9789144112008 by Smakprov Media AB

Barn som har svårt att leva upp till omgivningens förväntningar reagerar ofta med utmanande beteenden. Det kan handla om att skrika, slåss eller svära, men också om att dra sig undan, gråta eller tjura. Dessa beteenden kan få föräldrar och andra vuxna i barnets omgivning att känna sig maktlösa, frustrerade och i stort behov av hjälp. I denna kraftigt omarbetade och uppdaterade upplaga av Explosiva barn förklarar Ross W. Greene varför barn beter sig så här och visar hur föräldrar och skolpersonal kan bemöta barn med utmanande beteende på ett positivt sätt, utan bestraffningar och fiendskap. I boken beskrivs hur du kan:

| EXPLOSIVA BARN

EXPLOSIVA BARN

ROSS W. GREENE

Ross W. Greene är fil.dr i psykologi och lektor vid institutionen för psykologi, Virginia Tech samt vid Harvard Medical School. Han är också grundare av Lives in the Balance, en ideell organisation som erbjuder gratis, webbaserat material om modellen Samarbetsbaserade och proaktiva lösningar (CPS) som också presenteras i den här boken.

• förstå de faktorer som bidrar till utmanande episoder • identifiera de specifika situationer där de utmanande episoderna vanligtvis uppstår • minska eller eliminera de utmanande episoderna genom att lösa de problem som orsakar dem • lösa problem genom samarbete (snarare än ensidigt) och proaktivt (snarare än reaktivt) • hjälpa barnet att utveckla färdigheter för att kunna agera mer flexibelt i olika situationer, lösa problem och hantera frustration på ett mer adekvat sätt • minska motsättningarna mellan dig och barnet.

EXPLOSIVA BARN

Boken vänder sig till alla som i sin vardag kommer i kontakt med barn med utmanande beteende.

Tredje upplagan 3:e uppl.

Art.nr 33870

ROSS W. GREENE

studentlitteratur.se

978-91-44-11200-8_01_cover A.indd 1

2016-10-27 10:55

Denna titel har tidigare givits ut av Cura Bokförlag och Utbildning AB och utges från och med andra upplagan av Studentlitteratur AB. Originalets titel: The Explosive Child: A New Approach for Understanding and Parenting Easily Frustrated, Chronically Inflexible Children © Ross W. Greene 2016 Published in arrangement with Harper, an imprint of HarperCollins Publishers. Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 33870 ISBN 978-91-44-11200-8 Upplaga 3:1 © För den svenska utgåvan Studentlitteratur 2014, 2016 studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Översättning: Silvia Klenz Jönsson Omslagslayout: Francisco Ortega Omslagsbild: Luc Sesselle/Shutterstock.com Illustrationer: Greg Daly Printed by Interak, Poland 2016

INNEHÅLL

Förord 9 Tack 11

1 Våffelbråket 13 2 Barn uppför sig väl om de kan 19 3 Outvecklade färdigheter och olösta problem 27 Outvecklade färdigheter 28 Olösta problem 41 Du 42 4 Komma igång 45 Jennifer 49 Frankie 52 Zach 57 Mitchell 59 Ana 62 5 Sanningen om konsekvenser 67 6 De tre planerna 75 Plan A 76 Plan B 77 Plan C 79 Frågor & svar 81

Innehåll

7 Plan B 85 Empatisteget 85 Definiera problemet 95 Inbjudan 99 8 Hinder på vägen 109 9 Några frågor? 127 10 Familjeangelägenheter 149 Syskon 149 Kommunikationsmönster 157 Mor- och farföräldrar 164 Du 165 Frågor & svar 166 11 Dinosaurien i huset 175 Frågor & svar 191 12 Bättre 195 Bilaga 1 – ALSUP 199 Bilaga 2 – Problemlösningsplan 201 Vidare läsning 203 Person- och sakregister 205

KAPITEL 3

Outvecklade färdigheter och olösta problem

I det föregående kapitlet kunde du läsa att outvecklade färdigheter är svaret på varför barn uppvisar utmanande beteenden oftare och på mer extrema sätt än vad vi andra gör; att utmanande beteenden förekommer när de krav ett barn ställs inför överträffar barnets förmåga att reagera adekvat på de kraven; att de specifika omständigheter då dessa inträffar kallas olösta problem; och att det alltid är att föredra att uppföra sig väl framför att inte göra det. I det här kapitlet lämnar vi för en stund de allmänna färdigheterna flexibilitet, anpassningsförmåga, frustrationstolerans och problemlösning och tittar på de mer specifika outvecklade färdigheter som kan göra det svårt för barn att reagera adekvat på livets utmaningar. Vi kommer också att börja bli betydligt mer specifika i fråga om olösta problem. Eftersom informationen i det här kapitlet verkligen är viktig – särskilt om du vill få en djupare förståelse för varför och när ditt barn är beteende mässigt utmanande – har jag försökt att göra innehållet så engagerande som möjligt. Med detta sagt så kan det ändå finnas de som tycker att informationen inte är särskilt intresseväckande. Men jag vill ändå att du läser kapitlet. När vuxna förstår att outvecklade färdigheter kan vara orsaken till de utmanande episoderna tar de barnets beteende mindre personligt, reagerar med större medkänsla och börjar inse att deras tänkande och handlande under barnets utbrott kan ha gjort saken värre. När de vet vilka olösta problem som utlöser utbrotten vet de också exakt vilka problem som behöver lösas för att dessa incidenter inte ska upprepas igen. Vi börjar med att titta närmare på ett antal outvecklade färdigheter och fortsätter sedan med olösta problem.

3 Outvecklade färdigheter och olösta problem

Outvecklade färdigheter –– Svårigheter att hantera övergångar, växla från en tankebana eller uppgift till en annan. Att växla från en miljö (att t.ex. leka utomhus) till en helt annan (att t.ex. gå in och göra sina läxor) kräver ett byte från ett tankemönster (När jag leker utomhus är det okej att springa omkring och väsnas med kompisarna) till ett annat (När jag gör läxorna måste jag sitta vid skrivbordet och koncentrera mig på skolarbetet). Om ett barn har svårigheter med den här färdigheten är risken stor att barnet fortfarande tänker och agerar som om det fortsätter att leka utomhus långt efter att det är dags att lugna ner sig och göra läxorna. Situationen riskerar naturligtvis att bli än mer riskfylld när någon kräver att barnet ska växla tankebana. Det här kan förklara varför ett barn som saknar den förmågan kan köra fast när till exempel mamman säger att barnet genast ska stänga av teven eller dataspelet och komma ut i köket och äta middag. Just det, att helt enkelt tala om för ett barn vad det ska göra innebär ett krav på ett förändrat tankemönster. Det är intressant att det är när barnet har som svårast att växla tankebana som många vuxna insisterar ännu mer på att det ska ske omedelbart, vilket bara minskar sannolikheten för att det ska fungera och ökar sannolikheten för en utmanande episod. Hur vet vi om ett barn har svårigheter att växla från en tankebana till en annan? Det talar om det för oss. Låt oss lyssna: Förälder Thomas, det är dags att gå och lägga sig. Stäng av teven är du snäll. THOMAS (Inget svar) FÖRÄLDER Thomas, jag sa att det är dags att gå och lägga sig. Stäng av teven. THOMAS Programmet är inte slut än. FÖRÄLDER Nej, men ditt program är aldrig slut när det är dags att gå och lägga sig. Var snäll och stäng av teven nu. THOMAS Det är bara fem minuter kvar. Det spelar väl ingen roll?! FÖRÄLDER Det spelar roll att jag är trött på att du aldrig stänger av teven när jag säger till dig att göra det! THOMAS Du säger alltid att jag ska stänga av teven när jag är mitt uppe i ett program som jag vill se! 28

3 Outvecklade färdigheter och olösta problem

FÖRÄLDER Thomas, om du inte genast stänger av teven kommer det att dröja mycket länge innan du tittar på teve igen! THOMAS (pang) Innebär det faktum att ditt barn har svårigheter att växla från en tankebana till en annan att du hädanefter inte ska tala om vad det ska göra? Nej, det gör det inte. Men om din tillsägelse ökar sannolikheten för ett utbrott bör du kanske hitta en annan väg. Betyder det att du inte ska ha några förväntningar? Nej, det har du fortfarande. Men det vore bättre för dig att lita mindre på att lösningen ligger i att kräva att ditt barn växlar tankebana och bestraffa barnet när det inte gör det, eftersom det ändå inte tycks vara till någon hjälp. Det är till och med så att det snarare låter som ett idiotsäkert recept för att förvärra det hela. Om du har hoppats att alla utbrott du uthärdat när du krävt att ditt barn ska växla tankebana slutligen skulle leda till en förbättring, kan det vara dags att sluta hoppas nu. Den goda nyheten är att ditt barn inte alltid har svårt att växla spår; och faktum är att de växlingar det har haft svårt att göra är ganska förutsägbara (att till exempel komma in efter att ha lekt utomhus, stänga av teven och sätta sig till bords för middag, stänga av dataspelet och gå och lägga sig eller att stiga upp på morgonen). Då kan du och ditt barn arbeta fram en plan för att hantera de situationerna innan de inträffar igen. –– Svårigheter att föreställa sig olika lösningar på ett problem. –– Svårigheter att plocka fram tidigare erfarenheter som skulle kunna vägleda ens handlingar i nuet. –– Svårigheter att föreställa sig flera tänkbara resultat eller konsekvenser av ens egna lösningar eller eventuella konsekvenser av ens handlande (impulsivitet). Vad är det första din hjärna måste göra när du är frustrerad? Lösa problemet som orsakar din frustration. De flesta av oss funderar inte särskilt mycket över de tankeprocesser som krävs för att lösa ett problem eftersom vi gör det mer eller mindre automatiskt, men om du har ett beteendemässigt krävande barn är det definitivt värt att fundera över eftersom barnet inte gör det mer eller mindre automatiskt. Först och främst måste du identifiera det problem du försöker lösa (det är mycket svårt att lösa ett problem om du inte vet

3 Outvecklade färdigheter och olösta problem

vad problemet är). Därefter behöver du fundera på vilka reaktioner eller lösningar (oftast grundade på tidigare erfarenheter) som kan hjälpa dig att lösa problemet. Sedan är det dags att försöka komma fram till det troliga resultatet för varje tänkbar lösning för att kunna välja den bästa. Många barn är så oorganiserade i sitt tänkande att de är oförmögna att lista ut vad det är för problem de försöker lösa. De här barnen har också svårt att jämföra flera lösningar och räkna ut vilket resultat varje lösning skulle kunna få. Många är så impulsiva att även om de kunde komma fram till mer än en lösning, har de redan valt den som först dök upp i huvudet. Det tråkiga är att den första lösningen för en del barn också är den sämsta, den som krävt minst reflektion och eftertanke. Det kan förmodligen förklara varför en del beteendemässigt utmanande barn är kända för att inte lägga manken till. Dessutom kan många av dessa barn inte komma på några lösningar alls. Det får ofta vuxna att föreslå – och tvinga på dem – sina egna lösningar. Tyvärr fungerar inte påtvingade lösningar särskilt väl, eftersom många av dessa barn uppvisar ett mönster som jag kallar reflexiv negativism: det vill säga barnet är benäget att genast säga ”Nej!” så snart någon föreslår en ny idé eller lösning. Lyckligtvis kan beteendemässigt utmanande barn få hjälp med att ta sig an problem på ett mer organiserat, mer eftertänksamt och mindre impulsivt sätt. Men att påtvinga barnet en lösning är inte rätt väg att gå. Det gör bara barnet ännu mer frustrerat och lär det inte hur man själv kommer fram till lösningar. Lika lite leder klistermärken och time-out till några resultat (och var inte heller tänkta att göra det). Det positiva är att eftersom problemen som orsakar ditt barns utbrott i själva verket är ganska förutsägbara kan de lösas proaktivt och genom samarbete. Och, tro mig eller ej, ditt barn är förmodligen angeläget om att själv delta i processen, eftersom det inte vill bråka och gräla mer än vad du själv vill. –– Svårigheter att uttrycka problem, behov eller tankar i ord. Gudskelov lärde sig människan för länge sedan att kommunicera med ord. Språket är vad som skiljer oss från alla andra arter. Det är ett redskap för att utbyta information om våra tankar, idéer, bekymmer, åsikter och känslor. Det är det redskap vi använder för att tänka. Även om de flesta av oss inte funderat så mycket på det, är språket också den viktigaste funktionen vi 30

3 Outvecklade färdigheter och olösta problem

har för att lösa problem. Utan språk skulle vi fortfarande lösa problem på samma sätt som arter vars språkförmåga är mindre utvecklad (skälla, bita, fly undan). Men oftare än vad vi vill medge sänker vi oss till andra arters nivå, ett tecken på att vi människor inte alltid utnyttjar de färdigheter vi har. Det finns många barn vars språk- och kommunikationsförmåga halkat efter. Dessa barn kanske inte har tillräckligt stort ordförråd för att kunna tala om att de ”behöver en paus”, att ”någonting är fel”, att de ”inte kan prata om det nu”, att de ”behöver en stund” för att samla tankarna eller växla spår, eller att de ”inte tycker om det”. Eftersom de saknar resurserna för att på ett adekvat sätt förmedla sina tankar, idéer, bekymmer, synpunkter och känslor, förmedlar de detta med mindre lämpliga ordval: ”dra åt helvete”, ”jag hatar dig”, ”håll käften” och ”lämna mig i fred” är några av de mildare varianterna. Några barn kan inte få ihop några ord alls, i stället morrar, skriker, spottar eller slåss de. De kan ha svårt för att använda ett inre språk (självprat) för att hantera situationen och tänka igenom möjliga lösningar (Jag kanske inte ens är sugen på våfflor i morgon bitti … och, jag kan be mamma köpa fler i dag … och då gör det inte så mycket om min bror äter resten av våfflorna nu). Ta Gus, till exempel: FÖRÄLDER GUS FÖRÄLDER GUS FÖRÄLDER GUS FÖRÄLDER GUS FÖRÄLDER GUS FÖRÄLDER GUS FÖRÄLDER GUS FÖRÄLDER GUS FÖRÄLDER

Gus, jag har förstått att du blev ganska upprörd i skolan i dag. Jo. Vad var det som hände? Sammy ville leka med mina leksaker, men det ville inte jag. Och då blev du arg, eller hur? Ja. Och vad gjorde du då? Gav honom en spark. Du gav Sammy en spark? Ja. Vad hände sedan? Han skvallrade. Och sedan? Jag fick en time-out Blev du arg då? Ja. Vad var det som gjorde dig så arg?

3 Outvecklade färdigheter och olösta problem

GUS Jag blev arg när Sammy tog mina leksaker. FÖRÄLDER Blev du arg när du fick en time-out? GUS Lite grann. Men jag får time-out ganska ofta, så jag är liksom van vid det. FÖRÄLDER Tycker du det är okej att du sparkar Sammy? GUS Nej. FÖRÄLDER Hur kommer det sig att du inte talade om för Sammy att du inte ville att han skulle leka med dina leksaker? GUS Jag visste inte hur jag skulle säga det. FÖRÄLDER Var det här första gången som du och Sammy haft problem med leksakerna? GUS Nej, Sammy vill alltid leka med mina leksaker. Om Gus redan vet att han inte ska sparka Sammy, då behöver han ingen time-out för att bli påmind om det … han vet det ju redan. Brist på kunskap om vilka beteendemässiga förväntningar man har på honom är inte det som ställer till det för honom. Om det egentligen handlar om att Gus har svårt att få fram de ord som behövs för att få Sammy att förstå att han själv vill fortsätta leka med vissa leksaker, då behöver vi hjälpa honom att lösa det problemet (något som ingen time-out i världen kan åstadkomma). Så länge som Gus inte kan formulera sig kommer han att fortsätta sparka på Sammy. Om, vilket Gus antyder, det här inte är första gången som han och Sammy inte kunnat samsas om leksakerna, då är det här ett i högsta grad förutsägbart problem som kan lösas proaktivt. Även om problemet aldrig har dykt upp tidigare, är det nu förutsägbart (eftersom det inträffat en gång). Behöver inte Sammy veta att vuxna tar problemet på allvar? Jo, men att ge Gus time-out är inte det bästa sättet att göra det. Att lösa problemet på ett sätt som hjälper Gus och Sammy att komma fram till hur de ska samsas om leksakerna och som hjälper Gus att lära sig nya ord som han kan använda i sådana situationer (i stället för att sparkas) skulle vara ett mycket bra sätt. –– Svårigheter att hantera känslomässiga reaktioner på frustration och kunna tänka rationellt. Som du vet är det mycket lättare att lösa problem om man har förmågan att tänka ut lösningar. Det människor upplever när de känner sig frustrerade 32

3 Outvecklade färdigheter och olösta problem

kan försvåra det rationella tänkandet. Inte så att känslor bara är av ondo: de kan vara användbara för att motivera eller stimulera människor att lösa ett problem. Men förmågan att kunna lägga känslor åt sidan för att sedan kunna tänka ut lösningar på problem mer objektivt, rationellt och logiskt är mycket viktig. Barn som har en någorlunda god förmåga till detta reagerar oftare mer tankemässigt än känslomässigt på problem eller frustrationer, och det är bra. Barn som saknar den förmågan brukar reagera mer känslomässigt på problem och frustrationer och mindre tankemässigt, och det är inte alls bra. De kan faktiskt själva känna hur de ”börjar koka”, men är ofta oförmögna att hejda den känslomässiga flodvågen tills den sjunkit undan och det rationella tänkandet kommit igång. Då känner de sig ofta ångerfulla över vad som hände när de var upprörda. De kan också ha den kunskap som behövs för att framgångsrikt hantera problem och kan dessutom uppvisa den kunskapen under lugnare former. Men när de är frustrerade hindrar det starka känsloflödet dem från att komma åt och använda det de vet. En del barn är naturligtvis inte särskilt bra på tankedelen heller, och därför är det bara på ett känslomässigt plan de tar itu med problem. Och känslor löser inga problem. Du vet hur det kan se ut: FÖRÄLDER Philip, kom och ät lite av äggröran jag gjort till frukost. PHILIP (reagerar mer med känslor än med tanke, men säger också vad han tycker) Nej, jag hatar äggröra. Du lagar alltid sånt som jag inte tycker om. FÖRÄLDER Men jag lagade samma till din syster! Jag gjorde så det skulle räcka till er båda! PHILIP Jag vill alla fall inte ha det! FÖRÄLDER Det här är ingen restaurang! Och du går inte till skolan utan att ha ätit frukost! Ät upp äggen! PHILIP (slänger äggen i sophinken) Nej! Jag hatar ägg! FÖRÄLDER (som nu kanske också reagerar med mer känslor än tanke) Då kan du glömma din Xbox! PHILIP (pang) Om ett barn har svårt att lägga sina känslor åt sidan för att tänka ut lösningar och du envetet försöker tvinga på det din vilja för att lära det ”vem som bestämmer”, kommer du förmodligen inte att hjälpa barnet att hantera sina

3 Outvecklade färdigheter och olösta problem

känslor. Snarare tvärtom, faktiskt. Men dialogen ovan antyder att Philips olösta problem – svårigheter att äta det som mamma gjort i ordning till frukost – i själva verket är mycket förutsägbart, vilket betyder att det kan lösas i förväg. Hittills har vi bara diskuterat hur man hanterar akuta känslostormar. Men det finns barn vars svårigheter att hantera känslor är mer kroniska. Dessa barn är lättirriterade, oroliga, griniga och utmattade betydligt oftare och betydligt mer än andra barn. De flesta av oss har svårt att hantera frust ration och lösa problem när vi är på dåligt humör. Men de här barnen är ofta på dåligt humör och därför har de också ofta svårare att hantera sin frustration och lösa problem: MAMMA MICKEY MAMMA MICKEY MAMMA MICKEY MAMMA MICKEY

Mickey, varför är du så sur? Det är ju fint väder i dag så varför vill du inte gå ut? (hopsjunken i en stol, upprörd) Det blåser. Det blåser? (mer upprörd) Det blåser, sa jag. Jag hatar när det blåser! Mickey, du skulle kunna gå ut och spela basket, simma … och du blir så här arg över lite blåst? (mycket upprörd) Det blåser för mycket, för helvete! Låt mig vara i fred. Ska vi försöka hitta på någonting annat du kan göra? Det finns inget annat att göra.

Eftersom oro kan stå i vägen för rationellt tänkande kan det ha samma effekt som irritation. När ett barn är oroligt över något – ett monster under sängen, ett kommande prov, en ny eller oförutsedd situation – är det nödvändigt att kunna tänka klart. Lite oro kan faktiskt vara till hjälp eftersom det kan få en människa att agera. Men för mycket oro kan göra det betydligt svårare att tänka rationellt, vilket bara gör personen i fråga ännu mer orolig. Om ett barn redan är upprört innebär hot, påtvingade lösningar och time-out oftast bara att man gjuter olja på vågorna. Och om barnet inte redan är upprört, är hot, påtvingade lösningar och time-out ett garanterat bra sätt att göra det upprört. Därför behöver vi en annorlunda metod för att lösa dessa problem. Och dessutom bättre tajming.

3 Outvecklade färdigheter och olösta problem

–– Svårigheter att uppfatta nyanser/konkret, bokstavligt, svartvitt tänkande. –– Svårigheter att avvika från regler och rutiner. –– Svårigheter att hantera oförutsägbarhet, tvetydighet, ovisshet eller det som är nytt. –– Svårigheter att växla från en ursprunglig idé, plan eller lösning. –– Svårigheter att anpassa sig till ändrade planer eller nya regler. –– Svårigheter att ta hänsyn till situationsbetingade faktorer som innebär krav på ändrade planer. Mycket små barn är benägna att vara ganska rigida, bokstavliga, svartvita tänkare. Det beror på att de fortfarande försöker förstå världen, och det är lättare att lägga ihop två och två om man inte behöver oroa sig för undantag från reglerna eller alternativa sätt att betrakta saker och ting på. I takt med att barn utvecklas lär de sig att det mesta i livet är ”grått”; att det finns undantag från regler och alternativa sätt att tolka saker och ting på. Vi går inte alltid samma väg tillbaka hem från farmors hus, vi äter inte middag exakt samma tid varje dag och vädret stämmer inte alltid överens med våra planer. Hos vissa barn utvecklas tyvärr inte det ”grå” tänkandet så lätt. Dessa barn får ibland en diagnos i det autistiska spektrumet. Men oavsett diagnos bör man framför allt betrakta dem som svartvita tänkare i en grå värld. De har stora svårigheter att handskas med tillvaron på ett flexibelt, smidigt sätt och blir extremt frustrerade när saker och ting inte blir som de förväntat sig. Mer specifikt har dessa barn en stark förkärlek för förutsägbarhet och rutiner och får svårt när händelser är oförutsägbara, osäkra eller tvetydiga. De här barnen får problem när de måste anpassa sig eller ändra på sina förväntningar. De fokuserar för mycket på fakta och detaljer och har ofta svårt att inse det uppenbara eller se hela bilden. Ett barn kan till exempel kräva att få gå på rast en viss tid en viss dag därför att det är då klassen brukar gå på rast, och förstår inte vilka konsekvenserna blir om det insisterar på den ursprungliga planen (t.ex. gå på rast ensam). Det kan heller inte anpassa sig till oförutsedda faktorer som påverkar situationen (t.ex. en oväntad kallelse till samling), vilket kräver ändrade planer. Dessa barn kan uppleva en mycket stark frustration när de kämpar för att tillämpa konkreta regler i en värld där få sådana regler gäller: FÖRÄLDER Courtney, vi kan inte gå till parken i dag … det regnar. COURTNEY Men det är vår parkdag i dag! © S tudentlitteratur

3 Outvecklade färdigheter och olösta problem

FÖRÄLDER Jag vet. Jag önskar att det inte regnade, men jag förstår inte hur vi skulle kunna gå. Vi kommer att bli alldeles genomblöta. COURTNEY Nej, vi måste gå till parken. Det har vi ju bestämt! FÖRÄLDER Vi kan alltid gå i morgon om vädret är bättre. COURTNEY Men det är i dag vi ska gå! FÖRÄLDER Vad sägs om en film i stället? COURTNEY Nej! Vi har bestämt att vi ska gå till parken! FÖRÄLDER Lyssna, Courtney. Det regnar. Vi blir genomsura. Jag tänker inte gå till parken när regnet vräker ner. COURTNEY (springer mot dörren) Jag ska gå till parken! FÖRÄLDER (blockerar dörren för Courtney) Du får inte gå till parken i dag. COURTNEY (pang) Efter att stormen bedarrat kanske föräldern ställer den vanliga frågan: FÖRÄLDER Courtney, varför blev du så upprörd när vi inte kunde gå till parken för att det regnade? COURTNEY Jag vet inte. Detta är faktiskt ett ganska informativt svar, även om det kanske inte verkar så. I en perfekt värld skulle ett barn svara genom att säga ungefär så här: ”Jo, du förstår, jag har ett litet problem. Egentligen håller det på att förvandlas till ett stort problem. Jag är inte särskilt bra på att vara flexibel, att hantera frustration och lösa problem. Och du – och många andra människor – räknar med att jag, precis som de flesta andra barn, kan hantera ändrade planer, klara av att bli tillsagd vad jag ska göra och undvika att bli arg när det inte går som jag vill. När ni förväntar er allt det här blir jag lätt frustrerad och då får jag svårt att tänka klart och blir ännu mer frustrerad. Sedan blir ni frustrerade, och det gör det ännu värre. Sedan börjar jag göra saker jag önskar jag inte gjort och säger saker jag önskar jag inte sagt. Då brukar ni ibland göra saker ni önskar ni inte gjort och säga saker ni önskar ni inte sagt. Sedan bestraffar ni mig och det blir ordentligt rörigt. Och sedan när allt lugnat ner sig – du vet, när jag börjar kunna tänka klart igen – slutar det

3 Outvecklade färdigheter och olösta problem

med att jag blir jätteledsen över vad jag gjort och sagt. Jag vet att det inte är roligt för dig, men var så säker, det är inte så kul för mig heller.” Beteendemässigt utmanande barn har knappast förmågan att beskriva sina svårigheter med den här sortens klarhet. Men här kommer en enkel ekvation som kan vara till hjälp. Oflexibilitet + oflexibilitet = härdsmälta Lyckligtvis kan barn som Courtney få hjälp att betrakta världen med mer grå nyanser och mer flexibilitet och kan delta i lösandet av de problem som orsakar deras utmanande episoder. Naturligtvis vill vi inte vänta tills vi är mitt uppe i ett nytt utbrott för att försöka lösa de problemen. Vi vill lösa dem proaktivt. Vår genomgång av outvecklade färdigheter är nu komplett. Naturligtvis var det bara några exempel. Här följer en mer heltäckande, men långt ifrån fullständig lista, inklusive de outvecklade färdigheter vi nyss gått igenom: –– Svårigheter att hantera övergångar, växla från en tankebana eller uppgift till en annan. –– Svårigheter att göra saker i en logisk sekvens eller bestämd ordning. –– Svårigheter att härda ut vid krävande eller tålamodsprövande uppgifter. –– Bristande tidsuppfattning. –– Svårigheter att behålla fokus. –– Svårigheter att föreställa sig troliga resultat eller konsekvenser av handlingar (impulsiv). –– Svårigheter att föreställa sig flera olika lösningar på ett problem. –– Svårigheter att uttrycka problem, behov eller tankar i ord. –– Svårigheter att förstå vad som sägs. –– Svårigheter att hantera känslomässiga reaktioner på frustration och kunna tänka rationellt. –– Kronisk irritabilitet och/eller oro som påtagligt försämrar förmågan till problemlösning eller ökar frustration. –– Svårigheter att uppfatta nyanser/konkret, bokstavligt svartvitt tänkande. –– Svårigheter att avvika från regler och rutiner. –– Svårigheter att hantera oförutsägbarhet, tvetydighet, ovisshet och det som är nytt. © S tudentlitteratur

3 Outvecklade färdigheter och olösta problem

–– Svårigheter att växla från en ursprunglig idé, plan eller lösning. –– Svårigheter att ta hänsyn till de situationsbetingade faktorer som tyder på att en handlingsplan behöver anpassas. –– Oflexibla, felaktiga tolkningar/kognitiva förvrängningar eller tankefällor (t.ex. ”Alla är ute efter mig”, ”Ingen tycker om mig”, ”Du skyller alltid på mig”, ”Det är så orättvist”, ”Jag är dum”). –– Svårigheter att uppmärksamma eller tolka sociala signaler korrekt/ svårigheter att uppfatta sociala nyanser. –– Svårigheter att inleda samtal, delta i grupper, få kontakt med andra människor/saknar grundläggande sociala färdigheter. –– Svårigheter att söka uppmärksamhet på ett lämpligt sätt. –– Svårigheter att förstå hur det egna beteendet påverkar andra människor. –– Svårigheter att känna empati för andra, att förstå en annan människas synsätt eller åsikter. –– Svårigheter att förstå vilket intryck man ger eller hur man uppfattas av andra. –– Sensoriska/motoriska svårigheter. Om du efter att ha läst detta dragit slutsatsen att ditt barn har en hel del outvecklade färdigheter så är det bara bra. Det är inte bra att ditt barn saknar alla dessa färdigheter, men definitivt bra att du nu känner till det. Dessa outvecklade färdigheter kan ersätta allt annat som sagts om ditt barn, däribland:

Barnet vill bara ha uppmärksamhet Den här mycket vanliga klichén används ofta för att förklara varför barn är beteendemässigt utmanande … men eftersom vi alla vill ha uppmärksamhet hjälper det oss inte att förstå vad som egentligen ställer till det för ett barn, och det ger inget svar på de viktigaste frågorna: Om barnet har förmågan att söka uppmärksamhet på ett adekvat sätt, varför söker det då uppmärksamhet på ett sådant icke-adekvat sätt? Innebär inte det faktum att barnet söker uppmärksamhet på ett icke-adekvat sätt att det saknar de färdigheter som behövs för att söka uppmärksamhet på ett adekvat sätt?

3 Outvecklade färdigheter och olösta problem

Barnet vill bara få sin vilja igenom Vi vill alla ha vår vilja igenom; en del av oss har förmågan att göra det på ett adekvat sätt, och vissa av oss har det inte. Denna kliché hjälper oss inte att förstå varför ett barn försöker få sin vilja igenom på ett icke-adekvat sätt. Att få sin vilja igenom på ett adekvat sätt kräver många av de färdigheter som ofta saknas hos beteendemässigt utmanande barn.

Barnet manipulerar oss Det här är ett annat populärt men felaktigt sätt att beskriva barn med beteendeproblem. Att manipulera på ett skickligt sätt kräver olika färdigheter – framsynthet, planering, impulskontroll, organisationsförmåga – som de här barnen ofta saknar.

Barnet saknar motivation Om det är sant att barn uppför sig väl om de kan, då är barnet redan motiverat och behöver någonting annat från oss förutom belöningar och bestraffningar. Kom ihåg att om barnet kunde uppföra sig väl, skulle det göra det, och därför är dålig motivation knappast det som egentligen hindrar det från att lyckas. Belöningar och bestraffningar lär inte ut outvecklade tankeförmågor och löser inget av de problem som föregår utmanande episoder.

Barnet gör dåliga val Detta antyder att barnet redan har de färdigheter som behövs för att göra bra val. Men om barnet hade de färdigheterna skulle vi inte undra varför det gör så många felaktiga val!

Barnet har en negativ attityd Förmodligen hade barnet inte det från början. ”En negativ attityd” är ofta ett resultat av att i åratal ha blivit missförstådd, ständigt rättad, alltför styrd och alltför bestraffad av vuxna som inte insett att barnet saknar viktiga tankeförmågor. Men barn är uthålliga; det blir ordning på dem om vi börjar göra rätt.

3 Outvecklade färdigheter och olösta problem

Barnet vet vilka knappar det ska trycka på Det här påståendet behöver vi formulera om för att göra det mer precist: När barnet har svårigheter med att vara flexibelt, att hantera frustration på ett adekvat sätt och lösa problem gör det saker som är synnerligen icke-adekvata och som vuxna upplever som mycket obehagliga.

Barnet är psykiskt sjukt Jag är inte längre säker på vad detta betyder. Om det helt enkelt innebär att ett barn uppfyller kraven för en psykiatrisk diagnos vill jag, med risk för att låta tjatig, påpeka att en diagnos fortfarande inte säger oss något om vilka färdigheter barnet saknar och vilka olösta problem som med största sannolikhet föregår de utmanande episoderna. Jag föredrar livsproblem (en term som myntades för länge sedan av psykiatern Thomas Szasz) framför begreppet psykisk sjukdom, eftersom det understryker det som de här barnen egentligen behöver: hjälp med att lösa de problem som leder fram till deras utmanande episoder. Många vuxna som tidigare inte känt till dessa idéer berättar att de känner sig skuldtyngda, både över det de inte vetat och över hur de behandlat sitt barn. Varför har aldrig någon av de experter du träffat berättat om outvecklade färdigheter? Förmodligen därför att deras utbildning lett in dem på ett annat spår. Och vad gäller skuldkänslorna förstår jag dig. Men du visste inte vad du inte visste. Nu vet du: dessa färdigheter är inte naturliga för alla barn. Vi tror att alla barn skapas lika när det gäller detta, och det antagandet gör att många vuxna tror att beteendemässigt utmanande barn inte vill uppföra sig väl. Nu vet du bättre. Och apropå det, det är stor skillnad mellan att tolka outvecklade färdigheter som ursäkter och att se dem som förklaringar. När outvecklade färdigheter används som ursäkter slår dörren igen om den process som innebär att tänka ut hur man hjälper ett barn. Men när outvecklade färdigheter används som förklaringar, öppnas dörren till en hel rad av alternativa sätt att hjälpa barnet.

3 Outvecklade färdigheter och olösta problem

Olösta problem Låt oss nu vända uppmärksamheten till när ditt barn beter sig utmanande. Låt inte det faktum att det här avsnittet kommer i slutet av kapitlet lura dig: när det handlar om att minska antalet utmanande episoder är olösta problem till och med viktigare än outvecklade färdigheter. Som vi redan konstaterat så är de här barnen inte utmanande varje sekund av sin vakna tid. De är utmanande ibland: i de specifika situationer där kraven eller förväntningarna som ställs på dem överträffar deras förmåga att reagera på ett lämpligt sätt. Som du vet kallas dessa situationer för olösta problem. Hur ska vi dramatiskt kunna reducera antalet utmanande episoder? Jo, vi löser problemen. Men först måste vi ta reda på vilka problemen är. Här följer några exempel (det kommer ännu fler i nästa kapitel). Låt oss börja med läxor, vilket tycks vara ett problem som utlöser många utmanande episoder. Om problemet med läxor jämt och ständigt föregår sådana episoder, då är läxor det problem du och ditt barn behöver lösa (som framgår av nästa kapitel så måste du vara specifik kring vilka läxor ditt barn har särskilt svårt att klara av). Om det är sysslor i hemmet som ditt barn har svårt att utföra och som utlöser dessa episoder då är det sysslor i hemmet som är det problem som du och ditt barn måste lösa (återigen: du måste vara specifik när det gäller vilka sysslor ditt barn har svårt att utföra). Om du anser att ditt barn tillbringar alltför mycket tid framför en skärm (teve, dator, dataspel) och tiden framför skärmen stjäl tid från andra delar av livet, och dina försök att komma till rätta med detta utlöser utmanande episoder – ja, då är det detta problem som du och ditt barn måste lösa (återigen måste du vara specifik när det gäller vilka aspekter av livet, som att äta middag med familjen eller att göra sig redo att gå till sängs, som blir lidande på grund av tiden framför skärmen). I slutet av nästa kapitel kommer du att få till uppgift att identifiera ditt barns outvecklade färdigheter och olösta problem. När du väl identifierat de olösta problem som föregår de utmanande episoderna, kommer dessa tillfällen att bli mycket förutsägbara. De flesta av de här barnen går alltid i taket av samma fem eller sex (eller tio eller tolv) problem varje dag eller varje vecka. Som du vet tror många människor att ett barns utmanande episoder är oförutsägbara och inträffar helt oväntat. Det skulle kunna förklara varför de väntar tills ett problem ”dyker upp” (igen) innan de försöker ta itu med

3 Outvecklade färdigheter och olösta problem

det (igen). Men det är sällan en effektiv och pålitlig strategi. Eftersom dessa episoder och de problem som utlöser dem är förutsägbara kan de som tur är lösas proaktivt (de dyker med andra ord inte bara upp). Ett mycket viktigt syfte med den här boken är att hjälpa dig att lösa problem proaktivt snarare än i nödsituationer och reaktivt. Du ska ägna dig åt krisförebyggande åtgär der, i stället för krishantering. En annan viktig sak innan vi avslutar kapitlet: det är inte bara tajmingen vid problemlösandet som förmodligen kräver en liten justering, det är hur du går till väga för att lösa problemet över huvud taget. De flesta vuxna föredrar ensidigt problemlösande: de bestämmer lösningen, påtvingar barnet lösningen och ger barnet ett incitament – belöningar och bestraffningar – för att hålla sig till den lösningen. Det är så de flesta av oss har blivit uppfostrade. Men det sättet att lösa problem är också det som ofta är orsaken till ditt barns utmanande episoder (du läser mer om detta i kapitel 5). Det kommer också att kräva en del justeringar. Med början i kapitel 6 ägnas den här boken åt att hjälpa dig lära dig hur man löser problem genom att samarbeta snarare än ensidigt. Om ni löser problemen på ett samarbetsbaserat och proaktivt sätt, kommer ni att uppleva en dramatisk minskning av de här episoderna. Jovisst, det kommer att vara många fallgropar längs vägen (det är svårt att lära sig att lösa problem på ett samarbetsbaserat och proaktivt sätt). Men bara genom att läsa de första tre kapitlen har du redan gjort stora framsteg.

Du Varför skulle ett kapitel om outvecklade färdigheter och olösta problem avslutas med dig? Tja, ditt barn är bara den ena delen av ekvationen. Vi behöver också se till den andra delen: vilka förväntningar du har på ditt barn, om de förväntningarna verkligen är realistiska, hur du ska göra för att få dina förväntningar uppfyllda och vilken problemlösningsmetod du använder när dina förväntningar inte uppfylls. Som du mycket väl vet kan den frustration du upplever när du försöker förstå och interagera med ditt barn ibland få dig att visa dig från din sämsta sida. För att saker och ting ska bli bättre kommer ditt barn att behöva se dig från din bästa sida. Syftet med den här boken är att få dig att göra det. I takt med att du fortsätter läsa boken

3 Outvecklade färdigheter och olösta problem

kommer du att bli en allt viktigare del av processen. Utmanande episoder uppstår inte i ett vakuum. Det krävs två för att dansa tango. Här följer några av detta kapitels viktigaste punkter: • Det finns olika outvecklade färdigheter som kan göra det svårt för

ett barn att reagera på livets utmaningar på ett adekvat och rationellt sätt. • En av de största tjänster du kan göra ditt barn är att identifiera de outvecklade färdigheter som bidrar till det utmanande beteendet så att du och andra förstår vad som står i vägen för barnet. • Den andra stora tjänsten du kan göra ditt barn är att identifiera de specifika olösta problem som jämt och ständigt föregår de utmanande episoderna. När de olösta problemen väl är identifierade kommer dessa episoder att bli mycket förutsägbara. • Vi kommer att avsevärt kunna minska antalet utmanande episoder i ditt hem genom att förändra ditt sätt att lösa problem tillsammans med ditt barn. På www.livesinthebalance.org (i delen The Paperwork) hittar du formuläret Assessment of Lagging Skills and Unsolved Problems (ALSUP) (Bedömning av outvecklade färdigheter och olösta problem) som du kan använda för att identifiera ditt barns outvecklade färdigheter och olösta problem. ALSUP finns också i bilaga 1 i denna bok.

| EXPLOSIVA BARN

EXPLOSIVA BARN

ROSS W. GREENE

EXPLOSIVA BARN

Boken vänder sig till alla som i sin vardag kommer i kontakt med barn med utmanande beteende.

Tredje upplagan 3:e uppl.

Art.nr 33870

ROSS W. GREENE

studentlitteratur.se

978-91-44-11200-8_01_cover A.indd 1

2016-10-27 10:55