3
Tappa inte perspektivet
D
et finns en gammal berättelse om en allvarligt sjuk man, som en dag rullades in med sin säng i en sjukhussal. I en säng vid fönstret låg en annan patient och vilade. De två männen blev vänner, och mannen som låg närmast fönstret brukade titta ut och sedan i timtal glädja sin sängliggande kamrat med målande berättelser om världen utanför. Somliga dagar beskrev han de vackra träden i parken mitt emot sjukhuset och löven som dansade i vinden. Andra dagar underhöll han sin vän genom att i detalj återge hur människor betedde sig när de promenerade förbi sjukhuset. Men allteftersom tiden gick blev den sängliggande mannen mer och mer frustrerad över att han själv inte kunde se alla de underbara saker som hans vän beskrev. Så småningom började han tycka illa om den andre mannen och slutligen avsky honom av hela sitt hjärta. En natt fick patienten närmast fönstret ett ovanligt häftigt hostanfall och slutade andas. Den andre mannen tryckte inte på ringklockan för att kalla på hjälp utan valde att inte göra något alls. Nästa morgon dödförklarades patienten som hade skänkt sin vän så mycket glädje genom att berätta om vad han såg ge20
090305 Vem grater.ORIG.indd 20
09-04-16 13.32.37