Sanna Wolk
Datorprogramalster i upphovsrätten
Sanna Wolk är forskare i immaterialrätt och har lång erfarenhet av immaterialrättsliga frågor. Hon skriver regelbundet artiklar och böcker inom sitt forskningsområde. Hon är grundare av Akademin för Immaterial-, Marknads- och Konkurrensrätt (IMK) vid Juridiska fakulteten, Uppsala universitet.
Sanna Wolk
N
umera utgör datorprogrammen en del av vår vardag och används inom stora delar av arbetslivet, samtidigt som det hela tiden öppnas nya användningsområden. Samhällets allt mer digitala arkitektur är uppbyggd av tekniska produkter och programvaran är dess kärna. Och det immaterialrättsliga skyddet för datorprogram har allt mer kommit i förgrunden. Upphovsrätten är fortfarande den grundläggande skyddsformen för datorprogram. Just upphovsrätten har under senare tid växt i betydelse och blivit en viktigare företagstillgång. I Datorprogramalster i upphovsrätten redogörs för de upphovsrättsliga reglerna för programvara och dess tillämpning i ljuset av senare års domstolsavgöranden på både nationell och europeisk nivå. Frågor om datorprogramalsters upphovsrättsliga innehåll, som exemplarframställning, program som tjänst, konsumtion och andra användarrelaterade inskränkningar, m.m. behandlas. Problemen beskrivs och analyseras med en praktisk ansats.
Datorprogramalster i upphovsrätten Skyddet för datorprogram, datorspel, bildskärmsuttryck, design, filformat och algoritmer, m.m.
ISBN 978-91-7678-920-9
Datorprogram_upphov_hela_4.indd 1
2016-05-26 13:43
Datorprogramalster i upphovsrätten – Skyddet för datorprogram, datorspel, bildskärmsuttryck, design, filformat och algoritmer, m.m. av sanna wolk
© Författaren och Iustus Förlag AB, Uppsala 2016 Upplaga 1:1 ISBN 978-91-7678-920-9 Produktion: eddy.se ab, Visby 2016 Omslag: John Persson Förlagets adress: Box 1994, 751 49 Uppsala Tfn: 018-65 03 30, fax: 018-69 30 99 Webbadress: www.iustus.se, e-post: kundtjanst@iustus.se Printed by Dimograf, Poland 2016
Förord Som tekniskt orienterade personer har vi tidigt insett att datorprograms betydelse knappast kan underskattas; både de samhälleliga och industriella infrastrukturerna är numera programmerade. Utvecklingen mot ett datorstyrt samhälle har gått snabbt, om än inte alltid smärtfritt, och de allra flesta av oss reflekterar knappast över det längre. Vi har helt enkelt vant oss vid att tekniken effektiviserar och underlättar delar av vår vardag, vare sig vi befinner oss på arbetet, i hemmet eller någon annanstans. Dagens datorprogram spänner över många olika användningsområden, och det öppnas hela tiden nya. Vi använder dem för att lyssna, titta, skriva, rita, analysera, kalkylera m.m., samtidigt som andra program är inbäddade i olika produkter. Programmerade mikroprocesser finns i t.ex. dammsugare, diskmaskiner, telefonväxlar, krockkuddar, hissar, röntgenapparater, industrirobotar, satellitsystem, antisladdsystem, mobiltelefoner osv. I denna digitaliseringens förlängning följer också en samhällsutveckling som kan beskrivas vara en teknik- och verksamhetsdriven internationalisering, särskilt genom internet där det varken finns naturliga geografiska gränser eller särskilt tydliga skillnader mellan olika länders jurisdiktioner. Utvecklingen av de datorprogram som styr processerna tar i anspråk betydande mänskliga, tekniska och ekonomiska resurser, som har kommit att kräva stora investeringar och därmed betydande kapitalutlägg. Det är därför naturligt att företag söker skydda sin programvara immaterialrättsligt, främst genom upphovsrätten och patenträtten, och tillgodogöra sig uppkomna immaterialrätters ekonomiska värde. Den
6
Datorprogramalster i upphovsrätten
immaterialrättsliga regleringen av datorprogram har varit, och är fortfarande, föremål för omfattande diskussioner. För datorprogram har t.ex. upphovsrätten uppfattats som otillräckligt för att skydda programmets tekniska idé och det starkare patentskyddet har allt mer aktualiserats och diskuterats. Upphovsrätten är dock fortfarande den grundläggande skyddsformen för datorprogram. Just upphovsrätten har under senare tid växt i betydelse och blivit en allt viktigare företagstillgång, inte minst i mjukvaruindustrin. Med den ökade uppmärksamheten på det upphovsrättsliga skyddet för programvara samt upphovsrättens värde som organisationstillgångar är det ett rättsområde som har vuxit i såväl betydelse som komplexitet. Som bekant har det skett en sällsynt dynamisk utveckling inom upphovsrätten under det senaste årtiondet, särskilt genom den utvecklingen som skett inom Europeiska unionen (EU) och EU-domstolens avgöranden. Under de senaste åren har också det upphovsrättsliga skyddet för datorprogram kommit till domstolarnas bedömning, inte minst på europeisk nivå. Det beror sannolikt på den snabba tekniska utvecklingen i kombination med att upphovsrätten i ett ekonomiskt perspektiv är ett billigt immaterialrättsligt skydd för produkter som många gånger har kort livslängd. I boken behandlas därför närmare det upphovsrättsliga programskyddet, och hur datorprogram hanterats i det upphovsrättsliga systemet. Relevant lagstiftning jämte dess förberedande material, rättsfall och juridisk litteratur behandlas och analyseras i framställningen. Att jag har kunnat arbeta med boken är jag ytterst tacksam mot Riksbankens Jubileumsfond, Svenska Föreningen för IT och Juridik (ADBJ) och Emil Heijnes Stiftelse för Rättsvetenskaplig Forskning, som generöst stöttat mig. Jag vill också särskilt tacka jur. dr Jonas Ledendal, jur. dr Erik Sjödin och jur. mag. Kacper Szkalej som varit bollplank i skrivarbetet. Uppsala i mars 2016 Sanna Wolk
Innehåll Förord 5 Förkortningar 11 I Inledning 15 1. Från hårdvara till mjukvara 15 2. Immaterialrättsligt skydd för datorprogram 17 3. Det upphovsrättsliga skyddet för datorprogram 19 3.1 Den internationella diskussionen 19 3.2 Det europeiska harmoniseringsarbetet 22 4. Närmare om datorprogramdirektivet 24 4.1 Direktivets innehåll 25 4.2 Det svenska införlivandet 30 5. Undersökningens föremål, material och metod 31 6. Den fortsatta framställningen 35
II Datorprogramalster som skyddsföremål 38 1. Inledning 38 2. Datorprogram som verk 39 3. EU-domstolen om skyddet för programalster 42 3.1 Gränssnitt 43 3.2 Funktion, filformat och programspråk 44 3.3 Program som multimedieverk 45 4. Närmare om verkskategorin datorprogram 47 4.1 Programkoden 48 4.2 Funktion, logik, filformat och algoritmer 50 4.3 Förberedande designmaterial 53 5. Närmare om verkskategorisering av programelement 56 5.1 Filformat och programspråk 57
8
Datorprogramalster i upphovsrätten
6. 7.
8.
9.
5.2 Det grafiska gränssnittet 58 5.3 Bilder, animeringar, musik och texter m.m. 60 5.4 Användarhandledning 61 5.5 Fysiska produkter av digitala förlagor 61 Programalster som multimedieverk 62 Vissa närstående rättigheter 66 7.1 Utövande konstnärer 66 7.2 Programproducenter 66 7.3 Bilder 67 7.4 Sammanställningar 67 Skyddskrav för programalster 69 8.1 Datorprogram 69 8.2 Programelement 74 8.3 Verksdelar 77 Några sammanfattande ord 77
III Ensamrättens innehåll 83 1. Inledning 83 2. Den ekonomiska rätten 84 2.1 Exemplarframställnings- och tillgängliggöranderätten 86 2.2 Program som tjänst 92 2.3 Länkning till program 93 3. Den ideella rätten 98 4. Offentliggörande av programalster 99 5. Skilda skyddstider 102 6. Några sammanfattande ord 103
IV Inskränkningar i ensamrätten 108 1. Inledning 108 2. Konsumtion av programalster 109 2.1 Konsumtion av programvara på internet 112 2.2 Licensvillkor och internetkonsumtion 115 2.3 Villkoret om ersättning och internetkonsumtion 121 2.4 Parallellimport och internetkonsumtion 122 2.5 Multimedieprogram och internetkonsumtion 123 2.6 Förinstallerad mjukvara och konsumtion 126 2.7 Program som tjänst 126 3. Användarrelaterade inskränkningar för datorprogram 127 3.1 Normal användning av program 128
Innehåll 3.2 Säkerhetskopior 130 3.3 Ändringar och rättelser 131 3.4 Observationer 134 3.5 Dekompilering 134 3.6 Borttagande och kringgående av kopieringsspärrar 139 3.6.1 Skydd för tekniska åtgärder 141 3.6.2 Tillämpningskollision mellan regleringar 141 4. Övriga inskränkningar relevanta för datorprogram 143 4.1 Tillfälliga kopior 143 4.2 Privat bruk 146 4.3 Arkivs och biblioteks exemplarframställning 149 4.4 Uthyrning och utlåning av programalster 149 4.5 Återgivande av allmänna handlingar 151 5. Några sammanfattande ord 152
V Övergång av rättigheter i programalster 157 1. Inledning 157 2. Arbetstagares datorprogramverk 158 2.1 Omfattningen av arbetsgivarens rätt 159 2.2 Vid utförande av arbetsuppgifterna 161 2.3 Efter arbetsgivarens instruktioner 163 3. Arbetsgivarens förvärv av andra verk 163 3.1 Omfattningen av arbetsgivarens förvärv 165 3.2 Förfoganden i verksamheten 166 3.3 Ändring av anställdas verk 168 3.4 Vidareöverlåtelse av anställdas verk 169 4. Uthyrda arbetstagares programalster 169 5. Uppdragstagares programalster 172 6. Innehavare av producenträtt 176 7. Särskilt om samäganderätt i programalster 177 7.1 Gemensam upphovsrätt 178 7.2 Den ideella andelens storlek 179 7.3 Förfoganden över gemensamt programalster 179 7.4 Delägarnas självständiga talerätt 180 7.5 Överlåtelse av andel 181 7.6 Utfyllnadsanvändning av annan lagstiftning 183 8. Några sammanfattande ord 185
9
10
Datorprogramalster i upphovsrätten
VI Avslutande ord 189 1. Inledning 189 2. Problem vid tillämpningskollisioner 190 2.1 Överlappande skydd för programalster 191 2.2 Konsumtion av programalster 193 2.3 Övriga inskränkningar 195 2.4 Skilda skyddssubjekt 196 3. Slutord 197
Källförteckning 199 Sakregister 212
I Inledning 1. Från hårdvara till mjukvara Nyckeln i samhällets struktur är numera datorprogrammen, och de finns i allt – från simpla nöjen till livsviktiga styrningsmekanismer. Programmen utgör en del av vår vardag och används inom stora delar av arbetslivet, som i produktion, handel, transport, hälso- och sjukvård, utbildning, kultur- och nöjeslivet m.m., samtidigt som det hela tiden öppnas nya användningsområden. Det är områden som helt eller i stor utsträckning är beroende av eller styrs av programvara, och utan dessa skulle stora delar av samhället stanna av. Dagens snabba innovativa samhälle har möjliggjort helt nya former för skapande och utveckling av programvara. Datorprogrammen blir allt mer komplexa, som ställer nya krav på bl.a. gränssnitten mot användare, produkter och andra program. Många av dagens produkter och varor är också numera programstyrda, detsamma gäller tjänstemarknaden. Nya plattformar dyker upp, som läsplattor, smarta mobiltelefoner m.m., som ger oss helt ny åtkomst för vårt användande av datorprogrambaserade tjänster. Samtidigt går utvecklingen mot en omfattande användning av s.k. molntjänster (cloud computing). Med molntjänster förstås kortfattat webbaserade programlösningar, som kan omfatta allt från att på distans få tillgång till hårdvarukapacitet, programvara, applikationer för datalagring och meddelandehantering, m.m. Denna utveckling har också inneburit att hårdvaran blir allt mer ett skal för mjukvaran. Mjukvara tar helt
16
Datorprogramalster i upphovsrätten
enkelt över allt fler hårdvarufunktioner. De enda viktiga komponenterna i hårdvaran är numera processorn och minneskretsarna, medan resterande funktioner har överförts till mjukvaran. Som företeelse studerades och utvecklades datorn redan tidigt under 1930-talet. Tillverkningen av datorer blev däremot praktiskt möjlig först genom de tekniska framsteg som gjordes inom elektroniken under andra världskriget. Föregångarna till dagens datorer var matematiska maskiner som utvecklades på 1930- och 1940-talen. Maskinerna betraktades som vetenskapliga instrument, främst användbara inom forskning och för militära ändamål. Tillämpningar som ordbehandling och spel var svårare att föreställa sig då. Men under de kommande decennierna skedde utvecklingen på datorområdet med stor kraft. Viktiga steg i den tekniska utvecklingen var tillkomsten av transistorn, den integrerade kretsen och mikroprocessorn. Under 1960-talet kom datorn i ökad utsträckning att tas i bruk för administrativa funktioner vid sidan av rena beräkningsuppdrag, och under 1970-talet kom de första persondatorerna. Under lång tid var det också samma ingenjörer som utvecklade hård- och mjukvara, och en konsekvens därav var en begränsad programutveckling. Det var inte förrän datorerna förfinats i sådan grad att de kunde köra en rad olika program som intresset för utveckling av olika slags datorprogram ökade, med mer användarvänliga gränssnitt. Detta innebar också att under 1980-talet åtskildes produktutvecklingen av datorer och programvara. 1930–50-talen Datorer utvecklas 1960-talet Datorer börjar användas på fler områden 1970-talet Persondatorerna 1980-talet Hårdvaru- och mjukvaruindustrin går skilda vägar 1990-talet Internet påskyndar mjukvaruutvecklingen 2000-talet Mjukvaran är det centrala, inte hårdvaran
Inledning
17
2. Immaterialrättsligt skydd för datorprogram Samhällets allt mer digitala arkitektur är uppbyggd av tekniska produkter och programvaran är dess kärna. Det gör att frågan om det immaterialrättsliga skyddet för datorprogram allt mer har kommit i förgrunden. Utvecklingen av modern programvara tar emellertid i anspråk betydande mänskliga, tekniska och ekonomiska resurser. Detta har kommit att kräva stora investeringar och därmed betydande kapitalutlägg, som allt mer har knutits till företag. Det är ofta dessa som tillhandahåller material, utrustning, know-how osv., och de investeringarna är inte avsedda att ställas till förfogande för andra ändamål än att producera resultat i bolagens verksamhet. Det är därför naturligt att företag söker skydda sina datorprogram immaterialrättsligt och tillgodogöra sig uppkomna immaterialrätters ekonomiska värde. I Sverige, och även i de övriga medlemsstaterna i Europeiska unionen (EU), USA och Asien, har också upphovsrätten och det industriella rättsskyddet, i detta sammanhang särskilt patentskyddet för uppfinningar, kommit att representera stora värden i en kunskapsintensiv ekonomi och som bl.a. avspeglas i företagens balansräkningar. Den ekonomiska och den tekniska utvecklingen ställer krav på förändring av immaterialrätten, som i första hand sker genom anpassning av befintliga skyddsformer. Den svenska immaterialrättsliga lagstiftningen har också reformerats och anpassats ett flertal gånger, bl.a. finns sedan slutet av 1980-talet ett uttryckligt skydd för datorprogram inom upphovsrätten. Samtidigt har också det patenträttsliga skyddet för mjukvara diskuterats. Men det är inte endast fråga om ny och förändrad lagstiftning – domstolarna och andra myndigheter har kontinuerligt att ta ställning till tillämpningen av lagstiftningen på förändrade tekniska och marknadsmässiga förhållanden. Just den tekniska utvecklingen har påverkat synen för patenträttsligt skydd för programrelaterade uppfinningar. Fastän Europeiska patentkonventionen (EPC) från 1973,1 och även flertalet av de europeiska ländernas patentlagar uttryckligen undantar datorpro1
European Patent Convention.
18
Datorprogramalster i upphovsrätten
gram som sådana från det patenträttsliga skyddet, har det skett en utveckling inom den patenträttsliga praxisen och i dag är det inte längre ovanligt att uppfinningar utformade i programvara kan vara patenterbara. För rättshavaren är det ett mycket attraktivt skydd, eftersom denna får ett skydd för själva idéns utformning och användning. Därmed får patenthavaren en ensamrätt som hindrar konkurrenterna från att plagiera produkten och patentet ger då en möjlighet att få tillbaka de investeringar som gjorts. Vid utformningen av EPC var emellertid den allmänna uppfattningen att datorprogram ”som sådana” inte skulle kunna patenteras, och i konventionens art. 52.2 finns det en bestämmelse som stadgar att ett datorprogram inte kan anses vara en uppfinning om det enbart är ett program. Men redan då var intentionen med undantaget att inte helt utesluta datorprogram från patentering – utan endast sådana som inte kunde anses vara uppfinningar enligt konventionens mening.2 I Europa, och även andra delar av världen, är upphovsrätten sedan länge det centrala immaterialrättsliga skyddet för datorprogram, även om det patenträttsliga skyddet som nämnts blivit allt mer aktuellt.3 Datorprograms ställning inom patenträtten är dock fortfarande omdiskuterad och det förs en löpande diskussion i den rättsvetenskapliga doktrinen av de rättsliga föreställningarna. Trots den utveckling som skett inom patenträtten är ännu upphovsrätten det främsta skyddet för datorprogram. Men även om upphovsrätten under lång tid varit den grundläggande skyddsformen för datorprogram är den fortfarande inte i alla delar närmare utredd, och det 2 Se härom 5th Meeting of the Intergovernmental Conference for the Setting Up of a European System for the Grant of Patents, BR/168e/72eld/KM/gc, av den 24–25 januari och 2–4 februari 1972 s. 14 och 36. Se även Records of the Washington Diplomatic Conference on the Patent Co-operation Treaty, 1970, WIPO, Geneve, 1972 s. 587–589. Närmare om arbetet med EPC, se Thompson, The Draft Convention for a European Patent, International and Comparative Law Quarterly, Volym 22 nr 1, 1973 s. 51–82 (särskilt s. 69 om datorprogram). Jfr även med regel 39 till EPC ang. Subject Matter under Article 17(2)(a)(i) EPC samt regel 67 ang. Subject Matter under Article 34(4)(a)(i). 3 Jfr KOM(2002)92 Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om patenterbarhet för datorrelaterade uppfinningar. EU-kommissionens förslag till direktiv avslogs under år 2005 av Europaparlamentet.
Inledning
19
råder osäkerhet om upphovsrättsskyddets utsträckning avseende datorprogramalster.4
3. Det upphovsrättsliga skyddet för datorprogram Diskussionen om datorprograms ställning inom immaterialrätten har förts under relativt lång tid – sedan 1950-talet. Den har varit omfattande och stundom livlig, och svängningarna har ibland varit både många och snabba. Det kan förklaras av datorprograms natur, som gör att dessa inte självklart faller inom en befintlig immaterialrättslig skyddsform. Patentskyddet var i fokus främst under 1960talet och det förespråkades då att alla slags datorprogram var patenterbara om de uppfyllde de sedvanliga patenteringskraven, eftersom datorprogram utgjorde ett nytt sätt att definiera och fysiskt utföra maskinella funktioner. Andra menade däremot att datorprogram saknade teknisk karaktär och endast var intellektuella förfaranden som skulle skyddas av det upphovsrättsliga systemet. Det var en trend som förstärktes under 1970- och 1980-talen.
3.1 Den internationella diskussionen Att datorprogram ska skyddas av upphovsrätten har som redan nämnts inte varit självklart, utan det har växt fram successivt. Under lång tid var det omdebatterat om datorprogram över huvud taget kunde anses vara ett litterärt verk under Bernkonventionen för skydd av litterära och konstnärliga verk (BK) från 1886.5 På det internationella planet diskuterades även under 1970-talet andra skyddsmöjligheter,
4
Se även KOM(2000) 199 slutlig. Berne Convention for the Protection of Literary and Artistic Works (med senare revideringar). Om datorprogrammen i förhållande till BK:s bestämmelser, se t.ex. PRO: Whitford Kommittén, Report of the Committee to consider the Law on Copyright and Designs, Cmnd 6732, 1977 s. 126, Kindermann i EIPR 1981 s. 6 ff., Vaver i IIC 5/1986 s. 577 ff. 5
20
Datorprogramalster i upphovsrätten
s.k. skydd sui generis.6 År 1978 presenterade också Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten (WIPO) en s.k. modellag, Model Provisions on the Protection of Computer Software, som ger ett skydd av sitt eget slag för datorprogram.7 Bestämmelserna i modell lagen ger uttryck åt ett minimumskydd för datorprogram och närliggande material. I lagen delas mjukvara in i tre kategorier, som är datorprogram (computer program), programbeskrivning (program descriptions) och support material (supporting material). Syftet med modellagen var att ge ett särskilt skydd för datorprogram som skulle vara mer sammankopplat med upphovsrätten och reglerna om otillbörlig konkurrens än med det patenträttsliga skyddet.8 Däremot fick inte ett sui generis-skydd för datorprogram något genomslag i de internationella diskussionerna och inte heller i de regionala inom EU. Ett av huvudmotiven till att ett sådant skydd ratades på det internationella planet och att programalster i stället skulle skyddas av upphovsrätten som litterära verk var att nationella lagstiftare inte skulle kunna ge datorprogram en kortare skyddstid än 50 år efter upphovsmannens död (jfr BK). Att datorprogram skulle omfattas av upphovsrätten som litterära verk fick som bekant genomslag under slutet av 1970-talet och under 1980-talet. Upphovsrätten uppfattades då av många länder som det huvudsakliga immaterialrättsliga skyddet för datorprogram, vilket kom till uttryck i nationell praxis samtidigt som flera länder valde att i sina nationella upphovsrättsliga lagstiftningar uttryckligt inlemma datorprogrammen. Detta skedde bl.a. 1980 i USA, 1983 i Ungern, 1984 i Australien, 1985 i Frankrike, Japan, Storbritannien och Tysk-
6
Se bl.a. Friedrich-Karl Beier i IIC 4/1972 s. 423 ff. (435 f.), Kindermann i IIC 3/1976 s. 301 ff., Kriby i IIC 2/1974 s. 169 ff., Öhlschlegel i GRUR 9/1965 s. 465 ff. Under 2000-talet har också Ledendal argumenterat för ett sui generis-skydd för datoprogram, se vidare Copyright Protection of Software under the TRIPS Agreement – Software reengineering and reverse engineering in the context of international trade law, 2010. 7 Modellagen är refererad i SOU 1985:51 s. 151 ff. 8 Se t.ex. DVGRUR i GRUR 5/1979 s. 300 ff. (301) och Ulmer/Kolle i IIC 2/1983 s. 159 ff.
Inledning
21
land samt 1988 i Kanada.9 Trenden att skydda datorprogram genom upphovsrätt kan förklaras av den tekniska utvecklingen som skedde på mjukvarusidan: utöver administrativa och ekonomiska program, utvecklades allt fler datorspel. Samtidigt började programmen säljas över disk och blev en konsumentvara. Därmed kom problemen med piratkopiering allt mer i fokus. Under början av år 1985 hölls ett expertmöte inom ramen för Bernunionens exekutivkommitté och Världskonventionens mellanstatliga kommitté rörande upphovsrättsliga aspekter på rättsskyddet för datorprogram, dock utan att några slutsatser drogs.10 En observation vid mötet var att många länder redan skyddade datorprogram som upphovsrättsliga verk. Även några år senare, 1991, diskuterades frågan om det upphovsrättsliga skyddet för datorprogram vid ett expertmöte hos WIPO. Ett förslag presenterades om ett tilläggsprotokoll till BK, om att konventionens bestämmelser också skulle gälla för datorprogram. Protokollet antogs emellertid inte, men det framgår av ett memorandum att BK i princip också ska gälla för datorprogram.11 Men även om en viss kategori av verk inte uttryckligen omnämns i BK, exempelvis datorprogram, är det en allmän princip att även nya verk omfattas av konventionen, den s.k. BKplus-principen.12 Av art. 2.1 BK framgår även att inom uttrycket litterära verk innefattas alla slags alster på det litterära området, oavsett på vilket sätt och i vilken form som de kommit till uttryck. Avtalet 9
Se härom t.ex. Report on the Amendment of Legal Provisions in the Copyright Field i Bundesgesetzblatt nr 33, 27.6.1985. 10 Se Report of June 1985 on the Amendment of Legal Provisions in the Copyright Field, i Official Journal (Bundesgesetzblatt) nr 33, 27.6.1985. 11 Se WIPO dokument BCP/CE/I/2 av den 18.7.1991. Se härom också Olsson i NIR 1991 s. 315 ff. (särskilt s. 319 ff.). 12 Se även Förslag till lag om rätt till litterära och musikaliska verk, lag om rätt till verk av bildande konst samt lag om rätt till fotografiska bilder, avgivna den 28 juli 1914 s. 66. I utredningen framhålls att BK avser ”efter sin ordalydelse, förutom de särskilt uppräknade grupperna, över huvud varje till det litterära, vetenskapliga eller konstnärliga området hörande alster, som kan offentliggöras genom tryck eller mångfaldigas av vad slag som helst.” Se också Ricketson, The Berne Convention for the Protection of Literary and Artistic Works 1886–1986, 1987 och Ricketson/Ginsburg, International Copyright and Neighbouring Rights. The Berne Convention and Beyond, 2005.
22
Datorprogramalster i upphovsrätten
om handelsrelaterade aspekter på immaterialrätter av 1994 (TRIPsavtalet)13 har anammat denna princip och i art. 10.1 TRIPs-avtalet anges att datorprogram i form av käll- och objektkod ska skyddas av upphovsrätten och att bestämmelserna i BK om litterära verk även ska tillämpas på dem.14 Även i ett annat WIPO-fördrag, närmare bestämt i art. 4 WIPO-fördraget om upphovsrätt av 1996 (WCT),15 framgår att datorprogram ska skyddas som litterära verk, oavsett det sätt eller den form de är uttryckta i.
3.2 Det europeiska harmoniseringsarbetet Den uppmärksamhet som det immaterialrättsliga skyddet för datorprogram tilldrog sig nationellt och internationellt under mitten av 1900-talet i kombination med den snabbt växande europeiska programindustrin ledde till att frågan togs upp inom det europeiska samarbetet. Under 1980-talet var också inom EU uppfattningen att upphovsrätten var den lämpligaste skyddsformen för datorprogram. I harmoniseringsarbetet identifierade EU-kommissionen i 1985 års vitbok att ett upphovsrättsligt skydd för datorprogram var särskilt viktigt att närmare utreda,16 och i juni 1988 lade kommissionen fram ett särskilt diskussionsunderlag, en grönbok.17 Där framhölls att programutveckling ofta är resultatet av betydande investeringar samtidigt som datorprogram allt mer piratkopieras, vilket skadade den europeiska programvaruindustrin.18 Kommissionen framhöll också att patentskyddet (då) inte var ett effektiv immaterialrättsligt skydd för datorprogram, och att flera medlemsstater redan hade nationella 13
Trade-Related Aspects of Intellectual Property Rights. Se vidare härom Ledendal, Copyright Protection of Software under the TRIPS Agreement, 2010. Se även Eklöf, Upphovsrätt i konkurrens – särskilt om art. 82 och tvångslicensiering, 2005 s. 29 f. om att sammanlänkningen i TRIPs-avtalet mellan handel och immaterialrätter numera innebär att upphovsrätten har blivit ett verktyg för att främja den ekonomiska utvecklingen snarare än ett skydd för det kreativa skapandet. 15 WIPO Copyright Treaty. 16 Se COM(85) 310 final, punkt 149. 17 Se COM(88) 172 final. 18 Se COM(88) 172 final s. 35 och 176 ff. 14
Inledning
23
bestämmelser om upphovsrättsligt skydd för datorprogram. Mot den bakgrunden föreslog kommissionen att datorprogrammen på en europeisk nivå skulle omfattas av upphovsrätten.19 Följande år lades också ett förslag till ett direktiv.20 I motiveringen till förslaget framhölls att det fanns stora skillnader i det upphovsrättsliga programskyddet hos medlemsstaterna när det gällde skyddstiden, skyddsföremålet samt skyddsomfånget – skillnader som sannolikt kunde påverka den inre marknadens funktion.21 Därför föreslog kommissionen uttryckliga bestämmelser om att datorprogram skulle få upphovsrättsligt skydd på samma sätt som litterära verk, vem som skulle vara rättshavare, rättshavarens rättigheter, inskränkningar i skyddet och skyddets giltighetstid. Det föreslogs däremot aldrig en fullständig harmonisering av det upphovsrättsliga skyddet för programvara. Arbetet mynnade år 1991 ut i direktiv 91/250/EEG om rättsligt skydd för datorprogram, numera direktiv 2009/24/EG om rättsligt skydd för datorprogram i kodifierad version (datorprogramdirektivet).22 Direktivet var den första EU-regleringen på det upphovsrättsliga området. Samtliga av EU:s medlemsstater har genomfört datorprogramdirektivets bestämmelser i de nationella upphovsrättslagarna.23 Ett viktigt skäl till att datorprogrammen på EU-nivå slutligen innefattades i det upphovsrättsliga systemet var att uppnå ett enhetligt europeiskt upphovsrättsligt skydd för datorprogram. Därmed kunde en nationell utveckling av en rätt av sitt eget slag (sui generis) undvikas.24 Detta ska emellertid ses i ljuset av det skräddarsydda skydd som gäller för databaser, som är ett direkt resultat av den växande insikten om upphovsrättens begränsningar.25 19
Se COM(88) 172 final s. 200. Detsamma har också framhållits i det senare direktivarbetet, se bl.a. COM(88) 816 final – SYN 183 s. 3 f. 20 Se COM(88) 816 final – SYN 183 s. 5 ff. 21 COM(88) 816 final – SYN 183 s. 7. 22 EGT L 122, 17.05.1991 s. 42 ff. och EUT L 111, 5.05.2009. 23 Se KOM(2000) 199 slutlig. 24 Se COM(88) 816 final – SYN 183, kap. 4 och t.ex. Cohen i IIC 1994 s. 821 ff. (831). 25 Se direktiv 96/9/EG om rättsligt skydd för databaser (databasdirektivet). Se även Ledendal, Copyright Protection of Software under the TRIPS Agreement – Software
Sanna Wolk
Datorprogramalster i upphovsrätten
Sanna Wolk är forskare i immaterialrätt och har lång erfarenhet av immaterialrättsliga frågor. Hon skriver regelbundet artiklar och böcker inom sitt forskningsområde. Hon är grundare av Akademin för Immaterial-, Marknads- och Konkurrensrätt (IMK) vid Juridiska fakulteten, Uppsala universitet.
Sanna Wolk
N
umera utgör datorprogrammen en del av vår vardag och används inom stora delar av arbetslivet, samtidigt som det hela tiden öppnas nya användningsområden. Samhällets allt mer digitala arkitektur är uppbyggd av tekniska produkter och programvaran är dess kärna. Och det immaterialrättsliga skyddet för datorprogram har allt mer kommit i förgrunden. Upphovsrätten är fortfarande den grundläggande skyddsformen för datorprogram. Just upphovsrätten har under senare tid växt i betydelse och blivit en viktigare företagstillgång. I Datorprogramalster i upphovsrätten redogörs för de upphovsrättsliga reglerna för programvara och dess tillämpning i ljuset av senare års domstolsavgöranden på både nationell och europeisk nivå. Frågor om datorprogramalsters upphovsrättsliga innehåll, som exemplarframställning, program som tjänst, konsumtion och andra användarrelaterade inskränkningar, m.m. behandlas. Problemen beskrivs och analyseras med en praktisk ansats.
Datorprogramalster i upphovsrätten Skyddet för datorprogram, datorspel, bildskärmsuttryck, design, filformat och algoritmer, m.m.
ISBN 978-91-7678-920-9
Datorprogram_upphov_hela_4.indd 1
2016-05-26 13:43