9789127126121 by Smakprov Media AB

Många barn som söker hjälp inom vården idag får en neuropsykiatrisk diagnos. Det kan handla om ADHD, inlärningssvårigheter, Aspergers syndrom, ångest- eller tvångssyndrom, Tourettes syndrom, depression eller bipolär sjukdom. Men frågan är om barnens svårigheter verkligen låter sig sammanfattas i en enda diagnos. I denna gedigna och forskningsbaserade handbok byter Martin L. Kutscher perspektiv och hävdar att de neuropsykiatriska diagnoserna kan överlappa och till och med samspela med varandra. Det är snarare regel än undantag att flera diagnoser förekommer hos ett och samma barn. På ett realistiskt – men i grunden optimistiskt – sätt går han igenom de vanligaste diagnoserna och beskriver de bakomliggande orsakerna och symptomen. Han ger också förslag på möjliga behandlingsformer och fungerande metoder som både kan användas i skolan och i hemmet. Barn med överlappande diagnoser riktar sig till föräldrar, lärare, specialpedagoger, psykologer och andra intresserade.

”En så användbar och samtidigt heltäckande bok om vad som bör göras för barn med neuropsykiatriska funktionshinder har tidigare saknats på svenska.” Henrik Pelling, överläkare vid Akademiska sjukhuset i Uppsala

Martin L. Kutscher Med bidrag av Tony Attwood och Robert R. Wolff

Barn med överlappande diagnoser ADHD, inlärningssvårigheter, Asperger, Tourette, bipolär sjukdom med flera

• Martin L. Kutscher

Martin L. Kutscher är internationellt erkänd barnneurolog och författare verksam i delstaten New York i USA. Under 2010 kommer hans bok ADHD – att leva utan bromsar ut på svenska. Boken innehåller även bidrag av Tony Attwood (författare till boken Om Aspergers syndrom) och Robert R. Wolff.

Barn med överlappande diagnoser

!7IJ1C7-bcgbcb!

ISBN 978-91-27-12612-1

Barn med overlappande.indd 1

10-02-10 08.37.01

Innehåll

Introduktion

Varför denna bok? Vem är den här boken skriven för? Hur denna bok ska användas

13 14 15

1. Läs det här kapitlet! Grundläggande diagnosprinciper

De överlappande diagnoserna De första tecknen Formell bedömning Sammanfattning

17 17 19 23 25

2. Läs det här kapitlet! Grundläggande behandlingsprinciper

Att anpassa sitt eget sätt att tänka Att förstå barnets sätt att tänka Hur man förändrar barnets beteende Några snabba frågor om ilska

3. ADHD Att definiera ADHD Symptom på ADHD och ”exekutiva dysfunktioner” i verkliga livet Den neurologiska bakgrunden till ADHD Behandling av ADHD och bristande organisationsförmåga ”Kommer det att ordna sig?” 4. Inlärningssvårigheter Svårigheter vid inlärning Att ge stöd åt barn med inlärningssvårigheter Specifika inlärningssvårigheter 5. Autismspektrumstörningar: en översikt Kommunikationsfärdigheter Olika typer av kommunikationsstörningar: att skilja dem åt

26 26 32 34 47 49 50 55 61 63 72 74 74 80 84 102 103 110

6. Aspergers syndrom och dess behandling

Att anpassa sig till att vara annorlunda Att skaffa vänner: motivation och uppmuntran Att hantera känslor Inlärning: förmåga och stil Specialintressen Kan symptomen bli mindre framträdande?

7. Ångestsyndrom och tvångssyndrom Generaliserat ångestsyndrom Tvångssyndrom Behandling 8. Problem med sinnenas samspel Hur hjärnan fungerar (kortfattat) Vad innebär det att ha problem med sinnenas samspel? Att skaffa professionell hjälp Behandlingsaktiviteter i hem och skola 9. Tics och Tourettes syndrom Grundläggande definitioner Ett invecklat problem Behandling och hjälp 10. Depression Att definiera depression och dystymi Behandling

126 126 130 140 143 145 151 152 152 156 157 162 162 163 168 171 176 176 178 180 185 186 189 9

11. Bipolär sjukdom Vad är bipolär sjukdom? Behandling 12. Trotssyndrom Vad är trotssyndrom? Förhållande till andra diagnoser Behandling 13. Svårigheter att bearbeta hörselintryck Vad är bearbetning av hörselintryck? Att diagnostisera svårigheter att bearbeta hörselintryck Behandling i hem och skola 14. Medicinering

Medicinera barn? Vad är det för värld vi lever i? Medicinering vid ADHD Medicinering vid depression Medicinering vid ångestsyndrom Medicinering vid tvångssyndrom Medicinering vid bipolär sjukdom Medicinering vid tics

193 194 197 204 204 207 208 212 212 215 219 225 225 229 234 236 238 238 239

Appendix Appendix 1: Checklista över beteenden Appendix 2: Snabba frågor om exekutiva funktioner Appendix 3: Ytterligare läsning

241 243 247

Referenser Om författarna Register

253 257 259

Introduktion

Varför denna bok? Det finns många barn som behöver hjälp. De har ADHD (attention deficit hyperactivity disorder), inlärningssvårigheter, tics eller är deprimerade – eller så lider de av en kombination av flera problem. Vi vill hjälpa dem. Men hur? Det finns mycket att lära om det som vi här kallar ”överlappande diagnoser”. Det finns utmärkta böcker där man detaljerat redogör för vart och ett av dessa tillstånd, och jag rekommenderar att ni läser avsnittet ”Ytterligare läsning” i appendixet längst bak i boken för att få litteraturförslag. Men • det finns ett behov av en bok som på ett och samma ställe behandlar flera problem. Det är nämligen så det är med många barn: De har problem som rör flera diagnoser på en och samma gång. Ett flertal samexisterande svårigheter är regel snarare än undantag. • vilken förälder, lärare eller terapeut har tid att läsa om alla dessa tillstånd i flera olika böcker? Jag har träffat föräldrar 13

BARN MED ÖVERLAPPANDE DIAGNOSER

som sagt: ”Om vårt hem var så lugnt att jag hade tid att läsa alla de där böckerna som du föreslog, då hade jag inte behövt dem.” Lärare och personer inom andra yrkesgrupper har också fullt upp. (Jag vet. Jag har nöjet att vara gift med en gymnasielärare.) • än mer problematiskt är det faktum att dessa alldeles utomordentliga böcker kan innehålla en överväldigande mängd förslag till åtgärder, vilket alltför ofta innebär att inga av dem prövas. Syftet med denna bok är alltså att tillhandahålla den information som krävs på ett sätt där • neuropsykiatriska tillstånd av många olika slag avhandlas i en och samma text för att visa att dessa syndrom ofta samverkar. • ett kortfattat, informellt destillat av ett knepigt ämne presenteras på ett realistiskt men optimistiskt sätt. Vi förklarar orsakerna till, symptomen på och behandlingen av vart och ett av problemen. Och lite humor längs vägen hjälper oss att inte tappa greppet. • ett mindre antal rekommendationer som ger bra resultat tillhandahålls. Även om bara dessa få förslag förverkligas kommer effekten att bli påtaglig. Syftet med boken är inte att göra läsaren till en fullfjädrad speciallärare eller psykiater.

Vem är den här boken skriven för? Den här boken är avsedd för • föräldrar och släktingar • lärare 14

INTRODUKTION

• specialister inom pedagogik • psykologer och läkare • socialarbetare • logopeder, arbetsterapeuter och sjukgymnaster • alla andra som kommer i kontakt med dessa barn. Hur kan en och samma bok användas av så många olika grupper? Tja, ingår inte alla dessa personer i en och samma grupp, med gemensamt mål att hjälpa barnet? Behöver inte alla dessa grupper förstå vad det är som händer i de många olika sfärerna i barnets liv: i hemmet, i skolan och i terapisituationen? Behöver de inte allihop känna till det faktum att ett stort antal problem samspelar när det handlar om överlappande diagnoser? Behöver inte alla dessa grupper utveckla en tränad blick för att kunna göra iakttagelser, dela med sig av dem och komma med förslag till åtgärder?

Hur denna bok ska användas Till att börja med bör alla läsa de båda inledande kapitlen. I dessa avhandlas de grundläggande principerna för diagnos och behandling, som kan tillämpas på i stort sett alla tillstånd. Genom att gå igenom dessa principer i början slipper vi repetera dem i varje kapitel. Därefter kan du välja att läsa de kapitel som rör dina egna specifika och omedelbara behov. Förhoppningsvis läser du också symptomavsnitten i de olika kapitlen. Om vi inte vet lite grand om samtliga överlappande diagnoser finns det nämligen en risk att vi sorterar in alla under de diagnoser som vi känner till – eller att vi slutar leta efter ytterligare diagnoser. I slutet av boken finns ett kapitel om medicinering, en checklista över beteenden och tips på ytterligare läsning. I vissa kapitel har länkar till författarens engelskspråkiga webbplats (www.pediatricneurology. com) inkluderats. Dessa länkar ger multimediesimuleringar som fun gerar som komplement till texten. 15

BARN MED ÖVERLAPPANDE DIAGNOSER

Lycka till med era barn! Du är deras livlina. Att misslyckas är inget alternativ.

Kapitel 1

Läs det här kapitlet! Grundläggande diagnosprinciper

”Varför ska jag läsa ett kapitel om att ställa diagnos? Jag är inte läkare.”

De överlappande diagnoserna Ta ett livs levande barn, ett barn med känslor, behov och förhoppningar. Blanda in en dubbel dos ADHD, lite Tourettes syndrom och en skvätt skrivsvårigheter. Rör om försiktigt. Med ens har vi fått fram en tänkbar uppsättning överlappande diagnoser som ett barn, en förälder eller en lärare kan ställas inför. Det är vad de har att hantera. Vem har sagt att barn bara har ett specifikt problem? Flera problem förekommer ofta i olika kombinationer. Vanligt förekommande överlappande diagnoser är • ADHD • inlärningssvårigheter • autismspektrumstörningar som Aspergers syndrom • problem med integrering av sinnesintryck 17

BARN MED ÖVERLAPPANDE DIAGNOSER

• ångest- eller tvångssyndrom • Tourettes syndrom • depression • bipolär sjukdom • trotssyndrom • svårigheter att bearbeta hörselintryck. Om ett barn har någon av dessa diagnoser förekommer med hög sannolikhet även en eller flera av de övriga. Det är inte bara så att ett barn ofta föds med flera funktionshinder, utan det kan också hända att de olika diagnoserna förvärras av varandra. Ett exempel på detta skulle kunna vara ett barn som föds med både ADHD och inlärningssvårigheter, men som får svårt med inlärningen på grund av koncentrationssvårigheterna, medan inlärningsproblemen gör det svårare för barnet att koncentrera sig. Kombinationen av diagnoser gör att barnets tillstånd förvärras. På liknande vis kan de olika funktionshindren likna varandra. Ett barn som ständigt grubblar över sin ångest kan verka distraherat, vilket kan förväxlas med ADHD. Dessutom befinner sig ett stressat barn ofta i en stressig hem- eller skolmiljö. Det är visserligen så att barnet självt kan vara upphovet till den stressiga miljön, men slutresultatet blir ändå att barnet tvingas hantera sönderstressade vuxna, vilket är det sista barnet behöver. Många av de neuropsykiatriska tillstånden går också i arv. Då kan det vara så att barnet tvingas hantera föräldrar (och lärare eller terapeuter?) med egna problem. Alla neuropsykiatriska tillstånd har en svårighetsgrad. Vi bör skilja mellan ”problem” (något som på ett betydande vis påverkar barnets livskvalitet och därför kräver kraftigare åtgärder) och ”egenheter” (ovanliga egenskaper som inte orsakar särskilt stora besvär). Även om ett visst tillstånd inte uppnår ”problemstatus” kan det vara befogat att åtgärda det. Den kände psykiatern John Ratey kallar dessa smärre funktionshinder för ”skuggsyndrom” (Ratey och Johnson, 1998). 18

LÄS DET HÄR KAPITLET! GRUNDLÄGGANDE DIAGNOSPRINCIPER

En anledning till att föräldrar och lärare kan ha svårt att komma fram till exakt vad problemet består i, är med andra ord att det oftast rör sig om mer än ett problem och att vart och ett av dem förekommer i olika hög grad.

De första tecknen Det är naturligtvis inte så att psykologer, terapeuter, neurologer och psykiatrer står och väntar på trottoaren och slumpvis väljer ut barn att bedöma. I stället är det så att barnen skickas till dem för att någon annan har lagt märke till ett problem. Det är dessa personer, lärare och föräldrar, som befinner sig i frontlinjen. De vet kanske inte exakt vad det rör sig om för problem, men det är de som först konstaterar att ett problem existerar. Man kan tycka vad man vill om detta, men faktum är att hela systemet är beroende av dem som ger dessa första signaler. Syftet med det här kapitlet är att hjälpa dig att känna dig bekvämare i den roll som du redan har. Inget barns problem diagnostiseras på grundval av en enda informationskälla. Med tiden blir ett antal personer alltmer övertygade om att det föreligger något slags problem. Tankarna finns där oftast under flera år, tills någon slutligen blir tillräckligt frustrerad och säger: ”Hallå, det finns ett mönster här. Något är fel!” Vilka iakttagelser är det då som brukar leda fram till en diagnos? Föräldrars iakttagelser Ingen känner ett barn lika väl som föräldrarna. Mamman har vanligtvis molande farhågor (som ibland är uttalade) långt innan någon annan är villig att lyssna. Det är hon som ser och hör samma saker om och om igen. Det är åt henne barnet anförtror sig. Det är oftast hon som får ta de värsta smällarna när barnet ger utlopp för sin frustration. Om en förälder känner att något är fel har han eller hon oftast rätt. De flesta föräldrar har trots allt inget intresse av att ”hitta på” 19

BARN MED ÖVERLAPPANDE DIAGNOSER

problem åt sina barn. Skulle en förälder boka in ett möte på skolan eller avtala en tid hos en läkare för att falskeligen deklarera för världen att deras barn inte mår bra? Nej, om en förälder är bekymrad existerar det vanligtvis ett problem. Det innebär dock inte att föräldrarna nödvändigtvis har identifierat vilket slags problem det rör sig om eller vem som lämpligen bör lösa det, bara att det finns ett problem. Lärares iakttagelser Lärare är oerhört värdefulla när det gäller att identifiera ett barns svårigheter. Det finns flera skäl till detta. • Ingen annan än föräldrarna tillbringar mer tid tillsammans med barnet. • De har genom åren haft med många andra barn att göra, vilket innebär att de kan bedöma vad som är ”normalt”. • De har tillgång till ”kontrollbarn” i klassen. De ser vilka barn som skiljer sig från de övriga barnen i samma klassrum. • Om en lärare har problem med ett barn existerar per definition ett problem. • När man går igenom lärarutlåtanden i kronologisk ordning ser man oftast tydliga överensstämmelser genom åren. Detta mönster visar att problemet har med ett visst barn att göra, snarare än med personkemin mellan läraren och eleven. För att bli varse lärarens oro måste vi emellertid vara medvetna om att barnets problem ofta döljs av i övrigt positiva omdömen. I synnerhet om barnet uppfattas som snällt, sött, intelligent eller ambitiöst försöker läraren undvika att vara alltför negativ. Det kan till exempel stå: ”Johanna kan göra jättebra ifrån sig när hon verkligen anstränger sig!” På ytan är det en positiv kommentar om Johannas förmåga. Undertexten är dock att Johanna inte alltid gör det hon ska. 20

LÄS DET HÄR KAPITLET! GRUNDLÄGGANDE DIAGNOSPRINCIPER

Förutom skriftliga omdömen kan checklistor vara till stor nytta. Checklistan över beteenden (se Appendix 1) kan användas av alla. Vid ADHD-bedömningar kan en läkare eller en person inom skolhälsovården stå till tjänst med ett liknande frågeformulär för snabba utvärderingar. Här följer några budskap som lärare bör ta till sig: • Även om det inte är lärarens roll att ställa en viss diagnos är hans eller hennes bidrag viktigt för hela processen. Återkoppling från läraren utgör grunden för diagnostisering av skolrelaterade problem. • Detaljerade skriftliga omdömen av lärare innehåller ”dolda budskap” som kan ge läkaren objektiv information. Kommentarerna kan kompletteras med checklistor. • När en lärare identifierar ett problem finns det vanligtvis ett sådant. Läraren kan emellertid vara mindre träffsäker när det gäller identifieringen av svårigheternas bakomliggande orsaker. • Som lärare kan man rådfråga personal på skolan (psykologer med flera) innan man pratar med föräldrarna om att söka läkarhjälp. Vanliga fallgropar Om du hör dig själv fälla någon av nedanstående kommentarer bör du vara på din vakt. De utgör varningsflaggor för feltolkningar av barns beteenden. • ”Han är lat.” Det kommer att framgå att ”lat” inte finns med som diagnos, vare sig i den här handboken eller i någon annan. Jag har ännu inte träffat något barn som vaknat på morgonen och fört följande tysta monolog: ”Hm. Jag undrar om jag ska göra mitt bästa i dag – få bra betyg och beröm och så? Eller ska jag kanske medvetet 21

BARN MED ÖVERLAPPANDE DIAGNOSER

sumpa skolarbetet och bli bestraffad för det? Det låter faktiskt kul!” Visst, när en tonåring utan diagnos väl börjar gymnasiet kan han mycket väl ha upplevt så många motgångar att han har gett upp. Men om vi tittar tillbaka på hans levnadshistoria hittar vi oftast ett litet barn som studsar av energi. Någonstans längs vägen har han lärt sig att ge upp. • ”Han är så illa förberedd. Han bryr sig uppenbarligen inte.” Som vi ska få se är bristande planering en stor sak när det gäller ADHD och exekutiva dysfunktioner. • ”Hon gör det bara när hon är intresserad.” Vi presterar alla bättre när vi är intresserade. Frågan är: ”Vad är det som gör att hon inte klarar av uppgiften annat än när den är väldigt spännande?” • ”Hon hade klarat det bättre om hon bara hade visat större intresse.” Nej, det är förmodligen tvärtom: Hon hade varit mer intresserad av det om hon hade varit bättre på det. Ett barn som har svårt för att läsa undviker att läsa. Jag betvivlar att hon någonsin har sagt till sig själv: ”Nu tänker jag undvika att läsa tills jag blir riktigt dålig på det.” • ”Han är ojämn i sina prestationer. Ibland klarar han av sin uppgift.” Bara för att ett barn emellanåt har gjort något rätt bör vi inte hålla det emot honom eller henne för all framtid. • ”Hon är bara väldigt social.” Pojkar brukar betecknas som ”hyperaktiva”, medan flickor sägs vara ”sociala”. Det är sant: Det kan vara utvecklingsmässigt adekvat att vara social. Men är flickan verkligen mer intresserad av vad hennes vänner åt till frukost än av att sköta sina studier, eller är det något annat som ställer till problem? ADHD med uppmärksamhetsbrist är svårare att diagnostisera (i synnerhet hos flickor), men inte mindre vanligt förekommande, än ADHD med hyperaktivitet och impulsivitet. 22

LÄS DET HÄR KAPITLET! GRUNDLÄGGANDE DIAGNOSPRINCIPER

• ”Jag vet inte om det verkligen finns något problem. Jag är bara barnets lärare/förälder.” Som vi har sett finns det ingen som är bättre lämpad att identifiera ett barn med problem än en lärare eller en förälder.

Formell bedömning Psykologisk och pedagogisk testning Om det uppstår ett behov av kraftfulla åtgärder kan barnet slutligen få genomgå en ”psykologisk och pedagogisk bedömning”. En sådan består av ett antal ingående tester: • Psykologiska tester (som visar på barnets potential), exempelvis WISC-R (den reviderade upplagan av Wechsler Intelligence Scale for Children, som brukar betecknas som ett IK-test). • Pedagogiska tester (som visar på barnets skolprestationer). Det utlåtande som den som genomför testet gör inbegriper oftast en förklaring av testerna och dess innebörd. En komplett bedömning av ett barn kan även innefatta rapporter av socialarbetare, bedömning av barnets tal och språk, arbetsterapi (för bedömning av barnets finmotorik, handstil och integrering av sinnesintryck), sjukgymnastik (för bedömning av barnets grovmotorik) samt rapporter av neurologer eller psykiatrer. Alla, föräldrar såväl som lärare, kan begära en bedömning av skolans elevvård, som bör utföras relativt snabbt. Läkarens bedömning Vad händer om barnet skickas till en läkare för diagnos? Inget magiskt händer på läkarmottagningen som gör det möjligt att se saker som genom åren inte redan har iakttagits av föräldrar och lärare. 23

BARN MED ÖVERLAPPANDE DIAGNOSER

Läkarmottagningen är faktiskt en illa lämpad plats för iakttagelser av ett barns naturliga beteende. Låt oss ta ett exempel med ett barn som kommer för en ADHDbedömning. Ett sätt att göra denna bedömning är att träffa barnet på tu man hand i en strukturerad miljö där förekomsten av nya intryck är stor – precis det som händer på läkarmottagningen. Det blir med andra ord svårt att ställa en ADHD-diagnos när barnet befinner sig i vad som borde vara en terapeutisk miljö. Detta kan orsaka problem för många behandlare, vilket leder till det alltför vanliga: ”Jag hittar inget fel på ditt barn.” För att upptäcka många problem, som till exempel bristande organisationsförmåga, krävs att man tillbringar flera månader i det verkliga livets laboratorium. Bara vårdnadshavare utanför läkarmottagningen kan göra sådana långsiktiga iakttagelser. Vad gör då en erfaren läkare? Förutom att förlita sig på sina egna iakttagelser tar läkaren intryck av iakttagelser ur verkliga livet gjorda av dem som tillbringar mycket tid tillsammans med barnet: föräldrar och lärare. Vi talar med andra ord med barnen, men mest av allt med föräldrarna. Vi läser lärarutlåtanden och går igenom alla tester som gjorts. Vi försöker se ett mönster i de fleråriga iakttagelserna och slutligen ställa en eller flera diagnoser. Om det utifrån den medicinska eller neurologiska bakgrunden och hälsokontrollen visar sig behövas, tar vi ibland blodprov, genomför en EEG-undersökning med mera. Att välja lämpliga åtgärder Beväpnade med all information samlas så allihop på den stora dagen: lärare, elevvårdspersonal, administrativ personal och föräldrar. Hela denna grupp kommer förhoppningsvis fram till en gemensam ståndpunkt i frågan om vad som kan vara en lämplig diagnos och behandling. Skolverket har all information om lagar och läroplaner för förskola och skola i Sverige. De tillhandahåller också uppgifter om vad som 24

LÄS DET HÄR KAPITLET! GRUNDLÄGGANDE DIAGNOSPRINCIPER

gäller för barn och ungdomar med funktionshinder. Sök efter mer information på www.skolverket.se. I den här boken inriktar vi oss emellertid på åtgärder grundade på sunt förnuft. Dessa åtgärder behöver inte nödvändigtvis komma ”ovanifrån”, utan kan genomföras av en hjälpsam lärare eller inom en skola. Många av åtgärderna skulle kunna vara till hjälp för alla elever, inte bara för elever med särskilda behov. Åtgärder av detta slag kan innefatta utbildning av lärarna om barnets diagnos, säkerställande av att barnet verkligen förstår de anvisningar som han eller hon får, diskussioner om var någonstans i klassrummet barnet föredrar att sitta med mera.

Sammanfattning Målet att hjälpa alla barn att uppnå sin potential kräver att föräldrar, lärare och skoladministratörer samarbetar och respekterar varandra. Föräldrar och lärare har oftast relativt goda möjligheter att med tiden upptäcka att det finns ett problem av något slag. För att komma fram till exakt vad problemet (eller problemen) består i måste den som ställer diagnosen förlita sig på de iakttagelser som gjorts av dem som ägnar en stor del av sin tid åt barnen. Eftersom barnen kan ha drabbats av en mängd olika problem redan från födseln och eftersom de olika problemen kan likna varandra och med tiden förvärras av varandra, kan det vara svårt att få grepp om de överlappande dia gnoserna.

Om författarna

Martin L Kutscher, medicine doktor, är pediatrisk och neurologisk specialist med särskild kompetens inom området pediatrisk neurologi. Martin L Kutscher tog sin filosofie kandidatexamen vid Columbia University och sin medicine doktorsexamen på College of Physicians and Surgeons vid Columbia University. Han utbildade sig till pediatrisk specialist på Saint Christopher’s Hospital for Children vid Temple University. Sin neurologiska specialistutbildning genomförde han vid Albert Einstein College of Medicine. Han är för närvarande medlem i Departments of Pediatrics and Neurology of New York Medical College i Valhalla i delstaten New York. Martin L Kutscher är också delägare i Pediatric Neurological Associates i White Plains i delstaten New York, där han under de senaste 17 åren har arbetat med barn med särskilda behov. Han är författare till ADHD Book: Living Right Now! (2003, Neurology Press) och www. pediatricneurology.com.

257

BARN MED ÖVERLAPPANDE DIAGNOSER

Tony Attwood, filosofie doktor, betraktas allmänt som världens främsta auktoritet på Aspergers syndrom. Tony Attwood gick ut psykologutbildningen vid University of Hull med högsta betyg, tog sin magisterexamen i klinisk psykologi vid University of Surrey och sin filosofie doktorsexamen vid University of London. Han har skrivit den banbrytande boken Om Aspergers syndrom: vägledning för pedagoger, psykologer och föräldrar (2000, Natur & Kultur) samt blivit publicerad och gett föreläsningar runtom i världen. Robert R Wolff, medicine doktor, är pediatrisk och neurologisk specialist med särskild kompetens inom området pediatrisk neurologi. Robert R Wolff tog sin filosofie kandidatexamen vid Princeton och sin medicine doktorsexamen vid Boston University School of Medicine. Han utbildades sig till pediatrisk specialist vid Yale-New Haven Hospital. Sin neurologiska specialistutbildning genomförde han vid Columbia Universitys neurologiska institut. Han är för närvarande medlem i Departments of Pediatrics and Neurology of New York Medical College i Valhalla i delstaten New York. Robert R Wolff har varit delägare i Pediatric Neurological Associates i White Plains i delstaten New York i 25 år. Joelle Glick går en förberedande kurs till läkarutbildningen vid Cornell University. Hennes huvudämne är biologi.

258

Martin L. Kutscher Med bidrag av Tony Attwood och Robert R. Wolff

Barn med överlappande diagnoser ADHD, inlärningssvårigheter, Asperger, Tourette, bipolär sjukdom med flera

• Martin L. Kutscher

Barn med överlappande diagnoser

!7IJ1C7-bcgbcb!

ISBN 978-91-27-12612-1

Barn med overlappande.indd 1

10-02-10 08.37.01