dagboken med kyrkoalmanacka 2014–2015 Tema: Min kyrka och Gud
Innehåll ARTIKLAR PÅ ÅRETS TEMA ”MIN KYRKA OCH GUD” Jag står vid dörren och väntar............................... 7–8 Martin Lönnebo, livskonstnärslärling
Störst av allt är kärleken..................................... 31–33 Georg Larsson, lekman, flitig kyrkobesökare
Glädjen i att släppa taget om makten ..............37–38 Annika Spalde, diakon, författare
På barrikaderna för människans skull ..............44–45 Ted Harris, teol dr, präst
Ett träd som aldrig slutar växa........................... 49–51 Amanda Carlshamre, förbundsordförande Svenska Kyrkans Unga
Jag följer med och ser........................................55–56
Första årgångens bibeltexter med kyrkliga symboler och förklaringar för varje kyrkhelg Planeringskalender 2014–2015...............................2–5 Kyrklig ordlista .................................................127–129 Carl Henrik Martling, docent
Psalmförslagslista kyrkoåret 2014–2015 ........ 131–134 Ragnar Håkanson, musikkonsulent, kyrkomusiker
Anteckningssidor..............................................135–136 Solens upp- och nedgång 1 dec 2014 – 22 nov 2015 Sön- och helgdagar år 2016 ...................................137
Sofia Camnerin, teol dr, biträdande kyrkoledare i Equmeniakyrkan
Om att förbereda sig.......................................... 60–61
Livsgnistor
Ulrica Stigberg, präst, författare
Personliga reflektioner kring varje sön-och helgdags rubrik och/eller texter, första årgångens läsningar:
Mormor läste högt ur sin samiska bibel ...........67–68
Julkretsen (30 november – 31 januari)
Johan Märak, kyrkoherde emeritus
Johan Dalman, domprost
En del av detta stora sammanhang..................78–80
Påskkretsen (1 februari– 30 maj)
Christina Lövestam, präst, författare
Den oanvända gemenskapen...........................93–94 Ylva Eggehorn, författare
Vår tids hemlösa andliga längtan....................99–101 Olle Carlsson, kyrkoherde, författare och föreläsare
När tacksamheten får ta plats........................104–106 Cecilia Wikström, präst, Europaparlamentariker
”Vördnad” – Tolv suggestiva framställningar av tron i bild och ord i urval av Henrik Birgersson, konstvetare, fotograf, lekman sidorna 15, 16, 18, 21, 40, 54, 57, 62, 70, 75, 82 och 120
ÅRLIGEN ÅTERKOMMANDE ARTIKLAR Hänt i Svenska kyrkan 2013–2014 .....................22–26 Ewa Almqvist, Svenska kyrkans pressekreterare
Hänt i Equmeniakyrkan 2013–2014 ...................28–29 Lasse Svensson, kyrkoledare Equmeniakyrkan
Vår havande jord – dagbokens klimatserie del VIII ......86–89 Ann-Helen Meyer von Bremen, lantbruksjournalist
Se människan – Svenska kyrkan på bokmässan i Göteborg.... 110–112 Mikael Ringlander, präst. Erika Hedenström, Svenska kyrkans kultursekreterare. Båda är projektledare för Se människan.
ÖVRIGT 2014–2015 Frälsarkransen – Den nutida pilgrimens följeslagare ................. 116–117 Carolina Welin, författare, psykosyntesterapeut
Världens Frälsare kom här..................................... 130 Ragnar Håkanson, musikkonsulent, kyrkomusiker
Mikael Mogren, präst
Trefaldighetstiden (31 maj – 28 november) Annika Borg, präst, författare
Liturgiska rekommendationer i kyrkorummet Nils-Henrik Nilsson, kyrkoherde, teol dr
Borgå/ekumeniska bönens underlag Jenny Sjögreen, präst, ekumenisk handläggare
Dagboken med kyrkoalmanacka utges i samarbete med Verbum AB och Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation Redaktion och formgivning: Göran Lomaeus Box 58, 178 02 Drottningholm, tel 070-334 51 38 Copyright © 2014 Göran Lomaeus och namngivna författare Bibelcitat ur Bibel 2000 © med tillstånd av Svenska Bibelsällskapet Fotografer/Konstnärer: Göran Lomaeus omslag, sid 1, 100, 116, 126, 130 och samtliga anteckningssidor. Shutterstock/Wikipedia sid 18, 32, 51, 99, 105. Henrik Birgersson sid 15, 16, 21, 40, 54, 57, 70, 75, 82, 120. Ewa Almqvist sid 22. Jan Nordén/IKON sid 23 (A. Jackelén). Magnus Aronson/IKON sid 23, 24, 26. Kajsa Hällegårdh sid 28, Torsten Renqvist sid 40. Michelangelo da Caravaggio ”Supper at Emmaus” (detalj) sid 62. Ann-Helen Meyer von Bremen sid 87. Gunnar Rundgren sid 89. Mikael Ringlander sid 111. Tryckt av Hylte Tryck AB, Hyltebruk 2014 ISSN 1101-721 X ISBN 978-91-526-3424-0 Alla rättigheter reserverade. Enligt lagen om upphovsrätt är det förbjudet utan medgivande av Kommunikations ab Karl-Henrik Lomaeus att mångfaldiga, helt eller delvis, innehållet i denna bok. Förbudet gäller varje form av mångfaldigande genom tryckning, kopiering, scanning etc av både illustrationer och text. Dagboken kan beställas genom: Verbums webbutik: www.verbum.se order@verbum.se Verbum AB Box 22543 104 22 Stockholm Telefon 08-743 65 10
dagboken med kyrkoalmanacka 2014–2015
Gud, du har gett oss jorden, vårt hem i kosmos. Med sköra trådar har du vävt samman dess sköna väv av fruktbara jordar, friska vatten, dansande vindar, djur och människor. Ge oss insikt, så att vi värnar den. Ge oss handlingskraft, så att vi vårdar den. Ge oss kärlek, så att vi älskar den. Per Harling
Julnattens och julmorgonens gudstjänster Ju lnattsmässan Korset som växer upp ur månskäran är en symbolisk framställning av att Jesus föddes av jungfrun Maria. Den havande kvinnan, som står på månen i Uppenbarelseboken 12, har tolkats som Maria. Månskäran har blivit hennes symbol. Om Jesus sägs det: ”Han skall komma ner till oss från höjden, en soluppgång för dem som är i mörkret och i dödens skugga.” Korset och månskäran blir ett ankare – hoppets tecken. Korset påminner om att Jesu födelse är Guds första offer ff ffer för människans frälsning.
Rubrik: Den heliga natten Liturgisk färg: vit. Altaret: altarljus sex, altarblommor vita och röda. Gammaltestamentlig läsning: Jesaja 9:1a, 2–7. Epistel: Hebreerbrevet 1:1–6. Evangelium: Lukasevangeliet 2:1–20.
Ju lottan En ljusstake med sju ljus för tankarna till den ljusstake i templet som talade om Guds närvaro i historien. De sju ljusen är fullkomlighetens symbol – den sjunde dagen fullbordade Gud skapelseverket. Den liksidiga triangeln med spetsen uppåt syftar på den treenige Gud som med Ordet och Anden gav ljus och liv åt världen. När Jesus föds den första julnatten blir Ordet människa. I honom kan mänskligheten se livets fulländning.
Rubrik: Inkarnationens mysterium Liturgisk färg: vit. Altaret: altarljus sex, altarblommor vita eller röda. Övrigt: Om julnattsmässa inte hållits kan denna gudstjänsts texter användas. Sedan år 1986 ingår ordning för julotta i D en svensk a k y r k ohand b ok en och kan användas som huvudgudstjänst.
Psaltarpsalm: Psaltaren 108:2–7. Ekumeniska bönen: För Sveriges kristna råd (SKR) och dess medlemskyrkor. Psalmförslag: 112, 115, 392, 120:7–8, 122, 114, 429, 744, 858.
Ju ldagens mässor
julkretsen
Sedan gammalt har tre mässor firats på juldagen. Detta är en tradition som verkar ha uppkommit i församlingen i Jerusalem och under 500-talet nått Rom och därifrån övriga västvärlden. Dessa tre mässor har omgivits av många namn och tolkningar. I folkmun kallades ofta midnattsmässan för ä ng l am ä ssan (m i ssa ang el or um ), ottemässan kallades m or g onr od nad ens m ä ssa (mi ssa aur or ae) eller her d em ä ssan och juldagens mässa, som alltid ansetts vara julfirandets främsta gudstjänst, kallades helt enkelt hö g m ä ssan. Under medeltiden ansågs de tre mässorna syfta på Jesu trefaldiga födelse: född av Fadern före all tid, född av Maria i tiden, född av Anden i de troendes hjärtan. Det budskap som stått i centrum för julfirandet har uttryckts med orden ur den latinska översättningen av Johannesevangeliet: V er b um car o f actum est – Ordet blev människa (egentligen: kött). Detta sammanfattar inkarnationens mysterium.
Juldagen 25/12 En kungakrona och en krubba visar det motsägelsefulla i julens evangelium. Guds son, himmelens konung, lämnar sin makt och härlighet för att födas som ett enkelt barn i ett stall. Den upphöjde och fullkomlige kommer till världen som ett hemlöst barn i ett ockuperat land. Dessa två symboler – den himmelska kronan och den jordiska krubban – beskriver Jesu liv.
Gammaltestamentlig läsning: Jesaja 9:2–7.
Dagens rubrik: Jesu födelse
Psalmförslag: 119, 120, 122, 127, 112, 113, 121, 124, 125:13–15, 430. Uförligare sammanställning se sid 131.
Liturgisk färg: vit. Altaret: altarljus sex, altarblommor vita och röda. Övrigt: kyrkoårets Kristusfester har vitt som sin liturgiska färg. Undantaget är pingstdagen – den tredje stora Kristusfesten – vilken har röd liturgisk färg. Den vita liturgiska färgen symboliserar renhet, rättfärdighet, oskuld, helighet, seger, glädje och fest. Vitt är fullheten av ljus.
Epistel: Första Timotheosbrevet 3:16. Evangelium: L ukasevangeliet 2:1–20. Psaltarpsalm: Psaltaren 72:1–7. Ekumeniska bönen: För Sveriges kristna råd (SKR ) och dess medlemskyrkor.
livsgnista *
Johan Dalman
O livträ, plastiskt trä, plastellina, keramik, konstharts, glas – Jesusbarnet i hemmets julkrubba kommer till oss i en mängd olika former. En enda sak förenar dem alla. De är felaktiga. Den Jesus vi välkomnar på juldagens morgon har ingen prislapp, är inte någon vi äger, förfogar över. Kan inte packas undan, retuscheras. Jesusbarnet i krubban är fri men låter sig lindas i linnebindlar som vilket annat hjälplöst litet spädbarn som helst. O ch detta gör han för vår skull. Kyrkoåret har rader av röda dagar när vi ställs inför den kloke, djärve, teologiskt utmanande Jesus. Men denna dag är inte sådan. Den är en hjärtats dag. Det som är nära är angeläget. Den fråga som inte är rotad i hjärtat är inte värd att öda möda på. O m detta påminner det nyfödda barnet oss. Juldagen är dagen när frågan ställs om hur nära jag lever Jesus och vad jag låter det göra med mig. Det sägs att historiens gångjärn sitter på dörren till stallet i Bethlehem. Det stallet är ditt och mitt hjärta.
Tredje söndagen efter trettondedagen 25/1 Symbolbilden med vattnet ur klippan är från 500-talet. När gamla förbundets folk var på väg genom öknen hade de inget att dricka. Av Gud fick Mose befallningen att med sin stav slå på den hårda, torra klippan, så skulle vatten komma ur den. De första kristna tolkade detta som att Kristus är den klippa som ger det vatten vi behöver för ökenvandringen. Han kan låta trons källflöden springa fram även där det ser ut att vara öken.
Dagens rubrik: Jesus skapar tro
januari 2015
julkretsen
sön 25 Paul Pål
mån 26 Bodil Boel
tis 27 Göta Göte
ons 28 Karl Karla
tor 29 Diana
fre 30 Gunhild Gunilla
lör 31 Ivar Joar
Liturgisk färg: grön. Altaret: altarljus två, altarblommor vita och röda. Övrigt: sedan 500-talets slut har söndagarna under epifaniatiden maximerats till sex. Antalet söndagar varierar beroende på påskdagens datum. Ursprungligen sträckte sig epifaniatiden ända fram till askonsdagens morgon klockan 6.00.
Gammaltestamentlig läsning: Första Kungaboken 8:41–43. Epistel: R omarbrevet 1:16–17. Evangelium: Matteusevangeliet 8:5–13. Psaltarpsalm: Psaltaren 36:6–10. B orgåbönen: För Tammerfors stift, Finland, och Manchester stift, England. Psalmförslag: 13, 216, 253, 916, 15:3–4, 40:4–6, 219, 770, 769. Uförligare sammanställning se sid 131. livsgnista *
Johan Dalman
Såg en rolig serieteckning där en arg fotbollsspelare intervjuas efter en match: ”Först av allt vill jag bara anklaga Gud för att vi inte vann!” I ljuset av alla O scarstal (där vinnaren med statyetten i handen tackar alla som på olika sätt bidragit till framgången) känns det där ganska träffande ffande – hur lätt är det inte att tänka så.... ff ”Tack för att ni såg min talang!” Eller ”Tack Gud för att du såg det jag såg – att Du tänker som jag. Tack gode Gud när vi gör mål, och otack är världens lön när Du låter de andra göra detsamma.” Kanske handlar det om makt. O m mitt behov av att ha koll på Guds makt så att jag kan förhålla mig till den på ett så fördelaktigt och smärtfritt sätt som möjligt. O fficeren i veckans evangelietext går på den linjen och får det han frågar efter – sonen blir frisk. Andra (som Pilatus) försöker samma sak men är inte lika framgångsrika. Vad är skillnaden – båda vädjar ju till Jesu makt? Jo, officeren talar till Jesus i förtröstan på Jesu eget svar. Pilatus talar till Jesus i förväntan på att Jesus ska ge det svar Pilatus själv vill ha. Tro handlar om att rätt lyssna efter svar – inte lyssna efter rätt svar.
Septuagesima 1/2 De första bokstäverna i namnet Kristus på grekiska – X P – har använts sedan kyrkans äldsta tid som ett tecken, en bekännelse att Jesus är Kristus, Messias. Den romerske kejsaren Konstantin tog det till sitt fälttecken. Kvällen före segern över Maxentius lär han ha sett ett kors på himlen och fått veta att han skulle segra genom detta tecken. Konstantin lät då förfärdiga ett standar med Kristusmonogrammet. O mgiven av segerkransen visar det på den seger vi alla kan få del av genom Kristus.
Evangelium: Matteusevangeliet 20:1–16. Psaltarpsalm: Psaltaren 25:4–11. B orgåbönen: För Birmingham stift, England, stiftet C ork, C loyne and R oss, Irland, och Helsingör stift, Danmark Psalmförslag: 1:4–8, 177, 789, 881, 947, 95, 923, 96, 916, 922. Uförligare sammanställning se s 131. livsgnista *
Mikael Mogren
När vintern har varit så här lång och kall blir det ändå en fin sommar. Ibland har jag märkt att jag hoppas att vädret liksom ska gå jämnt ut. En lång och svår vinter ska ge en fin sommar. En liknande tro på att det ska gå jämnt ut hör jag emellanåt om livet. De som har varit skötsamma och goda ska belönas med hälsa och gott liv. Vi vet samtidigt att så enkelt är det inte. Vi belönas inte efter förtjänster. I så fall skulle inte en miljard människor leva i hunger, för vad har de gjort för att förtjäna det?
* Ansgar (4 februari) firas till minne av den missionsbiskop som kom till Danmark och Birka på 800-talet. Ansgar är Nordens apostel.
** Samernas nationaldag firas 6 februari .
När Jesus berättar om Gud går det inte jämt ut. Han jämför Gud med en jordägare som anklagas för att vara orättvis mot sina daglönare. Vissa börjar tidigt på dagen, andra senare. När arbetet är slut får de lika mycket betalt. De som slitit i hettan hela dagen blir arga, varför skulle de som bara jobbat en timma få samma lön? Profeten Jeremia hade 600 år tidigare förklarat att Herren inte ser till vare sig de visas vishet eller de rikas rikedom. Guds nåd är inte beroende av vad vi vet, äger eller åstadkommer. Jeremia menade att vi ska ha vår stolthet i den kunskap och insikt vi har om Gud. En insikt är att Guds nåd inte delas ut efter förtjänst. Nåd går inte jämnt ut. Den flödar över.
februari 2015
Liturgisk färg: blå enligt svensk förfastetradition eller violett. Altaret: altarljus två, altarblommor blå eller violetta.
Epistel: Första Korinthierbrevet 1:1–3.
påskkretsen
Dagens rubrik: Nåd och tjänst
Gammaltestamentlig läsning: Jeremia 9:23–24.
sön 1
Max Maximilian
mån 2
Kyndelsmässodagen
tis 3
Disa Hjördis
ons 4
Anselm Ansgar*
tor 5 Agata Agda
fre 6** Doris Dorotea
lör 7
Dick Rikard
M in k y r k ao c h G u d tema
Vår tids hemlösa andliga längtan
Nödvändigheten att tillhöra ett större sammanhang text: Olle Carlsson
När det gäller den så kallat sekulariserade människan så är det visserligen sant att hon är främmande för kyrkan och den organiserade religionen, men hon är för den skull inte andligt ointresserad. Hon saknar inte erfarenheter och upplevelser av det vi kallar det Gudomliga och det finns något sunt i att hon inte delar in livet i en världslig och en religiös sfär. Jag tror inte att hon behöver bli mer religiös. Något som den sekulariserade människan saknar och som kyrkan kan erbjuda är, en kollektiv mötesplats och ett gemensamt språk för våra djupaste frågor och längtan. En existentiell mötesplats. Mötesplats är det bästa ordet jag kan hitta när jag tänker på vad jag tror är kyrkans relevanta framtid. Kyrkorna är våra äldsta byggnader och har i mer än tusen år varit våra viktigaste gemensamma samlingsplatser. I våra alltmer individualiserade liv – där vi i vår ensamhet söker kontakt via datorerna – skulle kyrkan kunna bli den plats vi alla saknar. O m vi bara vågade öppna dörrarna skulle kyrkorna kunna användas som livsviktiga andliga fristäder. Det sägs att indianerna saknar ett ord för religion i västerländsk bemärkelse. Hos dem är hela livet, naturen och universum besjälat och en del av Gud. Tro i bemärkelsen andlighet är det självklara kittet i deras livssyn, världsbild och samhällsbyggande. Deras tro handlar mycket om ”community”. När jag tänker på det som sker i min hemförsamling tycker jag att det finns lik-
heter med den nordamerikanska urbefolkningens sätt att leva. Där blir tron den väv som håller samman, präglar och speglar hela livet utan alltför preciserade dogmer. Jag får ofta frågan vad det är för teologi som vuxit fram kring Allhelgonmässan och Katarina församling. Finns det någon teologi överhuvudtaget? Jag har alltid så öppet som möjligt försökt att beskriva det liv som har format min teologiska grundsyn, som genomsyrar mitt liv och som har präglat min förkunnelse. För mig är det
nämligen omöjligt att skilja mitt personliga liv och erfarenheter från min teologi. Den handlar om erfarenheten av hur Guds gäckande, gåtfulla men trots allt kärleksfulla hand burit mig genom mina livsdagars hissnande branter, höjder och djup. Denna livsbaserade tro är den klangbotten som gett mig en förmåga att kunna kommunicera tro så att vanligt folk begriper och känner igen sig. När jag ser tillbaka på mitt liv, är det jag kallar för Gud den kärleksfulla och fasta hand som aldrig svikit. En hand och en famn som jag alltid kunnat återvända till, som alltid funnit en väg för mig. Den handen är mitt enda budskap och ärende. För mig är Gud livserfarenhetens Gud. Det är när jag ser tillbaka i livets backspegel och rannsakar mina djupaste drivkrafter som jag kan ana den Gud jag tror på. Förutom min personliga erfarenhet har min tro växt och förändrats genom alla enskilda samtal och möten med människor jag haft. Det har varit en ynnest att få ta del av så många människors innersta tankar, synder, nojor och andliga skattkammare. Att det finns en andlig hunger i vårt land råder det inget tvivel om. Jag vet också att kyrkan behövs, men kan den förändras så att den blir ett hem för vår tids hemlösa kristendom? Det verkar inte så. Sören Kierkegaard skrev att den som vill följa Jesu väg måste börja med att ta avstånd från den officiella kristendomen. Han påstod till och med att statskyrkosystemet var det bästa vapnet för avkristningen av ett land. Jag förstår vad han menar. Det är en avgrund mellan den ängsliga och rytmlösa tillställning för de redan välanpassade som en svensk högmässa bjuder på – och Jesu blodfulla förkunnelse och verksamhet bland sin tids föraktade. Vad kan jag göra för skillnad? Ä r mina glasögon så färgade att jag bara är en medberoende som är med och håller en stendöd institution under armarna. Ä r jag bara en feg medlöpare?
Kristi himmelsfärds dag 14/5 Enligt legenden blev Kristi fotavtryck kvar i stenen när han inför sina lärjungar lyf lyftes upp i höjden och ett moln tog honom ur deras åsyn. En liten kyrka byggdes på O livberget på 300-talet över denna plats. Stenen med fotavtrycken och molnet på himlen blir dagens symbol. Ett uttryck för hur tidens och rummets gränser överskrids denna dag.
Gammaltestamentlig läsning: Andra Kungaboken 2:11–14. Epistel: Apostlagärningarna 1:1–11. Evangelium: Markusevangeliet 16:19–20. Psaltarpsalm: Psaltaren 110.
Dagens rubrik: Herre över allting
Ekumeniska bönen: För fördjupad lokal ekumenisk samverkan.
Liturgisk färg: vit. Altaret: altarljus sex, altarblommor – vita liljor men inte pingstliljor.
Psalmförslag: 158, 159, 14, 15, 474, 32:8–9, 79:4–7, 303, 553. Uförligare sammanställning se sid 133.
livsgnista *
Mikael Mogren
Kristi himmelsfärds dag är mänsklighetens myndighetsdag. Vännerna runt Jesus hade varit med om en omstörtande resa. De hade fått liv på nya sätt, de hade följt honom till döden, därefter hade de mött honom på nytt. Apostlagärningarna beskriver hur han lämnade dem. Markusevangeliet är som så ofta korthugget och lite kärvt när det konstaterar att nu hade han talat till dem och var upptagen till himlen och satt på Faderns högra sida. Alltså skulle lärjungarna få klara sig på egen hand. En intensiv period i vännernas liv var slut. De stod som omtumlade tonåringar och skulle hädanefter vara myndiga att själva göra det Jesus hade visat dem.
70
Vi kristna har inte fått löftet att Jesus ska tala om för oss hur vi ska göra våra val. Vi måste själva ta ansvar och vi är myndiga att stå för konsekvenserna. Kraften i Kristi himmelsfärds dag kan först verka skrämmande. Tonåringens hela frustration kan bubbla fram även i en åldrad människas kropp. Samtidigt, och det kanske är magstarkt att skriva det, följderna av Kristi himmelsfärds dag är spännande.
r unde r a ing en eckn t n helg s A d r f채 mels m i h ti Kris
81
Frälsarkransen
Den nutida pilgrimens följeslagare text: Carolina Welin
Frälsarkransen – eller om du hellre vill, L ivets Pärlor – är en gåva till oss från Martin L önnebo. I år 2015, uppmärksammas att det är tjugo år sedan biskop Martin trädde den första frälsarkransen. Kransen kom in i mitt liv när jag var i en total kris och precis hade fått beskedet att jag hade en allvarlig sjukdom. I den vevan presenterade någon Frälsarkransen och djup kärlek uppstod. Vilket möte. Vilken underbar krans där varje pärla speglade nyanser i mitt inre, mina sinnesstämningar, mina tvivel, min oro, mina hemligheter, mitt mörker, mitt behov av egen tid och eftertanke, mina svårigheter, smärtan, Guds storhet, min litenhet, Guds närvaro – Tro, Hopp och Kärlek i en och samma krans. Min sjukdom försvann men Frälsarkransen har funnits med varje dag sedan dess. Det är drygt tio år sedan nu. Martin L önnebo berättar att han skapade kransen när han var skeppsbruten på en öde ö i den grekiska arkipelagen. Jag ser en parallell. När vi människor får allvarliga diagnoser, förlorar nära och kära, råkar ut för olyckor eller på annat vis drabbas av livet, så kan vi känna igen oss i känslan att vara skeppsbruten. Varje människa är en ö.
När vi mår bra, har vi mer kraft, orkar hålla kontakt och stanna i relationer. När händelser i livet drabbar oss, som ett oväder, blir det svårare och vi drar oss undan. Vi orkar inte, eller kan inte, förklara. Våra ord berättar inte vad vi varit med om. Då finns Frälsarkransen där som en livboj, en vän i nöden. Kransen med sina pärlor, och böner, för livets alla nyanser blir en vän i både nöd och lust. Pärlorna handlar om mig och mina möten med Gud men berättar också om möten i mina nära relationer. Guds kärlek är gränslös och livsgnistan väcks genom Guds kärlek. Vi har ofta en inre längtan efter kärlek och gemenskap, men vi förstår inte alltid hur vi ska finna den kärleksfulla gemenskapen i vardagen. Frälsarkransens pärlor vägleder oss i arbetet med att bygga sunda, kärleksfulla och varaktiga relationer med våra medmänniskor. Kärleken, livsgnistan, den ständigt närvarande livskraften. Pärlorna i kransen hjälper oss att minnas – Gud är med mig. Alltid. R elationen med Gud är den starkaste relationen vi har, därför är Gudspärlan större än alla andra pärlor i kransen. Den omfamnar de
andra. I Guds storhet får jag vara i min litenhet. Inga krav, ingen prestation, hållen i kärlek vilar jag i Guds trygga hamn. När livet är svårt vet vi inte vem vi ska lita på, vi tvivlar. Vi vet heller inte alltid hur vi ska visa vår omtanke, att vi bryr oss. Vi vågar kanske inte berätta vad smärtan hos någon som är sjuk, övergiven eller behövande väcker hos oss själva. Det viktiga är inte om vi gör rätt eller fel, det viktiga är att vi vågar visa modet att stanna med vår kärlek till en medmänniska. Utmaningen är att finnas där, även när hon inte vill ha oss nära. Att bara vara, i tystnad. Inte ta över hennes smärta men våga kliva in och finnas kvar, hålla handen. Med vägledning i Frälsarkransens böner och genom att ta ett steg i taget bringas ordning i kaos. Ett ögonblick, en bön, ett andetag. Steg läggs till steg, dag läggs till dag. Helt plötsligt ligger oron bakom oss. Jag är inte ensam. Kärleksfull närvaro med andra i svåra stunder stärker de goda livstrådarna och gör väven starkare. Kärlekens närvaro i smärtan. Smärtans närvaro i kärleken. När livslust och visdom möter oro, rädsla och ångest väcks känslor som ibland är så starka att de berör oss på djupet av vårt väsen, broar mellan liv och död. Ibland ifrågasätter vi vårt varande här på jorden och de svåra frågorna tar större plats än livet i sig självt. Men ett liv utan min egen sanning, blir ett liv utan mening. Frågeställningarna rymmer också mina tankar om gemenskap och värdegrund. Vem vill jag dela mitt liv, mina tankar och mina innersta funderingar med? Vad är min mening, mitt syfte? L åt budskapet i pärlorna påminna oss om Guds närvaro och vikten av att hålla kärleken levande och närvarande också i de svarta stunderna.
L åt kärleken närvara i smärtan. Vi skriver nu 2015, samhället polariseras, ytterligheter organiseras och framtiden är svår att överblicka. I tider av oro söker vi svar, och behovet av andlig vägledning blir viktigare. Frälsarkransen förenar dess bärare samtidigt som varje bärare färgar pärlorna med sin egen innebörd, där samtalet med Gud är privat och personligt. I alla tider, i alla kulturer har vi människor använt bönens läkande kraft. Idag kanske vi säger ”jag ska tänka på dig” och vad vi menar är att jag finns med dig, stöttar dig, ber för att det ska gå bra för dig. Vi uttrycker oss på ett annat vis än vad vi traditionellt förknippar med bön. När vi alla är delar av en större gemenskap, då kan vi också känna stöd när någon säger ”jag tänker på dig” eller ”jag drömde om dig i natt”. Vi omnämns i en medmänniskas bön. Samhället förändras men människan är beständig. Vi behöver vila från oro och bekymmer men vet inte hur vi ska be om hjälp utan att belasta våra medmänniskor. Det är då vi ber Gud om hjälp, litar på att Gud förstår det svåra, det vi inte orkar bära själva. Modern forskning visar att nära relationer, kärleksfull omtanke och samvaro är den bästa medicinen för helande och läkning när vi är sjuka eller inte mår bra. I alla tider har människor, ovetandes om forskningens moderna bevis, ägnat sig åt att be för nära och kära. Att genom bönen sprida den gudomliga livsgnistan. Både i stunder av glädje och i stunder av sorg. O taliga är de berättelser runt om i världen där bönens kraft är så stark, och så stärkande. Frälsarkransen låter bönen finnas naturligt i min vardag. Martin L önnebo berättar att i den tredje hemlighetspärlan har han gömt alla oss som bär en Frälsarkrans. Vi finns inkluderade i Martins böner varje dag, hela 2015. Alltid.
Pingstdagen 24/5 – påskfirandets avslutning Symbolen för helig Ande, den stiliserade duvan, återkommer denna söndag med tolv eldstungor. Dagens epistel berättar om tungor av eld som stannade på var och en som fylldes av helig Ande. Här visas tolv eldstungor för de tolv apostlarna. Ibland avbildas tretton tungor eftersom även Maria var med bland dem. Med Andens utgjutande börjar Kristi kyrkas utbredande på jorden. Anden fyller människan med sådan tro och kärlek att hon vill ge vidare till andra.
Dagens rubrik: Den heliga Anden
maj 2015
påskkretsen
sön 24 Ivan Vanja
mån 25 Urban
tis 26
Vilhelmina Vilma
ons 27 Beda Blenda
tor 28
Borghild Ingeborg
fre 29
Jeanette Yvonne
lör 30
Vera Veronika
Liturgisk färg: röd. Altaret: altarljus sex, altarblommor – pingstliljor med tolv röda tulpaner i mitten (blomstersymbolen för Andens utgjutande över de tolv apostlarna). Pingstliljorna kan bytas ut mot kvistar med äppelblom. Övrigt: med pingstdagen, pentecosté – den femtionde – är påskfirandet fulländat och avslutat i påskens jubeloktav (7x7+1). Påskljuset flyttas till dopfunten och är släckt vid gudstjänsterna utom vid dop. Veckofastan på onsdagar och fredagar börjar på nytt.
Gammaltestamentlig läsning: Första Moseboken 11:1–9. Epistel: Apostlagärningarna 2:1–11. Evangelium: Johannesevangeliet 14:25–29. Psaltarpsalm: Psaltaren 104:27–31. B orgåbönen: För Guildford stift, England, och Viborg stift, Danmark. Psalmförslag: 51, 161, 476, 367, 646, 718, 719, 53, 368, 920. Uförligare sammanställning se sid 133.
livsgnista *
Mikael Mogren
”Hänryckningens tid” kallades pingsten av biskopen och poeten Esaias Tegnér. Biskopen hade fel! Pingsten är det judiska shavout, högtiden då påskens innebörd fördjupas. Femtio dagar efter påsk gick påskens händelser liksom in i kroppen på Jesusvännerna. De förstod plötsligt varandra, trots att de talade olika språk. Historien om Babels torn i Första Moseboken berättar motsatsen. När människorna skulle bygga ett torn som skulle nå ända till himlen uppstod förvirring och de kunde inte längre förstå varandra. Tornet blev ett kontrolltorn som gjorde att människorna började dölja sig själva och inte längre sade vad de egentligen visste. Därifrån kommer ordet babbel. De babblade i Babel. Det är mycket babbel i vår värld. Vi käbblar fortfarande. Den underbara kraft som vännerna fick loss när de plötsligt förstod varandra behövs just nu. Pingsten är ett starkt tecken på att fredlig samexistens skulle vara möjlig. Vi behöver inte hänryckas, men vi behöver börja lyssna på varandra.
Annandag pingst 25/5 Stjärnan, som upplyser och vägleder med nio uddar, är denna dag symbolen för Anden och dess nio frukter som nämns av aposteln i Galaterbrevet 5:22–23. De är: kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning. Där detta har blivit frukten av Kyrkans arbete, där kan människan veta att den heliga Anden har varit verksam.
Dagens rubrik: Andens vind över världen Liturgisk färg: röd. Altaret: altarljus fyra, altarblommor – pingstliljor. Pingstliljorna kan bytas ut mot kvistar med äppelblom. Övrigt: Sverige firade före 2005 annandag pingst som helgdag beroende på att pingstdagen på 500-talet gavs en oktav, för att de som döptes vid pingsten skulle få fira sitt dop under en hel vecka, i likhet med de som döptes på påsknatten. Fram till helgdagsreformen i Sverige 1772 firades inte bara annandag pingst, utan också tredje- och fjärdedag pingst som helgdag.
Gammaltestamentlig läsning: Andra Moseboken 17:1–7. Epistel: Apostlagärningarna 10:42–48. Evangelium: Johannesevangeliet 6:44–47. Psaltarpsalm: Psaltaren 68:10–14, 20–21. Ekumeniska bönen: För Europeiska kyrkokonferensen (KEK). Psalmförslag: 50, 53, 813, 878, 876, 162:3–6, 19, 160:4–6, 368, 646. Uförligare sammanställning se sid 133.
livsgnista *
Mikael Mogren
Ett törstigt och stressat folk drar genom öknen. Det är en otäck direktbild från människor på flykt som målas upp i Andra Moseboken. Liknande bilder ser vi ofta på nyhetssändningarna. Många kan känna igen sig från sitt eget liv: Kanske blev man tvungen att bryta upp från sitt livs relation. Kanske blev man bortmobbad från det jobb man brann för. Kanske har man tvingats lämna det land eller den trakt som man alltid kommer att minnas som sitt verkliga hem. Efter mycket lidande får Mose vatten att komma ur en klippa. Skrovligt och hårt berg ger färskt vatten. Evangelietexten är underbar. Jesus berättar hur Fadern liksom drar till sig varje människa. Det otröstliga och uttröttade släpper sitt grepp. I stället dras vi in i det härligt nyskapande som är Andens vind över världen. Det är genom att umgås med Jesus som vi börjar ana nytt liv. Det bär smak av bröd och vin. Det som är utstött och kantstött kan vara lika energikrävande som hopplöst. Det kan vara kallt och hårt som berg. Det är ett mäktigt budskap att det ur en skrovlig klippa kan komma färskt vatten.
75
Vår havande jord –
Dagbokens klimatserie del VIII Att värna om det som Gud har skapat text: Ann-Helen Meyer von Bremen – Gode Gud, välsigna maten. Amen. Per-Gunnar Gunnarsson läser bordsbön lika självklart som han en gång för 40 år sedan blev en av landets första ekologiska lantbrukare. På det dukade bordet med den nystrukna duken står fläskkarrén, potatisen, grönsakerna, gräddsåsen och mjölkkannan – allt från den egna gården. Nog har vi all anledning att be bordsbön inför den här måltiden. Det är två år sedan jag blev bjuden på denna lunch av Per-Gunnar och hans hustru Birgit. Anledningen till att jag satt i deras kök var att jag tillsammans med Gunnar R undgren höll på att skriva en bok om globalt jordbruk, Jorden vi äter, som blev Naturskyddsföreningens årsbok. Under några intensiva månader reste vi och besökte bönder på fem kontinenter. En resa gick just hit, till Sänkdalens gård på Vikbolandet utanför Norrköping. Det var en fantastisk dag på många sätt och oerhört intressant att lyssna till Per-Gunnars pionjärarbete och hur sonen Tomas i dag har utvecklat gården vidare. Men jag minns som sagt också måltiden, inte bara för att den var god, utan för att jag kände en blandning av högtid och ett litet sting av avund därför att Per-Gunnar inte bara vet precis var hans mat kommer ifrån, utan också för att det är han som har tagit fram den. Så ser det inte ut för de flesta av oss. Många av oss har ingen aning om hur det går till i dagens mjölkladugårdar och förmodligen vet vi inte ens att de långa, låga byggnaderna som ibland svischar förbi utanför tågfönstret är stall för svin eller kycklingar. Flera av oss lever i en an-
nan tillvaro, fylld av hämtmat, hel- och halvfabrikat och färdiga matkassar. Mat har vi mer än nog av, faktum är att vi aldrig någonsin tidigare i historien haft så mycket och så billig mat som nu, men vi vet väldigt lite om hur den egentligen produceras. O ch trots vårt uttalat stora matintresse och att våra bokhyllor och tv-tablåer svämmar över av kokböcker och matlagningsprogram, har vi aldrig varit så långt från maten som nu. O ch ändå är det vi som påverkar inte bara Per-Gunnars arbete, utan hela Sveriges lantbrukarkår, ja faktiskt bönder i en del andra delar av världen också. Det är till och med så att vår shoppinglista i matbutiken styr vilken omsorg djuren får, hur stort kväveläckaget blir, hur mycket bekämpningsmedel som ska läcka ut i grundvattnet, hur mycket matjord som ska försvinna i erosion, hur mycket regnskog som ska skövlas och hur stor den biologiska mångfalden blir. Vårt kylskåp sätter avtryck i landskapet, i Sverige och på många andra platser på jorden. Matproduktionen har blivit alltmer globaliserad och vi märker det när vi kliver in i en större livsmedelsbutik. Det är lätt att bli överväldigad. Här hittar vi över 40 000 varor, vilket är tio gånger mer än för 30 år sedan. O ch inte nog med att utbudet är enormt, det är säsong året runt! O avsett om vi vill ha ananas, jordgubbar, salladsskott eller mango så finns det där. Vi är den första generationen som inte bara kan äta oss mätta, utan även välja vad vi är sugna på. Varje dag! Går vi på krogen möts vi av samma överflöd, inom loppet av 24 timmar kan en restauranggrossist få in råvaror från i stort sett världens alla
Det kan låta högtravande, men faktum är att varje lantbrukare, varje odlare sköter om och ansvarar för en bit av Guds skapelse.
Alla helgons dag 31/10 En krona med ett palmblad och en lagerkvist är symbolen för dem som vunnit himlens frid och segerns krona. Med palmbladet hyllar de Kristus. L agerkvisten är ett tecken på evigt liv. Kronan talar om att de nu får dela Kristi seger. Helgonen har under sitt liv på jorden visat på Guds kärlek i Kristus. De har blivit förebilder både när det gäller tro och goda gärningar. De är föregångare på trons väg till himlens salighet.
Dagens rubrik: Helgonen Liturgisk färg: vit. Altaret: altarljus fyra, altarblommor vita och röda – vita för att markera härlighetens nya värld, röda för att markera kampen och martyriet i denna värld. Övrigt: vid helgdagsreformen 1772 i Sverige fastställdes att allhelgonadagen skulle kallas ”alla helgons dag”. Allhelgonadagen firades ursprungligen den 1 november.
Vid dörren Det står någon vid dörren och lyssnar, någon som väntar, att allt skall bli tyst. Dag efter dag, natt efter natt, varje ögonblick. Vem är det, som står där och väntar? Vem är det, som gäckar oss så? Kanske den, som varje själ i sin ensamhet väntar på? Bo Setterlind
Gammaltestamentlig läsning: Jesaja 49:8–10. Epistel: Uppenbarelseboken 7:9–17. Evangelium: Matteusevangeliet 5:1–12. Psaltarpsalm: Psaltaren 126. Ekumeniska bönen: För Evangeliska kyrkan i Tyskland (EKD). Psalmförslag: 171, 72, 258:4–7, 1:7-9, 172, 801, 915, 169, 321, 484. Uförligare sammanställning se sid 134.
livsgnista *
Annika Borg
Sådan påtaglig skillnad det blir när dagarna börjar skymma redan tidigt på eftermiddagen. Varje år blir man lika överraskad och vemodet gör sig påmint. Allhelgonatid. L öv, fukt, dimma och ljus som brinner runt om på våra kyrkogårdar och i våra fönster. Tid att tänka på de som stått oss nära och som inte längre lever, tid att tänka på våra egna liv, på hur korta de är och på vad vi gör av dem. Tunga tankar, nej inte tunga, utan allvarliga. Allvar, det är när något är på riktigt och uppriktigt. En bön i allhelgonatid: Gud. Hjälp mig att inte fly från allvaret och sorgen, utan orka lyssna på vad de försöker säga mig. Ingenting kan göras ogjort, det som hänt kommer inte att ändras. Men jag kommer att förändras. Var med mig, Gud, i det som sker med mig. L ed mig och håll mig kvar. Sorgen är den andra sidan av kärleken, påminn mig när jag glömmer det. I Jesu namn. Amen.
Kyrklig ordlista av Carl Henrik Martling A Absid halvcirkelformad eller månghörnig avslutning av koret i en kyrka. Advent eg. ankomst. Julens förberedelsetid, de fyra veckorna före jul. På 400- och 500-talen omfattade adventet sex veckor. Advent är en bottid, vilket bl a markeras med att den liturgiska färgen är blå eller violett. Första söndagen i advent har numer fått en stark glädjekaraktär, varför dess färg i allmänhet är vit. Denna dag börjar det nya kyrkoåret och är kyrkans nyårsdag. Advent tolkas ofta som ”väntan”. Adventstiden liksom de närmast föregående söndagarna domssöndagen och söndagen före domssöndagen talar om människans väntan på Kristus. Den språkliga likheten mellan ”väntan” och advent är en ren tillfällighet. Affusion ff ffusion begjutning med dopvatten. Detta tillvägagångssätt blev allt vanligare i Sverige från 1200-talet. Tidigare doppades barnet helt i dopvattnet (submersion) vilket förklarar varför gamla dopfuntar är så stora. Affusionen ffusionen förespråkades i Sverige 1693. ff Agnostiker person som förnekar varje möjlighet till kunskap om det översinnliga. Agnus Dei Guds L amm. Vanlig benämning på hymnen i nattvardsmässan som börjar ”O Guds L amm som borttager världens synder”. Alba av lat. albus = vit. Ursprungligen gammalkyrklig dopdräkt, numer fotsid mässkjorta med krage (halslin), gördel och smala ärmar. Alban bäres under mässkruden eller tillsammans med stolan som läggs runt nacken och korsas över bröstet. Alla helgons dag allhelgonadagen infaller alltid första november men firas som kyrklig helgdag den första lördagen i november. Alla själars dag en åminnelsefest för de döda. Infaller egentligen 2 november. Efter den senaste kalenderreformen (1953) blev allhelgonahelgen en dubbelhelg och numer förläggs minnesgudstjänsterna till sön-
dagen efter alla helgons dag och benämns alla själars dag. Skiljandet mellan de två dagarna har sin grund i medvetandet om att ”alla helgon inte är döda och att alla döda inte är helgon”. Altarbrun smal nedhängande bård som täcker övre delen av altarets framsida. O fta rikligt och dyrbart broderad. Altarduk vit duk som täcker altarbordet. Ska alltid vara av linne. Enligt gammal ordning ska det finnas tre altardukar, de två undre av grovt linne och den övre av fint. Den senare räcker ofta över altarets gavlar ned till golvet. Altare det bord där nattvarden tillreds på och firas. Altaret kom före kyrkorna, vilka ursprungligen byggdes som ett skydd för altaret. Det är kyrkorummets centrum och arkitektoniskt sett är hela kyrkorummet uppbyggt med riktning mot altaret. Altarljus har använts sedan 800-talet. De ska vara två, fyra eller högst sex. Antalet varieras i anslutning till söndagarnas karaktär. Alternatim växelvis sång eller läsning. Detta sätt att att läsa eller sjunga var mycket vanligt särskilt under reformationstiden och har nu på nytt tagits i bruk. Ambon pulpet från vilken textläsningen i högmässan ursprungligen framfördes. Ambonen är predikstolens ursprung. Amictus halslin, duk som bärs som krage till alban. Ampulla den latinska benämningen på den vinkanna vari nattvardsvinet förvaras på altaret. Andens frukter kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet, självbehärsknning. Antependium bonad eller broderad duk av tjockare tyg i liturgisk färg, som täcker altarets framsida. Antoniuskors kors med form som ett T. Apokalyps uppenbarelse. Med ”apoka-
lypsen” avses oftast Johannes Uppenbarelsebok. Apokryf beteckning för bibelbok som inte vunnit erkännande som rättesnöre, t ex Syraks bok och Tomasevangeliet. Askonsdag första dagen i fastan, onsdagen efter fastlagssöndagen. Förväxlas ofta med dymmelonsdagen, onsdagen i stilla veckan. B Baculum biskopsstav, kräkla. Basilika kyrka med tre eller fem skepp, avdelade genom kolonnrader. Befrielseteologi kristen (främst katolsk) politisk teologisk inriktning som uppkom på 1960-talet i länder med stora sociala och politiska orättvisor och militärdiktaturer. Benediction välsignelse. Blasfemi hädelse. Bursa fodral till corporalet, den duk på vilken nattvardsbrödet läggs. C Calix kalk, nattvardskalk. Casula mässhake. Canon fastställd norm, rättesnöre. Gamla och Nya testamentet är kanoniska, erkända som rättesnöre för det kristna livet. Celebrant den präst som förrättar mässan. Ciborium förvaringskärl för oblater. Cingulum bälte, gördel, som håller samman mässkjortan, alban. Clipeus ryggskölden på korkåpan. Coena Domini Herrens måltid, nattvarden. Colombarium gravkällare för askurnor. Consilium sammankomst, kyrkomöte. Corporale liten linneduk varpå nattvardsbrödet läggs under nattvardsmässan. Cuppa skål (på dopfunt och nattvardskalk). D Dalmatika liturgiskt plagg som bärs av diakonen i mässan.
Världens Frälsare kom här text: Ragnar Håkanson
Ibland sägs det att kyrkans musik måste bli mer uppdaterad. Och så tar någon ambitiös musiker eller präst sig an detta näst intill omöjliga uppdrag. Men innan ens notförlagen hunnit förfärdiga nothäftena för allmänt bruk riskerar den uppdaterade musiken att ha passerat bästföredatum. Psalm 112 är den äldsta av psalmbokens alla psalmer, skriven av italienaren Ambrosius och som enligt legenden blev biskop för att ett barn ropade ”Ambrosius är biskop!”. Han var odöpt och fick lov att döpas kvällen innan sin biskopsvigning. Och hans predikan ledde till kyrkofadern Augustinus omvändelse. Augustinus säger om kyrkans sånger: Hur grät jag inte i dina hymner och sånger, hur greps jag inte av din kyrkas ord som ljöd så ljuvt! 1200 år senare skriver Luther om musikens verkan: Ty inget på jorden är kraftigare än att göra de sorgsna glada, de glada sorgsna, de modfällda frimodiga; att locka de högdragna till ödmjukhet. Ytterligare 300 år senare säger Johan Olof Wallin i sitt berömda företal till 1819 års psalmbok: En psalm skall vara allom allt. I psalmboken ska alla kunna få något andligt att leva och dö med. Med dessa perspektiv känns det inte så lite märkligt, utan nästan högtidligt, att slå upp en psalmbok. Bara den fjärde versionen sedan vi blev en evangelisk luthersk kyrka. Den är verkligen folkets bok. 1986 års psalmbok innehåller betydligt fler psalmer än vår första psalmbok som gavs ut 1695 av biskop Jesper Svedberg. Faktiskt bort emot dubbelt så många. Många av psalmbokens psalmer har en förvånansvärd vitalitet alldeles oavsett ålder. Och de psalmer som inte överlever rensas ut vid nästa psalmboksrevision. Se där – ännu ett bevis på att psalmboken är den folkligaste av böcker. Det är vi som sitter i kyrkbänken, vår entusiasm som ytterst bestämmer vilka psalmer som kommer att överleva. Att ha 1700 år på nacken, det är inte illa. Det har Veni Redemptor gentium eller som vi säger Världens Frälsare kom här (Sv ps 112). När tar vi en sång eller psalm så till vårt hjärta att den överlever? Jo, när text och musik gift ihop sig så mycket att de utgör en enhet som inte går att separera. Då finns det mycket som talar för att psalmen håller. Det är en utmaning att skriva sådana psalmer!
Förslag till psalmer kyrkoåret 2014–2015 hämtade från Psalmvalslista (utg. 2010)
Första söndagen i advent 30/11
Juldagen 25/12
103 Bereden väg för Herran 39:1–3 Jesus från Nasaret går här fram 423 Kom Jesus, kom Immanuel 106:1–4 Jerusalem höj upp din röst 111:1–4 Jesus Kristus kommer 104:1–7 Gläd dig du Kristi brud 105 Hosianna, Davids son 108 Gå, Sion din konung att möta 739 Hosianna, Davids son 857 En enda vind
119 Var hälsad sköna morgonstund 120 Se natten flyr för dagens fröjd 122 Dagen är kommen 127 O du saliga, o du heliga 112 Världens Frälsare kom här 113 Det är en ros utsprungen 121 När juldagsmorgon glimmar 124 En jungfru födde ett barn idag 125:13–15 Ack, Herre Jesus, hör min... 430 Var kristtrogen fröjde sig
Andra söndagen i advent 7/12
Annandag jul 26/12
Trettondedag jul 6/1
Septuagesima 1/2
421:3–5 Guds folk inför din konung träd 39:1–3 Jesus från Nasaret går här fram 73 Vi till ditt altarbord 490 Guds Son en gång i morgonglans 637 En gång i tidens morgon 174 Herre, när din dag är inne 422 O du som himlens stjärnor tänt 423 Kom Jesus, kom Immanuel 425 Tidens mått har fyllts till randen
1 Gud, vår Gud, vi lovar dig 14 Högtlovad vare Jesu namn 119:3–4 Guds väsens avbild, och likväl 163 På lidande byggd är Guds kyrka 74 Du som gick före oss 393 Du öppnar, o evige Fader 112 Världens Frälsare kom här 288 Gud, från ditt hus 477 Vårt fäste i all nöd är Gud 922 Ett heligt arv är kyrkan
131 Stå upp, o Sion, och lovsjung 134 Gläns över sjö och strand 434 L agd på strå i ett stall 392 Det helga bröd på altarbordet vilar 122 Dagen är kommen 132 Nu segrar alla trognas hopp 128:3–6 Tre vise män långt fjärran från 130 En stjärna gick på himlen fram 862 Vinterpsalm
1:4–8 Dig, vår Fader stor i nåd 177 Pris vare Gud, som låter 789 Herre, din son var en timmerman 881 Med öppna tillitsfulla händer 947 Gud, du andas genom allt 95 Ditt verk är stort, men jag är svag 923 Herre, du har anförtrott 96 Ö ppna mig för din kärlek 916 Ge mig en plats där jag kan växa 922 Ett heligt arv är kyrkan
Tredje söndagen i advent 14/12
Söndagen efter jul 28/12
103:2-4 Guds folk för dig han träder 107 Gör porten hög, gör dörren bred 111 Kristus kommer – Davids son 39:1–3 Jesus från Nasaret går här fram 423 Kom Jesus, kom Immanuel 893 Här vid ditt bord 106 Jerusalem, höj upp din röst 228 I tro under himmelens skyar 426 Hör du rösten
117 När Jesusbarnet låg en gång 736 Ett litet barn av Davids hus 119:2–3 Guds väsens avbild 125:5–8 O m du förstått hans tecken... 123 L yss till änglasångens ord 763 Du vänder ditt ansikte till mig 115 O Betlehem, du lilla stad 112 Världens Frälsare kom här 858 För dem som vandrar i mörkret 744 Barn och stjärnor föds i mörkret
Fjärde söndagen i advent 21/12
Nyårsdagen 1/1 2015
480 Var hälsad, Herrens moder 400 Gud vare lovad 422:1–3 O du som himlens stjärnor... 478:2–4 Du pärla skön av himmelrik 432:3–4 Fröjdas med Maria alla 15:3–4 Halleluja, Du som bjuder 481 Alla källor springer fram i glädje 935 Vi sjunger med Maria 605 Gud bor i ett ljus
194 Giv, o Jesus, fröjd och lycka 238 Jag lyfter mina händer 817 Med hjärtats tillit 42 Se, Jesus är ett tröstrikt namn 515:4–5 Förnya Gud i detta år 288 Gud, från ditt hus 717 Innan gryningen 881 Med öppna tillitsfulla händer 788 För livets skull 802 Du Gud kan visa nya vägar
julnattens psalmförslag se sid 14
Söndagen efter nyår 4/1 922 Ett heligt arv är kyrkan 56 Gammal är kyrkan 409 Du kallar oss till kyrkan 57 Sin enda grund har kyrkan 61 L ågorna är många 396 Gud är en av oss vid detta bord 927 Vårt altarbord är dukat 125:13–15 Ack, Herre Jesus, hör... 370 Tack, o Gud, att i din kyrka
Första sön e trettondedagen 11/1 122:3–5 O rdet blev kött 132:2–3 I nåd och sanning 331 Lj us som liv åt världen gav 258:5–7 Du levande hopp 436 Guds rådslut från begynnelsen 33 O Jesus Krist, som mänska blev 25 Högt i stjärnehimlen 378 Gud, hos dig är livets källa 386 Upp ur djupa vilda vatten
Andra sön e trettondedagen 18/1 236 Guds källa har vatten tillfyllest 338 Som ett klockspel hör jag dig 15 Halleluja! Sjung om Jesus 617 Vi är ett folk på vandring 891 Nattvardscalypso 332 Guds härlighet oss styrka ger 437 Till möten och brunnar 862 Vinterpsalm 919 Vänd mot källan 921 Kristus i mig är en källa till liv
Tredje sön e trettondedagen 25/1 13 Min Gud, när jag betänker 216 Mästare, alla söka dig 253 O giv oss, Herre, av den tro 916 Ge mig en plats där jag kan växa 15:3-4 Halleluja! Du som bjuder... 40:4-6 Kristus skänker oss en tro 219 Jag skulle vilja våga tro 770 Som bonden tar ett fång 769 Gud, i dina händer
Kyndelsmässodagen 8/2 480 Var hälsad, Herrens moder 37 Kristus är världens ljus 478 Du morgonstjärna, mild och ren 479 Jungfru Maria 396 Gud är en av oss vid detta bord 488 Lj us av ljus, o morgonstjärna 744 Barn och stjärnor 34:2–6 Ej av världens vise kändes 204 Kornet har sin vila
Fastlagssöndagen 15/2 135 Se, vi går upp till Jerusalem 438 Du som i alltets mitt 833 Inte med makt 45 Jesus för världen givit sitt liv 74 Du som gick före oss 28 Så älskade Gud världen all 442 Han gick den svåra vägen 38 För att du inte tog det gudomliga 137 Den kärlek du till världen bar 738 Herre, du vandrar försoningens väg
*4#/