P RATA OM LIVET MED EN PEN N A
9152634134 prata om livet med en penna inlaga.indd 1
2014-08-19 10:24
L iÍeT – inspiration och metoder för skrivande och existentiella samtal i grupp
9152634134 prata om livet med en penna inlaga.indd 3
2014-08-19 10:24
Š 2014 Verbum & Tommie Sewon Omslag & grafisk form: Anna Hild Tryck: Balto Print, Litauen, 2014 ISBN 978-91-526-3413-4 Verbum AB Box 22543, 104 22 Stockholm Tel 08-743 65 00 www.verbum.se
9152634134 prata om livet med en penna inlaga.indd 4
2014-08-19 10:24
Innehåll Inledning 7 1 Berättelsen om att få syn på sig själv och bli mer
synlig för andra. Eller: hjärtat är snabbare än förståndet. 10 2 Berättelsen om det osynliga jaget och förutfattade
meningar. Eller: tystnad och inköpslistor. 18 3 Berättelsen om skrivlekarna som ingen kan
missförstå. Eller: om att hitta den där ”wow! jag kan skriva en text-känslan”. 36 4 Berättelsen om hur vi startade ett Unga poeters
sällskap. Eller: ritualerna som hjälper diagnostiserade och normalstörda. 48 5 Berättelsen om att skriva en tweet som berör.
Eller: allting räknas, från att-göra-listan till haiku. 68 6 Berättelsen om att skriva en hitlåt tillsammans på
60 minuter! Eller: bejaka, bejaka, bejaka. 84 7 Berättelsen om rockmusikerna på Fryshuset som
började skriva psalmer. Eller: att låna och hitta det alldeles egna uttrycket. 102
9152634134 prata om livet med en penna inlaga.indd 5
2014-08-19 10:24
8 Berättelsen om gymnasieeleverna som gick från
bild till text till bild igen och ställde ut alltsammans. Eller: hemkänsla och utanförskap. 114 9 Berättelsen om flickan med bubblan som sprack.
Eller: möten, igenkänning och hjältar. 124 1 0 Berättelsen om att tävla i Poetry Slam, framföra en
egen berättelse för sin fnissiga klass, läsa en egenskriven bön eller hålla vårtal. Eller: put your strawberries on top. 134 1 1 Metodtankar för gruppledare. Eller: om att vara
lyssnare mer än skrivare, att skriva och samtala med äldre, med yngre, med den som ”inget kan” och med den som ”kan allt”. 146
9152634134 prata om livet med en penna inlaga.indd 6
2014-08-19 10:24
Inledning ”Min son har blivit tokig, han har börjat skriva dikter!” utbrister den själv krisande möbelhandlaren Kalle i Roy Anderssons film Sånger från andra våningen. En absurd gestaltning förstås av oförmågan att hantera det som inte är linjärt och logiskt. Kanske skulle Kalle själv haft hjälp av att skriva lite dikter. Kopplingen mellan att skriva och ha existentiella funderingar till att anses ”tänka för mycket” eller till och med drastiskt ”ha blivit tokig” är klassisk och ibland komisk. När min kollega på Fryshuset, Karin Borgström som är diakon i Svenska kyrkan, arbetar för Nätvandrarna – som är vuxen närvaro i samtal med ungdomar på nätet – hamnar hon först slentrianmässigt under rubriken ”Psykisk ohälsa” innan de slår sina kloka huvuden ihop och formulerar en ny rubrik om livssamtal. Nog verkar det ibland som om det rationella tänkandet har gått så långt i vårt samhälle att mänsklighetens äldsta frågor: Vem är jag? Varför finns jag? Vad är meningen med allt? blivit något man får ta med skolkuratorn, terapeuten eller prästen när krisen redan är ett faktum. Detta trots att väldigt få människor skulle hävda att den mänskliga tillvaron på jorden går att
9152634134 prata om livet med en penna inlaga.indd 7
7
2014-08-19 10:24
förklara heltäckande rationellt. Det är nog snarare så att vi inte anser oss ha tid, eller som man hör ibland, apropå inledningen: Tänker du för mycket så blir du bara tokig. Den här boken är skriven i övertygelse om att vi behöver samtal om livet just för att inte bli tokiga. Vi behöver verktyg och vi behöver en ventil för att vara sanna i oss själva och bli tydligare för varandra. Många av oss har erfarenhet av att just skrivande erbjuder en sådan ventil och har längs livsvägen blivit visade den möjligheten av någon förebild. Jag vänder mig till dig som vill föra livssamtal med skrivande som verktyg i en grupp som du redan leder eller vill sjösätta. Metoderna är enkla. Inspirationen är viktigare än metoden. Du som ledare behöver inte vara proffs – skribent, poet eller låtskrivare. Du behöver vara lyssnare mer än skrivare, ha en lust till språket och en passion för att prata om livet, utan att ge färdiga svar. Din grupp kan bestå av alla åldrar och höra hemma i kyrka, skola, förening, bibliotek, fängelse, pensionärsklubb – eller kanske inte höra hemma någonstans. Det här är inte i första hand en bok om hur man förfinar sina skrivarverktyg, de böckerna finns skrivna av bättre lämpade, så kallade skrivarhandledningar. Det här är en bok för alla vana eller ovana skrivare om hur vi tystar det överanvända förståndet bara lite och hjälper 8
9152634134 prata om livet med en penna inlaga.indd 8
2014-08-19 10:24
varandra att med enkla metoder sätta ord på det hjärtat redan visste, allt för att väcka inre och yttre samtal. Helt enkelt: att prata om livet med en penna.
9152634134 prata om livet med en penna inlaga.indd 9
9
2014-08-19 10:24
1 9152634134 prata om livet med en penna inlaga.indd 10
2014-08-19 10:24
Berättelsen om att få syn på sig själv och bli mer synlig för andra. Eller: hjärtat är snabbare än förståndet. ”Jag skriver om mig själv för jag kan mig själv bäst.” JOHN LENNON
9152634134 prata om livet med en penna inlaga.indd 11
2014-08-19 10:24
D
att börja reflektera över sitt liv. Och visst är det naturligt att en livskris eller olika brytpunkter i livet gör att vi stannar upp, ställer frågor och ser saker i ett nytt ljus. Men både FN:s barnkonvention och vår svenska skollag styrker barns och ungas rätt att tidigt få utrymme för livsfrågor. ”Att stärka barns och ungas andliga, psykiska och sociala hälsa …” står det uttalat i FN:s barnkonvention, och i den svenska skollagen: ”Barns och ungas behov av att på olika sätt få reflektera över och dela sina tankar om livsfrågor med andra ska stödjas” bland andra liknande passager. Med all säkerhet skulle folkhälsan ha en betydligt ljusare statistik om detta togs på allvar tidigt och aldrig upphörde prioriteras som viktigt i vuxen ålder. ET ÄR ALDRIG FÖRSENT
Varför skriver jag? För mig personligen har skrivande som reflektion varit inget mindre än en livlina, ända sedan de tidiga tonåren. Som vuxen har det också kommit att bidra till min försörjning, men så fort tillvaron gungar, kräver eftertanke eller bjuder på stunder av särskild förundran finns det ursprungliga skrivandet där som en trogen och väl beprövad vän. Ord som inte publiceras i någon tidning eller bok, på skiva eller ens delas på några sociala medier utan bara hjälper mig förstå var jag befinner mig i tillvaron. Ord som också hjälper till att förmedla mig i samtal med dem som står mig nära. 12
9152634134 prata om livet med en penna inlaga.indd 12
2014-08-19 10:24
Att skriva den här boken om arbete med skrivargrupper och livssamtal bygger på en djup längtan att ge vidare möjligheten att först ta ett kliv inåt för att sedan ta ett kliv vidare i världen.
Mycket dötid Jag vet inte varifrån jag som barn fick den där första lilla skrivboken med svart pärm och röda kanter, möjligen av mamma, och inte heller riktigt varför jag som tolvåring började skriva ner dikter och tankar i den. Jag hade inga starka upplevelser av poesi vare sig hemma eller i skolan och jag tror inte direkt att det var vad jag helst delade med killarna på skolgården. Jag hade mycket dötid, inget playstation och ingen smartphone. Det är kanske en förklaring men efter att ha jobbat med unga och skrivande i snart tjugo år vet jag att behovet att uttrycka sig är konstant även om störnings momenten blir fler.
Muntligt berättande Jag kan se två djupare spår till mitt eget skrivande så här trettiotvå år senare. Det första handlar om en lite speciell uppväxt i knäet på gamla alkoholister och narkomaner. Det vill säga, mina föräldrar arbetade på behandlingshem för missbrukare, där vi levde mer eller mindre kollektivt. Detta kanske låter förfärligt för någon, men för mig innebar det
9152634134 prata om livet med en penna inlaga.indd 13
13
2014-08-19 10:24
en spännande värld full av extra storebröder, extrapappor och levande berättelser. En viktig del i den missbruksbehandlingen var att man hade delningar, eller så kallade vittnesbörd, om livet förr och nu. Jag uppfattade det därför som helt naturligt att man formulerade och delade personliga berättelser och känslor med andra. Lite som gamla tiders muntliga berättande av de äldste kring elden om kvällarna. Och min pappa var själv före detta missbrukare och sjöman, men också musiker som skrev personliga sånger om livet förr och nu. Jag fick gott om exempel.
Utanförskap Det andra tydliga spåret är att vår familj ofta flyttade under min skoltid på grund av mina föräldrars arbete på olika behandlingshem, och jag tvingades då bryta upp från mina kompisar och börja i en ny skola, med nya vänner och en ny kultur om och om igen. Dessutom kallades jag ofta ”den kristna killen”, något som var mer laddat då än i dagens mer etniskt och religiöst uppblandade samhälle – en positiv utveckling, om du frågar mig. Hursomhelst, detta skapade en tidig känsla av ett dubbelt utanförskap och ett förstärkt behov av en kompis som följde med överallt och hjälpte mig försöka formulera och begripa vem jag är. Den vännen blev skrivboken. En livsviktig vän som jag alltså fortfarande i vuxen ålder, utan överdrift, är helt beroende av.
14
9152634134 prata om livet med en penna inlaga.indd 14
2014-08-19 10:24
Förebilder och sammanhang Poängen med att ge er min personliga berättelse är att vi alla behöver förebilder när det gäller att formulera ett jag. Våra liv och sammanhang kan påverka och förstärka behovet att hitta ett själv och ett språk. Än viktigare: vi är alla berättelser. Det är bara du som lever ditt liv och därför alltid du som bäst formulerar ditt liv och dina tankar. Förr eller senare knackar det behovet på dörren. Och eftersom du nu går omkring här i tillvaron och tänker och känner en massa saker hela tiden, har du också alla möjligheter att skriva ner det för att få syn på dig själv och bli mer synlig för andra.
Hjärtat är snabbare än förståndet Det finns en viktig poäng i att inte vara så färdig i tanken med det som ska plitas ner på papperet eller dokumentet. Vi har olika stor tro på det vissa kallar andlighet och and ra kallar intuition, men de flesta som någon gång använt skrivande för att formulera tankar och känslor brukar hålla med mig och känna igen sig när jag citerar följande: ”Hjärtat är snabbare än förståndet.” Du har någon gång i din ensamhet, utan att ha formulerat det i förväg, skrivit ner några tankar på ett papper, i din hemliga dagbok eller kanske till och med som en statusuppdatering på Facebook och upplevt att du plötsligt förstår dina egna känslor bättre, det ditt hjärta redan visste.
9152634134 prata om livet med en penna inlaga.indd 15
15
2014-08-19 10:24
Mentala spärrar eller en upptäcktsresa? En dag när min då femåriga dotter satte sig ner för att rita en teckning ställde jag mig bakom henne och frågade på vuxnas vis: ”Vad tänker du rita, Elvira?” Hon verkade så bestämd nämligen och började rita så fort hon fick blocket framför sig och av locket från den röda tuschpennan. Hon svarade självklart: ”Jag ska rita något som jag aldrig har sett förut!” Hela hon lyste av nyfikenhet över vad som snart skulle hamna där på papperet. Barn har den där tilliten naturligt, ungdomar har i bästa fall en del av den bevarad, men som vuxna i det här samhället förlorar vi lätt det där otvungna, eftersom vi förväntas – eller tror vi förväntas – vara genomtänkta och färdigformulerade i så många sammanhang. Eller för att vi rationellt väljer de begåvningar vi tidigare fått bekräftelse för och anses kompetenta för, och väljer bort de områden där vi tycker andra lyckas bättre.
Skrivande är kommunikation Kanske har vi glömt att skrivande i första hand är ett sätt att kommunicera, förstå och bli förstådd, oavsett om det handlar om ekonomiska kalkyler eller poesi. Skrivande är inte i första hand ett konstverk, ett sätt att vinna bekräftelse, ära och på sikt nobelpris. Lika lite som vi lärde oss att ljuda och 16
9152634134 prata om livet med en penna inlaga.indd 16
2014-08-19 10:24
prata primärt för att imponera på morsan utan för att få den där mjölken och behovet av att byta blöjan tillfredsställt. Och lika lite som vi lärde oss att gå för att gå ”snyggt” utan för att ta oss från punkt A till punkt B. Återigen: skrivande kan helt enkelt användas till att göra oss själva och världen lite tydligare. Och då blir det också ofta vackert, ett konstverk i sig. Först när vi människor blir äldre verkar den inre pressen och kontrollen släppa. Vi behöver inte leva upp till några förväntningar längre utan kan lustfyllt säga ungefär som Elvira, 5 år: ”Jag ska skriva något som jag aldrig har sett förut!”
Allemansrätten att formulera sig Det finns en allemansrätt i språkets landskap, där vi alla får vandra och slå upp våra tältpinnar! Ett rättvisemärkt papper och en penna för alla att traska runt med, i tankar och formuleringar – utan vare sig betyg eller pengar! Det är detta som får mig att vilja skriva en sådan här bok. Alla, det femåriga barnet, den truliga tonåringen, den ansvarstyngda vuxna – oavsett hur begåvad man tror sig vara i skrivande eller hur bra man stavar – har samma möjlighet att med hjälp av skrivande få syn på sina egna existentiella funderingar, bättre kommunicera dem och starkare beröra andra människor. Nu kör vi!
9152634134 prata om livet med en penna inlaga.indd 17
17
2014-08-19 10:24
Tommie Sewon
är låtskrivare, psalmförfattare, poet och skribent. Till vardags arbetar han som musiker/pedagog i Sofia församling och på Fryshuset. Han har mångårig erfarenhet av att leda skrivargrupper. Tommie Sewon
ISBN 978-91-526-3413-4
9
789152 634134
P R ATA O M L I ÍE T M E D E N P E N N A Tommie Sewon
D
e n h är boken vänder sig till dig som vill föra livssamtal med skrivande som verktyg i en grupp som du redan leder eller vill sjösätta. Metoderna är enkla. Inspirationen är viktigare än metoden och som ledare behöver du inte vara proffs – skribent, poet eller låtskrivare. Det är mer avgörande att du är en god lyssnare, har en lust till språket och en passion för att prata om livet utan att ge färdiga svar. Gruppen du leder kan bestå av alla åldrar och höra hemma i kyrka, skola, förening, bibliotek, fängelse – eller kanske inte höra hemma någonstans.
P R ATa OM
L iÍeT mE D EN PEN n A