13 mm
Grundbok i litteraturvetenskap Historia, praktik, teori Grundbok i litteraturvetenskap – historia, praktik, teori är en introduktion till litteraturämnets många och skiftande teorier och praktiker. Den perspektivrikedom som karakteriserar den litteraturvetenskapliga verksamheten i dag har ett antal gemensamma grunddrag eller teman som kan ingå i olika konstellationer och problemområden. I den här boken har skribenterna valt att se närmare på författare, läsare, medier, språk och historia. Varje grundtema ägnas ett kapitel som på så vis också belyser olika aspekter av den litteraturvetenskapliga mångfalden. Författarna visar hur några av de centrala diskussionerna historiskt sett ut kring respektive tema, vad de leder till i praktiken – som metoder – och vilka aktuella teoretiska strömningar som kan kopplas till dem. I slutet på varje tematiskt kapitel får läsaren även förslag på vidare läsning.
Carin Franzén (red.) | Grundbok i litteraturvetenskap
Carin Franzén (red.), Anna Cullhed, Emma Eldelin, Kristina Fjelkestam, Bengt-Göran Martinsson och Jesper Olsson är verksamma lärare och forskare vid Linköpings universitet.
Grundbok i litteraturvetenskap Historia, praktik, teori
Grundbok i litteraturvetenskap riktar sig till studenter i litteraturvetenskap på universitet och högskolor och till alla som på något vis söker en introduktion till hur litteraturvetare tänker och går tillväga i sina arbeten.
Art.nr 38298
Carin Franzén (red.) www.studentlitteratur.se
978-91-44-09642-1_01_cover.indd Alla sidor
2015-02-18 11:06
Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.
Art.nr 38298 ISBN 978-91-44-09642-1 Upplaga 1:1 © Författarna och Studentlitteratur 2015 www.studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Sakgranskning: Beata Agrell och Klaus Müller Wille Omslagslayout: Jens Martin/Signalera Omslagsbild: spiber.de/Shutterstock.com Printed by Dimograf, Poland 2015
978-91-44-09642-1_01_book.indd 2
2015-02-17 15.06
INNEHÅLL
Förord 5 Inledning 7 Carin Franzén Teman 9 Uppläggning 12 Vidare läsning 13 1 Författare 15 Emma Eldelin
Historisk bakgrund 18 Praktik 32 Teori 47 Vidare läsning 63 2 Läsare 69 Bengt-Göran Martinsson
Historisk bakgrund 69 Praktik 73 Teori 79 Vidare läsning 98
© F ö r fa t t a r na och S t ud e n t li t t e r a t u r
978-91-44-09642-1_01_book.indd 3
3
2015-02-17 15.06
Innehåll
3 Medier 101 Jesper Olsson
Historisk bakgrund 103 Praktik 119 Teori 133 Vidare läsning 141 4 Språk 145 Anna Cullhed
Historisk bakgrund 146 Praktik 168 Teori 180 Vidare läsning 192 5 Historia 197 Kristina Fjelkestam
Historisk bakgrund 197 Praktik 204 Teori 215 Vidare läsning 226 Författarpresentationer 231 Person- och sakregister 233
4
978-91-44-09642-1_01_book.indd 4
© F ö r fa t t a r na och S t ud e n t li t t e r a t u r
2015-02-17 15.06
FÖRORD
Grundbok i litteraturvetenskap – historia, praktik, teori riktar sig till dig som just börjat läsa litteraturvetenskap på grundkursen eller på lärarutbildningen, men även mer generellt till dig som på något vis söker en introduktion till hur litteraturvetare tänker och går tillväga i sin verksamhet. Idén till boken har vuxit fram ur vår pedagogiska erfarenhet av att det saknas en aktuell introduktion till litteraturämnets teori och metod, en bok som också kan fungera som grund för senare studier. Grundbok i litteraturvetenskap är således tänkt att vara en av de första läroböckerna du möter när du påbörjar dina studier i litteraturvetenskap vid universitetet eller högskolan och kan utgöra ett komplement till Staffan Bergstens och Lars Elleströms Litteraturhistoriens grundbegrepp (Studentlitteratur), som ger en bra presentation av ämnets vanligaste termer och begrepp. Den boken har länge använts som introduktion tillsammans med Litteraturvetenskap: en inledning, red. Staffan Bergsten (Studentlitteratur), men av våra utvärderingar att döma uppfattas emellertid den senare som svår att ta till sig av studenter på den första terminen. För fortsättnings- och påbyggnadskurser finns andra intressanta alternativ, exempelvis Paul Tenngarts Litteraturteori (Gleerup) och den från danskan översatta Litteratur. Introduktion till teori och analys (Studentlitteratur). På högre nivåer finns även en hel mängd internationella översiktsverk att tillgå, liksom själva de teoretiska texterna. Men det råder således brist på mer introducerande verk om litteraturvetenskapens teorier och metoder. Vi hoppas att Grundbok i litteraturvetenskap ska fungera i ett pedagogiskt sammanhang, som en intresseväckande introduktion till ämnets teoretiska och metodologiska mångfald. Boken bygger på våra erfarenheter av forskning och undervisning i litteraturvetenskap vid Linköpings universitet och © F ö r fa t t a r na och S t ud e n t li t t e r a t u r
978-91-44-09642-1_01_book.indd 5
5
2015-02-17 15.06
Förord
är nyskapande såtillvida att den kontextualiserar och konkretiserar ämnets teori och praktik genom ett antal grundläggande problemområden. Anna Cullhed Kristina Fjelkestam Bengt-Göran Martinsson
6
978-91-44-09642-1_01_book.indd 6
Emma Eldelin Carin Franzén Jesper Olsson
© F ö r fa t t a r na och S t ud e n t li t t e r a t u r
2015-02-17 15.06
INLEDNING C a r i n Fr a nz é n
Utmärkande för dagens litteraturvetenskap är mångfalden av teoretiska perspektiv. För att nämna några av dem – biografiska, komparativa, formalistiska, nykritiska, sociologiska, receptionsteoretiska, strukturalistiska, poststrukturalistiska, feministiska, postkoloniala, ekokritiska – och listan kan göras längre. En teori kan på ett enkelt vis definieras som det perspektiv man lägger på forskningsobjektet, vilket till stor del får sin identitet genom detta perspektiv. Därmed kan man också hävda att litteraturvetenskapens studieobjekt är lika mångfaldigt som de teoretiska perspektiven. Vidare blir perspektiven bestämmande för de metoder, det vill säga de tillvägagångssätt man i praktiken använder sig av för att diskutera, analysera och tolka litteratur. Det vi studerar – texten, verket, boken, mediet – eller med en mer allmän term, litteraturen, tar form, och talar till oss utifrån de frågor vi är intresserade av och väljer att ställa, alltså utifrån de perspektiv vi väljer. Det gör att man knappast kan begränsa vårt ämne till skönlitteratur i snäv mening, det vill säga texter som romaner, noveller, sagor, dikter och skådespel. Vi har idag ett vidgat text- och litteraturbegrepp, något som exempelvis framgår av antologin Texter från Sapfo till Strindberg (2006) där man inte bara tagit med utdrag ur en stor mängd skönlitterära verk, utan även texter av antika filosofer och kyrkofäder, medeltida landskapslagar och ordspråk, lärda essäer av renässansens humanister, tidigmoderna brev och maximer, upplysnings filosofiska undersökningar och försvarskrifter, arbeten av 1800-talets utop iska socialister etc. Olika tiders litteraturuppfattningar reflekteras vidare i teorierna om litteratur och i sätten att läsa och studera litteratur. Under antiken, 300 f.Kr., skrev Aristoteles Om diktkonsten, en beskrivning av framför allt tragedin, © F ö r fa t t a r na och S t ud e n t li t t e r a t u r
978-91-44-09642-1_01_book.indd 7
7
2015-02-17 15.06
Inledning
och den utgjorde länge en återkommande referens för senare litteraturteorier, eller snarare för olika poetiker eller uppsättningar av regler för hur man skriver god litteratur. Sådana regelsystem utvecklades under renässansen och franskklassicismen på 1500- och 1600-talen, men mer utarbetade teorier om det vi kallar för litteratur idag börjar framträda först med romantiken och framför allt under 1900-talet. Det är även då den förmoderna tidens litteraturuppfattningar eller poetiker efterträds av en mängd konkurrerande synsätt som även reflekterar litteraturens egen utveckling och självförståelse. Man kan vidare säga att tiden före 1800 grovt sett karakteriseras av en normativ litteraturuppfattning – vad litteratur bör vara och göra – medan man under den moderna perioden framför allt vill förstå vad litteratur är och gör. Det går naturligtvis att finna normativa synsätt även under senare tid, och redan Aristoteles hade funderingar om diktningens natur och väsen i sin poetik. Olika litterära synsätt har likväl dominerat under olika historiska perioder. Under lång tid avsåg man helt enkelt kunskap från böcker med termen litteratur och använde mer specifika termer, som dikt eller saga, för att tala om genrer vi idag räknar till litteraturen. Den mångfald som således kommit att karakterisera litteraturämnet och följaktligen den litteraturvetenskapliga verksamheten har likväl ett antal gemensamma grunddrag, som kan vara bra att ha bekantat sig med när man vill studera eller arbeta med litteratur. För att visa på de förändringar som skett inom ämnet, och för att undvika ett slags ackumulerande uppräkning av en räcka teorier och metoder, har vi här valt att introducera dem utifrån några grundläggande teman eller faktorer som alltid aktiveras i en litteraturvetenskaplig studie: författare, läsare, medier, språk och historia. Varje tema ägnas ett kapitel där vi presenterar olika aspekter av den litteraturvetenskapliga mångfalden. Vi visar hur några av de centrala diskussionerna sett ut kring respektive tema: vart leder diskussionerna i praktiken – som metoder – och vilka aktuella teoretiska strömningar kan man koppla till dem. I slutet på varje tematiskt kapitel ger vi även förslag på vidare läsning. Vår bärande idé är alltså att litteraturämnets mångfald vilar på ett antal grunddrag som kan ingå i olika konstellationer och problemområden. De ges här följande korta presentation, som vi således på olika sätt fördjupar och utvecklar i bokens fem kapitel.
8
978-91-44-09642-1_01_book.indd 8
© F ö r fa t t a r na och S t ud e n t li t t e r a t u r
2015-02-17 15.06
Inledning
Teman 1. FÖRFAT TARE
Det finns olika uppfattningar om författarens funktion och betydelse för studiet av litteratur. I ett historiskt perspektiv kan man konstatera att den vikt vi idag fäster vid ett verks upphovsperson är ett sentida fenomen. Till stor del hänger det samman med romantikens syn på litteratur som författarens subjektiva uttryck för sina personliga känslor och upplevelser. Fram till 1700-talet var författaren framför allt en skriftställare som skrev på uppdrag av olika mecenater, och det viktiga var inte den personliga erfarenheten utan hantverksskickligheten, förmågan att skriva exempelvis dikt eller drama enligt tidens konventioner och regelverk. Det hindrar inte att vi retrospektivt kommit att intressera oss för människan även bakom äldre verk. Under senare tid har författaren dessutom blivit en ”kändis” som tenderar att intressera läsarna och media mer än litteraturen i sig. Alltfler författare publicerar dessutom självbiografier och bekännelser i olika former, från dagböcker till bloggar. Det litteraturteoretiska perspektiv som infinner sig om man intresserar sig för författaren är framför allt det biografiska. Inom vårt ämne kan man se hur detta perspektiv i sig förändrats över tid. Från att ha varit det dominerande sättet att närma sig litteratur under 1800-talet uppstår under den senare delen av 1900-talet en motreaktion som i det närmaste utesluter detta perspektiv ur litteraturforskningen och istället riktar sökljuset mot själva texten och dess sammanhang. I mycket beror den reaktionen på en vilja att säkra ämnets vetenskaplighet, och i kölvattnet på de verkcentrerade teorierna har en mer nyanserad och kritisk biografisk forskning vuxit fram. Bland annat utforskar den de yttre sociala och kulturella ramar som varit bestämmande för författarrollen över tid. Inte minst har genusperspektivet bidragit till ny och viktig kunskap om skrivande kvinnors och mäns olika villkor i historien. En annan forskningsuppgift är att undersöka i vad mån och på vilka sätt en författare skapar fiktion av sitt liv. I kapitlet ”Författare” presenteras och diskuteras närmare de olika vägar som förbindelserna mellan liv och verk kan ta i såväl praktik som teori.
© F ö r fa t t a r na och S t ud e n t li t t e r a t u r
978-91-44-09642-1_01_book.indd 9
9
2015-02-17 15.06
Inledning
2. LÄSARE
Det finns ingen litteratur utan läsare och det är i mötet mellan text och läsare som all analys och tolkning uppstår. Man kan säga att en litteraturvetenskaplig tolkning just är en mer eller mindre systematiserad läsart. Till skillnad från läsare i största allmänhet söker litteraturvetaren information om texten för att kunna utföra denna systematisering – det vill säga en reflekterad fördjupning och utveckling av kunskapen om hur texten är gjord och hur den frambringar mening och betydelse. Det kan handla om textens tillkomsthistoria, författarens liv, relation till andra texter, språkarbete och plats i historien och samhället. Precis som när det gäller författaren finns det olika uppfattningar om läsarens funktion och betydelse för litteratur och tolkning. Vissa hävdar att litteratur uppstår först i själva mötet mellan läsarens och författarens erfarenheter, förmedlade genom texten. Andra vill härleda de olika uppfattningar om estetiskt värde och litterära normer som formulerats under historien till olika texttillägnelser och läsargemenskaper. Man kan exempelvis framhålla att vår västerländska litteraturkanon, som föreskrivit vad som är värt att läsa och forska om, under lång tid varit dominerad av en viss privilegierad grupp manliga läsare. Rent generellt kan man säga att läsarorienterade teorier funderar över läsarens funktion i en tolkning. Kort sagt, är det utrymme texten ger läsaren i läsprocessen obegränsat eller kringskuret? Eller handlar tolkning om en dialogisk förhandling mellan text och läsare? Ett läsarperspektiv kan i vidare mening även inbegripa publikens och bokmarknadens betydelse för vad som räknas till litteraturens område. Man kan intressera sig för förändringar i våra läsarpraktiker och relatera dem till den samhälleliga och mediala utvecklingen. Alla dessa aspekter och fler därtill tas upp och diskuteras vidare i kapitlet ”Läsare”. 3. MEDIER
Språket är litteraturens grundläggande medium, men språket måste i sin tur förmedlas via olika tekniker, som tal och skrift, med hjälp av pennan och papperet eller datorn. Under senare tid har de mediehistoriska villkoren för litteratur kommit att uppmärksammas allt mer inom vårt ämne. Intresset hänger samman med en bredare kulturell förändringsprocess under 1900talet, som brukar gå under namn som ”medieålder” eller ”informations 10
978-91-44-09642-1_01_book.indd 10
© F ö r fa t t a r na och S t ud e n t li t t e r a t u r
2015-02-17 15.06
Inledning
ålder”. I ett medieperspektiv blir det också tydligt att litteratur gäller mer än en begränsad och ”naturaliserad” förståelse av språk och skrift. Litteraturstudier liksom litteraturen själv ingår idag i en ny massmedial situation, som medfört en expansion av skriftbegreppet i relation till nya medieteknologier. Det innebär bland annat att man allt mer kommit att uppmärksamma litteraturens ”intermediala” karaktär, det vill säga angränsning till andra konstarter och förhållande till andra medier än de rent språkliga som tal och skrift. Det innebär också att man undersöker i vilken utsträckning litterära och konstnärliga verk kan ifrågasätta och problematisera de förväntade och avsedda verkningarna av nya medier på vardagsliv och kulturella föreställningar. Så ser några av de problem ut som kapitlet ”Medier” utvecklar och behandlar. 4. SPRÅK
I en litteraturvetares kompetens ligger även att kunna urskilja och reflektera över olika typer av text utifrån en uppövad känsla för språkets funktion och betydelse inom ämnet. Det var också när man under 1900-talet började reflektera över språkets roll för humaniora mer generellt som litteratur vetenskapen formulerade ett antal grundläggande frågor om litteraturen: Vad är litteratur? Vad gör litteratur till litteratur? Vad utgör det specifikt litterära i en skriven text? Ja, vad är överhuvudtaget en text? Enkelt sagt är en text en samling nedskrivna tecken som kan läsas oberoende av längd, kategori och tolkning. Likväl tänker man sig nog att litterära texter skiljer sig från andra texter, men man kan dra skiljelinjerna på olika sätt beroende på litteraturteoretisk inriktning. Det finns teoretiker som menar att det specifikt litterära kommer sig av att man just använder språket på ett speciellt sätt och lägger betoningen på formen snarare än på innehållet. Andra hävdar att det litterära har att göra med ett specifikt estetiskt värde, som att litteraturen förmedlar kunskaper och insikter som man inte kan få på något annat vis. Åter andra menar att den litterära institutionen (som bokmarknaden och ämnestraditionen) bestämmer vad olika perioder uppfattar som litteratur. Gemensamt för de olika frågeställningarna är likväl att litteraturen betraktas som en i någon mening språklig artefakt. Vad det betyder att litteratur primärt är skapat av språk följs upp och diskuteras i kapitlet ”Språk”. © F ö r fa t t a r na och S t ud e n t li t t e r a t u r
978-91-44-09642-1_01_book.indd 11
11
2015-02-17 15.06
Inledning
5. HISTORIA
Innan vårt ämne fick benämningen ”litteraturvetenskap”, vilket skedde 1968, kallades det för ”litteraturhistoria med poetik”. Likafullt är det historiska perspektivet fortfarande centralt för litteraturstudier. Våra grundkurser tar inte sällan sin början i den antika litteraturen och fortsätter sedan i kronologisk ordning fram till idag. Man ska inte heller glömma bort att även litteraturhistorien har en historia. Som ämne växer litteraturhistoria fram under 1700-talet då termen skönlitteratur får sina fasta konturer. De var också nu som de första litteraturhistoriehandböckerna började skrivas. Vad som räknas in i den mer övergripande berättelse eller utvecklingslinje som vi kallar litteraturhistoria förändras också över tid. Det är till exempel signifikativt att de första kvinno litteraturhistoriska verken skrev under 1900-talets senare del. Ett exempel på vad som kan sägas motsvara den moderna tidens litteraturhistoria under äldre tider var uppräkningar av berömda män och kvinnor i ett slags kataloger där ingen egentlig uppdelning gjordes mellan faktiska och diktade händelser. Den vetenskaplighet ämnet strävar efter idag utesluter likväl inte att vår litteraturhistoriska kunskap också vilar på normer och värderingar som är betingade av tid och plats, men medvetenheten om detta faktum har ökat och blivit en del av litteraturämnet självt. Det historiska perspektivet ger oss kort sagt insikter om att såväl vårt ämne som dess objekt är föränderliga samtidigt som man kan urskilja konstanta strukturer över tid. Det beror också på att vi alltid redan ingår i en kulturell tradition som bygger på ett vidareförande av dessa texter. Exempel på hur sådant vidareförande kan gå till både i praktik och teori diskuteras och fördjupas i kapitlet ”Historia” liksom även frågor om estetiskt värde samt hur och för vem litteraturhistoria produceras.
Uppläggning Varje kapitel är skrivet av en av bokens författare ur hans eller hennes specifika synvinkel, men för tydlighetens skull har vi valt att lägga upp resonemanget efter en gemensam struktur enligt följande: 1 Historisk bakgrund 2 Praktik 12
978-91-44-09642-1_01_book.indd 12
© F ö r fa t t a r na och S t ud e n t li t t e r a t u r
2015-02-17 15.06
Inledning
3 Teori 4 Vidare läsning Vi tänker oss att de olika avsnitten hänger ihop genom ett antal generella frågor som logiskt följer på varandra: 1) Hur har de olika perspektiv som kan relateras till temat vuxit fram? Hur har diskussionerna gått? 2) Vad innebär dessa perspektiv i praktiken (som metoder) och vad får de för konsekvenser för litteraturbegreppet, studieobjektet och analysen? 3) Vilka teoretiska strömningar kan mer specifikt knytas till de perspektiv som temat aktualiserar? 4) De avslutande förslagen på vidare läsning är resonerande och fungerar även som fördjupning och referenslista till kapiteltexterna. Mellan våra olika teman löper flera trådar och kapitlen korresponderar med, överlappar och belyser varandra. Ordningen går från de mer konkreta områdena ”Författare” via ”Läsare” och ”Medier” till de mer övergripande ”Språk” och ”Historia”, men kapitlen kan läsas oberoende av varandra och i den följd man önskar. Korshänvisningar till de olika kapitlen löper både framåt och bakåt i boken, flera begrepp återkommer men i nya sammanhang. Sammantaget ger de olika kapitlen såväl en introduktion till grunddragen i den litteraturvetenskapliga teoribildningen som konkreta insikter om vad dessa kan innebära i praktiken, när man på olika sätt vill använda litteraturen i sin verksamhet.
Vidare läsning En introduktion till flera av litteraturvetenskapens grundläggande termer och begrepp som period och genre samt en genomgång av olika forskares sätt att uppfatta skönlitteraturen finner man i Staffan Bergstens och Lars Elleströms, Litteraturhistoriens grundbegrepp, Lund: Studentlitteratur 2004. Ett bra engelskspråkigt alternativ är David Mikics, A new handbook of literary terms, New Haven, Conn.: Yale University Press 2007. Den finns även som e-bok. I Litteraturvetenskap: en inledning, red. Bergsten, Lund: Studentlitteratur 2002, ger en rad olika litteraturforskare en orientering i centrala litteraturvetenskapliga teorier, som biografisk litteraturforskning, litteratursociologi,
© F ö r fa t t a r na och S t ud e n t li t t e r a t u r
978-91-44-09642-1_01_book.indd 13
13
2015-02-17 15.06
Inledning
marxistisk litteraturteori, feministisk litteraturkritik, barnlitteraturforskning, dekonstruktion och narratologi. Paul Tenngarts Litteraturteori, 2 uppl., Malmö: Gleerup 2010, visar hur olika teorier, från rysk formalism via nykritik och strukturalism till queerteori, postkolonialism och ekokritik, kan fungera som verktyg för att analysera en specifik text. Som en mer tvärvetenskaplig, förnyande fördjupning och breddning fungerar Litteratur. Introduktion till teori och analys, red. Lasse Horne Kjældgaard, m.fl., Lund: Studentlitteratur 2015. I 37 kapitel baserade på utvalda teman – från troper och genrer till moral, översättning och remediering – presenteras aktuella litteraturvetenskapliga problem i en intressant växelverkan mellan teori och textanalys.
14
978-91-44-09642-1_01_book.indd 14
© F ö r fa t t a r na och S t ud e n t li t t e r a t u r
2015-02-17 15.06
KAPITEL 3
Medier
J e spe r Ol s s on
På Youtube kan man sedan några år tillbaka titta på ett inslag från norsk tv (NRK) ägnat åt ny teknologi och de svårigheter som användaren av sådan kan stöta på. I förgrunden av ett rum, bristfälligt upplyst med levande ljus, sitter en munk vid ett skrivbord med ansiktet tungt nedsjunket i händerna. Han ser bekymrad och uppgiven ut. Plötsligt knackar det på dörren och en annan munk kommer in och undrar vad problemet är. Det suckande svaret blir att han inte har fått ett dugg gjort på hela dagen. Och det beror enbart på det nya tekniska system som har installerats i deras liv. Det går bara inte att begripa. Det komplicerar snarare än underlättar allt arbete. Han har verkligen, som tittaren snart inser, svåra problem med att förstå hur systemet fungerar och på vilket sätt han ska hantera det: – Så du kommer inte in i det, eller? frågar den nyanlända munken. – Nej, det bara ligger där. – Har du försökt öppna det? – Öppna det! Om det hade varit så enkelt, så hade jag väl inte kontaktat helpdesk heller.
Det nya tekniska system som placerats på skrivbordet framför munkarna är för en Youtube-tittare allt annat än nytt. Tvärtom. Det som väckt deras intresse och irritation är en bok, eller en codex, för att använda den latinska beteckningen – en kulturell artefakt som fick sitt genombrott i Europa under den sena antiken och tidiga medeltiden, då den kom att ersätta de papyrus- och pergamentrullar som under lång tid tjänat som de viktigaste lagringsplatserna för det skrivna ordet. För munkarna är emellertid boken något ovant och obekant, och om man
© F ö r fa t t a r na och S t ud e n t li t t e r a t u r
978-91-44-09642-1_01_book.indd 101
101
2015-02-17 15.07
Jesper Olsson
tänker efter så skiljer den sig en hel del från en rulle med skrift: man bläddrar i stället för att rulla fram orden, den är inte sammanhängande utan uppdelad i diskreta, åtskilda enheter (sidor) och även om man vanligtvis färdas linjärt genom bokens text, så tillåter den också hopp mellan olika platser och att man öppnar och stänger den lite varstans. Med samtida teknisk datorterminologi skulle boken, som lagringsteknologi betraktad, kunna beskrivas som ett RAM-minne (Random Access Memory). Det är just detta sistnämnda drag som framkallar oro hos munken. Om han öppnar och stänger boken, kommer då all information att finnas kvar, och kommer den att vara intakt, i samma skick som förra gången han öppnade boken? Eller kommer allt att vara förändrat? Kanske bör vi se denna oro och dess förbindelse till boken som karakteristisk för en ny historisk epok, där det skrivna ordet – inte minst genom den tryckteknik som utvecklas under 1400-talet – gör världen till en större och öppnare och mer oroande plats, där information och idéer färdas och förändras snabbare och längre. Sketchen från NRK påminner hursomhelst om att boken är ett objekt och fenomen med en historia. Böcker har inte alltid funnits och kommer inte alltid att finnas. En gång i tiden bars kulturer upp av muntligt frambringade ord, och idag är, som bekant, skärmar av olika slag det viktigaste informationsunderlaget. Hur språk och litteratur kommer att lagras, bearbetas och presenteras i morgon kan man bara sia om. För ett antal år sedan experimenterade exempelvis den kanadensiske poeten Christian Bök med att inplantera en dikt översatt till DNA-kod i en bakterie, för att, så att säga, testa litteraturens framtidspotential! En bok är därför ett föremål som i en viss historisk situation måste verka främmande och oroande – och resultera i förtvivlade samtal till helpdesk. Vår inledande sketch påminner också om att det sätt på vilket saker lagras och presenteras alltid har en betydelse. Om information når oss via en röst eller en handskriven lapp eller via en tryckt bok eller en målning så inverkar det på hur vi ser och lyssnar, tänker, känner och förstår. Det gäller för all slags information, men det gäller särskilt för de språkliga utsagor som odlas inom litteraturen. Den ryske litteratur- och språkforskaren Roman Jakobson (1896–1982) hävdade redan under det tidiga 1900-talet att det var just denna betoning av material och form hos det språkliga uttrycket (dess hur) som definierade sådant som dikter och romaner (jfr kapitlet ”Språk” om formalismen). Jakobsons iakttagelse kan vidgas till att gälla det som i detta kapitel ska betraktas och beskrivas som litteraturens medier. 102
978-91-44-09642-1_01_book.indd 102
© F ö r fa t t a r na och S t ud e n t li t t e r a t u r
2015-02-17 15.07
3 Medier
Historisk bakgrund En bok är ett medium eller en medieteknologi. Det senare betonar att det rör sig om något konstgjort och något som kräver vissa färdigheter för att hanteras. Den grundfråga som bearbetas i detta kapitel handlar om hur detta medium, eller snarare litteraturens medier – för de är flera – har kommit att prägla sätten att skapa, ta emot och förstå litterära verk under en fler tusenårig historia. Även om en tonvikt kommer att ligga på det skrivna ordet och boktrycket, vilket sammanfaller med den tidigmoderna litteraturens epok, så måste även frågan aktualiseras om hur litteraturen lever och verkar bortom det som kallas för ”Gutenberggalaxen” (efter boktryckets uppfinnare Johannes Gutenberg, 1394–1468). Detta blir särskilt viktigt idag, när bok och papper fått hård konkurrens av bits och pixlar, som förvandlar våra läsvanor och läsmetoder på en rad sätt. Det är också denna digitala omvandling av kulturen som i allt högre utsträckning, under de senaste decennierna, styrt litteraturvetenskapens uppmärksamhet mot de skiftande mediernas betydelse för litterär form och fantasi. Litteraturens aktionsradie definieras inte av boken. Det har den förvisso aldrig gjort, trots att det under hundratals år kunnat se ut så. Men dagens datorer denaturaliserar boken, och därmed träder en mer komplex litterär medieekologi i dagen, som sträcker sig både bakåt i tiden, mot antiken, och in i en ännu okänd framtid.
VAD ÄR ET T MEDIUM?
”Medier” hör till de vanligaste och mest diffusa begreppen i samtiden. Man brukar ibland till och med beskriva vår tid, det sena 1900-talet och tidiga 2000-talet, som en ”medieålder”, och vårt samhälle som ett ”mediesamhälle”. På ett plan, och rent intuitivt, framstår dessa beteckningar som träffande. Utan tvekan har sådant som videospel, mobiler och datorer – alltsammans saker vi brukar förknippa med ”medier” – ett stort inflytande på samhälle och kultur idag, på våra sätt att förnimma och kommunicera, på vår produktion av värden och varor, på hur vi skapar kunskap och social kontakt, berättar och formar oss själva. ”Vår värld är i alla delar medialiserad”, som det heter i förordet till den tyska antologin Was ist ein Medium? från 2008. Samtidigt ter sig termen ”medieålder” en smula missvisande och vilse© F ö r fa t t a r na och S t ud e n t li t t e r a t u r
978-91-44-09642-1_01_book.indd 103
103
2015-02-17 15.07
Jesper Olsson
ledande: Om vi anammar en trivial och common sense-artad definition av medier som medel för att överföra information, vilken epok eller period i människans historia har då inte gestaltats och karakteriserats av medier? Till och med Gud i Bibeln behöver sina änglar och profeter för att meddela sig med människorna. Det finns därför skäl att granska vad termen har betytt och kan betyda, och framför allt diskutera vilken funktion den ska få i detta sammanhang. Däremot vore det naivt att hoppas på en slutgiltig definition eller innebörd hos begreppet. Det vore nog inte ens fruktbart. Etymologiskt härrör ”medium” från latinet och har genom historien antagit olika innebörder. I det efterklassiska latinet kunde ordet, i sin idag mer använda pluralform ”medier” (eller ”media”), beteckna en grammatisk paus eller punkt samtidigt som det hänvisade till en vägg i ett blodkärl och ett mönster i en insekts vinge. Denna heterogena, nästan poetiskt associativa betydelsesfär reduceras och preciseras om vi istället uppsöker de moderna definitionerna av termen ”medium” (i klassiskt latin: ”mitt”, ”centrum”, ”mittemellan”). Som W.J.T. Mitchell och Mark B.N. Hansen påpekar i Critical Terms for Media Studies (2010) kan man då urskilja två kategorier av betydelser: 1) något som befinner sig mellan två egenskaper, klasser eller liknande, samt 2) person eller sak som agerar som en mellanhand, en kanal för masskommunikation, ett material använt för konstnärliga uttryck eller för inspelning och reproduktion av data, bilder eller ljud, en substans genom vilken en kraft kan verka på distans eller genom vilken intryck förmedlas till sinnena eller en andeskådare som kommunicerar med de döda. Mot denna bakgrund står det klart att den moderna innebörden av begreppet är kopplad till uppkomsten av dagens massmedier och till de teknologier – fotografi, telefon, film, grammofon, radio, tv, offset, dator och så vidare – som präglat sentida former av kommunikation och informationsspridning. Framför allt kan man dock finna en gemensam nämnare i mediernas funktion av att förmedla mellan människor och mellan människor och värld. De bidrar till att upprätthålla och forma relationer. Studiet av medier kan och bör därför, med Mitchells och Hansens formulering, uppfattas som ett studium av vår grundläggande ”relationalitet”. Man kan likväl fråga sig var gränserna för denna relationalitet går och, följaktligen, för mediernas aktionsradie? Ser man till vad som sagts ovan tenderar begreppet att peka på fysiska objekt och material som förmedlar i olika relationer – telefonen förbinder två människor på olika platser; tv:n erbjuder 104
978-91-44-09642-1_01_book.indd 104
© F ö r fa t t a r na och S t ud e n t li t t e r a t u r
2015-02-17 15.07
3 Medier
en representation av livet i Tokyo för en tittare i Sverige. Det rör sig om tekniska förmedlingar. Ofta likställs medier i denna bemärkelse med informations- eller kommunikationsteknologier, och ibland snävas begreppet in till teknologier för lagring, bearbetning och spridning av information. Det finns även forskare som arbetar med en vidare definition. Den förste medieteoretikern i strikt mening, kanadensaren Marshall McLuhan (1911–1980), karakteriserar medierna som förlängningar eller utbyggnader (extensions) av människan – ibland talar han om proteser – och därmed kommer alla artefakter som förmedlar mellan människa och värld att fångas upp av termen: från stenålderns yxa till boken till bilen till radion. Samtidigt har det påpekats att det finns något begränsande i att reducera medier till föremål och teknologier. I förståelsen av medier har man då velat inbegripa även de diskursiva villkoren (vad som kan uttryckas, uppfattas som vetande vid en viss tidpunkt) och de kulturtekniker som dessa villkor framkallar (som exempelvis att skriva). Andra har därutöver talat om medier i termer av miljöer eller ekologier som formar våra erfarenheter, vår kommunikation och kunskapsproduktion. I McLuhans efterföljd kan man alltså beskriva medierna som ett ekosystem som vi alltid vistas i. Ytterligare några vill istället begränsa fokus och förbinder begreppet ”medier” med olika typer av representation, som språk, bild och ljud. Det råder följaktligen ingen enighet kring frågan vad medier är. I detta kapitel har vi emellertid en viss hjälp av den kontext i vilken vi reflekterar över begreppet. Det handlar ju om litteraturens medier. En tonvikt kommer därmed att läggas på de medier eller medieteknologier som utgör litteraturens materiella underlag och kanaler: den levande rösten, skriftrullen, boken, grammofonskivan, skärmen och så vidare. Vi kommer däremot inte att betrakta bilden eller skriften som medier i sig. Snarare måste de uppfattas som delar eller element i en litteraturens komplexa medialitet, som främst karakteriseras av verkens materiella och tekniska inkarnation. Samtidigt bör även de praktiker och tekniker som de litterära medierna befordrar beaktas; inte minst hur olika sätt att skriva och läsa framträder i umgänget med olika medier. Vi bör dessutom beröra vilken syn på människan, på subjektivitet och identitet, som härmed tar form. Man kan exempelvis fråga sig: Om skrivande och läsande alltid sker i samspel med teknologier, är då inte den skrivande och läsande människan en ”cyborg”? Man kan även närma sig ”medier” som ett slags perspektiv som får oss att © F ö r fa t t a r na och S t ud e n t li t t e r a t u r
978-91-44-09642-1_01_book.indd 105
105
2015-02-17 15.07
Jesper Olsson
upptäcka tidigare dolda eller bortglömda sidor av litteraturen. Om vi erkänner mediets materialitet som meningsskapande, vad betyder då den läsande kroppens skumpande i tågvagnen eller solvärmen mot huden på stranden, till exempel, för en tolkning av boken i din hand? Sådana frågor ställs i en fantastisk och ovanlig essä om läsandet av den franske författaren Georges Perec (1936–1982). Om vi vidare, i enlighet med mediestudiets inriktning, ger den materiella miljön för skrivande och läsande en större betydelse för hur vi förstår och använder litteratur, och därmed för hur vi ser på och minns saker, kommer en rikare och mer sammansatt kontext att träda i dagen. Frågan blir hur vi ska dra en gräns för vad som är viktigt att uppmärksamma. Med andra ord, vad tillhör litteraturvetandets fält? Förmodligen kan inte en generell gräns upprättas, men i den vetenskapliga praktiken finns det goda skäl att göra reda och argumentera för vad som är relevant för undersökningen av hur mediet påverkar litteraturen. Ett sätt att börja på är ta några steg tillbaka i historien. LIT TERATURENS MEDIER
I den åttonde sången i Homeros Odysséen finns en berömd scen, som ibland har tolkats som en självbiografisk skildring av den store grekiske barden, och som ett slags bevis på att en författare lik Homeros faktiskt har existerat (jfr resonemanget om Homeros i kapitlet ”Författare”). Vad som skildras i denna sång är hur den blinde diktaren eller rapsoden Demodokos ställer sig upp inför en skara lyssnare (än så länge hade inga tysta läsare trätt fram på historiens scen) och berättar, eller snarare sjunger, till ackompanjemang av en lyra, om de grekiska gudarnas leverne: Skalden i strängarna grep och begynte att sjunga melodiskt allt om den älskog, som var mellan Ares och skön Afrodite
Vi påminns här av Homeros om hur litteraturen kräver materiell mediering för att ta gestalt: skalden griper i strängarna och börjar sjunga. Det är i detta fall en människa med mun och kropp som resonanslåda, med lyra och händer och ansikte som instrument, som får det litterära verket att framträda. Scenen ur Odysséen vittnar också om något annat som vi ska få skäl att återkomma till: litteraturen har alltid handlat om och tematiserat sig 106
978-91-44-09642-1_01_book.indd 106
© F ö r fa t t a r na och S t ud e n t li t t e r a t u r
2015-02-17 15.07
3 Medier
själv och de medier den framträder i. Det är ett intresse som sträcker sig från Homeros till James Joyce och in i vår egen samtid. Skälet till att man velat tolka den ovan citerade scenen som ett bevis på Homeros existens är att eposen Odysséen och Iliaden härrör ur en muntlig kultur. De är muntligt skapade och traderade verk som först långt senare – exakt hur långt senare är osäkert – kom att nedtecknas och föras vidare i en skriftlig kultur. Därför är det också mer passande att tala om en muntlig diktning snarare än litteratur. Det senare kommer från latinets ord för bokstav och är per definition att förstå som något skriftligt. Nedtecknandet av de homeriska eposen skedde troligen under 700-talet f.Kr., men någon fullständig enighet kring hur detta gick till råder inte bland forskarna. De flesta hävdar att det tog lång tid, men det finns även de som förfäktar att alfabetet infördes i Grekland genom att en enda skrivare valde att nedteckna Homeros verk för framtida läsare, som Barry Powell. Själva alfabetiseringen av samhället och kulturen var emellertid en utdragen och diskontinuerlig process, vars takt och utbredning varierade beroende på var man befann sig geografiskt, socialt och politiskt. Det var dock inte så enkelt att män i de rikare samhällsskikten i Aten lärde sig läsandets konst först. Som den svenske antikforskaren och poeten Jesper Svenbro har visat, var läsförmågan under grekisk antik en tveeggad kompetens (läs mer om läsandets historia i kapitlet ”Läsare”). Handlingen att läsa vad någon annan hade skrivit – att ta någon annans ord i munnen och ljuda dem högt – uppfattades som ett hot mot den egna integriteten och identiteten. Man underkastade sig, gjorde sig till objekt för någon annan. Mot den bakgrunden finns det skäl att anta, att när det tysta läsandet tar form några århundraden senare – exakt när är svårt att säga, man finner exempel ur grekisk antik, men det mest kända vittnesbördet om praktiken återfinns i kyrkofadern Augustinus Bekännelser från 300-talet e.Kr. – så kommer detta att innebära ett stärkande av den egna subjektiviteten och autonomin. Läsaren införlivar den främmande texten och gör den till sin egen. Medan högläsningen måste betraktas som en rest från en muntlig kultur, i vilken skriften blir ett stöd för att utföra vad man redan gjort i en sådan – det vill säga göra den levande rösten till litteraturens medium – förutsätter den tysta läsningen en skriven text. Mer än så: den skrivna texten kommer i allt högre grad att bli fokus och tyngdpunkt för diktningen snarare än den språkliga händelse som yttrandet av det skrivna innebär. © F ö r fa t t a r na och S t ud e n t li t t e r a t u r
978-91-44-09642-1_01_book.indd 107
107
2015-02-17 15.07
Jesper Olsson
Men ur ett kronologiskt perspektiv bör vi inte gå händelserna i förväg. Dessutom fortlever en mängd särdrag från muntlig diktning också i den skrivna litteraturens historia. Sådant framkommer till exempel i bruket av rytmiska figurer (som upprepning), klanger (rim, allitteration) och stående uttryck eller formelartade beskrivningar, vilka alla tjänade minnet och skapandet av en historia i ett samhälle utan skrift. Särskilt är det inom poesin som sådana former och modus har kommit att förvaltas och utvecklas ända in i vår tid. Det betyder att det muntliga och skriftliga inte utesluter eller avlöser varandra i en tydlig historisk progression. Snarare samexisterar de i en medial ekologi som med historiens gång tycks blir mer och mer komplex. Inte desto mindre kan man hävda att vissa uttrycksformer och medier får en dominerande ställning under olika perioder och i olika kontexter. Medie historiker har följaktligen försökt precisera vad som sker, hur tänkandet och kännandet och förnimmelserna omvandlas när sådana förskjutningar i mediernas ekosystem äger rum. Den tidigare nämnda Marshall McLuhan kom tillsammans med andra forskare som Walter J. Ong (1912–2003) och Eric A. Havelock (1903–1988) (tillsammans bildade de den så kallade Toronto skolan), från 1950-talet och framåt, att intressera sig för sådana skiften i den västerländska kulturhistorien. De pekar bland annat på hur synsinnet istället för hörseln liksom det abstrakta och analytiska tänkandet – det komplext gestaltade tidsförloppet och etablerandet av en privat, inre värld – hörde till de fenomen som, om inte föddes så åtminstone förstärktes genom att skrivoch läskonsten spreds i Västerlandet. Denna förskjutning kan man spåra redan i den skrivna filosofi som kom att utformas av Platon under 300-talet f.Kr., och som ironiskt nog kritiserade skriften och försvarade det levande, varma och närvaroskapande talet. På samma sätt har den grekiska tragedin från 400-talet f.Kr. och framåt uppfattats som en tidig skriftbaserad genre, vars utmejslade karaktärer med ett sammansatt inre liv krävde ett nedtecknande i skrift. Som Walter J. Ong konstaterar: ”De första ansatserna till den ’runda’ karaktären möter vi i de grekiska tragedierna, den första verbala genre som helt kontrollerades av skrivandet.” Som redan nämnts var framväxten av en skriftlig kultur en långsam process. Skrivandet tog tid att utveckla – det pågår fortfarande – och dess historia sträcker sig längre tillbaka i tiden än till alfabetiseringen av grekisk kultur under årtusendet före vår tideräkning. De första spåren av en skriftens 108
978-91-44-09642-1_01_book.indd 108
© F ö r fa t t a r na och S t ud e n t li t t e r a t u r
2015-02-17 15.07
3 Medier
historia härrör från någon gång mellan 8000 och 4000 f.Kr. och består av enkla, symboliska märken på lertavlor, vilka troligen representerar affärstransaktioner och liknande. Kring år 3000 f.Kr. utvecklades denna sumeriska praktik till ett kilskriftsystem alltmedan hieroglyferna i Egypten togs i bruk vid ungefär samma tid. Dessa skriftsystem fungerade dock på olika sätt. Hieroglyferna var till exempel både pikto- och logografiska – det vill säga: de symboliserade både med hjälp av bilder och abstrakta tecken – till skillnad från alfabetets bokstäver som ju förtecknar ljud. I takt med att skriftpraktikerna blev mer komplexa, liksom vad man uttryckte i skrift, kom även underlagen för det skrivna att förändras. Från lertavlor och minnesstenar till mer flexibla och portabla material som vaxtavlor, papyrus, pergament och så småningom papper. Men då har vi ur ett europeiskt perspektiv nått fram ända till högmedeltid (1100–1200-talen). Medan lera och stenar var svårhanterliga och kunde innehålla blott en begränsad informationsmängd, förändrades situationen med exempelvis papyrus, som producerades av en vassliknande växt. Papyrusen påminde om papper och möjliggjorde en utveckling av mer sofistikerade och rymliga lagringsmedier och gränssnitt, av vilka skriftrullen blev det mest kända och framgångsrika. Så småningom kom även pergamentet att bli ett konkurrerande material för framställningen av rullar, dels på grund av att djurhud kunde anskaffas på flera platser, dels för att det var tåligare och hade en längre livslängd. Skriftrullen är alltså den medieteknologi som litteraturen odlades i under tusentalet före vår tideräkning, inte minst under den grekiska och romerska antiken, men också i delar av Bibeln. När vi till exempel möter en ”bok” i följande, mycket berömda passage från den romerske poeten Catullus (ca 84– ca 54 f.Kr.) är det inte en bok såsom vi känner den som omtalas, utan en rulle där skriften rullas fram enligt en ofrånkomlig linjär logik: ”Vem skall tillägnas boken jag har skrivit/splitter ny och med skrovlig pimpsten putsad?” Rullen kunde alltså inbegripa en hel del text, men inte lika mycket som en bok. Framför allt var den besvärligare att navigera i, vilket påverkade läsningen och därför också skriftens form och de litterära uttryckssätten. Den hade heller inga sidor som man kunde hänvisa till, och även om man kunde utarbeta interna referenssystem, var det betydligt svårare för en läsare att söka sig framåt och bakåt i texten, vilket givetvis motverkade konstruktionen av längre, mer komplicerade berättelser. Kort sagt, karakteriserades den lit© F ö r fa t t a r na och S t ud e n t li t t e r a t u r
978-91-44-09642-1_01_book.indd 109
109
2015-02-17 15.07
13 mm
Grundbok i litteraturvetenskap Historia, praktik, teori Grundbok i litteraturvetenskap – historia, praktik, teori är en introduktion till litteraturämnets många och skiftande teorier och praktiker. Den perspektivrikedom som karakteriserar den litteraturvetenskapliga verksamheten i dag har ett antal gemensamma grunddrag eller teman som kan ingå i olika konstellationer och problemområden. I den här boken har skribenterna valt att se närmare på författare, läsare, medier, språk och historia. Varje grundtema ägnas ett kapitel som på så vis också belyser olika aspekter av den litteraturvetenskapliga mångfalden. Författarna visar hur några av de centrala diskussionerna historiskt sett ut kring respektive tema, vad de leder till i praktiken – som metoder – och vilka aktuella teoretiska strömningar som kan kopplas till dem. I slutet på varje tematiskt kapitel får läsaren även förslag på vidare läsning.
Carin Franzén (red.) | Grundbok i litteraturvetenskap
Carin Franzén (red.), Anna Cullhed, Emma Eldelin, Kristina Fjelkestam, Bengt-Göran Martinsson och Jesper Olsson är verksamma lärare och forskare vid Linköpings universitet.
Grundbok i litteraturvetenskap Historia, praktik, teori
Grundbok i litteraturvetenskap riktar sig till studenter i litteraturvetenskap på universitet och högskolor och till alla som på något vis söker en introduktion till hur litteraturvetare tänker och går tillväga i sina arbeten.
Art.nr 38298
Carin Franzén (red.) www.studentlitteratur.se
978-91-44-09642-1_01_cover.indd Alla sidor
2015-02-18 11:06