9789113038230

ut i rummet för att orientera mig och återskapa natten i minnet, innan jag vände mig om för att sova vidare, eller för att bara blunda, sluta ögonen och önska kunna vakna upp i en annan säng (min egen, på nationskorridoren där jag bor), en annan tid (min, känd, senare) och ett annat, bättre tillstånd (mitt eget, skulle det visa sig, tämligen oförändrat), men utan smärtorna i magen och den eländiga huvudvärken, och just som jag mödosamt fullföljt vändningen, relativt framgångsrikt givet mina förutsättningar – tittar jag rakt in i ett par ljusblåa, osannolikt klara ögon, vakna, vidöppna.

Vad vacker du är, sa hon.

Ett av de uppvaknanden, en av de kvinnor som format mitt vuxna jag.

Jag är tio år och ligger i min säng medan hon, morsan, tar tempen på mig. I sängen nedanför läser min syster Monika en bok, ljuset silas in från gatubelysningen genom akvariet på fönsterbrädan som blir till ett prisma att stråla världen genom, ett guppiefärgat ljus som slår in över väggen och morsans bekymrade ansikte, ängslig för att hon förlorar ackord på att stanna hemma från symaskinen på Strumpan p g a sjuk son, en sval hand på min panna.

Jag är fyrtisju år och ser från sängen hur hon, Helena, står vid den strama, enkla spegeln som utgör enda möbleringen i vårt minimalistiskt inredda sovrum, rättar till klänningen, vi är desamma som för tjugofyra år sen, men hon minus sitt fram, jag minus mitt bakis, båda med för mycket att handskas med, förberedelser inför dagen och jag famlar redan innan jag stiger upp efter de allt oftare behövda glasögonen, med korta fraser avhandlar vi vad som ska hinnas med denna morron, denna dag, barnens scheman och aktiviteter innan de försvinner ut på stan i kväll i sin värld av ostrukturerat fredagsmys som gissningsvis är av ett slag som vi inte vill känna till detaljerna i – Agnes och Hannes som är i övre tonåren och är på väg att erövra ett eget liv, där vi inte längre är central­figurer utan snarare sänken, replipunkter till hur de ska leva, för att så småningom åldras de också och då, förhoppningsvis, inse att vi med vår livsåskådning inte var så snett ute i alla fall, 11