofsson omslagsbild: Atti Brinkmann översättning: Razak Aboud tryck: Holmbergs tryckeri, Malmö 2017 isbn: 978-91-983689-5-6

© Semafor Förlag www.semaforforlag.se


‫آننا ـ كارين أولوفسون‬

‫زهــــرة‬

�‫القط‬ ‫ف ي� بالد الشفق‬ ‫يب‬ ‫رواية للشباب‬

Anna-Karin Olofsson

zahra I NORRSKENSLANDET

~ en ungdomsroman ~

Översättning till arabiska: Razak Aboud


‫المقدمة‬ ‫ين‬ ‫زهرة ف ي� بالد الشفق‬ ‫للقادم�‬ ‫القط�‪ ،‬قصة بوليسية للشباب‪ ،‬ف ي� االساس‬ ‫بي‬ ‫الجدد ف� بالدنا وال يجيدون اللغة السويدية بالكامل بعد‪ .‬ت‬ ‫امني� ان هذه‬ ‫ي‬ ‫ي‬ ‫القصة المشوقة ستجذب اولئك القراء‪ ،‬وتمنحهم تفهما للغة‪ ،‬وبهذه الطريقة‬ ‫تسهل االندماج ف ي� المجتمع السويدي‪.‬‬ ‫نامل ايضا ان الكتاب تي�جم اىل عدة لغات‪ ،‬واول لغة موازية نبدأ بها هي‬ ‫العربية‪.‬‬ ‫زهرة ذات الستة ش‬ ‫ع� عاما‪ ،‬ولدت ف ي� العراق‪ ،‬لكن ومنذ تف�ة طويلة‬ ‫تعيش ف ي� مدينة يك�ونا ف ي� شمال السويد سوية مع امها‪ ،‬واخيها‪ ،‬وزوج امها‪،‬‬ ‫وبسبب مصادفات مختلفة تتورط ف ي� حادثة قتل‪ .‬لكن القصة تمس ايضا‬ ‫ت‬ ‫ال� قد يتعرض لها الشباب من اصول اجنبية‪ ،‬مثل االحكام‬ ‫مختلف المشاكل‪ ،‬ي‬ ‫المسبقة‪ ،‬االصطدامات الثقافية‪ ،‬وعدم التمكن من اللغة‪ .‬بالضبط مثل بقية‬ ‫الشباب ـ بغض النظر عن القوميات ـ تتعرض زهرة واصدقائها ايضا اىل حب‬ ‫والغ�ة‪ ،‬وعقدة الشعور بالنقص‪ .‬زهرة تعيش ايضا مع حزن دائم‪،‬‬ ‫فاشل‪،‬‬ ‫ي‬ ‫ف‬ ‫وافتقاد اخيها االصغر الذي يعتقد انه غرق اثناء عطلة العائلة ي� جوتالند‪.‬‬ ‫نتطلع اىل مواصلة القصة عن زهرة‪.‬‬ ‫ت‬ ‫آت� برينكمان‬ ‫ي‬ ‫دار شن� سيمافور‬

‫‪4‬‬


förord

Zahra i Norrskenslandet är en deckare för ungdomar, framför allt för dem som är nya i vårt land och ännu inte behärskar det svenska språket till fullo. Min önskan är att den spännande berättelsen ska locka dessa läsare, ge dem en förståelse för språket och på så sätt underlätta integrationen i det svenska samhället. Förhoppningen är också att boken ska översättas till flera språk och först ut i raden är en parallell text på arabiska. Sextonåriga Zahra som är född i Irak men som sedan länge bor i staden Kiruna i norra Sverige tillsammans med sin mamma, bror och styvpappa, blir genom olika sammanträffanden inblandad i ett mordfall. Men berättelsen berör även olika problem som unga människor med utländsk härkomst kan råka ut för; fördomar, kulturkrockar och språkförbistring. Precis som de flesta andra ungdomar – oavsett nationalitet – drabbas Zahra och hennes vänner också av olycklig kärlek, svartsjuka och mindervärdeskomplex. Zahra lever också med en ständig sorg och saknad efter sin lillebror som tros ha drunknat under en familjesemester på Gotland. Vi kan se fram emot en fortsättning på berättelsen om Zahra.

Atti Brinkmann, Semafor Förlag

5


‫الفصل االول‬ ‫فزت زهرة ف ي� عز الليل عىل صوت رصاخ مفزوع‪ ،‬ظنته صوت امرأة‪ ،‬لكنها يغ�‬ ‫متاكدة من ذلك‪ .‬كان صوت شخصا خائفا‪ ،‬هكذا فهمت ف ي� االقل‪ .‬كان من الصعب‬ ‫تحديد المكان الذي جاء منه رصاخ االستغاثة‪ .‬الرصاخ الحاد ذاك يمكن انه جاء من‬ ‫الطابق ض‬ ‫االر�‪ ،‬او من الغرفة المجاورة‪.‬‬ ‫ي‬ ‫قامت زهرة من الرسير‪ ،‬دست قدميها ف ي� حذاء من القماش المخطط‪ ،‬وتسللت‬ ‫ف‬ ‫ف‬ ‫ن‬ ‫الثا� تطل عىل الجبل‪ .‬عندما يكون الطقس‬ ‫اىل الممر‪ .‬انها تعيش ي� شقة ي� الطابق ي‬ ‫جميال يكون بامكانها رؤية جبل كبنا كايسا‪ ،‬لكن ف ي� تلك الساعة من اليوم‪ ،‬لم تر يغ�‬ ‫الظالم خارج النافذة‪ .‬من الغرفة المقابلة لغرفتها تسمع صوت اخيها يغط ف ي� نوم‬ ‫شخ� ابراهيم نفذ من خالل الباب المغلق‪ .‬باب غرفة الوالدين مفتوح قليال‪،‬‬ ‫عميق‪ .‬ي‬ ‫ف‬ ‫فطلت قليال بحذر‪ .‬يارمو‪ ،‬زوج امها‪ ،‬يعمل ليال هذا االسبوع ي� المنجم‪ ،‬والقط‬ ‫ن‬ ‫الب� المذهب سالفكو اخذ مكانه ف ي� الجانب االيمن من الرسير المزدوج‪ .‬ف ي� الجانب‬ ‫ي‬ ‫الكتف� ت‬ ‫ين‬ ‫يس�يح عىل الوسادة‪.‬‬ ‫االيرس نامت امها ليىل وشعرها االسود حد‬ ‫ت‬ ‫ال� صاحت وهي نائمة!‬ ‫ربما تكون هي ي‬ ‫ام زهرة تأتيها الكوابيس باستمرار‪ ،‬وتعذبها ذكريات الحرب‪ .‬قبل اربعة ش‬ ‫ع� عاما‬ ‫شاهدت ليىل زوجها‪ ،‬االب الحقيقي لزهرة وابراهيم‪ ،‬يقتل بعد انفجار ف ي� مدينتها‬ ‫االم بغداد‪ .‬كان عمر زهرة وقتها ي ن‬ ‫سنت� فقط‪ ،‬وال تتذكر شيئا من حياتها ف ي� العراق‪.‬ال‬ ‫ف‬ ‫تتذكر ايضا هروبهم اىل السويد‪ ،‬وكيف وصلوا اىل يك�ونا ي� الشمال‪ ،‬حيث يعيشون‬ ‫ت‬ ‫ين‬ ‫الالجئ�‬ ‫القط�! جاؤا اىل معسكر‬ ‫لحد االن‪ .‬يك�ونا المدينة ي‬ ‫ال� اسمتها‪ :‬بلد الشفق ب ي‬ ‫االول(ديسم�)‪ ,‬ووشاح‬ ‫ف ي� مدينة المناجم ف ي� ليلة باردة‪ ،‬ومظلمة من شهر كانون‬ ‫ب‬ ‫�ض‬ ‫القط�!‬ ‫اخ براق لف السماء‪ .‬زهرة انتابها دائما شعور باالمان وهي تشاهد الشفق ب ي‬ ‫يغ� ان االمر الذي ال يمكن ان تنساه مطلقا هو ما حدث اثناء االجازة ف ي� جزيرة‬ ‫غوتالند‪ ،‬الحدث المحزن‪ ،‬الذي الم الكل نفسه عليه‪ ،‬وجائتهم الكوابيس بسببه‪.‬‬ ‫يوناتان‪ ،‬االخ االصغر لزهرة كان لوحده‬

‫‪6‬‬


Kapit el 1 Zahra vaknade mitt i natten av att någon skrek förtvivlat. Hon var inte säker, men det lät som en kvinna. Någon var i alla fall rädd, så mycket förstod hon. Men det var omöjligt att höra var den som ropade på hjälp befann sig. Det gälla skriket kunde lika gärna komma från bottenvåningen som från rummet bredvid. Zahra klev upp ur sängen, stoppade in fötterna i ett par rutiga tygtofflor och smög ut i hallen. Hon bodde i en lägenhet på andra våningen med utsikt över fjällen. Vid vackert väder kunde hon till och med se Kebnekaise, men den här tiden på dygnet syntes bara mörkret utanför fönstren. Från rummet mittemot hennes kunde hon höra sin bror sova tungt, ljudet av Ibrahims snarkningar trängde igenom den stängda dörren. Föräldrarnas sovrumsdörr stod på glänt och hon kikade försiktigt in i rummet. Jarmo, Zahras styvpappa, jobbade natt i gruvan den här veckan och den guldbruna katten Slavko hade tagit hans plats på höger sida av dubbelsängen. På den vänstra låg mamma Laila och sov med det svarta, axellånga håret vilande på kudden. Kanske var det hon som hade ropat i sömnen? Zahras mamma hade ofta mardrömmar och plågades av minnen från kriget. För fjorton år sedan hade Laila sett sin man, Zahra och Ibrahims riktiga pappa, sprängas till döds i hemstaden Bagdad. Själv hade Zahra varit två år då och kom inte ihåg mycket av tiden i Irak. Inte heller hade hon några tydliga minnen av flykten till Sverige och hur de till sist hade hamnat i Kiruna, staden i norr där de fortfarande bodde och som hon kallade för Norrskenslandet. De hade kommit till flyktingförläggningen i gruvstaden en kall och mörk decembernatt och en grönskimrande slöja hade svept över himlen. Zahra själv upplevde alltid en känsla av trygghet varje gång hon såg ett norrsken. Vad hon dock aldrig skulle glömma var det som hänt under semestern på Gotland, det sorgliga som de alla anklagade sig själva för och hade mardrömmar om. Zahras lillebror Jonatan hade ensam 7


‫قد نب� قرصا رمليا عىل الساحل‪ ،‬عندما ركض فجأة نحو المياه‪ ،‬فسحبته تيارات‬ ‫البحر وغرق‪ .‬هذا عىل اية حال ما ت‬ ‫اف�ضه جميعهم‪ .‬جرى كل ش ئ‬ ‫� برسعة‪ ،‬ولم ير‬ ‫ف‬ ‫ين‬ ‫العام� يختفي ي� البحر‪.‬‬ ‫احد ف ي� الواقع الولد ذو‬ ‫ليل‪ ،‬ويارمو جميعهم بحثوا ف ي� كل مكان‪ ،‬وجروا مذعورين ف ي� كل‬ ‫زهرة‪ ،‬ابراهيم‪ ،‬ي‬ ‫ناحية‪ ،‬وسالوا الناس‪ ،‬ان كانوا قد رأوا شيئا‪ .‬زهرة تكلمت مع الصغار والكبار‪ ،‬الذين‬ ‫ين‬ ‫منطرح� يتشمسون عىل الساحل‪ ،‬او من كان منهم ف ي� الماء بشكل ما‪ .‬لكن‬ ‫كانوا‬ ‫بدون نتيجة‪ .‬لم يجدوا يوناتان ابدا‪ .‬لكن زهرة كانت مقتنعة ان يوناتان الزال حيا‬ ‫وظلت تبحث بخفية عن اخيها بشكل يومي تقريبا‪ .‬لقد مر ست سنوات عىل اختفاء‬ ‫يوناتان‪ ،‬لكن زهرة كانت متاكدة‪ ،‬رغم ذلك‪ ،‬ان هناك من يستطيع قول الحقيقة عن‬ ‫الصغ�‪.‬‬ ‫اخيها‬ ‫ي‬ ‫صغ�ة عىل‬ ‫نظرت زهرة اىل امها‪ .‬بدت نائمة باطمئنان‪ ،‬بل وهناك ابتسامة‬ ‫ي‬ ‫شفتيها‪ .‬ال الحرب‪ ،‬وال اختفاء يوناتان بدى يقلقها تلك الليلة‪.‬‬ ‫ال بد ان الرصخة جاءت من شخص اخر!‬ ‫عادت زهرة اىل غرفتها حيث ملصقات زارا الرسون‪ ،‬و مالال‪ ،‬تغطي القسم‬ ‫صغ�ة تحتلها صورة سنوبن‪ ،‬المفضل من ايام‬ ‫االعظم من الجدران‪ .‬بقيت مساحة ي‬ ‫ن‬ ‫بي� يشارك‬ ‫طفولتها‪ ،‬كانت معلقة فوق منضدة الكتابة‪ .‬قبل اسبوع كان‬ ‫يوست� ب‬ ‫ي‬ ‫ين‬ ‫يوست� مرمى االن ف ي� سلة المهمالت مع رسالة‬ ‫الكلب االبيض مكانه عىل الجدار‪ ،‬لكن‬ ‫ممزقة من صديق زهرة السابق ماركوس‪.‬‬ ‫اندست زهرة ف ي� الفراش وسحبت اللحاف فوق راسها‪ .‬لم تعد تسمع هناك‬ ‫نداءات استغاثة‪ ،‬وفكرت انها ربما تخيلت كل ذلك‪ .‬احتاجت اىل النوم لتجمع‬ ‫ن‬ ‫االنسا�‪،‬‬ ‫طاقتها ليوم غد‪ ،‬حيث ستبدا الفصل االول من الثانوية‪ .‬اختارت القسم‬ ‫ي‬ ‫النها تحب اللغة‪ .‬لم يكن هناك اهم بالنسبة لزهرة من الحديث مع االخرين‪.‬‬ ‫جلست زهرة مقابل ابراهيم عند مائدة فطور‪ .‬شعره الداكن ممشط بعناية‬ ‫كالعادة وكل شعرة ف ي� مكانها المناسب‪ .‬اضافة اىل انه استخدم نوع من البخاخ‬ ‫لشعره‪ .‬كانت رائحته حادة لدرجة ان زهرة وجدت صعوبة ف ي� التنفس‪ .‬كان يرتدي‬

‫‪8‬‬


byggt sandslott på stranden då han plötsligt sprungit ut i vattnet, dragits med av havsströmmarna och drunknat. Det var i alla fall vad alla hade antagit. Allt hade gått så snabbt och ingen hade egentligen sett den tvååriga pojken försvinna i havet. Zahra, Ibrahim, Laila och Jarmo hade alla letat överallt, förtvivlat sprungit omkring och frågat folk om de sett något. Zahra hade pratat med både vuxna och barn, de som låg och solade på stranden och de som på olika sätt uppehöll sig i vattnet. Men utan resultat. De hade aldrig hittat Jonatan. Men Zahra var övertygad om att han fortfarande levde och i hemlighet letade hon nästan dagligen efter sin bror. Det hade nu gått sex år sedan Jonatan försvann, men Zahra var säker på att det trots allt måste finnas någon som kunde berätta sanningen om hennes lillebror. Zahra såg på sin mamma. Hon tycktes sova tryggt och hade till och med ett litet leende på läpparna. Varken kriget eller Jonatans försvinnande verkade plåga henne den här natten. Skriket måste ha kommit från någon annan. Zahra gick tillbaka till sitt rum där affischer på Zara Larsson och Malala tog upp det mesta av utrymmet på väggarna. Kvar fanns en liten plats åt Snobben, Zahras favorit från barndomen. Han fick hänga ovanför skrivbordet. För en vecka sedan hade Justin Bieber gjort den vita hunden sällskap uppe på väggen, men nu låg Justin i papperskorgen tillsammans med ett sönderrivet brev från Zahras före detta pojkvän Marcus. Zahra kröp ner i sängen och drog täcket över huvudet. Nu hördes inte längre några rop på hjälp och hon tänkte att hon kanske hade inbillat sig allt. Hon behövde sova nu och samla kraft inför morgondagen, då hon skulle börja första terminen på gymnasiet. Hon hade valt humanistiska programmet, eftersom hon älskade språk. För Zahra fanns det inget viktigare än att kunna prata med andra människor. Zahra satt mittemot Ibrahim vid frukostbordet. Hans mörka hår var som vanligt välkammat och varje hårstrå låg på plats. Dessutom hade han använt någon slags sprej i håret. Det luktade starkt och Zahra fick för en sekund svårt att andas. Han var klädd i en vit 9


‫فانيلة بيضاء جعلت عضالت ذراعيه تظهر جيدا‪ .‬زهرة فهمت انه كان مهما‬ ‫الرجول‪ ،‬ودائما ما كانت تعاكسه لذلك‪ .‬يظهر دائما جسده الجيد‬ ‫البراهيم مظهره‬ ‫ي‬ ‫التمرين‪ ،‬االمر الذي ترك اثره عند بعض الفتيات‪.‬‬ ‫ث ت‬ ‫ال� بدل فيها فانيالته الضيقة‪ ،‬وعند سن‬ ‫ابراهيم بدل صديقاته بنفس الك�ة ي‬ ‫الثامنة ش‬ ‫الكث� من القلوب الشابة‪.‬‬ ‫ع� لحق ان يكرس ي‬ ‫”كيف الحال؟” سال ابراهيم وهو يداعب تلفونه باصابعه‪” .‬أتشعرين انه امر عادي‬ ‫البداية بالثانوية؟”‬ ‫ف‬ ‫ف‬ ‫”� الواقع ال ادري‪ ،‬ال اعرف اي شخص ي� صفي الجديد!” ”ثم‬ ‫رفعت زهرة كتفيها‪ .‬ي‬ ‫منذ تم� اصبح االمر مهما لديك؟”‬ ‫ضحك ابراهيم ونهض من المائدة‪” .‬عل االرساع‪ .‬يجب ان الحق بتمرين ض‬ ‫ريا�‬ ‫ي‬ ‫ي‬ ‫قبل بدأ المدرسة‪ ،‬حظا سعيدا اليوم!”‬ ‫ن‬ ‫الج�‪ ،‬وافرغت‬ ‫بعد لحظة خرج ابراهيم من المطبخ‪ .‬تناولت زهرة سندويشة ب‬ ‫صحن ب ن‬ ‫الل�‪ .‬بعد ربع ساعة كانت هي االخري ف ي� طريق الخروج‪ .‬توقفت امام المرآة‬ ‫ف ي� الممر‪ ،‬وتأملت تلك المرأة اليافعة ذات الشعر الداكن الطويل والعيون البنية‪.‬‬ ‫اجن�‪ .‬ت‬ ‫ن‬ ‫وح� لو كان‬ ‫تسائلت ما اذا ستكون الوحيده يب� طالب الصف من اصل ب ي‬ ‫االمر كذلك فانها ستجتاز الموضوع بنجاح‪ .‬عدلت وضع قمصلتها الخفيفة الزرقاء‪،‬‬ ‫وارتدت قبعة مالئمة‪ ،‬وخرجت من الشقة‪.‬‬ ‫ف‬ ‫الكث� من الوقت فجلست للحظة عىل االريكة ي� الحديقة قرب ملعب‬ ‫كان لديها ي‬ ‫ف‬ ‫الصغ�‪ .‬كان الطقس دافئا نوعا ما بالنسبة لصباح ي� يك�ونا‪ .‬السماء كانت‬ ‫االطفال‬ ‫ي‬ ‫ف‬ ‫خالية من الغيوم وشعرت زهرة انها راضية ومرتاحة ي� يومها‪ .‬انطون وحبيب ذوي‬ ‫السبعة ي ن‬ ‫سن� اللذان تعودت زهرة ان تتبادل الحديث معهما تسابقا ف ي� من يستطيع‬ ‫رفع رسعة االرجوحات‪ .‬لوحت لهم باصابعها‪ ،‬ولوحا بسعادة لها‪ .‬بعد دقائق خرج‬ ‫من باب البناية شاب طويل ونحيل بنفس عمر زهرة‪ .‬نظرت برسعة اليه لكنها تمكنت‬ ‫ن‬ ‫ب� نصف طويل وتطاير ف ي� كل‬ ‫من مالحظة ان وجهه كان متعبا‪ ،‬وشاحبا‪ .‬شعره ي‬ ‫الجهات‪ ،‬كان يرتدي مالبس سوداء‪ ،‬ويحتذي بسطال‪ .‬لم تره زهرة سابقا‪ ،‬وتسائلت‬ ‫ان كان يعيش ف ي� البناية‪ ،‬ام كانت لديه مهمة هناك‪ .‬سبق ان شاهدت سيارة انتقال‬ ‫قبل عدة ايام لكنها لم تلحظ ان اسما قد‬

‫‪10‬‬


T-shirt som gjorde att de muskulösa armarna syntes väl. Zahras förstod att det var viktigt för Ibrahim att se manlig ut, hon brukade ofta reta honom för det. Han visade gärna upp sin vältränade kropp, något som gjorde intryck på många tjejer. Ibrahim bytte flickvänner lika ofta som han bytte tajta T-shirts och hade vid arton års ålder hunnit krossa många unga hjärtan. ”Hur är det?” frågade Ibrahim och fingrade på sin mobiltelefon. ”Känns det okej att börja gymnasiet?” Zahra ryckte på axlarna. ”Jag vet inte riktig. Jag känner ju ingen i min nya klass.” ”Och sen när är det ett problem för dig?” Han skrattade och reste sig från bordet. ”Du, jag måste sticka. Tänkte hinna med ett träningspass innan skolan börjar. Lycka till idag.” I nästa stund var Ibrahim ute ur köket. Zahra åt upp sin ostsmörgås, tömde filtallriken och efter en kvart var även hon på väg. Hon stannade till vid spegeln i hallen och såg på den unga kvinnan med det långa, mörka håret och de bruna ögonen. Hon undrade om hon skulle bli den enda av eleverna i klassen med utländskt påbrå. Men om så var fallet, skulle hon nog klara av det också. Hon rättade till den tunna och blå midjejackan, satte en matchande keps på huvudet och lämnade lägenheten. Hon hade fortfarande gott om tid och ute på gården satte hon sig en stund på bänken bredvid den lilla lekplatsen. Det var ganska varmt i luften för att vara morgon i Kiruna. Himlen var molnfri och Zahra kände sig tillfreds och förväntansfull inför dagen. Anton och Habib, två sjuåriga pojkar som hon brukade prata med ibland, tävlade om vem som kunde få upp den högsta farten i gungorna. Hon vinkade åt dem och de vinkade glatt tillbaka. Några minuter senare kom en lång och smal kille i Zahras egen ålder ut genom porten. Hon hann bara snabbt se hans ansikte, men hon noterade att han såg trött och blek ut. Han hade brunt, halvlångt hår som spretade åt alla håll, han var klädd i svart och på fötterna bar han ett par kängor. Zahra hade aldrig sett honom förut och hon undrade om han bodde i huset eller hade något annat ärende dit. Hon hade sett en flyttbil ute på gården för några dagar sedan men inte tänkt på om namnskylten bytts ut på någon av 11


‫ف‬ ‫يع� فناء السكن‬ ‫تغ� ي� لوحة احدى شقق بناية السكن‪ .‬نظرت زهرة ورائه وهو ب‬ ‫ي‬ ‫مرسعا بمعطفه الخفيف الطويل يرفرف خلفه‪.‬‬ ‫تسائلت عمن يكون‪ .‬كان مستعجال عىل اية حال‪.‬‬ ‫كان هناك طالب اخر لم يولد هو االخر ف ي� السويد‪ .‬اسمه اديو وجاء من‬ ‫ال� تحدثت معه قليال ف� ت‬ ‫ت‬ ‫اس�احة ما قبل الظهر‪.‬‬ ‫ي‬ ‫الصومال‪ .‬بدى لطيفا‪ ،‬فكرت زهرة ي‬ ‫ن‬ ‫قا�‪ ،‬ي ن‬ ‫تب� انها تسكن قريبا من‬ ‫تعرفت ايضا عىل ريبيكا‪ ،‬فتاة مرحة ذات شعر احمر ي‬ ‫سكن زهرة‪.‬‬ ‫ش‬ ‫لكن عندما انتهى دوام المدرسة حدث ما جعلها خائفة وحزينة‪ .‬ئ‬ ‫� لم تتعرض‬ ‫له منذ تف�ة طويلة لحسن الحظ‪ .‬وقفت خارج المدرسة وتحدثت مع ريبيكا‪ ،‬وعندما‬ ‫اندارت لتذهب اصطدمت ت‬ ‫بف� اشقر مع قمصلة جينس‪.‬‬ ‫”انتبهي ايتها العربية اللعينة”‪ ،‬وبخها ت‬ ‫الف�‪.‬‬ ‫حدقت زهرة به‪ .‬ض‬ ‫م� وقت طويل وصفها احدهم فيه بالعربية اللعينة‪ .‬ان‬ ‫كان قد حصل فعال‪ .‬يغ� انها سمعت من نعتها ”ذات الشعر االسود” ث‬ ‫اك� من مرة‪.‬‬ ‫كيف كان بامكانه ان يعرف عىل اية حال انها عربية‪ ،‬انها ارتدت مالبس مثل اي فتاة‬ ‫سويدية‪.‬‬ ‫ف‬ ‫ن‬ ‫”لك� ي� الواقع لم ارك‪”.‬‬ ‫”عفوا”‪ ،‬قالت زهرة‪ .‬ي‬ ‫”هل ي ن‬ ‫يث� استغر ب يا� ابدا‪ .‬فاشخاص مثلك يعتقدون انهم يملكون‬ ‫تعرف�‪ ،‬هذا ال ي‬ ‫هذا العالم ي ن‬ ‫اللع� كله‪”.‬‬ ‫تقدم خطوة نحو زهرة ودفعها بحيث فقدت توازنها وسقطت‪ .‬وقعت عىل‬ ‫ظهرها عىل االسفلت الصلب وانقطعت انفاسها‪ .‬وقتها سمعت خطوات رسيعة‬ ‫انح� عليها‪ ،‬ورأت لعجبها الشديد‪ ،‬ت‬ ‫خلفها‪ .‬احدهم ن‬ ‫الف� الشاحب بمالبسه‬ ‫السوداء‪ ،‬الذي رأته مرسعا بع� فناء السكن‪ .‬رأت االن ايضا ان سبب شحوب وجهه‬ ‫يز‬ ‫المتم�ة‪.‬‬ ‫هو غطاء كثيف من البودرة‪ .‬خمنت انه ربما ليناسب مالبسه‬ ‫”كيف انتهى االمر؟ هل تاذيت؟” سألها‪.‬‬ ‫بخ�‪”.‬‬ ‫”ال باس”‪ ،‬اجابت‪” .‬انا ي‬ ‫امسك يد زهرة وسحبها بحذر اىل االعىل من االرض‪ .‬ثم اندار وصاح عىل‬ ‫ت‬ ‫الف� بقمصلة الجينس الذي كان قد ابتعد عنهم‪:‬‬

‫‪12‬‬


lägenhetsdörrarna i huset. Zahra såg efter honom där han skyndade iväg över gården med den tunna, långa kappan fladdrande efter sig. Hon undrade vem han var. Bråttom hade han i alla fall. Det fanns en annan elev i klassen som inte heller var född i Sverige. Han hette Adio och kom från Somalia. Han verkade trevlig, tyckte Zahra som pratat lite med honom under förmiddagsrasten. Hon hade även blivit bekant med Rebecka, en glad tjej med illrött hår som visade sig bo i närheten av Zahra. Men när skoldagen var slut hände något som gjorde henne både rädd och ledsen, något hon lyckligtvis inte varit med om på länge. Hon stod utanför skolan och hade pratat med Rebecka, när hon vände sig om för att gå och råkade krocka med en blond kille i jeansjacka. ”Se dig för, arabjävel”, fräste killen. Zahra stirrade på honom. Det var länge sedan någon hade kallat henne för arabjävel, om det någonsin hade hänt. Svartskalle hade hon däremot fått höra många gånger. Hur kunde han överhuvudtaget se att hon var arab, hon klädde sig som vilken svensk tjej som helst. ”Förlåt”, sa hon. ”Men jag såg dig faktiskt inte.” ”Vet du, det förvånar mig inte ett dugg. Sådana som du tror att ni äger hela jävla världen.” Han tog ett steg närmare Zahra och knuffade till henne så att hon tappade balansen och föll. Hon landade på rygg mot den hårda asfalten och tappade andan. Då hörde hon snabba steg bakom sig. Någon böjde sig ner mot henne och hon såg till sin förvåning att det var den bleka killen i de svarta kläderna, honom som hon hade sett skynda över gården. Nu såg hon också att blekheten i hans ansikte berodde på ett tjockt lager puder. Det hörde förmodligen ihop med hans speciella klädstil, gissade hon. ”Hur gick det? Gjorde du illa dig?” frågade han. ”Det är lugnt”, svarade hon. ”Jag är okej.” Han greppade Zahras hand och drog försiktigt upp henne från marken. Så vände han sig om och ropade efter killen i jeansjackan som redan var på väg bort från dem: 13


‫”وما انت من قذارة تافهه لتعتدي عىل االبرياء!”‬ ‫التفت بعض الطالب المارين ونظروا نحوهم بتسائل‪ .‬احدى الفتيات من صف‬ ‫ت‬ ‫ال� جلست اىل جوارها اثناء الغداء‪ ،‬توقفت وسألت ما اذا كان كل ش ئ‬ ‫� عىل‬ ‫زهرة‪ ،‬ي‬ ‫مايرام‪ .‬زهرة اومئت بااليجاب وشكرتها عىل االهتمام‪ .‬اندارت نحو الشاب بالمالبس‬ ‫السوداء وقالت‪:‬‬ ‫ن‬ ‫ع�‪ ،‬انا اسمي زهرة‪ .‬وانت؟”‬ ‫”شكرا النك دافعت ي‬ ‫”غابريل”‪ ،‬اجاب باقتضاب‪.‬‬ ‫ف‬ ‫”رأيتك هذا الصباح‪ ،‬وانت تركض بع� الفناء‪ ،‬هل تسكن ي� كوندوكتورجاتان؟”‬ ‫ظل صامتا لبضع ثوان قبل ان يجيب‪” .‬نعم‪ ،‬انتقلنا هناك قبل اسبوع”‬ ‫ف‬ ‫ت‬ ‫ال� انحرفت قليال‪.‬‬ ‫”اذن نحن نعيش ي� نفس البناية”‪ .‬قالت ذلك ثم عدلت القبعة ي‬ ‫”بالمناسبة‪ ،‬هل انت ف ي� طريقك اىل البيت؟”‬ ‫بالس� سوية ببطأ جنبا اىل جنب باتجاه البيت‪.‬‬ ‫اومأ بااليجاب‪ ،‬وبدءا ي‬ ‫ف‬ ‫ن‬ ‫االنسا�”‬ ‫”باي قسم انت؟” سالت زهرة‪” .‬انا‪ ،‬سنة اوىل ي� القسم‬ ‫ي‬ ‫”التكنيك‪ ،‬سنة اوىل انا ايضا”‬ ‫ن‬ ‫”هل انت مولود هنا ف ي� يك�ونا؟ ال اعتقد يا� رايتك سابقا‪”.‬‬ ‫”انا انتقلت توا اىل هنا من لوليو‪”.‬‬ ‫”آها‪ ،‬افهم ذلك‪ .‬هل تعرف احد هنا؟”‬ ‫ف‬ ‫ف‬ ‫خال يعيشون هنا ي� يك�ونا‪”.‬‬ ‫خال وابن ي‬ ‫هز راسه‪” .‬ليس ي� عمري‪ ...‬لكن ي‬ ‫”لكن اليس عندك اخوان؟ انا عندي اخ ب ن‬ ‫م�‪ .‬يمكن ان يكون متعب جدا‬ ‫اك� ي‬ ‫ومتسلط احيانا‪ ،‬لكنه طيب ف ي� الغالب‪”.‬‬ ‫”ال‪ .‬ليس عندي اخوة‪ .‬انا وحيد‪”.‬‬ ‫”لكنك ال تعيش لوحدك‪ ،‬اليس كذلك؟”‬ ‫كث�ا‪ ،‬وقد بدى يغ� مهتما بمعرفة‬ ‫عضت زهرة شفتيها‪ .‬ربما ال يجب ان تسأله ي‬ ‫اشياء عنها‪ ،‬وشعرت ان حديثهما اخذ يشبه االستجواب‪.‬‬ ‫”انا اعيش مع امي وزوجها”‬ ‫ال� قضت مجملها �ف‬ ‫زهرة اومأت برأسها‪ ،‬وواصلت الحديث عن عطلتها الصيفية ت‬ ‫ي‬ ‫ي‬ ‫الدنمارك حيث ورث يارمو من اقارب بعيدين هناك بيت صيفي قرب البحر‪.‬‬

‫‪14‬‬


”Och vad är du för en liten skit som ger dig på oskyldiga!” Några av eleverna som passerade vände sig om och såg frågande på dem. En av tjejerna i Zahras klass som hon suttit bredvid under lunchen stannade till och frågade om allt var okej. Zahra nickade och tackade för omtanken. Så vände hon sig mot killen i de svarta kläderna. ”Tack för att du försvarade mig”, sa hon. ”Jag heter Zahra. Och du?” ”Gabriel”, svarade han kort. ”Jag såg dig i morse när du sprang över gården. Bor du där på Konduktörsgatan?” Han var tyst några sekunder innan han svarade. ”Jo, vi flyttade in för en vecka sen.” ”Då bor vi i samma hus”, sa hon och rättade till kepsen som hamnat lite på sned. ”Är du på väg hem, förresten?” Han nickade och de började långsamt gå hemåt sida vid sida. ”Vilken linje går du?” frågade Zahra. ”Jag går första året på humanistiska.” ”Tekniska. Första året jag med.” ”Är du född här i Kiruna? Jag tror inte att jag har sett dig förut.” ”Jag har just flyttat hit från Luleå.” ”Aha, då förstår jag. Känner du någon här?” Han skakade på huvudet. ”Ingen i min egen ålder… men min morbror och min kusin bor här i Kiruna.” ”Men du har inga syskon? Själv har jag en äldre brorsa. Han kan vara rätt jobbig och överbeskyddande ibland, men han är för det mesta juste.” ”Nej. Jag har inga syskon, det är bara jag.” ”Men du bor inte ensam, va?” Zahra bet sig i läppen. Kanske borde hon inte fråga honom så mycket. Han verkade inte särskilt angelägen om att få veta något om henne och hon kände själv att deras samtal började likna ett förhör. ”Jag bor med min mamma och styvpappa”, sa han. Zahra nickade och fortsatte att berätta om sitt sommarlov som hon till största delen hade tillbringat i Danmark, där Jarmo fått ärva en sommarstuga vid havet av några avlägsna släktingar. 15


‫محتمل ان غابريل لم يكن مهتما باالستماع عن جوالتها بالدراجة مع عائلتها‪ ،‬او‬ ‫ت‬ ‫ال� اكلتها‪ ،‬لكنه ابتسم بأدب عىل‬ ‫زيارتها اىل‬ ‫ي‬ ‫تيفول‪ ،‬وال عن اعداد الصوصج االحمر ي‬ ‫ن‬ ‫ن‬ ‫الح� واالخر‪ .‬بتشنج ورسيع لكنه ابتسم‪ ،‬بال شك‪.‬‬ ‫اية حال يب� ي‬ ‫سارا عىل المرتفع الحاد اىل كوندوكتورجاتن‪ ،‬ووصلوا البيت تقريبا‪ .‬غابريل اوضح‬ ‫الصغ� بع� الشارع ت‬ ‫ليش�ي كوال‪.‬‬ ‫انه سيذهب اىل المحل‬ ‫ي‬ ‫”شكرا عىل رفقة الطريق‪ .‬ن‬ ‫س�ى بعضنا”‬ ‫ابتسم اىل زهرة فاعجبتها ابتسامته‪ .‬بدى لطيفا عندما ابتسم‪ .‬وقفا مقابل‬ ‫بعضهما قليىال‪ ،‬وتطلعت اىل وجهه الشاحب شبه المربع‪ .‬عندها اكتشفت زهرة شيئا‬ ‫لم تلحظه سابقا‪ .‬تحت كمية البودر الكثيفة تختفي كدمة شديدة الزرقة‪ ،‬بالضبط‬ ‫تحت ي ن‬ ‫الع� اليرسى‪ .‬تسائلت من اين جائته هذه االصابة‪ ،‬وما اذا كان احدهم قد‬ ‫اذاه‪.‬‬ ‫الصغ� وفكرت‬ ‫ارسع غابريل بع� الشارع‪ .‬زهرة مشت ببطأ بع� ساحة اللعب‬ ‫ي‬ ‫ان تجلس قليال عىل االريكة حيث جلست ف� الصباح‪ .‬تعودت ان تجلس هناك �ف‬ ‫ي‬ ‫ي‬ ‫الغالب‪ ،‬وتفكر بالحياة‪ ،‬او عندما يكون الطقس جميال مثل اليوم تستمتع بيومها‬ ‫فقط‪ .‬لكن االريكة كانت مشغولة من قبل رجل ضخم‪ ،‬ملتحي‪ ،‬ويرتدي قمصلة جلد‬ ‫سوداء‪ .‬طفلة بشعر مجعد فاتح بدت ف ي� سن السادسة ارتقت برسعة‪ ،‬وسهولة شبكة‬ ‫التسلق‪ .‬التفت الرجل نحو الطفلة‪ ،‬وزهرة ت‬ ‫اف�ضت انها ابنته‪.‬‬ ‫بدل ان تبقى خارج البيت‪ ،‬ذهبت زهرة اىل بيتهم‪ .‬عندما دخلت اىل الممر‪،‬‬ ‫جاء القط سالفكو حاال اليها لتداعبه‪ .‬مسحت زهرة ساهية عىل فرو القط‪ ،‬وفكرت‬ ‫الت�ج‪.‬‬ ‫بغابريل‪ ،‬وكدمته المغطاة بمسحوق ب‬

‫‪16‬‬


Gabriel var förmodligen inte intresserad av att höra om hennes cykelturer med familjen, besöket på Tivoli och alla röda korvar hon ätit, men han log i alla fall artigt då och då. Visserligen stelt och hastigt men ändå. De gick den branta backen uppför Konduktörsgatan och var nästan hemma. Gabriel förklarade att han skulle gå in i den lilla affären på andra sidan gatan och köpa en dricka. ”Men tack för sällskapet”, sa han. ”Vi ses.” Han log mot Zahra och hon tyckte om hans leende. Han såg snäll ut när han log. De stod för en kort stund mittemot varandra och hon såg på hans något kantiga, bleka ansikte. Då upptäckte Zahra något hon inte lagt märke till tidigare. Under det tjocka lagret med puder dolde sig ett kraftigt blåmärke, strax under det vänstra ögat. Hon undrade hur han hade fått det, om någon hade gjort honom illa. Gabriel skyndade över gatan. Zahra gick långsamt över den lilla lekplatsen och tänkte sätta sig en stund på bänken där hon suttit på morgonen. Hon brukade ofta sitta där och fundera över livet eller vid vackert väder som idag bara njuta av tillvaron. Men bänken var upptagen av en storvuxen, skäggig man i svart läderjacka. En ljuslockig flicka som såg ut att vara i sexårsåldern tog sig snabbt och enkelt upp i ett klätternät. Mannen vände sig om och såg på flickan och Zahra antog att hon var hans dotter. Istället för att dröja sig kvar utomhus, gick Zahra in till sig. När hon klev in i hallen, kom katten Slavko genast fram till henne och ville bli klappad. Zahra strök honom frånvarande över pälsen medan hon tänkte på Gabriel och hans översminkade blåmärke.

17


Varför gömmer sig den nye, jämnårige grannen när hans styvpappa hittats mördad? Är Zahra den enda som tror att han är oskyldig? Sextonåriga Zahra bor i Kiruna i norra Sverige tillsammans med sin familj. En dag flyttar Gabriel in i samma trappuppgång, en ung man med sorgsen uppsyn och översminkade blåmärken. Första dagen på gymnasiet blir Zahra trakasserad av en annan elev och Gabriel kommer till hennes räddning. Därmed känner Zahra tacksamhetsskuld till honom och när hans styvpappa hittas död och Gabriel blir misstänkt för mord, gör Zahra allt för att försöka bevisa hans oskuld. Men först måste hon hitta honom. För Zahra, som vuxit upp med svenska och arabiska som modersmål, finns det inget viktigare än att kunna prata med andra människor och det är tack vare samtalen med grannar och andra som hon kommer närmare sanningen om vem som mördade Gabriels styvpappa.

‫ عندما ث‬،‫ بنفس عمرها‬،‫لماذا يختبأ الجارالجديد‬ ‫يع� عىل زوج امه مقتوال؟‬ ‫ت‬ ‫ال� تعتقد انه برئ؟‬ ‫هل زهرة هي الوحيدة ي‬ ‫ ذات الستة ش‬،‫زهرة‬ .‫ شمال السويد‬،‫ تعيش مع عائلتها ف ي� يك�ونا‬،‫ع� عاما‬ ‫ شاب حزين المظهر مع‬.‫احد االيام ينتقل غابريل اىل نفس بناية سكنهم‬ ‫كدمة مغطاة بكثافة بمادة بت�ج‬ ،‫ف ي� اليوم االول ف ي� الثانوية تتعرض زهرة اىل مضايقة من طالب اخر‬ ،‫ لهذا تشعر زهرة بانها مدينة برد الجميل لغابريل‬.‫فيهرع غابريل لنجدتها‬ ‫عندما ث‬ .‫ ويصبح غابريل مشتبها به‬،‫يع� عىل زوج امه مقتوال‬ ‫ت‬ ،‫ لغتها االم‬،‫ والعربية‬،‫ال� نشأت مع اللغة السويدية‬ ‫ ي‬،‫بالنسبة لزهرة‬ ‫ وبفضل تبادل الحديث مع‬،‫ليس هناك اهم من الحديث مع االخرين‬ .‫وغ�هم تتوصل لحقيقة من قتل زوج ام غابريل‬ ‫ ي‬،‫الج�ان‬ ‫ي‬ ISBN 978-91-983689-5-6

9 789198 368956 >