1
2
Omslagsfoton Vägen till Finniniemi i Teurajärvi. Ovan och sista sidan vyer från den gamla gården Finni år 2014. Denna sida: fyra generationer med Sofia (barnbarns barnbarn till Adam och Greta), Christina, Christer med sina barn Isabelle och Anton år 2015. Foton: författaren. Författare: Christer Öberg © Öberg BD 2017 E-post: christer@oberg-bd.com Hemsida: http://www.christersslaktforskning.se Förlag: BoD - Books on Demand, Stockholm, Sverige Tryck: BoD - Books on Demand, Norderstedt, Tyskland ISBN: 978-91-7699-555-6
3
4
o
F
ÖR 150 ÅR sedan utvandrade min mormors, mormors morföräldrar Adam och Greta till Nordnorge med sina sex barn. Detta var svältåret 1867, men de kom tillbaka redan år 1869 och då saknades de två yngsta döttrarna. Ett antal år senare flyttade den äldsta sonen till Norge. Det här ville jag dyka djupare i och försöka hitta mer uppgifter om. Redan i ett tidigt skede kom jag i kontakt med släktingen Håkan Bergström som härstammar från Gretas släkt och han skickade en del uppgifter till mig. Jag skrev en efterlysning år 2002 för sonen Petter i ett norskt forskarforum på internet och det uppmärksammades av den glatt överraskade släktingen Lillian Johansen. På hösten samma år efterlyste jag dottern Vilhelmina och fick ett snart svar från en forskare i Norge och det ledde till att jag också fick kontakt med hennes ättlingar. Vilhelmina hade lämnats kvar som fosterdotter i Norge. Men vad som däremot hände med den minsta dottern, är dock fortfarande trots efterforskning höljt i historiens dunkel. Det skulle sedan dröja ända fram till år 2010 innan jag av en ren slump hittade familjen som inflyttade till norska Målselv. Vid det tillfället sökte jag efter andra personer, så det här var ett riktigt guldfynd Med denna viktiga pusselbit bestämde jag mig för att skriva den här boken. År 2012 startade jag Facebook-gruppen Ättlingar till Adam och Greta från Teurajärvi för att samla släktingar både i Sverige och i Norge. Här kan man hålla kontakt, dela berättelser, foton och så vidare. Gruppen består för närvarande av 143 medlemmar och en höjdpunkt var när vi julen 2012 fick se ett foto på Vilhelmina. Det har varit både roligt och intressant att ha telefonkontakt med släktingar i Norge och det är tack vare internet som släkten har kunnat återförenas efter så pass lång tid. I mitt arbete med den här släktboken har jag haft stor nytta av Emil Gryms bok Från Tornedalen till Nordnorge (1959). Att forska i det norska Digitalarkivet som finns tillgängligt via internet har varit spännande. Jag har även haft god hjälp framförallt av Håkan Bergström samt Lillian Johansen, Gunn Anita Vang, Asveigh Hasselberg (ättlingar till Petter), Steinar Borsch Jensen, Aud Nergaard, Ivar Kristiansen och Jørn Pettersen (ättlingar till Vilhelmina) i Norge. Till er alla som har hjälpt mig med uppgifter, foton etc. vill jag här framföra mitt varma tack samt till Robert Nilsson för sitt bidrag med gamla vykort från sin digra samling (robertnilssonfoto.com). Christer Öberg, Långträsk i juli 2017. 5
nn
ll
Förord Inledning ...... Familjen Niemi i Teurajärvi Sågverksarbete Nödåren och backstugusittarna Beslagtagen häst .. Utvandring till Nordnorge . Till Målselv i Troms .. ... Adams syskon i Norge Hemförpassade Fortsättningen i Teurajärvi Barnen och deras familjer
.. ..
..
..
.. .
. .
Sid. .. .. 7 .8 .. 14 ...... 17 18 . 20 . 23 . 27 .. 28 .. 31 36
lago Bilaga 1. Bouppteckning efter sonen Gustafs fru 1890 . 54 Bilaga 2. Ättlingar till Adam och Greta under 3 generationer .... 56
6
nl n ng
F
ÖR 15 ÅR sedan (2002) efterlyste jag uppgifter på internet om Johan Petter Adamsson Niemi som utvandrade till Norge år 1878. Det uppmärksammades av ättlingen Lillian Johansen och kontakter spreds. Några år senare fick jag även kontakt med ättlingar till Petters syster Vilhelmina i Norge och därmed var släkten återförenad. Petters barnbarnsbarn Gunn Anita Vang i Norge berättar: Jeg begynte å leite etter min oldefar på 1970 tallet. Min mor hadde bodd hos sine besteforeldre da hun var lita jente og hennes far var syk og døde. Mamma Gunda snakket mye om dem, men språket var til stor hinder for dem. Mamma ble plassert i fosterhjem på Arnøya og hun mistet kontakten med dem. Hun besøkte dem igjen i 1943, men da var bestefaren død og mammas bestemor døde mens hon var der på besøk. Hun kunne ikke snakke med dem for de snakket bare finsk og mamma snakket bare norsk. Da jeg ble gift og flyttet til Nordreisa i 1972 begynte jeg å leite etter min slekt i Reisadalen. Jeg har ikke forsket så mye på nett fordi mange kirkebøker ikke var tilgjengelig der. Jeg fikk sendt microfilmer og fikk låne en microfilm leser av slektingen Asveig. Jeg var mange ganger i Reisadalen og snakket med folk og fikk fortalt historier som hjalp meg videre. Men Lillian forsket på nett, derfor var det hun som så Christers etterlysning og hun husket noe jeg hadde fortalt og ringte meg. I Nordreisa bygdebok heter oldefar Johan Petter Adams, Ødeslett, men folk i Reisadalen kjente han bare som Basingorvan Betteri . Det var først etter at vi kom i kontakt med Christer at vi fikk vite hans rette navn, hvor han kom fra og resten av slekta vår i Sverige og hans søster Vilhelmine fant vi som tjenestejente i Måsøy. Senere har jeg også fått gleden av å møte noen av våre slektninger fra Lysnes på Senja. Jeg har også vært på tuftene der oldefar Johan Petter sin søster Vilhelmine bodde og besøkt gravstedet deres på en privat kirkegård på Lysnes. Dessverre har vi enda ikke finnet oldefarens søster Maria Kristina som også kom med familien til Norge og ikke ble med dem tilbake til Sverige. Jeg har lyst å takke Christer for arbeidet han har gjort for gjenforeningen av slekta vår. Jeg gleder meg til å lese boka som snart kommer ut. Jeg kan også fortelle at bildet vi har av Petter och Katrine ble sendt som julekort til oss fra mamma sin søster Julie Elise en gang først på 60 tallet. Jeg klarer ikke lese datoen på kortet, men jeg husker enda hvor glad mamma ble for dette bildet.
7
am l n
m
a
I
FEBRUARI 1849 STÅNDAR bröllop i Övertorneå kyrka mellan drängen Adam Persson Niemi och pigan Greta (Margareta) Johansdotter Finni. Lysning hade däremot skett i Pajala ungefär tio mil norrut. Adam som var född år 1825 i Pello, Övertorneå, var en son till bonden och nämndemannen Per Persson Niemi (1793 1863) och Maria Persdotter Korteniemi (1798 1886). De bodde på gården Niemi, Pello nr 5 och i familjen föddes 12 barn. Adams morfars, mormors farfar Arendt Arendtsson Grape (1612 87) invandrade för övrigt från tyska L beck omkring år 1629 och grundade Kengis bruk i Pajala. I unga år skötte Adam och fyra av hans äldre syskon posttransporten mellan Övertorneå och Kardis. Det framgår i domboken för Övertorneå där fyra bröder och systern Helena i november 1843 stämdes för poststöld från Norge och lappmarken. Två bröders inkallande ansågs onödigt och Adam berättade att han hade tagit emot posten i Kardis på midsommardagskvällen. Han hade överlämnat den i Pello till brodern Adolf Fredrik, som bar den till Matarengi. Ingen kunde ställas till svars och fortsatt undersökning skulle ske av Pajala Häradsrätt, så det framgår inte hur det hela slutade.1 I november 1846 flyttade Adam som blivande 21-åring till Pajala för att tjäna som dräng. Han tilltalades antagligen Aatami eller Niemin-Aatami på finska. Greta var född år 1822 på gården Finni, Teurajärvi nr 1 som hörde till Överkalix församling fram till år 1856, då Korpilombolo församling bildades. Hon var äldst av tio barn till bonden Johan Mickelsson Finni (1791 1869) och Maria Henriksdotter Juntti (1801 78). Gården var anlagd år 1762 och kom i släktens ägo år 1792 genom Gretas farfar Mickel, som tragiskt drunknade år 1827 i forsen Mestoslinkka i Kalixälven vid oförsiktig styrning . Hösten 1841 flyttade den då 19-åriga Greta till Tärendö som piga och antogs ha för avsikt att besöka skriftskolan i Övertorneå eftersom hon inte var konfirmerad än. Som nyblivna makar var Adam och Greta 23, respektive 27 år och till en början bodde de på hennes hemgård i Teurajärvi. Där föddes sonen Petter redan hösten 1848. I Överkalix husförhörslängd 1853 60 skrevs Adam först som måg, men det har ersatts med inhyses (dvs. bosatt på annans ägor) på gården Finni och de uppgavs som utfattiga . Denna term användes när prästen hade bedömt att man skulle befrias från mantalspenning, vilket innebar att man inte kunde förtjäna sig födan och blev därmed undantagen från att betala mantalspenning.2 Sedan Teurajärvi överfördes till Korpilombolo noterades familjen som fattiga vid husförhör mellan åren 1856 66. 1
2
Boken Arbete och liv under gångna sekler - Ur Pello bys historia av Ove Anttila. Gösta Lext: Mantalsskrivningen i Sverige före 1860.
8
Urklipp av flyttattesterna till Pajala år 1842 och 1846 samt makarnas vigselattest år 1849 som finns bland bilagor till Pajala lysnings- och vigselböcker och intygat av Övertorneå, där vigseln skedde. 9
Vykort av Övertorneå kyrka, 1930-tal, där Adam och Greta gifte sig år 1849. Kyrkan uppfördes åren 1735 37 och klockstapeln 1763. Ägare: Robert Nilsson, robertnilssonfoto.com. Gretas hemgård Finni i Teurajärvi där familjen bodde inledningsvis. Foto: Manne Eriksson 1922, Nordiska museet. Infällt urklipp från Överkalix födelsebok år 1848 för sonen Petter. 10