BEDÖMNING I OCH AV SKOLAN – praktik, principer, politik
Boken vänder sig till blivande och verksamma lärare från förskola till gymnasium, skolledare samt skolpolitiker och skoladministratörer som ansvarar för och/eller berörs av bedömning och utvärdering.
Art.nr 33511
www.studentlitteratur.se
978-91-44-05681-4_01_cover.indd 1
BEDÖMNING I OCH AV SKOLAN
Med boken finns en tydlig ambition att betrakta bedömning i ett brett perspektiv. I bokens olika kapitel behandlas bedömning så som den kommer till uttryck både i den praktiska skolverksamheten och som utbildningspolitik. De olika kapitlen är indelade i fyra principiella teman som utgångspunkter: synligt–osynligt; rättvist–orättvist; internt–externt samt nationellt–internationellt. Dessa teman är lika relevanta att beakta oavsett var i utbildningssystemet lärare befinner sig och arbetar med bedömning.
|
Bedömning är ett av de mest diskuterade pedagogiska områdena i dag. I boken beskriver och analyserar författarna några av de vanligaste bedömningsformerna lärare genomför i relation till barn och elever och själva är föremål för i sin yrkesutövning. Det handlar om omdömen i individuella utvecklingsplaner i förskola och skola, betyg, utvecklingssamtal, nationella prov, kvalitetsgranskning, nationell utvärdering och inspektion samt internationella kunskapsmätningar.
Christian Lundahl & Maria Folke-Fichtelius (red.)
Bokens redaktörer är Christian Lundahl, fil.dr och docent i pedagogik och Maria Folke-Fichtelius, fil.dr och universitetslektor. Båda är verksamma vid Uppsala universitet. Övriga författare är Åsa Avdic, Astrid Birgitte Eggen, Anders Holmgren, Johan Hofvendahl, Alli Klapp Lekholm, Helena Korp, Annica Löfdahl, Héctor Pérez Prieto, Daniel Pettersson, Henrik Román, Ann-Christine Vallberg Roth, Florian Waldow, Barbro Westlund och Oscar Öquist.
Bedömning i och av skolan – praktik, principer, politik
uppföljning
inspektion
väl godkänt godkänt TIMMS
uppföljning nationella prov TIMMS
prov prov
kursprov väl godkänt betyg
rättvisa kursprov rättvisa mycket väl godk betyg nationella prov
inspektion
mycket väl godkänt
bedömning
bety
kvalitetsredovisning kvalittsredovisning
godkänd PIRS kontroll
PISA
utvecklingssamtal
Christian Lundahl & Maria Folke-Fichtelius (red.)
IUP
PIRLS 2010-09-09 10.35
Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av lagen om upphovsrätt. Kopiering, utöver lärares rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt BONUS-Presskopias avtal, är förbjuden. Sådant avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningsanordnare t.ex. kommuner/universitet. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller BONUS-Presskopia. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman/rättsinnehavare. Denna trycksak är miljöanpassad, både när det gäller papper och tryckprocess.
Art.nr 33511 iSBN 978-91-44-05681-4 Upplaga 1:6 © Författarna och Studentlitteratur 2010 www.studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Omslagslayout: Francisco Ortega Omslagsbild: Shutterstock Översättning kapitel 4: Sten Andersson Printed by Replika Press Pvt Ltd, india 2012
978-91-44-05681-4_05_book.indd 2
11-12-21 11.19.09
Innehåll
Förord 9 Bedömning i och av skolan – praktik, principer, politik 13 Christian Lundahl och Maria Folke-Fichtelius Bokens disposition 17 Författarpresentationer 20 Del 1
Synligt – osynligt 27
K API T EL 1 Utvecklingssamtalen – några vanligt förekommande
problem 31 Johan Hofvendahl Nedslag 1: Förpappring 32 En utvecklingsstimulerande högläsningsövning? 33 Kommentarer 36 Nedslag 2: Bristfokus 37 ’Red pen mentality’ 37 Kommentarer 40 Nedslag 3: Bedömningsförmedling 41 Fåordigt, oklart och irrelevant 41 Kommentarer 44 Avslutande kommentar 45
© fö r fat ta r na o c h S t ud e n t l i t t e r at u r
978-91-44-05681-4_01_book.indd 3
3
10-01-20 14.06.22
K API T EL 2 Bedömning i förskolans och skolans individuella
utvecklingsplaner 49 Ann-Christine Vallberg Roth Huvudbegrepp – IUP och bedömning 49 Marknadsorientering – styrning av tidig bedömning 52 Centralisering – nationellt kontrollsystem och gränsöverskridande bedömning 55 Decentralisering – inflytande och variation? 56 Stråk av inflytande – mer instämmande än kritiska röster 58 Likriktning med variation 59 Bedömda barn – självbedömande barn? 61 Avslutande kommentar 62 K API T EL 3 Den synliggjorda förskolan 71
Annica Löfdahl & Héctor Pérez Prieto Performativitet, fabrikationer och institutionella berättelser 72 Uppvisningar, kontroll och motstånd 74 Texter som fabrikationer 74 Samtal om osynliggörande 79 Avslutande kommentar 82 K API T EL 4 Bedömning och skolans demokratimål 87
Astrid Birgitte Eggen Översättning: Sten Andersson Inramning 87 Bedömningskompetens som demokratiskt värde 90 Tomteskolans bedömningskultur 92 Bedömning som lärande i praktikgemenskap – ett omformulerat språk 95 Skolbedömning på Tomteskolan 98 Handlingsutrymme och förhållande till skolans huvudman 100 Krav på dokumentation 102 Avslutande kommentar 104
4
978-91-44-05681-4_01_book.indd 4
© fö r fat ta r na o c h S t ud e n t l i t t e r at u r
10-01-20 14.06.22
Del 2 Rättvist – orättvist 107 K API T EL 5 Bedömningens roll i fördelningen av livschanser i
Tyskland och Sverige 111 Florian Waldow Bedömning och rättvisa 112 Lärarnas roll 115 Elevernas differentiering 117 Skillnaderna mellan Tyskland och Sverige 118 Relationen mellan politiken, administrationen och forskningen 118 Utbildningens mål 119 Social rättvisa 120 Avslutande kommentar 121 K API T EL 6 Vad mäter betygen? 129
Alli Klapp Lekholm Betygens explicita och implicita funktioner 129 Betyg – en summativ bedömning 131 Lärares betygssättningspraktik 131 Gruppskillnader i betygssättning 133 Kompensatorisk betygssättningspraktik 135 Avslutande kommentar 138 K API T EL 7 Nationella prov och likvärdig betygssättning i
gymnasiet 143 Helena Korp Nationella prov som verktyg för likvärdighet 145 Kursbetyg och resultat på nationella prov 146 Olika underlag i olika ämnen 147 Mer omfattande underlag i högresultatmiljöer 148 Betyg på beteende? 150
© fö r fat ta r na o c h S t ud e n t l i t t e r at u r
978-91-44-05681-4_01_book.indd 5
5
10-01-20 14.06.22
Hur används de nationella proven i betygssättningen? 151 Olika modeller för betygssättning 153 Kursplaner och betygskriterier inga levande dokument 155 Avslutande kommentar 157 Del 3 Internt – externt 161 K API T EL 8 Lärargruppers arbete med bedömning för lärande 165
Anders Holmgren Bedömning för lärande – en bakgrund 166 Bedömning för lärande i praktiken 169 Klassrumssamtalet 170 Respons med kvalitet 173 Formativ användning av summativa prov 177 Själv- och kamratbedömning 177 Avslutande kommentar 179 K API T EL 9 Bedömning av och för läsförståelse 185
Barbro Westlund Bedömning som fenomen och praktik 185 Vad är läsförståelse? 187 Att utveckla läsförståelse 188 Bedömning av eller för läsförståelse 189 Bedömning för läsförståelse 191 Textgenrer, läsarter och lässtrategier i bedömningen 192 Feedback och vägledning 194 Avslutande kommentar 196 K API T EL 10 Tre partiers bedömningspolitik 1990–2007 201
Henrik Román Kärnfrågan: Att mäta eller inte mäta … 201 Partiernas hållning i bedömningsfrågor 204
6
978-91-44-05681-4_01_book.indd 6
© fö r fat ta r na o c h S t ud e n t l i t t e r at u r
10-01-20 14.06.22
Socialdemokraterna: alternativa bedömningsformer och kvalitetsredovisning 205 Moderaterna: kontrollerad valfrihet? 209 Folkpartiet: från osäker försiktighet till medveten strategi? 213 Summering av partiernas bedömningspolitik 216 Avslutande kommentar 217 K API T EL 11 Nationella prov – ett redskap med tvetydiga syften 223
Christian Lundahl Att veta vad det vi gör gör 224 Proven som ämnesdidaktiska verktyg 225 Proven som del i utvärdering 228 Proven som del i uppföljning 232 Avslutande kommentar 236 K API T EL 12 Säkra och bilda kunskap – inspektion respektive
utvärdering 243 Oscar Öquist Inspektion för stabilitet och likvärdighet 243 Nationell utvärdering växer fram 244 Styrkor och svagheter med det nationella utvärderingsprogrammet 246 Fällor med toppstyrd utvärdering och inspektion 248 Avslutande kommentar 250 Del 4 Nationellt – internationellt 255 K API T EL 13 Internationella kunskapsmätningar och deras
funktioner 259 Daniel Pettersson Internationella organisationers kunskapsmätningar 259 Internationella kunskapsmätningar får nationella konsekvenser 260 En internationell utbildningsideologi framträder 262
© fö r fat ta r na o c h S t ud e n t l i t t e r at u r
978-91-44-05681-4_01_book.indd 7
7
10-01-20 14.06.22
Globaliseringens semantik 263 Nationella aktörers strategier 264 Avslutande kommentar 265 Basfakta om de internationella kunskapsmätningarna 266 K API T EL 14 Att skapa kris i skolan 277
Åsa Avdic Bilden av skolan i kris, var kommer den ifrån? 278 De internationella undersökningarna: en kort historik 280 Vad säger undersökningarna – och hur kan de tolkas? 281 Vad säger statistiker om Jan Björklunds sätt att tolka resultaten? 285 Vad säger Jan Björklund själv? 286 Debatten därefter – en opinion bildas och en utredning initieras 290 Vad sade utredningen? 291 Avslutande kommentar 293
Slutord 295 K API T EL 15 Skolbedömningens pedagogiska och administrativa
dimensioner 299 Christian Lundahl Synligt – osynligt 300 Rättvist – orättvist 305 Internt – externt 307 Nationellt – internationellt 310
Sakregister 315
8
978-91-44-05681-4_01_book.indd 8
© fö r fat ta r na o c h S t ud e n t l i t t e r at u r
10-09-09 08.51.45
Förord
Bedömning i och av skolan tillhör ett av de mest diskuterade pedagogiska områdena idag. I boken beskrivs och analyseras några av de vanligaste bedömningsformerna lärare genomför och är föremål för. Det handlar om omdömen i individuella utvecklingsplaner i förskola och skola, betyg, utvecklingssamtal, nationella prov, kvalitetsgranskning, nationell utvärdering och inspektion samt internationella kunskapsmätningar. Med boken finns en tydlig ambition att betrakta bedömning i ett brett perspektiv utifrån hur bedömning kommer till uttryck såväl i den praktiska skolverksamheten som i utbildningspolitiken. Författarna gör det genom att med olika utgångspunkter ta sig an fyra principiella teman i all bedömning: synligt – osynligt; rättvist – orättvist; internt – externt, samt nationellt – internationellt. Dessa teman är lika relevanta att beakta oavsett var i utbildningssystemet man befinner sig och arbetar med bedömning. Boken vänder sig till alla blivande och verksamma lärare, skolledare samt skoladministratörer som ansvarar för och/eller berörs av bedömning och utvärdering. Det sker flera olika typer av bedömningar i skolan – som IUP, utvecklingssamtal och betyg – med både positiva och negativa konsekvenser för lärandet och självkänslan. För att vara professionell i bedömningen av elever krävs en medvetenhet om dessa konsekvenser. Att bedömningar diskuteras i så stor omfattning idag har också att göra med en förändrad förvaltning av skolan i form av övergången från så kallad regelstyrning till mål- och resultatstyrning. Det sker bedömningar av skolan vilka leder till olika resultatmått. Att styra skolan med resultat, att offentliggöra resultat och att diskutera skolan i termer av elevers resultat, får konsekvenser för det vardagliga arbetet i skolan och ytterst för elevers lärande. En central aspekt av att vara professionell lärare eller skoladministratör är att kunna © fö r fat ta r na o c h S t ud e n t l i t t e r at u r
978-91-44-05681-4_01_book.indd 9
9
10-01-20 14.06.22
Förord
se hur denna styrning, och de principer den bygger på, påverkar arbetet i skolan. En stark profession kan balansera mellan inre och yttre krav, mellan bedömning i och av skolan. Genom att betrakta bedömning i ett brett perspektiv är det möjligt att se de gemensamma dilemman och utmaningar lärare och skolansvariga på olika nivåer i utbildningssystemet står inför. I boken samlas därför både författare som forskar om olika slag av bedömningar i förskola, grundskola, gymnasium samt statsförvaltning och författare som arbetat praktiskt med dessa frågor i skolan. Christian Lundahl
Maria Folke-Fichtelius
Stockholm och Uppsala 2010
10
978-91-44-05681-4_01_book.indd 10
© fö r fat ta r na o c h S t ud e n t l i t t e r at u r
10-01-20 14.06.22
”
Unikt för skolan är att alla har erfarenheter av den som elever, många också som föräldrar och lärare. Alla har en vana av hur skola ’normalt’ sett görs. Det uppstår därför lätt oreflekterade praktiker, tumregler och åsikter om skolan. Skolan är genom sin lättillgänglighet också ett område med stort allmänintresse och därmed även ett angeläget politikområde. Det är lätt att debattera betyg, prov och andra bedömningar eftersom det knyter an till de erfarenheter och den vana av skolan som de flesta har. Det är också naturligt att undervisnings- och bedömningstraditioner formas genom dessa erfarenheter och vanor. I vissa fall kan traditionernas makt säkerställa kvalitet, men i flera fall kan det också hindra utveckling och förändring. I pedagogisk forskning har särskilt skolans bedömningstraditioner utpekats som ett område i behov av förändring, både avseende praktik och politik.
”
Ch r ist i a n Lu n da h l o ch M a r i a Fol k e-Fich t e l i us
© fö r fat ta r na o c h S t ud e n t l i t t e r at u r
978-91-44-05681-4_01_book.indd 11
11
10-01-20 14.06.22
978-91-44-05681-4_01_book.indd 12
10-01-20 14.06.22
Bedömning i och av skolan – praktik, principer, politik Ch r ist i a n Lu n da h l o ch M a r i a Fol k e-Fich t e l i us
Systematisk bedömning av individers förmågor, kunskaper och kompetenser tillhör det moderna samhällets tydliga kännetecken. En amerikansk bok om kunskapsmätning från 1950-talet inleddes på följande vis: From birth to death almost every aspect of our daily lives is touched by measurement in its numerous forms. At birth the record of that important event is carefully made according to the nurse’s watch. During the next few days measurements of the baby’s weight and temperature are part of the daily routine of the hospital. Ever afterward, whether in school or outside, watches, clocks, balances, thermometers, money systems, and other forms of measurement play prominent roles in the life of every human being. (Ross & Stanley 1954, s. 3)
Patricia Broadfoot, en av pionjärerna för vad som kallats det ”nya bedömningsparadigmet”, skriver i boken Education, assessment and society (1996) om att värdera och bedöma varandra är något människor gör hela tiden, men att skolan kanske mer än någon annan institution har gjort detta till ett signum för sin verksamhet – på gott och ont. Den nya bedömningsforskning som började växa fram under 1990-talet har i flera studier visat att vissa former av bedömning kan förbättra elevers kunskaper avsevärt. I nyligen genomförda internationella studier har man funnit att elevernas lärande, avseende både kvalitet och mängd, förbättrades med mellan 50 och 100 procent på skolor där man arbetat med s.k. formativ bedömning (Leahy & Wiliam 2009). Samtidigt visar internationell forskning att mer s.k. summativa bedömningar, som traditionella betyg och papper-penna-prov kan ha en negativ och hämmande effekt på lärandet (se t.ex. Harlen & Deakin 2002). Genom utbildningshistorien har bedömningar använts i flera olika syften och många olika utformningar. Sedan mätpsykologins glansdagar under 1940–1960-talen har inte minst konsekvensmedvetenheten ökat (Lundahl © fö r fat ta r na o c h S t ud e n t l i t t e r at u r
978-91-44-05681-4_01_book.indd 13
13
10-01-20 14.06.23
Christian Lundahl och Maria Folke-Fichtelius
2006). Att mäta individer på allehanda olika vis kan få allvarliga följder. Trots en ökad medvetenhet om bedömningarnas effekter, sker hela tiden missgrepp i bedömningen av individer. Inte minst allvarligt är detta när det rör sig om bedömning av barn och unga. 2009 kan man få höra på Barnavårdscentralen att en 1,5-åring är ”säregen” om hon inte härmar ord eller låter bli att interagera med dockor (för 15 år sedan krävdes detta först av 3-åringar). I journalen antecknas en ”varning” och föräldrarna lämnas med en förmodligen omotiverad oro. Risken är nu stor att de börjar betrakta sitt barn på ett nytt sätt och kanske börjar drilla henne i tal, när hon i själva verket är helt upptagen av sin motoriska utveckling. I förskolan upprättas individuella utvecklingsplaner för barnen, vilka ibland kan få en kränkande karaktär. Ann-Christine Vallberg Roth ger i sitt kapitel i denna antologi ett exempel på en utvecklingsplan för en pojke som fick följande omdöme: Är rörig av sig. Är ibland lite pratig & okoncentrerad. Vill gärna veta allt om alla. Kan lätt flippa ut och inte bry sig.
Individuella utvecklingsplaner är offentliga handlingar som vem som helst kan ta del av. Dokumenten kommer även att följa med barnen över tid. I grundskola och gymnasium ökar antalet bedömningar ytterligare, och därmed risken för etiska övertramp. Elever kan få besynnerliga uppfattningar om sin egen förmåga och om vad kunskap är. Så här skrev t.ex. en flicka i ett brev till Skolverket för ett antal år sedan: Det första jag tänker på när det gäller att känna mig duktig och nöjd (men också deppig och ledsen) är ganska självklart skolan, betyg och prov. Det är skolan och de beprövningar och ’graderingar’ man blir utsatt för där som står för de flesta ’gu’-vad-jag-är-dålig’ eller ’gu’-vad-jag-är-bra’ känslor. (Skolverket 1999, s. 52)
Med den gamla normen om max två prov i veckan skapas hypotetiskt sett runt 1 200 bedömningstillfällen under en elevs skolgång. Vid dessa tillfällen får eleverna en bild av hur de ligger till och de kommer att pendla mellan att känna sig duktiga eller misslyckade. Bedömningar rör runt och rör upp starka känslor hos många elever. De inverkar på deras självkänsla och självbild, inte minst i förhållande till synen på lärande och kunskap. En pojke skrev så här i ett brev till Skolverket: 14
978-91-44-05681-4_01_book.indd 14
© fö r fat ta r na o c h S t ud e n t l i t t e r at u r
10-01-20 14.06.23
Bedömning i och av skolan …
Tänk dig att på mitt sämsta ämne, engelska fick jag 101,5 av 120. 7:e i klassen. På de andra proven har jag varit 2:a och 3:a i klassen. (Skolverket 1999 s. 55)
Bedömningar möjliggör som synes ett tävlande om och med kunskapens decimaler, men vad vet egentligen eleverna om vad de lär sig och varför? Johan Hofvendahl beskriver i sitt kapitel en tradition som kallas ’red pen mentality’; att skolans bedömningar ofta inriktas mot det felaktiga svaret. Bristfokuseringen i bedömningen skapar en ”felrädsla” hos barnet vilket kan vara hämmande för dess ”lust att lära”. Den här typen av bedömningstradition går tillbaka till skolans sorterande syften och absoluta anspråk både avseende kunskap och objektiv bedömning. Idag när skolan är öppen för alla och den politiska visionen är att 100 procent av en årskull går gymnasiet eller motsvarande typ av utbildning samt att 50 procent ska påbörja högskoleutbildning, är sorteringen inte längre ett huvudsyfte med bedömningar. Inom den nya bedömningsforskningen är det bedömningarnas kunskapsfrämjande betydelse som hamnat i fokus, snarare än frågor om mätsäkerhet och objektivitet. Forskningsresultaten tyder på att kunskapsbedömningar för lärande är ett av de effektivaste didaktiska verktygen för att förbättra elevers kunskaper och studieresultat (Leahy & Wiliam 2009, se vidare Lundahl & Lundgren 2011). Anders Holmgren beskriver i sitt kapitel Bedömning för lärande på ett konkret sätt hur lärare och elever tillsammans kan arbeta med olika kunskapsorienterade bedömningsmetoder. Kunskapsbedömningar är dock inte bara en fråga om elevernas lärande och självkänsla. De kan också, om de fungerar bra, främja lärarens kunskapsutveckling i det egna ämnet och om barns lärande. Bra bedömningar förutsätter att läraren analyserar och reflekterar över vad som utgör ett ämnes kunskap och hur det går att avgöra om eleverna förvärvat dessa kunskaper. Ofta är detta en process av att sätta ord på tysta kunskaper. För att exempelvis bedöma läsförståelse krävs ett utvecklat språk om vad läsförståelse är och hur det syns hos eleverna, vilket Barbro Westlund diskuterar i sitt kapitel. Bedömning är med andra ord ett mycket kraftfullt pedagogiskt instrument. Den innebär att göra sig till tillfällig domare över en annan människa, samtidigt som den definierar och bestämmer vad som är kunskap samt dessa kunskapers värde. Bedömningar disciplinerar således både kunskapen och människan. Ett första syfte med den här antologin är att tydlig© fö r fat ta r na o c h S t ud e n t l i t t e r at u r
978-91-44-05681-4_01_book.indd 15
15
10-09-09 08.51.45
Christian Lundahl och Maria Folke-Fichtelius
göra problematiker men också möjligheter med interna bedömningar, dvs. de bedömningar som är del av den dagliga undervisningen, och att stimulera till professionsutveckling kring dessa instrument. En annan dimension av bedömningen som är typisk för det moderna samhället, är att de används som utvärderingar av hela utbildningssystemet; som ett administrativt instrument. Elevers prestationer blir ett mått på skolans resultat. Detta sker i olika syften, bland annat för att förvissa sig om att satsade skattemedel ger önskade resultat, vilket ytterst är en fråga om demokrati. Skolan utvärderas också för att beslutsfattare ska få insyn i hur det går, och vid behov öka resurstilldelning eller ändra i styrdokument som kursplaner och läroplaner. Utvärderingar av skolans resultat kan också användas för att skapa rankinglistor eller informationsdatabaser i syfte att underlätta elevers val. Detta skriver exempelvis Astrid Eggen och Oscar Öquist om i sina respektive kapitel. Den här typen av extern bedömningspraktik hamnar dock inte så sällan i konflikt med andra mål för skolan eller med skolans interna bedömningar. Ett andra syfte med den här boken är att tydliggöra spänningen mellan externa och interna bedömningar. Bedömningar har flera användare och det är många olika aktörer som driver dess utveckling. Det är lärare, skoladministratörer i stat och kommun, psykologiska och pedagogiska forskare och politiker, som har olika intressen i hur bedömningarna genomförs och hur de används. I sin syn på bedömningar är dessa aktörer också präglade av internationella trender och tendenser. Ett tredje syfte med den här boken är att belysa bedömningarnas olika intressenter och bedömningarnas mediala och internationella vidsträckthet. En gemensam utgångspunkt för författarna till denna antologi är att vi har ett brett perspektiv på bedömning som pedagogiskt fenomen. Vårt synsätt knyter an till läroplansteoretiska traditioner inom vilka utbildningsspecifika fenomen studeras utifrån hur de uppstår, förändras och förändrar. Även om inte alla författarna i antologin skrivit in sig i denna tradition, delar vi ett gemensamt intresse för hur övergripande politiska och pedagogiska ideologier formar den praktiska verksamheten i skolan. Samtidigt ser vi att skolan har egna traditioner och praktiska villkor, vilka ibland hamnar i konflikt med dessa övergripande strukturer, ibland kan anpassa sig efter dem och ibland utmanar dem (se t.ex. Löfdahl och Pérez Prietos kapitel). Genom att samtidigt diskutera olika typer av bedömningar i den pedagogiska praktiken, villkor för skolans förvaltning och principer 16
978-91-44-05681-4_01_book.indd 16
© fö r fat ta r na o c h S t ud e n t l i t t e r at u r
10-01-20 14.06.23
Bedömning i och av skolan …
i ideologiska och pedagogiska strukturer sätts bedömningar in i ett sammanhang som är mer komplext än hur vi till vardags brukar förstå dem. Unikt för skolan är att alla har erfarenheter av den som elever, många också som föräldrar och lärare. Alla har en vana av hur skola ”normalt” sett görs. Det uppstår därför lätt oreflekterade praktiker, tumregler och åsikter om skolan. Skolan är genom sin lättillgänglighet också ett område med stort allmänintresse och därmed även ett angeläget politikområde. Det är lätt att debattera betyg, prov och andra bedömningar eftersom det knyter an till de erfarenheter och den vana av skolan som de flesta har. Det är också naturligt att undervisnings- och bedömningstraditioner formas genom dessa erfarenheter och vanor. I vissa fall kan traditionernas makt säkerställa kvalitet, men i flera fall kan det också hindra utveckling och förändring. I pedagogisk forskning har särskilt skolans bedömningstraditioner utpekats som ett område i behov av förändring, både avseende praktik och politik. För att förstå hur och i vilken utsträckning det är möjligt att förändra bedömning i praktiken och hur vi tänker och talar om bedömningar i det offentliga, är det centralt att studera vilka olika behov och funktioner de fyller för vårt sätt att organisera utbildning (se Lundahl kapitel 11). Principer för hur bedömningar formar skolan kan också synliggöras med hjälp av internationella utblickar och genom studier av hur internationella mätningar påverkar den nationella och lokala nivån, något inte minst Åsa Avdics och Daniel Petterssons respektive kapitel kan bidra till. I antologin samlas kapitel som beskriver historisk och nu pågående utveckling på bedömningsområdet, och problematiserar denna utveckling i relation till lärare och elevers villkor i förskola, grundskola och gymnasium. En bärande idé är att vi vill visa på att vissa problem och dilemman är av mer generell karaktär, oavsett vilken skolform det rör sig om, eller om det är i relation till politik och förvaltning. Vi har tematiserat dessa dilemman och utmaningar i fyra dimensioner. I antologins slutord binds de centrala poängerna från dessa teman samman som en fråga om bedömningens pedagogiska och administrativa dimensioner och gränser. Bokens disposition
Boken har fyra teman vilka kan beskrivas som institutionaliserade dimensioner av bedömningens logik: © fö r fat ta r na o c h S t ud e n t l i t t e r at u r
978-91-44-05681-4_01_book.indd 17
17
10-01-20 14.06.23
Christian Lundahl och Maria Folke-Fichtelius
1 2 3 4
Synligt – osynligt Rättvist – orättvist Internt – externt Nationellt – internationellt
I det första temat, Synligt – osynligt, diskuterar Johan Hofvendahl, AnnChristine Vallberg Roth, Annica Löfdahl och Héctor Pérez Prieto samt Astrid Eggen olika dilemman som har att göra med att bedömningar synliggör. De synliggör barnen, lärarna och skolor. Det finns demokratiska skäl att kräva att offentlig sektor är genomskinlig, men när något blir belyst hamnar annat lätt i skuggan. I de fyra kapitlen syns t.ex. hur omsorgsfrågor, lärandeprocesser och socialisationsprocesser försvinner när fokus i bedömningarna hamnar på resultat som är enkla att ta fram eller begripliggöra. Samtidigt finns det indikationer på att de pedagogiska professionerna emellanåt förmår utnyttja de externa krav som ställs på dem att utvärdera sin verksamhet till att göra motstånd mot orealistiska politiska förväntningar. En utmaning handlar om att inte bara synliggöra de resultat ”som säljer”, som en lärare uttryckte det i ett kapitel, utan också att kasta ljus över problem och/eller processerna bakom resultaten. Under temat Rättvist – orättvist diskuterar Florian Waldow, Alli Klapp Lekholm och Helena Korp bedömningens roll för elevernas vidare studieoch yrkeskarriärer. Här tydliggörs dilemman som har att göra med att elever och lärare är individer som ingår i ett specifikt socialt sammanhang. Waldow beskriver hur en och samma bedömningstyp, betygen, har helt olika betydelser både för de professionella i utbildningssystemet som för eleverna i Sverige jämfört med Tyskland. Detta är relaterat till utbildningens olika mål, dess elevdifferentiering samt dess system för styrning. Traditioner och sammanhang spelar roll för vad det är som premieras hos eleverna: personlighet, färdighet, ansträngning etc. Enligt våra nuvarande läroplaner är det elevernas kunskaper som ska bedömas. Men det visar sig i både Klapp Lekholms och Korps kapitel att elever får olika möjligheter att förvärva dessa kunskaper och att det inte alltid bara är kunskaperna som bedöms. Temat Internt – externt handlar om vem som gör bedömningen och på vilken nivå i skolsystemet den ska användas. I de två första kapitlen skriver Anders Holmgren och Barbro Westlund om bedömningar för lärande, dvs. om de klassrumsbedömningar lärare gör för att utveckla sin förståelse för 18
978-91-44-05681-4_01_book.indd 18
© fö r fat ta r na o c h S t ud e n t l i t t e r at u r
10-01-20 14.06.23
Bedömning i och av skolan …
barnens kunnande samt för att främja barnens lärande. Oscar Öquist, Henrik Román och Christian Lundahl beskriver de politiska och skolbyråkratiska önskemålen och behoven av bedömningar, samt hur den så kallade externa nivån använder de resultat lärare i form av betyg och nationella prov tagit fram. Här finns en ständig och svår balansgång mellan hur mycket externa krav på och användningar av bedömningar styr och får styra lärarnas undervisning. Om resultat främst skapar legitimitet för den politiskt administrativa nivån är det problematiskt om samma resultatproduktion gör det svårare för skolorna att nå målen för eleverna. Det sista temat, Nationellt – internationellt, är motiverat utifrån de senaste decenniernas bruk av internationella mätningar. Även om olika sätt att bedöma elevers kunskaper alltid påverkats av internationella rörelser – ursprunget till den europeiska examen beskrivs t.ex. ofta som en jesuitisk import från Kina under 1500-talet – handlar det här om hur till synes globala bedömningar eller bedömningsformer får olika betydelser på lokal nivå. Daniel Pettersson och Åsa Avdic beskriver hur nationella politiker använder de internationella mätningarna på ett strategiskt sätt som har ganska lite att göra med vad mätningarna faktiskt påvisat. Kapitlen visar hur bedömningar är en del av globaliseringen men att globaliseringen i högsta grad också är en lokal konstruktion, möjlig att påverka. Avdics text kan ses som en journalistisk illustration till det Pettersson beskriver men också till Henrik Románs kapitel. Inom dessa fyra huvudteman möter vi flertalet av barn- och ungdomsskolans skolformer. Ann-Christine Vallberg Roth och Annica Löfdahl och Héctor Pérez Prieto skriver om förskolan och de lägre årskurserna i grundskolan. Johan Hofvendahl, Alli Klapp Lekholm och Barbro Westlund berör skolgången för 10–16-åringar, medan Helena Korp och Anders Holmgren främst utgår från gymnasieskolan. Christian Lundahl, Henrik Román, Florian Waldow, Åsa Avdic, Daniel Pettersson och Oscar Öquist berör bedömningar som rör hela barn- och ungdomsskolan, och beskriver den såväl utifrån de bedömdas perspektiv som utifrån bedömarens och resultatanvändarnas perspektiv. Med Florian Waldows och Astrid Eggens respektive kapitel får vi också en inblick i tysk respektive norsk bedömningskultur. Då vi betraktar bedömning i och av skolan som ett brett fenomen vilket behöver beskrivas och förstås just i sin bredd, har vi i antologin samlat flera © fö r fat ta r na o c h S t ud e n t l i t t e r at u r
978-91-44-05681-4_01_book.indd 19
19
10-01-20 14.06.23
Christian Lundahl och Maria Folke-Fichtelius
olika författare och inte bara forskare. I boken medverkar även representanter för statlig utvärdering, kommunal skolutveckling och media. De forskare som bidragit representerar inte bara flera olika lärosäten utan också skilda områden inom det utbildningsvetenskapliga fältet.
Författarpresentationer Åsa Avdic (f. 1974) är journalist på produktionsbolaget SMT Radio, som producerar program bl.a. åt Sveriges Radio. Avdic har varit verksam som journalist sedan 1998, med arbetsgivare som Sveriges Radio, Sveriges Television, Utbildningsradion och TV4. Sedan 2007 är hon producent och programledare för P1:s konsument- och privatekonomiprogram ”Plånboken”. Under 2008 och 2009 producerade hon också en serie undersökande program om den svenska skolkrisen. Programmet ”Kris i skolan?” nominerades till Guldspaden 2008, Föreningen Grävande Journalisters pris för undersökande journalistik. Astrid Birgitte Eggen (f. 1959) är dr polit inom utbildningsvetenskap, med en bakgrund som NO-lärare med NO-didaktik som huvudområde. Hon är anställd som försteamanuens vid Universitetet i Agder, Norge. Hennes avhandling från 2003 behandlar bedömning av elever i förhållande till syn på kunskap och lärande. Hon har de senaste åren arbetat med forskningsprojekt inom pedagogisk sociologi, och mer specifikt med skolutveckling, bedömning och skolledning. Hennes metodologiska ansats är kritisk etnografi. Maria Folke-Fichtelius (f. 1952) är fil.dr i pedagogik och verksam som lektor vid inst. för didaktik, Uppsala universitet. Hon har tidigare under många år arbetat som chefredaktör för tidningen Familjedaghem. I sin forskning har hon huvudsakligen intresserat sig för den statliga styrningen av förskolan utifrån ett läroplansteoretiskt perspektiv. Som en del av detta har hon även intresserat sig för bedömning av barn i förskolan. Ytterligare ett forskningstema är mediernas roll i utbildningspolitiken. Hösten 2008 disputerade hon med avhandlingen ”Förskolans formande – statlig reglering 1944– 2008”. Under hösten 2009 arbetade Folke-Fichtelius för Skolverket, med ett utvärderingsuppdrag rörande tillämpningen av individuella utvecklingsplaner med skriftliga omdömen i grundskolan. 20
978-91-44-05681-4_01_book.indd 20
© fö r fat ta r na o c h S t ud e n t l i t t e r at u r
10-01-20 14.06.23
Bedömning i och av skolan …
Anders Holmgren (f. 1952) är gymnasielärare i svenska och engelska vid Sven Eriksonsgymnasiet i Borås. Han har hela sitt yrkesliv arbetat med barn och ungdom bl.a. på fritidsgårdar, barnkoloni och på barn- och ungdomspsykiatrisk klinik. Sedan 2008 innehar Holmgren en tjänst som utvecklings ledare för gymnasieskolorna vid utbildningskontoret i Borås. Huvudinriktningen för arbetet är att utveckla formativ bedömning/bedömning för lärande genom regelbundna reflektionsmöten i lärargrupper. Hösten 2006 arbetade Holmgren för Myndigheten för skolutveckling med betyg och bedömningsfrågor i samband med det planerade införandet av gy-07. Mellan 1999 och 2003 ingick han i styrgruppen för projektet Betyg och bedömning i Borås. Sedan 2007 har Holmgren hållit i studiedagar kring formativ bedömning/bedömning för lärande för skolor och lärargrupper på ett tjugotal orter i södra Sverige. Johan Hofvendahl (f. 1970) är fil.dr i språkvetenskap och projektledare för uppdragsutbildning vid Enheten för kompetensutveckling och utvärdering, Malmö högskola. Hofvendahl bedriver samtalsanalytisk forskning om kommunikativa dilemman och förutsättningar för dialog i skolans kvartsoch utvecklingssamtal. Han har tidigare varit lektor vid Institutionen för nordiska språk vid Stockholms universitet där han undervisade i samtalsanalys, språkpsykologi, praktisk svenska och retorik. Hofvendahl har även varit kompetensutvecklingschef på ett kunskapsföretag med fokus på skolrelaterade fortbildningsinsatser. År 2006 disputerade han på avhandlingen ”Riskabla samtal – en analys av potentiella faror i skolans kvarts- och utvecklingssamtal”. Alli Klapp Lekholm (f. 1968) är fil.dr i pedagogik och arbetar som lektor vid Högskolan Väst. Hon disputerade 2008 med avhandlingen ”Grades and grade assignment: effects of student and school characteristics”. I sitt avhandlingsarbete har Alli Klapp Lekholm analyserat betyg, resultat på nationella prov, elevbakgrunder och olika typer av skolor, med data hämtat ur databasen GOLD (Gothenburg Educational Longitudinal Database) vid Göteborgs universitet. Klapp Lekholm har tidigare varit engagerad i ett projekt med fokus på föräldrarnas frivilliga bidrag i skolan, vid Arbetslivsinstitutet i Malmö. Hon har även tidigare arbetat som lärare i år 6–9 med invandrarelever. © fö r fat ta r na o c h S t ud e n t l i t t e r at u r
978-91-44-05681-4_01_book.indd 21
21
10-01-20 14.06.23
Christian Lundahl och Maria Folke-Fichtelius
Helena Korp (f. 1967) är fil.dr i pedagogik och lektor vid Högskolan Väst. Hon har forskat om kunskapsbedömning, och arbetar nu med en etnografisk studie i gymnasiet om hur ungdomar ser på intelligensbegreppet och hur olika diskurser om intelligens opererar i skolvardagen. Korp disputerade 2006 på avhandlingen ”Lika chanser i Gymnasiet? En studie om betyg, nationella prov och social reproduktion”. Hon har också skrivit boken Kunskapsbedömning: hur, vad och varför (2003). Christian Lundahl (f. 1972) är fil.dr och docent i pedagogik vid pedagogiska institutionen, Uppsala universitet. Lundahl bedriver forskning om prov, betyg och intelligensmätningars historia samt kring kunskapsbedömningar i ett internationellt perspektiv. Han undervisar också vid lärar utbildningen och rektorsutbildningen kring statlig styrning, utvärdering och bedömning. År 2006 disputerade han på avhandlingen: ”Viljan att veta vad andra vet. Kunskapsbedömning i tidigmodern, modern och sen modern skola”. Han har också tillsammans med Oscar Öquist skrivit böckerna: Den rimliga skolan. Om skolan i livet och livet i skolan (1999) och Idén om en helhet. Utvärdering på systemteoretisk grund (2002). 2009 kom Lundahl ut med boken Varför nationella prov? – framväxt, dilemman, möjligheter. Annica Löfdahl (f. 1960) är förskollärare, fil.dr i pedagogik och professor i pedagogiskt arbete vid avdelningen för utbildningsvetenskap vid Karlstads universitet. Löfdahl disputerade 2002 på en avhandling om förskolebarns lek och har sedan dess forskat om förskolan och förskolebarns villkor för lek och deltagande och om nya former för styrning av förskolan. Hon har också skrivit böckerna Förskolebarns gemensamma lekar – mening och innehåll (2004) och Kamratkulturer i förskolan: en lek på andras villkor (2007). Héctor Pérez Prieto (f. 1953) är fil.dr i pedagogik och professor i pedagogiskt arbete vid avdelningen för utbildningsvetenskap, Karlstads universitet. I sin forskning har han främst intresserat sig för frågor om utbildningssystemet och processer av social och kulturell produktion och reproduktion. Tonvikten har legat på elever och lärares erfarenheter av pedagogiska processer och institutioner i ett longitudinellt perspektiv samt kombinationen av kvantitativa studier med studier av elevers och lärares skol- och livs 22
978-91-44-05681-4_01_book.indd 22
© fö r fat ta r na o c h S t ud e n t l i t t e r at u r
10-09-09 08.51.45
Bedömning i och av skolan …
berättelser. Pérez Prieto forskar, undervisar och handleder för närvarande kring utbildningssociologiska- och policyfrågor, narrativ teori och metod samt yrkesidentiteter. Daniel Pettersson (f. 1972) är fil.dr i pedagogik. Han är lektor vid institutionen för pedagogik, didaktik och psykologi vid Gävle högskola. Pettersson intresserar sig för internationella kunskapsmätningar och hur dessa påverkar nationella utbildningsdiskurser. År 2008 disputerade han på avhandlingen ”Internationell kunskapsbedömning som inslag i nationell styrning av skolan”. Han har också ett kommunalpolitiskt engagemang och har sedan 2005 varit kommunalråd med bl.a. ansvar för utbildningsfrågor. Henrik Román (f. 1965) är fil.dr i pedagogik och gymnasielärare i svenska, historia och filosofi. Han är verksam som forskare och lärare vid pedagogiska institutionen, Uppsala universitet. Román disputerade 2006 med en studie av hur gymnasiesvenskans litteraturundervisning förändrades i samband med införandet av grundskolan och gymnasieskolan under 1960och 1970-talet. Han arbetar för närvarande inom det komparativa forskningsprojektet Internationella jämförande test, bedömningskulturer och reformhistoria. Projektet handlar om hur bedömningsfrågor har hanterats inom svensk och tysk skolutbildning under de senaste 20 åren. Ann-Christine Vallberg Roth (f. 1960) är fil.dr i pedagogik och universitetslektor i utbildningsvetenskap med inriktning på yngre barns utveckling och lärande vid Lärarutbildningen, Malmö högskola. Vallberg Roth bedriver forskning om yngre barns läroplaner och tidig bedömning med fokus på förskola, förskoleklass och grundskolans tidiga år. Hon disputerade 1998 och några exempel på publikationer är: De yngre barnens läroplanshistoria (2002); Individuella utvecklingsplaner som fenomen i tiden, samhället och skolan (2006); Styrning genom bedömning av barn (2009); Regulated childhood – equivalence with variation (2009); Att stödja och styra barns lärande – bedömning och pedagogisk dokumentation (2009). Florian Waldow (f. 1971) är fil.dr och verksam som forskare på Comparative Education Centre vid Humboldtuniversitetet i Berlin och arbetar bl.a. med internationella jämförelser av bedömningsfrågor och undersökningar av © fö r fat ta r na o c h S t ud e n t l i t t e r at u r
978-91-44-05681-4_01_book.indd 23
23
10-01-20 14.06.23
Christian Lundahl och Maria Folke-Fichtelius
den nationella tillämpningen av internationella utbildningstrender. Han har tidigare varit anställd vid Uppsala universitet och varit gästforskare vid Stockholms universitet. Florian Waldow disputerade 2005 med en avhandling som 2008 kom ut på svenska under titeln Utbildningspolitik, ekonomi och internationella utbildningstrender i Sverige 1930–2000 på Stockholms universitets förlag. Barbro Westlund (f. 1953) har en mångårig yrkesbakgrund som grundskollärare. Sedan 2003 arbetar hon som lärarutbildare vid Stockholms universitet. Hennes tjänstgöring som universitetsadjunkt är förlagd på institutionen för utbildningsvetenskap med inriktning mot språk och språkutveckling (USOS). Förutom att vara lärarutbildare är hon doktorand i den nationella forskarskolan för pedagogisk bedömning. Avhandlingsarbetet handlar om hur och på vilka grunder lärare för elever i 9–10 årsåldern bedömer läsförståelsen, främst i ämnet svenska. Westlund har tidigare skrivit läroboken Att undervisa i läsförståelse – lässtrategier och studieteknik för de första skolåren (2009) och tillhörande studiehandledning (2009). Oscar Öquist (f. 1943) är fil. lic. i psykologi och tidigare undervisningsråd vid Skolverket. Öquist har ansvarat för de nationella utvärderingarna av grundskolan 1991 och 2002. Han arbetar nu med ledarutveckling på systemteoretisk grund bl.a. inom den statliga rektorsutbildningen. Öquist har tillsammans med Christian Lundahl skrivit böckerna: Den rimliga skolan. Om skolan i livet och livet i skolan (1999) och Idén om en helhet. Utvär dering på systemteoretisk grund (2002) och senast boken Systemteori i praktiken (2008).
Litteratur Broadfoot, P. (1996): Education, assessment and society. A sociological analysis. Philadelphia: Open university press. Harlen, W. & Deakin, C. R. (2002): A systematic review of the impact of summative assessment and tests on students’ motivation for learning (EPPI-Centre Review, version 1.1). Research Evidence in Education Library. Issue 1. London: EPPI-Centre, Social Science Research Unit, Institute of Education.
24
978-91-44-05681-4_01_book.indd 24
© fö r fat ta r na o c h S t ud e n t l i t t e r at u r
10-01-20 14.06.23
Bedömning i och av skolan …
Leahy, S. & Wiliam, D. (2009): From teachers to schools: scaling up professional development for formative assessment. Paper presented at AERA 2009. www.dylanwiliam.net Lundahl, C. (2006): Viljan att veta vad andra vet. Kunskapsbedömning i tidigmodern, modern och senmodern skola. Arbetsliv i omvandling 2006:8. Akademisk avhandling vid Uppsala universitet. Stockholm: Arbetslivsinstitutet. Lundahl, C. & Lundgren, U. P. (2011): Bedömning för lärande. Stockholm: Norstedts. Ross, C. C. & Stanley, J. C. (1954): Measurment in Todays Schools. USA: PrenticeHall INC. Skolverket (1999): Den rimliga skolan. Livet i skolan och skolan i livet. Basrapport. Skolverkets rapport nr 164. Stockholm: Liber förlag.
© fö r fat ta r na o c h S t ud e n t l i t t e r at u r
978-91-44-05681-4_01_book.indd 25
25
10-09-09 08.51.45
K apit e l 3
Den synliggjorda förskolan A n n ic a L öfda h l & H é c tor Pé r e z Pr i eto
… det finns saker som är svårt, som är svårhanterligt och det syns inte utåt. Man visar det som är positivt, men problematiken som man har synliggörs ju inte på det sättet. Inte utåt i alla fall. Utan det håller vi i våra arbetslag, och i huset och i området.
Citatet är hämtat från ett intervjusamtal med lärare i förskolan om deras arbete med olika typer av textpresentationer. Det ger uttryck för ett av de problem förskolorna behöver hantera i samband med de krav som idag ställs på ett synliggörande av verksamheten. Lärarna berättar att en viktig del av deras arbete, som de dessutom är riktigt bra på, är det sociala arbetet med barnen. Men det kan de inte redovisa i sina texter, dels av sekretesskäl, dels för att ”det är inget som säljer”. Det är en paradox, då kvalitetsredovisningar liksom planerings- och utvärderingsdokument avsedda bl.a. för att synliggöra verksamheten istället bidrar till att osynliggöra en viktig del av verksamheten. Synliggörandet har sin grund både i statliga krav på ökad kontroll och i marknadsanpassningen av utbildningssystemet där föräldrars krav på insyn i verksamheten blivit viktigare. För läraryrket har detta inneburit att eget ansvar för såväl planering och genomförande som uppföljning och utvärdering blivit en del av den ökade kontrollen av verksamheten. Därtill har marknadsanpassning blivit en viktig del i det som brukar kallas en ny lärarprofessionalism (Hargreaves 1998, Ball 2006). Inom ramen för projektet Den synliggjorda förskolan har vi i ett flertal undersökningar studerat de alltmer ökade kraven på förskolan att göra sin verksamhet synlig, det vi kallar för performativa krav dvs. att ständigt visa upp prestationer (Karlsson, Löfdahl & Pérez Prieto, in press, Berginge, Löfdahl & Pérez Prieto 2008, Löfdahl & Pérez Prieto 2009a, 2009b). Projektets © fö r fat ta r na o c h S t ud e n t l i t t e r at u r
978-91-44-05681-4_01_book.indd 71
71
10-01-20 14.06.25
Annica Löfdahl & Héctor Pérez Prieto
övergripande syfte har varit att förstå vad de performativa kraven betyder och för med sig för lärares arbete och den pedagogiska verksamheten i förskolan. I det här kapitlet ger vi en bild av och diskuterar lärarnas arbete med att synliggöra förskolans verksamhet. Vi har använt oss av planeringsoch utvärderingsdokument samt intervjuer med några lärare i förskolan och deras rektor om arbetet med dessa textdokument och med kvalitets redovisningar. Våra analyser visar att sådana texter fungerar både som redskap för styrning och kontroll av den pedagogiska verksamheten och som ett redskap för att undgå kontroll och göra motstånd mot detta.
Performativitet, fabrikationer och institutionella berättelser Vårt forskningsintresse har vuxit fram i relation till processer av ökad kontroll och marknadsanpassning av utbildningsinstitutionerna som kännetecknar neoliberala reformer.1 Inom sådana reformer har performativa krav en framträdande plats och centrala begrepp för oss är performativitet, fabrikationer och institutionella berättelser. Vi betraktar utbildningspolitiska beslut, reformer och förändringar inom utbildningsområdet som något som inte enbart åläggs människor, utan som även förorsakar problem som måste lösas i sitt sammanhang (jfr Ball 2006). Den performativa förskolan som ständigt är öppen för insyn, kontroll och konkurrens tar form i lokala sammanhang där lärare agerar för att hantera de problem de ställs inför. I detta sammanhang ses per formativitet som en styrningsmodell där omdömen, jämförelser och uppvisningar används som incitament för kontroll och förändring. Styr ningsmodellen baseras på redovisningsansvar och konkurrens, där synlig görandet av utbildningsinstitutioner har en nyckelfunktion. Det möjliggör kontroll uppifrån – staten är intresserad av att förskolors effektivitet och prestationer höjs – men också insyn utifrån, från föräldrar och presumtiva kunder som ska använda informationen som grund för sina val (Apple, 2006). Det handlar om ett synliggörande som innebär både en ontologisk
1 Se även Vallberg Roth (2010), Eggen (2010) och Pettersson (2010) om den sk. neoliberalismen.
72
978-91-44-05681-4_01_book.indd 72
© fö r fat ta r na o c h S t ud e n t l i t t e r at u r
10-01-20 14.06.25
3 Den synliggjorda förskolan
osäkerhet och känsla av instabilitet och otrygghet. Att ständigt bedömas med olika medel och på olika grunder väcker frågor som ”gör vi tillräckligt och gör vi rätt?” (Ball, 2006, s. 148). Det är denna osäkerhet som, enligt Ball, också bidrar till att presentationer och redovisningar konstrueras, de blir fabrikationer, dvs. något som någon har gjort och inte något av naturen givet. Det kan förstås som versioner av en organisation som inte finns, utan som är skapade för att tillfredsställa externa bedömningar. Poängen med texterna är inte att vara sanna, utan att vara effektiva i bedömningssammanhang. Utåt fungerar fabrikationer som uppvisningar på marknaden eller i inspektioner. Inåt fungerar de disciplinerande och producerar konsensus som suddar bort skillnader, motsättningar och brister. Fabrikationer är därför i sig paradoxala, eftersom noggrant formulerade och sofistikerade texter, avsedda för extern bedömning, resulterar i att osynliggöra snarare än att synliggöra. Priset för att undgå direkt kontroll utifrån genom att skapa en fasad är att underkasta sig performativitetens och konkurrensens logik, dvs. att visa oss på sådant sätt att vi uppfattas som bättre än tidigare och bättre än andra. Fabrikationer utgör både instrument för kontroll och styrning och instrument för att undgå kontroll och göra motstånd. I projektet har vi betraktat de studerade texterna som instrument för formandet av lärarprofession, förskolans innehåll och arbetssätt, men också som en arena inom vilken striderna om förskolans innehåll och arbetssätt äger rum. Vi knyter samman texter som fabrikationer med begreppet institutionella berättelser (Somers & Gibson 1994, Linde 2009) som ett verktyg för att förstå den lokala kontextens betydelse för hur verksamheter och aktörer framställs. Linde menar att berättelser berättas bara om det finns lämpliga tillfällen. Inom institutioner pågår ständigt processer av att lägga tillrätta, korrigera och skapa de mest lämpliga berättelserna att visa upp. Det bidrar till en gemensam identitet som i våra studier kan förstås som lokala önskvärda presentationer av lärare och förskolans verksamhet. Vi ser på texter som produceras i förskolan som institutionella berättelser avsedda för granskning ovanifrån och utifrån. I berättelserna understryker lärarna vad förskolan är och borde vara, hur de förhåller sig till nationella och lokala styrdokument, samt framhåller komparativa fördelar på den lokala marknaden och driver egna projekt. På så vis formar texterna specifika berättelser om lärarprofession, innehåll och arbetssätt i den pedagogiska verk© fö r fat ta r na o c h S t ud e n t l i t t e r at u r
978-91-44-05681-4_01_book.indd 73
73
10-01-20 14.06.26
Annica Löfdahl & Héctor Pérez Prieto
samheten. Det innebär i sin tur att texter inte enbart är beskrivningar av verksamheten, utan även verkar som normerande och kraftfulla redskap i formandet av den pedagogiska praktiken.
Uppvisningar, kontroll och motstånd Den empiri vi utgår ifrån i detta kapitel är olika former av texter och intervjuer från förskolor i en medelstor svensk stad. I detta område finns tre kommunala förskolor med sammanlagt tio avdelningar. Förskolorna är belägna i skilda socioekonomiska områden, men inom samma skolområde med samma rektor. Området valdes med tanke på att få variation i materialet snarare än att analysera socioekonomiska skillnader. Texter som fabrikationer
Totalt sett består våra data av 178 planerings- och utvärderingstexter från 10 avdelningar vid de tre förskolorna i området. Texterna är huvudsakligen från 1999–2005 (några texter är från 1992–1997). Vi fick tillgång till materialet genom rektorn. Texterna varierar i innehåll och form. Planeringsdokument skrivs en till två gånger per år och innehåller visioner och mål med verksamheten, huvudsakligen i syfte att presenteras för föräldrar och skolledning. Utvärderingstexterna består av allt från korta handskrivna texter till dator behandlade texter om 10–15 sidor. Vi fann även standardiserade utvärderingsmallar med upp till 76 förbestämda mål hämtade från förskolans läroplan. I dokumenten sökte vi efter vilka innehåll lärarna planerade för, hur de i utvärderingarna beskrev i vilken omfattning planeringarna fullföljdes, samt hur barnen och lärarna framställdes i texterna. Avsikten var att lyfta fram prioriteringar av olika aktiviteter i relation till lärares professionella status och kompetens. Sammantaget bestod innehållet av både traditionella aktiviteter och nya trender. Det handlade om barns språkutveckling, lek och skapande verksamhet, natur och miljö, empati, massage och avslappning, kultur och tradition, datorarbete samt den traditionella samlingen. I alla dessa akti viteter betonades lärarnas professionella kompetenser och lärandeperspektivet var genomgående mer framträdande än omsorgsperspektivet. Nedan 74
978-91-44-05681-4_01_book.indd 74
© fö r fat ta r na o c h S t ud e n t l i t t e r at u r
10-01-20 14.06.26
3 Den synliggjorda förskolan
presenterar vi utdrag ur tre av dessa aktiviteter som betonades som mycket viktiga i planeringsdokumenten och som hade utvecklats olika under perioden. Natur och miljö framstår som ett exempel på lärarnas motstånd mot yttre krav då de förändrar vissa aktiviteter som upplevs inkräkta på andra viktigare aktiviteter, medan datorarbete framstår som ett exempel på hur lärarna anpassar aktiviteten efter sina egna kompetenser. Aktiviteter som stimulerar barns språkutveckling beskrivs som stabila oavsett strukturella omständigheter och exemplifierar hur lärarna positionerar sig i relation till yttre krav. Natur och miljö
Natur och miljö handlar om att planera skogspromenader och att träna grovmotorik, men över tid kunde vi se att dessa aktiviteter minskade i antal: Vi vill att barnen ska tycka om att vara i skogen, leka och undersöka de möjligheter som skogen ger; vi kommer att gå till skogen då och då, men inte regelbundet.
Miljöarbetet fokuserade på att plantera lökar, på återvinning och på att kompostera matrester. I utvärderingarna kan vi läsa att skogsutflykter ställts in pga. dåligt väder och därför att barnen hellre ville leka än delta i pedagogiska aktiviteter i skogen. Miljöarbetet å andra sidan har blivit en rutin, men utan att kompostera matrester. På de flesta avdelningar blev kompo stering och pappersåtervinning en alltför krävande uppgift. Lärarna beskriver sin frustration: Komposteringen blir ibland för mycket i det kaos som uppstår bland vikarier och mycket småbarn. Någon måste gå ut med hinken, och man gör det själv utan barn för det är enklare. Ibland är diskbänken överfull av tomma mjölkkartonger och barnen upplever det inte positivt när vi klagar över röran. Nu har vi myror som kryper på diskbänken …
Vi noterar i texterna att miljöarbetet är ett centralt beslut där lärarna erbjudits fortbildning i miljöfrågor. Lärarna anpassar sig till denna idé och presenterar sig själva som modeller i detta arbete. Men, miljöarbetet inkräktar på naturtemat och skogspromenader får ge vika för det mer konkreta miljö© fö r fat ta r na o c h S t ud e n t l i t t e r at u r
978-91-44-05681-4_01_book.indd 75
75
10-01-20 14.06.26
Annica Löfdahl & Héctor Pérez Prieto
arbetet som manifesteras med kommunalt inköpta kompostbehållare på varje förskola. Komposteringen behåller dock inte sin prioriterade plats och i utvärderingarna anges brist på personella resurser, tid, engagemang, kunskap och intresse som skäl för det. Över tid har dessa argument blivit så kraftfulla att förskollärarna helt enkelt kan skriva att de slutar att kompo stera matrester. Istället pekar de på vikten av att så frön och plantera lökar, en på många vis traditionell förskoleaktivitet, lätt att dokumentera och lätt att visa på goda resultat för föräldrar och övriga. Det som händer över tid med natur- och miljöarbetet kan ses som att lärarna både anpassar sig till krav på miljömedvetenhet, framskrivna t.ex. i läroplanen och följaktligen planerar och visar upp en verksamhet i enlighet med dessa yttre krav. Samtidigt använder de utvärderingsdokumenten för att göra motstånd, de positionerar sig som professionella lärare som tar ansvar för att inte skapa röriga situationer och betonar istället fördelar med vad de anser är viktigt miljöarbete på den egna förskolan. Datorarbete
Datorarbete betonas som viktigt både för barn och lärare att lära sig. Det ligger bortom den ordinarie aktiviteten på förskolan och kan t.ex. äga rum när mindre barn sover. Tiden vid datorn är i början av perioden reglerad i tiominuterspass. I planeringstexter kan vi läsa: Asta [läraren] lär all personal att använda digitalkamera och att göra bildspel. Alla barn använder datorn någon gång under en månad. När de lär sig en ny del, eller ett nytt program arbetar barnen i par med en lärare. För övrigt kan de skriva upp sitt namn på en väntelista för att få tillträde till datorn i 10 minuter.
Inledningsvis handlar datorarbete om arbetet med datorn, maskinen, för att gradvis handla mer om multimedia, där datorn är redskapet bl.a. för pedagogisk dokumentation. Mot slutet av perioden har datorarbete inte längre någon hög prioritet i planeringstexter och vi kan läsa att ”alla barn har dator hemma”. I utvärderingarna skriver lärarna om sina svårigheter att få datorarbete att bli en naturlig del i förskolans vardag: 76
978-91-44-05681-4_01_book.indd 76
© fö r fat ta r na o c h S t ud e n t l i t t e r at u r
10-01-20 14.06.26
3 Den synliggjorda förskolan
Vi måste göra datorn till ett pedagogiskt redskap, inte bara en mjukvara. Engagera en IT-specialist som kan inspirera, ge tips och vidareutbilda oss!
Över tid noterar vi hur lärarna använder datorn på ett mindre framträdande vis och att de inte verkar bry sig om vare sig sin egen brist på kompetens eller barnens intresse. De skriver att ”barnen kan använda datorn om de vill”. Analyserna visar att datorn inledningsvis var viktig både för barn och för lärare, men visar också en osäkerhet bland lärarna om dess användning. Datorarbetet görs viktigt i texterna där lärarledda aktiviteter beskrivs och där tidsbegränsning om tio minuter visar på en viss kluvenhet: datorn är viktig men kan också vara farlig. Prioritering av datorarbetet minskar dock i relation till att lärarledda aktiviteter inte behövs, då barnen kan handskas med datorerna själva. Det fanns få moment kvar av professionell kompetens och barnen gör datorarbete till sin egen aktivitet. Därmed legitimeras den lägre prioriteringen i planeringarna, av att ”alla barn har dator hemma”. För att upprätthålla professionell status och kompetens förändras datorarbete till att handla om multimedia och pedagogisk dokumentation. På så vis kan datorarbete mot slutet av perioden återigen prioriteras som lärarnas ansvar i planeringstexterna. I planering av datorarbetet kan vi se att lärarna visar upp sin digitala kompetens i enlighet med vad som förväntas av dem, bl.a. från Skolverket och skrivningar i statliga texter. Insyn och kontroll uppifrån underlättas av detaljbeskrivningar om tidsanvändning och specifika kompetenser. Men när barnens datorkompetenser blir överlägsna använder lärarna detta för att positionera sig som fria att använda datorn i relation till sin egen kompetens. Pedagogisk dokumentation prioriteras som ett viktigt arbetssätt, vilket paradoxalt nog bidrar till att ytterligare öka synligheten via mer lättåtkomlig kontroll av verksamheten. Barns språkutveckling
Barns språkutveckling framställs som mycket viktig i alla texter. Lärarna nämner inte särskilda metoder men framhåller högläsning, rim och ramsor, sagoberättande liksom sånger som redskap i arbetet. I texterna kan vi se hur språkutveckling är sammanvävd med andra aktiviteter. © fö r fat ta r na o c h S t ud e n t l i t t e r at u r
978-91-44-05681-4_01_book.indd 77
77
10-01-20 14.06.26
Annica Löfdahl & Héctor Pérez Prieto
Aktiviteter för att stimulera språkutveckling är även en del av skapande aktiviteter, som att träna kroppsuppfattning genom målning eller att namnge olika kroppsdelar.
Språkliga aktiviteter behåller sin prioriterade position i planering av förskolans verksamhet trots bristande tid för planering och personella resurser liksom krävande barngrupper. I utvärderingstexter kan vi läsa: Barnen har varit väldigt motiverade och vi lärare måste uppdatera vårt material hela tiden. Vi är kompetenta och vi vill!
I arbete med språkutveckling blir lärarkompetensen särskilt viktig då arbetet kräver såväl planerat förarbete och presentation som dokumentation efteråt i både text och bild. På så vis manifesteras lärarnas professionella kompetens; de är vuxna som besitter kunskap och som förväntas lära barnen det de själva vet. Betydelsen av språkutveckling förstärks genom att nästan alla planerade aktiviteter verkligen genomfördes. Denna kontinuitet bidrar till att uppmärksamma lärarnas kompetens. Till skillnad från det som i andra aktiviteter beskrevs bidra till att planeringar misslyckades (personalbrist, förändringar i arbetslag, minskat intresse och engagemang), så skrivs inte detta fram i arbetet med barns språkutveckling. Den starka framskrivningen av barns språkutveckling i texterna gör det också nästan omöjligt att hoppa över planerade aktiviteter – oavsett strukturella omständigheter. Språkutveckling är djupt rotad i diskurser kring vad förskolans innehåll ska bestå av och det vore knappast möjligt för lärarna att planera aktiviteter utan att framhålla detta innehåll. De använder också denna rådande diskurs till att positionera sig som kompetenta lärare. Genom att visa upp sin kunskap kan de formulera sina egna krav och önskvärda kompetenser. På så vis används planerings- och utvärderingstexterna till att förstärka och prioritera en redan stark aktivitet. Vi kan se dessa lärares texter som institutionella berättelser om förskolan. Det är offentliga presentationer, avsedda för granskning uppifrån och utifrån, om vad en bra förskola är och bör vara. De visar upp professionella och kompetenta förskollärare som är lyhörda för uppifrån ställda påbud och förväntningar, men som samtidigt och i kraft av sina professionella kompetenser – efter att ha prövat och utvärderat försöket – även förmår 78
978-91-44-05681-4_01_book.indd 78
© fö r fat ta r na o c h S t ud e n t l i t t e r at u r
10-01-20 14.06.26
3 Den synliggjorda förskolan
avfärda det de bedömer olämpligt för verksamheten. Inåt fungerar dessa presentationer som normativa och styrande instrument som lärarna kan enas kring och försöka leva upp till. Det handlar om institutionella berättelser som kännetecknas av det paradoxala i performativa fabrikationer, dvs. de fungerar både som medel för insyn, kontroll och styrning ovan ifrån, och som instrument för att skydda sig mot en sådan kontroll och styrning. Traditionella lärarkompetenser framhävs och används som en sköld mot det nya som inte fungerar. Vad kan exempelvis vara en mer legitim förskoleverksamhet än att så och plantera lökar (istället för att kompostera matrester) eller syssla med språket? Ur ett professionellt perspektiv kan sålunda planerings- och utvärderingsdokument inte enbart ses som ett instrument för styrning och kontroll av yrket. Det är även ett instrument med vilket kampen för lärarprofessionalism kan föras och de facto förs av förskollärarna i studien. Samtal om osynliggörande
I anslutning till resultat från studien om planerings- och utvärderings dokument genomförde vi en intervjustudie med två av lärarna och deras rektor. Syftet var att närma oss deras resonemang kring arbetet med att producera planerings- och utvärderingstexter samt de kvalitetsredovisningar som varje förskola måste redovisa på kommunal nivå. Eva är rektor och har arbetat 30 år inom förskolan, både som lärare och nu som chef. Lärarna Sven och Ingela har arbetat åtta respektive 20 år som lärare i förskolan och arbetar nu sedan två år i samma arbetslag på en av Evas förskolor, belägen i ett område med låg socioekonomisk status. Tre viktiga aspekter som vi urskiljer i intervjusamtalen handlar om flexibilitet/anpassning, prioriteringar och marknaden. Flexibilitet och anpassning
Flexibilitet och anpassning framstår som nyckelord i Evas presentation av sig själv och sitt arbete. Det handlar om att möta kraven på verksamheten med flexibilitet, att anpassa sig till det nya utan att fastna i det gamla: Jag måste hålla mig uppdaterad hela tiden, säger Eva och fortsätter: Det är alltid någonting, någon ny inriktning, nya sätt att se på saker. Även om du står © fö r fat ta r na o c h S t ud e n t l i t t e r at u r
978-91-44-05681-4_01_book.indd 79
79
10-01-20 14.06.26
Annica Löfdahl & Héctor Pérez Prieto
stadigt med båda fötterna på jorden så måste du vara flexibel. Det handlar om att balansera de olika kraven och ställa sig frågan: Vad är rimligt och vad är möjligt, men säger Eva: Ibland måste vi göra sånt som vi egentligen helst inte vill. Lärarna Sven och Ingela pratar mer om anpassning än om flexibilitet. I sitt dagliga arbete ställs de inför en rad konkreta krav. Vi anpassar oss efter situationen, säger Sven och Ingela lägger till: Det kanske inte blir så att man prioriterar just det man hade tänkt, utan det blir då andra saker som behöver prioriteras. Men det mesta kommer med, fast det kanske inte blir riktigt den grad som vi hade planerat från början. Enligt lärarna så kan det som skrivs i planeringsdokument komma i andra hand ibland när den vardagliga verksamheten tränger sig på. Prioriteringar
Prioriteringar rörande innehållet i arbetet är en annan aspekt. För Eva är det viktigt att tänka på att det som prioriteras också ska kunna tas upp i deras redovisningar: Vi kan inte göra allting samtidigt, man måste ju välja någonting, men det är ju klart att det måste ju karakterisera vårt arbete, för senare blir det ju en del av vår kvalitetsredovisning – hur det gick, hur det blev, vad som hände … Lärarna visar ett annat perspektiv på vad som prioriteras genom att fokusera på vad som inte syns i presentationer av förskolan. Man kan inte visa upp hela verksamheten, säger Ingela, man visar ju det som är, det som syns på något sätt. Ingela fortsätter att precisera: det finns saker som är svårt, som är svårhanterligt och det syns inte utåt. Man visar det som är positivt, men problematiken som man har, synliggörs ju inte, på det sättet. Inte utåt i alla fall. Utan det håller vi i våra arbetslag, och i huset och i området. I den synliggjorda förskolan måste kvalitetsredovisningarna tas på allvar och Eva berättar för oss om hur rektorerna i kommunen gemensamt utvecklar mallar för kvalitetsredovisningar samtidigt som de också är djupt involverade i diskussioner om betydelsen av dessa redovisningar. Lärarna å sin sida berättar om hur dessa mallar – designade för att synliggöra – i praktiken osynliggör visst innehåll som är problematiskt. Det handlar om de pedagogiska verksamheter som de är bra på och som de ägnar en stor del av sin tid åt, om allt det sociala arbete de gör med barnen, men som av 80
978-91-44-05681-4_01_book.indd 80
© fö r fat ta r na o c h S t ud e n t l i t t e r at u r
10-01-20 14.06.26
BEDÖMNING I OCH AV SKOLAN – praktik, principer, politik
Boken vänder sig till blivande och verksamma lärare från förskola till gymnasium, skolledare samt skolpolitiker och skoladministratörer som ansvarar för och/eller berörs av bedömning och utvärdering.
Art.nr 33511
www.studentlitteratur.se
978-91-44-05681-4_01_cover.indd 1
BEDÖMNING I OCH AV SKOLAN
Med boken finns en tydlig ambition att betrakta bedömning i ett brett perspektiv. I bokens olika kapitel behandlas bedömning så som den kommer till uttryck både i den praktiska skolverksamheten och som utbildningspolitik. De olika kapitlen är indelade i fyra principiella teman som utgångspunkter: synligt–osynligt; rättvist–orättvist; internt–externt samt nationellt–internationellt. Dessa teman är lika relevanta att beakta oavsett var i utbildningssystemet lärare befinner sig och arbetar med bedömning.
|
Bedömning är ett av de mest diskuterade pedagogiska områdena i dag. I boken beskriver och analyserar författarna några av de vanligaste bedömningsformerna lärare genomför i relation till barn och elever och själva är föremål för i sin yrkesutövning. Det handlar om omdömen i individuella utvecklingsplaner i förskola och skola, betyg, utvecklingssamtal, nationella prov, kvalitetsgranskning, nationell utvärdering och inspektion samt internationella kunskapsmätningar.
Christian Lundahl & Maria Folke-Fichtelius (red.)
Bokens redaktörer är Christian Lundahl, fil.dr och docent i pedagogik och Maria Folke-Fichtelius, fil.dr och universitetslektor. Båda är verksamma vid Uppsala universitet. Övriga författare är Åsa Avdic, Astrid Birgitte Eggen, Anders Holmgren, Johan Hofvendahl, Alli Klapp Lekholm, Helena Korp, Annica Löfdahl, Héctor Pérez Prieto, Daniel Pettersson, Henrik Román, Ann-Christine Vallberg Roth, Florian Waldow, Barbro Westlund och Oscar Öquist.
Bedömning i och av skolan – praktik, principer, politik
uppföljning
inspektion
väl godkänt godkänt TIMMS
uppföljning nationella prov TIMMS
prov prov
kursprov väl godkänt betyg
rättvisa kursprov rättvisa mycket väl godk betyg nationella prov
inspektion
mycket väl godkänt
bedömning
bety
kvalitetsredovisning kvalittsredovisning
godkänd PIRS kontroll
PISA
utvecklingssamtal
Christian Lundahl & Maria Folke-Fichtelius (red.)
IUP
PIRLS 2010-09-09 10.35