9789162291471 by Smakprov Media AB

Englamark | Hotet mot Diamantdalen

Pokus har kallat på Tim och Sofia. Englamark behöver deras hjälp. I Diamantdalen härjar en farlig sjukdom som drabbar främst barn och gamla. Ingen varelse i Englamark vet hur de ska kunna råda bot på den. Deras hopp står till Tim och Sofia. Men Tim är också sjuk och dessutom försvinner han på vägen. Ska Sofia klara detta på egen hand? Och vad har hänt med Tim?

Mia Söderberg

Hotet mot Diamantdalen

ISBN 978-91-622-9147-1

Mia Söderberg

www.bonnierutbildning.se

med bilder av Katarina Strömgård

789162 291471 (9147-1)

Omslag_305x185mm.indd 1

BONNIERS

09-10-08 14.32.43

Hotet mot Diamantdalen Text: Mia Sรถderberg Bild: Katarina Strรถmgรฅrd

Bonnier Utbildning

3864_Diamantdalen_korr.indd 1

09-09-22 13.57.32

Bonnier Utbildning Postadress: Box 3159, 103 63 Stockholm Besöksadress: Sveavägen 56, Stockholm Hemsida: www.bonnierutbildning.se E-post: info@bonnierutbildning.se

Order/Läromedelsinformation Telefon 08-696 86 00 Telefax 08-696 86 10 Redaktör: Kerstin Jörgensen Grafisk form: AB Typoform Illustrationer: Katarina Strömgård Englamark – Hotet mot Diamantdalen ISBN 978-91-622-9147-1 © 2009 Mia Söderberg och Bonnier Utbildning AB, Stockholm Första upplagan Första tryckningen

Kopieringsförbud! Detta verk är skyddat av lagen om upphovsrätt. Kopiering, utöver lärares rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt Bonus-Presskopias avtal, är förbjuden. Sådant avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningsanordnare, t.ex. kommuner/universitet. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus-Presskopia. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman/rättsinnehavare. Tryck: Livonia Print, Lettland 2009

3864_Diamantdalen_korr.indd 2

09-09-22 13.57.33

In ne hå l l

Pokus kallar__________________________________________ 9 Pokus och Frazies överraskning_ _________________________ 18 Ett nytt uppdrag_ _____________________________________ 30 Eldflugornas dans_____________________________________ 38 Tim blir sämre________________________________________ 48 En enkel middag______________________________________ 58 Stupiderna___________________________________________ 65 Gomera och Bam-Bam_________________________________ 76 Gumman i grottan_____________________________________ 86 Tim bara sover_ ______________________________________ 98 Sofias vandring______________________________________ 105 Arirangs förslag______________________________________ 115 En brunn, en bytta och en bahit_ ________________________ 126 Krigardrycken_______________________________________ 134

3864_Diamantdalen_korr.indd 4

09-09-22 13.57.33

En sängplats till Sofia_ ________________________________ 140 Andetag från en krigarsjäl______________________________ 146 Hövdingen i Diamantdalen_____________________________ 149 Ett karnevalståg______________________________________ 159 Lille Bardolino_______________________________________ 171 En fjäril som vägvisare_ _______________________________ 180 Antibiotika, vad är det?________________________________ 190 Den märkliga hunden_________________________________ 197 Ett blått och ett brunt öga______________________________ 206 Arirangs berättelse_ __________________________________ 215 Förtrollningar hävs___________________________________ 226 Karnevalen vid Ningungasjön___________________________ 235 Hokus pokus________________________________________ 244

Vill du läsa om fler äventyr i Englamark?______________ 252

3864_Diamantdalen_korr.indd 5

09-09-22 13.57.33

3864_Diamantdalen_korr.indd 6

09-09-22 13.57.48

3864_Diamantdalen_korr.indd 7

09-09-22 13.58.04

Po k u s ka l la r ”Det känns så konstigt i huvudet”, klagade Sofia där hon satt bredvid Tim i klassrummet. ”Det är som om det knackade där inne.” ”I bitt huvud är det bara sob bobull”, försökte Tim svara. Han var genomförkyld och borde egentligen ha stannat hemma från skolan men eftersom de skulle ha matteprov efter lunch så hade han pallrat sig i väg. Vårsolen letade sig in genom de smutsiga fönstren och bländade dem, så det var svårt att se vad läraren skrev upp för engelska glosor på tavlan. ”Vad kodstig du ser ut”, viskade Tim. ”Det ser ut sob ob du tänker på något allvarligt.” ”Det känns som om det är något som knackar på och vill in”, väste Sofia tillbaka, men skyndade sig sedan snabbt att skriva ner de sista orden i gloshäftet eftersom 9

3864_Diamantdalen_korr.indd 9

09-09-22 13.58.07

hon fick en blick ifrån Staffan, deras lärare i engelska. Tim tittade på henne och skakade på huvudet. Visst brukade Sofia ha en del underliga idéer för sig, men att det skulle knacka på inne i hjärnkontoret var väl ändå att ta i. Han återgick till glosorna och tyckte att det kändes som en evighet innan det ringde ut. ”Så vill jag påminna om jubileet i kväll. A- och B-klassen ska vara på plats halv sex för att förbereda lotterierna och fiskdammen. Glöm inte det!” ropade Staffan förgäves efter alla ryggar som snabbt försvann ut. Sofia slängde ner böckerna i ryggsäcken och rusade också ut i solen. Hon sprang längst bort på skolgården och sjönk ner på en bänk. Tim såg på avstånd hur hon satte händerna för huvudet och liksom skakade på det. Vad var det med henne? Höll hon också på att bli sjuk? Tim kände sig verkligen inte pigg, förstod att han hade feber och att han borde gå hem och lägga sig. Men de skulle ha ett stort prov i matte och han ville verkligen inte missa det, så det var bara att bita ihop. I morgon kunde han vara hemma och vila sig och sedan var det helg.

3864_Diamantdalen_korr.indd 10

09-09-22 13.58.08

Han snöt sig och tog lite näsdroppar, sedan tittade han åt Sofias håll igen. Nu hade hon släppt taget om huvudet och såg i stället ut att lyssna intensivt på något. Tim gillade Sofia och de brukade ha rätt roligt tillsammans, men ibland var hon lite märklig. Hon blev lätt arg och kunde vara ruskigt envis och ofta hade de helt olika åsikter om saker och ting, men samtidigt var hon alltid schyst. Men nu såg hon nästan lite knäpp ut, där hon satt på bänken och stirrade rätt upp bland träden. Det är bäst att jag går dit, tänkte han. Hon kanske är ledsen för något. Kanske är det något med hennes lillasyster Maja. Eller hennes mamma. Tim brukade hjälpa Sofia ibland när hon skulle hämta Maja på dagis. Maja var grymt förtjust i Tim och hon var foglig som ett lamm när han var med. Annars kunde hon minsann vara envis hon med och krångla rätt ordentligt när Sofia skulle hämta henne. Det brukade ske ganska ofta eftersom Sofias och Majas mamma var sjuklig av sig. 11

3864_Diamantdalen_korr.indd 11

09-09-22 13.58.10

Hon hade ofta legat till sängs när Tim följt med dem hem efter skolan. Tim snöt sig kraftigt så att det lättade lite i näsan och gick långsamt mot Sofia. När hon vinkade att han skulle komma ökade han på stegen och satte sig bredvid henne på bänken. ”Hur är läget? Håller du på att bli sjuk?” Sofia vände sig ivrigt mot honom. ”Vet du vad jag tror?” ”Ehh … Nej?” ”Det är någon som pratar inne i huvudet på mig.” Tim blev riktigt rädd när han såg hur Sofias ögon glödde. Hon håller på att bli helknäpp, hann han tänka innan hon fortsatte. ”Och vet du vem jag tror att det är?” Hon tittade uppfordrande på honom som om han självklart borde veta svaret. Tim skakade på huvudet och såg sig försiktigt omkring för att se om det fanns någon vuxen i närheten som kunde rycka in och hjälpa honom om det skulle behövas. ”Pokus!” tjöt hon triumferande. ”Vad då Pokus?” 12

3864_Diamantdalen_korr.indd 12

09-09-22 13.58.10

Tim såg ut som ett levande frågetecken. ”Du kommer väl ihåg Pokus?” Sofia fick något förnärmat i rösten. ”Pokus och Frazie.” ”Det är klart att jag kommer ihåg dem.” Tim kände sig nästan förorättad. ”Men vad menar du med att han är i din skalle?” ”Vem skulle det annars vara? Det låter som en raspig telefonledning och i bruset hör jag en röst. Jag kan inte urskilja vad han säger men rösten låter lite upprörd och ibland tycker jag att jag kan höra ordet fasligt. Och vem känner vi som brukar använda det ordet?” Hon spände åter blicken i Tim. Tim kände sig helt förvirrad. Pokus? Han hade inte tänkt på honom och Frazie sedan i höstas då de hade hamnat i ett märkligt äventyr. Maja, Sofias lillasyster, hade försvunnit in genom en dörr i deras skola och när Tim och Sofia hade försökt hitta henne bakom dörren hade de hamnat i en märklig värld, Englamark. Där hade de träffat på kungsörnen Pokus och hans fru Frazie, som berättat att Maja hade blivit tillfångatagen av häxan Xenica. Det hade varit ett osannolikt äventyr att befria henne och många faror hade lurat på vägen, men 13

3864_Diamantdalen_korr.indd 13

09-09-22 13.58.11

samtidigt hade de fått vänner för livet. Pokus, Frazie och häxan Qamilla var tre av dem. Pokus kunde verka lite barsk, fast han egentligen hade ett hjärta av guld och han hade den lustiga egenheten att använda ordet ”fasligt” i var och varannan mening. När de slutligen hade skilts åt i höstas hade Qamilla försett Tim och Sofia med förmågan till tankeöverföring. Hon hade sagt att om de någon gång behövde hjälp eller ville komma och hälsa på i Englamark igen så skulle de bara tänka riktigt starkt på Pokus så skulle han känna det och kunna skicka sina tankar till dem. Var det så nu? Var det Pokus som pratade i Sofias huvud? Själv var han så förkyld och dimmig att han inte ens skulle ha märkt om någon hade kastat en smällare i huvudet på honom. ”Men är du säker?” Tim kunde inte riktigt tro att det var så. ”Schhh! Vänta lite. Det hörs bättre nu.” Sofia hade rest sig upp och tydligen fått mer mottagning. ”Det är Pokus”, skrek hon rätt ut. ”Förlåt”, sa hon ursäktande. ”Jag ska inte skrika, jag förstår att det gör ont i dina trumhinnor.” Tim fattade först inte att Sofia inte pratade med honom, men när hon vände sig bort och började mumla 14

3864_Diamantdalen_korr.indd 14

09-09-22 13.58.16

3864_Diamantdalen_korr.indd 15

09-09-22 13.58.30

rätt ut i skogen förstod han att hon nog faktiskt hade kontakt med Pokus, hur märkligt det än verkade. Sofia nickade ivrigt och viftade med armarna för att förtydliga vad hon sa. Så blev hon tyst en lång stund och stod alldeles stilla. Sedan började mumlandet igen och Tim såg sig oroligt omkring. Nu hoppades han verkligen att det inte skulle dyka upp någon lärare. Hur skulle han kunna komma med en vettig förklaring till vad Sofia höll på med. Hon såg faktiskt inte riktigt klok ut just nu där hon gick omkring och viftade bland träden. Tack och lov ringde det in. Dags för SO och sedan lunch och efter det matteprov. Det kändes som en evighet tills han fick krypa ner i sängen hemma. ”Kom nu, Sofia. Vi kommer för sent annars.” Han drog henne i armen men hon viftade bort honom som en envis fluga. Han försökte igen. ”Lektionen börjar och du vet hur sur Dardan blir om han får vänta på någon.” Ingen reaktion. Tim gav upp. ”Ja, jag drar nu i alla fall.” Sofia viftade åt honom att vänta. ”Det är klart att vi kommer om du tror att vi kan vara 16

3864_Diamantdalen_korr.indd 16

09-09-22 13.58.30

till någon hjälp”, hörde han hur Sofia sa till en tallstam alldeles bredvid honom. Sedan vände hon sig till Tim och orden fullkomligt bubblade ur henne. Tim begrep bara hälften medan han halvt drog henne mot klassrummet, men så mycket uppfattade han att något tydligen hade hänt i Englamark. Något som var så pass allvarligt att ingen där kunde reda ut det och därför hade Frazie sagt till Pokus att höra av sig till Tim och Sofia och be dem komma. ”Och det är klart jag lovade det, så mycket som de hjälpte oss när vi letade efter Maja.” Sofias röst tålde inga motsägelser. ”Jag sa att vi bara måste göra ett matteprov först.” Tim gav till en ofrivillig suck. Det skulle verkligen vara roligt och spännande att få träffa Pokus och Frazie igen, men inte just i dag. Det bultade bakom ögonlocken, ett tydligt tecken på att febern var på väg att stiga. Han var inte riktigt säker på att han skulle orka, men samtidigt vågade han inte säga nej till Sofia. Hade hon bestämt sig för något så blev det oftast på det sättet också. Säkert den här gången också.

3864_Diamantdalen_korr.indd 17

09-09-22 13.58.31

Pokus och Frazies överraskning Äntligen var skoldagen slut. Tim stapplade trött ner för trapporna och ut på skolgården. Han hade bara dimmiga begrepp om vad han hade skrivit på provet. Matte brukade inte vara så svårt i vanliga fall, men i dag kändes det som om allt hade stått på grekiska. Han visste att han hade svarat helt åt skogen på ett tal som handlade om geometri. Dessutom hade Ari hållit kvar honom efter lektionen och försökt pressa ur honom svaret på en fråga han absolut inte kunnat. Det hade varit riktigt obehagligt för Ari hade blivit arg och hotat med kvarsittning och halvt tvingat i honom någon otäck hostmedicin så att han skulle kunna tänka bättre. Nu ville Tim hem och inte tänka på någonting annat än att få sova. ”Tim! Vänta Tim!” Sofias röst ekade bakom honom. 18

3864_Diamantdalen_korr.indd 18

09-09-22 13.58.34

Englamark | Hotet mot Diamantdalen

Mia Söderberg

Hotet mot Diamantdalen

ISBN 978-91-622-9147-1

Mia Söderberg

www.bonnierutbildning.se

med bilder av Katarina Strömgård

789162 291471 (9147-1)

Omslag_305x185mm.indd 1

BONNIERS

09-10-08 14.32.43