INGRID Pร RLETUN
Lydia Wahlstrรถm
H IS T ORIS K A M E D IA
PUBLICERINGEN AV DENNA BOK HAR MÖJLIGGJORTS GENOM BIDRAG FRÅN:
Konung Gustaf VI Adolfs fond för svensk kultur Kungliga Patriotiska Sällskapet Sten K Johnsons Stiftelse Stiftelsen Längmanska kulturfonden Thora Ohlssons stiftelse Svenska Akademien under Sara Danius tid som ständig sekreterare Åke Wibergs Stiftelse
Historiska Media Box 1206 221 05 Lund www.historiskamedia.se info@historiskamedia.se
© Historiska Media och författaren Omslag och sättning: PCG Malmö, Cia Björk Omslagsbild: KvinnSam, Göteborgs universitetsbibliotek Tryck: ScandBook AB, Falun 2018 Tryckning: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 ISBN: 978-91-7545-717-8
Till min älskade familj
Innehåll 9 13 18 21 36 44 78 104 129 168 183 212 251 267 282 295 311 326 348 352 358 361 377 379 396
Förord Prolog ”Mannen till hemmet och kvinnan till staten” Barndom och skolgång Student i Uppsala Uppsalaliv med forskarstudier Åren kring sekelskiftet Anna, Gideon och Lydia Rösträttskämpe Lärarinna och studierektor Lydia och några elever Anita Nathorst och Karin Boye Kvinnokamp på flera barrikader Kristen tro och kvinnliga präster Moral och sedlighet Aktiv pensionär En sann demokrat Lydia passerar 75 Eftermälen Lydia Wahlström i nytt ljus Lydia Wahlströms liv i årtal Notförteckning Förkortningar Referenser Personregister
Förord
Få personer blir mångsysslare i samma utsträckning som Lydia Wahlström. Vid sidan av sitt arbete som lärarinna och studierektor var hon historieforskare och skrev populärhistoriska arbeten, andliga böcker och några romaner. Hon recenserade böcker, skrev debattartiklar, var aktiv och hade under flera år en ledande roll i kvinnornas rösträttskamp, verkade för lika villkor för män och kvinnor på arbetsmarknaden och agiterade för kvinnans rätt till prästämbetet. Under nästan 50 år reste hon land och rike runt som föredragshållare och både före och under andra världskriget var hon mycket aktiv i kampen mot nazistiska och totalitära tendenser i det svenska samhället. Genom sitt aktiva samhällsengagemang intog hon en viktig plats i den svenska idédebatten under första halvan av 1900-talet. Hon kunde vara både bitsk och ironisk men under ytan doldes en annan människa. Lydia Wahlström var varmhjärtad och knöt många personliga kontakter under sitt liv. Före ningsliv blev ett viktigt inslag i hennes vardag. Detta är mitt försök att ge en bild av denna synnerligen aktiva och motsägelsefulla kvinna. Det är oftast en fördel att följa en människas liv kronologiskt. Med tanke på Lydia Wahlströms aktiviteter på vitt skilda fronter har jag emellertid valt en kombination av kronologisk och tematisk framställning. Till övervägande del håller jag en tidslinje medan lärartjänst och kvinnokamp får egna kapitel. Samma sak gäller hennes andliga utveckling, engagemang i samtida moraldebatter och kraftfulla försvar för demokratiska 9
värden under 30- och 40-talen. Hennes omfattande författarskap sträckte sig över fem decennier men har av olika anledningar förlorat sin aktualitet. Det får därför ett begränsat utrymme i boken och är bara invävt i texten där det stöder berättelsen. Av olika skäl har jag låtit några kapitel bli mer detaljrika och omfattande än vad som kan tyckas befogat. Ett sådant är kapitlet om Lydia Wahlströms insatser i den kvinnliga rösträttskampen. Här presenteras nämligen tidigare inte publicerade detaljer i maktkampen inom LKPR och orsaken till Lydia Wahlströms reträtt från ledarskapet beskrivs i nytt ljus. På samma sätt ger kapitlet om moral och sedlighet en insyn i spelet bakom kulisserna inom Fredrika Bremer Förbundet och Lydia Wahlströms undvikande roll i den infekterade preventivmedelsdebatten våren 1910. En kristen tro följde hennes liv från vaggan till graven och präglade både hennes privata liv och hennes åsikter i många samhällsfrågor. Kapitlet om hennes andliga utveckling är därför ett väsentligt inslag i boken och här behandlas också hennes idoga strid för kvinnans rätt till prästämbetet – en kamp där hon emellertid inte fick uppleva den slutgiltiga segern. För att lätta upp språket har jag bitvis valt att skriva om min huvudperson med enbart hennes förnamn, en praktisk inkonsekvens. Sålunda handlar det inte om bristande respekt eller ett mer personligt förhållningssätt. Samma sak gäller också personer som tidvis finns i hennes nära omgivning – både släktingar, nära vänner och några elever. Vad förnamn beträffar har jag valt att följa den stavning som personerna i fråga själva använt även om det i vissa fall avviker från folkbokföringen. För Lydia Wahlströms nära vänner använder jag ofta deras inarbetade smeknamn. Vad personregistret beträffar innehåller detta endast personer som levt någon gång under Lydia Wahlströms livstid. Fotnoter ger vägledning för den som vill fördjupa sig. För Wahlströms självbiografi omfattar dessa enbart rena citat. Jag har försökt att skapa en så komplett bild som möjligt av Lydia Wahlströms liv och aktiviteter. I detta arbete har jag tagit del av de många spår hon efterlämnat och det som publicerats om henne. På Kungliga biblioteket och Linköpings stiftsbibliotek finns en rik 10
samling av brev med Lydia Wahlström som antingen avsändare eller mottagare. På Gävle kommunarkiv och universitetsbiblioteken i Göteborg, Lund och Uppsala finns även brev som hon har skrivit. Jag har läst tusentals av dessa brev och de har gett mig en värdefull insyn i hennes liv. Här finns små vardagliga detaljer, reseberättelser, möten med människor, inblickar i ett omfattande umgänges- och föreningsliv, egna insatser i kvinnokampen och privata tankar med både självhävdelse och rannsakan av egna brister. Lydia Wahlströms insatser framträder alltsedan 1980-talet i varierande utsträckning i ett stort antal forskningsartiklar och akademiska avhandlingar och utan dessa arbeten hade min bok inte blivit vad den är. I det avslutande kapitlet ”Lydia Wahlström i nytt ljus” redovisar jag viktiga influenser som varit till stor hjälp och glädje. Tidigt i mitt skrivande hade jag förmånen att träffa Lydia Wahlströms guddotter Brita Mannerheim och hennes make Augustin. Detta möte beskrivs i bokens prolog. Jag vill här särskilt tacka makarnas barn Agnes, Johan och Petter Mannerheim för deras stöd och uppmuntran under mitt arbete. Ett stort tack vill jag även framföra till personalen vid besökta bibliotek och arkiv för deras engagemang och goda bemötande. Två personer har tagit del av var sitt kapitel i boken och gett mig både goda synpunkter och uppmuntrande ord. Det är prästen, teologie doktorn och författaren Birgitta Rengmyr Lövgren som läst kapitlet om Lydia Wahlströms andliga utveckling och journalisten, författaren och ledarskribenten fil.lic. Barbro Hedvall som i två skeden av skrivandet tagit del av kapitlet om Lydia Wahlström som rösträttskämpe. Tack för goda ord som gett mig drivkraft att gå vidare till målpunkten. Några nära vänner har under flera års tid lyssnat på mina berättelser om både skrivandet och Lydia Wahlström och jag uppskattar deras goda uppmuntran. Jag vill också rikta ett tack till de välrenommerade forskare som på ideell bas har läst mitt manuskript och skrivit utlåtanden vilka banat väg för ansökningar om publiceringsbidrag. Ett stort tack går till de fonder och stiftelser som med sina penningbidrag gjort det möjligt att förvandla mitt manus till en bok med ett rikhal11
tigt bildmaterial: Konung Gustaf VI Adolfs fond för svensk kultur, Kungliga Patriotiska Sällskapet, Sten K Johnsons Stiftelse, Stiftelsen Längmanska kulturfonden, Thora Ohlssons stiftelse och Åke Wibergs Stiftelse. Jag vill också framföra ett stort och varmt tack för det bidrag som Svenska Akademien har beviljat under Sara Danius tid som ständig sekreterare. Till sist vill jag tacka min älskade make Lars Göran. Då mina krafter ofta sviktat – jag är canceröverlevare med dagliga smärtor – har han gjort omfattande arkivbesök och sammanställt ett mycket stort antal brev och artiklar i dagstidningar och tidskrifter. Han har också varit min främsta inspiratör och kritiker, i synnerhet under den senare delen av mitt författande. Lund sommaren 2018, Ingrid Pärletun
12
Prolog
Det är en eftermiddag i februari 2011 och vädret är kyligt. Utomhustermometern visar på några grader under noll och vid Katedralskolan i Linköping ligger snö och is kvar på marken. Vi, dvs. min make Lars Göran och jag, går en smula huttrande mot ett av husen strax intill skolan. Vi går in genom porten och fortsätter vår vandring två trappor upp. Namnet Mannerheim är ingraverat i vacker, snirklig och gammaldags skrivstil i en mässingsskylt. Vi ringer på dörrklockan. Besöket är planerat sedan några veckor tillbaka. Min man och jag ska träffa Brita och Augustin Mannerheim. De är båda några år över 90. Brita som föddes 1916 är Lydia Wahlströms guddotter. Brita och senare även hennes make Augustin kom att stå Lydia nära under många år. Jag ser fram emot denna stund med paret Mannerheim, att få utbyta några tankar och funderingar om Lydia Wahlström, gudmodern, historikern, kvinnosakskämpen, lärarinnan, studierektorn, författarinnan, rösträttskämpen och folkbildaren som jag ska skriva en bok om. Flera telefonsamtal har föregått vårt besök. Jag har talat i telefon med Augustin Mannerheim och även med makarnas yngste son Petter. Lydia Wahlström blev även gudmor till Petter. Han föddes nämligen på hennes födelsedag den 28 juni. Det var 1950 och Lydia fyllde 81 år. Petter sa i vårt samtal att han faktiskt minns sin gudmor en smula. Han berättade skämtsamt och vänligt hur hon ibland lyfte upp honom i sitt knä med sina gamla, hårda och lite 13
vassa fingrar och gungade honom fram och tillbaka. Han minns tydligt hur hennes stora spretiga brosch hade en tendens att haka fast och ibland fastna i hans kofta! Vi pratade också något om Lydia Wahlströms mångfasetterade verksamhet. Efter en kort signal på dörrklockan öppnar makarna Mannerheims äldste son Johan dörren och ber oss stiga in. Han besöker sina föräldrar den här helgen. Johan tar hand om vår blombukett och försvinner ut i köket för att hämta vas och vatten. Augustin kommer emot oss i hallen och hälsar oss välkomna. Han är mager med vitt hår och skägg och utrustad med klara forskande blå ögon, som verkar kunna genomskåda det mesta. Jag möter hans raka fasta blick och känner mig plötsligt en smula nervös och osäker. Men blicken rymmer både vänlighet, godhet och humor och jag blir genast lugnare. Det blir lite småprat i hallen. Då ropar Brita från salongen: ”Vad säger ni? Jag vill också höra!” Vi går in i salongen, där Brita sitter i soffan och väntar. Hon har varma vackra bruna ögon och grått hår uppsatt med två små sidkammar. Hon mönstrar oss vänligt och intresserat. Eftersom hon hör lite dåligt ber hon mig sitta i stolen närmast henne. Det är ett utmärkt arrangemang för på så sätt kan vi kommunicera utan större problem. ”Jag hade tre föräldrar”, konstaterar Brita. Hon fortsätter: ”Lydia bara fanns där. Hon hörde till!” Medan Brita och jag pratar kommer Johan in med blommorna i en vas och sätter den på bordet. Han slår sig ner på en stol mellan mig och Lars Göran. Augustin följer uppmärksamt och med forskande blick samtalet från andra hörnet av soffan. Brita har flera frågor om min bok. ”Varför vill du skriva om Lydia? Ska du bara skriva om Lydia? Vad kommer du att lägga tonvikt på?” Det är frågor som jag själv ställt mig men nu måste jag tänka efter. Medan jag tänker kompletterar Johan med en fråga om min målgrupp. ”Vem riktar sig boken till?” Jag säger att boken i första hand ska handla om Lydias liv och gärning. Med hennes omfattande arbetsfält ska den vara intressant för en bred krets, för dem som har intresse för kvinnohistoria och politik, även historia, religion, psykologi, filosofi och litteratur. Så fortsätter jag med några ord om 14
innehållet. Jag vill berätta om Lydia Wahlströms roll i kampen för kvinnlig rösträtt men inte fördjupa mig i de större perspektiven. De har redan sina berättare. Jag kommer att berätta om människor som spelade viktiga roller i Lydias liv. Hit hör bland andra Klara Johanson och Emilia Fogelklou. Även några skolelever till Lydia kom att betyda mycket för henne. De ska också få sin naturliga plats i boken. Nu här i paret Mannerheims salong nämner jag hastigt Anita Nathorst och Karin Boye. Brita tar fasta på Anita Nathorst och säger att hon betydde väldigt mycket för Lydia. De båda reste mycket tillsammans och nästan alltid på Lydias bekostnad. Lydia var mycket generös mot sin tidigare elev och många och långa var de resor som de båda företog tillsammans. Lydia kallade Anita för sin fosterdotter. När jag sitter i denna vackra och gammaldags inredda salong med paret Mannerheim flyger mina tankar iväg till den person som spelade en mycket viktig roll i Lydias liv och stod henne mycket nära. Det var Brita Mannerheims mor, Anna Danell född Gustafson. Lydia och Anna hade omkring 1902 lovat varandra evig trohet och börjat inreda ett gemensamt hem. När så den man som så småningom kom att bli Britas far, Gideon Danell, dök upp i Annas liv uppstod en situation som ingalunda var enkel. Gideon Danell skrev i sina minnesanteckningar att ”det triangeldrama” som då tog sin början inte var lätt för någon av de tre, men kanske allra svårast för Anna. Gideon friade till Anna och hon sa ja, men på ett villkor. Lydia skulle alltid få finnas med i bilden. I min hand har jag Brita Mannerheims bok Med Lydia eller livslång trohet mellan tre, som kom ut 1989. I boken skildrar Brita hur hennes föräldrars liv flätades samman med Lydias. Den bygger på brev, dagboksanteckningar, utdrag ur Lydias memoarer och Britas egna minnen. Jag har tagit med mig boken som stöd för mina frågor. Jag känner att jag måste närma mig Lydias roll i Anna och Gideon Danells liv. Jag inleder med att fråga Brita om hon upplevde Lydia som en extra mor. Svaret kommer snabbt, ”Nej”. Brita säger att hon under hela sitt liv kallade Lydia för ”gu’mor”. Jag bläddrar fram till sidan 98 i Britas bok. Här börjar kapitlet ”Tre föräldrar 15