I Att undervisa om människosyner och gudsuppfattningar finns bidrag som diskuterar mindre kända områden i och utanför ”världsreligionernas” landskap, men det finns också kapitel som fördjupar och breddar perspektiven på till exempel hinduism, kristendom och islam. Boken behandlar frågan om människosyn och gudsuppfattningar inom religionens område ur ett mer generellt perspektiv, men tar även upp dessa frågor relaterat till sekulära livsåskådningar, ateism, religiös tro och vetenskap. Varje kapitel avslutas med några reflekterande frågor. Författarna är alla forskare inom religionsvetenskap, religionshistoria, teologi och filosofi. De olika bidragen knyter an till skrivningarna i kurs- och ämnesplanerna för religionskunskap och är tänkta att ge lärarstudenter och lärare möjlighet att utveckla fördjupade ämneskunskaper som kan inspirera till en undervisning som står på god vetenskaplig grund.
Best.nr 47-11185-5 Tryck.nr 47-11185-5
47-11185-5-00 Att undervisa om människosyner och gudsuppfattningar OMSLAG.indd 1
Att undervisa om människosyner och gudsuppfattningar
Det verkar bli allt vanligare i Sverige idag, men också på andra ställen i världen, att människor tycker att det är något märkligt med att tro på Gud eller att vara religiös. Gudstron utgör inte längre en reell möjlighet utan framstår för många som något oförnuftigt, irrationellt och ovetenskapligt. Vissa uppfattar till och med religion som ett direkt hot mot ett civiliserat och demokratiskt samhälle. Detta utgör en utmaning för verksamma och blivande lärare i religionskunskap, som är den huvudsakliga målgruppen för denna bok.
Att undervisa om
MÄNNISKOSYNER och gudsuppfattningar
Olof Franck och Mikael Stenmark (red.)
5/21/16 5:58 PM
ISBN 978-91-47-11185-5 © 2016 författarna och Liber AB Förläggare: Maria Granler Redaktör: Lars Molin Projektledare: Kajsa Lindroth Grafisk form och omslag: Cecilia Frank Omslagsbild: Shutterstock/Paul Aniszewski Produktion: Lars Wallin Första upplagan 1 Repro: Integra Software Services, Indien Tryck: People Printing, Kina 2016
Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och elevers begränsade rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt BONUS-avtal, är förbjuden. BONUS-avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningsanordnare, t.ex. kommuner och universitet. Intrång i upphovsmannens rättigheter enligt upphovsrättslagen kan medföra straff (böter eller fängelse), skadestånd och beslag/förstöring av olovligt framställt material. Såväl analog som digital kopiering regleras i BONUS-avtalet. Läs mer på www.bonuscopyright.se. Liber AB, 113 98 Stockholm tfn 08-690 90 00 www.liber.se Kundservice tfn 08-690 93 30, fax 08-690 93 01 E-post kundservice.liber@liber.se
47111855_Att undervisa om manniskosyner och gudsuppfattningar_Korr2.indd 2
5/17/16 4:20 PM
Innehåll
Förord ............................................................................................5 OLOF FRANCK OCH MIKAEL STENMARK
1. Livsåskådning, människosyn och gudsuppfattning – några centrala analyskategorier ............................................... 11 MIKAEL STENMARK OCH OLOF FRANCK
2. Genus- och normkritiska perspektiv i religionsundervisningen ............................................................. 29 JOHANNA GUSTAFSSON LUNDBERG
3. Varför Guds existens spelar roll – om ateism och teism ...........
45
MIKAEL STENMARK
4. Gud bortom kosmos ..................................................................
69
JOHAN EDDEBO
5. Lidandets problem – ska man ändra gudsuppfattning eller (kanske) klandra Gud? ........................................................ 81 FRANCIS JONBÄCK
6. Vad och vem är människa? Synen på barn i kristet och samtida tänkande........................... 95 KATARINA WESTERLUND
7. Människosyn och gudsuppfattning i muslimska tanketraditioner.......................................................................... 117 MOHAMMAD FAZLHASHEMI
8. Skapare och upprätthållare av alla dessa världar – människosyner och uppfattningar om gudar och gudinnor inom hinduismen ..............................
137
ANNA-PYA SJÖDIN
INNEHÅLL
47111855_Att undervisa om manniskosyner och gudsuppfattningar_Korr2.indd 3
~ 3
5/17/16 4:20 PM
9. K’uuiloob yetel uinicoob – om gudsuppfattningar och människosyn i mayas andliga universum ........................... 155 BODIL LILJEFORS PERSSON
10. Gud och människa i Giordano Brunos magiska värld .............169 JONNA BORNEMARK
11. En ateist blir till – exemplet Eva Dahlgren ...............................185 PEDER THALÉN
12. Vetenskap och auktoritet inom den nya ateismen ................... 201 STEPHEN LEDREW
13. Transhumanism – från människa till cyborg till postmänniska ........................................................... 221 MIKAEL LEIDENHAG
Författarpresentationer.............................................................
4 ~
240
A T T U N D E RV I S A O M M Ä N N I S K O S Y N E R O C H G U D S U P P F A T T N I N G A R
47111855_Att undervisa om manniskosyner och gudsuppfattningar_Korr2.indd 4
5/17/16 4:20 PM
Förord OLOF FRANCK & MIKAEL STENMARK
I ämnesplanen för den gymnasiegemensamma kursen Religionskunskap 1 anges i det centrala innehållet att ett av de områden som ska behandlas är (o)lika människosyn och gudsuppfattningar inom och mellan religioner. Det är ett område som redan i själva formuleringen signalerar betydelsen av att inte generalisera och strömlinjeforma inom ramen för studier i religionskunskap. Människosyner och gudsuppfattningar kan variera inte bara mellan religioner, utan också inom dem. Mångfald kan vara både extern och intern. Vidare förstår man av formuleringen att människosyner och gudsuppfattningar inte lever isolerade från varandra. En människosyn kan ha implikationer för hur en gudsuppfattning tar gestalt och växer, och en gudsuppfattning får konsekvenser för hur synen på människan, hennes väsen, ursprung, mening och mål formuleras. Det här är intressanta frågor att se närmare på och diskutera, men de är inte enkla. För att kunna utveckla en god och vederhäftig undervisning om ”människosyn och gudsuppfattningar inom och mellan religioner”, behöver man en förankring i hur frågor kring människosyn och gudsuppfattning aktualiseras, diskuteras och tar gestalt i olika religioner och religiösa traditioner. Man behöver också utveckla kunskaper om hur man kan undersöka de sätt på vilka människosyn och gudsuppfattning växer fram, och hur likheter och olikheter både inom och mellan religioner kan identifieras och analyseras. Detta gäller också för vad en elev bör känna till om ”religioner och andra livsåskådningar” som uttrycks i det centrala innehållet för religionskunskap i årskurs 7–9: ⁓ Centrala tankegångar och urkunder inom kristendomen samt utmärkande drag för kristendomens tre stora inriktningar: protestantism, katolicism och ortodoxi. F Ö RO R D
47111855_Att undervisa om manniskosyner och gudsuppfattningar_Korr2.indd 5
~ 5
5/17/16 4:20 PM
⁓ Centrala tankegångar och urkunder i världsreligionerna islam, judendom, hinduism och buddhism. ⁓ Varierande tolkningar och bruk inom världsreligionerna i dagens samhälle. ⁓ Huvuddragen i världsreligionernas historia. ⁓ Nya religiösa rörelser, nyreligiositet och privatreligiositet samt hur detta tar sig uttryck. ⁓ Sekulära livsåskådningar, till exempel humanism. Här ser man hur ”centrala tankegångar och urkunder” inom olika religiösa traditioner skrivs fram, och bland sådana tankegångar återfinns utan tvivel sådana som kan beskrivas just i termer av människosyner och gudsuppfattningar. Att urkunderna nämns betyder att man i studiet av de centrala tankegångarna behöver se närmare på hur dessa utvecklas i de texter och övriga källor som genom historien och i samtiden har spelat och spelar roll för varierande tolkningar av grundläggande föreställningar, övertygelser och trossatser. Vidare är det här inte bara vad som i styrdokumenten beskrivs som ”världsreligionerna” som ska uppmärksammas. Också nyreligiösa rörelser och strömningar och sekulära livsåskådningar skrivs fram. Detta är en bredd som i flera avseenden speglas i den här boken. En grundtanke i läroplansreformerna från 2011 – Lgr 11 och Gy 11 – är att en tydlig progression ska föreligga i undervisningen i ett visst ämne, mellan olika moment i det centrala innehållet i en kurs, men också mellan den undervisning och de kunskapskrav som knyts till olika årskurser. Så är det också när det gäller området ”människosyner och gudsuppfattningar”. I grundskolans undervisning ska de religionshistoriska perspektiven bli föremål för uppmärksammande och därigenom ge vidare studier en gedigen förankring. I den gymnasiegemensamma kursen Religionskunskap 1 skrivs ett fokus på samtiden i Sverige och i världen fram. För att på ett initierat och utvecklande sätt kunna diskutera aktuella frågor om religionens roll i människors liv och i samhället, nationellt och internationellt, lokalt och globalt, behöver man ha grundläggande kunskaper om hur olika religiösa traditioner vuxit fram, vilka föreställningar och strömningar som varit och är framträdande i dem och hur den ”interna mångfalden” tagit sig uttryck på olika sätt. 6 ~
A T T U N D E RV I S A O M M Ä N N I S K O S Y N E R O C H G U D S U P P F A T T N I N G A R
47111855_Att undervisa om manniskosyner och gudsuppfattningar_Korr2.indd 6
5/17/16 4:20 PM
Syfte Den här boken har fått titeln Att undervisa om människosyner och gudsuppfattningar. Syftet med den är att ge lärare och lärarstudenter ett rikt och användbart underlag för att utveckla en undervisning där människosyner och gudsuppfattningar kan behandlas med hänsyn till både djup och bredd. Det centrala innehållets rubriker i kurs- och ämnesplaner är inte förhandlingsbara, men en lärare har frihet att lägga upp sin undervisning på de föreskrivna områdena på lite olika sätt. Som de aktuella styrdokumenten är skrivna måste visserligen ”världsreligionerna” hinduism, buddhism, judendom, kristendom och islam behandlas – och jag frångår här den ordning som styrdokumenten för religionskunskap håller sig med genom att sätta kristendomen före ”de andra världsreligionerna”. Men hur lärare mer exakt ska ta upp centrala tankegångar kring bland annat människosyn och gudsuppfattning sägs inte något om. På samma sätt ska, som vi sett, sekulära traditioner och nyreligiösa rörelser och strömningar behandlas i undervisningen, men inte heller här ges några specifika fingervisningar om hur detta ska göras. Lärare har alltså en ganska stor frihet att planera och genomföra sin undervisning så länge det centrala innehållets rubriker respekteras. Det är en frihet som är viktig att ta vara på av flera skäl. Ett skäl är att det kan vara lätt att fastna i och reproducera traditionella bilder av vad olika religioner och livsåskådningar står för och representerar. Med en fördjupad kunskap om en religions eller livsåskådnings ofta brokiga och sammansatta historia, och med ett vidgat perspektiv på dess komplexitet vad gäller former och innehåll också i samtiden, kan den undervisning man bedriver bli mer vederhäftig, dynamisk och spännande för både elever och en själv. Denna frihet att utveckla religionsundervisning kan och bör också användas till att rikta fokus mot frågor och perspektiv som elever efterfrågar. Det kan handla om att ta upp områden inom någon ”världsreligion” vilka inte vanligtvis brukar stå på dagordningen, och det kan också vara att lyfta områden utanför ”världsreligionerna” som, om inte helt okända, ändå sällan finner en väg in i religionskunskapens klassrum. Det är en utmaning att författa texter som på en och samma gång ska spegla teori och knyta an till praktik. Det vet varje lärare. Mycket av det som enligt kurs- och ämnesplaner ska behandlas i F Ö RO R D
47111855_Att undervisa om manniskosyner och gudsuppfattningar_Korr2.indd 7
~ 7
5/17/16 4:20 PM
religionskunskapsundervisningen är inte helt enkelt att sätta sig in i och förstå. Många gånger lägger lärare ner mycket tid och mycket kraft på att finna vägar till en undervisning som väcker och intresserar elever, samtidigt som den är vederhäftig och väl förankrad i bland annat religionsvetenskapens och etikens kunskapsområden. Det finns hos lärare en strävan att göra det som kan tyckas svårt att få grepp om och förstå tillgängligt och begripligt – så långt detta nu är möjligt när det handlar om komplicerade teologiska föreställningar och komplexa bilder av hur människosyner och gudsuppfattningar kan ta form, växa fram och omfattas av sökande och troende människor.
Struktur De olika kapitlen i boken lyfter fram många teman som kan knytas till en undervisning om människosyner och gudsuppfattningar. För att ge en bakgrund till hur kapitlen kan ses i relation till en sådan undervisning och till det centrala innehållet, har vart och ett av dem försetts med en kort introduktion. Dessutom avslutas varje kapitel med några frågor under rubriken ”Att reflektera över”. Tanken är här att inspirera läsarna att fundera över hur det som sagts och utvecklats i respektive kapitel skulle kunna bli föremål för undervisning, diskussion, samtal och eftertanke i klassrummet. I Att undervisa om människosyner och gudsuppfattningar finns bidrag som diskuterar mindre kända områden i och utanför ”världsreligionernas” landskap, men där finns också kapitel som fördjupar och breddar perspektiven på till exempel hinduism, kristendom och islam. Boken kan sägas vara indelad i tre delar. En första del behandlar frågan om människosyn och gudsuppfattningar inom religionens område ur ett mer generellt perspektiv, därefter följer en del där specifika religioner avhandlas (här finns ingen ambition att vara heltäckande, utan urvalet har styrts av författarnas expertis inom respektive område). Boken avslutas sedan med en tredje del som tar upp frågor om människosyn och gudsuppfattningar relaterat till sekulära livsåskådningar, ateism, religiös tro och vetenskap. Författarna representerar tillsammans en bred och rikt sammansatt vetenskaplig arena där en rad fält ges utrymme att lämna bidrag till bokens tema. De ämnesteoretiska bidragen knyter an till skrivningarna i kurs- och ämnesplanerna för religionskunskap i Lgr 11 och Gy 11, och de är tänkta 8 ~
A T T U N D E RV I S A O M M Ä N N I S K O S Y N E R O C H G U D S U P P F A T T N I N G A R
47111855_Att undervisa om manniskosyner och gudsuppfattningar_Korr2.indd 8
5/17/16 4:20 PM
att ge lärare och lärarstudenter möjlighet att utveckla fördjupade ämneskunskaper som kan inspirera till en undervisning som både står på god vetenskaplig grund och gestaltar det liv och den rörelse som präglar de föreställningar och de praktiker som faller under rubriken ”människosyner och gudsuppfattningar”. De exempel på hur denna rubrik kan tolkas som tas upp i den här boken är många och sinsemellan olika, och denna bredd är tänkt att ses som en styrka. Det handlar om att visa på varierande vägar att gå när man som lärare funderar över hur man ska närma sig frågor som rör människosyn och gudsuppfattning i undervisningen.
F Ö RO R D
47111855_Att undervisa om manniskosyner och gudsuppfattningar_Korr2.indd 9
~ 9
5/17/16 4:20 PM
10 ~
A T T U N D E RV I S A O M M Ă„ N N I S K O S Y N E R O C H G U D S U P P F A T T N I N G A R
47111855_Att undervisa om manniskosyner och gudsuppfattningar_Korr2.indd 10
5/17/16 4:20 PM
1. Livsåskådning, människosyn och gudsuppfattning – några centrala analyskategorier MIKAEL STENMARK & OLOF FRANCK
Alla människor har eller uttrycker genom sina handlingar och sitt sätt att vara en viss förståelse av vem människan är och av det större sammanhang som hon ingår i. Vi kan helt enkelt inte undvika att förhålla oss till och se människan och tillvaron på ett visst sätt. Vi har alla någon form av verklighetsuppfattning, övergripande meningssystem, livsåskådning, världsbild eller vad vi nu väljer att kalla vår livstolkning och livsinriktning. För våra syften här och nu passar ”världsbild” eller ”livsåskådning” (”worldview” på engelska) bra. Världsbild eller livsåskådning kan uppfattas som den storhet inom vilken olika gudsuppfattningar och människosyner ingår – de uppfattningar om vem Gud och vem människan är som utgör det centrala temat för hela denna bok. I detta inledningskapitel kommer vi att ge förslag på hur man kan tolka och precisera dessa centrala analyskategorier och också ge konkreta exempel på uppfattningar eller synsätt som dessa begrepp avser fånga in.
Världsbild eller livsåskådning En världsbild eller livsåskådning behöver inte vara välutvecklad och systematisk eller heltäckande. Den kan vara det, men för de flesta människor utgör den snarare en bakgrund eller horisont som ofta inte ens uppmärksammas av dem själva, men med vars hjälp de ändå förstår tillvaron och styr sitt handlande. En livsåskådning är inte heller något som vi väljer eller byter hur som helst, istället fostras vi i regel in i en bestämd livsåskådning. Den är en del av ens kulturella och samhälleliga arv. Det är ett skäl till varför den, eller åtminstone delar av den, ibland är dold för oss. Vi upptäcker den dock lättast när vi kommer i kontakt med människor som har
KAPITEL
47111855_Att undervisa om manniskosyner och gudsuppfattningar_Korr2.indd 11
1 ~ 11
5/17/16 4:20 PM
en annan livsåskådning eller världsbild än den vi själva har. Låt oss ta indianhövdingen Sealths tal till sina stamfränder år 1854 som exempel: Den store hövdingen i Washington låter meddela att han vill köpa vårt land. … Hur kan man köpa eller sälja himlen eller jorden? Denna idé är främmande för oss. Om vi inte äger luften och vattnet, hur kan någon köpa det? … Vi vet att den vite mannen inte förstår vårt sätt att leva. En bit jord är för honom likadan som en annan, för han är en främling som kommer om natten och tar från jorden vad än han behöver. Jorden är inte hans broder, utan hans fiende, och när han har besegrat den flyttar han vidare. Här kommer helt klart en annan världsbild, innefattande en annan natursyn, än den som vi vanligen har i Sverige idag. Vi tar till exempel för givet att vi kan sälja och köpa mark och att vi kan se naturen som en resurs som vi har rätt att utnyttja som vi vill för våra syften. Men dessa föreställningar var främmande för Sealth och passade dåligt in i hans världsbild. Vi skulle kunna säga att en världsbild eller livsåskådning utgörs av de attityder, föreställningar och värderingar vi har – medvetet eller omedvetet – vilka är av stor betydelse (a) för vår grundläggande förståelse av oss själva och av tillvaron i stort (vår livstolkning), (b) för hur vi handlar och lever våra liv (vår livsinriktning) och (c) för vad vi kan säga, veta och rationellt tro om dessa ting (vår språk- och kunskapssyn). Om vi förstår världsbilds- och livsåskådningsbegreppet på ett sådant sätt följer att det begreppet är vidare än religionsbegreppet. Alla människor är inte religiösa, men alla människor har enligt denna förståelse en livåskådning eller världsbild. Det finns således inte bara olika religiösa livsåskådningar utan också olika sekulära, ateistiska eller icke-religiösa livsåskådningar. Förenklat skulle vi kunna säga att en religiös livsåskådning eller världsbild bejakar existensen av en transcendent, gudomlig eller andlig dimension i tillvaron, medan en icke-religiös eller ateistisk livsåskådning eller världsbild f örnekar existensen av en transcendent, gudomlig eller andlig dimension i tillvaron och istället bejakar att endast materia (eller fysiska partiklar) ytterst existerar och i sista hand är kausalt verksam i tillvaron. En livsåskådning eller världsbild kan i sin tur delas upp i mindre beståndsdelar; den kan sägas bestå av olika komponenter eller delar. En livsåskådning eller världsbild innehåller ofta följande komponenter eller delar: 12 ~
A T T U N D E RV I S A O M M Ä N N I S K O S Y N E R O C H G U D S U P P F A T T N I N G A R
47111855_Att undervisa om manniskosyner och gudsuppfattningar_Korr2.indd 12
5/17/16 4:20 PM
⁓ en samhällssyn (Hur ser det goda samhället ut? Är vissa politiska ideologier skadliga för samhällsutvecklingen? Är det överhuvudtaget rimligt att tala om samhällsutveckling och vilka kriterier ska vi i så fall välja att utgå ifrån? Ska stater vara religiöst eller ateistiskt grundade eller livsåskådningsmässigt neutrala? Bör religion ha en plats i det offentliga eller politiska rummet och där tillåtas säga något om hur ett gott samhälle ska utformas?) ⁓ en människosyn (Vem är människan? Är hon i grund och botten självisk? Har människan en fri vilja? Vem är normal eller norm och vem är onormal eller en avvikelse? Kan och bör vi skilja mellan olika mänskliga raser eller etniciteter? När upphör individer att vara just människor och i en möjlig framtid lämnar ”det mänskliga tillståndet” bakom sig?) ⁓ en gudsuppfattning (Finns Gud och vem är i så fall Gud? Står till exempel Gud utanför tiden och ser allting som ett enda ”nu” eller är Gud på ett liknande sätt som vi i tiden och skiljer mellan förfluten tid, nutid och framtid?) ⁓ en historiesyn (Är tiden linjär eller cyklisk? Är det människors idéer, Guds vilja, ekonomiska faktorer eller något annat som utgör drivkraften i historien?) ⁓ en natursyn (Har naturen ett egenvärde eller har bara människan ett sådant värde? Är naturen skör eller robust?) ⁓ en moraluppfattning eller etik (Vad är rätt och fel, ont och gott? Finns det en universell moral som bör vara rättesnöre för alla människor? Varför ska vi tro, även om det är politiskt korrekt att göra det, att alla människor har lika värde eller samma rättigheter?) ⁓ en verklighetsuppfattning, ontologi eller metafysik (Vad består tillvaron ytterst av? Vilka olika slags ting, egenskaper och relationer finns? Hur skiljer sig exempelvis den sociala verkligheten [pengar och skolor] från den naturliga eller fysiska verkligheten [vatten och stjärnor]? Finns det både naturliga och sociala fakta? ⁓ en kunskapssyn (Vad kan vi veta om tillvaron? Sätter vetenskapen gränsen för vad vi kan veta eller finns det vid sidan av vetenskaplig kunskap till exempel förstapersonskunskap, vardagslivskunskap, hermeneutisk KAPITEL
47111855_Att undervisa om manniskosyner och gudsuppfattningar_Korr2.indd 13
1 ~ 13
5/17/16 4:20 PM
eller språklig kunskap, juridisk kunskap, moralisk kunskap och religiös kunskap? När är det rationellt att tro något?) ⁓ en språksyn (Vad kan vi säga om tillvaron? Är språkets funktion överhuvudtaget att säga något om verkligheten eller är dess syfte något helt annat? Är allt tal om Gud rent metaforiskt?). Olika livsåskådningar eller olika gestaltningar av vissa livsåskådningar kan svara olika på dessa frågor. Exempelvis finns inom miljörörelsen och miljöfilosofin de som företräder en biocentrisk världsbild. Den innehåller ofta en övertygelse om att allt levande eller åtminstone alla kännande djur har samma värde. En annan livsåskådning eller världsbild, så kallad ekocentrism – vilken dess företrädare menar är mer förankrad i ekologin än biocentrism – hävdar istället att ekosystem har ett högre värde än både arter och enskilda djur, inklusive människan (Stenmark 2000:74f). Båda dessa skiljer sig i sin tur ifrån en vanligt förekommande uppfattning inom judendom, kristendom och islam, nämligen den att människan intar en särställning i naturen eftersom hon – uttryckt i en judisk-kristen terminologi – är skapad till Guds avbild. Men livsåskådningar eller världsbilder kan också ge ett liknande svar eller ”överlappa” med avseende på vissa av dessa komponenter eller kanske bättre någon del av den mängd av övertygelser som ingår i en komponent. Exempelvis delar många företrädare för olika religiösa och sekulära livsåskådningar idag uppfattningen att alla människor har samma värde (alltså en delaspekt av en moraluppfattning) även om – vilket kan vara viktigt att uppmärksamma – det sätt på vilket de argumenterar för att detta är en berättigad moralisk ståndpunkt kan skilja sig radikalt åt. I denna bok är det framför allt två delar av människors livsåskådningar eller världsbilder vi kommer att diskutera: människosyn och gudsuppfattning (kallas vanligen ”theory of human nature” respektive ”conception of God” på engelska). Men som vi också ska se så går det inte att isolera dessa två från andra delar av vår världsbild utan de hänger ihop och understödjer varandra. Anta att en människosyn innefattar föreställningen att människan i grunden är egoistisk och att allt hon gör ytterst styrs av egenintresse. Ta Richard Dawkins ateistiska människosyn, som han menar är biologiskt grundad, som ett exempel. Han skriver:
14 ~
A T T U N D E RV I S A O M M Ä N N I S K O S Y N E R O C H G U D S U P P F A T T N I N G A R
47111855_Att undervisa om manniskosyner och gudsuppfattningar_Korr2.indd 14
5/17/16 4:20 PM
För hur gärna man än skulle önska att det vore annorlunda, saknar begrepp som universell kärlek och omtanke om hela artens välfärd mening i evolutionära sammanhang. … Varningen [om du vill försöka utvinna en moral av det Dawkins skriver] går ut på att om du – som jag – gärna vill ha ett samhälle, där individerna generöst och osjälviskt strävar efter det gemensamma bästa, så kan du inte räkna med någon större hjälp från den biologiska naturen. Låt oss sålunda försöka lära ut generositet och altruism, för tyvärr är vi födda själviska. (Dawkins 1989:13) Några delaspekter av hans människosyn framkommer här mer eller mindre klart. Den första är att människan i grunden är en självisk varelse. Den andra att hennes natur är biologiskt förankrad och inte i första hand en social konstruktion. Samt för det tredje att denna natur visserligen inte determinerar vårt beteende men utgör en stark disposition eller benägenhet som kräver mycket viljestyrka från vår sida för att kunna motstå. (På andra ställen tycks han dock motsäga sig själv eftersom han också skriver att ”Vi är ’överlevnadsmaskiner’ – robotartade bärare, som blint har programmerats för att bevara de själviska molekyler som kallas gener” [Dawkins 1989:i].) Den egoistiska dispositionen kanske inte är lika stark som vår sexualitet, men en sådan parallell kanske kan användas för att lättare förstå Dawkins syn på själviskhet och dess relevans för hans samhällssyn. Vi människor kan avstå från sexuellt umgänge, vissa av oss har lite lättare för det än andra, men generellt sett kräver det en oerhörd viljeansträngning från vår sida att avstå. Gör vi det tenderar vi att bli frustrerade och denna frustration kan få allvarliga konsekvenser för samhället i övrigt. På ett liknande sätt som vi inte bara enkelt genom uppfostran och annan social ingenjörskonst (om vi nu skulle vilja det!) eller genom social dekonstruktion och rekonstruktion av människans natur kan förändra oss så att vi avstår från sexuella handlingar, ska vi inte heller inbilla oss att vi med sådana metoder särskilt lätt kan förändra oss från själviska till osjälviska varelser. Hörsammar vi inte denna varning så kan bristen på hörsamhet få, menar Dawkins, allvarliga konsekvenser för samhällets väl och ve. Valet av människosyn har således konsekvenser för valet av samhällssyn och påverkar sannolikt också valet av politisk ideologi.
KAPITEL
47111855_Att undervisa om manniskosyner och gudsuppfattningar_Korr2.indd 15
1 ~ 15
5/17/16 4:20 PM
Människosyn En människosyn utgör den del av en världsbild eller livsåskådning som lägger sitt fokus på människan. En människosyn skulle vi kunna säga uttrycker en uppfattning om människans natur som innehåller antaganden om människans – biologiska, sociala eller andliga – konstitution, om hennes uppkomst, eventuella syfte, kunskapsförmåga och om vad som utgör ett gott, meningsfullt och förnuftigt mänskligt liv (Stenmark 2011:37). En heltäckande människosyn talar om för oss vilka vi verkligen är, varför vi finns till, varifrån vi kommer, vart vi är på väg och vad som är värdefullt i livet. Tankar om människans natur är ofta kontroversiella men likväl viktiga och sannolikt också oundvikliga. Det är, vill vi mena, omöjligt för människor att inte ha en människosyn. Alla av oss måste kunna förutse andra människors handlingar och det betyder att vi måste göra teoretiska antaganden om varför människor beter sig som de gör. Steven Pinker menar att: ”En underförstådd teori om människans natur – att beteende är orsakat av tankar och känslor – är inneboende i själva det sätt på vilket vi tänker om folk” (Pinker 2002:1). Den här teorin eller synsättet fyller vi ut genom att reflektera över vår egen medvetenhet och våra egna tankeprocesser, genom att iaktta andra människors beteende, genom att ta i beaktande vad de säger och genom att anta att de är som vi är. I denna bok kommer några olika människosyner att diskuteras. Hur olika människosyner ska identifieras och särskiljas är en kontroversiell fråga och inget givet svar finns. Man skulle dock kunna säga att följande frågor ofta direkt eller indirekt besvaras: ⁓ Har människan en natur? Har hon något som består över tiden och som särskiljer henne från andra ting eller organismer? Eller är hon bildligt talat som en lök vilken man skalar och skalar men inte hittar en kärna i? ⁓ Är människans natur (om hon nu har en) i all väsentlighet en produkt av Gud, naturen eller samhället? ⁓ Är människans natur eller vem människan är oföränderlig, svårföränderlig eller lättföränderlig? Hur mycket kan egentligen uppfostran och
16 ~
A T T U N D E RV I S A O M M Ä N N I S K O S Y N E R O C H G U D S U P P F A T T N I N G A R
47111855_Att undervisa om manniskosyner och gudsuppfattningar_Korr2.indd 16
5/17/16 4:20 PM
skolgång förändra oss? Kommer bioteknologisk ”uppgradering” av människans natur vara möjlig och enkel i framtiden? ⁓ Om och på vilket sätt i så fall skiljer sig män och kvinnor åt? Hur ska socialt och biologiskt kön relateras till varandra eller finns egentligen bara en av dessa kategorier? Eller finns det kanske fler än två? ⁓ Är människan i grund och botten ond eller god? Är människan alltid självisk eller kan hon vara osjälvisk eller altruistisk i sitt handlande? ⁓ Har människan en fri vilja eller är hon programmerad av Gud, naturen (genom sina gener) eller samhället (genom uppfostran) att göra de saker hon tror att hon gör av egen fri vilja? ⁓ Har människan ett jag eller är jaget en illusion? Har vi ett mentalt liv och själv-medvetenhet eller är det bara något som vi inbillar oss? ⁓ Har människan en själ eller ett medvetande som existerar oberoende av kroppslig gestaltning eller har hon både en kropp och en själ eller ett medvetande eller är hon bara en materiell kropp? ⁓ Kan vi överleva vår kroppsliga eller biologiska död och antingen återfödas i en ny kropp, eller fortleva eller återuppstå i ett liv efter döden och väsentligen förbli desamma som vi nu är – vårt jag eller vår personlighet förblir mer eller mindre intakt – i Guds rike (i himlen eller i paradiset) eller som uppladdade, uppgraderade medvetanden i en virituell värld? ⁓ Har människan som art (som Homo sapiens) och/eller som enskilda individer ett egenvärde eller har hon på art- och/eller på individnivå bara ett instrumentellt värde? Vilket värde har människan som art eller som individer jämfört med andra levande arter eller individer? ⁓ Finns det en anledning till varför vi finns här eller är det en ren slump att vi som människor eller som självmedvetna varelser finns till? ⁓ Kan våra enskilda liv vara meningsfulla eller är de utan mening? Vad gör i så fall att våra liv eller vissa människors liv är meningsfulla eller meningslösa?
KAPITEL
47111855_Att undervisa om manniskosyner och gudsuppfattningar_Korr2.indd 17
1 ~ 17
5/17/16 4:20 PM
Hur man ”skär kakan” kan sedan se olika ut och därmed hur svaren på dessa och andra människosynsfrågor förkroppsligas. Vi kan till exempel välja att skilja mellan en kristen, muslimsk och hinduisk människosyn eller vi kan välja att inom en religion som kristendom skilja mellan en ortodox, katolsk och luthersk människosyn. Eller så väljer vi en helt annan indelningsgrund och kontrasterar en konstruktivistisk mot en essentialistisk människosyn, en social mot biologisk människosyn, en teistisk mot en ateistisk människosyn, en feministisk mot en patriarkal människosyn eller en biokonservativ mot en transhumanistisk människosyn.
Gudsuppfattning En annan del av en världsbild eller livsåskådning utgörs av ens gudsuppfattning eller gudsbild: om vi tror att Gud (eller gudar) existerar och vad som i så fall kännetecknar Guds natur och dennes relation till oss och världen. Många människor har genom århundradena och i alla delar av världen trott på Gud och majoriteten av människor gör det fortfarande. Men vem eller vad är det de tror på? Sättet att beskriva och förstå Gud är så olika att de inte bara lett till meningsskiljaktigheter utan också till krig. Är Gud en eller många? Står Gud utanför tid och rum eller är Gud en del av universum? Är vi en del av Gud eller skilda från Gud? Ska vi ens använda ordet ”Gud”? Varför inte ”Gudinna” istället? Den utbredda tendensen inom inte minst de så kallade abrahamitiska religionerna – judendom, kristendom och islam – att använda maskulina termer när Gud beskrivs (till exempel ”vår himmelska fader”, ”Kungars kung”) har sannolikt i hög utsträckning påverkat varför kvinnor i regel inte tillåtits vara rabbiner, präster eller imamer. Därför är det inte heller konstigt att en skarp feministisk kritik riktats mot traditionella gudsbilder eller gudsuppfattningar (Samuelsson, Gustafsson Lundberg & Borg 2011). Som Mary Daly (1928–2010) träffande sagt: ”Om Gud är manlig då är manlighet Gud” (Daly 1973:19). Om Gud finns är självklart Gud just Gud, men av det följer inte att våra beskrivningar av Gud inte skulle eller till och med borde förändras. Vår förståelse av Gud, lika lite som vår förståelse av naturen eller samhället, har varit densamma över tiden. Oföränderlighet på denna punkt är knappast, vare sig i vetenskap eller i religion, ett rimligt ideal.
18 ~
A T T U N D E RV I S A O M M Ä N N I S K O S Y N E R O C H G U D S U P P F A T T N I N G A R
47111855_Att undervisa om manniskosyner och gudsuppfattningar_Korr2.indd 18
5/17/16 4:20 PM
Ett sätt att närma sig frågan om vem Gud är eller antagits vara, är att med religionsvetenskapliga metoder och arbetssätt gå igenom mångfalden av olika gudsuppfattningar som människor haft under årtusenden. I denna bok har vi flera bidrag av detta slag. Vi tänker dock i detta inledande kapitel närma oss frågan ur ett mer religionsfilosofiskt perspektiv och skilja mellan några olika typer av gudsuppfattningar. Dessa gudsuppfattningar kan sedan förekomma i olika religiösa traditioner och kulturella sammanhang, även om mina exemplifieringar är hämtade i första hand från en nutida västerländsk kontext. Låt oss i ett första steg tänka oss att ”Gud” inte är ett egennamn, som ditt eller mitt namn är, utan ska betraktas som en titel. Gudsbegreppet är då analogt med till exempel begreppen president, kung, drottning eller professor. För att vara president så finns det vissa krav som den som innehar detta ämbete måste uppfylla. På ett liknande sätt skulle vi då kunna tänka oss att vad som helst inte kan vara Gud utan det finns så att säga en viss kravprofil som måste vara uppfylld. Den ger ett svar på frågan: Vad innebär det att vara Gud? Det kan låta som om ett sådant resonemang ligger långt ifrån religiöst utövande, men det gör det faktiskt inte – även om språkbruket är ett annat – för i många religioner varnas det för avgudadyrkan, det vill säga att man inte ska tillbe någonting som inte är värt att tillbedjas; vi ska istället tillbe den enda eller sanna Guden. Med andra ord, när är någon verkligen värd att tillbedjas och vilka krav måste därmed vara uppfyllda för att någon ska kunna vara den sanna Guden? En fördel med att inte se Gud som ett egennamn utan som en titel är att troende, ateister och agnostiker då skulle kunna dela samma gudsbegrepp. Skillnaden mellan en gudstroende och en ateist är då att den senare inte tror att någon innehar detta ”ämbete” – det finns inget eller ingen som svarar mot gudsbeskrivningen, medan teisten tror att det finns en sådan Gud (en ”ämbetsbärare”) och därmed något eller någon som åtminstone delvis svarar mot gudsbeskrivningen. Detta på ett liknande sätt som du och jag kan gå med på vad det skulle innebära att vara kung i Frankrike utan att för den skull tro att någon faktiskt nu är Frankrikes kung, det vill säga uppbär ämbetet i fråga. Denna tankemodell kanske inte är möjlig att tillämpa fullt ut när det gäller Gud, men låt oss i varje fall se hur ett sådant resonemang idag förs ibland religionsfilosofer och teologer.
KAPITEL
47111855_Att undervisa om manniskosyner och gudsuppfattningar_Korr2.indd 19
1 ~ 19
5/17/16 4:20 PM
En sak som skulle kunna ingå i en sådan ”kravprofil” är att Gud, vad eller vem Gud än i övrigt är, är värd att tillbedjas. Gud måste vara sådan att Gud väcker både en enorm vördnad och respekt. Men vi kan förstås tillbe alla möjliga slags ting så vi tycks behöver mer än tanken (1) att Gud måste vara värd att tillbedjas. Ett förslag skulle vara (2) att Gud är källan eller grunden till allting som existerar. Allting utgör antingen en del av Gud eller så har det sin grund i Gud. En tredje del som kanske följer ur den andra, men som det kan vara värt att särskilja, är (3) att ingen verklighet finns som är mer fundamental eller mer verklig än Gud. Sammantaget ligger vi inte så långt ifrån Anselm av Canterburys (1033–1109) berömda formulering om att Gud är det mest fullkomliga vi kan tänka oss. Det finns, skulle vi åtminstone kunna säga, en perfektion eller storhet hos Gud som vida överträffar allt annat. Hur ska då denna perfektion eller storhet förstås? Finns det något mer vi kan fylla gudsbegreppet med? Det vi ska ha klart för oss är att här har teologer och filosofer haft olika uppfattningar under historiens gång, till exempel så tänkte sig många under medeltiden att en Gud som är fri från känslor är en Gud som har en högre grad av perfektion än en Gud som har förmåga att känna. Idag är en sådan förståelse av perfektion knappast självklar. En familj av gudsuppfattningar som är vanligt förekommande inom till exempel judiskt, kristet och muslimskt tänkande är dock att en perfekt verklighet snarare är personlig än opersonlig till sin karaktär. Så även om Gud vida överskrider allt annat som finns är Gud mer lik en person eller ett medvetande än någoting annat. Kravprofilen skulle då utöver element 1–3 också innehålla (4) att Gud är personlig, ett medvetande eller åtminstone inte något mindre än medvetande. Den gudomliga verkligheten är sannolikt oändligt mycket större, men om vi människor ska kunna föreställa oss den överhuvudtaget så leds vi, enligt detta synsätt, mer rätt än fel om vi tänker oss den som medvetande. Medvetande ligger i så fall till grund för allting som existerar. Gudsuppfattningar som delar denna tankegång kan kallas för personlig teism. Tre former av den återkommer ofta i modern västerländsk teologi och religionsfilosofi. Den första kallas för klassisk teism. Även om den innehåller fler element är en bärande tankegång den (5) att Gud är allvetande, allsmäktig och allgod. Klassisk teism omfattas av många judar, kristna och muslimer. Shabbir Akhtar skriver till exempel att ”Gud är större” (Allāhu ʾakbar) innefattar tanken att ”Gud har … en perfektion vilken innefattar absoluta 20 ~
A T T U N D E RV I S A O M M Ä N N I S K O S Y N E R O C H G U D S U P P F A T T N I N G A R
47111855_Att undervisa om manniskosyner och gudsuppfattningar_Korr2.indd 20
5/17/16 4:20 PM
former av visdom, makt, godhet, barmhärtighet och så vidare” (Akhtar 2008:295). Perfektion när vi talar om Gud eller Guds storhet innebär enligt en klassisk teist att Gud inte bara har vetande, makt och godhet utan har maximalt mycket av dessa egenskaper. Även om det inte finns någon entydig gräns som går mellan klassiska teister och företrädare för öppen teism så kan vi, förenklat, säga att de senare menar att Guds makt och vetande är betydligt mer kringskuret än vad klassiska teister tror. Skälet till detta är enligt öppna teister ”att om människor ska kunna vara genuint fria och självbestämmande då måste framtiden vara ’öppen’ i den bemärkelsen att den innehåller genuint alternativa möjligheter – olika sätt på vilka saker och ting kan utvecklas, beroende på de olika sätt på vilka människor väljer att utforma sina liv” (Hasker, Oord & Zimmerman 2011:2). Låt oss här bara exemplifiera hur klassiska teisters och öppna teisters uppfattningar skiljer sig åt beträffande Guds vetanden. Öppna teister tänker sig ofta att Guds vetande är begränsat till vad som ibland kallas för ”nukunskap”. Guds kunskap är begränsad till allting som inträffar eller har inträffat och vad som följer deterministiskt från det. Gud vet exakt vad Napoleon tänkte på vid slaget vid Waterloo och hur många hästar och män han hade till sitt förfogande. Gud vet exakt vad varje politiker tänker kring det han eller hon föreslår. Men öppna teister förnekar att Gud har ofelbar kunskap om framtida händelser som innefattar eller påverkas av mänskliga beslut. Gud kan visserligen med stor precision förutsäga vad människor i många fall kommer att frivilligt göra i framtiden. Men en Gud med enbart nukunskap kan ändå inte ofelbart veta vem som kommer att bli vald till statsminister vid nästa val eller ändå nästa val. Många klassiska teister menar å andra sidan att Guds kunskap är mycket mer omfattande. Gud vet också vad människor frivilligt kommer att göra i framtiden. Gud vet redan nu vem som blir Sveriges nästa statsminister. Gud har ”enkel förkunskap”. Gud har till och med ”kontrafaktisk kunskap”. Denna senare form av kunskap innefattar kunskap om vad varje fri varelse skulle göra i varje möjlig situation som den varelsen skulle kunna befinna sig i. Gud vet alltså inte bara allting som har inträffat, inträffar eller som kommer att inträffa i världen utan också vad som faktiskt skulle hända i varje möjlig värld. Ta det kontrafaktiska påståendet ”Om jag (Mikael Stenmark) inte flyttat till Uppsala och gift mig med Anna utan stannat kvar i Umeå, då skulle jag ha gift mig med Maria.” Vet Gud om KAPITEL
47111855_Att undervisa om manniskosyner och gudsuppfattningar_Korr2.indd 21
1 ~ 21
5/17/16 4:20 PM
ett sådant påstående är sant eller falskt? På den frågan svarar klassiska teister ja och öppna teister nej. Skillnaden i syn på omfattningen av Guds kunskap innebär att den öppna teismens Gud har mycket svårare att förutsäga vad som kommer att ske och tar mycket större risker med att skapa en värld innehållande varelser som har en fri vilja än den klassiska teismens Gud. En delvis annan form av teism som fått allt större genomslag under 1900- och 2000-talet är processteism eller panenteism. Den bärande tankegången är att Guds vara innefattar hela universum så att varje del av det existerar i Gud men – i motsats till panteism där universum och Gud är identiska med varandra – att Guds vara är mer än och inte uttöms av universum. Världen är så att säga i Gud men Gud är mer än världen (Peacocke 2007:22). Panenteister delar med klassiska och öppna teister tron på en personlig Gud, men förkastar deras gemensamma idé om att världen inte är en del av Gud, även om de menar att Gud genomsyrar allting. Världen är snarare Guds kropp och Gud lever sitt liv genom denna kropp på ett liknande sätt som vi gör det. Eftersom världen utgör en del av Guds kropp påverkas Gud direkt av vad som sker i världen. Gud antas vidare inte ha någon tvingande makt över vare sig personer eller några andra ting eller processer i skapelsen. Gud kan endast utöva en övertalande makt. Gud kan locka människor och ting att göra som Gud vill. Men för att åstadkomma någon förändring krävs alltid ett samarbete mellan Gud och världen. All verklighet är samskapad. Det innebär att Gud inte kan ensidigt kontrollera någonting av världens förehavanden eller utveckling. Gud tar därför vid varje tillfälle en stor risk och Gud kan bli mycket överraskad över händelsernas utveckling. Alla tre former av personlig teism är överens om att en adekvat gudsuppfattning innefattar att Gud har makt och vetande och är kärleksfull eller god. Öppna teister och processteister kvalificerar eller ifrågasätter dock (5) på olika sätt, det vill säga att Gud skulle vara allvetande, allsmäktig och allgod. Klassiska och öppna teister är dock överens om (6) att Gud och världen är åtskilda men att världen hela tiden är beroende av Gud för sin existens, medan processteister istället för (6) omfattar (7) att Gud och världen inte är helt åtskilda utan att världen är Guds kropp, även om Gud är mer än världen och därmed inte identisk med den.
22 ~
A T T U N D E RV I S A O M M Ä N N I S K O S Y N E R O C H G U D S U P P F A T T N I N G A R
47111855_Att undervisa om manniskosyner och gudsuppfattningar_Korr2.indd 22
5/17/16 4:20 PM
Gemensamt för klassisk teism, öppen teism och processteism är att deras förespråkare menar att Gud har vissa egenskaper som också människor har och att de framför allt delar kategorin personlig eller medveten. En annan signifikant grupp av teologer och filosofer vill i regel hålla fast vid inte bara ordet ”Gud” utan också gudsuppfattningarna (1), (2), (3) men förkasta (4), det vill säga personlig teism. Varför? De är rädda för att vi människor skapar Gud till vår egen avbild och missar att Gud är någonting radikalt annorlunda. Vi måste ta Guds alteritet eller annorlundahet på mycket större allvar. Vi kan kalla denna gudsuppfattning alteritetsteism (ibland kallas den för apofatisk teologi eller Gud-bortom-varatteologi) (Svenungsson 2004). Dess företrädare förkastar därmed den antropomorfism som de menar kännetecknar både personlig teism och dess motsats ateism. Istället för att tänka sig Gud som en slags supermänniska, en obegränsad, oöverträfflig eller perfekt varelse, tänks Gud vara bortom mänskliga kategorier – och detta i så hög grad att vi begår ett misstag om vi säger att Gud existerar eller att Gud inte existerar, och i ännu högre grad om vi försöker säga något om Guds egenskaper. Alteritetsteister ersätter, skulle vi kunna säga, (4) med (8) att Gud är så radikalt annorlunda från allting som existerar att våra begrepp och föreställningar endast i mycket begränsad omfattning kan tillämpas på Gud. Vi kan säga väldigt lite eller nästan inget alls om vem Gud är. En sådan gudsuppfattning har nyligen försvarats av Karen Armstrong, i den mer allmänna kulturdebatt som följt i nyateismens fotspår: Hon skriver: ”Judiska, kristna och muslimska teologer har i århundraden hävdat att Gud inte existerar och att ’ingenting’ finns där ovan. Syftet med dessa påståenden har dock inte varit att förneka Guds realitet utan att slå vakt om Guds transcendens” (Armstrong 2011:17). Den nyateistiska kritiken missar därför, menar hon, helt målet eftersom den utgår ifrån en felaktig gudsbild. Alteritetsteister ifrågasätter alltså själva talet om Guds existens eller icke-existens, alltså det som debatten mellan personliga teister och ateister eller nyateister förutsätter är meningsfullt. Alteritetsteister tolkar också symboliskt användandet av personliga egenskaper som avsikt, vetande och handling på Gud och anser att en direkt tillämpning av sådana egenskaper på Gud utgör ett kategorimisstag (se förklaring nedan). Eftersom vi alltså inte kan säga något som strikt talat är sant eller falskt om Gud, utgör metaforer eller symboler kärnan KAPITEL
47111855_Att undervisa om manniskosyner och gudsuppfattningar_Korr2.indd 23
1 ~ 23
5/17/16 4:20 PM
i religiös tro. Gud är så radikalt annorlunda, så avvikande från skapade ting, egenskaper och relationer, att det är omöjligt eller åtminstone mycket osannolikt att våra begrepp skulle, i någon substantiell bemärkelse, kunna tillämpas på Gud. Gud är bortom varat, på samma sätt som Gud är bortom allting annat. Gud är bortom mänskliga begrepp och föreställningar. Gud är i det närmaste outsägbar. Av detta följer: (9) att allt tal om Gud som personlig, handlande, god, kärleksfull och mäktig inte säger något direkt om vem Gud är utan är oundvikligen metaforiskt. Med andra ord, både personliga teister och alteritetsteister kan tala om Guds godhet eller kärleksfullhet men de senare till skillnad från de tidigare uppfattar sådant tal som rent metaforiskt. (Förenklat skulle vi kunna förklara eller snarare exemplifiera skillnaden mellan metaforiskt och icke-metaforiskt tal på följande sätt: när jag säger ”Han är en räv” och tänker på min kompis Kalle då använder jag ordet räv metaforiskt och menar att denna person är listig. Men när jag säger samma sak och tänker på ett visst djur jag såg gå förbi utanför huset i morse använder jag ordet räv i dess vanliga och icke-metaforiska betydelse.) John Hick är ett exempel på en religionsfilosof som omfattar en alteritistisk gudsuppfattning. Han tänker sig att det finns en transcendent verklighet som olika religioner utgör en respons på, den verkligheten – Gud eller det ”Verkliga” som Hick kallar det – är någonting som ligger bortom i stort sett all mänsklig förståelse. Vi kan inte strikt talat säga att Gud är personlig eller opersonlig, god eller ond, ting eller process, en eller många, eftersom Gud är bortom mänskliga kategorier och begrepp. Det är på denna punkt vi kan identifiera det kategorimisstag som alteritetsteister menar att företrädare för personlig teism begår. Människor kan vara själviska eller osjälviska. Träd eller gener kan inte vara det eftersom de inte är den typ av ting som kan vara antingen det ena eller det andra: ˮOch inte heller det Verkliga [Gud]. I själva verket är det inte ett slags ting alls. Det är, i ett oundvikligt metaforiskt språkbruk, grunden till allting. Mänskligt språk kan alltså beskriva de olika formerna av ’påverkan’ som det Verkliga kan ha på oss, men inte det Verkliga som det är i sig självt” (Hick 1999:10). Även när det gäller alteritetsteism kan vi tänka oss olika grader av alteritet (eller annorlundahet). En del av dessa tänkare, som till exempel Hick, ligger snubblande nära att förkasta inte bara uppfattning (4) i gudsbegreppet utan också (1), (2) och (3). Han har därför ibland anklagats för att ha ett tomt gudsbegrepp. 24 ~
A T T U N D E RV I S A O M M Ä N N I S K O S Y N E R O C H G U D S U P P F A T T N I N G A R
47111855_Att undervisa om manniskosyner och gudsuppfattningar_Korr2.indd 24
5/17/16 4:20 PM
En avslutande reflektion Vi måste ta på fullt allvar att människor har radikalt olika människosyner och gudsuppfattningar. Det ställer oss dock inför vissa svårigheter, för hur diskuterar vi exempelvis det rationella eller rimliga i att omfatta den typ av gudstro som alteritetsteism är ett uttryck för? Vad händer med teodicéproblemet eller det ondas problem om vi inte kan säga eller anta att Gud är god, eftersom Gud är bortom mänskliga kategorier och begrepp? Eller så är det så att vi visst kan säga att Gud är god, men att det då är fråga om att säga något enbart metaforiskt om Gud? Men vad betyder det egentligen och hur påverkar det teodicéproblemet, upphör då problemet att existera eller blir det en annan typ av problem av säg mer praktisk art? Vad händer med ateismen? Vad innebär det att förkasta alteritetsteism, vilken slags ateist blir man då? Är det överhuvudtaget rimligt att anta att Gud är bortom alla eller så gott som alla mänskliga kategorier och begrepp? Låt oss gå tillbaka till Armstrong-citatet. Hon skriver som vi sett att ”Judiska, kristna och muslimska teologer har i århundraden hävdat att Gud inte existerar och att ’ingenting’ finns där ovan. Syftet med dessa påståenden har dock inte varit att förneka Guds realitet utan att slå vakt om Guds transcendens” (Armstrong 2011:17). Men en egenskap som då trots allt tycks känneteckna Gud är att Gud har realitet och en annan är att vara transcendent. Vidare behöver vi, för att förstå om hennes synsätt är rimligt, precisera vad skillnaden är mellan att ha realitet (vilket Gud har) och att existera (vilket Gud inte gör). Hur kan något som inte existerar ha realitet? Det kanske är möjligt, men Armstrong ger oss i varje fall inte något svar på den frågan.
ATT REFLEKTERA ÖVER ⁓ Diskutera vad en livsåskådning eller världsbild är. Kan man verkligen säga att alla människor har en livsåskådning eller världsbild? Vilka attityder, trosföreställningar och värderingar ska sägas ingå? Kan vi verkligen välja livsåskådning eller finner vi oss bara ha en viss livsåskådning, det vill säga ligger ”valet” utanför vår kontroll? Bör vi egentligen skilja livsåskådnings- och väldsbildsbegreppen åt? Vi kan, tycks det i varje
KAPITEL
47111855_Att undervisa om manniskosyner och gudsuppfattningar_Korr2.indd 25
1 ~ 25
5/17/16 4:20 PM
fall, tala begripligt om en västerländsk världsbild men knappast om en västerländsk livsåskådning. ⁓ Ibland skiljer man mellan en vetenskaplig och en religiös människosyn. Men vad menar man då? Fundera på i vilken utsträckning vetenskapen kan besvara de frågor som listas under rubriken ”Människosyn”. Kan vetenskapen kanske bara lämna ett viktigt bidrag till vår människosyn, men aldrig själv ge oss en människosyn eftersom en människosyn utöver en empirisk dimension alltid innehåller en värderingsmässig dimension och kanske också en introspektiv eller förstapersonsdimension och vad vi skulle kunna kalla en ontologisk eller metafysisk dimension? ⁓ Är det rimligt att tänka sig att både troende och icke-troende eller teister, ateister och agnostiker skulle kunna dela samma gudsbegrepp eller gudsuppfattning? Förutsätter det inte att troende eller teister tror att den Gud som gudsbegreppet försöker fånga in existerar, medan icke-troende eller ateister förnekar att så är fallet? Men vad gör vi då med alteritetsteisternas gudsbegrepp som innebär att talet om Guds existens eller icke-existens är ett kategorimisstag eftersom de menar att existens är en ontologisk kategori för objekt, ting, processer och varelser men inte för Gud? Är alteritetsteism överhuvudtaget en begriplig ståndpunkt och innebär den att både personliga teister och ”vanliga” ateister alla paradoxalt nog blir ateister givna en alteritetsteistisk gudsuppfattning? Med andra ord, vad innebär det att förneka realiteten av alteritetsteismens Gud?
REFERENSER Akhtar, S. (2008). The Quran and the Secular Mind. London: Routledge. Armstrong, K. (2011). För Guds skull. Stockholm: Brombergs Bokförlag. Daly, M. (1973). Beyond God the Father. Boston: Beacon Press. Dawkins, R. (1989). Den själviska genen. Stockholm: Prisma.
26 ~
Hasker, W., Oord, T.J. & Zimmerman, D. (red.) (2011). God in an Open Universe. Eugene: Pickwick. Hick, J. (1999). The Fifth Dimension. Oxford: OneWorld Publications. Peacocke, A. (2007). All That Is. Minneapolis: Fortress Press. Pinker, S. (2002). The Blank Slate. London: The Penguin Press.
A T T U N D E RV I S A O M M Ä N N I S K O S Y N E R O C H G U D S U P P F A T T N I N G A R
47111855_Att undervisa om manniskosyner och gudsuppfattningar_Korr2.indd 26
5/17/16 4:20 PM
Samuelsson, M.J., Gustafsson Lundberg, J. & Borg, A. (2011). Kön, teologi och etik. Lund: Studentlitteratur. Stenmark, M. (2000). Miljöetik och miljövård. Lund: Studentlitteratur.
Stenmark, M. (2011). Gud, Darwin och människan, i Hammarström, M., Gerle, E. & Gärdenfors, P. (red.) Människan sedd: Olika vetenskapliga prismor. Nora: Nya Doxa. Svenungsson, J. (2004). Guds återkomst. Munkedal: Glänta produktion.
KAPITEL
47111855_Att undervisa om manniskosyner och gudsuppfattningar_Korr2.indd 27
1 ~ 27
5/17/16 4:20 PM
I Att undervisa om människosyner och gudsuppfattningar finns bidrag som diskuterar mindre kända områden i och utanför ”världsreligionernas” landskap, men det finns också kapitel som fördjupar och breddar perspektiven på till exempel hinduism, kristendom och islam. Boken behandlar frågan om människosyn och gudsuppfattningar inom religionens område ur ett mer generellt perspektiv, men tar även upp dessa frågor relaterat till sekulära livsåskådningar, ateism, religiös tro och vetenskap. Varje kapitel avslutas med några reflekterande frågor. Författarna är alla forskare inom religionsvetenskap, religionshistoria, teologi och filosofi. De olika bidragen knyter an till skrivningarna i kurs- och ämnesplanerna för religionskunskap och är tänkta att ge lärarstudenter och lärare möjlighet att utveckla fördjupade ämneskunskaper som kan inspirera till en undervisning som står på god vetenskaplig grund.
Best.nr 47-11185-5 Tryck.nr 47-11185-5
47-11185-5-00 Att undervisa om människosyner och gudsuppfattningar OMSLAG.indd 1
Att undervisa om människosyner och gudsuppfattningar
Det verkar bli allt vanligare i Sverige idag, men också på andra ställen i världen, att människor tycker att det är något märkligt med att tro på Gud eller att vara religiös. Gudstron utgör inte längre en reell möjlighet utan framstår för många som något oförnuftigt, irrationellt och ovetenskapligt. Vissa uppfattar till och med religion som ett direkt hot mot ett civiliserat och demokratiskt samhälle. Detta utgör en utmaning för verksamma och blivande lärare i religionskunskap, som är den huvudsakliga målgruppen för denna bok.
Att undervisa om
MÄNNISKOSYNER och gudsuppfattningar
Olof Franck och Mikael Stenmark (red.)
5/21/16 5:58 PM