9789147112548

Förskola och skola – om två skilda traditioner och om visionen om en mötesplats.

Gunilla Dahlberg & Hillevi Lenz Taguchi

ISBN 978-91-47-11254-8 © 2015 Gunilla Dahlberg, Hillevi Lenz Taguchi och Liber AB Omslag: Aastroem & Co Andra upplagan 1 Tryck: People Printing, Kina 2015

Särtryck av Expertbilaga 3 ur ”Grunden för livslångt lärande. En barnmogen skola. Betänkande av Utredningen om förlängd skolgång”, Stockholm 1994, SOU 1994:45.

Titeln har tidigare givits ut på Stockholms universitets förlag.

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och elevers begränsade rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt BONUS-avtal, är förbjuden. BONUS-avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningsanordnare, t.ex. kommuner/ universitet.

Intrång i upphovsmannens rättigheter enligt upphovsrättslagen kan medföra straff (böter eller fängelse), skadestånd och beslag/förstöring av olovligt framställt material. Såväl analog som digital kopiering regleras i BONUS-avtalet. Läs mer på www.bonuscopyright.se.

Liber AB, 113 98 Stockholm tfn 08-690 90 00 www.liber.se Kundservice tfn 08-690 93 30, fax 08-690 93 01 e-post: kundservice.liber@liber.se

Förord till särtrycket Denna skrift är ett särtryck av bilaga 3 ur betänkandet ”Grunden för livslångt lärande. En barnmogen skola” (SOU 1994:45). Betänkandet har framlagts av Utredningen om förlängd skolgång.

Det utredningsuppdrag som legat till grund för arbetet har varit att belysa kulturmötet mellan skola och förskola, samt de pedagogiska möjligheterna och riskerna vid en sammansmältning mellan skolformerna.

Med utgångspunkt i en analys och kritisk diskussion kring förskolans och skolans traditioner samt det gemensamma idéarvet har vi skrivit fram en vision om en möjlig mötesplats mellan förskola och skola.

Syftet med detta arbete har inte varit att presentera en ny pedagogisk metod, utan en inbjudan till en diskussion om barns lärande och kunskapsskapande, förskolans och skolans innehåll och arbetssätt, samt det pedagogiska arbetets värdebas.

Vi hoppas att denna skrift kommer att stimulera till en sådan diskussion.

Solna i maj 1994 Gunilla Dahlberg

Hillevi Lenz Taguchi

Innehåll

Förord..........................................................................................................1 Inledning .....................................................................................................1 I. EN ANALYS AV FÖRSKOLANS OCH SKOLANS TRADITIONER ....................................................................................3 Ett nationellt experiment med 6-åringar i Norge – ett exempel .................3 Förskola och skola som historiska och sociala konstruktioner ...................6 Två pedagogiska traditioner: barnet som natur och barnet som kulturoch kunskapsåterskapare .....................................................................12 II. EN VISION OM EN MÖJLIG MÖTESPLATS – BARNET SOM KULTUR- OCH KUNSKAPSSKAPARE ..........................................21 Slutord .......................................................................................................38 Noter .........................................................................................................40

Expertbilaga 3 SOU 1994:45 Expertbilaga 3

Förskola och skola – om två skilda traditioner och om visionen om en mötesplats av Gunilla Dahlberg, docent och Hillevi Lenz Taguchi, amanuens och doktorand, vid Lärarhögskolan i Stockholm Förord

När vi skrivit fram våra tankar i den här texten har vi ofta återkommit till det engelska ordspråket: ”Bara en dåre rusar på där änglar är rädda att gå”.

Detta ordspråk har också varit utgångspunkten för en av de tänkare som vi inspirerats mycket av under de senaste åren, nämligen biologen Gregory Bateson. Han använde ”Där änglar är rädda att gå” som titel på den bok som han tyvärr inte hann skriva klart under sin livstid, men som ändå postumt färdigställts av hans dotter Mary Catherine Bateson.

Efter att ha fått inblick i de komplexa och svårfångade men mycket grundläggande frågor som vi ställt oss i den här texten, kommer läsaren säkert att förstå varför detta ordspråk så ofta föresvävat oss under arbetets gång.

Inledning Uppdraget till föreliggande arbete lyder som följer: Kulturmötet mellan skola och förskola samt de pedagogiska möjligheterna och riskerna vid en sammansmältning mellan skolformerna.

Det problem som denna uppsats vill bidra till att belysa är frågan om hur traditionerna inom förskolan och skolan ser ut, hur de uppstått, förändrats, vad som påverkar dem och inte minst hur de kan utvecklas i framtiden. Analysen av det definierade problemet leder fram till en beskrivning av en framtida vision för förskola och skola. Detta är en vision som inte enbart gäller för samverkan mellan förskola och skola, utan som kan gälla all utbildning och allt livslångt lärande.

I en historisk analys av utbildning framkommer tydligt att synen på barnet i skolan och i förskolan är en konstruktion av den rådande tidens kultur och sociala förhållanden, och inte minst av den kunskap om människan som är rådande och hur den tolkas och används. Detta innebär att synen på barnet i en viss tid också är resultatet av de val som görs när man organiserar och förverkligar de institutioner som barnen skall leva i. Vårt syfte med föreliggande arbete är att ge en bakgrund och framför allt att ge ett underlag med vars hjälp det är möjligt att välja vägar för att gå vidare i den framtid 1

vi står inför. Vad som skall väljas – och vilket mandat förskola respektive SOU 1994:45 skolan skall ges – är i grunden en politisk fråga, men valet är också beroen- Expertbilaga 3 de av hur väl alternativ och beslutsområden kan beskrivas, analyseras och förstås, inte minst utifrån det perspektiv som innebär att vi idag är delaktiga i skapandet av morgondagens människa och samhälle. Vår förhoppning är att den beskrivning vi ger av förskolans och skolans traditioner, samt de föreliggande risker och möjligheter som idag finns i ett utvecklingsarbete, skall kunna ligga till grund för framtida beslut.

Uppsatsens första del utgör ett försök att beskriva förskolans och skolans traditioner ur ett teoretiskt och socialhistoriskt perspektiv. Denna analys mynnar ut i en beskrivning av två sätt att se på barn – två sociala konstruktioner av barnet – som finns mer eller mindre förankrade i förskola och skola och hur dessa får direkta konsekvenser för den pedagogiska verksamhetens innehåll och arbetsformer, och därmed indirekt också för synen på barns lärande och kunskapsskapande. Den sociala konstruktionen av barnet har också stor betydelse för hur förskola och skola rent organisationsmässigt byggs upp, det vill säga den ordning som tillskapas. Vad analysen vill visa är att den syn på barnet som vi kallat Barnet som natur i större utsträckning finns förkroppsligad/företrädd i förskolan, medan Barnet som kultur- och kunskapsåterskapare i större utsträckning finns förkroppsligad/ företrädd i skolan.

I uppsatsens sista del kommer en alternativ konstruktion av barnet – Barnet som kultur- och kunskapsskapare – att skrivas fram med utgångspunkt i de gemensamma idétraditionerna, som vi menar finns som grund för både förskola och skola. Att utveckla den pedagogiska praktiken, med utgångspunkt i en syn på barnet som kultur- och kunskapsskapare, ser vi som en möjlig väg om man vill skapa en mötesplats där både förskollärare och lågstadielärare ges möjlighet att utveckla sin pedagogiska praktik.

Vi vill således inte presentera en ny pedagogisk metod eller modell, utan en vision om en möjlig mötesplats. Denna vision kan ses som en provisorisk helhetsbild av tillvaron i våra utbildningsinstitutioner, som vi behöver i ett snabbt föränderligt samhälle.1 Visionen handlar om ett förhållningssätt och en arbetsprocess i relation till barns kunskapsskapande och vardagsverklighet, som bygger på en grund av kontinuerliga samtal och ställningstaganden gällande vilka gemensamma värden som man vill ska genomsyra barnens fostran och utbildning. Detta förhållningssätt utgår från att barnet är ett kompetent och förmöget barn; ett rikt barn, som är delaktigt i skapandet av sin egen person och sin egen kunskap – det kultur- och kunskapsskapande barnet. I den pedagogiska verksamheten präglas detta förhållningssätt av en forskande, reflekterande och analyserande inställning på flera nivåer.

För att ett sådant projekt skall vara möjligt i praktiken krävs inte bara en medveten uppslutning kring gemensamma idéer och värden i varje tid, utan även mycket medvetna ställningstaganden gällande hur organisatoriska frågor kan och bör kopplas till dessa idéer och värden. Detta betyder 2

att verksamhetens ramar och villkor, dvs ekonomiska och organisatoriska SOU 1994:45 frågor noga måste vägas mot idéerna om den miljö man vill skapa för bar- Expertbilaga 3 nens vardagsliv och deras kunskapsskapande arbete. I detta arbete har det dock inte funnits utrymme att närmare analysera hur olika ekonomiska, juridiska och ideologiska styrsystem inverkar på en sådan pedagogisk verksamhet.2

I. EN ANALYS AV FÖRSKOLANS OCH SKOLANS TRADITIONER Ett nationellt experiment med 6-åringar i Norge – ett exempel Vid förändringsarbete brukar det tydligt visa sig att den institutionella kulturens tradition är en ofrånkomlig komponent som medverkar i och/eller förhindrar förändringsprocessen. Inledningsvis vill vi anföra ett konkret exempel på detta från ett nationellt experiment med samverkan mellan förskola och skola i Norge.

Under fyra år genomfördes detta experiment kring 6-åringar vilket redovisas och analyseras i en doktorsavhandling ”Educational reform by experiment. The Norwegian experimental educational programme for 6-yearolds (1986-1990)” från 1992. I denna avhandling har Peder Haug försökt förstå de institutionella och kulturella sammanhang i vilka utbildningsreformer genomförs. Syftet med det norska experimentet var att försöka förändra den existerande organisationen och den pedagogiska praktiken för 6-åringarna genom en samverkan mellan förskola och skola, dels genom ett konkret samarbete mellan olika yrkeskategorier i tre försöksmodeller, dels genom framtagandet av en nationell läroplan, till vilken upprepade lokala läroplaner kopplades.3 Experimentet inleddes hösten 1986 med en pilotfas där 12 kommuner deltog. Hösten 1987 började det första av de tre kommande experimentåren i 42 kommuner, som slumpvis hade valts ut bland c:a 200 kommuner och som själva ansökt om att få vara med. Experimentet omfattade ett utbildningsprogram för 6-åringarna på 12–15 tim./vecka. Tre olika modeller skulle testas. I alla modeller skulle ett överenskommet och för övrigt valfritt mått av samarbete mellan skola och förskola förekomma utifrån gemensamt uppställda riktlinjer i en ”läroplan” för 6-årsverksamheten: 1. Förskolemodellen: 6-åringarna var kvar i den vanliga förskolan.

2. Skolmodellen: 6-åringarna befann sig som grupp inom skolan.

3. Den kombinerade modellen: Experimentet skulle till sin helhet vara ett samarbete mellan förskola och skola, och 6-åringarna befann sig antingen i skolan eller i förskolans lokaler.

Med ledning av den analys Haug har gjort framkommer med stor tydlighet att man under de 3–4 år som experimentet pågick inte lyckades åstadkomma en sammansmältning av ”det bästa” från respektive verksamhet till en ny pedagogisk praktik för försökets 6-åringar. Haug konstaterar: 3

”Förändringar kräver att de som arbetar inom ramarna för verksam- SOU 1994:45 heten har förändrat grunden för sin förståelse eller grunden för sina Expertbilaga 3 föreställningar om vad arbetet egentligen handlar om. De måste internalisera en annan tradition; de måste förvärva den underförstådda kunskapen i det ideologiska sammanhang där de skall fungera. De måste kunna tolka signalerna och ge dem mening på ett nytt sätt. De måste göra sig andra föreställningar om vad som är viktigt och hur utbildning kan genomföras. Detta har inte hänt i experimentet med 6-åringarna.”4 De empiriska och teoretiska analyser som Haug gjort visar att utbildning är en funktion av den institutionella traditionen, generella regleringar från staten av ekonomisk och juridisk karaktär samt de föreställningar som människor har som arbetar med barn. Med andra ord hade inte den ideologiska styrningen, i form av en för de båda verksamheterna upprättad läroplan, den effekt man i experimentets inledning hade hoppats på. Däremot blev den föremål för mycket diskussion, det vill säga något att samlas kring och diskutera.5 Det norska experimentet visar att förändringar i utbildningssystemet inte är enkla att genomföra. Det finns många krafter som styr dessa samhälleliga institutioner. En av dessa svåridentifierade och komplicerade krafter som alltid finns närvarande i samband med förändringsarbete är traditionen.

Organisationsteoretiska utgångspunkter vid en analys av traditioner En analys av traditioner kan ta sin utgångspunkt i studiet av organisationer och försök att genomföra reformer inom dessa. Peder Haug utgår i sin analys bland annat från den forskning som studerat statliga reformer och experiment i den offentliga sektorn och funnit att det finns ett generellt reformperspektiv som gäller i en rad länder. Utbildningsreformer har vanligtvis planerats utifrån en rad förutsättningar, såsom en tro på instrumentalism, rationalitet och hierarki i ett ”uppifrån- och-ned”-perspektiv; en klar arbetsfördelning mellan den politiska arenan som sysslar med symboliskt och ideologiskt arbete och expert-arenan där exempelvis lärare utför det praktiska arbete som är en följd av politiska beslut.6 Det har funnits en tro på en intentionalitet, d.v.s att det är möjligt att formulera mål som är följda av handling, och en tro på att det också skall råda konsensus kring fattade beslut och påföljande handlingar.

Resultaten av de reformer som planerats utifrån dessa förutsättningar har dock visat sig vara behäftade med en rad problem. Ett allvarligt problem är att reformen i realiteten inte utförts utifrån den uttryckta politiska intentionen. Detta implementeringsproblem beror på att utbildning styrs och påverkas av ett mycket komplext system av sociala, politiska och ekonomiska faktorer.7 Reformer följer inte heller de rationella principer och steg som det dominerande reformperspektivet förutsätter. De utvecklas 4

Fรถrskola och skola - om tvรฅ skilda traditioner och om visionen om en mรถtesplats Gunilla Dahlberg och Hillevi Lenz Taguchi

V

i lever i ett snabbt föränderligt samhälle som ställer nya förväntningar och krav på förskolan och skolan.

Med koncentration på frågan om en eventuell tidigare skolstart för sex­ åringar, har man inom ramen för Utbildningsdepartementets utredning om förlängd skolgång, (SOU 1994:45), undersökt vilka risker och möjligheter som kan föreligga vid en sammansmältning av skolformerna. Gunilla Dahlberg och Hillevi Lenz Taguchi har via en socialhistorisk analys un­ dersökt förskolans och skolans traditioner. Syftet är att försöka förstå hur dessa traditioner har förändrats och hur de kan utvecklas i framtiden. Två olika sociala konstruktioner av barnet utkristalliseras: • Barnet som natur • Barnet som kultur- och kunskapsåterskapare Genom att aktivera och belysa det gemensamma idéarvet bakom dessa sociala konstruktioner, menar författarna att det är möjligt att nå fram till en mötesplats för förskolans och skolans framtida utveckling. Visionen om en sådan mötesplats presenteras i en tredje konstruktion av barnet.

• Barnet som kultur- och kunskapsskapare Denna vision avser att gälla all utbildning och allt livslångt lärande. Den grundas på en tradition som bland annat vilar på upplysningstidens eman­ cipatoriska bildningsideal. Detta ideal beskriver barnet som kompetent och förmöget, och som aktivt i skapandet av sig själv och sin egen kunskap.

Gunilla Dahlbergs och Hillevi Lenz Taguchis tankar inbjuder till vidare diskussioner kring pedagogiska utgångspunkter och förutsättningar, ge­ nerellt och särskilt i mötet mella förskola och skola.

Texten rekommenderas till blivande och verksamma förskollärare, lärare, föräldrar, studerande och utbildare inom lärarutbildningarna samt politiker och övriga, som på olika sätt är inblandade i de beslutsprocesser som rör barnomsorg och skola.

Gunilla Dahlberg och Hillevi Lenz Taguchi är båda verksamma vid Stockholms universitet.

Best.nr 47-11254-8 Tryck.nr 47-11254-8