9789144080734 by Smakprov Media AB

13 mm

Johansson Kumlin Naurin Wängnerud

Bengt Johansson är professor i medie- och kommunikationsvetenskap och verksam som lärare och forskare vid Institutionen för journalistik, medier och kommunikation (JMG). Staffan Kumlin är professor i statsvetenskap och forskare vid Institute for Social Research i Oslo. Elin Naurin är fil. dr i statsvetenskap och Marie Curie fellow vid McGill University. Lena Wängnerud är professor i statsvetenskap och verksam som lärare och forskare vid Statsvetenskapliga institutionen. Samtliga är verksamma vid Göteborgs universitet.

Det politiska spelet Medborgare, medier och politiker i den representativa demokratin

| Det politiska spelet

Spelar det någon roll vem som sitter i riksdagen? Är nyheter om politik vinklade? Är det journalister som sätter den politiska dagordningen? Hur och när påverkar opinionen vilken politik som faktiskt förs? Kan det också vara den förda politiken som påverkar opinionen? Frågor som dessa är centrala för att förstå samspelet mellan medborgare, medier och politiker i en representativ demokrati. Frågorna belyser hur olika aktörer är beroende av varandra. Titeln på denna bok – Det politiska spelet – signalerar att med borgare, medier och politiker ingår i ett nätverk av skeenden och att det finns en spelplan som påverkar dessa skeenden och aktörernas handlingar. Boken tar sin utgångspunkt i en diskussion om centrala demokratiteoretiska värden som politisk jämlikhet, upplyst förståelse och folkviljans förverkligande. Varje kapitel inleds med en högaktuell fråga. Därefter presenteras omfattande resultat från såväl svensk som internationell samhällsvetenskaplig forskning. I varje kapitel diskuteras kopplingen mellan demokrati teoretiska värden och empiriska resultat: Lever verkligheten upp till olika demokratideal? Hur borde demokratin fungera och varför? Samtidigt utvärderas forskningen – ställer forskningen ”rätt” frågor och vad är viktiga frågor för framtida forskning att försöka besvara? Syftet med boken är att väcka entusiasm för viktiga demokrati frågor men också för den forskning som bedrivs. Boken ger välgrundade svar till den som vill veta mer om hur medborgare, medier och politiker förhåller sig till varandra i dagens moderna samhällen.

Det

politiska

spelet Medborgare, medier och politiker i den representativa demokratin

Bengt Johansson Staffan Kumlin Elin Naurin Lena Wängnerud Art.nr 36075

ISBN 978-91-44-08073-4

www.studentlitteratur.se

978-91-44-08073-4_01_omslag_NY.indd Alla sidor

9 789144 080734

2014-06-05 14:20

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 36075 ISBN 978-91-44-08073-4 Upplaga 1:1 © Författarna och Studentlitteratur 2014 www.studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Omslagsbild: Magnus Adolfsson/adfaktor Printed by Mediapool Print Syd AB, Estonia 2014

978-91-44-08073-4_01_inlaga.indd 2

2014-06-10 10:11

INNEHÅLL

Förord 7 Kapitel 1 Att förstå det politiska spelet 9 Det politiska spelet 11 Empiriska frågor – normativa ideal 13 En demokratiteoretisk parlör 13 Bokens upplägg 25 Kapitel 2 Behövs politiska partier? 31 Partiernas uppgifter 32 Partisystem i förändring 34 Kapitel 3 Spelar riksdagen någon roll? 41 Riksdagen stiftar lagar 42 Riksdagens makt är indirekt 44 Riksdagens makt i förhållande till andra sfärer 45 Har medielogiken tagit över? 47 I vilka frågor har riksdagen utövat makt? 49 Moralisk makt? 51 Kapitel 4 Spelar det någon roll vem som sitter i riksdagen? 55 Två teorier om bakgrundens betydelse 56

978-91-44-08073-4_01_inlaga.indd 3

2014-06-10 10:11

Innehåll

Andel kvinnor respektive utlandsfödda i den svenska riksdagen 58 Samvariation mellan objektiva och subjektiva faktorer? 60 Positioner i riksdagen 61 Innehållet i riksdagsarbetet 63 Generationsförändringar 66 Bakgrundens betydelse i förändring 68 Kapitel 5 Har väljarna något val? 73 Normer om ansvarstagande partier och väljare 73 Är partierna starka nog att förmedla ett sammanhållet budskap? 75 Står partierna för samma saker? 76 Hur uppfattas partiernas budskap? 80 Ger medierna besked? 82 Kapitel 6 Håller politiker vad de lovar? 87 Bilden av den löftesbrytande politikern 87 Vallöften i den empiriska forskningen 89 Varför har väljarna och forskarna olika syn på vallöften? 94 Varifrån kommer vallöften? 96 Vallöften i förhållande till partiers ideologiska ståndpunkter och agerande 97 Kapitel 7 Kan väljarna välja? 101 Politiskt deltagande 102 Hur mäts politisk kunskap? 105 Rimligt med rimliga val 106 Vem är politiskt kunnig? 108 Kapitel 8 Påverkar opinionen politiken? 113 Folkviljans förverkligande och vikten av ”responsivitet” 114 Länken mellan opinion och politik i empirisk forskning 115

978-91-44-08073-4_01_inlaga.indd 4

2014-06-10 10:11

Innehåll

Spelplanens betydelse för förhållandet mellan opinion och politik 118 Viktiga frågor och betydelsen av politiska vindar 119 Vilka möjligheter har politikerna att ta reda på vad folk tycker? 120 Vilka möjligheter har väljarna att meddela politikerna vad de tycker? 122 Är det i själva verket politikerna som påverkar folkopinionen? 123 Kapitel 9 Sätter journalisterna dagordningen? 127 Vem leder tangon? 127 Mediernas urvals- och redigeringsmakt 128 Makten över dagordningen – en kort exposé 130 Medialiseringen och journalistikens kris 132 Kampen om dagordningen och demokratimodeller 135 Kapitel 10 Är nyheter om politik vinklade? 137 Vinkling, avvikelse eller vridning? 138 Föreställningarnas makt – kulturell vinkling 139 Medielogikens makt – strukturell vinkling 142 Propaganda och partiskhet 143 Kapitel 11 Är det positivt med negativa nyheter? 149 Var det mindre kritik i nyheterna på Erlanders tid? 150 ”Going negative” 152 Är negativa budskap bra eller dåligt? 156 Påverkas väljarna av negativa kampanjer? 157 Kapitel 12 Skapar medierna kunskapsklyftor? 161 Medieval och ekokammare 162 En förändrad medievardag 163 Nyhetssökare och nyhetsundvikare 164

978-91-44-08073-4_01_inlaga.indd 5

2014-06-10 10:11

Innehåll

Kunskapskyftor som öppnas och stängs 166 Kunskapsklyftorna och den politiska kommunikationen 169 Kapitel 13 Utkräver folket ansvar för ekonomin? 171 Ansvarsutkrävande och retrospektiv röstning 172 Ekonomisk röstning 172 Information och ansvarsutkrävande 174 Det är bland annat ekonomin – i vissa länder, ibland … 177 Det fragila ansvarsutkrävandet 179 Kapitel 14 Protesterar folk mot nedskärningar? 183 Ansvarsflykt eller ansvarstagande? 185 Mobiliserande men kortvariga (?) effekter 188 Den begränsade betydelsen av egenintresse 189 Den variabla betydelsen av egenintresse 191 Det är oftast inte välfärdsstaten 193 Det uteblivna ansvarskrävandet – en ljus och en mörk förklaring 194 Det välfärdspolitiska spelet – inte fullt så cyniskt 196 Kapitel 15 Påverkas opinionen av den politik som tidigare förts? 199 Folkviljan som termostat 200 Institutionell normanpassning 204 Att utvärdera den politik som förts 207 Återkopplingseffekter och demokrati 212 Författarpresentationer 215 Källor och referenser 217 Person- och sakregister 235

978-91-44-08073-4_01_inlaga.indd 6

2014-06-10 10:11

FÖRORD

Politik har alltid funnits. Däremot inte alltid demokrati. Politik betyder ursprungligen statskonst, och så länge människor levt tillsammans i större grupper har det behövts åtgärder och handlingar som rör det allmänna. Demokrati, folkstyre, är ett senare påfund som rör ordningen mellan olika grupper: att det bör vara folket och inte en enväldig kung, en liten klick adelsmän eller någon annan elit som har mest att säga till om. Vi som skriver den här boken drivs av ett engagemang för avståndet mellan ”bör” och ”är” – mellan demokrati som ideal och representativ demokrati som ett faktiskt styrelseskick. Boken har sin upprinnelse i alla de diskussioner vi haft – mellan oss och med studenter – när vi tillsammans undervisat på kursen Citizens, politicians and the media: Evaluating democratic processes som är ett samarbete mellan Statsvetenskapliga institutionen och Institutionen för journalistik, medier och kommunikation, JMG, vid Göteborgs universitet. Den kursen vänder sig till studenter på masternivå, medan den här boken är tänkt för en bredare läsekrets. Vi väjer inte för de svåra frågorna eller för komplexiteten i forskningsresultaten, men vi har strävat efter att göra en lättillgänglig framställning. Vi har förmånen att vara verksamma i en miljö där det görs regelbundet återkommande undersökningar av medborgare, medier och valda politiker. Vi tänker här främst på de stora valundersökningar som genomförts vid varje riksdagsval sedan 1950-talet men även på de SOMundersökningar, riksdagsundersökningar, journalistundersökningar och innehållsanalyser av medier som genomförts regelbundet sedan 1980-talet och med nedslag ännu längre bakåt i tiden. Under senare år har denna miljö blivit alltmer multidisciplinär, och vi fyra är alla knutna till forskargruppen MOD – Multisdisciplinär forskning om opinion och demokrati – vid Göteborgs universitet. En fördel med att vara verksam i en så livaktig forskningsmiljö som vår är att det finns en mängd personer som gärna läser manusutkast och engagerar sig i stort och smått när det gäller demokrati. Vi riktar © F ö r fa t t a r na och S T U D E N T L I TT E R AT U R

978-91-44-08073-4_01_inlaga.indd 7

2014-06-10 10:11

Förord

ett stort tack till Annika Bergström, Sofie Blombäck, Henrik Ekengren Oscarsson, Peter Esaiasson, Mikael Gilljam, Nicklas Håkansson, Daniel Kihlström, Johan Martinsson, Maria Oskarson, Adam Shehata och Patrik Öhberg, som har läst tidigare versioner av manus. Politik är en i grunden kollektiv verksamhet – det kommer vi att upprepa på flera ställen i boken – men det är också forskning. Boken har blivit betydligt bättre av de synpunkter vi fått från kollegor. Varför heter boken Det politiska spelet? Ja, det får ni reda på i kapitel 1, där vi motiverar spelmetaforen. Missförstå oss inte, politik ska inte ses som ett spel för galleriet, långt därifrån. Vi vill dock synliggöra att det i en demokrati finns aktörer som är beroende av varandra och att deras inbördes relationer påverkar utfallet, det vill säga det liv vi lever i vår vardag. Göteborg i maj 2014 Författarna

978-91-44-08073-4_01_inlaga.indd 8

2014-06-10 10:11

Spelar riksdagen någon roll?

KAPITEL 3

Förra kapitlet slutade med att vi framhöll de politiska partiernas långa historia. Ännu längre historia har riksdagen, vars födelse brukar dateras till 1435 och Arboga möte, då företrädare för de olika ständerna – adel, präster, borgare och (troligen, man vet inte säkert) bönder – samlades för att diskutera rikets angelägenheter. Termen riksdag började dock användas först under 1500-talet. I detta och nästa kapitel ska vi behandla riksdagen både som institution och som en arena där aktörer driver olika intressen. Vi börjar med ett helhetsgrepp och diskuterar riksdagen i förhållande till andra maktsfärer i Sverige samt i förhållande till nationella parlament i andra länder. Ibland gör vi några nedslag bakåt i historien, men fokus är på de senaste decennierna. ”De sprang omkring som skållade råttor.” Orden är Stig Malms, tidigare fackföreningsledare och inflytelserik socialdemokrat. Han uttalar sig om den socialdemokratiska riksdagsgruppen i en intervju med TT den 13 december 1990. Det är mitt under pågående finanskris, och Malm är missnöjd med de folkvaldas agerande. Enligt honom är det största problemet brist på handlingskraft. År 2011 gav den tidigare riksdagsledamoten Anne-Marie Pålsson ut boken Knapptryckarkompaniet: Rapport från Sveriges riksdag där hon skildrar sin tid som ledamot för Moderaterna 2002–2010. Inte heller hon väjer för de hårda orden, och även här är udden riktad mot bristande handlingskraft fast på ett lite annat sätt – där Malm vill ha en starkare riksdagsgrupp vill Pålsson ha mer makt till enskilda individer. Det är inte ovanligt med skarp kritik mot riksdagen och dess ledamöter. Som vi ser av citaten ovan kommer kritik från personer både till vänster och till höger i det politiska spektrumet, från personer både utanför och innanför riksdagen. Kritiken är inte heller ny utan brukar dyka upp med jämna mellanrum, kanske särskilt ofta när samhället är utsatt för press, som under tidigt 1990-tal, då den svenska ekonomin var i gungning. Men hur är det? Spelar riksdagen någon roll? Har kritikerna rätt när de påtalar bristande handlingskraft? Varje kalibrering behöver en utgångspunkt, och för att ge en rättvisande bild av riksdagen behöver man veta mer om vilka uppgifter som är centrala i dagens samhälle. © F ö r fa t t a r na och S T U D E N T L I TT E R AT U R

978-91-44-08073-4_01_inlaga.indd 41

2014-06-10 10:12

3 Spelar riksdagen någon roll?

”Riksdagen är folkets främsta företrädare”, säger den fjärde paragrafen i första kapitlet i regeringsformen. Det demokratiska värde (se kapitel 1) som man därmed kommer att tänka på är folkstyre. Men vi menar att det i lika stor utsträckning är den politiska jämlikheten som står på spel. Riksdagen är bara en aktör bland många när faktisk politik utformas, men det är den enda ”spelare” som har sin legitimitet från en valprocedur där alla röster väger lika tungt. Andra elitgrupperingar – aktörer med stor makt – har formerats utifrån andra utgångspunkter, och om riksdagen saknar möjlighet att hävda sig i de ”spel” som ständigt pågår i samhället undermineras jämlikheten.

Riksdagen stiftar lagar För många kommunpolitiker blir det något av en chock att komma till riksdagen. Från att ha varit kommunens starka man eller kvinna är man plötsligt en backbencher, en person bland många och åtminstone inledningsvis utan någon framträdande position. Arbetet som riksdagsledamot ger inte heller ett lika omedelbart resultat som arbetet som exempelvis kommunalråd. På kommunal nivå kan en beslutsfattare rätt ofta se en ny fotbollsplan, skola eller simhall växa fram (alternativt läggas ner) som ett resultat av förhandlingar i kommunfullmäktige. Rent formellt är riksdagen den högsta beslutande församlingen i landet, och en av de främsta uppgifterna är att stifta lagar. Konstitutionen säger rent av att riksdagen är ensam lagstiftare i Sverige – regeringens formella roll är att styra riket – men konstitutionen ger inte någon rättvisande beskrivning av hur lagstiftning går till i praktiken. Riksdagen kan väcka förslag till ny lagstiftning, men de flesta nya lagar kommer till genom att regeringen lägger en proposition som sedan behandlas i riksdagen. Bara genom att räkna antalet tjänstemän kan man få en uppfattning om skillnaden i resurser: I riksdagen arbetar cirka 450 tjänstemän i olika stödfunktioner för de 349 ledamöterna. Regeringen har cirka 4 500 tjänstemän till sitt förfogande om man räknar samman personal vid samtliga departement (Premfors & Sundström 2007 s. 61). Men riksdagen är inte enbart lagstiftare. Ordet parlament kommer av medeltidslatinets parlamentum och franskans parlement, vilka från början betydde samtal. Överläggningar och debatt är en central del av riksdagens verksamhet. Vid Statsvetenskapliga institutionen vid Göteborgs universitet gör man sedan 1985 regelbundna enkätundersökningar bland riksdagsledamöterna, de så kallade riksdagsundersökningarna. En av de frågor som ställts handlar om vad som är viktiga uppgifter för riksdagen. De uppgifter som bedömdes av riksdagsledamöterna är 42

978-91-44-08073-4_01_inlaga.indd 42

2014-06-10 10:12

3 Spelar riksdagen någon roll?

”fatta avgörande beslut för samhällsutvecklingen”, ”övervaka regeringens arbete”, ”förutse framtida problem”, ”ta initiativ i frågor som inte tas upp av regeringen”, ”vara en central debattarena” samt ”avspegla åsiktsfördelningen bland väljarna”. Analyser visar att under perioden 1985–2010 blev det allt vanligare att riksdagsledamöterna angav ”övervaka regeringens arbete” som en mycket viktig uppgift, men i övrigt är svaren från 1985 och 2010 förhållandevis lika. Det som bedömdes som allra viktigast var att fatta avgörande beslut för samhällsutvecklingen. Detta gör också riksdagen. Regeringen har visserligen större utredningsresurser till sitt förfogande, och det ger ett försteg att vara det organ som lägger de tunga förslagen, propositionerna. Men beredningstvång gör att regeringens förslag alltid behandlas i något av riksdagens utskott. Sedan fattar riksdagsledamöterna det slutliga beslutet genom votering i kammaren. Riksdagsledamöterna kan dessutom ställa regeringen till svars genom interpellationer, frågor till statsråden, och de kan genom misstroendeförklaring avsätta enskilda statsråd eller hela regeringen. Hur ska man då tolka den förändring som visar att riksdagsledamöterna anser det vara allt viktigare att övervaka regeringens arbete? Har regeringen, över tid, vunnit makt från riksdagen? En del av förklaringen är att undersökningen år 1985 gjordes under en period då Sverige länge styrts av minoritetsregeringar. Under perioder med minoritetsregeringar är förhandlingar mellan riksdagspartier ständigt återkommande. Det ligger i sakens natur att en minoritetsregering måste ha stöd av ledamöter från partier som står utanför regeringen för att få igenom sina förslag. Går vi bakåt i tiden är 1920-talet en period då riksdagen anses ha haft stor makt. Under perioden efter andra världskriget fram till 1970-talet minskade riksdagens makt eftersom den socialdemokratiska regeringen, även utan absolut majoritet, var stark och gjorde många informella uppgörelser med de stora intresseorganisationerna på arbetsmarknaden. Åren 1981–2006 präglades dock svenskt politiskt liv av minoritetsregeringar som sökte uppgörelser med andra riksdagspartier. Valet 2006 innebar att det blev majoritet för en borgerlig regering bestående av Moderaterna, Kristdemokraterna, Folkpartiet och Centerpartiet, den så kallade Alliansen. Under mandatperioden 2006–2010 räckte det att dessa samarbetspartier kom överens för att regeringen skulle få igenom sina förslag. I valet 2010 förlorade Alliansen sin majoritetsposition – de blev en koalitionsregering i minoritet – men hösten 2010, när riksdagsledamöterna svarade på enkäten, hade de den föregående perioden med Alliansen som majoritetsregering i färskt minne, vilket mycket väl kan ha påverkat resultatet. © F ö r fa t t a r na och S T U D E N T L I TT E R AT U R

978-91-44-08073-4_01_inlaga.indd 43

2014-06-10 10:12

3 Spelar riksdagen någon roll?

En annan del av förklaringen till skillnaden mellan 1985 och 2010 har att göra med att budgetordningen lades om under början av 1990talet. Då var Sverige inne i en ekonomisk kris och man började arbeta med utgiftstak och fastställda ramar för olika utgiftsområden. Detta har gjort det svårare för oppositionspartierna i riksdagen att gå samman om att öka anslagen till ett visst område, säg sjukförsäkringarna, utan att samtidigt se till att föreslagna utgifter har tillräcklig finansiering. Slutsatsen av detta avsnitt är att två omständigheter som är betydelsefulla för hur mycket makt riksdagen har är om landet styrs av en majoritets- eller minoritetregering och hur beredningsprocessen för den viktiga statsbudgeten ser ut.

Riksdagens makt är indirekt För att förstå riksdagens ställning behöver man göra en internationell jämförelse. I ett internationellt perspektiv går den stora skiljelinjen mellan demokratier och icke-demokratier. De flesta länder i världen har ett parlament, men i icke-demokratier är parlamentet mest att likna vid en kuliss. Vilken typ av makt som parlamentet har i en demokrati beror i stor utsträckning på styrelseskickets utformning. Om man fokuserar på parlamentets ställning i demokratier går den stora skiljelinjen mellan system som kännetecknas av maktkoncentration och sådana som kännetecknas av maktdelning. Sverige har ett parlamentariskt system. Det innebär att regeringen måste ha parlamentets – riksdagens – förtroende. Efter genomfört riksdagsval röstar riksdagen om statsminsterkandidaten. Statsministerkandidaten får inte ha en majoritet bland riksdagsledamöterna emot sig; i ett sådant fall sätter förhandlingarna, ledda av riksdagens talman, i gång igen. Statsministern utser dock övriga medlemmar i regeringen. I det svenska systemet är parlament och regering mer inflätade i varandra än i exempelvis det amerikanska systemet, där presidenten väljs direkt av medborgarna i ett val som är skilt från valet till kongressen. I Sverige är makten koncentrerad, då riksdag och regering utses genom ett och samma val. Jämförelser visar att med denna typ av maktkoncentration blir rörelsefriheten för parlamentet vanligen mindre än i ett system med tydlig maktdelning. Ett annat skäl till att tala om diffus eller indirekt makt för riksdagen är att det i regel är tjänstemän, ofta i lokal förvaltning, som tolkar och verkställer lagar och förordningar i praktiken. Det som ändå talar för att riksdagen har relativt stor makt jämfört med parlament i andra demokratiska system är framför allt den svenska politiska situationen. Vi har redan varit inne på det formella regelver44

978-91-44-08073-4_01_inlaga.indd 44

2014-06-10 10:12

3 Spelar riksdagen någon roll?

ket, till exempel att riksdagsledamöterna kan kontrollera regeringen genom misstroendeförklaringar. Det finns också ett särskilt utskott, konstitutionsutskottet, som har till uppgift att granska statsrådens tjänsteutövning och regeringens arbete, och en särskild myndighet, Justitieombudsmannen, som har till uppgift att granska att myndigheter och deras tjänstemän följer de lagar och fördordningar som riksdagen beslutat om. I jämförelse med det formella regelverket är den politiska situationen flyktigare, men i internationella jämförelser framhålls att i länder präglade av flerpartisystem, koalitionsregeringar och samförståndskultur brukar parlamentet ha förhållandevis stor makt. Detta förhållande, att den politiska situationen är avgörande, gör att man inte kan bestämma den svenska riksdagens makt en gång för alla (Petersson 2009 s. 271). När den politiska situationen förändras ändras också riksdagens makt, trots att det formella regelverket förblir detsamma.

Riksdagens makt i förhållande till andra sfärer Ett klassiskt sätt att undersöka frågor om makt är att följa enskilda beslut över långa tidsperioder, från det första initiativet till verkställandet i praktiken. På så sätt har man till exempel kunnat belägga att företag och intresseorganisationer med koppling till fordonsindustrin haft stort inflytande över vägbyggen i Västsverige (Falkemark & Westdahl 1991). Nackdelen med den typen av undersökningar är att man bara får överblick över en fråga i taget. Vi diskuterade tidigare att riksdagens makt varierar över tid, och på motsvarande sätt varierar också riksdagens makt mellan olika politikområden. Infrastruktur med kostsamma vägoch järnvägssatsningar är klassisk mark när det gäller inflytande för starka intresseorganisationer. I stället för att följa enskilda beslut kan man undersöka riksdagens makt genom att be personer som själva har stort inflytande i samhället att bedöma riksdagens makt i förhållande till andra sfärer. Figur 3.1 visar en ögonblicksbild från 2001 då drygt 1 400 personer på olika maktpositioner i Sverige, allt från näringslivet till kulturområdet, fick svara på en fråga om hur mycket olika grupper/organisationer har att säga till om i samhället. Frågan gällde både hur det faktiskt ser ut, en verklighetsbeskrivning, och hur det borde se ut, ett normativt ställningstagande. Bedömningarna gjordes på en skala från 0 (lite att säga till om) till 10 (mycket att säga till om). Figuren visar medelvärdena för bedömningen – de grå staplarna hur det faktiskt ser ut och den streckade linjen hur det borde se ut. Vi börjar med att kommentera resultatet för de grå staplarna som © F ö r fa t t a r na och S T U D E N T L I TT E R AT U R

978-91-44-08073-4_01_inlaga.indd 45

2014-06-10 10:12

3 Spelar riksdagen någon roll?

Pr es

s, ra

o oc h TV Re ge Fin r an i sm nge n ar Tjä kna de ns n te m än ne De n Ri ks po da lit g isk a p en ar t Do iern a m sto lar M ed n bo a rg ar na Fo lk r ör els Ku er ltu rsf är en M ilit Sv är en en sk ak yr ka Ku n ng ah us et

10 9 8 7 6 5 4 3 2 1 0

Har makt

Bör ha makt

FIGUR 3.1 Den svenska maktelitens syn på vem som har makt i samhället och vem som bör ha makt (medelvärden). Källa: Elitundersökningen från 2001 presenterad i Göransson (2007).

visar verklighetsbeskrivning. Det är tydligt att medierna (press, radio och teve), regeringen och finansmarknaden bedöms ha stor makt. De hamnar närmast det högsta värdet på skalan. Militären, kyrkan och kungahuset, grupper som en gång hade stor makt i det svenska samhället, hamnar närmast det lägsta värdet på skalan. Riksdagen tillhör inte ”bottenligan”, men resultaten visar att exempelvis tjänstemännen (frågan gäller tjänstemännen i stat och kommun) bedöms ha mer makt än riksdagen. Avståndet mellan topparna på de grå staplarna, verklighetsbeskrivningen, och topparna på den streckade linjen, det normativa ställningstagandet, ger en fingervisning om snedvridna maktförhållanden. När det gäller riksdagen och medborgarna som grupp är det tydligt att den streckade linjen har en topp långt högre upp på skalan än toppen på de grå staplarna. Det betyder att många gör bedömningen att dessa grupper bör ha mer att säga till om i dagens samhälle än vad de faktiskt har. För regeringen ligger toppen på den streckade linjen på i stort sett samma nivå som toppen på den grå stapeln, vilket betyder att många anser att regeringen har stor makt men att det också, enligt bedömarna, är så det bör se ut. Medierna och finansmarknaden är de två grupper där avståndet är som störst i andra riktningen: de bedöms ha mer makt än vad de borde ha. Även tjänstemännen bedöms ha mer makt än vad de borde ha. 46

978-91-44-08073-4_01_inlaga.indd 46

2014-06-10 10:12

3 Spelar riksdagen någon roll?

Vilken vikt kan man fästa vid denna typ av bedömningar? År 1985 gjordes en motsvarande undersökning av makt men då endast bland riksdagens ledamöter (Holmberg & Esaiasson 1988 s. 234). I undersökningen 1985 kom regeringen i topp, följd av medierna, när det gällde frågan om faktisk makt. En förskjutning där medierna blivit allt mäktigare tycks därmed ha skett över tid, och det stämmer rätt väl överens med resultat från annan forskning. När det gäller frågan om hur makten bör vara fördelad i samhället är resultaten stabila över tid: riksdag och medborgare kommer högst upp på listorna både 1985 och 2010. Undersökningen från 1985 visar att bedömningen av faktisk makt, verklighetsbeskrivningen, delvis är en ideologisk fråga – personer till vänster på den ideologiska skalan tillskrev näringslivet stor makt, medan personer till höger på den ideologiska skalan tillskrev fackföreningsrörelsen stor makt. När det gäller bör-frågan, det normativa ställningstagandet, rådde dock stor samstämmighet. Det är värt att framhålla den enighet som finns om var makten bör ligga – hos medborgarna och riksdagen. Man kan säga att riksdagen, ”folkets främsta företrädare” enligt regeringsformen, därmed får ett moraliskt försteg i förhållande till andra maktsfärer i samhället.

Har medielogiken tagit över? I andra kapitel i den här boken beskrivs samhällets ökade medialisering. I korthet betyder det att politiker och andra makthavare anpassar sin verksamhet efter mediernas sätt att fungera. Utgångspunkten för detta sätt att tänka är att medierna har en särskild nyckel till människors uppmärksamhet och att den politiker som vill ha ett stort genomslag måste ta hänsyn till detta förhållande. Sören Holmberg (2010 s. 128) har visat att riksdagsledamöterna själva bedömer massmediernas bevakning av valrörelsen som helt avgörande för valutgången – viktigare än exempelvis partiledarnas framtoning eller väljarnas grundläggande partilojaliteter. Holmbergs undersökning visar också att massmediernas bevakning bedöms som allt viktigare över tid, vilket stärker de tidigare resultat vi hänvisat till när det gäller maktförskjutningar i det svenska samhället. Lars Nord och Jesper Strömbäck (2012 s. 13) framhåller att idén om medialisering bygger på att det finns två skilda system med olika logiker, en medielogik och en politisk logik, och att den politiska kommunikationen, åtminstone i teorin, kan bygga antingen på den ena eller den andra av dessa. Resultaten i den empiriska forskningen pekar åt olika håll, men ett huvudmönster som framträder är att svenska politikers © F ö r fa t t a r na och S T U D E N T L I TT E R AT U R

978-91-44-08073-4_01_inlaga.indd 47

2014-06-10 10:12

3 Spelar riksdagen någon roll?

totala mängd medieaktiviteter inte har ökat på något dramatiskt sätt under de senaste tjugo, trettio åren. Däremot har skillnaderna mellan olika grupper av politiker ökat. I dag är det framför allt politiker på ledande positioner som har täta kontakter med traditionella medier. Detta tyder på en maktkoncentration inom partierna. Samtidigt finns det en utveckling som visar att yngre riksdagsledamöter prioriterar ner traditionella medier och i stället satsar på användningen av sociala medier. Douglas Bromesson, Ann-Marie Ekengren och Henrik Oscarsson (2014) skriver att detta på sikt kan få betydande konsekvenser för maktförhållandena i riksdagen – sociala medier erbjuder vägar bortom traditionella partihierarkier för den politiker som vill bryta ny mark och nå inflytande. Än så länge råder det dock stark partidisciplin i den svenska riksdagen, och ett sätt att undersöka medialiseringens konsekvenser är att analysera hur ledamöterna själva uppfattar beslutsfattandet i partigrupperna. I riksdagsundersökningen 2010 ombads ledamöterna att bedöma hur viktiga olika faktorer är för att påverka beslut i den egna riksdagsgruppen. Vi ska inte kommentera resultaten i detalj, men det är tydligt att ett starkt opinionsstöd i det egna partiet är det som anses vara allra viktigast, följt av ett starkt opinionsstöd i valmanskåren och goda kontakter med partiledningen. Det är betydligt färre som svarat att det är mycket viktigt med goda kontakter med massmedier. Hur går detta ihop med det vi skrivit tidigare? Vi tror att svaret är att medielogiken är särskilt stark i valrörelserna och i andra utåtriktade sammanhang. I det interna, mer undanskymda riksdagsarbetet är partilogiken fortsatt stark. Det handlar inte om någon motsättning utan om två logiker som kan leva sida vid sida och där styrkeförhållandena kan växla över tid men också mellan olika politiska arenor. En rimlig slutsats är att medielogiken inte helt tagit över, även om medialiseringen, anpassningen till mediernas sätt att fungera, gått allt längre. LOBBYISM

Vårt syfte med den här boken är att fokusera relationer mellan medborgare, medier och valda politiker. Men interaktionen mellan dessa grupper påverkas av hur andra aktörer arbetar för att nå inflytande. I riksdagen ordnas regelbundet seminarier och utfrågningar där representanter för intresseorganisationer och myndigheter bjuds in. Det svenska utredningsväsendet har också, särskilt tidigare, utgjort en arena för organiserade intressen att utöva inflytande. Intresseorganisationer satsar inte bara på att påverka i riksdagen, utan de närvarar 48

978-91-44-08073-4_01_inlaga.indd 48

2014-06-10 10:12

3 Spelar riksdagen någon roll?

även vid partiernas viktigaste sammankomster. En genomgång som Dagens Nyheter gjort (DN 2013-10-20) visar att Socialdemokraternas partikongress 2013 lockade särskilt många lobbyister, vilket kan ses som en signal om vad lobbyisterna tror om utgången i valet 2014. Den så kallade Almedalsveckan, som äger rum på Gotland i månadsskiftet juni/juli varje år, har blivit något av en sinnebild för de täta relationerna mellan politiker, journalister och lobbyister. Mest intressant är kanske frågan vad som driver politikerna att ha alla dessa kontakter med exempelvis medierna. Att nå ut till medborgarna med sitt budskap är långt ifrån det enda – eller ens alltid det överordnade – syftet. I en jämförande studie av personkontakter mellan parlamentsledamöter och politiska journalister i Sverige, Danmark, Norge, Nederländerna och Belgien framhåller forskarna Peter Van Aelst, Adam Shehata och Arjen Van Dalen (2010) att det kan finnas flera olika skäl till att politiker vill upprätthålla sådana kontakter. För det första kan kontakter med journalister innebära en väg för politiker att imponera på den egna partiledningen och även påverka partikamrater. För det andra kan politiker genom kontakter med journalister hålla sig ”up-to-date” om vad som pågår i samhället, och ibland inhämtar de också expertkunskaper från journalister. Ett tredje skäl är att erfarna politiska journalister ofta har rört sig i närheten av maktens centrum under längre tid än politikerna själva. Ett ytterligare skäl kan vara att det ger politikerna möjlighet att, via medierna, attackera sina motståndare.

I vilka frågor har riksdagen utövat makt? I december 1865 fattades ett av de mest avgörande besluten i riksdagens historia. Närmare 700 medlemmar av adelsståndet hade samlats i Riddarhuset för att ta ställning till förslaget om att ersätta ståndsriksdagen med en tvåkammarriksdag. Införandet av en tvåkammarriksdag skulle också innebära att principen ”en person, en röst” skulle få genomslag i framtida val. Borgarståndet och bondeståndet hade redan röstat för den nya ordningen, men i adelsståndet var motståndet starkt. Samtidigt som adelsmännen debatterade hölls det demonstrationer utanför Riddarhuset, och till slut gav motståndarna med sig. Prästeståndet följde sedan samma linje. Ett viktigt steg mot demokrati var därmed taget. År 1866 inrättades tvåkammarriksdagen, och i valen till andra kammaren tillämpades principen ”en person, en röst”, även om kvinnor fortsatt var utestängda och de allra flesta män föll för de så kallade rösträttsstreck som sattes upp. © F ö r fa t t a r na och S T U D E N T L I TT E R AT U R

978-91-44-08073-4_01_inlaga.indd 49

2014-06-10 10:12

13 mm

Johansson Kumlin Naurin Wängnerud

Det politiska spelet Medborgare, medier och politiker i den representativa demokratin

| Det politiska spelet

Det

politiska

spelet Medborgare, medier och politiker i den representativa demokratin

Bengt Johansson Staffan Kumlin Elin Naurin Lena Wängnerud Art.nr 36075

ISBN 978-91-44-08073-4

www.studentlitteratur.se

978-91-44-08073-4_01_omslag_NY.indd Alla sidor

9 789144 080734

2014-06-05 14:20